Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-140

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
यदिदं घोरमुद्दिष्टमश्रद्धेयमिवानृतम् ।
अस्ति स्विद्दस्युमर्यादा यामहं परिवर्जये ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
yadidaṁ ghoramuddiṣṭamaśraddheyamivānṛtam ,
asti sviddasyumaryādā yāmahaṁ parivarjaye.
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca | yat idam ghoram uddiṣṭam aśraddheyam
iva anṛtam | asti svit dasyumaryādā yām aham parivarjaye
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca yat idam ghoram aśraddheyam iva anṛtam
uddiṣṭam asti svit dasyumaryādā yām aham parivarjaye
1. Yudhiṣṭhira said: 'This dreadful, unbelievable, and untrue matter that has been set forth - is it perhaps a rule for plunderers which I should completely avoid?'
संमुह्यामि विषीदामि धर्मो मे शिथिलीकृतः ।
उद्यमं नाधिगच्छामि कुतश्चित्परिचिन्तयन् ॥२॥
2. saṁmuhyāmi viṣīdāmi dharmo me śithilīkṛtaḥ ,
udyamaṁ nādhigacchāmi kutaścitparicintayan.
2. sammuhyāmi viṣīdāmi dharmaḥ me śithilīkṛtaḥ |
udyamam na adhigacchāmi kutaḥ cit paricintayan
2. sammuhyāmi viṣīdāmi me dharmaḥ śithilīkṛtaḥ
paricintayan kutaḥ cit udyamam na adhigacchāmi
2. I am bewildered and despondent; my understanding of natural law (dharma) has been weakened. I find no resolve from any quarter, even after deep contemplation.
भीष्म उवाच ।
नैतच्छुद्धागमादेव तव धर्मानुशासनम् ।
प्रज्ञासमवतारोऽयं कविभिः संभृतं मधु ॥३॥
3. bhīṣma uvāca ,
naitacchuddhāgamādeva tava dharmānuśāsanam ,
prajñāsamavatāro'yaṁ kavibhiḥ saṁbhṛtaṁ madhu.
3. bhīṣmaḥ uvāca | na etat śuddhāgamāt eva tava dharmānuśāsanam
| prajñāsamavatāraḥ ayam kavibhiḥ saṃbhṛtam madhu
3. bhīṣmaḥ uvāca tava etat dharmānuśāsanam śuddhāgamāt
eva na ayam prajñāsamavatāraḥ kavibhiḥ saṃbhṛtam madhu
3. Bhīṣma said: 'This teaching of yours concerning natural law (dharma) is not derived purely from sacred tradition. This, rather, is an embodiment of wisdom, like honey collected by the wise (kavis).'
बह्व्यः प्रतिविधातव्याः प्रज्ञा राज्ञा ततस्ततः ।
नैकशाखेन धर्मेण यात्रैषा संप्रवर्तते ॥४॥
4. bahvyaḥ pratividhātavyāḥ prajñā rājñā tatastataḥ ,
naikaśākhena dharmeṇa yātraiṣā saṁpravartate.
4. bahvyaḥ pratividhātavyāḥ prajñā rājñā tataḥ tataḥ
| na ekaśākhena dharmeṇa yātrā eṣā sampravartate
4. rājñā bahvyaḥ prajñā pratividhātavyāḥ tataḥ tataḥ
eṣā yātrā ekaśākhena dharmeṇa na sampravartate
4. Many matters requiring discernment (prajñā) must be resolved by the king from various directions. This administrative course of action is not conducted by a single-branched natural law (dharma).
बुद्धिसंजननं राज्ञां धर्ममाचरतां सदा ।
जयो भवति कौरव्य तदा तद्विद्धि मे वचः ॥५॥
5. buddhisaṁjananaṁ rājñāṁ dharmamācaratāṁ sadā ,
jayo bhavati kauravya tadā tadviddhi me vacaḥ.
5. buddhi-sañjananam rājñām dharmam ācaratām sadā
jayaḥ bhavati kauravya tadā tat viddhi me vacaḥ
5. kauravya sadā dharmam ācaratām rājñām buddhi-sañjananam
jayaḥ bhavati tadā tat me vacaḥ viddhi
5. O Kauravya, for kings who always practice their natural law (dharma), the cultivation of intellect brings victory. Therefore, understand this as my word.
