Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-10, chapter-1

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
ततस्ते सहिता वीराः प्रयाता दक्षिणामुखाः ।
उपास्तमयवेलायां शिबिराभ्याशमागताः ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
tataste sahitā vīrāḥ prayātā dakṣiṇāmukhāḥ ,
upāstamayavelāyāṁ śibirābhyāśamāgatāḥ.
1. saṃjayaḥ uvāca tataḥ te sahitāḥ vīrāḥ prayātāḥ
dakṣiṇāmukhāḥ upāstamayavelāyām śibirābhyāśam āgatāḥ
1. saṃjayaḥ uvāca tataḥ te sahitāḥ vīrāḥ dakṣiṇāmukhāḥ
prayātāḥ upāstamayavelāyām śibirābhyāśam āgatāḥ
1. Sañjaya said: Then, those united warriors, having proceeded southwards, arrived near the camp at dusk.
विमुच्य वाहांस्त्वरिता भीताः समभवंस्तदा ।
गहनं देशमासाद्य प्रच्छन्ना न्यविशन्त ते ॥२॥
2. vimucya vāhāṁstvaritā bhītāḥ samabhavaṁstadā ,
gahanaṁ deśamāsādya pracchannā nyaviśanta te.
2. vimucya vāhān tvaritāḥ bhītāḥ sam abhavan tadā
gahanaṃ deśam āsādya pracchannāḥ nyaviśanta te
2. tadā te vāhān vimucya tvaritāḥ bhītāḥ samabhavan
gahanaṃ deśam āsādya pracchannāḥ nyaviśanta
2. Then, having abandoned their horses, they became panicked and hurried. Reaching a dense region, they hid themselves and settled there.
सेनानिवेशमभितो नातिदूरमवस्थिताः ।
निकृत्ता निशितैः शस्त्रैः समन्तात्क्षतविक्षताः ॥३॥
3. senāniveśamabhito nātidūramavasthitāḥ ,
nikṛttā niśitaiḥ śastraiḥ samantātkṣatavikṣatāḥ.
3. senāniveśam abhitaḥ na atidūram avasthitāḥ
nikṛttāḥ niśitaiḥ śastraiḥ samantāt kṣatavikṣatāḥ
3. senāniveśam abhitaḥ na atidūram avasthitāḥ
nikṛttāḥ niśitaiḥ śastraiḥ samantāt kṣatavikṣatāḥ
3. They were situated not very far from the military encampment, having been deeply cut by sharp weapons and completely mangled all around.
दीर्घमुष्णं च निःश्वस्य पाण्डवानन्वचिन्तयन् ।
श्रुत्वा च निनदं घोरं पाण्डवानां जयैषिणाम् ॥४॥
4. dīrghamuṣṇaṁ ca niḥśvasya pāṇḍavānanvacintayan ,
śrutvā ca ninadaṁ ghoraṁ pāṇḍavānāṁ jayaiṣiṇām.
4. dīrgham uṣṇam ca niḥśvasya pāṇḍavān anu acintayan
śrutvā ca ninadam ghoram pāṇḍavānām jayaiṣiṇām
4. ca dīrgham uṣṇam niḥśvasya pāṇḍavān anuacintayan
ca jayaiṣiṇām pāṇḍavānām ghoram ninadam śrutvā
4. And sighing deeply and hotly, they reflected upon the Pandavas. After hearing the terrible roar of the Pandavas, who were eager for victory.
अनुसारभयाद्भीताः प्राङ्मुखाः प्राद्रवन्पुनः ।
ते मुहूर्तं ततो गत्वा श्रान्तवाहाः पिपासिताः ॥५॥
5. anusārabhayādbhītāḥ prāṅmukhāḥ prādravanpunaḥ ,
te muhūrtaṁ tato gatvā śrāntavāhāḥ pipāsitāḥ.
5. anusārabhayāt bhītāḥ prāṅmukhāḥ prādravan punaḥ
te muhūrtam tataḥ gatvā śrāntavāhāḥ pipāsitāḥ
5. anusārabhayāt bhītāḥ prāṅmukhāḥ te punaḥ prādravan
tataḥ muhūrtam gatvā śrāntavāhāḥ pipāsitāḥ
5. Frightened by the fear of pursuit, they fled forward again, facing that direction. After going a short distance from there, they became thirsty, their horses exhausted.
नामृष्यन्त महेष्वासाः क्रोधामर्षवशं गताः ।
राज्ञो वधेन संतप्ता मुहूर्तं समवस्थिताः ॥६॥
6. nāmṛṣyanta maheṣvāsāḥ krodhāmarṣavaśaṁ gatāḥ ,
rājño vadhena saṁtaptā muhūrtaṁ samavasthitāḥ.
6. na amṛṣyanta maheṣvāsāḥ krodhāmraṣavaśam gatāḥ
rājñaḥ vadhena saṃtaptāḥ muhūrtaṃ samavasthitāḥ
6. maheṣvāsāḥ krodhāmraṣavaśam gatāḥ rājñaḥ vadhena
saṃtaptāḥ muhūrtaṃ na amṛṣyanta samavasthitāḥ
6. The great archers, overwhelmed by anger and indignation, and greatly tormented by the killing of the king, stood motionless for a moment.
धृतराष्ट्र उवाच ।
अश्रद्धेयमिदं कर्म कृतं भीमेन संजय ।
यत्स नागायुतप्राणः पुत्रो मम निपातितः ॥७॥
7. dhṛtarāṣṭra uvāca ,
aśraddheyamidaṁ karma kṛtaṁ bhīmena saṁjaya ,
yatsa nāgāyutaprāṇaḥ putro mama nipātitaḥ.
7. dhṛtarāṣṭraḥ uvāca aśraddheyam idam karma kṛtam bhīmena
saṃjaya yat saḥ nāgāyutaprāṇaḥ putraḥ mama nipātitaḥ
7. dhṛtarāṣṭraḥ uvāca saṃjaya bhīmena kṛtam idam karma
aśraddheyam yat saḥ nāgāyutaprāṇaḥ mama putraḥ nipātitaḥ
7. Dhritarashtra said: Sanjaya, this unbelievable act (karma) done by Bhima is that my son, who possessed the strength of ten thousand elephants, was slain.
अवध्यः सर्वभूतानां वज्रसंहननो युवा ।
पाण्डवैः समरे पुत्रो निहतो मम संजय ॥८॥
8. avadhyaḥ sarvabhūtānāṁ vajrasaṁhanano yuvā ,
pāṇḍavaiḥ samare putro nihato mama saṁjaya.
8. avadhyaḥ sarvabhūtānām vajrasaṃhananaḥ yuvā
pāṇḍavaiḥ samare putraḥ nihataḥ mama saṃjaya
8. saṃjaya mama putraḥ sarvabhūtānām avadhyaḥ
vajrasaṃhananaḥ yuvā pāṇḍavaiḥ samare nihataḥ
8. Sanjaya, my son, who was invincible by all beings, young, and possessed a body firm as a thunderbolt, has been slain in battle by the Pandavas.
न दिष्टमभ्यतिक्रान्तुं शक्यं गावल्गणे नरैः ।
यत्समेत्य रणे पार्थैः पुत्रो मम निपातितः ॥९॥
9. na diṣṭamabhyatikrāntuṁ śakyaṁ gāvalgaṇe naraiḥ ,
yatsametya raṇe pārthaiḥ putro mama nipātitaḥ.
