Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-150

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
भीष्म उवाच ।
अत्राप्युदाहरन्तीममितिहासं पुरातनम् ।
संवादं भरतश्रेष्ठ शल्मलेः पवनस्य च ॥१॥
1. bhīṣma uvāca ,
atrāpyudāharantīmamitihāsaṁ purātanam ,
saṁvādaṁ bharataśreṣṭha śalmaleḥ pavanasya ca.
1. bhīṣmaḥ uvāca atra api udāharanti imam itihāsam
purātanam saṃvādam bharataśreṣṭha śalmaleḥ pavanasyaca
1. bhīṣmaḥ uvāca bharataśreṣṭha,
atra api imam purātanam itihāsam śalmaleḥ pavanasyaca saṃvādam udāharanti ca
1. Bhīṣma said: "O best of the Bharatas, in this regard, they also recount this ancient story (itihāsa) – a dialogue between the silk-cotton tree and the wind."
हिमवन्तं समासाद्य महानासीद्वनस्पतिः ।
वर्षपूगाभिसंवृद्धः शाखास्कन्धपलाशवान् ॥२॥
2. himavantaṁ samāsādya mahānāsīdvanaspatiḥ ,
varṣapūgābhisaṁvṛddhaḥ śākhāskandhapalāśavān.
2. himavantam samāsādya mahān āsīt vanaspatiḥ
varṣapūga abhisaṃvṛddhaḥ śākhāskandhapalāśavān
2. (yaḥ) himavantam samāsādya,
mahān vanaspatiḥ āsīt,
(saḥ) varṣapūga abhisaṃvṛddhaḥ,
śākhāskandhapalāśavān (ca āsīt).
2. Having reached the Himalayas, there was a great tree, which had grown for many years and possessed numerous branches, a trunk, and leaves.
तत्र स्म मत्ता मातङ्गा धर्मार्ताः श्रमकर्शिताः ।
विश्रमन्ति महाबाहो तथान्या मृगजातयः ॥३॥
3. tatra sma mattā mātaṅgā dharmārtāḥ śramakarśitāḥ ,
viśramanti mahābāho tathānyā mṛgajātayaḥ.
3. tatra sma mattāḥ mātaṅgāḥ dharmārtāḥ śramakarśitāḥ
viśramanti mahābāho tathā anyāḥ mṛgajātayaḥ
3. mahābāho,
tatra mattāḥ dharmārtāḥ śramakarśitāḥ mātaṅgāḥ,
tathā anyāḥ mṛgajātayaḥ (api) sma viśramanti.
3. There, O mighty-armed one, intoxicated elephants, afflicted by the natural condition (dharma) of heat and exhausted by effort, would rest, as would other species of animals.
नल्वमात्रपरीणाहो घनच्छायो वनस्पतिः ।
शुकशारिकसंघुष्टः फलवान्पुष्पवानपि ॥४॥
4. nalvamātraparīṇāho ghanacchāyo vanaspatiḥ ,
śukaśārikasaṁghuṣṭaḥ phalavānpuṣpavānapi.
4. nalvamātraparīṇāhaḥ ghanacchāyaḥ vanaspatiḥ
śukaśārikasaṃghuṣṭaḥ phalavān puṣpavān api
4. vanaspatiḥ nalvamātraparīṇāhaḥ,
ghanacchāyaḥ,
śukaśārikasaṃghuṣṭaḥ,
phalavān (ca) puṣpavān api (āsīt).
4. The tree had a circumference of one nalva (a unit of measure), a dense shade, was resonant with parrots and mynas, and was also full of fruits and flowers.
सार्थिका वणिजश्चापि तापसाश्च वनौकसः ।
वसन्ति वासान्मार्गस्थाः सुरम्ये तरुसत्तमे ॥५॥
5. sārthikā vaṇijaścāpi tāpasāśca vanaukasaḥ ,
vasanti vāsānmārgasthāḥ suramye tarusattame.
