Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-13, chapter-109

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
सर्वेषामेव वर्णानां म्लेच्छानां च पितामह ।
उपवासे मतिरियं कारणं च न विद्महे ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
sarveṣāmeva varṇānāṁ mlecchānāṁ ca pitāmaha ,
upavāse matiriyaṁ kāraṇaṁ ca na vidmahe.
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca sarveṣām eva varṇānām mlecchānām
ca pitāmaha upavāse matiḥ iyam kāraṇam ca na vidmahe
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca pitāmaha sarveṣām eva varṇānām ca
mlecchānām upavāse iyam matiḥ ca kāraṇam na vidmahe
1. Yudhiṣṭhira said: 'O grandfather, we do not know the reason for this understanding regarding fasting for all social classes (varṇa) and also for mlecchas.'
ब्रह्मक्षत्रेण नियमाश्चर्तव्या इति नः श्रुतम् ।
उपवासे कथं तेषां कृत्यमस्ति पितामह ॥२॥
2. brahmakṣatreṇa niyamāścartavyā iti naḥ śrutam ,
upavāse kathaṁ teṣāṁ kṛtyamasti pitāmaha.
2. brahmakṣatreṇa niyamāḥ cartavyāḥ iti naḥ śrutam
upavāse katham teṣām kṛtyam asti pitāmaha
2. pitāmaha naḥ iti śrutam brahmakṣatreṇa niyamāḥ
cartavyāḥ upavāse teṣām kṛtyam katham asti
2. O grandfather, we have heard that Brahmins and Kṣatriyas must observe specific regulations. How then does the practice of fasting apply as a duty for them?
नियमं चोपवासानां सर्वेषां ब्रूहि पार्थिव ।
अवाप्नोति गतिं कां च उपवासपरायणः ॥३॥
3. niyamaṁ copavāsānāṁ sarveṣāṁ brūhi pārthiva ,
avāpnoti gatiṁ kāṁ ca upavāsaparāyaṇaḥ.
3. niyamam ca upavāsānām sarveṣām brūhi pārthiva
avāpnoti gatim kām ca upavāsaparāyaṇaḥ
3. pārthiva sarveṣām upavāsānām niyamam ca
brūhi ca upavāsaparāyaṇaḥ kām gatim avāpnoti
3. O king, please explain the regulations for all fasts. And what destiny (gati) does one who is solely devoted to fasting attain?
उपवासः परं पुण्यमुपवासः परायणम् ।
उपोष्येह नरश्रेष्ठ किं फलं प्रतिपद्यते ॥४॥
4. upavāsaḥ paraṁ puṇyamupavāsaḥ parāyaṇam ,
upoṣyeha naraśreṣṭha kiṁ phalaṁ pratipadyate.
4. upavāsaḥ param puṇyam upavāsaḥ parāyaṇam
upoṣya iha naraśreṣṭha kim phalam pratipadyate
4. upavāsaḥ param puṇyam upavāsaḥ parāyaṇam
naraśreṣṭha iha upoṣya kim phalam pratipadyate
4. Fasting is the supreme virtue; fasting is the ultimate path. O best among men, what reward does one gain in this world by observing a fast?
अधर्मान्मुच्यते केन धर्ममाप्नोति वै कथम् ।
स्वर्गं पुण्यं च लभते कथं भरतसत्तम ॥५॥
5. adharmānmucyate kena dharmamāpnoti vai katham ,
svargaṁ puṇyaṁ ca labhate kathaṁ bharatasattama.
5. adharmāt mucyate kena dharmam āpnoti vai katham
svargam puṇyam ca labhate katham bharatasattama
5. bharatasattama kena adharmāt mucyate vai katham
dharmam āpnoti ca katham svargam puṇyam labhate
5. By what means is one liberated from unrighteousness (adharma)? How indeed does one attain righteousness (dharma)? And how, O best among the Bharatas, does one obtain heaven and spiritual merit?
उपोष्य चापि किं तेन प्रदेयं स्यान्नराधिप ।
धर्मेण च सुखानर्थाँल्लभेद्येन ब्रवीहि तम् ॥६॥
6. upoṣya cāpi kiṁ tena pradeyaṁ syānnarādhipa ,
dharmeṇa ca sukhānarthāँllabhedyena bravīhi tam.
6. upoṣya ca api kim tena pradeyam syāt narādhipa
dharmeṇa ca sukhān arthān labhet yena bravīhi tam
6. narādhipa upoṣya ca api tena kim pradeyam syāt ca
yena dharmeṇa sukhān arthān labhet tam bravīhi
6. O king of men, what should be given by such fasting? And tell me by what means one may obtain pleasing objects (artha) through one's intrinsic nature (dharma).