बुद्धिश्रेष्ठा हि राजानो जयन्ति विजयैषिणः ।
धर्मः प्रतिविधातव्यो बुद्ध्या राज्ञा ततस्ततः ॥६॥
6. buddhiśreṣṭhā hi rājāno jayanti vijayaiṣiṇaḥ ,
dharmaḥ pratividhātavyo buddhyā rājñā tatastataḥ.
6. buddhi-śreṣṭhā hi rājānaḥ jayanti vijayaiṣiṇaḥ |
dharmaḥ pratividhātavyaḥ buddhyā rājñā tataḥ tataḥ
6. hi buddhi-śreṣṭhā vijayaiṣiṇaḥ rājānaḥ jayanti
tataḥ tataḥ rājñā buddhyā dharmaḥ pratividhātavyaḥ
6. Indeed, kings who seek victory are superior in intellect and thus conquer. Therefore, the natural law (dharma) must be maintained in every instance by the king through his intelligence.
नैकशाखेन धर्मेण राज्ञां धर्मो विधीयते ।
दुर्बलस्य कुतः प्रज्ञा पुरस्तादनुदाहृता ॥७॥
7. naikaśākhena dharmeṇa rājñāṁ dharmo vidhīyate ,
durbalasya kutaḥ prajñā purastādanudāhṛtā.
7. na eka-śākhena dharmeṇa rājñām dharmaḥ vidhīyate
| durbalasya kutaḥ prajñā purastāt anudāhṛtā
7. eka-śākhena dharmeṇa rājñām dharmaḥ na vidhīyate
durbalasya prajñā kutaḥ? purastāt anudāhṛtā
7. The natural law (dharma) for kings is not established by just one branch of law. How can the weak possess wisdom? It has been explained before.
अद्वैधज्ञः पथि द्वैधे संशयं प्राप्तुमर्हति ।
बुद्धिद्वैधं वेदितव्यं पुरस्तादेव भारत ॥८॥
8. advaidhajñaḥ pathi dvaidhe saṁśayaṁ prāptumarhati ,
buddhidvaidhaṁ veditavyaṁ purastādeva bhārata.
8. advadha-jñaḥ pathi dvaidhe saṃśayam prāptum arhati
| buddhi-dvaidham veditavyam purastāt eva bhārata
8. advadha-jñaḥ dvaidhe pathi saṃśayam prāptum arhati he bhārata,
buddhi-dvaidham purastāt eva veditavyam
8. One who is unfamiliar with duplicity is likely to encounter doubt on a path that is ambiguous. O Bhārata, intellectual uncertainty must be recognized beforehand.
पार्श्वतःकरणं प्रज्ञा विषूची त्वापगा इव ।
जनस्तूच्चारितं धर्मं विजानात्यन्यथान्यथा ॥९॥
9. pārśvataḥkaraṇaṁ prajñā viṣūcī tvāpagā iva ,
janastūccāritaṁ dharmaṁ vijānātyanyathānyathā.
9. pārśvataḥkaraṇam prajñā viṣūcī tu āpagāḥ iva janaḥ
tu uccāritam dharmam vijānāti anyathā anyathā
9. prajñā pārśvataḥkaraṇam viṣūcī āpagāḥ iva janaḥ
tu uccāritam dharmam anyathā anyathā vijānāti
9. A distorted intellect (prajñā) is like rivers flowing in divergent paths. Consequently, people understand the declared "dharma" (natural law) in various and conflicting ways.
सम्यग्विज्ञानिनः केचिन्मिथ्याविज्ञानिनोऽपरे ।
तद्वै यथातथं बुद्ध्वा ज्ञानमाददते सताम् ॥१०॥
10. samyagvijñāninaḥ kecinmithyāvijñānino'pare ,
tadvai yathātathaṁ buddhvā jñānamādadate satām.
10. samyak vijñāninaḥ kecit mithyāvijñāninaḥ apare
tat vai yathātatham buddhvā jñānam ādadate satām
10. kecit samyak vijñāninaḥ apare mithyāvijñāninaḥ
vai tat yathātatham buddhvā satām jñānam ādadate
10. Some are truly discerning, while others are falsely discerning. Indeed, having understood that "dharma" (natural law) as it truly is, they acquire the knowledge of the virtuous.