5. sārthikāḥ vaṇijaḥ ca api tāpasāḥ ca vanaukasaḥ
vasanti vāsān mārgasthāḥ suramye tarusattame
5. sārthikāḥ vaṇijaḥ ca api tāpasāḥ ca vanaukasaḥ
mārgasthāḥ vāsān vasanti suramye tarusattame
5. Caravan travelers, and also merchants, as well as ascetics (tāpasāḥ) and forest dwellers (vanaukasaḥ) – all those who are on a journey – reside for their stay in that very beautiful, excellent tree.
तस्या ता विपुलाः शाखा दृष्ट्वा स्कन्धांश्च सर्वतः ।
अभिगम्याब्रवीदेनं नारदो भरतर्षभ ॥६॥
6. tasyā tā vipulāḥ śākhā dṛṣṭvā skandhāṁśca sarvataḥ ,
abhigamyābravīdenaṁ nārado bharatarṣabha.
6. tasyāḥ tāḥ vipulāḥ śākhāḥ dṛṣṭvā skandhān ca sarvataḥ
abhigamya abravīt enam nāradaḥ bharatarṣabha
6. bharatarṣabha nāradaḥ tasyāḥ tāḥ vipulāḥ śākhāḥ ca
skandhān sarvataḥ dṛṣṭvā enam abhigamya abravīt
6. O best among the Bharatas (bharatarṣabha), having observed its vast branches and trunks on all sides, Narada approached that tree and spoke to it.
अहो नु रमणीयस्त्वमहो चासि मनोरमः ।
प्रीयामहे त्वया नित्यं तरुप्रवर शल्मले ॥७॥
7. aho nu ramaṇīyastvamaho cāsi manoramaḥ ,
prīyāmahe tvayā nityaṁ tarupravara śalmale.
7. aho nu ramaṇīyaḥ tvam aho ca asi manoramaḥ
prīyāmahe tvayā nityam tarupravara śalmale
7. aho nu tvam ramaṇīyaḥ aho ca asi manoramaḥ
tarupravara śalmale nityam tvayā prīyāmahe
7. Oh, how truly beautiful you are! And oh, how charming you are! We are always delighted by you, O excellent Śālmalī tree (tarupravara śalmale).
सदैव शकुनास्तात मृगाश्चाधस्तथा गजाः ।
वसन्ति तव संहृष्टा मनोहरतरास्तथा ॥८॥
8. sadaiva śakunāstāta mṛgāścādhastathā gajāḥ ,
vasanti tava saṁhṛṣṭā manoharatarāstathā.
8. sadā eva śakunāḥ tāta mṛgāḥ ca adhaḥ tathā
gajāḥ vasanti tava saṃhṛṣṭāḥ manoharataraḥ tathā
8. tāta sadā eva śakunāḥ ca adhaḥ tathā mṛgāḥ ca
gajāḥ saṃhṛṣṭāḥ tathā manoharataraḥ tava vasanti
8. O dear one (tāta), indeed, always birds, and similarly below, deer and elephants, reside in you, delighted and thus made even more charming.
तव शाखा महाशाख स्कन्धं च विपुलं तथा ।
न वै प्रभग्नान्पश्यामि मारुतेन कथंचन ॥९॥
9. tava śākhā mahāśākha skandhaṁ ca vipulaṁ tathā ,
na vai prabhagnānpaśyāmi mārutena kathaṁcana.
9. tava śākhā mahāśākha skandhaṃ ca vipulaṃ tathā
na vai prabhagnān paśyāmi mārutena kathaṃcana
9. mahāśākha tava vipulaṃ śākhā ca skandhaṃ
mārutena kathaṃcana na vai prabhagnān paśyāmi
9. O great-branched one, I certainly do not see your vast branches and massive trunk broken in any way by the wind (māruta).
