Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-7, chapter-13

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
ततः स पाण्डवानीके जनयंस्तुमुलं महत् ।
व्यचरत्पाण्डवान्द्रोणो दहन्कक्षमिवानलः ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
tataḥ sa pāṇḍavānīke janayaṁstumulaṁ mahat ,
vyacaratpāṇḍavāndroṇo dahankakṣamivānalaḥ.
1. saṃjayaḥ uvāca tataḥ saḥ pāṇḍavānīke janayan tumulam
mahat vyacarat pāṇḍavān droṇaḥ dahan kakṣam iva analaḥ
1. saṃjayaḥ uvāca tataḥ saḥ droṇaḥ pāṇḍavānīke mahat
tumulam janayan analaḥ kakṣam iva pāṇḍavān dahan vyacarat
1. Saṃjaya said: Then, that Droṇa, creating a great uproar in the Pāṇḍava army, moved about among the Pāṇḍavas, burning them like a fire consumes dry grass.
निर्दहन्तमनीकानि साक्षादग्निमिवोत्थितम् ।
दृष्ट्वा रुक्मरथं युद्धे समकम्पन्त सृञ्जयाः ॥२॥
2. nirdahantamanīkāni sākṣādagnimivotthitam ,
dṛṣṭvā rukmarathaṁ yuddhe samakampanta sṛñjayāḥ.
2. nirdahantam anīkāni sākṣāt agnim iva utthitam
dṛṣṭvā rukmaratham yuddhe samakampanta sṛñjayāḥ
2. yuddhe anīkāni nirdahantam sākṣāt utthitam agnim iva
rukmaratham (droṇam) dṛṣṭvā sṛñjayāḥ samakampanta
2. Having seen him (Droṇa), the one with the golden chariot (rukmaratha), directly like a risen fire burning down armies in battle, the Sṛñjayas trembled.
प्रततं चास्यमानस्य धनुषोऽस्याशुकारिणः ।
ज्याघोषः श्रूयतेऽत्यर्थं विस्फूर्जितमिवाशनेः ॥३॥
3. pratataṁ cāsyamānasya dhanuṣo'syāśukāriṇaḥ ,
jyāghoṣaḥ śrūyate'tyarthaṁ visphūrjitamivāśaneḥ.
3. pratatam ca asyamānasya dhanuṣaḥ asya āśukāriṇaḥ
jyāghoṣaḥ śrūyate atyartham visphūrjitam iva aśaneḥ
3. asya āśukāriṇaḥ pratatam ca asyamānasya dhanuṣaḥ
jyāghoṣaḥ atyartham aśaneḥ visphūrjitam iva śrūyate
3. The twang of the bowstring from this swiftly-shooting bow, which is constantly being drawn, is heard intensely, like the rumbling of a thunderbolt.
रथिनः सादिनश्चैव नागानश्वान्पदातिनः ।
रौद्रा हस्तवता मुक्ताः प्रमथ्नन्ति स्म सायकाः ॥४॥
4. rathinaḥ sādinaścaiva nāgānaśvānpadātinaḥ ,
raudrā hastavatā muktāḥ pramathnanti sma sāyakāḥ.
4. rathinaḥ sādinaḥ ca eva nāgān aśvān padātinaḥ
raudrāḥ hastavatā muktāḥ pramathnanti sma sāyakāḥ
4. hastavatā muktāḥ raudrāḥ sāyakāḥ rathinaḥ ca eva
sādinaḥ nāgān aśvān padātinaḥ pramathnanti sma
4. The fierce arrows, released by the skilled archer, crushed the charioteers, cavalrymen, elephants, horses, and foot-soldiers.
नानद्यमानः पर्जन्यः सानिलः शुचिसंक्षये ।
अश्मवर्षमिवावर्षत्परेषामावहद्भयम् ॥५॥
5. nānadyamānaḥ parjanyaḥ sānilaḥ śucisaṁkṣaye ,
aśmavarṣamivāvarṣatpareṣāmāvahadbhayam.
5. nānadyamānaḥ parjanyaḥ sa-anilaḥ śucisaṃkṣaye
aśmavarṣam iva avarṣat pareṣām āvahat bhayam
5. nānadyamānaḥ sa-anilaḥ parjanyaḥ śucisaṃkṣaye
pareṣām bhayam āvahat aśmavarṣam iva avarṣat
5. Roaring loudly and accompanied by wind, the rain-cloud, as if at the end of the dry season, poured down a shower of stones, bringing fear to the enemies.
व्यचरत्स तदा राजन्सेनां विक्षोभयन्प्रभुः ।
वर्धयामास संत्रासं शात्रवाणाममानुषम् ॥६॥
6. vyacaratsa tadā rājansenāṁ vikṣobhayanprabhuḥ ,
vardhayāmāsa saṁtrāsaṁ śātravāṇāmamānuṣam.
6. vi-acarat sa tadā rājan senām vi-kṣobhayan prabhuḥ
vardhayām āsa saṃtrāsam śātravāṇām amānuṣam
6. rājan! tadā sa prabhuḥ senām vikṣobhayan vi-acarat
śātravāṇām amānuṣam saṃtrāsam vardhayām āsa
6. O King, at that time, that powerful one moved about, disturbing the army, and he increased the enemies' superhuman terror.
तस्य विद्युदिवाभ्रेषु चापं हेमपरिष्कृतम् ।
भ्रमद्रथाम्बुदे तस्मिन्दृश्यते स्म पुनः पुनः ॥७॥
7. tasya vidyudivābhreṣu cāpaṁ hemapariṣkṛtam ,
bhramadrathāmbude tasmindṛśyate sma punaḥ punaḥ.
7. tasya vidyut iva abhreṣu cāpam hemapariṣkṛtam
bhramadrathāmbude tasmin dṛśyate sma punaḥ punaḥ
7. tasya hemapariṣkṛtam cāpam abhreṣu vidyut iva
bhramadrathāmbude tasmin punaḥ punaḥ dṛśyate sma
7. His gold-adorned bow, like lightning in the clouds, was repeatedly seen within that chariot-cloud as it moved around.
स वीरः सत्यवान्प्राज्ञो धर्मनित्यः सुदारुणः ।
युगान्तकाले यन्तेव रौद्रां प्रास्कन्दयन्नदीम् ॥८॥
8. sa vīraḥ satyavānprājño dharmanityaḥ sudāruṇaḥ ,
yugāntakāle yanteva raudrāṁ prāskandayannadīm.
8. saḥ vīraḥ satyavān prājñaḥ dharmanityaḥ sudāruṇaḥ
yugāntakāle yantā iva raudrām prāskandayan nadīm
8. saḥ vīraḥ satyavān prājñaḥ dharmanityaḥ sudāruṇaḥ
yugāntakāle yantā iva raudrām nadīm prāskandayan
8. That hero, truthful, wise, constantly upholding natural law (dharma), and very fierce, caused the terrible river to rush forward, much like a charioteer at the dissolution of an age.
अमर्षवेगप्रभवां क्रव्यादगणसंकुलाम् ।
बलौघैः सर्वतः पूर्णां वीरवृक्षापहारिणीम् ॥९॥
9. amarṣavegaprabhavāṁ kravyādagaṇasaṁkulām ,
balaughaiḥ sarvataḥ pūrṇāṁ vīravṛkṣāpahāriṇīm.
9. amarṣavegaprabhavām kravyādagaṇasaṅkulām
balaughaiḥ sarvataḥ pūrṇām vīravṛkṣāpahāriṇīm
9. amarṣavegaprabhavām kravyādagaṇasaṅkulām
balaughaiḥ sarvataḥ pūrṇām vīravṛkṣāpahāriṇīm
9. This river originated from the force of anger, was crowded with hordes of flesh-eaters, overflowing everywhere with masses of armies, and swept away heroes like trees.
शोणितोदां रथावर्तां हस्त्यश्वकृतरोधसम् ।
कवचोडुपसंयुक्तां मांसपङ्कसमाकुलाम् ॥१०॥
10. śoṇitodāṁ rathāvartāṁ hastyaśvakṛtarodhasam ,
kavacoḍupasaṁyuktāṁ māṁsapaṅkasamākulām.
10. śoṇitodām rathāvartām hastyaśvakṛtarodhasam
kavacoḍupasaṃyuktām māṃsapaṅkasamākulām
10. śoṇitodām rathāvartām hastyaśvakṛtarodhasam
kavacoḍupasaṃyuktām māṃsapaṅkasamākulām
10. This river had blood as its water, chariots as its whirlpools, elephants and horses forming its banks, armor serving as its rafts, and was filled with a mire of flesh.
