Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-16, chapter-8

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
एवमुक्तः स बीभत्सुर्मातुलेन परंतपः ।
दुर्मना दीनमनसं वसुदेवमुवाच ह ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
evamuktaḥ sa bībhatsurmātulena paraṁtapaḥ ,
durmanā dīnamanasaṁ vasudevamuvāca ha.
1. vaiśaṃpāyana uvāca evam uktaḥ saḥ bībhatsuḥ mātulena
paraṃtapaḥ durmanāḥ dīnamanasam vasudevam uvāca ha
1. Vaiśampāyana said: Thus addressed by his maternal uncle, that Arjuna (Bībhatsu), the tormentor of foes, being dejected in mind, then spoke to the sorrowful Vasudeva.
नाहं वृष्णिप्रवीरेण मधुभिश्चैव मातुल ।
विहीनां पृथिवीं द्रष्टुं शक्तश्चिरमिह प्रभो ॥२॥
2. nāhaṁ vṛṣṇipravīreṇa madhubhiścaiva mātula ,
vihīnāṁ pṛthivīṁ draṣṭuṁ śaktaściramiha prabho.
2. na aham vṛṣṇipravīreṇa madhubhiḥ ca eva mātula
vihīnām pṛthivīm draṣṭum śaktaḥ ciram iha prabho
2. O maternal uncle, O lord, I am not able to endure seeing this earth without the chief of the Vṛṣṇis (Kṛṣṇa) and the Madhus (Yādavas) for a long time.
राजा च भीमसेनश्च सहदेवश्च पाण्डवः ।
नकुलो याज्ञसेनी च षडेकमनसो वयम् ॥३॥
3. rājā ca bhīmasenaśca sahadevaśca pāṇḍavaḥ ,
nakulo yājñasenī ca ṣaḍekamanaso vayam.
3. rājā ca bhīmasenaḥ ca sahadevaḥ ca pāṇḍavaḥ
nakulaḥ yājñasenī ca ṣaṭ ekamanasaḥ vayam
3. rājā bhīmasenaḥ sahadevaḥ pāṇḍavaḥ
nakulaḥ yājñasenī ca vayam ṣaṭ ekamanasaḥ
3. The King, Bhīmasena, Sahadeva the Pāṇḍava, Nakula, and Yājñasenī – we six are of one mind.
राज्ञः संक्रमणे चापि कालोऽयं वर्तते ध्रुवम् ।
तमिमं विद्धि संप्राप्तं कालं कालविदां वर ॥४॥
4. rājñaḥ saṁkramaṇe cāpi kālo'yaṁ vartate dhruvam ,
tamimaṁ viddhi saṁprāptaṁ kālaṁ kālavidāṁ vara.
4. rājñaḥ saṅkrameṇe ca api kālaḥ ayam vartate dhruvam
tam imam viddhi samprāptam kālam kālavidām vara
4. ayam kālaḥ rājñaḥ saṅkrameṇe ca api dhruvam vartate
kālavidām vara tam imam samprāptam kālam viddhi
4. Certainly, this is the time of the king's transition. O best among those who know time, know that this time has fully arrived.
सर्वथा वृष्णिदारांस्तु बालवृद्धांस्तथैव च ।
नयिष्ये परिगृह्याहमिन्द्रप्रस्थमरिंदम ॥५॥
5. sarvathā vṛṣṇidārāṁstu bālavṛddhāṁstathaiva ca ,
nayiṣye parigṛhyāhamindraprasthamariṁdama.
5. sarvathā vṛṣṇidārān tu bālavṛddhān tathā eva ca
nayiṣye parigṛhya aham indraprastham ariṃdama
5. he ariṃdama sarvathā aham vṛṣṇidārān tu bālavṛddhān
tathā eva ca parigṛhya indraprastham nayiṣye
5. In any case, O subduer of enemies (arindama), I will certainly take the Vṛṣṇi women, children, and elderly, and lead them to Indraprastha.
इत्युक्त्वा दारुकमिदं वाक्यमाह धनंजयः ।
अमात्यान्वृष्णिवीराणां द्रष्टुमिच्छामि माचिरम् ॥६॥
6. ityuktvā dārukamidaṁ vākyamāha dhanaṁjayaḥ ,
amātyānvṛṣṇivīrāṇāṁ draṣṭumicchāmi māciram.
6. iti uktvā dārukam idam vākyam āha dhanañjayaḥ
amātyān vṛṣṇivīrāṇām draṣṭum icchāmi mā ciram
6. dhanañjayaḥ iti uktvā idam vākyam dārukam āha
vṛṣṇivīrāṇām amātyān draṣṭum mā ciram icchāmi
6. Having said this, Dhanañjaya spoke this statement to Dāruka: 'I wish to see the ministers of the Vṛṣṇi heroes without delay.'
इत्येवमुक्त्वा वचनं सुधर्मां यादवीं सभाम् ।
प्रविवेशार्जुनः शूरः शोचमानो महारथान् ॥७॥
7. ityevamuktvā vacanaṁ sudharmāṁ yādavīṁ sabhām ,
praviveśārjunaḥ śūraḥ śocamāno mahārathān.
7. iti evam uktvā vacanam sudharmām yādavīm sabhām
praviveśa arjunaḥ śūraḥ śocamānaḥ mahārathān
7. śūraḥ arjunaḥ iti evam vacanam uktvā sudharmām
yādavīm sabhām praviveśa mahārathān śocamānaḥ
7. Having spoken thus, the heroic Arjuna entered the Sudharmā assembly hall of the Yadus, grieving for the great warriors (mahārathas).
तमासनगतं तत्र सर्वाः प्रकृतयस्तथा ।
ब्राह्मणा नैगमाश्चैव परिवार्योपतस्थिरे ॥८॥
8. tamāsanagataṁ tatra sarvāḥ prakṛtayastathā ,
brāhmaṇā naigamāścaiva parivāryopatasthire.
8. tam āsana-gatam tatra sarvāḥ prakṛtayaḥ tathā
brāhmaṇāḥ naigamāḥ ca eva parivārya upatasthire
8. tatra sarvāḥ prakṛtayaḥ tathā brāhmaṇāḥ ca eva
naigamāḥ parivārya āsana-gatam tam upatasthire
8. There, all the citizens (prakṛtis), as well as brahmins and merchants, surrounded him, who was seated, and stood respectfully.
तान्दीनमनसः सर्वान्निभृतान्गतचेतसः ।
उवाचेदं वचः पार्थः स्वयं दीनतरस्तदा ॥९॥
9. tāndīnamanasaḥ sarvānnibhṛtāngatacetasaḥ ,
uvācedaṁ vacaḥ pārthaḥ svayaṁ dīnatarastadā.
9. tān dīna-manasaḥ sarvān nibhṛtān gata-cetasaḥ
uvāca idam vacaḥ pārthaḥ svayam dīna-taraḥ tadā
9. tadā pārthaḥ svayam dīnataraḥ tān sarvān
dīnamanasaḥ nibhṛtān gatacetasaḥ idam vacaḥ uvāca
9. Then Pārtha, himself even more distressed, spoke these words to all of them, who were dejected, silent, and disheartened.
शक्रप्रस्थमहं नेष्ये वृष्ण्यन्धकजनं स्वयम् ।
इदं तु नगरं सर्वं समुद्रः प्लावयिष्यति ॥१०॥
10. śakraprasthamahaṁ neṣye vṛṣṇyandhakajanaṁ svayam ,
idaṁ tu nagaraṁ sarvaṁ samudraḥ plāvayiṣyati.