किं नु ते मारुतस्तात प्रीतिमानथ वा सुहृत् ।
त्वां रक्षति सदा येन वनेऽस्मिन्पवनो ध्रुवम् ॥१०॥
10. kiṁ nu te mārutastāta prītimānatha vā suhṛt ,
tvāṁ rakṣati sadā yena vane'sminpavano dhruvam.
10. kim nu te mārutaḥ tāta prītimān atha vā suhṛt
tvām rakṣati sadā yena vane asmin pavanaḥ dhruvam
10. tāta kim nu mārutaḥ te prītimān atha vā suhṛt
yena pavanaḥ asmin vane tvām sadā dhruvam rakṣati
10. O dear one (tāta), is it that the wind (māruta) is affectionate towards you, or perhaps a friend, which is why the wind (pavana) certainly always protects you in this forest?
विवान्हि पवनः स्थानाद्वृक्षानुच्चावचानपि ।
पर्वतानां च शिखराण्याचालयति वेगवान् ॥११॥
11. vivānhi pavanaḥ sthānādvṛkṣānuccāvacānapi ,
parvatānāṁ ca śikharāṇyācālayati vegavān.
11. vivān hi pavanaḥ sthānāt vṛkṣān uccāvacān
api parvatānāṃ ca śikharāṇi ācālayati vegavān
11. hi vegavān vivān pavanaḥ sthānāt uccāvacān
vṛkṣān api ca parvatānāṃ śikharāṇi ācālayati
11. Indeed, the swift and blowing wind (pavana) moves even the various trees, high and low, from their places, and shakes the peaks of mountains.
शोषयत्येव पातालं विवान्गन्धवहः शुचिः ।
ह्रदांश्च सरितश्चैव सागरांश्च तथैव ह ॥१२॥
12. śoṣayatyeva pātālaṁ vivāngandhavahaḥ śuciḥ ,
hradāṁśca saritaścaiva sāgarāṁśca tathaiva ha.
12. śoṣayati eva pātālaṃ vivān gandhavahaḥ śuciḥ
hradān ca saritaḥ ca eva sāgarān ca tathā eva ha
12. hi śuciḥ vivān gandhavahaḥ pātālaṃ eva tathā
eva ca hradān ca saritaḥ ca sāgarān śoṣayati
12. Indeed, the pure (śuciḥ) and blowing (vivān) wind (gandhavaha) dries up the netherworld (pātālaṃ), and similarly lakes, rivers, and oceans.
त्वां संरक्षेत पवनः सखित्वेन न संशयः ।
तस्माद्बहलशाखोऽसि पर्णवान्पुष्पवानपि ॥१३॥
13. tvāṁ saṁrakṣeta pavanaḥ sakhitvena na saṁśayaḥ ,
tasmādbahalaśākho'si parṇavānpuṣpavānapi.
13. tvāṃ saṃrakṣeta pavanaḥ sakhitvena na saṃśayaḥ
| tasmāt bahalaśākhaḥ asi parṇavān puṣpavān api
13. tvāṃ pavanaḥ sakhitvena saṃrakṣeta,
na saṃśayaḥ.
tasmāt bahalaśākhaḥ parṇavān puṣpavān api asi.
13. The wind will undoubtedly protect you as a friend. Therefore, you are endowed with dense branches, leaves, and also flowers.
इदं च रमणीयं ते प्रतिभाति वनस्पते ।
यदिमे विहगास्तात रमन्ते मुदितास्त्वयि ॥१४॥
14. idaṁ ca ramaṇīyaṁ te pratibhāti vanaspate ,
yadime vihagāstāta ramante muditāstvayi.
14. idam ca ramaṇīyam te pratibhāti vanaspate |
yat ime vihagāḥ tāta ramante muditāḥ tvayi
14. vanaspate,
tāta,
idam ca ramaṇīyam te pratibhāti,
yat ime muditāḥ vihagāḥ tvayi ramante.