वैशंपायन उवाच ।
एवं ब्रुवाणं कौन्तेयं धर्मज्ञं धर्मतत्त्ववित् ।
धर्मपुत्रमिदं वाक्यं भीष्मः शांतनवोऽब्रवीत् ॥७॥
7. vaiśaṁpāyana uvāca ,
evaṁ bruvāṇaṁ kaunteyaṁ dharmajñaṁ dharmatattvavit ,
dharmaputramidaṁ vākyaṁ bhīṣmaḥ śāṁtanavo'bravīt.
7. vaiśaṃpāyana uvāca evam bruvāṇam
kaunteyam dharmajñam
dharma-tattva-vit dharma-putram idam
vākyam bhīṣmaḥ śāṃtanavaḥ abravīt
7. vaiśaṃpāyana uvāca dharma-tattva-vit
bhīṣmaḥ śāṃtanavaḥ evam
bruvāṇam dharmajñam kaunteyam
dharma-putram idam vākyam abravīt
7. Vaiśampāyana said: To the son of Kuntī (kaunteya), the son of Dharma (dharmaputra), who was speaking thus and was knowledgeable in the principles of natural law (dharma), Bhīṣma, the son of Śāntanu, who knew the essence of natural law (dharma), spoke these words.
इदं खलु महाराज श्रुतमासीत्पुरातनम् ।
उपवासविधौ श्रेष्ठा ये गुणा भरतर्षभ ॥८॥
8. idaṁ khalu mahārāja śrutamāsītpurātanam ,
upavāsavidhau śreṣṭhā ye guṇā bharatarṣabha.
8. idam khalu mahārāja śrutam āsīt purātanam
upavāsa-vidhau śreṣṭhāḥ ye guṇāḥ bharatarṣabha
8. mahārāja bharatarṣabha idam purātanam śrutam
khalu āsīt ye guṇāḥ upavāsa-vidhau śreṣṭhāḥ
8. O great king (mahārāja), O best of the Bhāratas (bharatarṣabha), this ancient teaching was indeed heard: regarding the excellent qualities (guṇa) associated with the method of fasting.
प्राजापत्यं ह्यङ्गिरसं पृष्टवानस्मि भारत ।
यथा मां त्वं तथैवाहं पृष्टवांस्तं तपोधनम् ॥९॥
9. prājāpatyaṁ hyaṅgirasaṁ pṛṣṭavānasmi bhārata ,
yathā māṁ tvaṁ tathaivāhaṁ pṛṣṭavāṁstaṁ tapodhanam.
9. prājāpatyam hi aṅgirasam pṛṣṭavān asmi bhārata yathā
mām tvam tathā eva aham pṛṣṭavān tam tapodhanam
9. bhārata hi aham prājāpatyam aṅgirasam pṛṣṭavān asmi
yathā tvam mām tathā eva aham tam tapodhanam pṛṣṭavān
9. O Bhārata, I indeed asked the sage Aṅgiras regarding the Prajāpati tradition. Just as you are questioning me now, so too did I question that ascetic (tapodhana).
प्रश्नमेतं मया पृष्टो भगवानग्निसंभवः ।
उपवासविधिं पुण्यमाचष्ट भरतर्षभ ॥१०॥
10. praśnametaṁ mayā pṛṣṭo bhagavānagnisaṁbhavaḥ ,
upavāsavidhiṁ puṇyamācaṣṭa bharatarṣabha.
10. praśnam etam mayā pṛṣṭaḥ bhagavān agnisaṃbhavaḥ
upavāsavidhim puṇyam ācaṣṭa bharatarṣabha
10. bharatarṣabha mayā etam praśnam pṛṣṭaḥ bhagavān
agnisaṃbhavaḥ puṇyam upavāsavidhim ācaṣṭa
10. O best of the Bharatas, the venerable Agnisambhava, when asked by me about this matter, explained the meritorious method of fasting.
अङ्गिरा उवाच ।
ब्रह्मक्षत्रे त्रिरात्रं तु विहितं कुरुनन्दन ।
द्विस्त्रिरात्रमथैवात्र निर्दिष्टं पुरुषर्षभ ॥११॥
11. aṅgirā uvāca ,
brahmakṣatre trirātraṁ tu vihitaṁ kurunandana ,
dvistrirātramathaivātra nirdiṣṭaṁ puruṣarṣabha.
11. aṅgirā uvāca brahmakṣatre trirātram tu vihitam kurunandana
dviḥ trirātram atha eva atra nirdiṣṭam puruṣarṣabha
11. aṅgirā uvāca kurunandana brahmakṣatre trirātram tu vihitam
puruṣarṣabha atha eva atra dviḥ trirātram nirdiṣṭam
11. Aṅgirā said: 'O joy of the Kurus, for Brahmins and Kṣatriyas, a three-night (fast) is indeed prescribed. O best among men, a six-night (fast) is also specified here.'