परिमुष्णन्ति शास्त्राणि धर्मस्य परिपन्थिनः ।
वैषम्यमर्थविद्यानां नैरर्थ्यात्ख्यापयन्ति ते ॥११॥
11. parimuṣṇanti śāstrāṇi dharmasya paripanthinaḥ ,
vaiṣamyamarthavidyānāṁ nairarthyātkhyāpayanti te.
11. parimuṣṇanti śāstrāṇi dharmasya paripanthinaḥ
vaiṣamyam arthavidyānām nairarthyāt khyāpayanti te
11. dharmasya paripanthinaḥ śāstrāṇi parimuṣṇanti te
arthavidyānām vaiṣamyam nairarthyāt khyāpayanti
11. The obstructors of "dharma" (natural law) plunder the scriptures (śāstras). They (the obstructors) proclaim the incongruity of worldly knowledge (arthavidyā), thereby demonstrating its ultimate futility.
आजिजीविषवो विद्यां यशस्कामाः समन्ततः ।
ते सर्वे नरपापिष्ठा धर्मस्य परिपन्थिनः ॥१२॥
12. ājijīviṣavo vidyāṁ yaśaskāmāḥ samantataḥ ,
te sarve narapāpiṣṭhā dharmasya paripanthinaḥ.
12. ājijīviṣavaḥ vidyām yaśaskāmāḥ samantataḥ te
sarve narapāpiṣṭhāḥ dharmasya paripanthinaḥ
12. ājijīviṣavaḥ vidyām yaśaskāmāḥ samantataḥ te
sarve narapāpiṣṭhāḥ dharmasya paripanthinaḥ
12. Those who desire long life, who crave knowledge, and who seek fame universally - all of them are the most sinful among men, the obstructors of "dharma" (natural law).
अपक्वमतयो मन्दा न जानन्ति यथातथम् ।
सदा ह्यशास्त्रकुशलाः सर्वत्रापरिनिष्ठिताः ॥१३॥
13. apakvamatayo mandā na jānanti yathātatham ,
sadā hyaśāstrakuśalāḥ sarvatrāpariniṣṭhitāḥ.
13. apakvamātayaḥ mandāḥ na jānanti yathātatham
sadā hi aśāstrakūśalāḥ sarvatra apariniṣṭitāḥ
13. mandāḥ apakvamātayaḥ yathātatham na jānanti
hi aśāstrakūśalāḥ sarvatra apariniṣṭitāḥ sadā
13. Those with immature and dull minds do not truly understand things as they are. Indeed, they are always unskilled in the scriptures and remain unestablished or irresolute in all matters.
परिमुष्णन्ति शास्त्राणि शास्त्रदोषानुदर्शिनः ।
विज्ञानमथ विद्यानां न सम्यगिति वर्तते ॥१४॥
14. parimuṣṇanti śāstrāṇi śāstradoṣānudarśinaḥ ,
vijñānamatha vidyānāṁ na samyagiti vartate.
14. parimuṣṇanti śāstrāṇi śāstradoṣānudarśinaḥ
vijñānam atha vidyānām na samyak iti vartate
14. śāstradoṣānudarśinaḥ śāstrāṇi parimuṣṇanti
atha vidyānām vijñānam iti samyak na vartate
14. Those who merely point out flaws in scriptures, plunder or distort the true meaning of the scriptures. Thus, their specific knowledge (vijñāna) of the various branches of learning (vidyā) is not rightly established.
निन्दया परविद्यानां स्वां विद्यां ख्यापयन्ति ये ।
वागस्त्रा वाक्छुरीमत्त्वा दुग्धविद्याफला इव ।
तान्विद्यावणिजो विद्धि राक्षसानिव भारत ॥१५॥
15. nindayā paravidyānāṁ svāṁ vidyāṁ khyāpayanti ye ,
vāgastrā vākchurīmattvā dugdhavidyāphalā iva ,
tānvidyāvaṇijo viddhi rākṣasāniva bhārata.