10. śakraprastham aham neṣye vṛṣṇi-andhaka-janam svayam
idam tu nagaram sarvam samudraḥ plāvayiṣyati
10. aham svayam vṛṣṇi-andhaka-janam śakraprastham
neṣye tu samudraḥ idam sarvam nagaram plāvayiṣyati
10. I myself will lead the Vṛṣṇi and Andhaka people to Śakraprastha, but the ocean will inundate this entire city.
सज्जीकुरुत यानानि रत्नानि विविधानि च ।
वज्रोऽयं भवतां राजा शक्रप्रस्थे भविष्यति ॥११॥
11. sajjīkuruta yānāni ratnāni vividhāni ca ,
vajro'yaṁ bhavatāṁ rājā śakraprasthe bhaviṣyati.
11. sajjīkuruta yānāni ratnāni vividhāni ca vajraḥ
ayam bhavatām rājā śakraprasthe bhaviṣyati
11. yānāni ca vividhāni ratnāni sajjīkuruta ayam
vajraḥ bhavatām rājā śakraprasthe bhaviṣyati
11. Prepare the conveyances and various jewels, for this Vajra will be your king in Śakraprastha.
सप्तमे दिवसे चैव रवौ विमल उद्गते ।
बहिर्वत्स्यामहे सर्वे सज्जीभवत माचिरम् ॥१२॥
12. saptame divase caiva ravau vimala udgate ,
bahirvatsyāmahe sarve sajjībhavata māciram.
12. saptame divase ca eva ravau vimale udgate
bahiḥ vatsyāmahe sarve sajjībhavata mā ciram
12. saptame divase ca eva vimale ravau udgate
sarve bahiḥ vatsyāmahe mā ciram sajjībhavata
12. On the seventh day, when the pure sun has risen, we shall all reside outside. Prepare yourselves without delay.
इत्युक्तास्तेन ते पौराः पार्थेनाक्लिष्टकर्मणा ।
सज्जमाशु ततश्चक्रुः स्वसिद्ध्यर्थं समुत्सुकाः ॥१३॥
13. ityuktāstena te paurāḥ pārthenākliṣṭakarmaṇā ,
sajjamāśu tataścakruḥ svasiddhyarthaṁ samutsukāḥ.
13. iti uktāḥ tena te paurāḥ pārthena akliṣṭakarmaṇā
sajjam āśu tataḥ cakruḥ svasiddhyartham samutsukāḥ
13. iti akliṣṭakarmaṇā pārthena uktāḥ te paurāḥ
samutsukāḥ tataḥ svasiddhyartham sajjam āśu cakruḥ
13. Thus spoken to by Pārtha (Arjuna), whose actions (karma) were unblemished, those citizens, eager for their own success, quickly made the arrangements.
तां रात्रिमवसत्पार्थः केशवस्य निवेशने ।
महता शोकमोहेन सहसाभिपरिप्लुतः ॥१४॥
14. tāṁ rātrimavasatpārthaḥ keśavasya niveśane ,
mahatā śokamohena sahasābhipariplutaḥ.
14. tām rātrim avasat pārthaḥ keśavasya niveśane
mahatā śokamohena sahasā abhipariplutaḥ
14. pārthaḥ tām rātrim keśavasya niveśane avasat
sahasā mahatā śokamohena abhipariplutaḥ
14. That night, Pārtha (Arjuna) stayed in Keśava's dwelling, suddenly overcome by great sorrow and mental bewilderment (moha).
श्वोभूतेऽथ ततः शौरिर्वसुदेवः प्रतापवान् ।
युक्त्वात्मानं महातेजा जगाम गतिमुत्तमाम् ॥१५॥
15. śvobhūte'tha tataḥ śaurirvasudevaḥ pratāpavān ,
yuktvātmānaṁ mahātejā jagāma gatimuttamām.
15. śvobhūte atha tataḥ śauriḥ vasudevaḥ pratāpavān
yuktvā ātmānam mahātejāḥ jagāma gatim uttamām
15. śvobhūte atha tataḥ śauriḥ vasudevaḥ pratāpavān
mahātejāḥ ātmānam yuktvā uttamām gatim jagāma
15. On the following day, then, the mighty and greatly effulgent Vasudeva, son of Śūra, having concentrated his inner self (ātman), attained the supreme destination.
ततः शब्दो महानासीद्वसुदेवस्य वेश्मनि ।
दारुणः क्रोशतीनां च रुदतीनां च योषिताम् ॥१६॥
16. tataḥ śabdo mahānāsīdvasudevasya veśmani ,
dāruṇaḥ krośatīnāṁ ca rudatīnāṁ ca yoṣitām.
16. tataḥ śabdaḥ mahān āsīt vasudevasya veśmani
dāruṇaḥ krośatīnām ca rudatīnām ca yoṣitām
16. tataḥ vasudevasya veśmani mahān dāruṇaḥ śabdaḥ
krośatīnām ca rudatīnām ca yoṣitām āsīt
16. Then there was a great and dreadful sound in Vasudeva's house, the crying and weeping of women.
प्रकीर्णमूर्धजाः सर्वा विमुक्ताभरणस्रजः ।
उरांसि पाणिभिर्घ्नन्त्यो व्यलपन्करुणं स्त्रियः ॥१७॥
17. prakīrṇamūrdhajāḥ sarvā vimuktābharaṇasrajaḥ ,
urāṁsi pāṇibhirghnantyo vyalapankaruṇaṁ striyaḥ.
17. prakīrṇamūrdhajāḥ sarvāḥ vimuktābharaṇasrajaḥ
urāṃsi pāṇibhiḥ ghnantyaḥ vyalapan karuṇam striyaḥ
17. prakīrṇamūrdhajāḥ sarvāḥ vimuktābharaṇasrajaḥ
striyaḥ urāṃsi pāṇibhiḥ ghnantyaḥ karuṇam vyalapan
17. All the women, with dishevelled hair and loosened ornaments and garlands, lamented piteously while striking their chests with their hands.
तं देवकी च भद्रा च रोहिणी मदिरा तथा ।
अन्वारोढुं व्यवसिता भर्तारं योषितां वराः ॥१८॥
18. taṁ devakī ca bhadrā ca rohiṇī madirā tathā ,
anvāroḍhuṁ vyavasitā bhartāraṁ yoṣitāṁ varāḥ.
18. tam devakī ca bhadrā ca rohiṇī madirā tathā
anvāroḍhum vyavasitāḥ bhartāram yoṣitām varāḥ
18. devakī ca bhadrā ca rohiṇī tathā madirā yōṣitām
varāḥ tam bhartāram anvāroḍhum vyavasitāḥ
18. Devaki, Bhadrā, Rohiṇī, and Madirā, who were the foremost among women, resolved to follow their husband (onto the funeral pyre).
ततः शौरिं नृयुक्तेन बहुमाल्येन भारत ।
यानेन महता पार्थो बहिर्निष्क्रामयत्तदा ॥१९॥
19. tataḥ śauriṁ nṛyuktena bahumālyena bhārata ,
yānena mahatā pārtho bahirniṣkrāmayattadā.
19. tataḥ śauriṃ nṛyuktena bahumālyena bhārata
yānena mahatā pārthaḥ bahiḥ niṣkrāmayat tadā
19. bhārata tataḥ tadā pārthaḥ mahatā nṛyuktena
bahumālyena yānena śauriṃ bahiḥ niṣkrāmayat
19. Then, O Bhārata, Arjuna (Pārtha) escorted Krishna (Śauri) out in a magnificent, man-drawn vehicle adorned with many garlands.
तमन्वयुस्तत्र तत्र दुःखशोकसमाहताः ।
द्वारकावासिनः पौराः सर्व एव नरर्षभ ॥२०॥
20. tamanvayustatra tatra duḥkhaśokasamāhatāḥ ,
dvārakāvāsinaḥ paurāḥ sarva eva nararṣabha.
20. taṃ anvayuḥ tatra tatra duḥkhaśokasamāhatāḥ
dvārakāvāsinaḥ paurāḥ sarve eva nararṣabha
20. nararṣabha sarve eva duḥkhaśokasamāhatāḥ
dvārakāvāsinaḥ paurāḥ tatra tatra taṃ anvayuḥ
20. O best among men (nararṣabha), all the citizens residing in Dvārakā, overwhelmed with sorrow and grief, followed him there.