वैश्यशूद्रौ तु यौ मोहादुपवासं प्रकुर्वते ।
त्रिरात्रं द्विस्त्रिरात्रं वा तयोः पुष्टिर्न विद्यते ॥१२॥
12. vaiśyaśūdrau tu yau mohādupavāsaṁ prakurvate ,
trirātraṁ dvistrirātraṁ vā tayoḥ puṣṭirna vidyate.
12. vaiśyaśūdrau tu yau mohāt upavāsam prakurvate
trirātram dviḥ trirātram vā tayoḥ puṣṭiḥ na vidyate
12. tu yau vaiśyaśūdrau mohāt trirātram vā dviḥ
trirātram upavāsam prakurvate tayoḥ puṣṭiḥ na vidyate
12. But for those two, the vaiśya and the śūdra, who, out of delusion (moha), undertake a fast of three nights or even six nights, no benefit (puṣṭi) is found for them.
चतुर्थभक्तक्षपणं वैश्यशूद्रे विधीयते ।
त्रिरात्रं न तु धर्मज्ञैर्विहितं ब्रह्मवादिभिः ॥१३॥
13. caturthabhaktakṣapaṇaṁ vaiśyaśūdre vidhīyate ,
trirātraṁ na tu dharmajñairvihitaṁ brahmavādibhiḥ.
13. caturthabhaktakṣapaṇam vaiśyaśūdre vidhīyate
trirātram na tu dharmajñaiḥ vihitam brahmavādibhiḥ
13. vaiśyaśūdre caturthabhaktakṣapaṇam vidhīyate tu
trirātram dharmajñaiḥ brahmavādibhiḥ na vihitam
13. For a vaiśya and a śūdra, the omission of the fourth meal (as a fast) is prescribed. However, a three-night fast is not enjoined for them by those who understand natural law (dharma) or by the Vedic scholars (brahmavādin).
पञ्चम्यां चैव षष्ठ्यां च पौर्णमास्यां च भारत ।
क्षमावान्रूपसंपन्नः श्रुतवांश्चैव जायते ॥१४॥
14. pañcamyāṁ caiva ṣaṣṭhyāṁ ca paurṇamāsyāṁ ca bhārata ,
kṣamāvānrūpasaṁpannaḥ śrutavāṁścaiva jāyate.
14. pañcamyām ca eva ṣaṣṭhyām ca paurṇamāsyām ca bhārata
kṣamāvān rūpasaṃpannaḥ śrutavān ca eva jāyate
14. bhārata pañcamyām ca eva ṣaṣṭhyām ca paurṇamāsyām
ca kṣamāvān rūpasaṃpannaḥ śrutavān ca eva jāyate
14. O Bhārata, one who is born on the fifth day, the sixth day, and also on the full moon day, is endowed with forgiveness, beauty, and knowledge.
नानपत्यो भवेत्प्राज्ञो दरिद्रो वा कदाचन ।
यजिष्णुः पञ्चमीं षष्ठीं क्षपेद्यो भोजयेद्द्विजान् ॥१५॥
15. nānapatyo bhavetprājño daridro vā kadācana ,
yajiṣṇuḥ pañcamīṁ ṣaṣṭhīṁ kṣapedyo bhojayeddvijān.
15. na anapatyaḥ bhavet prājñaḥ daridraḥ vā kadācana
yajiṣṇuḥ pañcamīm ṣaṣṭhīm kṣapet yaḥ bhojayet dvijān
15. prājñaḥ yaḥ yajiṣṇuḥ pañcamīm ṣaṣṭhīm kṣapet dvijān
bhojayet na anapatyaḥ vā daridraḥ kadācana bhavet
15. That wise person who, devoted to a "Vedic ritual" (yajña), observes the fifth and sixth lunar days and feeds brahmins (dvija), will never be childless or poor.
अष्टमीमथ कौन्तेय शुक्लपक्षे चतुर्दशीम् ।
उपोष्य व्याधिरहितो वीर्यवानभिजायते ॥१६॥
16. aṣṭamīmatha kaunteya śuklapakṣe caturdaśīm ,
upoṣya vyādhirahito vīryavānabhijāyate.
16. aṣṭamīm atha kaunteya śuklapakṣe caturdaśīm
upoṣya vyādhirahitaḥ vīryavān abhijāyate
16. kaunteya śuklapakṣe aṣṭamīm atha caturdaśīm
upoṣya vyādhirahitaḥ vīryavān abhijāyate
16. O son of Kuntī, one who fasts on the eighth and fourteenth lunar days of the bright half of the month is born free from disease and endowed with vigor.