14. And this appears delightful to you, O tree (vanaspati), that these birds, dear one, joyfully sport in you.
एषां पृथक्समस्तानां श्रूयते मधुरः स्वरः ।
पुष्पसंमोदने काले वाशतां सुमनोहरम् ॥१५॥
15. eṣāṁ pṛthaksamastānāṁ śrūyate madhuraḥ svaraḥ ,
puṣpasaṁmodane kāle vāśatāṁ sumanoharam.
15. eṣām pṛthak samastānām śrūyate madhuraḥ svaraḥ
| puṣpasaṃmodane kāle vāśatām sumanoharam
15. eṣām pṛthak samastānām madhuraḥ svaraḥ śrūyate,
puṣpasaṃmodane kāle sumanoharam vāśatām.
15. Of these (birds), whether individually or collectively, a sweet sound is heard, chirping beautifully at the time of the blossoming of flowers.
तथेमे मुदिता नागाः स्वयूथकुलशोभिनः ।
घर्मार्तास्त्वां समासाद्य सुखं विन्दन्ति शल्मले ॥१६॥
16. tatheme muditā nāgāḥ svayūthakulaśobhinaḥ ,
gharmārtāstvāṁ samāsādya sukhaṁ vindanti śalmale.
16. tathā ime muditāḥ nāgāḥ svayūthakulaśobhinaḥ |
gharmārtāḥ tvām samāsādya sukham vindanti śalmale
16. śalmale,
tathā,
ime muditāḥ svayūthakulaśobhinaḥ nāgāḥ,
gharmārtāḥ tvām samāsādya sukham vindanti.
16. Likewise, these joyful serpents, who adorn their own kin and family, distressed by the heat, approach you, O silk-cotton tree (śālmalī), and find comfort.
तथैव मृगजातीभिरन्याभिरुपशोभसे ।
तथा सार्थाधिवासैश्च शोभसे मेरुवद्द्रुम ॥१७॥
17. tathaiva mṛgajātībhiranyābhirupaśobhase ,
tathā sārthādhivāsaiśca śobhase meruvaddruma.
17. tathā eva mṛgajātībhiḥ anyābhiḥ upaśobhase
tathā sārthādhivāsaiḥ ca śobhase meruvat druma
17. druma tathā eva anyābhiḥ mṛgajātībhiḥ upaśobhase
tathā ca sārthādhivāsaiḥ meruvat śobhase
17. Similarly, O tree, you are adorned by various other species of animals; and likewise, you shine like Mount Meru, [being a dwelling place] for caravan dwellers.
ब्राह्मणैश्च तपःसिद्धैस्तापसैः श्रमणैरपि ।
त्रिविष्टपसमं मन्ये तवायतनमेव ह ॥१८॥
18. brāhmaṇaiśca tapaḥsiddhaistāpasaiḥ śramaṇairapi ,
triviṣṭapasamaṁ manye tavāyatanameva ha.
18. brāhmaṇaiḥ ca tapaḥsiddhaiḥ tāpasaiḥ śramaṇaiḥ
api triviṣṭapasamam manye tava āyatanam eva ha
18. ha manye tava āyatanam eva triviṣṭapasamam
brāhmaṇaiḥ ca tapaḥsiddhaiḥ tāpasaiḥ śramaṇaiḥ api
18. Indeed, I consider your abode to be like heaven, [frequented] by Brahmins, by those perfected through austerity (tapas), by ascetics, and even by renunciants.
बन्धुत्वादथ वा सख्याच्छल्मले नात्र संशयः ।
पालयत्येव सततं भीमः सर्वत्रगोऽनिलः ॥१९॥
19. bandhutvādatha vā sakhyācchalmale nātra saṁśayaḥ ,
pālayatyeva satataṁ bhīmaḥ sarvatrago'nilaḥ.
