Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-3

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
शौनकेनैवमुक्तस्तु कुन्तीपुत्रो युधिष्ठिरः ।
पुरोहितमुपागम्य भ्रातृमध्येऽब्रवीदिदम् ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
śaunakenaivamuktastu kuntīputro yudhiṣṭhiraḥ ,
purohitamupāgamya bhrātṛmadhye'bravīdidam.
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca śaunaken eva uktaḥ tu kuntīputraḥ
yudhiṣṭhiraḥ purohitam upāgamya bhrātṛmadhye abravīt idam
1. Vaishampayana said: Thus addressed by Shaunaka, Yudhishthira, the son of Kunti, approached his family priest and spoke this amidst his brothers.
प्रस्थितं मानुयान्तीमे ब्राह्मणा वेदपारगाः ।
न चास्मि पालने शक्तो बहुदुःखसमन्वितः ॥२॥
2. prasthitaṁ mānuyāntīme brāhmaṇā vedapāragāḥ ,
na cāsmi pālane śakto bahuduḥkhasamanvitaḥ.
2. prasthitam mā anuyānti ime brāhmaṇāḥ vedapāragāḥ
na ca asmi pālane śaktaḥ bahuduḥkhasamanvitaḥ
2. These Brahmins, who have mastered the Vedas, follow me as I depart. Yet, I am not capable of protecting them, as I am burdened with many sorrows.
परित्यक्तुं न शक्नोमि दानशक्तिश्च नास्ति मे ।
कथमत्र मया कार्यं भगवांस्तद्ब्रवीतु मे ॥३॥
3. parityaktuṁ na śaknomi dānaśaktiśca nāsti me ,
kathamatra mayā kāryaṁ bhagavāṁstadbravītu me.
3. parityaktum na śaknomi dānaśaktiḥ ca na asti me
| katham atra mayā kāryam bhagavān tat bravītu me
3. I am unable to abandon it, and I do not possess the power (śakti) of giving (dāna). Therefore, revered one, please tell me how I should act in this situation.
मुहूर्तमिव स ध्यात्वा धर्मेणान्विष्य तां गतिम् ।
युधिष्ठिरमुवाचेदं धौम्यो धर्मभृतां वरः ॥४॥
4. muhūrtamiva sa dhyātvā dharmeṇānviṣya tāṁ gatim ,
yudhiṣṭhiramuvācedaṁ dhaumyo dharmabhṛtāṁ varaḥ.
4. muhūrtam iva sa dhyātvā dharmeṇa anviṣya tām gatim |
yudhiṣṭhiram uvāca idam dhaumyaḥ dharmabhṛtām varaḥ
4. Having meditated (dhyāna) for a moment, and having thoroughly investigated that course of action through his understanding of natural law (dharma), Dhaumya, the foremost among those who uphold natural law (dharma), spoke this to Yudhiṣṭhira.
पुरा सृष्टानि भूतानि पीड्यन्ते क्षुधया भृशम् ।
ततोऽनुकम्पया तेषां सविता स्वपिता इव ॥५॥
5. purā sṛṣṭāni bhūtāni pīḍyante kṣudhayā bhṛśam ,
tato'nukampayā teṣāṁ savitā svapitā iva.
5. purā sṛṣṭāni bhūtāni pīḍyante kṣudhayā bhṛśam
| tataḥ anukampayā teṣām savitā svapitā iva
5. Formerly, the created beings were greatly afflicted by hunger. Then, out of compassion for them, Savitā (the Sun God) acted like their own father.
गत्वोत्तरायणं तेजोरसानुद्धृत्य रश्मिभिः ।
दक्षिणायनमावृत्तो महीं निविशते रविः ॥६॥
6. gatvottarāyaṇaṁ tejorasānuddhṛtya raśmibhiḥ ,
dakṣiṇāyanamāvṛtto mahīṁ niviśate raviḥ.
6. gatvā uttarāyaṇam tejorasān uddhṛtya raśmibhiḥ
| dakṣiṇāyanam āvṛttaḥ mahīm niviśate raviḥ
6. Having reached the northern course (uttarāyaṇa), and having drawn up the vital essences of energy with his rays, the Sun (ravi) returns to the southern course (dakṣiṇāyana) and enters the earth.