मार्गशीर्षं तु यो मासमेकभक्तेन संक्षिपेत् ।
भोजयेच्च द्विजान्भक्त्या स मुच्येद्व्याधिकिल्बिषैः ॥१७॥
17. mārgaśīrṣaṁ tu yo māsamekabhaktena saṁkṣipet ,
bhojayecca dvijānbhaktyā sa mucyedvyādhikilbiṣaiḥ.
17. mārgaśīrṣam tu yaḥ māsam ekabhaktena saṃkṣipet
bhojayet ca dvijān bhaktyā saḥ mucyeta vyādhikilbiṣaiḥ
17. tu yaḥ ekabhaktena mārgaśīrṣam māsam saṃkṣipet dvijān
ca bhaktyā bhojayet saḥ vyādhikilbiṣaiḥ mucyeta
17. But whoever spends the month of Mārgaśīrṣa by eating only one meal a day and feeds brahmins (dvija) with devotion (bhakti), he is freed from diseases and sins.
सर्वकल्याणसंपूर्णः सर्वौषधिसमन्वितः ।
कृषिभागी बहुधनो बहुपुत्रश्च जायते ॥१८॥
18. sarvakalyāṇasaṁpūrṇaḥ sarvauṣadhisamanvitaḥ ,
kṛṣibhāgī bahudhano bahuputraśca jāyate.
18. sarvakalyāṇasaṃpūrṇaḥ sarvauṣadhisamanvitaḥ
kṛṣibhāgī bahudhanaḥ bahuputraḥ ca jāyate
18. sarvakalyāṇasaṃpūrṇaḥ sarvauṣadhisamanvitaḥ
kṛṣibhāgī bahudhanaḥ bahuputraḥ ca jāyate
18. One becomes endowed with all well-being, possessing all remedies, engaged in farming, very wealthy, and blessed with many sons.
पौषमासं तु कौन्तेय भक्तेनैकेन यः क्षपेत् ।
सुभगो दर्शनीयश्च यशोभागी च जायते ॥१९॥
19. pauṣamāsaṁ tu kaunteya bhaktenaikena yaḥ kṣapet ,
subhago darśanīyaśca yaśobhāgī ca jāyate.
19. pauṣamāsam tu kaunteya bhaktena ekena yaḥ kṣapet
subhagaḥ darśanīyaḥ ca yaśobhāgī ca jāyate
19. kaunteya yaḥ tu pauṣamāsam ekena bhaktena kṣapet
subhagaḥ darśanīyaḥ ca yaśobhāgī ca jāyate
19. O son of Kuntī, whoever spends the month of Pauṣa eating only once a day becomes fortunate, handsome, and attains fame.
पितृभक्तो माघमासमेकभक्तेन यः क्षपेत् ।
श्रीमत्कुले ज्ञातिमध्ये स महत्त्वं प्रपद्यते ॥२०॥
20. pitṛbhakto māghamāsamekabhaktena yaḥ kṣapet ,
śrīmatkule jñātimadhye sa mahattvaṁ prapadyate.
20. pitṛbhaktaḥ māghamāsam ekabhaktena yaḥ kṣapet
śrīmatkule jñātimadhye saḥ mahattvam prapadyate
20. yaḥ pitṛbhaktaḥ māghamāsam ekabhaktena kṣapet
saḥ śrīmatkule jñātimadhye mahattvam prapadyate
20. Whoever, devoted to ancestors, spends the month of Māgha eating only once a day, he achieves greatness within an esteemed family and among his kinsmen.
भगदैवं तु यो मासमेकभक्तेन यः क्षपेत् ।
स्त्रीषु वल्लभतां याति वश्याश्चास्य भवन्ति ताः ॥२१॥
21. bhagadaivaṁ tu yo māsamekabhaktena yaḥ kṣapet ,
strīṣu vallabhatāṁ yāti vaśyāścāsya bhavanti tāḥ.
21. bhagadaivam tu yaḥ māsam ekabhaktena yaḥ kṣapet
strīṣu vallabhatām yāti vaśyāḥ ca asya bhavanti tāḥ
21. tu yaḥ bhagadaivam māsam ekabhaktena yaḥ kṣapet
strīṣu vallabhatām yāti ca tāḥ asya vaśyāḥ bhavanti
21. Whoever observes the month of Phālguna, sacred to the deity Bhaga, by eating only once a day, achieves popularity among women, and they become submissive to him.
चैत्रं तु नियतो मासमेकभक्तेन यः क्षपेत् ।
सुवर्णमणिमुक्ताढ्ये कुले महति जायते ॥२२॥
22. caitraṁ tu niyato māsamekabhaktena yaḥ kṣapet ,
suvarṇamaṇimuktāḍhye kule mahati jāyate.