तस्याश्वमेधिकं छत्रं दीप्यमानाश्च पावकाः ।
पुरस्तात्तस्य यानस्य याजकाश्च ततो ययुः ॥२१॥
21. tasyāśvamedhikaṁ chatraṁ dīpyamānāśca pāvakāḥ ,
purastāttasya yānasya yājakāśca tato yayuḥ.
21. tasya aśvamedhikam chatraṃ dīpyamānāḥ ca pāvakāḥ
purastāt tasya yānasya yājakāḥ ca tataḥ yayuḥ
21. tasya aśvamedhikam chatraṃ ca dīpyamānāḥ pāvakāḥ
ca yājakāḥ tataḥ tasya yānasya purastāt yayuḥ
21. His royal umbrella (aśvamedhikaṃ chatraṃ), associated with the aśvamedha, and blazing sacred fires, along with the priests (yājaka), then proceeded in front of his vehicle.
अनुजग्मुश्च तं वीरं देव्यस्ता वै स्वलंकृताः ।
स्त्रीसहस्रैः परिवृता वधूभिश्च सहस्रशः ॥२२॥
22. anujagmuśca taṁ vīraṁ devyastā vai svalaṁkṛtāḥ ,
strīsahasraiḥ parivṛtā vadhūbhiśca sahasraśaḥ.
22. anujagmuḥ ca taṃ vīraṃ devyaḥ tāḥ vai sualaṃkṛtāḥ
strīsahasraiḥ parivṛtāḥ vadhūbhiḥ ca sahasraśaḥ
22. ca tāḥ vai sualaṃkṛtāḥ devyaḥ strīsahasraiḥ ca
sahasraśaḥ vadhūbhiḥ parivṛtāḥ taṃ vīraṃ anujagmuḥ
22. And those well-adorned royal ladies (devī), surrounded by thousands of women and thousands of brides (vadhū), indeed followed that hero.
यस्तु देशः प्रियस्तस्य जीवतोऽभून्महात्मनः ।
तत्रैनमुपसंकल्प्य पितृमेधं प्रचक्रिरे ॥२३॥
23. yastu deśaḥ priyastasya jīvato'bhūnmahātmanaḥ ,
tatrainamupasaṁkalpya pitṛmedhaṁ pracakrire.
23. yaḥ tu deśaḥ priyaḥ tasya jīvataḥ abhūt mahātmanaḥ
tatra enam upasaṅkalpya pitṛmedham pracakrire
23. yaḥ deśaḥ tasya mahātmanaḥ jīvataḥ priyaḥ abhūt
tatra enam upasaṅkalpya pitṛmedham pracakrire
23. The noble persons performed the ancestral ritual (pitṛmedha) in the very place that had been dear to him during his lifetime, having first made all the necessary arrangements.
तं चिताग्निगतं वीरं शूरपुत्रं वराङ्गनाः ।
ततोऽन्वारुरुहुः पत्न्यश्चतस्रः पतिलोकगाः ॥२४॥
24. taṁ citāgnigataṁ vīraṁ śūraputraṁ varāṅganāḥ ,
tato'nvāruruhuḥ patnyaścatasraḥ patilokagāḥ.
24. tam citāgnigatam vīram śūraputram varāṅganāḥ
tataḥ anvāruruhuḥ patnyaḥ catasraḥ patilokagāḥ
24. patnyaḥ catasraḥ patilokagāḥ varāṅganāḥ tataḥ
tam citāgnigatam vīram śūraputram anvāruruhuḥ
24. Then, four excellent women, his wives, who were destined to follow him to the husband's realm (patiloka), ascended after that hero, the son of Śūra, who had entered the funeral pyre.
तं वै चतसृभिः स्त्रीभिरन्वितं पाण्डुनन्दनः ।
अदाहयच्चन्दनैश्च गन्धैरुच्चावचैरपि ॥२५॥
25. taṁ vai catasṛbhiḥ strībhiranvitaṁ pāṇḍunandanaḥ ,
adāhayaccandanaiśca gandhairuccāvacairapi.
25. tam vai catasṛbhiḥ strībhiḥ anvitam pāṇḍunandanaḥ
adāhayat candanaiḥ ca gandhaiḥ uccāvacaiḥ api
25. pāṇḍunandanaḥ vai tam catasṛbhiḥ strībhiḥ anvitam
candanaiḥ ca uccāvacaiḥ gandhaiḥ api adāhayat
25. Indeed, the son of Pāṇḍu cremated him, accompanied by the four women, using sandalwood and various fragrances.
ततः प्रादुरभूच्छब्दः समिद्धस्य विभावसोः ।
सामगानां च निर्घोषो नराणां रुदतामपि ॥२६॥
26. tataḥ prādurabhūcchabdaḥ samiddhasya vibhāvasoḥ ,
sāmagānāṁ ca nirghoṣo narāṇāṁ rudatāmapi.
26. tataḥ prādur abhūt śabdaḥ samiddhasya vibhāvasoḥ
sāmagānām ca nirghoṣaḥ narāṇām rudatām api
26. tataḥ samiddhasya vibhāvasoḥ śabdaḥ prādur abhūt
ca sāmagānām nirghoṣaḥ ca rudatām narāṇām api
26. Then, the sound of the blazing fire became manifest, as did the chanting of the Sāma Veda singers, and the wailing of the men.
ततो वज्रप्रधानास्ते वृष्णिवीरकुमारकाः ।
सर्व एवोदकं चक्रुः स्त्रियश्चैव महात्मनः ॥२७॥
27. tato vajrapradhānāste vṛṣṇivīrakumārakāḥ ,
sarva evodakaṁ cakruḥ striyaścaiva mahātmanaḥ.
27. tataḥ vajrapradhānāḥ te vṛṣṇivīrakumārakāḥ sarve
eva udakam cakruḥ striyaḥ ca eva mahātmanaḥ
27. tataḥ vajrapradhānāḥ te vṛṣṇivīrakumārakāḥ ca
eva striyaḥ sarve eva mahātmanaḥ udakam cakruḥ
27. Then, all those heroic young men of the Vṛṣṇi clan, led by Vajra, and also the women, performed the water ritual for the departed great-souled ones.
अलुप्तधर्मस्तं धर्मं कारयित्वा स फल्गुनः ।
जगाम वृष्णयो यत्र विनष्टा भरतर्षभ ॥२८॥
28. aluptadharmastaṁ dharmaṁ kārayitvā sa phalgunaḥ ,
jagāma vṛṣṇayo yatra vinaṣṭā bharatarṣabha.
28. aluptadharmaḥ tam dharmam kārayitvā saḥ phalgunaḥ
jagāma vṛṣṇayaḥ yatra vinaṣṭāḥ bharatarṣabha
28. bharatarṣabha saḥ phalgunaḥ aluptadharmaḥ tam
dharmam kārayitvā yatra vṛṣṇayaḥ vinaṣṭāḥ jagāma
28. That Arjuna (Phalguna), whose sense of natural law (dharma) was unfailing, having caused that ritual (dharma) to be performed, then went to the place where the Vṛṣṇis had perished, O best of Bharatas.
स तान्दृष्ट्वा निपतितान्कदने भृशदुःखितः ।
बभूवातीव कौरव्यः प्राप्तकालं चकार च ॥२९॥
29. sa tāndṛṣṭvā nipatitānkadane bhṛśaduḥkhitaḥ ,
babhūvātīva kauravyaḥ prāptakālaṁ cakāra ca.
29. saḥ tān dṛṣṭvā nipatitān kadane bhṛśaduḥkhitaḥ
babhūva atīva kauravyaḥ prāptakālam cakāra ca
29. saḥ kauravyaḥ tān kadane nipatitān dṛṣṭvā atīva
bhṛśaduḥkhitaḥ babhūva ca prāptakālam cakāra
29. Having seen them fallen in the slaughter, that descendant of Kuru (Arjuna) became exceedingly and deeply distressed, and he then performed what was appropriate for the occasion.