19. bandhutvāt atha vā sakhyāt śalmale na atra saṃśayaḥ
pālayati eva satatam bhīmaḥ sarvatragaḥ anilaḥ
19. śalmale bandhutvāt atha vā sakhyāt na atra saṃśayaḥ
bhīmaḥ sarvatragaḥ anilaḥ eva satatam pālayati
19. Due to kinship or perhaps friendship, O Shalmali, there is no doubt in this matter: the mighty (Bhīma), omnipresent wind (anila) indeed protects you constantly.
न्यग्भावं परमं वायोः शल्मले त्वमुपागतः ।
तवाहमस्मीति सदा येन रक्षति मारुतः ॥२०॥
20. nyagbhāvaṁ paramaṁ vāyoḥ śalmale tvamupāgataḥ ,
tavāhamasmīti sadā yena rakṣati mārutaḥ.
20. nyagbhāvam paramam vāyoḥ śalmale tvam upāgataḥ
tava aham asmi iti sadā yena rakṣati mārutaḥ
20. śalmale tvam vāyoḥ paramam nyagbhāvam upāgataḥ
yena tava aham asmi iti sadā mārutaḥ rakṣati
20. O Shalmali, you have attained supreme subordination to the wind (vāyu). Because of this, [thinking] 'I am yours,' the wind (māruta) always protects you.
न तं पश्याम्यहं वृक्षं पर्वतं वापि तं दृढम् ।
यो न वायुबलाद्भग्नः पृथिव्यामिति मे मतिः ॥२१॥
21. na taṁ paśyāmyahaṁ vṛkṣaṁ parvataṁ vāpi taṁ dṛḍham ,
yo na vāyubalādbhagnaḥ pṛthivyāmiti me matiḥ.
21. na tam paśyāmi aham vṛkṣam parvatam vā api tam dṛḍham
yaḥ na vāyubalāt bhagnaḥ pṛthivyām iti me matiḥ
21. aham pṛthivyām tam dṛḍham vṛkṣam vā api tam parvatam
na paśyāmi yaḥ vāyubalāt na bhagnaḥ iti me matiḥ
21. I do not see any tree or even a firm mountain on this earth that has not been broken by the force of the wind; this is my conviction.
त्वं पुनः कारणैर्नूनं शल्मले रक्ष्यसे सदा ।
वायुना सपरीवारस्तेन तिष्ठस्यसंशयम् ॥२२॥
22. tvaṁ punaḥ kāraṇairnūnaṁ śalmale rakṣyase sadā ,
vāyunā saparīvārastena tiṣṭhasyasaṁśayam.
22. tvam punaḥ kāraṇaiḥ nūnam śalmale rakṣyase sadā
vāyunā saparīvāraḥ tena tiṣṭhasi asaṃśayam
22. śalmale,
tvam punaḥ nūnam kāraṇaiḥ sadā rakṣyase.
vāyunā saparīvāraḥ tena asaṃśayam tiṣṭhasi.
22. O Śalmalī, you, however, are certainly always protected by certain reasons. With your dependents, you stand firm due to the wind, without a doubt.
शल्मलिरुवाच ।
न मे वायुः सखा ब्रह्मन्न बन्धुर्न च मे सुहृत् ।
परमेष्ठी तथा नैव येन रक्षति मानिलः ॥२३॥
23. śalmaliruvāca ,
na me vāyuḥ sakhā brahmanna bandhurna ca me suhṛt ,
parameṣṭhī tathā naiva yena rakṣati mānilaḥ.
23. śalmalīḥ uvāca na me vāyuḥ sakhā brahman na bandhuḥ na ca
me suhṛt parameṣṭhī tathā na eva yena rakṣati mā anilaḥ
23. śalmalīḥ uvāca: brahman,
vāyuḥ me sakhā na,
bandhuḥ na ca me suhṛt na.
tathā eva parameṣṭhī na yena anilaḥ mā rakṣati.
23. Śalmalī said: 'O Brāhmaṇa, the wind is not my friend, nor my kinsman, nor my well-wisher. Likewise, it is not Parameṣṭhī through whom the wind protects me.'