15. nindayā paravidyānām svām vidyām
khyāpayanti ye vāgastrāḥ vākchurīmattvāḥ
dugdhavidyāphalāḥ iva tān
vidyāvaṇijaḥ viddhi rākṣasān iva bhārata
15. ye paravidyānām nindayā svām vidyām khyāpayanti,
vāgastrāḥ vākchurīmattvāḥ dugdhavidyāphalāḥ iva (santi).
bhārata,
tān vidyāvaṇijaḥ rākṣasān iva viddhi.
15. Those who promote their own knowledge by criticizing the knowledge of others, who use words as weapons and possess the sharpness of a verbal knife, are like people whose knowledge has been milked dry of its true essence. O Bhārata, understand such merchants of knowledge to be like demons (rākṣasa).
व्याजेन कृत्स्नो विदितो धर्मस्ते परिहास्यते ।
न धर्मवचनं वाचा न बुद्ध्या चेति नः श्रुतम् ॥१६॥
16. vyājena kṛtsno vidito dharmaste parihāsyate ,
na dharmavacanaṁ vācā na buddhyā ceti naḥ śrutam.
16. vyājena kṛtsnaḥ viditaḥ dharmaḥ te parihāsyate na
dharmavacanam vācā na buddhyā ca iti naḥ śrutam
16. vyājena kṛtsnaḥ te viditaḥ dharmaḥ parihāsyate naḥ śrutam
iti dharmavacanam vācā na ca buddhyā (jñātum śakyate)
16. Your entire intrinsic nature (dharma) that has been understood through deceit will be ridiculed. It has been heard by us that a statement concerning intrinsic nature (dharma) is not grasped by mere words or by the intellect (buddhi) alone.
इति बार्हस्पतं ज्ञानं प्रोवाच मघवा स्वयम् ।
न त्वेव वचनं किंचिदनिमित्तादिहोच्यते ॥१७॥
17. iti bārhaspataṁ jñānaṁ provāca maghavā svayam ,
na tveva vacanaṁ kiṁcidanimittādihocyate.
17. iti bārhaspatam jñānam provāca maghavā svayam
na tu eva vacanam kiñcit animittāt iha ucyate
17. maghavā svayam iti bārhaspatam jñānam provāca
tu eva iha kiñcit vacanam animittāt na ucyate
17. Thus, Maghavā (Indra) himself declared this knowledge (jñāna) relating to Bṛhaspati. However, no statement (vacana) here is uttered from an uncaused or irrelevant source.
स्वविनीतेन शास्त्रेण व्यवस्यन्ति तथापरे ।
लोकयात्रामिहैके तु धर्ममाहुर्मनीषिणः ॥१८॥
18. svavinītena śāstreṇa vyavasyanti tathāpare ,
lokayātrāmihaike tu dharmamāhurmanīṣiṇaḥ.
18. svavinītena śāstreṇa vyavasyanti tathā apare
lokayātrām iha eke tu dharmam āhuḥ manīṣiṇaḥ
18. tathā apare svavinītena śāstreṇa vyavasyanti
tu iha eke manīṣiṇaḥ lokayātrām dharmam āhuḥ
18. Similarly, others act (or decide) based on well-established treatises (śāstra). However, some wise individuals (manīṣiṇaḥ) here declare the conduct of worldly life (lokayātrā) to be the natural law (dharma).
समुद्दिष्टं सतां धर्मं स्वयमूहेन्न पण्डितः ।
अमर्षाच्छास्त्रसंमोहादविज्ञानाच्च भारत ॥१९॥
19. samuddiṣṭaṁ satāṁ dharmaṁ svayamūhenna paṇḍitaḥ ,
amarṣācchāstrasaṁmohādavijñānācca bhārata.
19. samuddiṣṭam satām dharmam svayam ūheta na paṇḍitaḥ
amarṣāt śāstrasaṃmohāt avijñānāt ca bhārata
19. bhārata,
paṇḍitaḥ satām samuddiṣṭam dharmam svayam amarṣāt śāstrasaṃmohāt avijñānāt ca na ūheta.
19. A wise person (paṇḍitaḥ) should not himself deduce the natural law (dharma) as taught by the virtuous. O Bhārata, (one should not do so) out of impatience (amarṣa), confusion regarding the scriptures (śāstra), or lack of understanding.
शास्त्रं प्राज्ञस्य वदतः समूहे यात्यदर्शनम् ।
आगतागमया बुद्ध्या वचनेन प्रशस्यते ॥२०॥
20. śāstraṁ prājñasya vadataḥ samūhe yātyadarśanam ,
āgatāgamayā buddhyā vacanena praśasyate.