यथाप्रधानतश्चैव चक्रे सर्वाः क्रियास्तदा ।
ये हता ब्रह्मशापेन मुसलैरेरकोद्भवैः ॥३०॥
30. yathāpradhānataścaiva cakre sarvāḥ kriyāstadā ,
ye hatā brahmaśāpena musalairerakodbhavaiḥ.
30. yathāpradhānataḥ ca eva cakre sarvāḥ kriyāḥ tadā
ye hatāḥ brahmaśāpena musalaiḥ erakodbhavaiḥ
30. tadā ca eva (saḥ) yathāpradhānataḥ sarvāḥ kriyāḥ
cakre ye brahmaśāpena erakodbhavaiḥ musalaiḥ hatāḥ
30. Then, he performed all the rites according to their status, for those who had been slain by the maces arisen from era grass, due to the curse of the Brahmins.
ततः शरीरे रामस्य वासुदेवस्य चोभयोः ।
अन्विष्य दाहयामास पुरुषैराप्तकारिभिः ॥३१॥
31. tataḥ śarīre rāmasya vāsudevasya cobhayoḥ ,
anviṣya dāhayāmāsa puruṣairāptakāribhiḥ.
31. tataḥ śarīre rāmasya vāsudevasya ca ubhayoḥ
anviṣya dāhayāmāsa puruṣaiḥ āptakāribhiḥ
31. tataḥ rāmasya ca vāsudevasya ubhayoḥ śarīre
anviṣya āptakāribhiḥ puruṣaiḥ dāhayāmāsa
31. Then, having located the bodies of both Rama and Vasudeva (Krishna), he (Arjuna) had them cremated by trustworthy men.
स तेषां विधिवत्कृत्वा प्रेतकार्याणि पाण्डवः ।
सप्तमे दिवसे प्रायाद्रथमारुह्य सत्वरः ।
अश्वयुक्तै रथैश्चापि गोखरोष्ट्रयुतैरपि ॥३२॥
32. sa teṣāṁ vidhivatkṛtvā pretakāryāṇi pāṇḍavaḥ ,
saptame divase prāyādrathamāruhya satvaraḥ ,
aśvayuktai rathaiścāpi gokharoṣṭrayutairapi.
32. saḥ teṣām vidhivat kṛtvā pretakāryāṇi
pāṇḍavaḥ saptame divase prāyāt
ratham āruhya satvaraḥ aśvayuktaiḥ
rathaiḥ ca api gokharoṣṭrayutaiḥ api
32. saḥ pāṇḍavaḥ teṣām pretakāryāṇi
vidhivat kṛtvā saptame divase satvaraḥ
ratham āruhya prāyāt aśvayuktaiḥ
rathaiḥ ca api gokharoṣṭrayutaiḥ api
32. That son of Pāṇḍu (Arjuna), having duly performed their funeral rites, departed swiftly on the seventh day, mounting a chariot. He was accompanied by other horse-drawn chariots, as well as those drawn by cows, donkeys, and camels.
स्त्रियस्ता वृष्णिवीराणां रुदत्यः शोककर्शिताः ।
अनुजग्मुर्महात्मानं पाण्डुपुत्रं धनंजयम् ॥३३॥
33. striyastā vṛṣṇivīrāṇāṁ rudatyaḥ śokakarśitāḥ ,
anujagmurmahātmānaṁ pāṇḍuputraṁ dhanaṁjayam.
33. striyaḥ tāḥ vṛṣṇivīrāṇām rudatyaḥ śokakarśitāḥ
anujagmuḥ mahātmānam pāṇḍuputram dhanaṃjayam
33. tāḥ śokakarśitāḥ rudatyaḥ vṛṣṇivīrāṇām striyaḥ
mahātmānam pāṇḍuputram dhanaṃjayam anujagmuḥ
33. Those women of the Vṛṣṇi heroes, weeping and emaciated by sorrow, followed the great-souled (mahātman) son of Pāṇḍu, Dhanaṃjaya (Arjuna).
भृत्यास्त्वन्धकवृष्णीनां सादिनो रथिनश्च ये ।
वीरहीनं वृद्धबालं पौरजानपदास्तथा ।
ययुस्ते परिवार्याथ कलत्रं पार्थशासनात् ॥३४॥
34. bhṛtyāstvandhakavṛṣṇīnāṁ sādino rathinaśca ye ,
vīrahīnaṁ vṛddhabālaṁ paurajānapadāstathā ,
yayuste parivāryātha kalatraṁ pārthaśāsanāt.
34. bhṛtyāḥ tu andhakavṛṣṇīnām sādinaḥ
rathinaḥ ca ye vīrahīnam vṛddhabālam
paurajānapadāḥ tathā yayuḥ te
parivārya atha kalatram pārthaśāsanāt
34. tu ye andhakavṛṣṇīnām bhṛtyāḥ sādinaḥ
ca rathinaḥ tathā paurajānapadāḥ
vīrahīnam vṛddhabālam kalatram
atha pārthaśāsanāt parivārya te yayuḥ
34. And those servants of the Andhakas and Vṛṣṇis, the horsemen and charioteers, along with the citizens and country folk - all those left without heroes, both old and young - then proceeded, escorting the women and dependents (kalatra), by the command of Pārtha (Arjuna).
कुञ्जरैश्च गजारोहा ययुः शैलनिभैस्तथा ।
सपादरक्षैः संयुक्ताः सोत्तरायुधिका ययुः ॥३५॥
35. kuñjaraiśca gajārohā yayuḥ śailanibhaistathā ,
sapādarakṣaiḥ saṁyuktāḥ sottarāyudhikā yayuḥ.
35. kuñjaraiḥ ca gajārōhāḥ yayuḥ śailanibhaiḥ tathā
sapādarākṣaiḥ saṃyuktāḥ sottarāyudhikāḥ yayuḥ
35. Elephant riders, mounted on mountain-like elephants, departed, accompanied by foot-guards and those bearing additional weapons.
पुत्राश्चान्धकवृष्णीनां सर्वे पार्थमनुव्रताः ।
ब्राह्मणाः क्षत्रिया वैश्याः शूद्राश्चैव महाधनाः ॥३६॥
36. putrāścāndhakavṛṣṇīnāṁ sarve pārthamanuvratāḥ ,
brāhmaṇāḥ kṣatriyā vaiśyāḥ śūdrāścaiva mahādhanāḥ.
36. putrāḥ ca andhakavṛṣṇīnām sarve pārtham anuvratāḥ
brāhmaṇāḥ kṣatriyāḥ vaiśyāḥ śūdrāḥ ca eva mahādhanāḥ
36. All the sons of the Andhakas and Vṛṣṇis, devoted to Pārtha (Arjuna), along with Brahmins, Kṣatriyas, Vaiśyas, and even wealthy Śūdras, also followed.
दश षट्च सहस्राणि वासुदेवावरोधनम् ।
पुरस्कृत्य ययुर्वज्रं पौत्रं कृष्णस्य धीमतः ॥३७॥
37. daśa ṣaṭca sahasrāṇi vāsudevāvarodhanam ,
puraskṛtya yayurvajraṁ pautraṁ kṛṣṇasya dhīmataḥ.
37. daśa ṣaṭ ca sahasrāṇi vāsudevāvarōdhanam
puraskṛtya yayuḥ vajram pautram kṛṣṇasya dhīmataḥ
37. Sixteen thousand women from Vasudeva's inner apartments departed, placing Vajra, the grandson of the wise (Kṛṣṇa), at their forefront.
