Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-16, chapter-6

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
दारुकोऽपि कुरून्गत्वा दृष्ट्वा पार्थान्महारथान् ।
आचष्ट मौसले वृष्णीनन्योन्येनोपसंहृतान् ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
dāruko'pi kurūngatvā dṛṣṭvā pārthānmahārathān ,
ācaṣṭa mausale vṛṣṇīnanyonyenopasaṁhṛtān.
1. vaiśampāyanaḥ uvāca dārukaḥ api kurūn gatvā dṛṣṭvā pārthān
mahārathān ācaṣṭa mausale vṛṣṇīn anyonyena upasaṃhṛtān
1. vaiśampāyanaḥ uvāca dārukaḥ api kurūn gatvā,
mahārathān pārthān dṛṣṭvā,
vṛṣṇīn anyonyena mausale upasaṃhṛtān ācaṣṭa
1. Vaiśampāyana said: Dāruka, having gone to the land of the Kurus and seen the Pārthas, the great warriors, reported that the Vṛṣṇis had been mutually annihilated in the mausala (club-battle).
श्रुत्वा विनष्टान्वार्ष्णेयान्सभोजकुकुरान्धकान् ।
पाण्डवाः शोकसंतप्ता वित्रस्तमनसोऽभवन् ॥२॥
2. śrutvā vinaṣṭānvārṣṇeyānsabhojakukurāndhakān ,
pāṇḍavāḥ śokasaṁtaptā vitrastamanaso'bhavan.
2. śrutvā vinaṣṭān vārṣṇeyān sabhojakukurāndhakān
pāṇḍavāḥ śokasaṃtaptāḥ vitrastamanasaḥ abhavan
2. śrutvā vārṣṇeyān sabhojakukurāndhakān vinaṣṭān,
pāṇḍavāḥ śokasaṃtaptāḥ vitrastamanasaḥ abhavan
2. Hearing that the Vārṣṇeyas, along with the Bhojas, Kukuras, and Andhakas, had perished, the Pāṇḍavas became consumed by sorrow and greatly disturbed in mind.
ततोऽर्जुनस्तानामन्त्र्य केशवस्य प्रियः सखा ।
प्रययौ मातुलं द्रष्टुं नेदमस्तीति चाब्रवीत् ॥३॥
3. tato'rjunastānāmantrya keśavasya priyaḥ sakhā ,
prayayau mātulaṁ draṣṭuṁ nedamastīti cābravīt.
3. tataḥ arjunaḥ tān āmantrya keśavasya priyaḥ sakhā
prāyayau mātulam draṣṭum na idam asti iti ca abravīt
3. tataḥ keśavasya priyaḥ sakhā arjunaḥ tān āmantrya,
mātulam draṣṭum prāyayau ca idam na asti iti abravīt
3. Then Arjuna, dear friend of Keśava (Krishna), having addressed the Pāṇḍavas, went to see his maternal uncle (Vasudeva) and declared, 'This (world/situation) is no longer as it was.'
स वृष्णिनिलयं गत्वा दारुकेण सह प्रभो ।
ददर्श द्वारकां वीरो मृतनाथामिव स्त्रियम् ॥४॥
4. sa vṛṣṇinilayaṁ gatvā dārukeṇa saha prabho ,
dadarśa dvārakāṁ vīro mṛtanāthāmiva striyam.
4. sa vṛṣṇinilayam gatvā dārukeṇa saha prabho
dadarśa dvārakām vīraḥ mṛtanāthām iva striyam
4. prabho saḥ vīraḥ dārukeṇa saha vṛṣṇinilayam
gatvā mṛtanāthām iva striyam dvārakām dadarśa
4. O Lord, the hero (Arjuna), having arrived at the abode of the Vṛṣṇis with Dāruka, saw Dvārakā resembling a woman whose husband was deceased.
याः स्म ता लोकनाथेन नाथवत्यः पुराभवन् ।
तास्त्वनाथास्तदा नाथं पार्थं दृष्ट्वा विचुक्रुशुः ॥५॥
5. yāḥ sma tā lokanāthena nāthavatyaḥ purābhavan ,
tāstvanāthāstadā nāthaṁ pārthaṁ dṛṣṭvā vicukruśuḥ.
5. yāḥ sma tāḥ lokanāthena nāthavatyaḥ purā abhavan
tāḥ tu anāthāḥ tadā nātham pārtham dṛṣṭvā vicukruśuḥ
5. purā yāḥ tāḥ lokanāthena nāthavatyaḥ sma abhavan tu
tāḥ anāthāḥ tadā pārtham nātham dṛṣṭvā vicukruśuḥ
5. Those women who were formerly protected by the Lord of the world (Krishna), and thus had a master, now, being without a master (anāthāḥ), cried out loudly upon seeing Pārtha (Arjuna) as their master.