20. śāstram prājñasya vadataḥ samūhe yāti adarśanam
āgatāgamayā buddhyā vacanena praśasyate
20. samūhe vadataḥ prājñasya śāstram adarśanam
yāti āgatāgamayā buddhyā vacanena praśasyate
20. The wisdom (śāstra) of a learned person speaking in an assembly (samūha) often goes unnoticed. It is truly praised, however, when expressed with understanding (buddhi) derived from traditional knowledge (āgama).
अज्ञानाज्ज्ञानहेतुत्वाद्वचनं साधु मन्यते ।
अनपाहतमेवेदं नेदं शास्त्रमपार्थकम् ॥२१॥
21. ajñānājjñānahetutvādvacanaṁ sādhu manyate ,
anapāhatamevedaṁ nedaṁ śāstramapārthakam.
21. ajñānāt jñānahetutvāt vacanam sādhu manyate
anapāhatam eva idam na idam śāstram apārthakam
21. vacanam ajñānāt jñānahetutvāt sādhu manyate
idam eva anapāhatam idam śāstram na apārthakam
21. A statement is deemed proper (sādhu) because it serves as a cause of knowledge for those in ignorance. This (teaching) is certainly not to be refuted; this scripture is not without purpose.
दैतेयानुशनाः प्राह संशयच्छेदने पुरा ।
ज्ञानमव्यपदेश्यं हि यथा नास्ति तथैव तत् ॥२२॥
22. daiteyānuśanāḥ prāha saṁśayacchedane purā ,
jñānamavyapadeśyaṁ hi yathā nāsti tathaiva tat.
22. daiteyān uśanāḥ prāha saṃśayacchedane purā jñānam
avyapadeśyam hi yathā na asti tathā eva tat
22. purā uśanāḥ saṃśayacchedane daiteyān prāha jñānam
hi avyapadeśyam yathā na asti tathā eva tat
22. In ancient times, Uśanas (Śukra) declared to the Daityas to resolve their doubts: 'Knowledge is indeed indescribable (avyapadeśya); it is just as if it does not exist (in terms of conventional designation), and that is precisely its nature.'
तेन त्वं छिन्नमूलेन कं तोषयितुमर्हसि ।
अतथ्यविहितं यो वा नेदं वाक्यमुपाश्नुयात् ॥२३॥
23. tena tvaṁ chinnamūlena kaṁ toṣayitumarhasi ,
atathyavihitaṁ yo vā nedaṁ vākyamupāśnuyāt.
23. tena tvam chinnamūlena kam toṣayitum arhasi
atathyavihitam yaḥ vā na idam vākyam upāśnuyāt
23. tvam tena chinnamūlena kam toṣayitum arhasi vā
yaḥ idam vākyam na upāśnuyāt atathyavihitam
23. By that rootless (doctrine or deed), you, whom are you able to satisfy? Or, whoever does not resort to this statement, his (doctrine or deed) is falsely established.
उग्रायैव हि सृष्टोऽसि कर्मणे न त्ववेक्षसे ।
अङ्गेमामन्ववेक्षस्व राजनीतिं बुभूषितुम् ।
यया प्रमुच्यते त्वन्यो यदर्थं च प्रमोदते ॥२४॥
24. ugrāyaiva hi sṛṣṭo'si karmaṇe na tvavekṣase ,
aṅgemāmanvavekṣasva rājanītiṁ bubhūṣitum ,
yayā pramucyate tvanyo yadarthaṁ ca pramodate.
24. ugrāya eva hi sṛṣṭaḥ asi karmaṇe na
tu avekṣase aṅge imām anu ava īkṣasva
rājanītim bubhūṣitum yayā pramucyate
tu anyaḥ yadartham ca pramodate
24. hi tvam ugrāya eva karmaṇe sṛṣṭaḥ asi,
tu na avekṣase aṅge,
bubhūṣitum imām rājanītim anu ava īkṣasva yayā anyaḥ pramucyate ca yadartham pramodate
24. Indeed, you have been created for a severe duty (karma), but you do not pay attention to it. O dear one, carefully observe this statesmanship, desiring to become (an accomplished ruler), through which another (person) is liberated (mokṣa) and for the sake of which (statesmanship) he (that other person) also rejoices.