मेदोमज्जास्थिसिकतामुष्णीषवरफेनिलाम् ।
संग्रामजलदापूर्णां प्रासमत्स्यसमाकुलाम् ॥११॥
11. medomajjāsthisikatāmuṣṇīṣavaraphenilām ,
saṁgrāmajaladāpūrṇāṁ prāsamatsyasamākulām.
11. medomajjāsthisikatām uṣṇīṣavaraphenilām
saṅgrāmajaladāpūrṇām prāsamatsyasamākulām
11. medomajjāsthisikatām uṣṇīṣavaraphenilām
saṅgrāmajaladāpūrṇām prāsamatsyasamākulām
11. It was like a river (of battle), with fat, marrow, and bones forming its sand, and excellent turbans as its foam. It was filled with the clouds of combat (saṅgrāma) and teeming with spears resembling fish.
नरनागाश्वसंभूतां शरवेगौघवाहिनीम् ।
शरीरदारुशृङ्गाटां भुजनागसमाकुलाम् ॥१२॥
12. naranāgāśvasaṁbhūtāṁ śaravegaughavāhinīm ,
śarīradāruśṛṅgāṭāṁ bhujanāgasamākulām.
12. naranāgāśvasaṃbhūtām śaravegoghvāhinīm
śarīradāruśṛṅgāṭām bhujanāgasamākulām
12. naranāgāśvasaṃbhūtām śaravegoghvāhinīm
śarīradāruśṛṅgāṭām bhujanāgasamākulām
12. It was generated from men, elephants, and horses, carrying a current like a flood of swift arrows. It had bodies (śarīra) as its wooden obstacles and was teeming with arms resembling snakes.
उत्तमाङ्गोपलतलां निस्त्रिंशझषसेविताम् ।
रथनागह्रदोपेतां नानाभरणनीरजाम् ॥१३॥
13. uttamāṅgopalatalāṁ nistriṁśajhaṣasevitām ,
rathanāgahradopetāṁ nānābharaṇanīrajām.
13. uttamāṅgopalatalām nistriṃśajhaṣasevitām
rathanāgahradopeṭām nānābharaṇanīrajām
13. uttamāṅgopalatalām nistriṃśajhaṣasevitām
rathanāgahradopeṭām nānābharaṇanīrajām
13. Its heads were like surfaces of rock, frequented by swords (nistriṃśa) that resembled fish. It possessed chariots and elephants as its deep pools, and various ornaments appeared as its lotuses.
महारथशतावर्तां भूमिरेणूर्मिमालिनीम् ।
महावीर्यवतां संख्ये सुतरां भीरुदुस्तराम् ॥१४॥
14. mahārathaśatāvartāṁ bhūmireṇūrmimālinīm ,
mahāvīryavatāṁ saṁkhye sutarāṁ bhīrudustarām.
14. mahārathaśatāvartām bhūmireṇūrmimālinīm
mahāvīryavatām saṅkhye sutarām bhīrudustarām
14. mahārathaśatāvartām bhūmireṇūrmimālinīm
mahāvīryavatām saṅkhye sutarām bhīrudustarām
14. It contained hundreds of great warriors (mahāratha) as its whirlpools and was adorned with waves of earth-dust. In this battle (saṅkhye), though formidable even for the very valiant, it was exceedingly difficult for the timid to cross.
शूरव्यालसमाकीर्णां प्राणिवाणिजसेविताम् ।
छिन्नच्छत्रमहाहंसां मुकुटाण्डजसंकुलाम् ॥१५॥
15. śūravyālasamākīrṇāṁ prāṇivāṇijasevitām ,
chinnacchatramahāhaṁsāṁ mukuṭāṇḍajasaṁkulām.
15. śūravyālasamākīrṇām prāṇivāṇijasevitām
chinnachattramahāhaṃsām mukuṭāṇḍajasaṅkulām
15. śūravyālasamākīrṇām prāṇivāṇijasevitām
chinnachattramahāhaṃsām mukuṭāṇḍajasaṅkulām
15. It was crowded with warrior-serpents and frequented by creature-merchants; its great swans were like broken umbrellas, and it was dense with crowns and birds (or egg-born creatures).
चक्रकूर्मां गदानक्रां शरक्षुद्रझषाकुलाम् ।
बडगृध्रसृगालानां घोरसंघैर्निषेविताम् ॥१६॥
16. cakrakūrmāṁ gadānakrāṁ śarakṣudrajhaṣākulām ,
baḍagṛdhrasṛgālānāṁ ghorasaṁghairniṣevitām.
16. chakrakūrmām gadānakrām śarakṣudrajhaṣākulām
baḍagṛdhrasṛgālānām ghorasaṅghaiḥ niṣevitām
16. chakrakūrmām gadānakrām śarakṣudrajhaṣākulām
baḍagṛdhrasṛgālānām ghorasaṅghaiḥ niṣevitām
16. It also had discus-tortoises and mace-crocodiles, was agitated by small fish-like arrows, and was frequented by dreadful hordes of ghouls, vultures, and jackals.
निहतान्प्राणिनः संख्ये द्रोणेन बलिना शरैः ।
वहन्तीं पितृलोकाय शतशो राजसत्तम ॥१७॥
17. nihatānprāṇinaḥ saṁkhye droṇena balinā śaraiḥ ,
vahantīṁ pitṛlokāya śataśo rājasattama.
17. nihatān prāṇinaḥ saṃkhye droṇena balinā śaraiḥ
vahantīm pitṛlokāya śataśaḥ rājasattama
17. rājasattama saṃkhye droṇena balinā śaraiḥ
nihatān prāṇinaḥ śataśaḥ pitṛlokāya vahantīm
17. O best of kings, this (river) was carrying by hundreds to the ancestral realm the living beings slain in battle by the mighty Droṇa with his arrows.
शरीरशतसंबाधां केशशैवलशाद्वलाम् ।
नदीं प्रावर्तयद्राजन्भीरूणां भयवर्धिनीम् ॥१८॥
18. śarīraśatasaṁbādhāṁ keśaśaivalaśādvalām ,
nadīṁ prāvartayadrājanbhīrūṇāṁ bhayavardhinīm.
18. śarīraśatasaṃbādhām keśaśaivalaśādvalām nadīm
prāvartayat rājan bhīrūṇām bhayavardhinīm
18. rājan (Droṇa) śarīraśatasaṃbādhām keśaśaivalaśādvalām
bhīrūṇām bhayavardhinīm nadīm prāvartayat
18. O King, (Droṇa) caused to flow this river, crowded with hundreds of bodies and whose grassy banks were like hair and algae, a river that intensified the fear of the fearful.
तं जयन्तमनीकानि तानि तान्येव भारत ।
सर्वतोऽभ्यद्रवन्द्रोणं युधिष्ठिरपुरोगमाः ॥१९॥
19. taṁ jayantamanīkāni tāni tānyeva bhārata ,
sarvato'bhyadravandroṇaṁ yudhiṣṭhirapurogamāḥ.
19. tam jayantam anīkāni tāni tāni eva bhārata
sarvataḥ abhyadravan droṇam yudhiṣṭhirapurōgamāḥ
19. bhārata tāni tāni eva anīkāni yudhiṣṭhirapurōgamāḥ
tam jayantam droṇam sarvataḥ abhyadravan
19. O Bhārata, those very armies, with Yudhiṣṭhira at their forefront, attacked Droṇa, who was then victorious, from all sides.
तानभिद्रवतः शूरांस्तावका दृढकार्मुकाः ।
सर्वतः प्रत्यगृह्णन्त तदभूल्लोमहर्षणम् ॥२०॥
20. tānabhidravataḥ śūrāṁstāvakā dṛḍhakārmukāḥ ,
sarvataḥ pratyagṛhṇanta tadabhūllomaharṣaṇam.
20. tān abhidravataḥ śūrān tāvakāḥ dṛḍhakārmukāḥ
sarvataḥ pratyagṛhṇanta tat abhūt lōmaharṣaṇam
20. dṛḍhakārmukāḥ tāvakāḥ śūrān tān abhidravataḥ
sarvataḥ pratyagṛhṇanta tat lōmaharṣaṇam abhūt
20. Your (Kaurava) brave warriors, holding firm bows, counterattacked those rushing heroes from all sides. That spectacle was truly hair-raising.
शतमायस्तु शकुनिः सहदेवं समाद्रवत् ।
सनियन्तृध्वजरथं विव्याध निशितैः शरैः ॥२१॥
21. śatamāyastu śakuniḥ sahadevaṁ samādravat ,
saniyantṛdhvajarathaṁ vivyādha niśitaiḥ śaraiḥ.