9. na diṣṭam abhyatikrāntum śakyam gāvalgaṇe naraiḥ
yat sametya raṇe pārthaiḥ putraḥ mama nipātitaḥ
9. gāvalgaṇe naraiḥ diṣṭam abhyatikrāntum na śakyam
yat mama putraḥ pārthaiḥ raṇe sametya nipātitaḥ
9. O son of Gavalgana (Sanjaya), it is not possible for humans to overcome destiny (diṣṭa), for my son, having confronted the Pandavas in battle, was slain by them.
अद्रिसारमयं नूनं हृदयं मम संजय ।
हतं पुत्रशतं श्रुत्वा यन्न दीर्णं सहस्रधा ॥१०॥
10. adrisāramayaṁ nūnaṁ hṛdayaṁ mama saṁjaya ,
hataṁ putraśataṁ śrutvā yanna dīrṇaṁ sahasradhā.
10. adrisāramayam nūnam hṛdayam mama saṃjaya hatam
putraśatam śrutvā yat na dīrṇam sahasradhā
10. saṃjaya,
mama hṛdayam nūnam adrisāramayam [asti],
yat putraśatam hatam śrutvā sahasradhā na dīrṇam.
10. O Saṃjaya, my heart must certainly be made of stone, since, even after hearing that a hundred of my sons have been slain, it has not shattered into a thousand pieces.
कथं हि वृद्धमिथुनं हतपुत्रं भविष्यति ।
न ह्यहं पाण्डवेयस्य विषये वस्तुमुत्सहे ॥११॥
11. kathaṁ hi vṛddhamithunaṁ hataputraṁ bhaviṣyati ,
na hyahaṁ pāṇḍaveyasya viṣaye vastumutsahe.
11. katham hi vṛddhamithunam hataputram bhaviṣyati
na hi aham pāṇḍaveyasya viṣaye vastum utsahe
11. hi,
katham vṛddhamithunam hataputram bhaviṣyati? hi,
aham pāṇḍaveyasya viṣaye vastum na utsahe.
11. How will an aged couple, whose sons have been killed, possibly survive? I certainly cannot bear to live in the dominion of the Pāṇḍavas.
कथं राज्ञः पिता भूत्वा स्वयं राजा च संजय ।
प्रेष्यभूतः प्रवर्तेयं पाण्डवेयस्य शासनात् ॥१२॥
12. kathaṁ rājñaḥ pitā bhūtvā svayaṁ rājā ca saṁjaya ,
preṣyabhūtaḥ pravarteyaṁ pāṇḍaveyasya śāsanāt.
12. katham rājñaḥ pitā bhūtvā svayam rājā ca saṃjaya
preṣyabhūtaḥ pravarteyam pāṇḍaveyasya śāsanāt
12. saṃjaya,
katham rājñaḥ pitā ca svayam rājā bhūtvā,
pāṇḍaveyasya śāsanāt preṣyabhūtaḥ pravarteyam?
12. O Saṃjaya, how could I, having been the father of a king and a king myself, behave as a mere servant under the command of the Pāṇḍava?
आज्ञाप्य पृथिवीं सर्वां स्थित्वा मूर्ध्नि च संजय ।
कथमद्य भविष्यामि प्रेष्यभूतो दुरन्तकृत् ॥१३॥
13. ājñāpya pṛthivīṁ sarvāṁ sthitvā mūrdhni ca saṁjaya ,
kathamadya bhaviṣyāmi preṣyabhūto durantakṛt.
13. ājñāpya pṛthivīm sarvām sthitvā mūrdhni ca saṃjaya
katham adya bhaviṣyāmi preṣyabhūtaḥ durantakṛt
13. saṃjaya,
sarvām pṛthivīm ājñāpya ca mūrdhni sthitvā,
adya katham preṣyabhūtaḥ durantakṛt bhaviṣyāmi?
13. O Saṃjaya, how can I, who once commanded the entire earth and stood at its pinnacle, become a servant today, especially after bringing about such a dreadful outcome?
कथं भीमस्य वाक्यानि श्रोतुं शक्ष्यामि संजय ।
येन पुत्रशतं पूर्णमेकेन निहतं मम ॥१४॥
14. kathaṁ bhīmasya vākyāni śrotuṁ śakṣyāmi saṁjaya ,
yena putraśataṁ pūrṇamekena nihataṁ mama.
14. katham bhīmasya vākyāni śrotum śakṣyāmi saṃjaya
yena putraśatam pūrṇam ekena nihatam mama
14. saṃjaya yena ekena mama pūrṇam putraśatam
nihatam bhīmasya vākyāni katham śrotum śakṣyāmi
14. Saṃjaya, how shall I be able to hear the words of Bhīma, by whom my hundred sons were completely slain by that single individual?
कृतं सत्यं वचस्तस्य विदुरस्य महात्मनः ।
अकुर्वता वचस्तेन मम पुत्रेण संजय ॥१५॥
15. kṛtaṁ satyaṁ vacastasya vidurasya mahātmanaḥ ,
akurvatā vacastena mama putreṇa saṁjaya.
15. kṛtam satyam vacaḥ tasya vidurasya mahātmanaḥ
akurvatā vacaḥ tena mama putreṇa saṃjaya
15. saṃjaya mama putreṇa tena vacaḥ akurvatā
tasya mahātmanaḥ vidurasya satyam vacaḥ kṛtam
15. Saṃjaya, the words of that great-souled (mahātman) Vidura became true because my son did not heed them.
अधर्मेण हते तात पुत्रे दुर्योधने मम ।
कृतवर्मा कृपो द्रौणिः किमकुर्वत संजय ॥१६॥
16. adharmeṇa hate tāta putre duryodhane mama ,
kṛtavarmā kṛpo drauṇiḥ kimakurvata saṁjaya.
16. adharmeṇa hate tāta putre duryodhane mama
kṛtavarmā kṛpaḥ drauṇiḥ kim akurvata saṃjaya
16. tāta saṃjaya mama putre duryodhane adharmeṇa
hate kṛtavarmā kṛpaḥ drauṇiḥ kim akurvata
16. O dear Saṃjaya, when my son Duryodhana was unjustly slain (adharma), what did Kṛtavarmā, Kṛpa, and Drauṇi do?
संजय उवाच ।
गत्वा तु तावका राजन्नातिदूरमवस्थिताः ।
अपश्यन्त वनं घोरं नानाद्रुमलताकुलम् ॥१७॥
17. saṁjaya uvāca ,
gatvā tu tāvakā rājannātidūramavasthitāḥ ,
apaśyanta vanaṁ ghoraṁ nānādrumalatākulam.
17. saṃjaya uvāca gatvā tu tāvakāḥ rājan na atidūram
avasthitāḥ apaśyanta vanam ghoram nānādrumalatākulam
17. saṃjaya uvāca rājan tu tāvakāḥ na atidūram avasthitāḥ
gatvā nānādrumalatākulam ghoram vanam apaśyanta
17. Saṃjaya said: "O King, your people, having gone not very far, observed a dreadful forest dense with various trees and creepers."