मम तेजोबलं वायोर्भीममपि हि नारद ।
कलामष्टादशीं प्राणैर्न मे प्राप्नोति मारुतः ॥२४॥
24. mama tejobalaṁ vāyorbhīmamapi hi nārada ,
kalāmaṣṭādaśīṁ prāṇairna me prāpnoti mārutaḥ.
24. mama tejobalam vāyoḥ bhīmam api hi nārada
kalām aṣṭādaśīm prāṇaiḥ na me prāpnoti mārutaḥ
24. nārada,
hi vāyoḥ bhīmam api (tejobalam),
mārutaḥ prāṇaiḥ me mama tejobalam kalām aṣṭādaśīm na prāpnoti.
24. O Nārada, indeed, the wind (Māruta), with its vital forces, does not attain even a sixteenth part of my own brilliance and strength, despite the dreadful power of the wind (Vāyu).
आगच्छन्परमो वायुर्मया विष्टम्भितो बलात् ।
रुजन्द्रुमान्पर्वतांश्च यच्चान्यदपि किंचन ॥२५॥
25. āgacchanparamo vāyurmayā viṣṭambhito balāt ,
rujandrumānparvatāṁśca yaccānyadapi kiṁcana.
25. āgacchan paramaḥ vāyuḥ mayā viṣṭambhitaḥ balāt
rujan drumān parvatān ca yat ca anyat api kiṃcana
25. paramaḥ vāyuḥ āgacchan drumān parvatān ca yat ca
anyat api kiṃcana rujan mayā balāt viṣṭambhitaḥ
25. The supreme wind (vāyu), even as it approaches, shattering trees, mountains, and whatever else, is forcibly obstructed by me.
स मया बहुशो भग्नः प्रभञ्जन्वै प्रभञ्जनः ।
तस्मान्न बिभ्ये देवर्षे क्रुद्धादपि समीरणात् ॥२६॥
26. sa mayā bahuśo bhagnaḥ prabhañjanvai prabhañjanaḥ ,
tasmānna bibhye devarṣe kruddhādapi samīraṇāt.
26. saḥ mayā bahuśaḥ bhagnaḥ prabhañjan vai prabhañjanaḥ
tasmāt na bibhye devarṣe kruddhāt api samīraṇāt
26. saḥ prabhañjanaḥ prabhañjan vai mayā bahuśaḥ bhagnaḥ
tasmāt devarṣe kruddhāt api samīraṇāt na bibhye
26. That wind, a great destroyer (prabhañjana), has been repeatedly broken by me, even as he was shattering things. Therefore, O divine sage, I do not fear even the enraged wind.
नारद उवाच ।
शल्मले विपरीतं ते दर्शनं नात्र संशयः ।
न हि वायोर्बलेनास्ति भूतं तुल्यबलं क्वचित् ॥२७॥
27. nārada uvāca ,
śalmale viparītaṁ te darśanaṁ nātra saṁśayaḥ ,
na hi vāyorbalenāsti bhūtaṁ tulyabalaṁ kvacit.
27. nārada uvāca śalmale viparītam te darśanam na atra
saṃśayaḥ na hi vāyoḥ balena asti bhūtam tulyabalam kvacit
27. nāradaḥ uvāca śalmale te darśanam viparītam atra saṃśayaḥ
na hi kvacit bhūtam vāyoḥ balena tulyabalam asti
27. Nārada said: 'O Śālmalī, your perception is mistaken; there is no doubt about this. Indeed, there is no being anywhere that possesses strength equal to that of the wind (vāyu).'
इन्द्रो यमो वैश्रवणो वरुणश्च जलेश्वरः ।
न तेऽपि तुल्या मरुतः किं पुनस्त्वं वनस्पते ॥२८॥
28. indro yamo vaiśravaṇo varuṇaśca jaleśvaraḥ ,
na te'pi tulyā marutaḥ kiṁ punastvaṁ vanaspate.