22. caitram tu niyataḥ māsam ekabhaktena yaḥ
kṣapet suvarṇamaṇimuktāḍhye kule mahati jāyate
22. yaḥ niyataḥ caitram māsam ekabhaktena kṣapet
(saḥ) suvarṇamaṇimuktāḍhye mahati kule jāyate
22. Whoever, being self-controlled, observes the month of Chaitra by eating only once a day, is born into a great family, rich in gold, gems, and pearls.
निस्तरेदेकभक्तेन वैशाखं यो जितेन्द्रियः ।
नरो वा यदि वा नारी ज्ञातीनां श्रेष्ठतां व्रजेत् ॥२३॥
23. nistaredekabhaktena vaiśākhaṁ yo jitendriyaḥ ,
naro vā yadi vā nārī jñātīnāṁ śreṣṭhatāṁ vrajet.
23. nistaret ekabhaktena vaiśākham yaḥ jitendriyaḥ
naraḥ vā yadi vā nārī jñātīnām śreṣṭhatām vrajet
23. yaḥ jitendriyaḥ ekabhaktena vaiśākham nistaret,
naraḥ vā yadi vā nārī (saḥ/sā) jñātīnām śreṣṭhatām vrajet
23. Whoever, with controlled senses (jitendriya) and eating only once a day, completes the month of Vaishakha, whether a man or a woman, will attain superiority among their relatives.
ज्येष्ठामूलं तु यो मासमेकभक्तेन संक्षपेत् ।
ऐश्वर्यमतुलं श्रेष्ठं पुमान्स्त्री वाभिजायते ॥२४॥
24. jyeṣṭhāmūlaṁ tu yo māsamekabhaktena saṁkṣapet ,
aiśvaryamatulaṁ śreṣṭhaṁ pumānstrī vābhijāyate.
24. jyeṣṭhāmūlam tu yaḥ māsam ekabhaktena saṃkṣapet
aiśvaryam atulam śreṣṭham pumān strī vā abhijāyate
24. yaḥ pumān strī vā ekabhaktena jyeṣṭhāmūlam māsam saṃkṣapet,
(saḥ/sā) atulam śreṣṭham aiśvaryam abhijāyate
24. Whoever, whether a man or a woman, observes the month of Jyeshtha by eating only once a day, attains unequalled and supreme prosperity.
आषाढमेकभक्तेन स्थित्वा मासमतन्द्रितः ।
बहुधान्यो बहुधनो बहुपुत्रश्च जायते ॥२५॥
25. āṣāḍhamekabhaktena sthitvā māsamatandritaḥ ,
bahudhānyo bahudhano bahuputraśca jāyate.
25. āṣāḍham ekabhaktena sthitvā māsam atandritaḥ
bahudhānyaḥ bahudhanaḥ bahuputraḥ ca jāyate
25. atandritaḥ (yaḥ) ekabhaktena āṣāḍham māsam sthitvā
(saḥ) bahudhānyaḥ bahudhanaḥ bahuputraḥ ca jāyate
25. Whoever, being diligent, completes the month of Ashadha by eating only once a day, becomes rich in grain, wealthy, and blessed with many sons.
श्रावणं नियतो मासमेकभक्तेन यः क्षपेत् ।
यत्र तत्राभिषेकेण युज्यते ज्ञातिवर्धनः ॥२६॥
26. śrāvaṇaṁ niyato māsamekabhaktena yaḥ kṣapet ,
yatra tatrābhiṣekeṇa yujyate jñātivardhanaḥ.
26. śrāvaṇam niyataḥ māsam ekabhaktena yaḥ kṣapet
yatra tatra abhiṣekeṇa yujyate jñātivardhanaḥ
26. Whoever, with self-restraint, observes a single meal a day throughout the month of Shravana, he will attain an increase in his family wherever he performs ritual bathing.
प्रौष्ठपदं तु यो मासमेकाहारो भवेन्नरः ।
धनाढ्यं स्फीतमचलमैश्वर्यं प्रतिपद्यते ॥२७॥
27. prauṣṭhapadaṁ tu yo māsamekāhāro bhavennaraḥ ,
dhanāḍhyaṁ sphītamacalamaiśvaryaṁ pratipadyate.
27. prauṣṭhapadam tu yaḥ māsam ekāhāraḥ bhavet naraḥ
dhanāḍhyam sphītam acalam aiśvaryam pratipadyate
27. However, the person who restricts himself to one meal a day during the month of Bhadrapada, he attains abundant, extensive, and unshakeable prosperity.
तथैवाश्वयुजं मासमेकभक्तेन यः क्षपेत् ।
प्रजावान्वाहनाढ्यश्च बहुपुत्रश्च जायते ॥२८॥
28. tathaivāśvayujaṁ māsamekabhaktena yaḥ kṣapet ,
prajāvānvāhanāḍhyaśca bahuputraśca jāyate.