बहूनि च सहस्राणि प्रयुतान्यर्बुदानि च ।
भोजवृष्ण्यन्धकस्त्रीणां हतनाथानि निर्ययुः ॥३८॥
38. bahūni ca sahasrāṇi prayutānyarbudāni ca ,
bhojavṛṣṇyandhakastrīṇāṁ hatanāthāni niryayuḥ.
38. bahūni ca sahasrāṇi prayutāni arbudāni ca
bhojavṛṣṇyandhakastrīṇām hatanāthāni niryayuḥ
38. Many thousands, tens of thousands (prayuta), and even tens of millions (arbuda) of women belonging to the Bhojas, Vṛṣṇis, and Andhakas, whose protectors had been slain, departed.
तत्सागरसमप्रख्यं वृष्णिचक्रं महर्द्धिमत् ।
उवाह रथिनां श्रेष्ठः पार्थः परपुरंजयः ॥३९॥
39. tatsāgarasamaprakhyaṁ vṛṣṇicakraṁ maharddhimat ,
uvāha rathināṁ śreṣṭhaḥ pārthaḥ parapuraṁjayaḥ.
39. tat sāgarasamaprakhyam vṛṣṇicakram maharddhimat
uvāha rathinām śreṣṭhaḥ pārthaḥ parapurañjayaḥ
39. rathinām śreṣṭhaḥ parapurañjayaḥ pārthaḥ tat
sāgarasamaprakhyam maharddhimat vṛṣṇicakram uvāha
39. The best among charioteers, Arjuna (pārtha), conqueror of enemy cities, carried that mighty multitude of Vrishnis, which resembled the ocean.
निर्याते तु जने तस्मिन्सागरो मकरालयः ।
द्वारकां रत्नसंपूर्णां जलेनाप्लावयत्तदा ॥४०॥
40. niryāte tu jane tasminsāgaro makarālayaḥ ,
dvārakāṁ ratnasaṁpūrṇāṁ jalenāplāvayattadā.
40. niryāte tu jane tasmin sāgaraḥ makarālayaḥ
dvārakām ratnasaṃpūrṇām jalena āplāvayat tadā
40. tasmin jane niryāte tu makarālayaḥ sāgaraḥ
ratnasaṃpūrṇām dvārakām jalena tadā āplāvayat
40. But when those people had departed, the ocean (sāgara), the abode of marine creatures, then inundated Dvārakā, which was full of jewels, with its waters.
तदद्भुतमभिप्रेक्ष्य द्वारकावासिनो जनाः ।
तूर्णात्तूर्णतरं जग्मुरहो दैवमिति ब्रुवन् ॥४१॥
41. tadadbhutamabhiprekṣya dvārakāvāsino janāḥ ,
tūrṇāttūrṇataraṁ jagmuraho daivamiti bruvan.
41. tat adbhutam abhiprekṣya dvārakāvāsinaḥ janāḥ
tūrṇāt tūrṇataram jagmuḥ aho daivam iti bruvan
41. dvārakāvāsinaḥ janāḥ tat adbhutam abhiprekṣya
tūrṇāt tūrṇataram aho daivam iti bruvan jagmuḥ
41. Having witnessed that astonishing event, the residents of Dvārakā departed more quickly than ever, exclaiming, 'Oh, this is destiny (daiva)!'
काननेषु च रम्येषु पर्वतेषु नदीषु च ।
निवसन्नानयामास वृष्णिदारान्धनंजयः ॥४२॥
42. kānaneṣu ca ramyeṣu parvateṣu nadīṣu ca ,
nivasannānayāmāsa vṛṣṇidārāndhanaṁjayaḥ.
42. kānaneṣu ca ramyeṣu parvateṣu nadīṣu ca
nivasann ānayāmāsa vṛṣṇidārān dhanañjayaḥ
42. dhanañjayaḥ ramyeṣu kānaneṣu ca parvateṣu
ca nadīṣu ca nivasann vṛṣṇidārān ānayāmāsa
42. While dwelling in beautiful forests, on mountains, and near rivers, Arjuna (dhanañjaya) led the wives of the Vrishnis.
स पञ्चनदमासाद्य धीमानतिसमृद्धिमत् ।
देशे गोपशुधान्याढ्ये निवासमकरोत्प्रभुः ॥४३॥
43. sa pañcanadamāsādya dhīmānatisamṛddhimat ,
deśe gopaśudhānyāḍhye nivāsamakarotprabhuḥ.
43. sa pañcanadam āsādya dhīmān atisamṛddhimat
deśe gopaśudhānyāḍhye nivāsam akarot prabhuḥ
43. sa dhīmān atisamṛddhimat prabhuḥ pañcanadam
gopaśudhānyāḍhye deśe āsādya nivāsam akarot
43. Having reached Pañcanada, a region that was extremely prosperous and abundant in cows, cattle, and grains, that wise and powerful lord established his residence there.
ततो लोभः समभवद्दस्यूनां निहतेश्वराः ।
दृष्ट्वा स्त्रियो नीयमानाः पार्थेनैकेन भारत ॥४४॥
44. tato lobhaḥ samabhavaddasyūnāṁ nihateśvarāḥ ,
dṛṣṭvā striyo nīyamānāḥ pārthenaikena bhārata.
44. tataḥ lobhaḥ samabhavat dasyūnām nihateśvarāḥ
dṛṣṭvā striyaḥ nīyamānāḥ pārthena ekena bhārata
44. bhārata tataḥ dasyūnām lobhaḥ samabhavat,
(te) pārthena ekena nihateśvarāḥ striyaḥ nīyamānāḥ dṛṣṭvā (iti)
44. Then, O Bhārata, the robbers, observing the women whose lords had been slain being led away by Arjuna (Pārtha) alone, became filled with greed.
ततस्ते पापकर्माणो लोभोपहतचेतसः ।
आभीरा मन्त्रयामासुः समेत्याशुभदर्शनाः ॥४५॥
45. tataste pāpakarmāṇo lobhopahatacetasaḥ ,
ābhīrā mantrayāmāsuḥ sametyāśubhadarśanāḥ.
45. tataḥ te pāpakarmāṇaḥ lobhopahatacetasaḥ
ābhīrāḥ mantrayāmāsuḥ sametya aśubhadarśanāḥ
45. tataḥ te pāpakarmāṇaḥ lobhopahatacetasaḥ
aśubhadarśanāḥ ābhīrāḥ sametya mantrayāmāsuḥ
45. Then, those Abhiras, the evildoers whose minds were overcome by greed and who possessed an inauspicious appearance, assembled and deliberated.
अयमेकोऽर्जुनो योद्धा वृद्धबालं हतेश्वरम् ।
नयत्यस्मानतिक्रम्य योधाश्चेमे हतौजसः ॥४६॥
46. ayameko'rjuno yoddhā vṛddhabālaṁ hateśvaram ,
nayatyasmānatikramya yodhāśceme hataujasaḥ.
46. ayam ekaḥ arjunaḥ yoddhā vṛddhabālam hateśvaram
nayati asmān atikramya yodhāḥ ca ime hataojasaḥ
46. ayam ekaḥ arjunaḥ yoddhā asmān atikramya vṛddhabālam
hateśvaram nayati; ca ime yodhāḥ hataojasaḥ
46. This single warrior, Arjuna, is taking away the old and the young, whose protectors have been slain, by overcoming us. And these (remaining) warriors are utterly devoid of energy.
ततो यष्टिप्रहरणा दस्यवस्ते सहस्रशः ।
अभ्यधावन्त वृष्णीनां तं जनं लोप्त्रहारिणः ॥४७॥
47. tato yaṣṭipraharaṇā dasyavaste sahasraśaḥ ,
abhyadhāvanta vṛṣṇīnāṁ taṁ janaṁ loptrahāriṇaḥ.