21. śatamāyaḥ tu śakuniḥ sahadevam samādravat
saniyantṛdhvajaratham vivyādha niśitaiḥ śaraiḥ
21. tu śakuniḥ śatamāyaḥ sahadevam samādravat
niśitaiḥ śaraiḥ saniyantṛdhvajaratham vivyādha
21. But Śakuni, a master of a hundred illusions (māyā), charged at Sahadeva. He then struck Sahadeva's chariot, which included its charioteer and banner, with sharp arrows.
तस्य माद्रीसुतः केतुं धनुः सूतं हयानपि ।
नातिक्रुद्धः शरैश्छित्त्वा षष्ट्या विव्याध मातुलम् ॥२२॥
22. tasya mādrīsutaḥ ketuṁ dhanuḥ sūtaṁ hayānapi ,
nātikruddhaḥ śaraiśchittvā ṣaṣṭyā vivyādha mātulam.
22. tasya mādrīsutaḥ ketum dhanuḥ sūtam hayān api na
atikruddhaḥ śaraiḥ chittvā ṣaṣṭyā vivyādha mātulam
22. mādrīsutaḥ na atikruddhaḥ tasya ketum dhanuḥ sūtam
hayān api śaraiḥ chittvā ṣaṣṭyā mātulam vivyādha
22. Mādrī's son (Sahadeva), not overly enraged, cut down his (Śakuni's) banner, bow, charioteer, and even his horses with arrows. Then, he struck his maternal uncle (Śakuni) with sixty (arrows).
सौबलस्तु गदां गृह्य प्रचस्कन्द रथोत्तमात् ।
स तस्य गदया राजन्रथात्सूतमपातयत् ॥२३॥
23. saubalastu gadāṁ gṛhya pracaskanda rathottamāt ,
sa tasya gadayā rājanrathātsūtamapātayat.
23. saubalaḥ tu gadāṃ gṛhya pracaskanda rathottamāt
saḥ tasya gadayā rājan rathāt sūtam apātayat
23. rājan saubalaḥ tu gadāṃ gṛhya rathottamāt
pracaskanda saḥ tasya rathāt sūtam gadayā apātayat
23. O King, Saubala, taking a mace, jumped down from his excellent chariot. He then struck down his opponent's charioteer from the chariot with that mace.
ततस्तौ विरथौ राजन्गदाहस्तौ महाबलौ ।
चिक्रीडतू रणे शूरौ सशृङ्गाविव पर्वतौ ॥२४॥
24. tatastau virathau rājangadāhastau mahābalau ,
cikrīḍatū raṇe śūrau saśṛṅgāviva parvatau.
24. tataḥ tau virathau rājan gadāhastau mahābalau
cikrīḍatuḥ raṇe śūrau saśṛṅgau iva parvatāu
24. rājan tataḥ tau virathau gadāhastau mahābalau
śūrau raṇe saśṛṅgau parvatāu iva cikrīḍatuḥ
24. Then, O King, those two mighty and valiant warriors, dismounted from their chariots and wielding maces, fought in battle like two mountains with peaks.
द्रोणः पाञ्चालराजानं विद्ध्वा दशभिराशुगैः ।
बहुभिस्तेन चाभ्यस्तस्तं विव्याध शताधिकैः ॥२५॥
25. droṇaḥ pāñcālarājānaṁ viddhvā daśabhirāśugaiḥ ,
bahubhistena cābhyastastaṁ vivyādha śatādhikaiḥ.
25. droṇaḥ pāñcālarājānam viddhvā daśabhiḥ āśugaiḥ
bahubhiḥ tena ca abhyastaḥ tam vivyādha śatādhikaiḥ
25. droṇaḥ daśabhiḥ āśugaiḥ pāñcālarājānam viddhvā tena
ca bahubhiḥ abhyastaḥ tam śatādhikaiḥ vivyādha
25. Droṇa, having struck the king of Pañcāla with ten swift arrows, and being assailed by many (arrows) from him, then pierced that (king) with more than a hundred (arrows).
विविंशतिं भीमसेनो विंशत्या निशितैः शरैः ।
विद्ध्वा नाकम्पयद्वीरस्तदद्भुतमिवाभवत् ॥२६॥
26. viviṁśatiṁ bhīmaseno viṁśatyā niśitaiḥ śaraiḥ ,
viddhvā nākampayadvīrastadadbhutamivābhavat.
26. viviṃśatim bhīmasenaḥ viṃśatyā niśitaiḥ śaraiḥ
viddhvā na akampayat vīraḥ tat adbhutam iva abhavat
26. vīraḥ bhīmasenaḥ viṃśatyā niśitaiḥ śaraiḥ viviṃśatim
viddhvā na akampayat tat adbhutam iva abhavat
26. The hero Bhīmasena, having struck Viviṃśati with twenty sharp arrows, did not make him waver; that was as if a wonder.
विविंशतिस्तु सहसा व्यश्वकेतुशरासनम् ।
भीमं चक्रे महाराज ततः सैन्यान्यपूजयन् ॥२७॥
27. viviṁśatistu sahasā vyaśvaketuśarāsanam ,
bhīmaṁ cakre mahārāja tataḥ sainyānyapūjayan.
27. viviṃśatiḥ tu sahasā vyaśvaketuśarāsanam
bhīmam cakre mahārāja tataḥ sainyāni apūjayan
27. mahārāja tu viviṃśatiḥ sahasā bhīmam
vyaśvaketuśarāsanam cakre tataḥ sainyāni apūjayan
27. But, O great king, Vivimshati suddenly rendered Bhīma without his horses, banner, and bow. Then, the armies applauded him.
स तन्न ममृषे वीरः शत्रोर्विजयमाहवे ।
ततोऽस्य गदया दान्तान्हयान्सर्वानपातयत् ॥२८॥
28. sa tanna mamṛṣe vīraḥ śatrorvijayamāhave ,
tato'sya gadayā dāntānhayānsarvānapātayat.
28. saḥ tat na mamṛṣe vīraḥ śatroḥ vijayam āhave
tataḥ asya gadayā dāntān hayān sarvān apātayat
28. saḥ vīraḥ āhave śatroḥ tat vijayam na mamṛṣe
tataḥ gadayā asya sarvān dāntān hayān apātayat
28. That hero (Bhīma) did not endure that victory of his enemy in battle. Then, with his mace, he struck down all of the enemy's (Vivimshati's) well-trained horses.
शल्यस्तु नकुलं वीरः स्वस्रीयं प्रियमात्मनः ।
विव्याध प्रहसन्बाणैर्लाडयन्कोपयन्निव ॥२९॥
29. śalyastu nakulaṁ vīraḥ svasrīyaṁ priyamātmanaḥ ,
vivyādha prahasanbāṇairlāḍayankopayanniva.
29. śalyaḥ tu nakulam vīraḥ svasrīyam priyam ātmanaḥ
vivyādha prahasan bāṇaiḥ lāḍayan kopayan iva
29. tu vīraḥ śalyaḥ ātmanaḥ priyam svasrīyam nakulam
prahasan lāḍayan kopayan iva bāṇaiḥ vivyādha
29. But the hero Shalya struck Nakula, his own dear nephew, with arrows, as if laughing, teasing, and provoking him.
तस्याश्वानातपत्रं च ध्वजं सूतमथो धनुः ।
निपात्य नकुलः संख्ये शङ्खं दध्मौ प्रतापवान् ॥३०॥
30. tasyāśvānātapatraṁ ca dhvajaṁ sūtamatho dhanuḥ ,
nipātya nakulaḥ saṁkhye śaṅkhaṁ dadhmau pratāpavān.
30. tasya aśvān ātapatram ca dhvajam sūtam atho dhanuḥ
nipātya nakulaḥ saṃkhye śaṅkham dadhmau pratāpavān
30. pratāpavān nakulaḥ saṃkhye tasya aśvān ātapatram ca
dhvajam sūtam atho dhanuḥ nipātya śaṅkham dadhmau
30. Having struck down his (Shalya's) horses, parasol, banner, charioteer, and also his bow, the mighty Nakula then blew his conch shell in battle.
धृष्टकेतुः कृपेनास्ताञ्छित्त्वा बहुविधाञ्शरान् ।
कृपं विव्याध सप्तत्या लक्ष्म चास्याहरत्त्रिभिः ॥३१॥
31. dhṛṣṭaketuḥ kṛpenāstāñchittvā bahuvidhāñśarān ,
kṛpaṁ vivyādha saptatyā lakṣma cāsyāharattribhiḥ.