अजोऽश्वः क्षत्रमित्येतत्सदृशं ब्रह्मणा कृतम् ।
तस्मान्नतीक्ष्णभूतानां यात्रा काचित्प्रसिध्यति ॥२५॥
25. ajo'śvaḥ kṣatramityetatsadṛśaṁ brahmaṇā kṛtam ,
tasmānnatīkṣṇabhūtānāṁ yātrā kācitprasidhyati.
25. ajaḥ aśvaḥ kṣatram iti etat sadṛśam brahmaṇā kṛtam
tasmāt na atīkṣṇabhūtānām yātrā kācit prasidhyati
25. ajaḥ aśvaḥ kṣatram iti etat brahmaṇā sadṛśam kṛtam
tasmāt atīkṣṇabhūtānām kācit yātrā na prasidhyati
25. The nature of a goat, a horse, and the warrior class (kṣatra) itself are made similar by divine ordinance (brahman). Therefore, for those who are not fierce, no undertaking (yātrā) whatsoever succeeds.
यस्त्ववध्यवधे दोषः स वध्यस्यावधे स्मृतः ।
एषैव खलु मर्यादा यामयं परिवर्जयेत् ॥२६॥
26. yastvavadhyavadhe doṣaḥ sa vadhyasyāvadhe smṛtaḥ ,
eṣaiva khalu maryādā yāmayaṁ parivarjayet.
26. yaḥ tu avadhya-vadhe doṣaḥ saḥ vadhyasya avadhe
smṛtaḥ eṣā eva khalu maryādā yām ayam parivarjayet
26. yaḥ avadhya-vadhe doṣaḥ tu saḥ vadhyasya avadhe
smṛtaḥ eṣā eva khalu maryādā yām ayam parivarjayet
26. The fault incurred by killing one who should not be killed is considered equal to the fault of not executing one who deserves death. This, indeed, is the moral boundary (maryādā) that a ruler must diligently uphold by avoiding its transgression.
तस्मात्तीक्ष्णः प्रजा राजा स्वधर्मे स्थापयेदुत ।
अन्योन्यं भक्षयन्तो हि प्रचरेयुर्वृका इव ॥२७॥
27. tasmāttīkṣṇaḥ prajā rājā svadharme sthāpayeduta ,
anyonyaṁ bhakṣayanto hi pracareyurvṛkā iva.
27. tasmāt tīkṣṇaḥ prajāḥ rājā svadharme sthāpayet
uta anyonyam bhakṣayantaḥ hi pracareyuḥ vṛkāḥ iva
27. tasmāt tīkṣṇaḥ rājā prajāḥ svadharme sthāpayet
uta anyonyam bhakṣayantaḥ vṛkāḥ iva hi pracareyuḥ
27. Therefore, a king should be fierce (tīkṣṇa) and establish his subjects (prajāḥ) in their respective intrinsic natures (dharma). Otherwise, they would surely (hi) devour each other and roam like wolves (vṛkāḥ).
यस्य दस्युगणा राष्ट्रे ध्वाङ्क्षा मत्स्याञ्जलादिव ।
विहरन्ति परस्वानि स वै क्षत्रियपांसनः ॥२८॥
28. yasya dasyugaṇā rāṣṭre dhvāṅkṣā matsyāñjalādiva ,
viharanti parasvāni sa vai kṣatriyapāṁsanaḥ.
28. yasya dasyugaṇāḥ rāṣṭre dhvāṅkṣāḥ matsyān jalāt
iva viharanti parasvāni saḥ vai kṣatriyapāṃsanaḥ
28. yasya rāṣṭre dasyugaṇāḥ parasvāni dhvāṅkṣāḥ jalāt
matsyān iva viharanti saḥ vai kṣatriyapāṃsanaḥ
28. The king in whose kingdom hordes of bandits plunder others' possessions (parasvāni) as crows snatch fish from water, he is indeed a disgrace to the warrior class (kṣatriya).
कुलीनान्सचिवान्कृत्वा वेदविद्यासमन्वितान् ।
प्रशाधि पृथिवीं राजन्प्रजा धर्मेण पालयन् ॥२९॥
29. kulīnānsacivānkṛtvā vedavidyāsamanvitān ,
praśādhi pṛthivīṁ rājanprajā dharmeṇa pālayan.
