Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-98

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
भूय एवाहमिच्छामि महर्षेस्तस्य धीमतः ।
कर्मणां विस्तरं श्रोतुमगस्त्यस्य द्विजोत्तम ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
bhūya evāhamicchāmi maharṣestasya dhīmataḥ ,
karmaṇāṁ vistaraṁ śrotumagastyasya dvijottama.
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca bhūyaḥ eva aham icchāmi maharṣeḥ tasya
dhīmataḥ karmaṇām vistaram śrotum agastyasya dvijottama
1. Yudhiṣṭhira said: 'O best among the twice-born (dvija), I truly wish to hear again the detailed account of the deeds (karma) of that wise great sage Agastya.'
लोमश उवाच ।
शृणु राजन्कथां दिव्यामद्भुतामतिमानुषीम् ।
अगस्त्यस्य महाराज प्रभावममितात्मनः ॥२॥
2. lomaśa uvāca ,
śṛṇu rājankathāṁ divyāmadbhutāmatimānuṣīm ,
agastyasya mahārāja prabhāvamamitātmanaḥ.
2. lomaśaḥ uvāca śṛṇu rājan kathām divyām adbhutām
atimānuṣīm agastyasya mahārāja prabhāvam amitātmanaḥ
2. Lomaśa said: 'O King, listen to the divine, wondrous, and superhuman account of Agastya, O great king, the immense power of that one with an immeasurable spirit (ātman).'
आसन्कृतयुगे घोरा दानवा युद्धदुर्मदाः ।
कालेया इति विख्याता गणाः परमदारुणाः ॥३॥
3. āsankṛtayuge ghorā dānavā yuddhadurmadāḥ ,
kāleyā iti vikhyātā gaṇāḥ paramadāruṇāḥ.
3. āsan kṛtayuge ghorāḥ dānavāḥ yuddhadurmadāḥ
kāleyāḥ iti vikhyātāḥ gaṇāḥ paramadāruṇāḥ
3. In the Kṛta Yuga, there were terrible Daityas (dānava) who were arrogantly intoxicated with battle. They were known as the Kāleyas, exceedingly cruel groups.
ते तु वृत्रं समाश्रित्य नानाप्रहरणोद्यताः ।
समन्तात्पर्यधावन्त महेन्द्रप्रमुखान्सुरान् ॥४॥
4. te tu vṛtraṁ samāśritya nānāpraharaṇodyatāḥ ,
samantātparyadhāvanta mahendrapramukhānsurān.
4. te tu vṛtram samāśritya nānāpraharaṇodyatāḥ
samantāt paryadhāvanta mahendrapramukhān surān
4. Indeed, having rallied around Vṛtra and armed with various weapons, they attacked the gods, led by Mahendra, from all directions.
ततो वृत्रवधे यत्नमकुर्वंस्त्रिदशाः पुरा ।
पुरंदरं पुरस्कृत्य ब्रह्माणमुपतस्थिरे ॥५॥
5. tato vṛtravadhe yatnamakurvaṁstridaśāḥ purā ,
puraṁdaraṁ puraskṛtya brahmāṇamupatasthire.
5. tataḥ vṛtravadhe yatnam akurvan tridaśāḥ purā
purandaram puraskṛtya brahmāṇam upatastire
5. Then, the gods exerted themselves for the slaying of Vṛtra. Previously, having made Purandara (Indra) their leader, they approached Brahmā.
कृताञ्जलींस्तु तान्सर्वान्परमेष्ठी उवाच ह ।
विदितं मे सुराः सर्वं यद्वः कार्यं चिकीर्षितम् ॥६॥
6. kṛtāñjalīṁstu tānsarvānparameṣṭhī uvāca ha ,
viditaṁ me surāḥ sarvaṁ yadvaḥ kāryaṁ cikīrṣitam.
6. kṛtāñjalīn tu tān sarvān parameṣṭhī uvāca ha
viditam me surāḥ sarvam yat vaḥ kāryam cikīrṣitam
6. Indeed, to all of them, who stood with folded hands, Parameṣṭhī (Brahmā) said: 'O gods, everything you intend to do is known to me.'
तमुपायं प्रवक्ष्यामि यथा वृत्रं वधिष्यथ ।
दधीच इति विख्यातो महानृषिरुदारधीः ॥७॥
7. tamupāyaṁ pravakṣyāmi yathā vṛtraṁ vadhiṣyatha ,
dadhīca iti vikhyāto mahānṛṣirudāradhīḥ.
7. tam upāyam pravakṣyāmi yathā vṛtram vadhiṣyatha
dadhīca iti vikhyātaḥ mahān ṛṣiḥ udāradhīḥ
7. I will explain the means by which you will slay Vṛtra. There is a great sage, Dadhīci by name, renowned for his noble intellect.