ते मुहूर्तं तु विश्रम्य लब्धतोयैर्हयोत्तमैः ।
सूर्यास्तमयवेलायामासेदुः सुमहद्वनम् ॥१८॥
18. te muhūrtaṁ tu viśramya labdhatoyairhayottamaiḥ ,
sūryāstamayavelāyāmāseduḥ sumahadvanam.
18. te muhūrtam tu viśramya labdhatoyaiḥ haya-uttamaiḥ
sūrya-astamaya-velāyām āsedur sumahat vanam
18. te labdhatoyaiḥ haya-uttamaiḥ muhūrtam tu viśramya
sūrya-astamaya-velāyām sumahat vanam āsedur
18. After resting for a moment, and once their excellent horses had obtained water, they reached a very vast forest at sunset.
नानामृगगणैर्जुष्टं नानापक्षिसमाकुलम् ।
नानाद्रुमलताच्छन्नं नानाव्यालनिषेवितम् ॥१९॥
19. nānāmṛgagaṇairjuṣṭaṁ nānāpakṣisamākulam ,
nānādrumalatācchannaṁ nānāvyālaniṣevitam.
19. nānāmṛgagaṇaiḥ juṣṭam nānāpakṣisamākulam
nānādrumalatācchannam nānāvyālaniṣevitam
19. nānāmṛgagaṇaiḥ juṣṭam nānāpakṣisamākulam
nānādrumalatācchannam nānāvyālaniṣevitam
19. [The forest was] teeming with various herds of animals, bustling with diverse flocks of birds, covered with different trees and creepers, and frequented by many kinds of venomous creatures.
नानातोयसमाकीर्णं तडागैरुपशोभितम् ।
पद्मिनीशतसंछन्नं नीलोत्पलसमायुतम् ॥२०॥
20. nānātoyasamākīrṇaṁ taḍāgairupaśobhitam ,
padminīśatasaṁchannaṁ nīlotpalasamāyutam.
20. nānātoyasamākīrṇam taḍāgaiḥ upaśobhitam
padminīśatasaṃchannam nīlotpalasamāyutam
20. nānātoyasamākīrṇam taḍāgaiḥ upaśobhitam
padminīśatasaṃchannam nīlotpalasamāyutam
20. [The forest was also] teeming with diverse bodies of water, graced by ponds, covered with hundreds of lotus plants, and adorned with blue water lilies.
प्रविश्य तद्वनं घोरं वीक्षमाणाः समन्ततः ।
शाखासहस्रसंछन्नं न्यग्रोधं ददृशुस्ततः ॥२१॥
21. praviśya tadvanaṁ ghoraṁ vīkṣamāṇāḥ samantataḥ ,
śākhāsahasrasaṁchannaṁ nyagrodhaṁ dadṛśustataḥ.
21. praviśya tat vanam ghoram vīkṣamāṇāḥ samantataḥ
śākhāsahasrasaṃchannam nyagrodham dadṛśuḥ tataḥ
21. tat ghoram vanam praviśya samantataḥ vīkṣamāṇāḥ
tataḥ śākhāsahasrasaṃchannam nyagrodham dadṛśuḥ
21. After entering that formidable forest and looking all around, they then saw a Banyan tree (nyagrodha) covered with thousands of branches.
उपेत्य तु तदा राजन्न्यग्रोधं ते महारथाः ।
ददृशुर्द्विपदां श्रेष्ठाः श्रेष्ठं तं वै वनस्पतिम् ॥२२॥
22. upetya tu tadā rājannyagrodhaṁ te mahārathāḥ ,
dadṛśurdvipadāṁ śreṣṭhāḥ śreṣṭhaṁ taṁ vai vanaspatim.
22. upetya tu tadā rājan nyagrodham te mahārathāḥ
dadṛśuḥ dvipadām śreṣṭhāḥ śreṣṭham tam vai vanaspatim
22. rājan te dvipadām śreṣṭhāḥ mahārathāḥ tadā nyagrodham
upetya tam vai śreṣṭham vanaspatim dadṛśuḥ
22. Then, O King, those great charioteers, who were the foremost among men, approached that banyan tree and beheld that supreme tree.
तेऽवतीर्य रथेभ्यस्तु विप्रमुच्य च वाजिनः ।
उपस्पृश्य यथान्यायं संध्यामन्वासत प्रभो ॥२३॥
23. te'vatīrya rathebhyastu vipramucya ca vājinaḥ ,
upaspṛśya yathānyāyaṁ saṁdhyāmanvāsata prabho.
23. te avatīrya rathebhyas tu vipramucya ca vājinaḥ
upaspṛśya yathānyāyam sandhyām anvāsata prabho
23. prabho te rathebhyas avatīrya tu ca vājinaḥ
vipramucya yathānyāyam sandhyām upaspṛśya anvāsata
23. Then, O lord, having descended from their chariots and unyoked their horses, they performed their evening prayers (sandhyā) according to custom and sat down.
ततोऽस्तं पर्वतश्रेष्ठमनुप्राप्ते दिवाकरे ।
सर्वस्य जगतो धात्री शर्वरी समपद्यत ॥२४॥
24. tato'staṁ parvataśreṣṭhamanuprāpte divākare ,
sarvasya jagato dhātrī śarvarī samapadyata.
24. tatas astam parvatśreṣṭham anuprāpte divākare
sarvasya jagataḥ dhātrī śarvarī samapadyata
24. tatas divākare parvatśreṣṭham astam anuprāpte
sarvasya jagataḥ dhātrī śarvarī samapadyata
24. Then, when the sun reached the chief of mountains (the western mountain of sunset), night, the nourisher of the entire world, came upon them.
ग्रहनक्षत्रताराभिः प्रकीर्णाभिरलंकृतम् ।
नभोंऽशुकमिवाभाति प्रेक्षणीयं समन्ततः ॥२५॥
25. grahanakṣatratārābhiḥ prakīrṇābhiralaṁkṛtam ,
nabhoṁ'śukamivābhāti prekṣaṇīyaṁ samantataḥ.
25. grahanakṣatratārābhiḥ prakīrṇābhiḥ alaṃkṛtam
nabhas amśukam iva ābhāti prekṣaṇīyam samantataḥ
25. prakīrṇābhiḥ grahanakṣatratārābhiḥ alaṃkṛtam
nabhas samantataḥ prekṣaṇīyam amśukam iva ābhāti
25. Adorned with scattered planets, constellations, and stars, the sky appeared like a splendid garment, beautiful to behold from every direction.
ईषच्चापि प्रवल्गन्ति ये सत्त्वा रात्रिचारिणः ।
दिवाचराश्च ये सत्त्वास्ते निद्रावशमागताः ॥२६॥
26. īṣaccāpi pravalganti ye sattvā rātricāriṇaḥ ,
divācarāśca ye sattvāste nidrāvaśamāgatāḥ.
26. īṣat ca api pravalganti ye sattvāḥ rātricāriṇaḥ
divācarāḥ ca ye sattvāḥ te nidrāvaśam āgatāḥ
26. ye rātricāriṇaḥ sattvāḥ īṣat ca api pravalganti,
ca ye divācarāḥ sattvāḥ te nidrāvaśam āgatāḥ
26. And to some extent, those beings that move about at night are frolicking, while those beings that move about by day have fallen under the sway of sleep.