31. dhṛṣṭaketuḥ kṛpena āstān chitṭvā bahuvidhān śarān
kṛpaṃ vivyādha saptatyā lakṣma ca asya aharat tribhiḥ
31. dhṛṣṭaketuḥ kṛpena āstān bahuvidhān śarān chitṭvā
kṛpaṃ saptatyā vivyādha ca asya lakṣma tribhiḥ aharat
31. Dhristaketu, having cut down the many kinds of arrows (śara) released by Kripa, then pierced Kripa with seventy (arrows) and struck down his banner with three (arrows).
तं कृपः शरवर्षेण महता समवाकिरत् ।
निवार्य च रणे विप्रो धृष्टकेतुमयोधयत् ॥३२॥
32. taṁ kṛpaḥ śaravarṣeṇa mahatā samavākirat ,
nivārya ca raṇe vipro dhṛṣṭaketumayodhayat.
32. taṃ kṛpaḥ śaravarṣeṇa mahatā samavākirat
nivārya ca raṇe vipraḥ dhṛṣṭaketuṃ ayodhayat
32. kṛpaḥ taṃ mahatā śaravarṣeṇa samavākirat ca
raṇe nivārya vipraḥ dhṛṣṭaketuṃ ayodhayat
32. Kripa then showered him with a great volley of arrows. After repelling (Dhristaketu's attack) in battle, that Brahmin (vipra) fought with Dhristaketu.
सात्यकिः कृतवर्माणं नाराचेन स्तनान्तरे ।
विद्ध्वा विव्याध सप्तत्या पुनरन्यैः स्मयन्निव ॥३३॥
33. sātyakiḥ kṛtavarmāṇaṁ nārācena stanāntare ,
viddhvā vivyādha saptatyā punaranyaiḥ smayanniva.
33. sātyakiḥ kṛtavarmāṇaṃ nārācena stanāntare
viddhvā vivyādha saptatyā punar anyaiḥ smayan iva
33. sātyakiḥ kṛtavarmāṇaṃ nārācena stanāntare
viddhvā saptatyā punar anyaiḥ vivyādha smayan iva
33. Satyaki, having first pierced Kritavarma in the chest with an iron arrow (nārāca), then pierced him with seventy more, and again with other arrows, as if smiling.
सप्तसप्ततिभिर्भोजस्तं विद्ध्वा निशितैः शरैः ।
नाकम्पयत शैनेयं शीघ्रो वायुरिवाचलम् ॥३४॥
34. saptasaptatibhirbhojastaṁ viddhvā niśitaiḥ śaraiḥ ,
nākampayata śaineyaṁ śīghro vāyurivācalam.
34. saptasaptatibhiḥ bhojaḥ taṃ viddhvā niśitaiḥ śaraiḥ
na akampayat śaineyaṃ śīghraḥ vāyuḥ iva acalaṃ
34. bhojaḥ taṃ saptasaptatibhiḥ niśitaiḥ śaraiḥ viddhvā
śaineyaṃ na akampayat śīghraḥ vāyuḥ acalaṃ iva
34. Bhoja (Kritavarma), having pierced him (Satyaki) with seventy-seven sharp arrows, was unable to make Shainya (Satyaki) waver, just as a swift wind cannot shake a mountain.
सेनापतिः सुशर्माणं शीघ्रं मर्मस्वताडयत् ।
स चापि तं तोमरेण जत्रुदेशे अताडयत् ॥३५॥
35. senāpatiḥ suśarmāṇaṁ śīghraṁ marmasvatāḍayat ,
sa cāpi taṁ tomareṇa jatrudeśe atāḍayat.
35. senāpatiḥ suśarmāṇam śīghram marmasu atāḍayat
saḥ ca api tam tomareṇa jatrudeśe atāḍayat
35. senāpatiḥ śīghram suśarmāṇam marmasu atāḍayat
saḥ ca api tam tomareṇa jatrudeśe atāḍayat
35. The commander quickly struck Suśarman in his vital spots. Suśarman, in turn, struck him with a javelin in the region of the collarbone.
वैकर्तनं तु समरे विराटः प्रत्यवारयत् ।
सह मत्स्यैर्महावीर्यैस्तदद्भुतमिवाभवत् ॥३६॥
36. vaikartanaṁ tu samare virāṭaḥ pratyavārayat ,
saha matsyairmahāvīryaistadadbhutamivābhavat.
36. vaikartanam tu samare virāṭaḥ pratyavārayat saha
matsyaiḥ mahāvīryaiḥ tat adbhutam iva abhavat
36. virāṭaḥ tu samare mahāvīryaiḥ matsyaiḥ saha
vaikartanam pratyavārayat tat adbhutam iva abhavat
36. But King Virāṭa, accompanied by his exceedingly powerful Matsya warriors, resisted Vaikartana (Karṇa) in battle. That was truly a marvelous event.
तत्पौरुषमभूत्तत्र सूतपुत्रस्य दारुणम् ।
यत्सैन्यं वारयामास शरैः संनतपर्वभिः ॥३७॥
37. tatpauruṣamabhūttatra sūtaputrasya dāruṇam ,
yatsainyaṁ vārayāmāsa śaraiḥ saṁnataparvabhiḥ.
37. tat pauruṣam abhūt tatra sūtaputrasya dāruṇam
yat sainyam vārayāmāsa śaraiḥ saṃnataparvabhiḥ
37. sūtaputrasya tat dāruṇam pauruṣam tatra abhūt
yat sainyam saṃnataparvabhiḥ śaraiḥ vārayāmāsa
37. There, the fierce valor of the son of Sūta (Karṇa) manifested, as he repelled the army with his well-pointed arrows.
द्रुपदस्तु स्वयं राजा भगदत्तेन संगतः ।
तयोर्युद्धं महाराज चित्ररूपमिवाभवत् ।
भूतानां त्रासजननं चक्रातेऽस्त्रविशारदौ ॥३८॥
38. drupadastu svayaṁ rājā bhagadattena saṁgataḥ ,
tayoryuddhaṁ mahārāja citrarūpamivābhavat ,
bhūtānāṁ trāsajananaṁ cakrāte'straviśāradau.
38. drupadaḥ tu svayam rājā bhagadattena
saṃgataḥ tayoḥ yuddham mahārāja
citrarūpam iva abhavat bhūtānām
trāsajananam cakrāte astraviśāradau
38. mahārāja drupadaḥ rājā svayam tu
bhagadattena saṃgataḥ tayoḥ yuddham
citrarūpam iva abhavat astraviśāradau
bhūtānām trāsajananam cakrāte
38. But King Drupada himself met Bhagadatta. Their battle, O great king, was of a wondrous nature, as these two experts in weaponry caused terror to all beings.
भूरिश्रवा रणे राजन्याज्ञसेनिं महारथम् ।
महता सायकौघेन छादयामास वीर्यवान् ॥३९॥
39. bhūriśravā raṇe rājanyājñaseniṁ mahāratham ,
mahatā sāyakaughena chādayāmāsa vīryavān.
39. bhūriśravāḥ raṇe rājan yājñasenim mahāratham
mahatā sāyakaughena chādayāmāsa vīryavān
39. rājan vīryavān bhūriśravāḥ raṇe mahatā
sāyakaughena yājñasenim mahāratham chādayāmāsa
39. O King, the powerful Bhurishravas covered the great charioteer, son of Draupadi (Yājñaseni), in battle with a great multitude of arrows.
शिखण्डी तु ततः क्रुद्धः सौमदत्तिं विशां पते ।
नवत्या सायकानां तु कम्पयामास भारत ॥४०॥
40. śikhaṇḍī tu tataḥ kruddhaḥ saumadattiṁ viśāṁ pate ,
navatyā sāyakānāṁ tu kampayāmāsa bhārata.
40. śikhaṇḍī tu tataḥ kruddhaḥ saumadattim viśām
pate navatyā sāyakānām tu kampayāmāsa bhārata
40. viśām pate bhārata tu tataḥ kruddhaḥ śikhaṇḍī
tu navatyā sāyakānām saumadattim kampayāmāsa
40. But then, enraged Shikhandi, O lord of men (viśām pate), O descendant of Bharata (bhārata), shook Saumadatti (Bhurishravas) with ninety arrows.
राक्षसौ भीमकर्माणौ हैडिम्बालम्बुसावुभौ ।
चक्रातेऽत्यद्भुतं युद्धं परस्परवधैषिणौ ॥४१॥
41. rākṣasau bhīmakarmāṇau haiḍimbālambusāvubhau ,
cakrāte'tyadbhutaṁ yuddhaṁ parasparavadhaiṣiṇau.