तं गत्वा सहिताः सर्वे वरं वै संप्रयाचत ।
स वो दास्यति धर्मात्मा सुप्रीतेनान्तरात्मना ॥८॥
8. taṁ gatvā sahitāḥ sarve varaṁ vai saṁprayācata ,
sa vo dāsyati dharmātmā suprītenāntarātmanā.
8. tam gatvā sahitāḥ sarve varam vai saṃprayācata
saḥ vaḥ dāsyati dharmātmā suprītena antarātmanā
8. All of you, go to him together and indeed ask for a boon. He, whose very nature (dharma) is righteousness, will grant it to you with a greatly pleased inner spirit (antarātman).
स वाच्यः सहितैः सर्वैर्भवद्भिर्जयकाङ्क्षिभिः ।
स्वान्यस्थीनि प्रयच्छेति त्रैलोक्यस्य हिताय वै ।
स शरीरं समुत्सृज्य स्वान्यस्थीनि प्रदास्यति ॥९॥
9. sa vācyaḥ sahitaiḥ sarvairbhavadbhirjayakāṅkṣibhiḥ ,
svānyasthīni prayaccheti trailokyasya hitāya vai ,
sa śarīraṁ samutsṛjya svānyasthīni pradāsyati.
9. saḥ vācyaḥ sahitaiḥ sarvaiḥ bhavadbhiḥ
jayakāṅkṣibhiḥ svāni asthīni prayaccha
iti trailokyasyā hitāya vai saḥ śarīram
samutsṛjya svāni asthīni pradāsyati
9. All of you, united and desiring victory, must tell him: 'Give your own bones for the welfare of the three worlds!' Indeed, he will relinquish his body and give his own bones.
तस्यास्थिभिर्महाघोरं वज्रं संभ्रियतां दृढम् ।
महच्छत्रुहणं तीक्ष्णं षडश्रं भीमनिस्वनम् ॥१०॥
10. tasyāsthibhirmahāghoraṁ vajraṁ saṁbhriyatāṁ dṛḍham ,
mahacchatruhaṇaṁ tīkṣṇaṁ ṣaḍaśraṁ bhīmanisvanam.
10. tasya asthibhiḥ mahāghoram vajram saṃbhriyatām dṛḍham
mahat śatruhaṇam tīkṣṇam ṣaḍaśram bhīmanisvanam
10. From his bones, a very formidable and strong thunderbolt (vajra) should be prepared - a great, sharp, six-angled weapon that slays enemies and has a terrifying sound.
तेन वज्रेण वै वृत्रं वधिष्यति शतक्रतुः ।
एतद्वः सर्वमाख्यातं तस्माच्छीघ्रं विधीयताम् ॥११॥
11. tena vajreṇa vai vṛtraṁ vadhiṣyati śatakratuḥ ,
etadvaḥ sarvamākhyātaṁ tasmācchīghraṁ vidhīyatām.
11. tena vajreṇa vai vṛtram vadhiṣyati śatakratuḥ etat
vaḥ sarvam ākhyātam tasmāt śīghram vidhīyatām
11. vai śatakratuḥ tena vajreṇa vṛtram vadhiṣyati etat
sarvam vaḥ ākhyātam tasmāt śīghram vidhīyatām
11. Indeed, Indra (śatakratu) will kill Vṛtra with that thunderbolt. All this has been told to you; therefore, let it be quickly accomplished.
एवमुक्तास्ततो देवा अनुज्ञाप्य पितामहम् ।
नारायणं पुरस्कृत्य दधीचस्याश्रमं ययुः ॥१२॥
12. evamuktāstato devā anujñāpya pitāmaham ,
nārāyaṇaṁ puraskṛtya dadhīcasyāśramaṁ yayuḥ.
12. evam uktāḥ tataḥ devāḥ anujñāpya pitāmaham
nārāyaṇam puraskṛtya dadhīcasya āśramam yayuḥ
12. Thus addressed, the gods then, after obtaining permission from their grandfather (Brahmā), and placing Narayana at the forefront, proceeded to the hermitage of Dadhīci.
सरस्वत्याः परे पारे नानाद्रुमलतावृतम् ।
षट्पदोद्गीतनिनदैर्विघुष्टं सामगैरिव ।
पुंस्कोकिलरवोन्मिश्रं जीवंजीवकनादितम् ॥१३॥
13. sarasvatyāḥ pare pāre nānādrumalatāvṛtam ,
ṣaṭpadodgītaninadairvighuṣṭaṁ sāmagairiva ,
puṁskokilaravonmiśraṁ jīvaṁjīvakanāditam.