क्षेत्रभूते ततस्तस्मिन्नोषधीरोषधीपतिः ।
दिवस्तेजः समुद्धृत्य जनयामास वारिणा ॥७॥
7. kṣetrabhūte tatastasminnoṣadhīroṣadhīpatiḥ ,
divastejaḥ samuddhṛtya janayāmāsa vāriṇā.
7. kṣetrabhūte tatas tasmin oṣadhīḥ oṣadhīpatiḥ
divas tejaḥ samuddhṛtya janayāmāsa vāriṇā
7. Then, after the earth had become a suitable field, the moon (oṣadhīpati), the lord of herbs, drew out energy from the heavens and, with water, caused the plants to grow.
निषिक्तश्चन्द्रतेजोभिः सूयते भूगतो रविः ।
ओषध्यः षड्रसा मेध्यास्तदन्नं प्राणिनां भुवि ॥८॥
8. niṣiktaścandratejobhiḥ sūyate bhūgato raviḥ ,
oṣadhyaḥ ṣaḍrasā medhyāstadannaṁ prāṇināṁ bhuvi.
8. niṣiktaḥ candratejobhiḥ sūyate bhūgataḥ raviḥ
oṣadhyaḥ ṣaḍrasāḥ medhyāḥ tad annam prāṇinām bhuvi
8. The sun's (ravi) essence, having entered the earth and permeated by the moon's (candra) rays, is generated (into plant life). These plants (oṣadhī), possessing six tastes and being wholesome, are the food for living beings (prāṇin) on earth.
एवं भानुमयं ह्यन्नं भूतानां प्राणधारणम् ।
पितैष सर्वभूतानां तस्मात्तं शरणं व्रज ॥९॥
9. evaṁ bhānumayaṁ hyannaṁ bhūtānāṁ prāṇadhāraṇam ,
pitaiṣa sarvabhūtānāṁ tasmāttaṁ śaraṇaṁ vraja.
9. evam bhānumayam hi annam bhūtānām prāṇadhāraṇam
pitā eṣaḥ sarvabhūtānām tasmāt tam śaraṇam vraja
9. Thus, this food (anna), infused with the sun's (bhānu) essence, is indeed the very sustenance of life (prāṇadhāraṇa) for all creatures (bhūta). This (solar essence) is the father of all beings, therefore, take refuge (śaraṇa) in him.
राजानो हि महात्मानो योनिकर्मविशोधिताः ।
उद्धरन्ति प्रजाः सर्वास्तप आस्थाय पुष्कलम् ॥१०॥
10. rājāno hi mahātmāno yonikarmaviśodhitāḥ ,
uddharanti prajāḥ sarvāstapa āsthāya puṣkalam.
10. rājānaḥ hi mahātmānaḥ yonikarmaviśodhitāḥ
uddharanti prajāḥ sarvāḥ tapaḥ āsthāya puṣkalam
10. Indeed, kings (rājan), who are great-souled (mahātman) and purified by their lineage and deeds (karma), uplift all their subjects by undertaking extensive spiritual discipline (tapas).
भीमेन कार्तवीर्येण वैन्येन नहुषेण च ।
तपोयोगसमाधिस्थैरुद्धृता ह्यापदः प्रजाः ॥११॥
11. bhīmena kārtavīryeṇa vainyena nahuṣeṇa ca ,
tapoyogasamādhisthairuddhṛtā hyāpadaḥ prajāḥ.
11. bhīmena kārtavīryeṇa vainyena nahuṣeṇa ca
tapoyogasamādhisthaiḥ uddhṛtāḥ hi āpadaḥ prajāḥ
11. Indeed, the people were saved from calamities by Bhīma, Kārtavīrya, Vainya, and Nahuṣa, all of whom were established in states of profound meditation (samādhi) through their practice of asceticism (tapas) and spiritual discipline (yoga).
तथा त्वमपि धर्मात्मन्कर्मणा च विशोधितः ।
तप आस्थाय धर्मेण द्विजातीन्भर भारत ॥१२॥
12. tathā tvamapi dharmātmankarmaṇā ca viśodhitaḥ ,
tapa āsthāya dharmeṇa dvijātīnbhara bhārata.
12. tathā tvam api dharmātman karmaṇā ca viśodhitaḥ
tapas āsthāya dharmeṇa dvijātīn bhara bhārata
12. Similarly, O virtuous one (dharmātman), you also, purified by your actions (karma), should undertake asceticism (tapas) and, in accordance with your intrinsic nature (dharma), sustain the twice-born, O descendant of Bharata.