षोडशस्त्रीसहस्राणि वासुदेवपरिग्रहः ।
तासामासीन्महान्नादो दृष्ट्वैवार्जुनमागतम् ॥६॥
6. ṣoḍaśastrīsahasrāṇi vāsudevaparigrahaḥ ,
tāsāmāsīnmahānnādo dṛṣṭvaivārjunamāgatam.
6. ṣoḍaśa-strī-sahasrāṇi vāsudevaparigrahaḥ tāsām
āsīt mahān nādaḥ dṛṣṭvā eva arjunam āgatam
6. vāsudevaparigrahaḥ ṣoḍaśa-strī-sahasrāṇi tāsām
arjunam āgatam dṛṣṭvā eva mahān nādaḥ āsīt
6. Sixteen thousand women, the consorts of Vāsudeva (Krishna), let out a great outcry simply upon seeing Arjuna arrive.
तास्तु दृष्ट्वैव कौरव्यो बाष्पेण पिहितोऽर्जुनः ।
हीनाः कृष्णेन पुत्रैश्च नाशकत्सोऽभिवीक्षितुम् ॥७॥
7. tāstu dṛṣṭvaiva kauravyo bāṣpeṇa pihito'rjunaḥ ,
hīnāḥ kṛṣṇena putraiśca nāśakatso'bhivīkṣitum.
7. tāḥ tu dṛṣṭvā eva kauravyaḥ bāṣpeṇa pihitaḥ arjunaḥ
hīnāḥ kṛṣṇena putraiḥ ca na aśakat saḥ abhivīkṣitum
7. tu kauravyaḥ arjunaḥ tāḥ dṛṣṭvā eva bāṣpeṇa pihitaḥ
kṛṣṇena putraiḥ ca hīnāḥ saḥ abhivīkṣitum na aśakat
7. But Arjuna, the descendant of Kuru (kauravya), upon seeing those women, was overcome by tears. Since they were deprived of Krishna and their sons, he was unable to look at them directly.
तां स वृष्ण्यन्धकजलां हयमीनां रथोडुपाम् ।
वादित्ररथघोषौघां वेश्मतीर्थमहाग्रहाम् ॥८॥
8. tāṁ sa vṛṣṇyandhakajalāṁ hayamīnāṁ rathoḍupām ,
vāditrarathaghoṣaughāṁ veśmatīrthamahāgrahām.
8. tām saḥ vṛṣṇyandhakajalam hayamīnām rathauḍupām
vāditrarathaghoṣaughām veśmatīrthamahāgrahām
8. tām saḥ vṛṣṇyandhakajalam hayamīnām rathauḍupām
vāditrarathaghoṣaughām veśmatīrthamahāgrahām
8. That (city), which had the Vṛṣṇis and Andhakas as its water, horses as its fish, and chariots as its rafts; whose tumultuous currents were the sounds of musical instruments and chariot roars, and whose houses served as sacred bathing places (tīrtha) and contained great aquatic predators (mahāgraha).
रत्नशैवलसंघाटां वज्रप्राकारमालिनीम् ।
रथ्यास्रोतोजलावर्तां चत्वरस्तिमितह्रदाम् ॥९॥
9. ratnaśaivalasaṁghāṭāṁ vajraprākāramālinīm ,
rathyāsrotojalāvartāṁ catvarastimitahradām.
9. ratnaśaivalasaṁghāṭām vajraprākāramālinīm
rathyāsrotojalāvartām catvarastimitahradām
9. ratnaśaivalasaṁghāṭām vajraprākāramālinīm
rathyāsrotojalāvartām catvarastimitahradām
9. Whose heaps of jewels were its algae, whose diamond walls formed its garlands (of waves or banks), whose street currents were its whirlpools, and whose squares were its still, deep pools.
रामकृष्णमहाग्राहां द्वारकासरितं तदा ।
कालपाशग्रहां घोरां नदीं वैतरणीमिव ॥१०॥
10. rāmakṛṣṇamahāgrāhāṁ dvārakāsaritaṁ tadā ,
kālapāśagrahāṁ ghorāṁ nadīṁ vaitaraṇīmiva.