28. tathā eva aśvayujam māsam ekabhaktena yaḥ kṣapet
prajāvān vāhanāḍhyaḥ ca bahuputraḥ ca jāyate
28. In the same manner, whoever observes a single meal a day during the month of Ashvina, he becomes blessed with progeny, rich in vehicles, and possessing many sons.
कार्त्तिकं तु नरो मासं यः कुर्यादेकभोजनम् ।
शूरश्च बहुभार्यश्च कीर्तिमांश्चैव जायते ॥२९॥
29. kārttikaṁ tu naro māsaṁ yaḥ kuryādekabhojanam ,
śūraśca bahubhāryaśca kīrtimāṁścaiva jāyate.
29. kārttikam tu naraḥ māsam yaḥ kuryāt ekabhojanam
śūraḥ ca bahubhāryaḥ ca kīrtimān ca eva jāyate
29. Furthermore, the person who observes a single meal a day during the month of Karttika, he becomes brave, endowed with many wives, and indeed, glorious.
इति मासा नरव्याघ्र क्षपतां परिकीर्तिताः ।
तिथीनां नियमा ये तु शृणु तानपि पार्थिव ॥३०॥
30. iti māsā naravyāghra kṣapatāṁ parikīrtitāḥ ,
tithīnāṁ niyamā ye tu śṛṇu tānapi pārthiva.
30. iti māsāḥ naravyāghra kṣapatām parikīrtitāḥ
tithīnām niyamāḥ ye tu śṛṇu tān api pārthiva
30. naravyāghra pārthiva iti kṣapatām māsāḥ
parikīrtitāḥ tu ye tithīnām niyamāḥ tān api śṛṇu
30. O tiger among men, these months observed by those who undertake austerities have thus been declared. Now, O king, listen also to those rules regarding the lunar days.
पक्षे पक्षे गते यस्तु भक्तमश्नाति भारत ।
गवाढ्यो बहुपुत्रश्च दीर्घायुश्च स जायते ॥३१॥
31. pakṣe pakṣe gate yastu bhaktamaśnāti bhārata ,
gavāḍhyo bahuputraśca dīrghāyuśca sa jāyate.
31. pakṣe pakṣe gate yaḥ tu bhaktam aśnāti bhārata
gavāḍhyaḥ bahuputraḥ ca dīrghāyuḥ ca saḥ jāyate
31. bhārata yaḥ tu pakṣe pakṣe gate bhaktam aśnāti
saḥ gavāḍhyaḥ ca bahuputraḥ ca dīrghāyuḥ jāyate
31. O descendant of Bharata, whoever eats a meal only after each fortnight has passed, that person becomes wealthy with cattle, has many sons, and lives a long life.
मासि मासि त्रिरात्राणि कृत्वा वर्षाणि द्वादश ।
गणाधिपत्यं प्राप्नोति निःसपत्नमनाविलम् ॥३२॥
32. māsi māsi trirātrāṇi kṛtvā varṣāṇi dvādaśa ,
gaṇādhipatyaṁ prāpnoti niḥsapatnamanāvilam.
32. māsi māsi trirātrāṇi kṛtvā varṣāṇi dvādaśa
gaṇādhipatyam prāpnoti niḥsapatnam anāvilam
32. māsi māsi dvādaśa varṣāṇi trirātrāṇi kṛtvā
niḥsapatnam anāvilam gaṇādhipatyam prāpnoti
32. Whoever performs a three-night observance month after month for twelve years attains an undisturbed chieftainship over hosts, free from rivals.
एते तु नियमाः सर्वे कर्तव्याः शरदो दश ।
द्वे चान्ये भरतश्रेष्ठ प्रवृत्तिमनुवर्तता ॥३३॥
33. ete tu niyamāḥ sarve kartavyāḥ śarado daśa ,
dve cānye bharataśreṣṭha pravṛttimanuvartatā.
33. ete tu niyamāḥ sarve kartavyāḥ śaradaḥ daśa dve
ca anye bharataśreṣṭha pravṛttim anuvarthatā
33. bharataśreṣṭha tu ete sarve niyamāḥ daśa ca dve
anye śaradaḥ pravṛttim anuvarthatā kartavyāḥ
33. O best among the Bhāratas, all these observances should be performed for ten and two additional years (a total of twelve years) by one who diligently follows this practice.
यस्तु प्रातस्तथा सायं भुञ्जानो नान्तरा पिबेत् ।
अहिंसानिरतो नित्यं जुह्वानो जातवेदसम् ॥३४॥
34. yastu prātastathā sāyaṁ bhuñjāno nāntarā pibet ,
ahiṁsānirato nityaṁ juhvāno jātavedasam.