29. kulīnān sacivān kṛtvā vedavidyāsamanvitān
praśādhi pṛthivīm rājan prajāḥ dharmeṇa pālayan
29. rājan kulīnān vedavidyāsamanvitān sacivān
kṛtvā pṛthivīm prajāḥ dharmeṇa pālayan praśādhi
29. O king, having appointed ministers of noble birth who are endowed with knowledge of the Vedas, rule the earth, protecting your subjects in accordance with righteousness (dharma).
विहीनजमकर्माणं यः प्रगृह्णाति भूमिपः ।
उभयस्याविशेषज्ञस्तद्वै क्षत्रं नपुंसकम् ॥३०॥
30. vihīnajamakarmāṇaṁ yaḥ pragṛhṇāti bhūmipaḥ ,
ubhayasyāviśeṣajñastadvai kṣatraṁ napuṁsakam.
30. vihīnajam akarmāṇam yaḥ pragṛhṇāti bhūmipaḥ
ubhayasya aviśeṣajñaḥ tat vai kṣatram napuṃsakam
30. yaḥ bhūmipaḥ vihīnajam akarmāṇam pragṛhṇāti ubhayasya
aviśeṣajñaḥ (saḥ) tat kṣatram vai napuṃsakam
30. That ruler who accepts a person of low birth and no accomplishments, and is ignorant of the proper distinctions between the two (types of people or duties), his rule (kṣatra) is certainly impotent.
नैवोग्रं नैव चानुग्रं धर्मेणेह प्रशस्यते ।
उभयं न व्यतिक्रामेदुग्रो भूत्वा मृदुर्भव ॥३१॥
31. naivograṁ naiva cānugraṁ dharmeṇeha praśasyate ,
ubhayaṁ na vyatikrāmedugro bhūtvā mṛdurbhava.
31. na eva ugram na eva ca anugram dharmeṇa iha praśasyate
ubhayam na vyatikrāmet ugraḥ bhūtvā mṛduḥ bhava
31. iha dharmeṇa ugram ca eva anugram ca eva na praśasyate
ubhayam na vyatikrāmet ugraḥ bhūtvā mṛduḥ bhava
31. Here, neither excessive harshness nor excessive leniency is praised according to righteousness (dharma). One should not deviate from a balanced approach; rather, after demonstrating firmness, one should become gentle.
कष्टः क्षत्रियधर्मोऽयं सौहृदं त्वयि यत्स्थितम् ।
उग्रे कर्मणि सृष्टोऽसि तस्माद्राज्यं प्रशाधि वै ॥३२॥
32. kaṣṭaḥ kṣatriyadharmo'yaṁ sauhṛdaṁ tvayi yatsthitam ,
ugre karmaṇi sṛṣṭo'si tasmādrājyaṁ praśādhi vai.
32. kaṣṭaḥ kṣatriyadharmaḥ ayam sauhṛdam tvayi yat sthitam
ugre karmaṇi sṛṣṭaḥ asi tasmāt rājyam praśādhi vai
32. ayam kṣatriyadharmaḥ kaṣṭaḥ,
yat sauhṛdam tvayi sthitam.
tvam ugre karmaṇi sṛṣṭaḥ asi,
tasmāt rājyam vai praśādhi.
32. This duty (dharma) of a warrior (kṣatriya) is arduous, especially the friendship that exists in you. You are created for stern action (karma); therefore, indeed, govern the kingdom.
अशिष्टनिग्रहो नित्यं शिष्टस्य परिपालनम् ।
इति शक्रोऽब्रवीद्धीमानापत्सु भरतर्षभ ॥३३॥
33. aśiṣṭanigraho nityaṁ śiṣṭasya paripālanam ,
iti śakro'bravīddhīmānāpatsu bharatarṣabha.
33. aśiṣṭanigrahaḥ nityam śiṣṭasya paripālanam
iti śakraḥ abravīt dhīmān āpatsu bharatarṣabha
33. bharatarṣabha dhīmān śakraḥ abravīt iti nityam
aśiṣṭanigrahaḥ śiṣṭasya paripālanam āpatsu
33. The wise Indra (Śakra) said, 'The constant suppression of the undisciplined and the protection of the well-behaved is (the rule) during times of distress, O best among the Bhāratas.'