रात्रिंचराणां सत्त्वानां निनादोऽभूत्सुदारुणः ।
क्रव्यादाश्च प्रमुदिता घोरा प्राप्ता च शर्वरी ॥२७॥
27. rātriṁcarāṇāṁ sattvānāṁ ninādo'bhūtsudāruṇaḥ ,
kravyādāśca pramuditā ghorā prāptā ca śarvarī.
27. rātricarāṇām sattvānām ninādaḥ abhūt sudāruṇaḥ
kravyādāḥ ca pramuditāḥ ghorā prāptā ca śarvarī
27. rātricarāṇām sattvānām sudāruṇaḥ ninādaḥ abhūt,
ca kravyādāḥ pramuditāḥ,
ca ghorā śarvarī prāptā
27. A very terrible sound arose from the night-roaming creatures, and the carnivores were delighted. A dreadful night had indeed arrived.
तस्मिन्रात्रिमुखे घोरे दुःखशोकसमन्विताः ।
कृतवर्मा कृपो द्रौणिरुपोपविविशुः समम् ॥२८॥
28. tasminrātrimukhe ghore duḥkhaśokasamanvitāḥ ,
kṛtavarmā kṛpo drauṇirupopaviviśuḥ samam.
28. tasmin rātrimukhe ghore duḥkhaśokasammanvitāḥ
kṛtavarmā kṛpaḥ drauṇiḥ upopaviviśuḥ samam
28. tasmin ghore rātrimukhe,
duḥkhaśokasammanvitāḥ kṛtavarmā,
kṛpaḥ,
drauṇiḥ ca samam upopaviviśuḥ
28. In that terrible onset of night, Kṛtavarmā, Kṛpa, and the son of Droṇa (Aśvatthāman), filled with sorrow and grief, sat down together nearby.
तत्रोपविष्टाः शोचन्तो न्यग्रोधस्य समन्ततः ।
तमेवार्थमतिक्रान्तं कुरुपाण्डवयोः क्षयम् ॥२९॥
29. tatropaviṣṭāḥ śocanto nyagrodhasya samantataḥ ,
tamevārthamatikrāntaṁ kurupāṇḍavayoḥ kṣayam.
29. tatra upaviṣṭāḥ śocantaḥ nyagrodhasya samantataḥ
tam eva artham atikrāntam kurupāṇḍavayoḥ kṣayam
29. tatra nyagrodhasya samantataḥ upaviṣṭāḥ,
śocantaḥ,
te tam eva atikrāntam artham kurupāṇḍavayoḥ kṣayam (śocantaḥ)
29. Seated there, grieving all around the banyan tree, they pondered that very past event: the destruction of the Kurus and Pāṇḍavas.
निद्रया च परीताङ्गा निषेदुर्धरणीतले ।
श्रमेण सुदृढं युक्ता विक्षता विविधैः शरैः ॥३०॥
30. nidrayā ca parītāṅgā niṣedurdharaṇītale ,
śrameṇa sudṛḍhaṁ yuktā vikṣatā vividhaiḥ śaraiḥ.
30. nidrayā ca parītāṅgā niṣeduḥ dharaṇītale
śrameṇa sudṛḍham yuktā vikṣatā vividhaiḥ śaraiḥ
30. nidrayā ca parītāṅgā śrameṇa sudṛḍham yuktā
vividhaiḥ śaraiḥ vikṣatā dharaṇītale niṣeduḥ
30. Their bodies, afflicted by sleep (nidrā), sat down on the ground. They were firmly exhausted by fatigue and wounded by various arrows.
ततो निद्रावशं प्राप्तौ कृपभोजौ महारथौ ।
सुखोचितावदुःखार्हौ निषण्णौ धरणीतले ।
तौ तु सुप्तौ महाराज श्रमशोकसमन्वितौ ॥३१॥
31. tato nidrāvaśaṁ prāptau kṛpabhojau mahārathau ,
sukhocitāvaduḥkhārhau niṣaṇṇau dharaṇītale ,
tau tu suptau mahārāja śramaśokasamanvitau.
31. tataḥ nidrāvaśam prāptau kṛpa-bhojau
mahārathau sukha-ucitau a-duḥkha-arhau
niṣaṇṇau dharaṇītale tau tu
suptau mahārāja śrama-śoka-samanvitau
31. mahārāja tataḥ kṛpa-bhojau mahārathau
sukha-ucitau a-duḥkha-arhau
nidrāvaśam prāptau dharaṇītale niṣaṇṇau
tu tau suptau śrama-śoka-samanvitau
31. Then, Kṛpa and Bhoja, the great charioteers, accustomed to comfort and not deserving of distress, fell under the sway of sleep (nidrā) and lay down on the ground. But those two, O great king, sleeping, were overwhelmed by fatigue and sorrow.
क्रोधामर्षवशं प्राप्तो द्रोणपुत्रस्तु भारत ।
नैव स्म स जगामाथ निद्रां सर्प इव श्वसन् ॥३२॥
32. krodhāmarṣavaśaṁ prāpto droṇaputrastu bhārata ,
naiva sma sa jagāmātha nidrāṁ sarpa iva śvasan.
32. krodha-amarṣa-vaśam prāptaḥ droṇa-putraḥ tu bhārata
na eva sma sa jagāma atha nidrām sarpaḥ iva śvasan
32. bhārata,
droṇa-putraḥ tu krodha-amarṣa-vaśam prāptaḥ sa na eva sma jagāma atha nidrām,
sarpaḥ iva śvasan
32. But the son of Droṇa, O Bhārata, having fallen under the sway of wrath and indignation, did not go to sleep (nidrā) at all, breathing like a snake.
न लेभे स तु निद्रां वै दह्यमानोऽतिमन्युना ।
वीक्षां चक्रे महाबाहुस्तद्वनं घोरदर्शनम् ॥३३॥
33. na lebhe sa tu nidrāṁ vai dahyamāno'timanyunā ,
vīkṣāṁ cakre mahābāhustadvanaṁ ghoradarśanam.
33. na lebhe sa tu nidrām vai dahyamānaḥ ati-manyunā
vīkṣām cakre mahā-bāhuḥ tat-vanam ghora-darśanam
33. sa tu ati-manyunā dahyamānaḥ vai nidrām na lebhe
mahā-bāhuḥ ghora-darśanam tat-vanam vīkṣām cakre
33. But being consumed by extreme rage, he certainly did not obtain sleep (nidrā). The mighty-armed one surveyed that terrible-looking forest.
वीक्षमाणो वनोद्देशं नानासत्त्वैर्निषेवितम् ।
अपश्यत महाबाहुर्न्यग्रोधं वायसायुतम् ॥३४॥
34. vīkṣamāṇo vanoddeśaṁ nānāsattvairniṣevitam ,
apaśyata mahābāhurnyagrodhaṁ vāyasāyutam.
34. vīkṣamāṇaḥ vana uddeśam nānāsattvaiḥ niṣevitam
apaśyata mahābāhuḥ nyagrodham vāyasa āyutam
34. mahābāhuḥ nānāsattvaiḥ niṣevitam vana uddeśam
vīkṣamāṇaḥ vāyasa āyutam nyagrodham apaśyata
34. As he surveyed that forest region, which was frequented by various creatures, the mighty-armed hero (mahābāhu) spotted a banyan tree teeming with ten thousand crows.