एवमुक्तस्तु धौम्येन तत्कालसदृशं वचः ।
धर्मराजो विशुद्धात्मा तप आतिष्ठदुत्तमम् ॥१३॥
13. evamuktastu dhaumyena tatkālasadṛśaṁ vacaḥ ,
dharmarājo viśuddhātmā tapa ātiṣṭhaduttamam.
13. evam uktaḥ tu dhaumyena tatkālasadṛśam vacaḥ
dharmarājaḥ viśuddhātmā tapas ātiṣṭhat uttamam
13. Thus addressed by Dhaumya with timely words, the king of righteousness (dharmarāja), possessing a pure nature (viśuddhātman), undertook excellent asceticism (tapas).
पुष्पोपहारैर्बलिभिरर्चयित्वा दिवाकरम् ।
योगमास्थाय धर्मात्मा वायुभक्षो जितेन्द्रियः ।
गाङ्गेयं वार्युपस्पृष्य प्राणायामेन तस्थिवान् ॥१४॥
14. puṣpopahārairbalibhirarcayitvā divākaram ,
yogamāsthāya dharmātmā vāyubhakṣo jitendriyaḥ ,
gāṅgeyaṁ vāryupaspṛṣya prāṇāyāmena tasthivān.
14. puṣpopahāraiḥ balibhiḥ arcayitvā
divākaram yogam āsthāya dharmātmā
vāyubhakṣaḥ jitendriyaḥ gāṅgeyam vāri
upaspṛśya prāṇāyāmena tasthivān
14. Having worshipped the sun god (divākara) with offerings of flowers and other tributes, the righteous king (dharmātmā), embodying spiritual discipline (yoga), subsisting on air, and having complete control over his senses, stood, after touching the Ganges water, practicing breath control (prāṇāyāma).
जनमेजय उवाच ।
कथं कुरूणामृषभः स तु राजा युधिष्ठिरः ।
विप्रार्थमाराधितवान्सूर्यमद्भुतविक्रमम् ॥१५॥
15. janamejaya uvāca ,
kathaṁ kurūṇāmṛṣabhaḥ sa tu rājā yudhiṣṭhiraḥ ,
viprārthamārādhitavānsūryamadbhutavikramam.
15. janamejaya uvāca katham kurūṇām ṛṣabhaḥ sa tu rājā
yudhiṣṭhiraḥ viprārtham ārādhitavān sūryam adbhutavikramam
15. Janamejaya said, "How did that King Yudhishthira, the chief among the Kurus, worship the Sun god, who possesses astonishing power, for the sake of the brahmins?"
वैशंपायन उवाच ।
शृणुष्वावहितो राजञ्शुचिर्भूत्वा समाहितः ।
क्षणं च कुरु राजेन्द्र सर्वं वक्ष्याम्यशेषतः ॥१६॥
16. vaiśaṁpāyana uvāca ,
śṛṇuṣvāvahito rājañśucirbhūtvā samāhitaḥ ,
kṣaṇaṁ ca kuru rājendra sarvaṁ vakṣyāmyaśeṣataḥ.
16. vaiśaṃpāyana uvāca śṛṇuṣva avahitaḥ rājan śuciḥ bhūtvā
samāhitaḥ kṣaṇam ca kuru rājendra sarvam vakṣyāmi aśeṣataḥ
16. Vaishampayana said, "O King, listen attentively. Having purified yourself and become composed, O great King, wait for a moment; I will narrate everything to you in full."
धौम्येन तु यथ प्रोक्तं पार्थाय सुमहात्मने ।
नाम्नामष्टशतं पुण्यं तच्छृणुष्व महामते ॥१७॥
17. dhaumyena tu yatha proktaṁ pārthāya sumahātmane ,
nāmnāmaṣṭaśataṁ puṇyaṁ tacchṛṇuṣva mahāmate.
17. dhaumyena tu yathā proktam pārthāya sumahātmane
nāmnām aṣṭaśatam puṇyam tat śṛṇuṣva mahāmate
17. O great-minded one, listen to those one hundred and eight sacred names, which were recounted by Dhaumya to the highly noble Partha.
सूर्योऽर्यमा भगस्त्वष्टा पूषार्कः सविता रविः ।
गभस्तिमानजः कालो मृत्युर्धाता प्रभाकरः ॥१८॥
18. sūryo'ryamā bhagastvaṣṭā pūṣārkaḥ savitā raviḥ ,
gabhastimānajaḥ kālo mṛtyurdhātā prabhākaraḥ.