28. indraḥ yamaḥ vaiśravaṇaḥ varuṇaḥ ca jaleśvaraḥ na
te api tulyāḥ marutaḥ kim punaḥ tvam vanaspate
28. indraḥ yamaḥ vaiśravaṇaḥ varuṇaḥ ca jaleśvaraḥ te
api marutaḥ na tulyāḥ kim punaḥ tvam vanaspate
28. Indra, Yama, Vaiśravaṇa (Kubera), and Varuṇa, the lord of waters (jaleśvara) - not even they are equal to the wind (vāyu). What then can be said of you, O lord of the forest (vanaspate)?
यद्धि किंचिदिह प्राणि शल्मले चेष्टते भुवि ।
सर्वत्र भगवान्वायुश्चेष्टाप्राणकरः प्रभुः ॥२९॥
29. yaddhi kiṁcidiha prāṇi śalmale ceṣṭate bhuvi ,
sarvatra bhagavānvāyuśceṣṭāprāṇakaraḥ prabhuḥ.
29. yat hi kiṃcit iha prāṇi śalmale ceṣṭate bhuvi
sarvatra bhagavān vāyuḥ ceṣṭāprāṇakaraḥ prabhuḥ
29. śalmale yat hi kiṃcit prāṇi iha bhuvi ceṣṭate
sarvatra bhagavān vāyuḥ ceṣṭāprāṇakaraḥ prabhuḥ
29. O Śālmalī, whatever living being (prāṇin) moves here on earth, everywhere the venerable Wind God (Vāyu) is the lord, the giver of movement and life-breath (prāṇa).
एष चेष्टयते सम्यक्प्राणिनः सम्यगायतः ।
असम्यगायतो भूयश्चेष्टते विकृतो नृषु ॥३०॥
30. eṣa ceṣṭayate samyakprāṇinaḥ samyagāyataḥ ,
asamyagāyato bhūyaśceṣṭate vikṛto nṛṣu.
30. eṣaḥ ceṣṭayate samyak prāṇinaḥ samyak āyataḥ
asamyak āyataḥ bhūyaḥ ceṣṭate vikṛtaḥ nṛṣu
30. eṣaḥ samyak āyataḥ prāṇinaḥ samyak ceṣṭayate
asamyak āyataḥ bhūyaḥ nṛṣu vikṛtaḥ ceṣṭate
30. This (Vāyu), when properly controlled, causes living beings (prāṇin) to move correctly. And when he is not properly controlled, he moves again among people in a distorted way.
स त्वमेवंविधं वायुं सर्वसत्त्वभृतां वरम् ।
न पूजयसि पूज्यं तं किमन्यद्बुद्धिलाघवात् ॥३१॥
31. sa tvamevaṁvidhaṁ vāyuṁ sarvasattvabhṛtāṁ varam ,
na pūjayasi pūjyaṁ taṁ kimanyadbuddhilāghavāt.
31. saḥ tvam evamvidham vāyum sarvasattvabhṛtām varam
na pūjayasi pūjyam tam kim anyat buddhilāghavāt
31. saḥ tvam evamvidham sarvasattvabhṛtām varam pūjyam
tam vāyum na pūjayasi kim anyat buddhilāghavāt
31. O Śālmalī, you do not worship such a Vāyu, who is the best among all living creatures and worthy of veneration. What else could this be but a deficiency of intellect?
असारश्चासि दुर्बुद्धे केवलं बहु भाषसे ।
क्रोधादिभिरवच्छन्नो मिथ्या वदसि शल्मले ॥३२॥
32. asāraścāsi durbuddhe kevalaṁ bahu bhāṣase ,
krodhādibhiravacchanno mithyā vadasi śalmale.