47. tataḥ yaṣṭipraharaṇāḥ dasyavaḥ te sahasraśaḥ
abhyadhāvanta vṛṣṇīnām tam janam loptrahāriṇaḥ
47. tataḥ te yaṣṭipraharaṇāḥ loptrahāriṇaḥ dasyavaḥ
sahasraśaḥ vṛṣṇīnām tam janam abhyadhāvanta
47. Then, those robbers, armed with staffs and intent on plunder, rushed by thousands towards that multitude of the Vṛṣṇis.
महता सिंहनादेन द्रावयन्तः पृथग्जनम् ।
अभिपेतुर्धनार्थं ते कालपर्यायचोदिताः ॥४८॥
48. mahatā siṁhanādena drāvayantaḥ pṛthagjanam ,
abhipeturdhanārthaṁ te kālaparyāyacoditāḥ.
48. mahatā siṃhanādena drāvayantaḥ pṛthagjanam
abhipetuḥ dhanārtham te kālaparyāyacoditāḥ
48. te kālaparyāyacoditāḥ mahatā siṃhanādena
pṛthagjanam drāvayantaḥ dhanārtham abhipetuḥ
48. Scattering the common people with a mighty lion's roar, they rushed forth for wealth, impelled by the course of time.
ततो निवृत्तः कौन्तेयः सहसा सपदानुगः ।
उवाच तान्महाबाहुरर्जुनः प्रहसन्निव ॥४९॥
49. tato nivṛttaḥ kaunteyaḥ sahasā sapadānugaḥ ,
uvāca tānmahābāhurarjunaḥ prahasanniva.
49. tataḥ nivṛttaḥ kaunteyaḥ sahasā sapadānugaḥ
uvāca tān mahābāhuḥ arjunaḥ prahasan iva
49. tataḥ kaunteyaḥ arjunaḥ mahābāhuḥ sahasā
sapadānugaḥ nivṛttaḥ prahasan iva tān uvāca
49. Then Arjuna, the mighty-armed son of Kunti, swiftly turned back with his followers and addressed them as if with a laugh.
निवर्तध्वमधर्मज्ञा यदि स्थ न मुमूर्षवः ।
नेदानीं शरनिर्भिन्नाः शोचध्वं निहता मया ॥५०॥
50. nivartadhvamadharmajñā yadi stha na mumūrṣavaḥ ,
nedānīṁ śaranirbhinnāḥ śocadhvaṁ nihatā mayā.
50. nivartadhvam adharmajñāḥ yadi stha na mumūrṣavaḥ
na idānīm śaranirbhinnāḥ śocadhvam nihatāḥ mayā
50. adharmajñāḥ nivartadhvam yadi na mumūrṣavaḥ stha
na idānīm śaranirbhinnāḥ mayā nihatāḥ śocadhvam
50. Turn back, you who are ignorant of natural law (dharma), if you do not wish to die! For you will not grieve then, when you are pierced by arrows and killed by me.
तथोक्तास्तेन वीरेण कदर्थीकृत्य तद्वचः ।
अभिपेतुर्जनं मूढा वार्यमाणाः पुनः पुनः ॥५१॥
51. tathoktāstena vīreṇa kadarthīkṛtya tadvacaḥ ,
abhipeturjanaṁ mūḍhā vāryamāṇāḥ punaḥ punaḥ.
51. tathā uktāḥ tena vīreṇa kadarthīkṛtya tat vacaḥ
abhipeyuḥ janam mūḍhāḥ vāryamāṇāḥ punaḥ punaḥ
51. tena vīreṇa tathā uktāḥ mūḍhāḥ tat vacaḥ kadarthīkṛtya
punaḥ punaḥ vāryamāṇāḥ api janam abhipeyuḥ
51. Although thus addressed by that hero, those foolish ones, disregarding his words, repeatedly rushed towards the people, even as they were being restrained again and again.
ततोऽर्जुनो धनुर्दिव्यं गाण्डीवमजरं महत् ।
आरोपयितुमारेभे यत्नादिव कथंचन ॥५२॥
52. tato'rjuno dhanurdivyaṁ gāṇḍīvamajaraṁ mahat ,
āropayitumārebhe yatnādiva kathaṁcana.
52. tataḥ arjunaḥ dhanuḥ divyam gāṇḍīvam ajaram
mahat āropayitum ārebhe yatnāt iva kathaṃcana
52. tataḥ arjunaḥ divyam ajaram mahat gāṇḍīvam
dhanuḥ yatnāt iva kathaṃcana āropayitum ārebhe
52. Then Arjuna began, as if with immense effort and somehow, to string the divine, imperishable, great bow named Gaṇḍīva.
चकार सज्यं कृच्छ्रेण संभ्रमे तुमुले सति ।
चिन्तयामास चास्त्राणि न च सस्मार तान्यपि ॥५३॥
53. cakāra sajyaṁ kṛcchreṇa saṁbhrame tumule sati ,
cintayāmāsa cāstrāṇi na ca sasmāra tānyapi.
53. cakāra sa-jyam kṛcchreṇa sambhrame tumule sati
ca cintayāmāsa astrāṇi na ca sasmāra tāni api
53. tumule sambhrame sati,
saḥ kṛcchreṇa sajyam cakāra.
ca astrāṇi cintayāmāsa,
ca tāni api na sasmāra
53. He strung it with great difficulty amidst the tumultuous confusion. And he contemplated the divine missiles (astrāṇi), but he could not even recall them.
वैकृत्यं तन्महद्दृष्ट्वा भुजवीर्ये तथा युधि ।
दिव्यानां च महास्त्राणां विनाशाद्व्रीडितोऽभवत् ॥५४॥
54. vaikṛtyaṁ tanmahaddṛṣṭvā bhujavīrye tathā yudhi ,
divyānāṁ ca mahāstrāṇāṁ vināśādvrīḍito'bhavat.
54. vaikṛtyam tat mahat dṛṣṭvā bhuja-vīrye tathā yudhi
ca divyānām mahā-astrāṇām vināśāt vrīḍitaḥ abhavat
54. tat mahat vaikṛtyam bhuja-vīrye tathā yudhi dṛṣṭvā,
ca divyānām mahā-astrāṇām vināśāt,
saḥ vrīḍitaḥ abhavat
54. Having witnessed that great deterioration in his arm-strength and in battle, and the loss of his divine great missiles (mahāstrāṇi), he became ashamed.
वृष्णियोधाश्च ते सर्वे गजाश्वरथयायिनः ।
न शेकुरावर्तयितुं ह्रियमाणं च तं जनम् ॥५५॥
55. vṛṣṇiyodhāśca te sarve gajāśvarathayāyinaḥ ,
na śekurāvartayituṁ hriyamāṇaṁ ca taṁ janam.
55. vṛṣṇiyodhāḥ ca te sarve gajāśvarathayāyinaḥ
na śekuḥ āvartayitum hriyamāṇam ca tam janam
55. te sarve vṛṣṇiyodhāḥ gajāśvarathayāyinaḥ
hriyamāṇam tam janam āvartayitum na ca śekuḥ
55. All those Vrishni warriors, though mounted on elephants, horses, and chariots, were unable to retrieve the people who were being carried away.
कलत्रस्य बहुत्वात्तु संपतत्सु ततस्ततः ।
प्रयत्नमकरोत्पार्थो जनस्य परिरक्षणे ॥५६॥
56. kalatrasya bahutvāttu saṁpatatsu tatastataḥ ,
prayatnamakarotpārtho janasya parirakṣaṇe.
56. kalatrasya bahutvāt tu saṃpatatsu tataḥ tataḥ
prayatnam akarot pārthaḥ janasya parirakṣaṇe
56. tu kalatrasya bahutvāt tataḥ tataḥ saṃpatatsu
pārthaḥ janasya parirakṣaṇe prayatnam akarot
56. But because of the large number of women scattering in every direction, Arjuna (Pārtha) made an effort to protect the people.