34. yaḥ tu prātaḥ tathā sāyam bhuñjānaḥ na antarā
pibet ahiṃsānirataḥ nityam juhvānaḥ jātavedasam
34. yaḥ tu prātaḥ tathā sāyam bhuñjānaḥ antarā na pibet,
nityam ahiṃsānirataḥ jātavedasam juhvānaḥ
34. The one who, while eating in the morning and in the evening, does not drink anything in between, and who is always devoted to non-violence (ahiṃsā), constantly performing a Vedic fire ritual to Agni...
षड्भिः स वर्षैर्नृपते सिध्यते नात्र संशयः ।
अग्निष्टोमस्य यज्ञस्य फलं प्राप्नोति मानवः ॥३५॥
35. ṣaḍbhiḥ sa varṣairnṛpate sidhyate nātra saṁśayaḥ ,
agniṣṭomasya yajñasya phalaṁ prāpnoti mānavaḥ.
35. ṣaḍbhiḥ saḥ varṣaiḥ nṛpate sidhyate na atra saṃśayaḥ
agniṣṭomasya yajñasya phalam prāpnoti mānavaḥ
35. nṛpate,
saḥ ṣaḍbhiḥ varṣaiḥ sidhyate,
atra saṃśayaḥ na.
mānavaḥ agniṣṭomasya yajñasya phalam prāpnoti.
35. O King, such a person attains perfection in six years; there is no doubt about this. That individual achieves the result of the Agniṣṭoma Vedic ritual (yajña).
अधिवासे सोऽप्सरसां नृत्यगीतविनादिते ।
तप्तकाञ्चनवर्णाभं विमानमधिरोहति ॥३६॥
36. adhivāse so'psarasāṁ nṛtyagītavinādite ,
taptakāñcanavarṇābhaṁ vimānamadhirohati.
36. adhivāse saḥ apsarasām nṛtyagītavinādite
taptakāñcanavarṇābham vimānam adhirohati
36. saḥ taptakāñcanavarṇābham vimānam apsarasām nṛtyagītavinādite adhivāse adhirohati.
36. He ascends an aerial chariot that gleams with the color of molten gold, arriving at the abode of the apsarases, which is made resonant by their dancing and singing.
पूर्णं वर्षसहस्रं तु ब्रह्मलोके महीयते ।
तत्क्षयादिह चागम्य माहात्म्यं प्रतिपद्यते ॥३७॥
37. pūrṇaṁ varṣasahasraṁ tu brahmaloke mahīyate ,
tatkṣayādiha cāgamya māhātmyaṁ pratipadyate.
37. pūrṇam varṣasahasram tu brahmaloke mahīyate
tatkṣayāt iha ca āgamya māhātmyam pratipadyate
37. tu pūrṇam varṣasahasram brahmaloke mahīyate.
tatkṣayāt ca iha āgamya māhātmyam pratipadyate.
37. Indeed, for a full thousand years he is honored in the world of Brahmā (brahmaloka). And after the exhaustion of that merit, having returned to this world, he attains great glory.
यस्तु संवत्सरं पूर्णमेकाहारो भवेन्नरः ।
अतिरात्रस्य यज्ञस्य स फलं समुपाश्नुते ॥३८॥
38. yastu saṁvatsaraṁ pūrṇamekāhāro bhavennaraḥ ,
atirātrasya yajñasya sa phalaṁ samupāśnute.
38. yaḥ tu saṃvatsaram pūrṇam ekāhāraḥ bhavet naraḥ
atirātrasya yajñasya saḥ phalam samupāśnute
38. The man who eats only once a day for a full year obtains the complete reward of the Atirātra (Vedic ritual).
दशवर्षसहस्राणि स्वर्गे च स महीयते ।
तत्क्षयादिह चागम्य माहात्म्यं प्रतिपद्यते ॥३९॥
39. daśavarṣasahasrāṇi svarge ca sa mahīyate ,
tatkṣayādiha cāgamya māhātmyaṁ pratipadyate.
39. daśavarṣasahasrāṇi svarge ca saḥ mahīyate
tatkṣayāt iha ca āgamya māhātmyam pratipadyate
39. And he is honored in heaven for ten thousand years. After that merit is exhausted, he returns to this world and attains greatness.
यस्तु संवत्सरं पूर्णं चतुर्थं भक्तमश्नुते ।
अहिंसानिरतो नित्यं सत्यवाङ्नियतेन्द्रियः ॥४०॥
40. yastu saṁvatsaraṁ pūrṇaṁ caturthaṁ bhaktamaśnute ,
ahiṁsānirato nityaṁ satyavāṅniyatendriyaḥ.
40. yaḥ tu saṃvatsaram pūrṇam caturtham bhaktam aśnute
ahiṃsānirataḥ nityam satyavāk niyatendriyaḥ
40. But the one who for a full year eats only on the fourth occasion, always devoted to non-violence (ahiṃsā), speaking truth, and having controlled senses...