तत्र काकसहस्राणि तां निशां पर्यणामयन् ।
सुखं स्वपन्तः कौरव्य पृथक्पृथगपाश्रयाः ॥३५॥
35. tatra kākasahasrāṇi tāṁ niśāṁ paryaṇāmayan ,
sukhaṁ svapantaḥ kauravya pṛthakpṛthagapāśrayāḥ.
35. tatra kākasahasrāṇi tām niśām paryaṇāmayan sukham
svapantaḥ kauravya pṛthak pṛthak apāśrayāḥ
35. kāuravya! tatra kākasahasrāṇi tām niśām sukham
svapantaḥ pṛthak pṛthak apāśrayāḥ paryaṇāmayan
35. O descendant of Kuru (Kauravya), thousands of crows spent that night there, sleeping comfortably and each having found their own separate resting place.
सुप्तेषु तेषु काकेषु विस्रब्धेषु समन्ततः ।
सोऽपश्यत्सहसायान्तमुलूकं घोरदर्शनम् ॥३६॥
36. supteṣu teṣu kākeṣu visrabdheṣu samantataḥ ,
so'paśyatsahasāyāntamulūkaṁ ghoradarśanam.
36. supteṣu teṣu kākeṣu visrabdheṣu samantataḥ saḥ
apaśyat sahasā āyāntam ulūkam ghora darśanam
36. teṣu kākeṣu supteṣu visrabdheṣu samantataḥ saḥ
sahasā ghora darśanam āyāntam ulūkam apaśyat
36. While those crows were sleeping soundly and confidently all around, he suddenly saw an owl (ulūka) of terrifying appearance approaching.
महास्वनं महाकायं हर्यक्षं बभ्रुपिङ्गलम् ।
सुदीर्घघोणानखरं सुपर्णमिव वेगिनम् ॥३७॥
37. mahāsvanaṁ mahākāyaṁ haryakṣaṁ babhrupiṅgalam ,
sudīrghaghoṇānakharaṁ suparṇamiva veginam.
37. mahāsvanam mahākāyam hari akṣam babhrupiṅgalam
sudīrghaghoṇānakharam suparṇam iva veginam
37. महास्वनम् महाकायम् हरि अक्षम् बभ्रुपिङ्गलम्
सुदीर्घघोणानखरम् वेगिनम् सुपर्णम् इव
37. It was characterized by a mighty cry, a colossal body, tawny eyes, and a brownish-yellow color. It had a very long beak and claws, and was as swift as Garuḍa (suparṇa).
सोऽथ शब्दं मृदुं कृत्वा लीयमान इवाण्डजः ।
न्यग्रोधस्य ततः शाखां प्रार्थयामास भारत ॥३८॥
38. so'tha śabdaṁ mṛduṁ kṛtvā līyamāna ivāṇḍajaḥ ,
nyagrodhasya tataḥ śākhāṁ prārthayāmāsa bhārata.
38. सः अथ शब्दम् मृदुम् कृत्वा लीयमानः इव अण्डजः
न्यग्रोधस्य ततः शाखाम् प्रार्थयामास भारत
38. भारत अथ सः अण्डजः इव लीयमानः मृदुम् शब्दम्
कृत्वा ततः न्यग्रोधस्य शाखाम् प्रार्थयामास
38. O Bhārata, then, making a soft sound, like a bird preparing to hide, he approached the branch of the banyan tree.
संनिपत्य तु शाखायां न्यग्रोधस्य विहंगमः ।
सुप्ताञ्जघान सुबहून्वायसान्वायसान्तकः ॥३९॥
39. saṁnipatya tu śākhāyāṁ nyagrodhasya vihaṁgamaḥ ,
suptāñjaghāna subahūnvāyasānvāyasāntakaḥ.
39. संनिपत्य तु शाखायाम् न्यग्रोधस्य विहंगमः
सुप्तान् जघान सुबहून् वायसान् वायसान्तकः
39. तु न्यग्रोधस्य शाखायाम् संनिपत्य विहंगमः
वायसान्तकः सुबहून् सुप्तान् वायसान् जघान
39. Having settled on the banyan tree's branch, the bird – the killer of crows – then killed many sleeping crows.
केषांचिदच्छिनत्पक्षाञ्शिरांसि च चकर्त ह ।
चरणांश्चैव केषांचिद्बभञ्ज चरणायुधः ॥४०॥
40. keṣāṁcidacchinatpakṣāñśirāṁsi ca cakarta ha ,
caraṇāṁścaiva keṣāṁcidbabhañja caraṇāyudhaḥ.
40. केषांचित् अच्छिनत् पक्षान् शिरांसि च चकर्त
ह चरणांश्च एव केषांचित् बभञ्ज चरणायुधः
40. चरणायुधः केषांचित् पक्षान् अच्छिनत् च ह
शिरांसि चकर्त एव च केषांचित् चरणांश्च बभञ्ज
40. He cut off the wings of some (crows), and indeed severed their heads. And the bird, whose weapon is its feet, broke the feet of some others.
क्षणेनाहन्स बलवान्येऽस्य दृष्टिपथे स्थिताः ।
तेषां शरीरावयवैः शरीरैश्च विशां पते ।
न्यग्रोधमण्डलं सर्वं संछन्नं सर्वतोऽभवत् ॥४१॥
41. kṣaṇenāhansa balavānye'sya dṛṣṭipathe sthitāḥ ,
teṣāṁ śarīrāvayavaiḥ śarīraiśca viśāṁ pate ,
nyagrodhamaṇḍalaṁ sarvaṁ saṁchannaṁ sarvato'bhavat.
41. क्षणेन अहन् सः बलवान् ये अस्य
दृष्टिपथे स्थिताः तेषाम् शरीरावयवैः
शरीरैः च विशाम् पते न्यग्रोधमण्डलम्
सर्वम् संछन्नम् सर्वतः अभवत्
41. विशाम् पते सः बलवान् ये अस्य दृष्टिपथे
स्थिताः [तान्] क्षणेन अहन्
तेषाम् शरीरावयवैः च शरीरैः न्यग्रोधमण्डलम्
सर्वम् सर्वतः संछन्नम् अभवत्
41. O Lord of men, that powerful bird instantly killed all those (crows) who were within his sight. With their body parts and their bodies, the entire circular area around the banyan tree became completely covered.
तांस्तु हत्वा ततः काकान्कौशिको मुदितोऽभवत् ।
प्रतिकृत्य यथाकामं शत्रूणां शत्रुसूदनः ॥४२॥
42. tāṁstu hatvā tataḥ kākānkauśiko mudito'bhavat ,
pratikṛtya yathākāmaṁ śatrūṇāṁ śatrusūdanaḥ.
42. tān tu hatvā tataḥ kākān kauśikaḥ muditaḥ abhavat
pratikṛtya yathākāmam śatrūṇām śatrusūdanaḥ
42. śatrusūdanaḥ kauśikaḥ tān kākān hatvā tataḥ
śatrūṇām yathākāmam pratikṛtya muditaḥ abhavat
42. Having thus killed those crows, Kauśika, the slayer of enemies (śatrusūdana), became joyful. He had taken revenge on his enemies as he desired.