मिषतां सर्वयोधानां ततस्ताः प्रमदोत्तमाः ।
समन्ततोऽवकृष्यन्त कामाच्चान्याः प्रवव्रजुः ॥५७॥
57. miṣatāṁ sarvayodhānāṁ tatastāḥ pramadottamāḥ ,
samantato'vakṛṣyanta kāmāccānyāḥ pravavrajuḥ.
57. miṣatām sarvayodhānām tataḥ tāḥ pramadottamāḥ
samantataḥ avakṛṣyanta kāmāt ca anyāḥ pravavrajuḥ
57. tataḥ,
sarvayodhānām miṣatām,
tāḥ pramadottamāḥ samantataḥ avakṛṣyanta,
ca anyāḥ kāmāt pravavrajuḥ
57. Then, while all the warriors watched, those excellent women were dragged away from all sides, and others departed willingly out of desire.
ततो गाण्डीवनिर्मुक्तैः शरैः पार्थो धनंजयः ।
जघान दस्यून्सोद्वेगो वृष्णिभृत्यैः सह प्रभुः ॥५८॥
58. tato gāṇḍīvanirmuktaiḥ śaraiḥ pārtho dhanaṁjayaḥ ,
jaghāna dasyūnsodvego vṛṣṇibhṛtyaiḥ saha prabhuḥ.
58. tataḥ gāṇḍīvanirmuktaiḥ śaraiḥ pārthaḥ dhanañjayaḥ
jaghāna dasyūn sa-udvegaḥ vṛṣṇibhṛtyaiḥ saha prabhuḥ
58. tataḥ,
pārthaḥ dhanañjayaḥ prabhuḥ sa-udvegaḥ,
gāṇḍīvanirmuktaiḥ śaraiḥ vṛṣṇibhṛtyaiḥ saha dasyūn jaghāna
58. Then, the mighty Arjuna (Pārtha), also known as Dhananjaya, agitated, struck down the Dasyus with arrows released from his Gāṇḍīva bow, accompanied by the Vrishni soldiers.
क्षणेन तस्य ते राजन्क्षयं जग्मुरजिह्मगाः ।
अक्षया हि पुरा भूत्वा क्षीणाः क्षतजभोजनाः ॥५९॥
59. kṣaṇena tasya te rājankṣayaṁ jagmurajihmagāḥ ,
akṣayā hi purā bhūtvā kṣīṇāḥ kṣatajabhojanāḥ.
59. kṣaṇena tasya te rājan kṣayam jagmuḥ ajihmagāḥ
akṣayāḥ hi purā bhūtvā kṣīṇāḥ kṣatajabhōjanāḥ
59. rājan tasya ajihmagāḥ te kṣaṇena kṣayam jagmuḥ
hi purā akṣayāḥ bhūtvā kṣīṇāḥ kṣatajabhōjanāḥ
59. O king, his (Arjuna's) straight-flying arrows instantly met their destruction. For, having been inexhaustible before, they were now exhausted, having consumed blood.
स शरक्षयमासाद्य दुःखशोकसमाहतः ।
धनुष्कोट्या तदा दस्यूनवधीत्पाकशासनिः ॥६०॥
60. sa śarakṣayamāsādya duḥkhaśokasamāhataḥ ,
dhanuṣkoṭyā tadā dasyūnavadhītpākaśāsaniḥ.
60. saḥ śarakṣayam āsādya duḥkhaśokasamāhataḥ
dhanuṣkoṭyā tadā dasyūn avadhīt pākaśāsaniḥ
60. saḥ śarakṣayam āsādya duḥkhaśokasamāhataḥ
pākaśāsaniḥ tadā dhanuṣkoṭyā dasyūn avadhīt
60. Having encountered the exhaustion of his arrows and being overcome with distress and grief, Arjuna, the son of Indra (Pākaśāsani), then killed the bandits (dasyu) with the tip of his bow.
प्रेक्षतस्त्वेव पार्थस्य वृष्ण्यन्धकवरस्त्रियः ।
जग्मुरादाय ते म्लेच्छाः समन्ताज्जनमेजय ॥६१॥
61. prekṣatastveva pārthasya vṛṣṇyandhakavarastriyaḥ ,
jagmurādāya te mlecchāḥ samantājjanamejaya.
61. prekṣataḥ tu eva pārthasya vṛṣṇyandhakavarastriyaḥ
jagmuḥ ādāya te mlecchāḥ samantāt janamejaya
61. janamejaya tu eva pārthasya prekṣataḥ te mlecchāḥ
samantāt vṛṣṇyandhakavarastriyaḥ ādāya jagmuḥ
61. But, O Janamejaya, while Pārtha (Arjuna) merely watched, those barbarians (mleccha) from all sides seized and carried away the most excellent women of the Vṛṣṇis and Andhakas.
धनंजयस्तु दैवं तन्मनसाचिन्तयत्प्रभुः ।
दुःखशोकसमाविष्टो निःश्वासपरमोऽभवत् ॥६२॥
62. dhanaṁjayastu daivaṁ tanmanasācintayatprabhuḥ ,
duḥkhaśokasamāviṣṭo niḥśvāsaparamo'bhavat.
62. dhanaṃjayaḥ tu daivam tat manasā acintayat prabhuḥ
duḥkhaśokasamāviṣṭaḥ niḥśvāsaparamaḥ abhavat
62. tu prabhuḥ dhanaṃjayaḥ tat daivam manasā acintayat
duḥkhaśokasamāviṣṭaḥ niḥśvāsaparamaḥ abhavat
62. But the mighty Dhanaṃjaya (Arjuna) pondered that divine will (fate) in his mind. Overwhelmed by distress and grief, he was filled with sighs.
अस्त्राणां च प्रणाशेन बाहुवीर्यस्य संक्षयात् ।
धनुषश्चाविधेयत्वाच्छराणां संक्षयेण च ॥६३॥
63. astrāṇāṁ ca praṇāśena bāhuvīryasya saṁkṣayāt ,
dhanuṣaścāvidheyatvāccharāṇāṁ saṁkṣayeṇa ca.
63. astrāṇām ca praṇāśena bāhuvīryasya saṃkṣayāt
dhanuṣaḥ ca avidheyatvāt śarāṇām saṃkṣayeṇa ca
63. astrāṇām praṇāśena ca bāhuvīryasya saṃkṣayāt
dhanuṣaḥ avidheyatvāt ca śarāṇām saṃkṣayeṇa ca
63. Due to the destruction of his weapons, the loss of his arm-strength, the unresponsiveness of his bow, and the depletion of his arrows.
बभूव विमनाः पार्थो दैवमित्यनुचिन्तयन् ।
न्यवर्तत ततो राजन्नेदमस्तीति चाब्रवीत् ॥६४॥
64. babhūva vimanāḥ pārtho daivamityanucintayan ,
nyavartata tato rājannedamastīti cābravīt.
64. babhūva vimanāḥ pārthaḥ daivam iti anucintayan
nyavartata tataḥ rājan na idam asti iti ca abravīt
64. rājan pārthaḥ daivam iti anucintayan vimanāḥ
babhūva tataḥ nyavartata ca idam na asti iti abravīt
64. Partha (Arjuna) became disheartened, reflecting thus on destiny (daiva). Then, O King, he turned back and said, 'This is no longer possible.'
ततः स शेषमादाय कलत्रस्य महामतिः ।
हृतभूयिष्ठरत्नस्य कुरुक्षेत्रमवातरत् ॥६५॥
65. tataḥ sa śeṣamādāya kalatrasya mahāmatiḥ ,
hṛtabhūyiṣṭharatnasya kurukṣetramavātarat.
65. tataḥ sa śeṣam ādāya kalatrasya mahāmatiḥ
hṛtabhūyiṣṭharatnasya kurukṣetram avātarat
65. tataḥ mahāmatiḥ saḥ hṛtabhūyiṣṭharatnasya
kalatrasya śeṣam ādāya kurukṣetram avātarat
65. Then the great-minded (Arjuna), having taken the remainder of the women whose most valuable possessions had been plundered, arrived at Kurukshetra.