13. sarasvatyāḥ pare pāre nānādrumalatāvṛtam
ṣaṭpadodgītaninadaiḥ
vighuṣṭam sāmagaiḥ iva
puṃskokilaravonmiśram jīvaṃjīvakanāditam
13. On the farther bank of the Sarasvati, it was covered with various trees and creepers. It resounded with the humming sounds of bees, as if chanted by Sāman singers, and was mingled with the calls of male cuckoos and the chirping of jīvaṃjīvaka birds.
महिषैश्च वराहैश्च सृमरैश्चमरैरपि ।
तत्र तत्रानुचरितं शार्दूलभयवर्जितैः ॥१४॥
14. mahiṣaiśca varāhaiśca sṛmaraiścamarairapi ,
tatra tatrānucaritaṁ śārdūlabhayavarjitaiḥ.
14. mahiṣaiḥ ca varāhaiḥ ca sṛmaraiḥ camaraiḥ api
tatra tatra anucaritaṃ śārdūlabhayavarjitaiḥ
14. It was frequented everywhere by buffaloes, boars, and sṛmara and chamara deer, who were free from the fear of tigers.
करेणुभिर्वारणैश्च प्रभिन्नकरटामुखैः ।
सरोऽवगाढैः क्रीडद्भिः समन्तादनुनादितम् ॥१५॥
15. kareṇubhirvāraṇaiśca prabhinnakaraṭāmukhaiḥ ,
saro'vagāḍhaiḥ krīḍadbhiḥ samantādanunāditam.
15. kareṇubhiḥ vāraṇaiḥ ca prabhinnakaraṭāmukhaiḥ
saraḥ avagāḍhaiḥ krīḍadbhiḥ samantāt anunāditam
15. It was filled with sounds from all around by female elephants and male elephants, whose temples streamed with rut-fluid, as they entered the lake and played.
सिंहव्याघ्रैर्महानादान्नदद्भिरनुनादितम् ।
अपरैश्चापि संलीनैर्गुहाकन्दरवासिभिः ॥१६॥
16. siṁhavyāghrairmahānādānnadadbhiranunāditam ,
aparaiścāpi saṁlīnairguhākandaravāsibhiḥ.
16. siṃhavyāghraiḥ mahānādān nadadbhiḥ anunāditam
aparaiḥ ca api saṃlīnaiḥ guhākandaravāsibhiḥ
16. The place was made to resound by the great roars of lions and tigers, and also by other hidden creatures dwelling in caves and ravines.
तेषु तेष्ववकाशेषु शोभितं सुमनोरमम् ।
त्रिविष्टपसमप्रख्यं दधीचाश्रममागमन् ॥१७॥
17. teṣu teṣvavakāśeṣu śobhitaṁ sumanoramam ,
triviṣṭapasamaprakhyaṁ dadhīcāśramamāgaman.
17. teṣu teṣu avakāśeṣu śobhitam sumanōramam
triviṣṭapasamaprakhyam dadhīcāśramam āgaman
17. They came to Dadhīci's hermitage (āśrama), which was adorned and very charming in those various places, resembling heaven itself.
तत्रापश्यन्दधीचं ते दिवाकरसमद्युतिम् ।
जाज्वल्यमानं वपुषा यथा लक्ष्म्या पितामहम् ॥१८॥
18. tatrāpaśyandadhīcaṁ te divākarasamadyutim ,
jājvalyamānaṁ vapuṣā yathā lakṣmyā pitāmaham.
18. tatra apaśyan dadhīcam te divākarasamadyutim
jājvalyamānam vapuṣā yathā lakṣmyā pitāmaham
18. There they saw Dadhīci, whose splendor was like the sun, blazing brightly with his body, just as the grandfather (Brahmā) shines with his glory.
तस्य पादौ सुरा राजन्नभिवाद्य प्रणम्य च ।
अयाचन्त वरं सर्वे यथोक्तं परमेष्ठिना ॥१९॥
19. tasya pādau surā rājannabhivādya praṇamya ca ,
ayācanta varaṁ sarve yathoktaṁ parameṣṭhinā.
19. tasya pādau surā rājan abhivādya praṇamya ca
ayācanta varam sarve yathōktam parameṣṭhinā
19. O King, all the gods, after saluting and bowing down to his (Dadhīci's) two feet, requested a boon as commanded by the Supreme Being (Parameṣṭhin).
ततो दधीचः परमप्रतीतः सुरोत्तमांस्तानिदमभ्युवाच ।
करोमि यद्वो हितमद्य देवाः स्वं चापि देहं त्वहमुत्सृजामि ॥२०॥
20. tato dadhīcaḥ paramapratītaḥ; surottamāṁstānidamabhyuvāca ,
karomi yadvo hitamadya devāḥ; svaṁ cāpi dehaṁ tvahamutsṛjāmi.