तद्दृष्ट्वा सोपधं कर्म कौशिकेन कृतं निशि ।
तद्भावकृतसंकल्पो द्रौणिरेको व्यचिन्तयत् ॥४३॥
43. taddṛṣṭvā sopadhaṁ karma kauśikena kṛtaṁ niśi ,
tadbhāvakṛtasaṁkalpo drauṇireko vyacintayat.
43. tat dṛṣṭvā sopadham karma kauśikena kṛtam niśi
tadbhāvakṛtasaṅkalpaḥ drauṇiḥ ekaḥ vyacintayat
43. niśi kauśikena sopadham tat karma kṛtam dṛṣṭvā
ekaḥ drauṇiḥ tadbhāvakṛtasaṅkalpaḥ vyacintayat
43. Seeing that deceptive act (karma) performed by Kauśika in the night, Droṇi (Aśvatthāmā) alone, whose resolve was fixed on that very idea, pondered.
उपदेशः कृतोऽनेन पक्षिणा मम संयुगे ।
शत्रूणां क्षपणे युक्तः प्राप्तकालश्च मे मतः ॥४४॥
44. upadeśaḥ kṛto'nena pakṣiṇā mama saṁyuge ,
śatrūṇāṁ kṣapaṇe yuktaḥ prāptakālaśca me mataḥ.
44. upadeśaḥ kṛtaḥ anena pakṣiṇā mama saṃyuge
śatrūṇām kṣapaṇe yuktaḥ prāptakālaḥ ca me mataḥ
44. anena pakṣiṇā mama saṃyuge upadeśaḥ kṛtaḥ
śatrūṇām kṣapaṇe yuktaḥ ca me prāptakālaḥ mataḥ
44. This bird has provided an instruction to me for combat: it is suitable for the destruction of enemies, and I consider it to be the opportune moment.
नाद्य शक्या मया हन्तुं पाण्डवा जितकाशिनः ।
बलवन्तः कृतोत्साहा लब्धलक्षाः प्रहारिणः ।
राज्ञः सकाशे तेषां च प्रतिज्ञातो वधो मया ॥४५॥
45. nādya śakyā mayā hantuṁ pāṇḍavā jitakāśinaḥ ,
balavantaḥ kṛtotsāhā labdhalakṣāḥ prahāriṇaḥ ,
rājñaḥ sakāśe teṣāṁ ca pratijñāto vadho mayā.
45. na adya śakyā mayā hantum pāṇḍavāḥ
jitakāśinaḥ balavantaḥ kṛtotsāhāḥ
labdhalakṣāḥ prahāriṇaḥ rājñaḥ
sakāśe teṣām ca pratijñātaḥ vadhaḥ mayā
45. adya mayā jitakāśinaḥ balavantaḥ
kṛtotsāhāḥ labdhalakṣāḥ prahāriṇaḥ
pāṇḍavāḥ hantum na śakyā ca mayā
rājñaḥ sakāśe teṣām vadhaḥ pratijñātaḥ
45. Today, the Pāṇḍavas, who are accustomed to victory, strong, highly resolute, have achieved their objective, and are formidable attackers, cannot be killed by me. Furthermore, their slaying was vowed by me in the presence of the king.
पतंगाग्निसमां वृत्तिमास्थायात्मविनाशिनीम् ।
न्यायतो युध्यमानस्य प्राणत्यागो न संशयः ।
छद्मना तु भवेत्सिद्धिः शत्रूणां च क्षयो महान् ॥४६॥
46. pataṁgāgnisamāṁ vṛttimāsthāyātmavināśinīm ,
nyāyato yudhyamānasya prāṇatyāgo na saṁśayaḥ ,
chadmanā tu bhavetsiddhiḥ śatrūṇāṁ ca kṣayo mahān.
46. pataṅgāgnisamām vṛttim āsthāya
ātma-vināśinīm nyāyataḥ yudhyamānasya
prāṇa-tyāgaḥ na saṃśayaḥ chadmanā tu
bhavet siddhiḥ śatrūṇām ca kṣayaḥ mahān
46. nyāyataḥ yudhyamānasya pataṅgāgnisamām ātma-vināśinīm vṛttim āsthāya prāṇa-tyāgaḥ na saṃśayaḥ.
tu chadmanā siddhiḥ bhavet ca śatrūṇām mahān kṣayaḥ.
46. When one adopts a self-destructive attitude, akin to a moth drawn to a fire, there is no doubt that one fighting righteously, according to natural law (dharma), will sacrifice their life. However, success and a great destruction of enemies can be achieved through deceit.
तत्र संशयितादर्थाद्योऽर्थो निःसंशयो भवेत् ।
तं जना बहु मन्यन्ते येऽर्थशास्त्रविशारदाः ॥४७॥
47. tatra saṁśayitādarthādyo'rtho niḥsaṁśayo bhavet ,
taṁ janā bahu manyante ye'rthaśāstraviśāradāḥ.
47. tatra saṃśayitāt arthāt yaḥ arthaḥ niḥsaṃśayaḥ bhavet
tam janāḥ bahu manyante ye arthaśāstra-viśāradāḥ
47. tatra saṃśayitāt arthāt yaḥ arthaḥ niḥsaṃśayaḥ bhavet tam ye arthaśāstra-viśāradāḥ janāḥ bahu manyante.
47. From doubtful matters, whichever meaning or outcome becomes certain, that is highly esteemed by people who are experts in the science of polity (arthaśāstra).
यच्चाप्यत्र भवेद्वाच्यं गर्हितं लोकनिन्दितम् ।
कर्तव्यं तन्मनुष्येण क्षत्रधर्मेण वर्तता ॥४८॥
48. yaccāpyatra bhavedvācyaṁ garhitaṁ lokaninditam ,
kartavyaṁ tanmanuṣyeṇa kṣatradharmeṇa vartatā.
48. yat ca api atra bhavet vācyam garhitam loka-ninditam
kartavyam tat manuṣyeṇa kṣatra-dharmeṇa vartatā
48. yat ca api atra vācyam garhitam loka-ninditam bhavet tat kṣatra-dharmeṇa vartatā manuṣyeṇa kartavyam.
48. And whatever here may be censurable, condemned, and despised by people, that must be done by a man who acts in accordance with the natural law (dharma) of a warrior.
निन्दितानि च सर्वाणि कुत्सितानि पदे पदे ।
सोपधानि कृतान्येव पाण्डवैरकृतात्मभिः ॥४९॥
49. ninditāni ca sarvāṇi kutsitāni pade pade ,
sopadhāni kṛtānyeva pāṇḍavairakṛtātmabhiḥ.
49. ninditāni ca sarvāṇi kutsitāni pade pade
sopadhāni kṛtāni eva pāṇḍavaiḥ akṛta-ātmabhiḥ
49. ca sarvāṇi ninditāni kutsitāni pade pade sopadhāni kṛtāni eva akṛta-ātmabhiḥ pāṇḍavaiḥ.
49. Indeed, all those actions, censured and despicable at every turn, were performed with stratagem by the Pāṇḍavas, who had not disciplined their inner self (ātman).