41. rākṣasau bhīmakarmāṇau haiḍimbālambusāvubhau
cakrāte atyadbhutam yuddham parasparavadheṣiṇau
41. bhīmakarmāṇau parasparavadheṣiṇau haiḍimbālambusāvubhau
rākṣasau atyadbhutam yuddham cakrāte
41. The two Rākṣasas of terrible deeds, both Hidimba's son (Ghatotkacha) and Alambusa, who desired mutual slaughter, performed an exceedingly wondrous battle.
मायाशतसृजौ दृप्तौ मायाभिरितरेतरम् ।
अन्तर्हितौ चेरतुस्तौ भृशं विस्मयकारिणौ ॥४२॥
42. māyāśatasṛjau dṛptau māyābhiritaretaram ,
antarhitau ceratustau bhṛśaṁ vismayakāriṇau.
42. māyāśatasṛjau dṛptau māyābhiḥ itaretaram
antarhitau ceratuḥ tau bhṛśam vismayakāriṇau
42. dṛptau māyāśatasṛjau tau bhṛśam vismayakāriṇau
māyābhiḥ itaretaram antarhitau ceratuḥ
42. Those two, proud creators of hundreds of illusions (māyā), made themselves invisible (antarhitau) to each other with their illusions (māyā) and moved about, greatly astonishing (everyone).
चेकितानोऽनुविन्देन युयुधे त्वतिभैरवम् ।
यथा देवासुरे युद्धे बलशक्रौ महाबलौ ॥४३॥
43. cekitāno'nuvindena yuyudhe tvatibhairavam ,
yathā devāsure yuddhe balaśakrau mahābalau.
43. cekitānaḥ anuvindena yuyudhe tu atibhairavam
yathā devāsure yuddhe balaśakrau mahābalau
43. cekitānaḥ anuvindena tu atibhairavam yuyudhe
yathā devāsure yuddhe mahābalau balaśakrau
43. Chekitāna indeed fought very fiercely with Anuvinda, just as the mighty Bala and Śakra (Indra) fought in the battle between the gods and asuras.
लक्ष्मणः क्षत्रदेवेन विमर्दमकरोद्भृशम् ।
यथा विष्णुः पुरा राजन्हिरण्याक्षेण संयुगे ॥४४॥
44. lakṣmaṇaḥ kṣatradevena vimardamakarodbhṛśam ,
yathā viṣṇuḥ purā rājanhiraṇyākṣeṇa saṁyuge.
44. lakṣmaṇaḥ kṣatradevena vimardam akarot bhṛśam
yathā viṣṇuḥ purā rājan hiraṇyākṣeṇa saṃyuge
44. rājan,
lakṣmaṇaḥ kṣatradevena bhṛśam vimardam akarot yathā purā viṣṇuḥ hiraṇyākṣeṇa saṃyuge
44. O King, Lakshmana fought very intensely with Kṣatradeva, just as Viṣṇu formerly fought with Hiranyākṣa in battle.
ततः प्रजविताश्वेन विधिवत्कल्पितेन च ।
रथेनाभ्यपतद्राजन्सौभद्रं पौरवो नदन् ॥४५॥
45. tataḥ prajavitāśvena vidhivatkalpitena ca ,
rathenābhyapatadrājansaubhadraṁ pauravo nadan.
45. tataḥ prajavitāśvena vidhivatkalpitena ca rathena
abhyapatat rājan saubhadram pauravaḥ nadan
45. rājan,
tataḥ nadan pauravaḥ vidhivatkalpitena prajavitāśvena ca rathena saubhadram abhyapatat
45. Then, O King, the Paurava, roaring, charged towards Saubhadra (Abhimanyu) with his chariot, which was equipped with swift horses and properly arranged.
ततोऽभियाय त्वरितो युद्धाकाङ्क्षी महाबलः ।
तेन चक्रे महद्युद्धमभिमन्युररिंदमः ॥४६॥
46. tato'bhiyāya tvarito yuddhākāṅkṣī mahābalaḥ ,
tena cakre mahadyuddhamabhimanyurariṁdamaḥ.
46. tataḥ abhiyāya tvaritaḥ yuddhākāṅkṣī mahābalaḥ
tena cakre mahat yuddham abhimanyuḥ ariṃdamaḥ
46. tataḥ ariṃdamaḥ mahābalaḥ yuddhākāṅkṣī abhimanyuḥ
tvaritaḥ abhiyāya tena mahat yuddham cakre
46. Then Abhimanyu, the mighty subduer of enemies, swiftly advanced, desiring battle, and waged a great fight with him.
पौरवस्त्वथ सौभद्रं शरव्रातैरवाकिरत् ।
तस्यार्जुनिर्ध्वजं छत्रं धनुश्चोर्व्यामपातयत् ॥४७॥
47. pauravastvatha saubhadraṁ śaravrātairavākirat ,
tasyārjunirdhvajaṁ chatraṁ dhanuścorvyāmapātayat.
47. pauravaḥ tu atha saubhadram śaravrātaiḥ avākirat tasya
arjuniḥ dhvajam chatram dhanuḥ ca urvyām apātayat
47. atha pauravaḥ tu śaravrātaiḥ saubhadram avākirat tasya
arjuniḥ dhvajam chatram ca dhanuḥ urvyām apātayat
47. Then, Paurava showered Abhimanyu (Saubhadra) with volleys of arrows. Arjuna's son (Arjuni) then struck down Paurava's banner, umbrella, and bow to the ground.
सौभद्रः पौरवं त्वन्यैर्विद्ध्वा सप्तभिराशुगैः ।
पञ्चभिस्तस्य विव्याध हयान्सूतं च सायकैः ॥४८॥
48. saubhadraḥ pauravaṁ tvanyairviddhvā saptabhirāśugaiḥ ,
pañcabhistasya vivyādha hayānsūtaṁ ca sāyakaiḥ.
48. saubhadraḥ pauravam tu anyaiḥ viddhvā saptabhiḥ āśugaiḥ
pañcabhiḥ tasya vivyādha hayān sūtam ca sāyakaiḥ
48. saubhadraḥ tu anyaiḥ saptabhiḥ āśugaiḥ pauravam viddhvā
pañcabhiḥ sāyakaiḥ tasya hayān ca sūtam vivyādha
48. But Abhimanyu (Saubhadra), after piercing Paurava with seven other swift arrows, then struck his (Paurava's) horses and charioteer with five arrows.
ततः संहर्षयन्सेनां सिंहवद्विनदन्मुहुः ।
समादत्तार्जुनिस्तूर्णं पौरवान्तकरं शरम् ॥४९॥
49. tataḥ saṁharṣayansenāṁ siṁhavadvinadanmuhuḥ ,
samādattārjunistūrṇaṁ pauravāntakaraṁ śaram.
49. tataḥ saṃharṣayan senām siṃhavat vinadan muhuḥ
samādatta arjuniḥ tūrṇam paurava-antakaram śaram
49. tataḥ senām saṃharṣayan siṃhavat muhuḥ vinadan
arjuniḥ tūrṇam paurava-antakaram śaram samādatta
49. Then, encouraging his army and repeatedly roaring like a lion, Arjuna's son (Arjuni) swiftly took up an arrow that would destroy Paurava.
द्वाभ्यां शराभ्यां हार्दिक्यश्चकर्त सशरं धनुः ।
तदुत्सृज्य धनुश्छिन्नं सौभद्रः परवीरहा ।
उद्बबर्ह सितं खड्गमाददानः शरावरम् ॥५०॥
50. dvābhyāṁ śarābhyāṁ hārdikyaścakarta saśaraṁ dhanuḥ ,
tadutsṛjya dhanuśchinnaṁ saubhadraḥ paravīrahā ,
udbabarha sitaṁ khaḍgamādadānaḥ śarāvaram.
50. dvābhyām śarābhyām hārdikyaḥ cakarta
saśaram dhanuḥ tat utsṛjya dhanuḥ
chinnam saubhadraḥ paravīrahā
udbabarha sitam khaḍgam ādadānaḥ śarāvaram
50. hārdikyaḥ dvābhyām śarābhyām saśaram
dhanuḥ cakarta paravīrahā saubhadraḥ
tat chinnam dhanuḥ utsṛjya sitam
khaḍgam śarāvaram ādadānaḥ udbabarha
50. Kritavarman (Hārdikya) severed [Abhimanyu's] bow, along with its arrow, with two arrows. Abhimanyu (Saubhadra), the destroyer of enemy heroes, abandoning that broken bow, unsheathed a bright sword while taking up his quiver.