18. sūryaḥ aryamā bhagaḥ tvaṣṭā pūṣā arkaḥ savitā raviḥ
gabhastimān ajaḥ kālaḥ mṛtyuḥ dhātā prabhākaraḥ
18. These names are Sūrya, Aryaman, Bhaga, Tvaṣṭā, Pūṣan, Arka, Savitṛ, Ravi, Gabhastimān (He who possesses rays), Aja (the Unborn), Kāla (Time), Mṛtyu (Death), Dhātṛ (the Sustainer), and Prabhākara (the Light-Maker).
पृथिव्यापश्च तेजश्च खं वायुश्च परायणम् ।
सोमो बृहस्पतिः शुक्रो बुधोऽङ्गारक एव च ॥१९॥
19. pṛthivyāpaśca tejaśca khaṁ vāyuśca parāyaṇam ,
somo bṛhaspatiḥ śukro budho'ṅgāraka eva ca.
19. pṛthivī āpaḥ ca tejaḥ ca kham vāyuḥ ca parāyaṇam
somaḥ bṛhaspatiḥ śukraḥ budhaḥ aṅgārakaḥ eva ca
19. The earth, water, fire, ether, and air are the ultimate refuge. Also Soma (the Moon), Brihaspati (Jupiter), Shukra (Venus), Budha (Mercury), and Angaraka (Mars).
इन्द्रो विवस्वान्दीप्तांशुः शुचिः शौरिः शनैश्चरः ।
ब्रह्मा विष्णुश्च रुद्रश्च स्कन्दो वैश्रवणो यमः ॥२०॥
20. indro vivasvāndīptāṁśuḥ śuciḥ śauriḥ śanaiścaraḥ ,
brahmā viṣṇuśca rudraśca skando vaiśravaṇo yamaḥ.
20. indraḥ vivasvān dīptāṃśuḥ śuciḥ śauriḥ śanaiścaraḥ
brahmā viṣṇuḥ ca rudraḥ ca skandaḥ vaiśravaṇaḥ yamaḥ
20. Indra, Vivasvan, Dīptāṃśu (the sun god), Śuci, Śauri (Saturn), and Śanaiścara (Saturn) are also present. And Brahma, Vishnu, Rudra, Skanda, Vaiśravaṇa (Kubera), and Yama.
वैद्युतो जाठरश्चाग्निरैन्धनस्तेजसां पतिः ।
धर्मध्वजो वेदकर्ता वेदाङ्गो वेदवाहनः ॥२१॥
21. vaidyuto jāṭharaścāgniraindhanastejasāṁ patiḥ ,
dharmadhvajo vedakartā vedāṅgo vedavāhanaḥ.
21. vaidyutaḥ jāṭharaḥ ca agniḥ aindhanaḥ tejasām
patiḥ dharmadhvajaḥ vedakartā vedāṅgaḥ vedavāhanaḥ
21. The lightning fire, the digestive fire, and the sacrificial fire are the lord of all energies. Also, the one with the banner of natural law (dharma), the creator of the Vedas, the limb of the Vedas, and the bearer of the Vedas.
कृतं त्रेता द्वापरश्च कलिः सर्वामराश्रयः ।
कला काष्ठा मुहूर्ताश्च पक्षा मासा ऋतुस्तथा ॥२२॥
22. kṛtaṁ tretā dvāparaśca kaliḥ sarvāmarāśrayaḥ ,
kalā kāṣṭhā muhūrtāśca pakṣā māsā ṛtustathā.
22. kṛtam tretā dvāparaḥ ca kaliḥ sarvāmarāśrayaḥ
kalā kāṣṭhā muhūrtāḥ ca pakṣāḥ māsāḥ ṛtuḥ tathā
22. The Krita, Treta, Dvapara, and Kali Yugas are the refuge of all immortal beings. Also, kalas, kashthas, muhurtas, fortnights, months, and seasons, respectively.
संवत्सरकरोऽश्वत्थः कालचक्रो विभावसुः ।
पुरुषः शाश्वतो योगी व्यक्ताव्यक्तः सनातनः ॥२३॥
23. saṁvatsarakaro'śvatthaḥ kālacakro vibhāvasuḥ ,
puruṣaḥ śāśvato yogī vyaktāvyaktaḥ sanātanaḥ.