अस्मिन्नर्थे पुरा गीतौ श्रूयेते धर्मचिन्तकैः ।
श्लोकौ न्यायमवेक्षद्भिस्तत्त्वार्थं तत्त्वदर्शिभिः ॥५०॥
50. asminnarthe purā gītau śrūyete dharmacintakaiḥ ,
ślokau nyāyamavekṣadbhistattvārthaṁ tattvadarśibhiḥ.
50. asmin arthe purā gītau śrūyete dharmacintakaiḥ ślokau
nyāyam avekṣadbhiḥ tattvārtham tattvadarśibhiḥ
50. purā dharmacintakaiḥ nyāyam avekṣadbhiḥ tattvārtham
tattvadarśibhiḥ gītau ślokau asmin arthe śrūyete
50. Regarding this matter, in the past, two verses were sung and are heard, composed by those who ponder natural law (dharma), by those who observe justice, and by seers of truth who understand its essence.
परिश्रान्ते विदीर्णे च भुञ्जाने चापि शत्रुभिः ।
प्रस्थाने च प्रवेशे च प्रहर्तव्यं रिपोर्बलम् ॥५१॥
51. pariśrānte vidīrṇe ca bhuñjāne cāpi śatrubhiḥ ,
prasthāne ca praveśe ca prahartavyaṁ riporbalam.
51. pariśrānte vidīrṇe ca bhuñjāne ca api śatrubhiḥ
prasthāne ca praveśe ca prahartavyam ripoḥ balam
51. ripoḥ balam pariśrānte vidīrṇe ca bhuñjāne ca api
śatrubhiḥ prasthāne ca praveśe ca prahartavyam
51. The enemy's force should be attacked when it is exhausted, scattered, when eating, or even when suffering losses at the hands of enemies, as well as when it is on the march or entering a place.
निद्रार्तमर्धरात्रे च तथा नष्टप्रणायकम् ।
भिन्नयोधं बलं यच्च द्विधा युक्तं च यद्भवेत् ॥५२॥
52. nidrārtamardharātre ca tathā naṣṭapraṇāyakam ,
bhinnayodhaṁ balaṁ yacca dvidhā yuktaṁ ca yadbhavet.
52. nidrārtam ardharātre ca tathā naṣṭapraṇāyakam
bhinnayodham balam yat ca dvidhā yuktam ca yat bhavet
52. yat balam nidrārtam ardharātre ca tathā naṣṭapraṇāyakam
bhinnayodham ca yat dvidhā yuktam bhavet
52. Furthermore, an army should be attacked if it is drowsy, in the middle of the night, if it has lost its leader, if its warriors are divided, or if it is deployed in two separate divisions.
इत्येवं निश्चयं चक्रे सुप्तानां युधि मारणे ।
पाण्डूनां सह पाञ्चालैर्द्रोणपुत्रः प्रतापवान् ॥५३॥
53. ityevaṁ niścayaṁ cakre suptānāṁ yudhi māraṇe ,
pāṇḍūnāṁ saha pāñcālairdroṇaputraḥ pratāpavān.
53. iti evam niścayam cakre suptānām yudhi māraṇe
pāṇḍūnām saha pāñcālaiḥ droṇaputraḥ pratāpavān
53. iti evam pratāpavān droṇaputraḥ yudhi suptānām
pāṇḍūnām pāñcālaiḥ saha māraṇe niścayam cakre
53. Thus, the mighty son of Droṇa (Aśvatthāman) decided to kill the sleeping Pāṇḍavas along with the Pañcālas in battle.
स क्रूरां मतिमास्थाय विनिश्चित्य मुहुर्मुहुः ।
सुप्तौ प्राबोधयत्तौ तु मातुलं भोजमेव च ॥५४॥
54. sa krūrāṁ matimāsthāya viniścitya muhurmuhuḥ ,
suptau prābodhayattau tu mātulaṁ bhojameva ca.
54. sa krūrām matim āsthāya viniścitya muhurmuhuḥ
suptau prābodhayat tau tu mātulam bhojam eva ca
54. sa krūrām matim āsthāya muhurmuhuḥ viniścitya
tau suptau mātulam bhojam eva ca tu prābodhayat
54. Having repeatedly made a firm decision and adopted a cruel intention, he awoke those two who were sleeping: his maternal uncle and Bhoja.
नोत्तरं प्रतिपेदे च तत्र युक्तं ह्रिया वृतः ।
स मुहूर्तमिव ध्यात्वा बाष्पविह्वलमब्रवीत् ॥५५॥
55. nottaraṁ pratipede ca tatra yuktaṁ hriyā vṛtaḥ ,
sa muhūrtamiva dhyātvā bāṣpavihvalamabravīt.
55. na uttaram pratipede ca tatra yuktam hriyā vṛtaḥ
sa muhūrtam iva dhyātvā bāṣpavihvalam abravīt
55. sa hriyā vṛtaḥ tatra yuktam uttaram ca na pratipede.
sa muhūrtam iva dhyātvā bāṣpavihvalam abravīt
55. Overwhelmed by shame, he could not give a suitable reply in that situation. After thinking for a moment, he spoke, agitated by tears.
हतो दुर्योधनो राजा एकवीरो महाबलः ।
यस्यार्थे वैरमस्माभिरासक्तं पाण्डवैः सह ॥५६॥
56. hato duryodhano rājā ekavīro mahābalaḥ ,
yasyārthe vairamasmābhirāsaktaṁ pāṇḍavaiḥ saha.
56. hataḥ duryodhanaḥ rājā ekavīraḥ mahābalaḥ yasya
arthe vairam asmābhiḥ āsaktam pāṇḍavaiḥ saha
56. rājā duryodhanaḥ ekavīraḥ mahābalaḥ hataḥ.
yasya arthe asmābhiḥ pāṇḍavaiḥ saha vairam āsaktam
56. King Duryodhana, that unique and mighty hero, has been slain – he for whose sake we engaged in hostility with the Pandavas.
एकाकी बहुभिः क्षुद्रैराहवे शुद्धविक्रमः ।
पातितो भीमसेनेन एकादशचमूपतिः ॥५७॥
57. ekākī bahubhiḥ kṣudrairāhave śuddhavikramaḥ ,
pātito bhīmasenena ekādaśacamūpatiḥ.
57. ekākī bahubhiḥ kṣudraiḥ āhave śuddhavikramaḥ
pātitaḥ bhīmasenena ekādaśacamūpatiḥ
57. ekākī śuddhavikramaḥ ekādaśacamūpatiḥ
āhave bahubhiḥ kṣudraiḥ bhīmasenena pātitaḥ
57. Though he was a solitary warrior (ekākī) of unblemished prowess (śuddhavikrama), the commander of eleven armies was struck down in battle by the many petty individuals, by Bhimasena.
वृकोदरेण क्षुद्रेण सुनृशंसमिदं कृतम् ।
मूर्धाभिषिक्तस्य शिरः पादेन परिमृद्नता ॥५८॥
58. vṛkodareṇa kṣudreṇa sunṛśaṁsamidaṁ kṛtam ,
mūrdhābhiṣiktasya śiraḥ pādena parimṛdnatā.
58. vṛkodareṇa kṣudreṇa sunṛśaṃsam idam kṛtam
mūrdhābhiṣiktasya śiraḥ pādena parimṛdnata
58. idam sunṛśaṃsam kṛtam kṣudreṇa vṛkodareṇa
mūrdhābhiṣiktasya śiraḥ pādena parimṛdnata
58. This extremely cruel act was performed by the base Vṛkodara (Bhīma), who trampled the head of the crowned king with his foot.