10. rāmakṛṣṇamahāgrahām dvārakāsaritam tadā
kālapāśagrahām ghorām nadīm vaitaraṇīm iva
10. tadā dvārakāsaritam rāmakṛṣṇamahāgrahām
kālapāśagrahām ghorām nadīm vaitaraṇīm iva
10. Then, that Dvārakā-river, which had Rāma and Kṛṣṇa as its great aquatic creatures (mahāgraha), (now, after their departure) had the noose of time as its great aquatic creatures, dreadful like the river Vaitaraṇī.
तां ददर्शार्जुनो धीमान्विहीनां वृष्णिपुंगवैः ।
गतश्रियं निरानन्दां पद्मिनीं शिशिरे यथा ॥११॥
11. tāṁ dadarśārjuno dhīmānvihīnāṁ vṛṣṇipuṁgavaiḥ ,
gataśriyaṁ nirānandāṁ padminīṁ śiśire yathā.
11. tām dadarśa arjunaḥ dhīmān vihīnām vṛṣṇipuṁgavaiḥ
gataśriyam nirānandām padminīm śiśire yathā
11. dhīmān arjunaḥ tām vṛṣṇipuṁgavaiḥ vihīnām gataśriyam nirānandām dadarśa,
yathā śiśire padminīm
11. The intelligent Arjuna saw that city, devoid of the foremost Vṛṣṇis, its glory gone, joyless, just like a lotus pond in winter.
तां दृष्ट्वा द्वारकां पार्थस्ताश्च कृष्णस्य योषितः ।
सस्वनं बाष्पमुत्सृज्य निपपात महीतले ॥१२॥
12. tāṁ dṛṣṭvā dvārakāṁ pārthastāśca kṛṣṇasya yoṣitaḥ ,
sasvanaṁ bāṣpamutsṛjya nipapāta mahītale.
12. tām dṛṣṭvā dvārakām pārthaḥ tāḥ ca kṛṣṇasya
yoṣitaḥ sasvanam bāṣpam utsṛjya nipapāta mahītale
12. pārthaḥ tām dvārakām tāḥ kṛṣṇasya yoṣitaḥ ca
dṛṣṭvā sasvanam bāṣpam utsṛjya mahītale nipapāta
12. Having seen Dvārakā and Kṛṣṇa's wives, Arjuna (Pārtha) fell to the ground, loudly shedding tears.
सात्राजिती ततः सत्या रुक्मिणी च विशां पते ।
अभिपत्य प्ररुरुदुः परिवार्य धनंजयम् ॥१३॥
13. sātrājitī tataḥ satyā rukmiṇī ca viśāṁ pate ,
abhipatya praruruduḥ parivārya dhanaṁjayam.
13. sātrājitī tataḥ satyā rukmiṇī ca viśām pate
abhipatya praruruduḥ parivārya dhanañjayam
13. viśām pate tataḥ sātrājitī satyā rukmiṇī ca
dhanañjayam abhipatya parivārya praruruduḥ
13. O lord of people, then Satyabhāmā and Rukmiṇī approached and surrounded Arjuna (Dhananjaya), and cried loudly.
ततस्ताः काञ्चने पीठे समुत्थायोपवेश्य च ।
अब्रुवन्त्यो महात्मानं परिवार्योपतस्थिरे ॥१४॥
14. tatastāḥ kāñcane pīṭhe samutthāyopaveśya ca ,
abruvantyo mahātmānaṁ parivāryopatasthire.
14. tataḥ tāḥ kāñcane pīṭhe samutthāya upaveśya ca
abruvantyaḥ mahātmānam parivārya upatasthire
14. tataḥ tāḥ samutthāya kāñcane pīṭhe mahātmānam
upaveśya ca abruvantyaḥ parivārya upatasthire
14. Then, having risen and seated the great-souled Arjuna on a golden seat, those women surrounded him and stood silently before him.
ततः संस्तूय गोविन्दं कथयित्वा च पाण्डवः ।
आश्वास्य ताः स्त्रियश्चापि मातुलं द्रष्टुमभ्यगात् ॥१५॥
15. tataḥ saṁstūya govindaṁ kathayitvā ca pāṇḍavaḥ ,
āśvāsya tāḥ striyaścāpi mātulaṁ draṣṭumabhyagāt.
15. tataḥ saṃstūya govindam kathayitvā ca pāṇḍavaḥ
āśvāsya tāḥ striyaḥ ca api mātulam draṣṭum abhyagāt
15. tataḥ pāṇḍavaḥ govindam saṃstūya ca kathayitvā tāḥ
striyaḥ ca api āśvāsya mātulam draṣṭum abhyagāt
15. Then Arjuna (Pāṇḍava), having first praised Govinda (Kṛṣṇa), then having spoken and also comforted those women, went to see his maternal uncle.