32. asāraḥ ca asi durbuddhe kevalam bahu bhāṣase
krodhādibhiḥ avacchannaḥ mithyā vadasi śalmale
32. durbuddhe śalmale tvam asāraḥ ca asi kevalam bahu
bhāṣase krodhādibhiḥ avacchannaḥ mithyā vadasi
32. You are worthless, O foolish one, and you merely speak much. Covered by anger and other such faults, you speak falsehoods, O Śālmalī.
मम रोषः समुत्पन्नस्त्वय्येवं संप्रभाषति ।
ब्रवीम्येष स्वयं वायोस्तव दुर्भाषितं बहु ॥३३॥
33. mama roṣaḥ samutpannastvayyevaṁ saṁprabhāṣati ,
bravīmyeṣa svayaṁ vāyostava durbhāṣitaṁ bahu.
33. mama roṣaḥ samutpannaḥ tvayi evam samprabhāṣati
bravīmi eṣaḥ svayam vāyo tava durbhāṣitam bahu
33. vāyo eṣaḥ svayam bravīmi mama roṣaḥ samutpannaḥ
tvayi evam samprabhāṣati tava bahu durbhāṣitam
33. My anger has arisen because you speak in this manner. O Vayu, I myself declare that your words are exceedingly harsh.
चन्दनैः स्पन्दनैः शालैः सरलैर्देवदारुभिः ।
वेतसैर्बन्धनैश्चापि ये चान्ये बलवत्तराः ॥३४॥
34. candanaiḥ spandanaiḥ śālaiḥ saralairdevadārubhiḥ ,
vetasairbandhanaiścāpi ye cānye balavattarāḥ.
34. candanaiḥ spandanaiḥ śālaiḥ saralaiḥ devadārubhiḥ
vetasaiḥ bandhanaiḥ ca api ye ca anye balavattarāḥ
34. candanaiḥ spandanaiḥ śālaiḥ saralaiḥ devadārubhiḥ
vetasaiḥ bandhanaiḥ ca api ca ye anye balavattarāḥ
34. By sandalwood trees, Spandana trees, Sal trees, Sarala trees, Deodar trees, Vetasa trees, Bandhana trees, and also by any others which are stronger,
तैश्चापि नैवं दुर्बुद्धे क्षिप्तो वायुः कृतात्मभिः ।
ते हि जानन्ति वायोश्च बलमात्मन एव च ॥३५॥
35. taiścāpi naivaṁ durbuddhe kṣipto vāyuḥ kṛtātmabhiḥ ,
te hi jānanti vāyośca balamātmana eva ca.
35. taiḥ ca api na evam durbuddhe kṣiptaḥ vāyuḥ
kṛtātmabhiḥ te hi jānanti vāyoḥ ca balam ātmanaḥ eva ca
35. durbuddhe vāyuḥ taiḥ ca api kṛtātmabhiḥ ca na evam
kṣiptaḥ hi te vāyoḥ balam ātmanaḥ eva ca jānanti
35. O foolish one, Vayu was not overcome even by those (trees mentioned in the previous verse) nor by those who have perfected their intrinsic nature (ātman). For indeed, they know the power (balam) of Vayu and also their own (ātman) inherent strength.
तस्मात्ते वै नमस्यन्ति श्वसनं द्रुमसत्तमाः ।
त्वं तु मोहान्न जानीषे वायोर्बलमनन्तकम् ॥३६॥
36. tasmātte vai namasyanti śvasanaṁ drumasattamāḥ ,
tvaṁ tu mohānna jānīṣe vāyorbalamanantakam.
36. tasmāt te vai namasyanti śvasanam drumasattamāḥ
tvam tu mohāt na jānīṣe vāyoḥ balam anantakam
36. tasmāt te vai drumasattamāḥ śvasanam namasyanti
tu tvam mohāt na vāyoḥ anantakam balam jānīṣe
36. Therefore, the most excellent trees (drumasattamāḥ) indeed show reverence (namasyanti) to the wind (śvasanam). But you, due to delusion, do not recognize the infinite power (balam) of Vayu.