विनर्दन्ति स्म पाञ्चालाः क्ष्वेडन्ति च हसन्ति च ।
धमन्ति शङ्खाञ्शतशो हृष्टा घ्नन्ति च दुन्दुभीन् ॥५९॥
59. vinardanti sma pāñcālāḥ kṣveḍanti ca hasanti ca ,
dhamanti śaṅkhāñśataśo hṛṣṭā ghnanti ca dundubhīn.
59. vinardanti sma pāñcālāḥ kṣveḍanti ca hasanti ca
dhamanti śaṅkhān śataśaḥ hṛṣṭāḥ ghnanti ca dundubhīn
59. pāñcālāḥ vinardanti sma ca kṣveḍanti ca hasanti
hṛṣṭāḥ śataśaḥ śaṅkhān dhamanti ca dundubhīn ghnanti
59. The Pāñcālas roared, shouted, and laughed. Delighted, they blew hundreds of conch shells and beat the drums.
वादित्रघोषस्तुमुलो विमिश्रः शङ्खनिस्वनैः ।
अनिलेनेरितो घोरो दिशः पूरयतीव हि ॥६०॥
60. vāditraghoṣastumulo vimiśraḥ śaṅkhanisvanaiḥ ,
anilenerito ghoro diśaḥ pūrayatīva hi.
60. vāditraghoṣaḥ tumulaḥ vimiśraḥ śaṅkhanisvanaiḥ
anilena īritaḥ ghoraḥ diśaḥ pūrayati iva hi
60. tumulaḥ vimiśraḥ śaṅkhanisvanaiḥ anilena īritaḥ
ghoraḥ vāditraghoṣaḥ hi diśaḥ pūrayati iva
60. The tumultuous sound of musical instruments, mingled with the blasts of conch shells, dreadful and driven by the wind, truly seems to fill all directions.
अश्वानां हेषमाणानां गजानां चैव बृंहताम् ।
सिंहनादश्च शूराणां श्रूयते सुमहानयम् ॥६१॥
61. aśvānāṁ heṣamāṇānāṁ gajānāṁ caiva bṛṁhatām ,
siṁhanādaśca śūrāṇāṁ śrūyate sumahānayam.
61. aśvānām heṣamāṇānām gajānām ca eva bṛṃhatām
siṃhanādaḥ ca śūrāṇām śrūyate sumahān ayam
61. ayam sumahān aśvānām heṣamāṇānām ca eva
gajānām bṛṃhatām ca śūrāṇām siṃhanādaḥ śrūyate
61. This very great neighing of horses, trumpeting of elephants, and lion's roar (battle cry) of heroes is heard.
दिशं प्राचीं समाश्रित्य हृष्टानां गर्जतां भृशम् ।
रथनेमिस्वनाश्चैव श्रूयन्ते लोमहर्षणाः ॥६२॥
62. diśaṁ prācīṁ samāśritya hṛṣṭānāṁ garjatāṁ bhṛśam ,
rathanemisvanāścaiva śrūyante lomaharṣaṇāḥ.
62. diśam prācīm samāśritya hṛṣṭānām garjatām bhṛśam
rathanemisvanāḥ ca eva śrūyante lomaharṣaṇāḥ
62. prācīm diśam samāśritya hṛṣṭānām bhṛśam garjatām
lomaharṣaṇāḥ rathanemisvanāḥ ca eva śrūyante
62. From the eastern direction, where they are joyfully and loudly roaring, the thrilling sounds of chariot wheels are heard.
पाण्डवैर्धार्तराष्ट्राणां यदिदं कदनं कृतम् ।
वयमेव त्रयः शिष्टास्तस्मिन्महति वैशसे ॥६३॥
63. pāṇḍavairdhārtarāṣṭrāṇāṁ yadidaṁ kadanaṁ kṛtam ,
vayameva trayaḥ śiṣṭāstasminmahati vaiśase.
63. pāṇḍavaiḥ dhārtarāṣṭrāṇām yat idam kadanam kṛtam
vayam eva trayaḥ śiṣṭāḥ tasmin mahati vaiśase
63. yat idam kadanam pāṇḍavaiḥ dhārtarāṣṭrāṇām kṛtam
tasmin mahati vaiśase trayaḥ vayam eva śiṣṭāḥ
63. Considering this great destruction inflicted by the Pāṇḍavas upon the Dhārtarāṣṭras, only we three remain from that immense slaughter.
केचिन्नागशतप्राणाः केचित्सर्वास्त्रकोविदाः ।
निहताः पाण्डवेयैः स्म मन्ये कालस्य पर्ययम् ॥६४॥
64. kecinnāgaśataprāṇāḥ kecitsarvāstrakovidāḥ ,
nihatāḥ pāṇḍaveyaiḥ sma manye kālasya paryayam.
64. kecit nāgaśataprāṇāḥ kecit sarvāstrakovidāḥ
nihatāḥ pāṇḍaveyaiḥ sma manye kālasya paryayam
64. kecit nāgaśataprāṇāḥ kecit sarvāstrakovidāḥ
pāṇḍaveyaiḥ nihatāḥ sma kālasya paryayam manye
64. Some possessed the strength of a hundred elephants, and others were experts in all weaponry. Yet, they were slain by the Pāṇḍavas. I consider this to be the turning point of (kāla) time or destiny.
एवमेतेन भाव्यं हि नूनं कार्येण तत्त्वतः ।
यथा ह्यस्येदृशी निष्ठा कृते कार्येऽपि दुष्करे ॥६५॥
65. evametena bhāvyaṁ hi nūnaṁ kāryeṇa tattvataḥ ,
yathā hyasyedṛśī niṣṭhā kṛte kārye'pi duṣkare.
65. evam etena bhāvyam hi nūnam kāryeṇa tattvataḥ
yathā hi asya īdṛśī niṣṭhā kṛte kārye api duṣkare
65. hi nūnam evam etena kāryeṇa tattvataḥ bhāvyam
yathā hi duṣkare kārye api kṛte asya īdṛśī niṣṭhā
65. Indeed, it must certainly be that this event has truly come to pass this way, for such is the final outcome (niṣṭhā) for him, even after a most difficult task (kārya) has been accomplished.
भवतोस्तु यदि प्रज्ञा न मोहादपचीयते ।
व्यापन्नेऽस्मिन्महत्यर्थे यन्नः श्रेयस्तदुच्यताम् ॥६६॥
66. bhavatostu yadi prajñā na mohādapacīyate ,
vyāpanne'sminmahatyarthe yannaḥ śreyastaducyatām.
66. भवतोः तु यदि प्रज्ञा न मोहात् अपचीयते व्यापन्ने
अस्मिन् महति अर्थे यत् नः श्रेयः तत् उच्यताम्
66. यदि भवतोः प्रज्ञा मोहात् न अपचीयते,
[तदा] अस्मिन् व्यापन्ने महति अर्थे यत् नः श्रेयः,
तत् उच्यताम्
66. But if your wisdom is not diminished by delusion, then regarding this great matter that has gone awry, please tell us what is most beneficial for us.