एवं कलत्रमानीय वृष्णीनां हृतशेषितम् ।
न्यवेशयत कौरव्यस्तत्र तत्र धनंजयः ॥६६॥
66. evaṁ kalatramānīya vṛṣṇīnāṁ hṛtaśeṣitam ,
nyaveśayata kauravyastatra tatra dhanaṁjayaḥ.
66. evam kalatram ānīya vṛṣṇīnām hṛtaśeṣitam
nyaveśayat kauravyaḥ tatra tatra dhanañjayaḥ
66. evam dhanañjayaḥ kauravyaḥ vṛṣṇīnām hṛtaśeṣitam
kalatram ānīya tatra tatra nyaveśayat
66. Thus, Dhananjaya (Arjuna), the descendant of Kuru (Kauravya), having brought the remaining women of the Vrishnis who had been plundered, settled them in various places.
हार्दिक्यतनयं पार्थो नगरं मार्तिकावतम् ।
भोजराजकलत्रं च हृतशेषं नरोत्तमः ॥६७॥
67. hārdikyatanayaṁ pārtho nagaraṁ mārtikāvatam ,
bhojarājakalatraṁ ca hṛtaśeṣaṁ narottamaḥ.
67. hārdikyatanayam pārthaḥ nagaram mārtikāvatam
bhojarājakalatram ca hṛtaśeṣam narottamaḥ
67. pārthaḥ narottamaḥ hārdikyatanayam mārtikāvatam
nagaram bhojarājakalatram hṛtaśeṣam ca
67. The best of men, Pṛthā's son (Arjuna), took Hārdikya's son, the city of Mārtikāvata, and the remaining wives of the Bhoja king after they had been seized.
ततो वृद्धांश्च बालांश्च स्त्रियश्चादाय पाण्डवः ।
वीरैर्विहीनान्सर्वांस्ताञ्शक्रप्रस्थे न्यवेशयत् ॥६८॥
68. tato vṛddhāṁśca bālāṁśca striyaścādāya pāṇḍavaḥ ,
vīrairvihīnānsarvāṁstāñśakraprasthe nyaveśayat.
68. tataḥ vṛddhān ca bālān ca striyaḥ ca ādāya pāṇḍavaḥ
vīraiḥ vihīnān sarvān tān śakraprasthe nyaveśayat
68. tataḥ pāṇḍavaḥ vṛddhān ca bālān ca striyaḥ ca ādāya
vīraiḥ vihīnān sarvān tān śakraprasthe nyaveśayat
68. Then the Pāṇḍava, having taken the old people, the children, and the women – all of them devoid of warriors – settled them in Śakraprastha.
यौयुधानिं सरस्वत्यां पुत्रं सात्यकिनः प्रियम् ।
न्यवेशयत धर्मात्मा वृद्धबालपुरस्कृतम् ॥६९॥
69. yauyudhāniṁ sarasvatyāṁ putraṁ sātyakinaḥ priyam ,
nyaveśayata dharmātmā vṛddhabālapuraskṛtam.
69. yauyudhānim sarasvatyām putram sātyakinaḥ priyam
nyaveśayat dharmātmā vṛddhabālapuraskṛtam
69. dharmātmā nyaveśayat yauyudhānim sātyakinaḥ
priyam putram vṛddhabālapuraskṛtam sarasvatyām
69. The one with a righteous soul (dharmātmā) (Arjuna) settled Yuyudhāni, the dear son of Sātyaki, in Sarasvatī, with the old and children at the forefront.
इन्द्रप्रस्थे ददौ राज्यं वज्राय परवीरहा ।
वज्रेणाक्रूरदारास्तु वार्यमाणाः प्रवव्रजुः ॥७०॥
70. indraprasthe dadau rājyaṁ vajrāya paravīrahā ,
vajreṇākrūradārāstu vāryamāṇāḥ pravavrajuḥ.
70. indraprasthe dadau rājyam vajrāya paravīrahā
vajreṇa ākrūradarāḥ tu vāryamāṇāḥ pravavrajūḥ
70. paravīrahā indraprasthe vajrāya rājyam dadau
tu vajreṇa vāryamāṇāḥ ākrūradarāḥ pravavrajūḥ
70. The slayer of enemy heroes (Arjuna) gave the kingdom to Vajra in Indraprastha. However, Akrūra's wives, though being restrained by Vajra, departed.
रुक्मिणी त्वथ गान्धारी शैब्या हैमवतीत्यपि ।
देवी जाम्बवती चैव विविशुर्जातवेदसम् ॥७१॥
71. rukmiṇī tvatha gāndhārī śaibyā haimavatītyapi ,
devī jāmbavatī caiva viviśurjātavedasam.
71. rukmiṇī tu atha gāndhārī śaibyā haimavatī iti
api devī jāmbavatī ca eva viviśuḥ jātavedasam
71. rukmiṇī tu atha gāndhārī śaibyā haimavatī
api devī jāmbavatī ca eva jātavedasam viviśuḥ
71. Rukmiṇī, then Gāndhārī, Śaibyā, and Haimavatī, as well as the goddess Jāmbavatī, all entered the fire (jātavedasam).
सत्यभामा तथैवान्या देव्यः कृष्णस्य संमताः ।
वनं प्रविविशू राजंस्तापस्ये कृतनिश्चयाः ॥७२॥
72. satyabhāmā tathaivānyā devyaḥ kṛṣṇasya saṁmatāḥ ,
vanaṁ praviviśū rājaṁstāpasye kṛtaniścayāḥ.
72. satyabhāmā tathā eva anyā devyaḥ kṛṣṇasya saṃmatāḥ
vanam praviviśuḥ rājan tāpasye kṛtaniścayāḥ
72. rājan satyabhāmā tathā eva anyā devyaḥ kṛṣṇasya
saṃmatāḥ tāpasye kṛtaniścayāḥ vanam praviviśuḥ
72. Satyabhāmā, as well as other beloved (saṃmatāḥ) queens of Krishna, O king (rājan), entered the forest, having resolved upon asceticism (tāpasya).
द्वारकावासिनो ये तु पुरुषाः पार्थमन्वयुः ।
यथार्हं संविभज्यैनान्वज्रे पर्यददज्जयः ॥७३॥
73. dvārakāvāsino ye tu puruṣāḥ pārthamanvayuḥ ,
yathārhaṁ saṁvibhajyainānvajre paryadadajjayaḥ.
73. dvārakāvāsinaḥ ye tu puruṣāḥ pārtham anvayuḥ yathā
arham saṃvibhajya enān vajre paryadadat jayaḥ
73. rājan ye dvārakāvāsinaḥ puruṣāḥ tu pārtham anvayuḥ
jayaḥ yathā arham enān saṃvibhajya vajre paryadadat
73. Those residents of Dvārakā who followed Pārtha (Arjuna) - having duly (yathārham) distributed them, Jaya then entrusted them to Vajra.
स तत्कृत्वा प्राप्तकालं बाष्पेणापिहितोऽर्जुनः ।
कृष्णद्वैपायनं राजन्ददर्शासीनमाश्रमे ॥७४॥
74. sa tatkṛtvā prāptakālaṁ bāṣpeṇāpihito'rjunaḥ ,
kṛṣṇadvaipāyanaṁ rājandadarśāsīnamāśrame.
74. sa tat kṛtvā prāptakālam bāṣpeṇa apihitaḥ arjunaḥ
kṛṣṇadvaipāyanam rājan dadarśa āsīnam āśrame
74. rājan saḥ arjunaḥ bāṣpeṇa apihitaḥ tat prāptakālam
kṛtvā āśrame āsīnam kṛṣṇadvaipāyanam dadarśa
74. Having done that which was appropriate (prāptakālam), Arjuna, his eyes covered with tears, O king (rājan), saw Kṛṣṇa Dvaipāyana (Vyāsa) seated in his hermitage (āśrama).