23. saṃvatsarakaraḥ aśvatthaḥ kālacakraḥ vibhāvasuḥ
puruṣaḥ śāśvataḥ yogī vyaktāvyaktaḥ sanātanaḥ
23. He is the creator of the year, the sacred fig tree (aśvattha), the wheel of time, and the one who shines brilliantly. He is the eternal cosmic person (puruṣa), the great practitioner of yoga (yoga), both manifest and unmanifest, and ever-existent.
लोकाध्यक्षः प्रजाध्यक्षो विश्वकर्मा तमोनुदः ।
वरुणः सागरोंऽशुश्च जीमूतो जीवनोऽरिहा ॥२४॥
24. lokādhyakṣaḥ prajādhyakṣo viśvakarmā tamonudaḥ ,
varuṇaḥ sāgaroṁ'śuśca jīmūto jīvano'rihā.
24. lokādhyakṣaḥ prajādhyakṣaḥ viśvakarmā tamonudaḥ
varuṇaḥ sāgaraḥ aṃśuḥ ca jīmūtaḥ jīvanaḥ arihā
24. He is the overseer of the worlds and the overseer of creatures, the architect of the universe, and the dispeller of darkness. He is Varuṇa, the ocean, a ray of light, and the cloud, the giver of life, and the destroyer of enemies.
भूताश्रयो भूतपतिः सर्वभूतनिषेवितः ।
मणिः सुवर्णो भूतादिः कामदः सर्वतोमुखः ॥२५॥
25. bhūtāśrayo bhūtapatiḥ sarvabhūtaniṣevitaḥ ,
maṇiḥ suvarṇo bhūtādiḥ kāmadaḥ sarvatomukhaḥ.
25. bhūtāśrayaḥ bhūtapatiḥ sarvabhūtaniṣevitaḥ
maṇiḥ suvarṇaḥ bhūtādiḥ kāmadaḥ sarvatomukhaḥ
25. He is the refuge of all beings and the lord of all beings, served by all creatures. He is a gem, gold, the origin of all beings, the giver of desires, and possesses faces in all directions.
जयो विशालो वरदः शीघ्रगः प्राणधारणः ।
धन्वन्तरिर्धूमकेतुरादिदेवोऽदितेः सुतः ॥२६॥
26. jayo viśālo varadaḥ śīghragaḥ prāṇadhāraṇaḥ ,
dhanvantarirdhūmaketurādidevo'diteḥ sutaḥ.
26. jayaḥ viśālaḥ varadaḥ śīghragaḥ prāṇadhāraṇaḥ
dhanvantariḥ dhūmaketuḥ ādidevaḥ aditeḥ sutaḥ
26. He is victory, the vast one, the giver of boons, the swift-moving, and the sustainer of life (prāṇa). He is Dhanvantari, the comet (or fire), the primeval deity, and the son of Aditi.
द्वादशात्मारविन्दाक्षः पिता माता पितामहः ।
स्वर्गद्वारं प्रजाद्वारं मोक्षद्वारं त्रिविष्टपम् ॥२७॥
27. dvādaśātmāravindākṣaḥ pitā mātā pitāmahaḥ ,
svargadvāraṁ prajādvāraṁ mokṣadvāraṁ triviṣṭapam.
27. dvādaśātmā aravindākṣaḥ pitā mātā pitāmahaḥ
svargadvāram prajādvāram mokṣadvāram triviṣṭapam
27. He is the Self (ātman) with twelve forms, the lotus-eyed one, the father, the mother, and the grandfather. He is the gateway to heaven, the gateway to progeny, and the gateway to final liberation (mokṣa), indeed, he is the highest heaven itself.
देहकर्ता प्रशान्तात्मा विश्वात्मा विश्वतोमुखः ।
चराचरात्मा सूक्ष्मात्मा मैत्रेण वपुषान्वितः ॥२८॥
28. dehakartā praśāntātmā viśvātmā viśvatomukhaḥ ,
carācarātmā sūkṣmātmā maitreṇa vapuṣānvitaḥ.
28. dehakartā praśāntātmā viśvātmā viśvatomukhaḥ
carācarātmā sūkṣmātmā maitreṇa vapuṣā anvitah
28. He is the creator of all bodies, whose Self (ātman) is perfectly peaceful, the universal Self (ātman), and the all-faced one. He is the Self (ātman) of all moving and non-moving beings, the subtle Self (ātman), and is endowed with the form of Mitra.