स तेनानेकतारेण चर्मणा कृतहस्तवत् ।
भ्रान्तासिरचरन्मार्गान्दर्शयन्वीर्यमात्मनः ॥५१॥
51. sa tenānekatāreṇa carmaṇā kṛtahastavat ,
bhrāntāsiracaranmārgāndarśayanvīryamātmanaḥ.
51. sa tena anekatāreṇa carmaṇā kṛtahastavat |
bhrāntāsiḥ acaran mārgān darśayan vīryam ātmanaḥ
51. sa tena anekatāreṇa carmaṇā kṛtahastavat
bhrāntāsiḥ mārgān acaran ātmanaḥ vīryam darśayan
51. Wielding that many-starred shield with such dexterity that it seemed an extension of his hand, he moved about with his sword, traversing different paths and demonstrating his own valor (ātman).
भ्रामितं पुनरुद्भ्रान्तमाधूतं पुनरुच्छ्रितम् ।
चर्मनिस्त्रिंशयो राजन्निर्विशेषमदृश्यत ॥५२॥
52. bhrāmitaṁ punarudbhrāntamādhūtaṁ punarucchritam ,
carmanistriṁśayo rājannirviśeṣamadṛśyata.
52. bhramitam punaḥ udbhrāntam ādhūtam punaḥ ucchritam
| carmanistriṃśayoḥ rājan nirviśeṣam adṛśyata
52. rājan carmanistriṃśayoḥ bhramitam punaḥ udbhrāntam
ādhūtam punaḥ ucchritam nirviśeṣam adṛśyata
52. The shield and sword were swirled, spun up, shaken, and raised again, O King; their movements appeared so swift and intertwined that they were seen as one indistinguishable blur.
स पौरवरथस्येषामाप्लुत्य सहसा नदन् ।
पौरवं रथमास्थाय केशपक्षे परामृशत् ॥५३॥
53. sa pauravarathasyeṣāmāplutya sahasā nadan ,
pauravaṁ rathamāsthāya keśapakṣe parāmṛśat.
53. sa pauravarathasya īṣām āplutya sahasā nadan
| pauravam ratham āsthāya keśapakṣe parāmṛśat
53. sa sahasā nadan pauravarathasya īṣām āplutya
pauravam ratham āsthāya keśapakṣe parāmṛśat
53. He suddenly leaped onto the shaft of Paurava's chariot, shouting loudly. Then, mounting Paurava's chariot, he seized him by the hair.
जघानास्य पदा सूतमसिनापातयद्ध्वजम् ।
विक्षोभ्याम्भोनिधिं तार्क्ष्यस्तं नागमिव चाक्षिपत् ॥५४॥
54. jaghānāsya padā sūtamasināpātayaddhvajam ,
vikṣobhyāmbhonidhiṁ tārkṣyastaṁ nāgamiva cākṣipat.
54. jaghāna asya padā sūtam asinā apātayat dhvajam |
vikṣobhya ambhonidhim tārkṣyaḥ tam nāgam iva ca akṣipat
54. (saḥ) asya sūtam padā jaghāna,
asinā dhvajam apātayat.
ca tārkṣyaḥ ambhonidhim vikṣobhya nāgam iva tam akṣipat
54. He struck Paurava's charioteer with his foot and, with his sword, he felled the banner. Then, like Garuḍa churning the ocean and tossing a serpent, he hurled Paurava away.
तमाकलितकेशान्तं ददृशुः सर्वपार्थिवाः ।
उक्षाणमिव सिंहेन पात्यमानमचेतनम् ॥५५॥
55. tamākalitakeśāntaṁ dadṛśuḥ sarvapārthivāḥ ,
ukṣāṇamiva siṁhena pātyamānamacetanam.
55. tam ākalitakeśāntam dadṛśuḥ sarvapārthivāḥ
ukṣāṇam iva siṃhena pātyamānam acetanam
55. sarvapārthivāḥ tam ākalitakeśāntam acetanam
siṃhena ukṣāṇam iva pātyamānam dadṛśuḥ
55. All the kings saw him, with his hair disheveled, being felled unconscious, just as a bull is brought down by a lion.
तमार्जुनिवशं प्राप्तं कृष्यमाणमनाथवत् ।
पौरवं पतितं दृष्ट्वा नामृष्यत जयद्रथः ॥५६॥
56. tamārjunivaśaṁ prāptaṁ kṛṣyamāṇamanāthavat ,
pauravaṁ patitaṁ dṛṣṭvā nāmṛṣyata jayadrathaḥ.
56. tam ārjunivaśam prāptam kṛṣyamāṇam anāthavat
pauravam patitam dṛṣṭvā na amṛṣyata jayadrathaḥ
56. jayadrathaḥ tam ārjunivaśam prāptam kṛṣyamāṇam
anāthavat patitam pauravam dṛṣṭvā na amṛṣyata
56. Seeing that Paurava (Bhūriśravas) fallen, brought under the control of the son of Arjuna (Abhimanyu), and being dragged about helplessly like an orphan, Jayadratha could not tolerate it.
स बर्हिणमहावाजं किङ्किणीशतजालवत् ।
चर्म चादाय खड्गं च नदन्पर्यपतद्रथात् ॥५७॥
57. sa barhiṇamahāvājaṁ kiṅkiṇīśatajālavat ,
carma cādāya khaḍgaṁ ca nadanparyapatadrathāt.
57. saḥ barhiṇamahāvājam kiṅkiṇīśatajālavat carma
ca ādāya khaḍgam ca nadan paryapatat rathāt
57. saḥ nadan barhiṇamahāvājam kiṅkiṇīśatajālavat
carma ca khaḍgam ca ādāya rathāt paryapatat
57. Roaring, he leaped from his chariot, taking his shield - adorned with magnificent peacock feathers and hundreds of small bells - and his sword.
ततः सैन्धवमालोक्य कार्ष्णिरुत्सृज्य पौरवम् ।
उत्पपात रथात्तूर्णं श्येनवन्निपपात च ॥५८॥
58. tataḥ saindhavamālokya kārṣṇirutsṛjya pauravam ,
utpapāta rathāttūrṇaṁ śyenavannipapāta ca.
58. tataḥ saindhavam ālokya kārṣṇiḥ utsṛjya pauravam
utpapāta rathāt tūrṇam śyenavat nipapāta ca
58. tataḥ kārṣṇiḥ saindhavam ālokya pauravam utsṛjya
tūrṇam rathāt utpapāta ca śyenavat nipapāta
58. Then, seeing the king of Sindhu (Jayadratha), Kṛṣṇa's descendant (Abhimanyu), abandoning the Paurava (Bhūriśravas), swiftly leaped from the chariot and swooped down like a hawk.
प्रासपट्टिशनिस्त्रिंशाञ्शत्रुभिः संप्रवेरितान् ।
चिच्छेदाथासिना कार्ष्णिश्चर्मणा संरुरोध च ॥५९॥
59. prāsapaṭṭiśanistriṁśāñśatrubhiḥ saṁpraveritān ,
cicchedāthāsinā kārṣṇiścarmaṇā saṁrurodha ca.
59. prāsapaṭṭiśanistriṃśān śatrubhiḥ sampraveritān
ciccheda atha asinā kārṣṇiḥ carmaṇā saṃrurudha ca
59. kārṣṇiḥ śatrubhiḥ sampraveritān prāsapaṭṭiśanistriṃśān
asinā ciccheda atha carmaṇā ca saṃrurudha
59. Then, the son of Kṛṣṇa (kārṣṇi) cut down with his sword the spears, battle-axes, and swords hurled by the enemies, and he also blocked them with his shield.
स दर्शयित्वा सैन्यानां स्वबाहुबलमात्मनः ।
तमुद्यम्य महाखड्गं चर्म चाथ पुनर्बली ॥६०॥
60. sa darśayitvā sainyānāṁ svabāhubalamātmanaḥ ,
tamudyamya mahākhaḍgaṁ carma cātha punarbalī.
60. sa darśayitvā sainyānām svabāhubalam ātmanaḥ
tam udyamya mahākhadgam carma ca atha punar balī
60. sa balī ātmanaḥ svabāhubalam sainyānām darśayitvā
atha tam mahākhadgam carma ca udyamya punar
60. Having demonstrated his own arm-strength to the armies, that powerful one (Kārṣṇi), then again, raising his great sword and shield...