युधिष्ठिर उवाच ।
अस्ति स्विद्दस्युमर्यादा यामन्यो नातिलङ्घयेत् ।
पृच्छामि त्वां सतां श्रेष्ठ तन्मे ब्रूहि पितामह ॥३४॥
34. yudhiṣṭhira uvāca ,
asti sviddasyumaryādā yāmanyo nātilaṅghayet ,
pṛcchāmi tvāṁ satāṁ śreṣṭha tanme brūhi pitāmaha.
34. yudhiṣṭhiraḥ uvāca asti svit dasyumaryādā yām anyaḥ na
atilaṅghayet pṛcchāmi tvām satām śreṣṭha tat me brūhi pitāmaha
34. yudhiṣṭhiraḥ uvāca pitāmaha satām śreṣṭha tvām pṛcchāmi yām
anyaḥ na atilaṅghayet dasyumaryādā asti svit tat me brūhi
34. Yudhiṣṭhira said, 'Is there, indeed, a boundary for robbers (dasyu) which no other (person) would transgress? I ask you, O best among the virtuous, tell me that, O grandfather.'
भीष्म उवाच ।
ब्राह्मणानेव सेवेत विद्यावृद्धांस्तपस्विनः ।
श्रुतचारित्रवृत्ताढ्यान्पवित्रं ह्येतदुत्तमम् ॥३५॥
35. bhīṣma uvāca ,
brāhmaṇāneva seveta vidyāvṛddhāṁstapasvinaḥ ,
śrutacāritravṛttāḍhyānpavitraṁ hyetaduttamam.
35. bhīṣmaḥ uvāca brāhmaṇān eva sevet vidyāvṛddhān tapasvinaḥ
śrutacāritravṛttāḍhyān pavitram hi etat uttamam
35. bhīṣmaḥ uvāca vidyāvṛddhān tapasvinaḥ śrutacāritravṛttāḍhyān
brāhmaṇān eva sevet hi etat uttamam pavitram
35. Bhīṣma said, 'One should certainly serve only those Brahmins (brāhmaṇa) who are advanced in knowledge, who are ascetics (tapasvin), and who are rich in scripture and good conduct; for this is supreme and purifying.'
या देवतासु वृत्तिस्ते सास्तु विप्रेषु सर्वदा ।
क्रुद्धैर्हि विप्रैः कर्माणि कृतानि बहुधा नृप ॥३६॥
36. yā devatāsu vṛttiste sāstu vipreṣu sarvadā ,
kruddhairhi vipraiḥ karmāṇi kṛtāni bahudhā nṛpa.
36. yā devatāsu vṛttiḥ te sā astu vipreṣu sarvadā
kruddhaiḥ hi vipraiḥ karmāṇi kṛtāni bahudhā nṛpa
36. nṛpa yā te vṛttiḥ devatāsu (asti) sā sarvadā vipreṣu astu
hi kruddhaiḥ vipraiḥ kṛtāni karmāṇi bahudhā (bhavanti)
36. O king (nṛpa), may that attitude (vṛtti) you have towards the deities always be towards the learned ones (vipra) as well; for actions (karma) performed by enraged Brahmins (vipra) (can have effects) in many ways.
तेषां प्रीत्या यशो मुख्यमप्रीत्या तु विपर्ययः ।
प्रीत्या ह्यमृतवद्विप्राः क्रुद्धाश्चैव यथा विषम् ॥३७॥
37. teṣāṁ prītyā yaśo mukhyamaprītyā tu viparyayaḥ ,
prītyā hyamṛtavadviprāḥ kruddhāścaiva yathā viṣam.
37. teṣām prītyā yaśaḥ mukhyam aprītyā tu viparyayaḥ
prītyā hi amṛtavat viprāḥ kruddhāḥ ca eva yathā viṣam
37. viprāḥ teṣām prītyā yaśaḥ mukhyam aprītyā tu viparyayaḥ
hi prītyā amṛtavat ca eva kruddhāḥ yathā viṣam
37. Their favor brings primary renown, but their disfavor brings the opposite. Indeed, O brahmins, when pleased, they are like nectar, but when angered, they are certainly like poison.