एतद्वै कीर्तनीयस्य सूर्यस्यैव महात्मनः ।
नाम्नामष्टशतं पुण्यं शक्रेणोक्तं महात्मना ॥२९॥
29. etadvai kīrtanīyasya sūryasyaiva mahātmanaḥ ,
nāmnāmaṣṭaśataṁ puṇyaṁ śakreṇoktaṁ mahātmanā.
29. etat vai kīrtanīyasya sūryasya eva mahātmanaḥ
nāmnām aṣṭaśatam puṇyam śakreṇa uktam mahātmanā
29. Verily, this meritorious list of one hundred and eight names, belonging to the great-souled Sūrya (the Sun god) who is worthy of praise, was spoken by the great-souled Śakra (Indra).
शक्राच्च नारदः प्राप्तो धौम्यश्च तदनन्तरम् ।
धौम्याद्युधिष्ठिरः प्राप्य सर्वान्कामानवाप्तवान् ॥३०॥
30. śakrācca nāradaḥ prāpto dhaumyaśca tadanantaram ,
dhaumyādyudhiṣṭhiraḥ prāpya sarvānkāmānavāptavān.
30. śakrāt ca nāradaḥ prāptaḥ dhaumyaḥ ca tat anantaram
dhaumyāt yudhiṣṭhiraḥ prāpya sarvān kāmān avāptavān
30. And Nārada received it from Śakra (Indra), and subsequently Dhaumya received it. Having obtained it from Dhaumya, Yudhiṣṭhira fulfilled all his desires.
सुरपितृगणयक्षसेवितं ह्यसुरनिशाचरसिद्धवन्दितम् ।
वरकनकहुताशनप्रभं त्वमपि मनस्यभिधेहि भास्करम् ॥३१॥
31. surapitṛgaṇayakṣasevitaṁ; hyasuraniśācarasiddhavanditam ,
varakanakahutāśanaprabhaṁ; tvamapi manasyabhidhehi bhāskaram.
31. sura-pitṛ-gaṇa-yakṣa-sevitam hi
asura-niśācara-siddha-vanditam
vara-kanaka-hutāśana-prabham
tvam api manasi abhidhehi bhāskaram
31. Therefore, you should meditate in your mind on Bhāskara (the sun god), who is served by groups of gods, forefathers, and yakṣas, and worshipped by asuras, night-wanderers, and siddhas, and whose splendor is like that of excellent gold and fire.
सूर्योदये यस्तु समाहितः पठेत्स पुत्रलाभं धनरत्नसंचयान् ।
लभेत जातिस्मरतां सदा नरः स्मृतिं च मेधां च स विन्दते पराम् ॥३२॥
32. sūryodaye yastu samāhitaḥ paṭhe;tsa putralābhaṁ dhanaratnasaṁcayān ,
labheta jātismaratāṁ sadā naraḥ; smṛtiṁ ca medhāṁ ca sa vindate parām.
32. sūryodaye yaḥ tu samāhitaḥ paṭhet
saḥ putralābham dhanaratnasañcayān
labheta jātismaratām sadā naraḥ
smṛtim ca medhām ca saḥ vindate parām
32. Indeed, a person who, with a concentrated mind (samāhitaḥ), recites this (hymn) at sunrise obtains the acquisition of sons, accumulations of wealth and jewels. He always attains the memory of past lives (jātismaratām), and he acquires supreme memory and intellect.
इमं स्तवं देववरस्य यो नरः प्रकीर्तयेच्छुचिसुमनाः समाहितः ।
स मुच्यते शोकदवाग्निसागराल्लभेत कामान्मनसा यथेप्सितान् ॥३३॥
33. imaṁ stavaṁ devavarasya yo naraḥ; prakīrtayecchucisumanāḥ samāhitaḥ ,
sa mucyate śokadavāgnisāgarā;llabheta kāmānmanasā yathepsitān.
33. imam stavam devavarasya yaḥ naraḥ
prakīrtayet śucisumanāḥ samāhitaḥ
saḥ mucyate śokadavāgnisāgarāt
labheta kāmān manasā yathepsitān
33. A person who, with a pure heart and concentrated mind (samāhitaḥ), praises this hymn of the best of gods, is liberated from the ocean of the forest-fire of sorrow and obtains desires just as he wishes in his mind.