वृद्धक्षत्रस्य दायादं पितुरत्यन्तवैरिणम् ।
ससाराभिमुखः शूरः शार्दूल इव कुञ्जरम् ॥६१॥
61. vṛddhakṣatrasya dāyādaṁ pituratyantavairiṇam ,
sasārābhimukhaḥ śūraḥ śārdūla iva kuñjaram.
61. vṛddhakṣatrasya dāyādam pituḥ atyantavairiṇam
sasāra abhimukhaḥ śūraḥ śārdūla iva kuñjaram
61. śūraḥ śārdūlaḥ kuñjaram iva vṛddhakṣatrasya
pituḥ atyantavairiṇam dāyādam abhimukhaḥ sasāra
61. The brave warrior (Kārṣṇi) rushed towards the heir of Vṛddhakṣatra, who was the bitter enemy of his (Kārṣṇi's) father, just as a tiger charges an elephant.
तौ परस्परमासाद्य खड्गदन्तनखायुधौ ।
हृष्टवत्संप्रजह्राते व्याघ्रकेसरिणाविव ॥६२॥
62. tau parasparamāsādya khaḍgadantanakhāyudhau ,
hṛṣṭavatsaṁprajahrāte vyāghrakesariṇāviva.
62. tau parasparam āsādya khaḍgadantanakhāyudhau
hṛṣṭavat samprajahrate vyāghrakesariṇau iva
62. tau khaḍgadantanakhāyudhau vyāghrakesariṇau
iva parasparam āsādya hṛṣṭavat samprajahrate
62. Having confronted each other, those two, armed with swords, teeth, and claws, fought joyfully, just like a tiger and a lion.
संपातेष्वभिपातेषु निपातेष्वसिचर्मणोः ।
न तयोरन्तरं कश्चिद्ददर्श नरसिंहयोः ॥६३॥
63. saṁpāteṣvabhipāteṣu nipāteṣvasicarmaṇoḥ ,
na tayorantaraṁ kaściddadarśa narasiṁhayoḥ.
63. saṃpāteṣu abhipāteṣu nipāteṣu asi-carmaṇoḥ
na tayoḥ antaraṃ kaścit dadarśa narasiṃhayoḥ
63. asi-carmaṇoḥ saṃpāteṣu abhipāteṣu nipāteṣu
tayoḥ narasiṃhayoḥ antaraṃ kaścit na dadarśa
63. During the clashes, attacks, and blows of their swords and shields, no one could discern any difference between those two lion-like men.
अवक्षेपोऽसिनिर्ह्रादः शस्त्रान्तरनिदर्शनम् ।
बाह्यान्तरनिपातश्च निर्विशेषमदृश्यत ॥६४॥
64. avakṣepo'sinirhrādaḥ śastrāntaranidarśanam ,
bāhyāntaranipātaśca nirviśeṣamadṛśyata.
64. avakṣepaḥ asi-nirhrādaḥ śastra-antara-nidarśanam
bāhya-antara-nipātaḥ ca nirviśeṣam adṛśyata
64. avakṣepaḥ asi-nirhrādaḥ śastra-antara-nidarśanam
bāhya-antara-nipātaḥ ca nirviśeṣam adṛśyata
64. The strikes, the clashing of swords, the display of various weapons, and the external and internal blows were all seen indistinguishably.
बाह्यमाभ्यन्तरं चैव चरन्तौ मार्गमुत्तमम् ।
ददृशाते महात्मानौ सपक्षाविव पर्वतौ ॥६५॥
65. bāhyamābhyantaraṁ caiva carantau mārgamuttamam ,
dadṛśāte mahātmānau sapakṣāviva parvatau.
65. bāhyam ābhyantaram ca eva carantau mārgam
uttamam dadṛśāte mahātmānau sapakṣau iva parvatāu
65. mahātmānau bāhyam ābhyantaram ca eva uttamam
mārgam carantau sapakṣau parvatāu iva dadṛśāte
65. The two great-souled warriors, moving along an excellent outer and inner path (of combat), appeared like two winged mountains.
ततो विक्षिपतः खड्गं सौभद्रस्य यशस्विनः ।
शरावरणपक्षान्ते प्रजहार जयद्रथः ॥६६॥
66. tato vikṣipataḥ khaḍgaṁ saubhadrasya yaśasvinaḥ ,
śarāvaraṇapakṣānte prajahāra jayadrathaḥ.
66. tataḥ vikṣipataḥ khaḍgam saubhadrasya yaśasvinaḥ
śara-āvaraṇa-pakṣa-ante prajahāra jayadrathaḥ
66. tataḥ jayadrathaḥ khaḍgam vikṣipataḥ yaśasvinaḥ
saubhadrasya śara-āvaraṇa-pakṣa-ante prajahāra
66. Then, Jayadratha struck the glorious Saubhadra (Abhimanyu), who was wielding his sword, at the edge of his quiver-shield.
रुक्मपक्षान्तरे सक्तस्तस्मिंश्चर्मणि भास्वरे ।
सिन्धुराजबलोद्धूतः सोऽभज्यत महानसिः ॥६७॥
67. rukmapakṣāntare saktastasmiṁścarmaṇi bhāsvare ,
sindhurājabaloddhūtaḥ so'bhajyata mahānasiḥ.
67. rukmapakṣāntare saktaḥ tasmin ca carmaṇi bhāsvare
sindhurājabaloddhūtaḥ saḥ abhajyata mahān asiḥ
67. mahān asiḥ sindhurājabaloddhūtaḥ rukmapakṣāntare
bhāsvare tasmin ca carmaṇi saktaḥ saḥ abhajyata
67. The great sword, struck by the strength of the King of Sindhu, became lodged in that shining shield adorned with golden wings, and then broke.
भग्नमाज्ञाय निस्त्रिंशमवप्लुत्य पदानि षट् ।
सोऽदृश्यत निमेषेण स्वरथं पुनरास्थितः ॥६८॥
68. bhagnamājñāya nistriṁśamavaplutya padāni ṣaṭ ,
so'dṛśyata nimeṣeṇa svarathaṁ punarāsthitaḥ.
68. bhagnam ājñāya nistriṃśam avaplutya padāni ṣaṭ
saḥ adṛśyata nimeṣeṇa svaratham punaḥ āsthitaḥ
68. saḥ nistriṃśam bhagnam ājñāya ṣaṭ padāni avaplutya
nimeṣeṇa punaḥ svaratham āsthitaḥ adṛśyata
68. Realizing his sword was broken, he leaped back six paces and, in an instant, was seen again situated in his own chariot.
तं कार्ष्णिं समरान्मुक्तमास्थितं रथमुत्तमम् ।
सहिताः सर्वराजानः परिवव्रुः समन्ततः ॥६९॥
69. taṁ kārṣṇiṁ samarānmuktamāsthitaṁ rathamuttamam ,
sahitāḥ sarvarājānaḥ parivavruḥ samantataḥ.
69. tam kārṣṇim samarāt muktam āsthitam ratham
uttamam sahitāḥ sarvarājānaḥ parivavruḥ samantataḥ
69. sahitāḥ sarvarājānaḥ samarāt muktam uttamam
ratham āsthitam tam kārṣṇim samantataḥ parivavruḥ
69. All the kings, assembling together, surrounded the son of Kṛṣṇa (Pradyumna), who had been freed from battle and was now mounted upon his excellent chariot.
ततश्चर्म च खड्गं च समुत्क्षिप्य महाबलः ।
ननादार्जुनदायादः प्रेक्षमाणो जयद्रथम् ॥७०॥
70. tataścarma ca khaḍgaṁ ca samutkṣipya mahābalaḥ ,
nanādārjunadāyādaḥ prekṣamāṇo jayadratham.
70. tataḥ carma ca khaḍgam ca samutkṣipya mahābalaḥ
nanāda arjunadāyādaḥ prekṣamāṇaḥ jayadratham
70. tataḥ mahābalaḥ arjunadāyādaḥ carma ca khaḍgam
ca samutkṣipya jayadratham prekṣamāṇaḥ nanāda
70. Then, the mighty heir of Arjuna, raising his shield and sword high, roared, gazing at Jayadratha.
सिन्धुराजं परित्यज्य सौभद्रः परवीरहा ।
तापयामास तत्सैन्यं भुवनं भास्करो यथा ॥७१॥
71. sindhurājaṁ parityajya saubhadraḥ paravīrahā ,
tāpayāmāsa tatsainyaṁ bhuvanaṁ bhāskaro yathā.