20. tataḥ dadhīcaḥ paramapratītaḥ
sura-uttamān tān idam abhyuvāca
karomi yat vaḥ hitam adya devāḥ svam
ca api deham tu aham utsṛjāmi
20. Then Dadhichi, greatly pleased, said this to the supreme gods: "O gods, I will do whatever is beneficial for you today. Indeed, I will even give up my own body."
स एवमुक्त्वा द्विपदां वरिष्ठः प्राणान्वशी स्वान्सहसोत्ससर्ज ।
ततः सुरास्ते जगृहुः परासोरस्थीनि तस्याथ यथोपदेशम् ॥२१॥
21. sa evamuktvā dvipadāṁ variṣṭhaḥ; prāṇānvaśī svānsahasotsasarja ,
tataḥ surāste jagṛhuḥ parāso;rasthīni tasyātha yathopadeśam.
21. sa evam uktvā dvipadām variṣṭhaḥ
prāṇān vaśī svān sahasā utsasarja
tataḥ surāḥ te jagṛhuḥ parāsoḥ
asthīni tasya atha yathā-upadeśam
21. Having spoken thus, that self-controlled sage, the most excellent among men, immediately gave up his vital breaths (prāṇas). Then the gods, following the instructions, took the bones of the deceased Dadhichi.
प्रहृष्टरूपाश्च जयाय देवास्त्वष्टारमागम्य तमर्थमूचुः ।
त्वष्टा तु तेषां वचनं निशम्य प्रहृष्टरूपः प्रयतः प्रयत्नात् ॥२२॥
22. prahṛṣṭarūpāśca jayāya devā;stvaṣṭāramāgamya tamarthamūcuḥ ,
tvaṣṭā tu teṣāṁ vacanaṁ niśamya; prahṛṣṭarūpaḥ prayataḥ prayatnāt.
22. pra-hṛṣṭa-rūpāḥ ca jayāya devāḥ
tvaṣṭāram āgamya tam artham ūcuḥ
tvaṣṭā tu teṣām vacanam niśamya
pra-hṛṣṭa-rūpaḥ prayataḥ prayatnāt
22. And the gods, with gladdened expressions, approached Tvaṣṭar, informing him of their need for victory, and spoke to him. Tvaṣṭar, indeed, having heard their words, became joyful in appearance and, being attentive, with great effort (prepared to act).
चकार वज्रं भृशमुग्ररूपं कृत्वा च शक्रं स उवाच हृष्टः ।
अनेन वज्रप्रवरेण देव भस्मीकुरुष्वाद्य सुरारिमुग्रम् ॥२३॥
23. cakāra vajraṁ bhṛśamugrarūpaṁ; kṛtvā ca śakraṁ sa uvāca hṛṣṭaḥ ,
anena vajrapravareṇa deva; bhasmīkuruṣvādya surārimugram.
23. cakāra vajram bhṛśam ugra-rūpam
kṛtvā ca śakram saḥ uvāca hṛṣṭaḥ
anena vajra-pravereṇa deva
bhasmīkuruṣva adya sura-arim ugram
23. He forged the thunderbolt (Vajra), exceedingly fierce in form. And having created it, he, delighted, spoke to Indra (Śakra): "O god, with this most excellent Vajra, reduce the fierce enemy of the gods to ashes today."
ततो हतारिः सगणः सुखं वै प्रशाधि कृत्स्नं त्रिदिवं दिविष्ठः ।
त्वष्ट्रा तथोक्तः स पुरंदरस्तु वज्रं प्रहृष्टः प्रयतोऽभ्यगृह्णात् ॥२४॥
24. tato hatāriḥ sagaṇaḥ sukhaṁ vai; praśādhi kṛtsnaṁ tridivaṁ diviṣṭhaḥ ,
tvaṣṭrā tathoktaḥ sa puraṁdarastu; vajraṁ prahṛṣṭaḥ prayato'bhyagṛhṇāt.
24. tataḥ hatāriḥ sagaṇaḥ sukhaṃ vai
praśādhi kṛtsnaṃ tridivaṃ diviṣṭhaḥ
tvaṣṭrā tathā uktaḥ saḥ purandaraḥ tu
vajraṃ prahṛṣṭaḥ prayataḥ abhyagṛhṇāt
24. Then, you, the slayer of foes, with your attendants, being situated in heaven, should happily rule over the entire celestial realm. Thus addressed by Tvaṣṭā, that Indra (Purandara) then joyfully and resolutely grasped the thunderbolt.