71. sindhurājam parityajya saubhadraḥ paravīrahā
tāpayāmāsa tat sainyam bhuvanam bhāskaraḥ yathā
71. paravīrahā saubhadraḥ sindhurājam parityajya
bhāskaraḥ bhuvanam yathā tat sainyam tāpayāmāsa
71. The son of Subhadra (Saubhadra), the slayer of enemy heroes, after having bypassed the king of Sindhu (Sindhurāja), began to torment his army, just as the sun (Bhāskara) scorches the earth (bhuvana).
तस्य सर्वायसीं शक्तिं शल्यः कनकभूषणाम् ।
चिक्षेप समरे घोरां दीप्तामग्निशिखामिव ॥७२॥
72. tasya sarvāyasīṁ śaktiṁ śalyaḥ kanakabhūṣaṇām ,
cikṣepa samare ghorāṁ dīptāmagniśikhāmiva.
72. tasya sarvāyasīm śaktim śalyaḥ kanakabhūṣaṇām
cikṣepa samare ghorām dīptām agniśikhām iva
72. śalyaḥ samare tasya ghorām kanakabhūṣaṇām
sarvāyasīm śaktim dīptām agniśikhām iva cikṣepa
72. Shalya, in battle, hurled at him his terrible, all-iron (sarvāyasī) spear (śakti), adorned with gold, like a blazing (dīptā) flame of fire.
तामवप्लुत्य जग्राह सकोशं चाकरोदसिम् ।
वैनतेयो यथा कार्ष्णिः पतन्तमुरगोत्तमम् ॥७३॥
73. tāmavaplutya jagrāha sakośaṁ cākarodasim ,
vainateyo yathā kārṣṇiḥ patantamuragottamam.
73. tām avaplutya jagrāha sakośam ca akarot asim
vainateyaḥ yathā kārṣṇiḥ patantam uragottamam
73. kārṣṇiḥ avaplutya tām jagrāha ca sakośam asim
akarot yathā vainateyaḥ patantam uragottamam
73. Kārṣṇi (Abhimanyu), having sprung forward, seized that (spear) and made it into a sword (asi) along with its sheath, just as Vainateya (Garuda) seizes the best of serpents (uragottama) as it falls.
तस्य लाघवमाज्ञाय सत्त्वं चामिततेजसः ।
सहिताः सर्वराजानः सिंहनादमथानदन् ॥७४॥
74. tasya lāghavamājñāya sattvaṁ cāmitatejasaḥ ,
sahitāḥ sarvarājānaḥ siṁhanādamathānadan.
74. tasya lāghavam ājñāya sattvam ca amitatejasaḥ
sahitāḥ sarvarājānaḥ siṃhanādam atha ānadan
74. atha sahitāḥ sarvarājānaḥ tasya amitatejasaḥ
lāghavam ca sattvam ājñāya siṃhanādam ānadan
74. Then, all the united kings, having observed his (Abhimanyu's) agility and the strength (sattva) of that one of immeasurable prowess, raised a lion's roar (siṃhanāda).
ततस्तामेव शल्यस्य सौभद्रः परवीरहा ।
मुमोच भुजवीर्येण वैडूर्यविकृताजिराम् ॥७५॥
75. tatastāmeva śalyasya saubhadraḥ paravīrahā ,
mumoca bhujavīryeṇa vaiḍūryavikṛtājirām.
75. tatas tām eva śalyasya saubhadraḥ paravīrahā
mumoca bhujavīryeṇa vaiḍūryavikṛtājirām
75. tatas paravīrahā saubhadraḥ bhujavīryeṇa
vaiḍūryavikṛtājirām tām eva śalyasya mumoca
75. Then, Saubhadra, the slayer of enemy heroes, released that very arrow, whose shaft was adorned with lapis lazuli, towards Shalya with the power of his arm.
सा तस्य रथमासाद्य निर्मुक्तभुजगोपमा ।
जघान सूतं शल्यस्य रथाच्चैनमपातयत् ॥७६॥
76. sā tasya rathamāsādya nirmuktabhujagopamā ,
jaghāna sūtaṁ śalyasya rathāccainamapātayat.
76. sā tasya ratham āsādya nirmuktabhujagopamā
jaghāna sūtam śalyasya rathāt ca enam apātayat
76. nirmuktabhujagopamā sā tasya ratham āsādya
śalyasya sūtam jaghāna ca enam rathāt apātayat
76. That arrow, resembling a snake that had shed its skin, struck Shalya's chariot, killed his charioteer, and threw him down from the chariot.
ततो विराटद्रुपदौ धृष्टकेतुर्युधिष्ठिरः ।
सात्यकिः केकया भीमो धृष्टद्युम्नशिखण्डिनौ ।
यमौ च द्रौपदेयाश्च साधु साध्विति चुक्रुशुः ॥७७॥
77. tato virāṭadrupadau dhṛṣṭaketuryudhiṣṭhiraḥ ,
sātyakiḥ kekayā bhīmo dhṛṣṭadyumnaśikhaṇḍinau ,
yamau ca draupadeyāśca sādhu sādhviti cukruśuḥ.
77. tatas virāṭadrupadau dhṛṣṭaketuḥ
yudhiṣṭhiraḥ sātyakiḥ kekayāḥ bhīmaḥ
dhṛṣṭadyumnaśikhaṇḍinau yamau ca
draupadeyāḥ ca sādhu sādhu iti cukruśuḥ
77. tatas virāṭadrupadau dhṛṣṭaketuḥ
yudhiṣṭhiraḥ sātyakiḥ kekayāḥ bhīmaḥ
dhṛṣṭadyumnaśikhaṇḍinau ca yamau ca
draupadeyāḥ sādhu sādhu iti cukruśuḥ
77. Then, Virata and Drupada, Dhrishtaketu, Yudhishthira, Satyaki, the Kekayas, Bhima, Dhrishtadyumna and Shikhandin, as well as the twins (Nakula and Sahadeva) and the sons of Draupadi, all shouted, "Well done! Well done!"
बाणशब्दाश्च विविधाः सिंहनादाश्च पुष्कलाः ।
प्रादुरासन्हर्षयन्तः सौभद्रमपलायिनम् ।
तन्नामृष्यन्त पुत्रास्ते शत्रोर्विजयलक्षणम् ॥७८॥
78. bāṇaśabdāśca vividhāḥ siṁhanādāśca puṣkalāḥ ,
prādurāsanharṣayantaḥ saubhadramapalāyinam ,
tannāmṛṣyanta putrāste śatrorvijayalakṣaṇam.
78. bāṇaśabdāḥ ca vividhāḥ siṃhanādāḥ
ca puṣkalāḥ prādurāsan harṣayantaḥ
saubhadram apalāyinam tat na
amṛṣyanta putrāḥ te śatroḥ vijayalakṣaṇam
78. vividhāḥ bāṇaśabdāḥ ca puṣkalāḥ
siṃhanādāḥ ca apalāyinam saubhadram
harṣayantaḥ prādurāsan te putrāḥ
śatroḥ tat vijayalakṣaṇam na amṛṣyanta
78. Various sounds of arrows and mighty lion-roars arose, cheering the unretreating Saubhadra. However, your sons did not tolerate that sign of the enemy's victory.
अथैनं सहसा सर्वे समन्तान्निशितैः शरैः ।
अभ्याकिरन्महाराज जलदा इव पर्वतम् ॥७९॥
79. athainaṁ sahasā sarve samantānniśitaiḥ śaraiḥ ,
abhyākiranmahārāja jaladā iva parvatam.
79. atha enam sahasā sarve samantāt niśitaiḥ śaraiḥ
abhyākiran mahārāja jaladāḥ iva parvatam
79. mahārāja atha sarve te sahasā samantāt niśitaiḥ
śaraiḥ enam abhyākiran jaladāḥ parvatam iva
79. O great king, then all of them suddenly covered him from all sides with sharp arrows, just as clouds envelop a mountain.
तेषां च प्रियमन्विच्छन्सूतस्य च पराभवात् ।
आर्तायनिरमित्रघ्नः क्रुद्धः सौभद्रमभ्ययात् ॥८०॥
80. teṣāṁ ca priyamanvicchansūtasya ca parābhavāt ,
ārtāyaniramitraghnaḥ kruddhaḥ saubhadramabhyayāt.
80. teṣām ca priyam anvicchan sūtasya ca parābhavāt
ārtāyaniḥ amitrghnaḥ kruddhaḥ saubhadram abhyayāt
80. teṣām ca priyam anvicchan sūtasya ca parābhavāt
amitrghnaḥ ārtāyaniḥ kruddhaḥ saubhadram abhyayāt
80. Desiring their welfare and angered by the humiliation of the charioteer (Karna), Ārtāyani, the slayer of foes, became enraged and advanced against Abhimanyu, the son of Subhadrā.