वाजपेयस्य यज्ञस्य फलं वै समुपाश्नुते ।
त्रिंशद्वर्षसहस्राणि स्वर्गे च स महीयते ॥४१॥
41. vājapeyasya yajñasya phalaṁ vai samupāśnute ,
triṁśadvarṣasahasrāṇi svarge ca sa mahīyate.
41. vājapeyasya yajñasya phalam vai samupāśnute
triṃśadvarṣasahasrāṇi svarge ca saḥ mahīyate
41. He indeed obtains the reward of the Vājapeya (Vedic ritual). And he is honored in heaven for thirty thousand years.
षष्ठे काले तु कौन्तेय नरः संवत्सरं क्षपेत् ।
अश्वमेधस्य यज्ञस्य फलं प्राप्नोति मानवः ॥४२॥
42. ṣaṣṭhe kāle tu kaunteya naraḥ saṁvatsaraṁ kṣapet ,
aśvamedhasya yajñasya phalaṁ prāpnoti mānavaḥ.
42. ṣaṣṭhe kāle tu kaunteya naraḥ saṃvatsaram kṣapet
aśvamedhasya yajñasya phalam prāpnoti mānavaḥ
42. kaunteya naraḥ ṣaṣṭhe kāle tu saṃvatsaram kṣapet
mānavaḥ aśvamedhasya yajñasya phalam prāpnoti
42. O son of Kunti, a person who lives for a year by subsisting only on food taken at the sixth meal (of the day) obtains the fruit of the aśvamedha (Vedic ritual).
चक्रवाकप्रयुक्तेन विमानेन स गच्छति ।
चत्वारिंशत्सहस्राणि वर्षाणां दिवि मोदते ॥४३॥
43. cakravākaprayuktena vimānena sa gacchati ,
catvāriṁśatsahasrāṇi varṣāṇāṁ divi modate.
43. cakravākaprayuktena vimānena saḥ gacchati
catvāriṃśatsahasrāṇi varṣāṇām divi modate
43. saḥ cakravākaprayuktena vimānena gacchati
divi catvāriṃśatsahasrāṇi varṣāṇām modate
43. He travels in a celestial vehicle (vimāna) adorned with cakravāka birds and rejoices in heaven for forty thousand years.
अष्टमेन तु भक्तेन जीवन्संवत्सरं नृप ।
गवामयस्य यज्ञस्य फलं प्राप्नोति मानवः ॥४४॥
44. aṣṭamena tu bhaktena jīvansaṁvatsaraṁ nṛpa ,
gavāmayasya yajñasya phalaṁ prāpnoti mānavaḥ.
44. aṣṭamena tu bhaktena jīvan saṃvatsaram nṛpa
gavāmayasya yajñasya phalam prāpnoti mānavaḥ
44. nṛpa jīvan saṃvatsaram aṣṭamena bhaktena tu
mānavaḥ gavāmayasya yajñasya phalam prāpnoti
44. O king, a person who lives for a year by subsisting only on food taken at the eighth meal (of the day) obtains the fruit of the gavāmaya (Vedic ritual).
हंससारसयुक्तेन विमानेन स गच्छति ।
पञ्चाशतं सहस्राणि वर्षाणां दिवि मोदते ॥४५॥
45. haṁsasārasayuktena vimānena sa gacchati ,
pañcāśataṁ sahasrāṇi varṣāṇāṁ divi modate.
45. haṃsasārasayuktena vimānena saḥ gacchati
pañcāśatam sahasrāṇi varṣāṇām divi modate
45. saḥ haṃsasārasayuktena vimānena gacchati
divi pañcāśatam sahasrāṇi varṣāṇām modate
45. He travels in a celestial vehicle (vimāna) adorned with swans and cranes and rejoices in heaven for fifty thousand years.
पक्षे पक्षे गते राजन्योऽश्नीयाद्वर्षमेव तु ।
षण्मासानशनं तस्य भगवानङ्गिराब्रवीत् ।
षष्टिं वर्षसहस्राणि दिवमावसते च सः ॥४६॥
46. pakṣe pakṣe gate rājanyo'śnīyādvarṣameva tu ,
ṣaṇmāsānaśanaṁ tasya bhagavānaṅgirābravīt ,
ṣaṣṭiṁ varṣasahasrāṇi divamāvasate ca saḥ.
46. pakṣe pakṣe gate rājan yaḥ aśnīyāt
varṣam eva tu ṣaṇmāsa anaśanam
tasya bhagavān aṅgirā abravīt ṣaṣṭim
varṣa sahasrāṇi divam āvasate ca saḥ
46. rājan yaḥ pakṣe pakṣe gate varṣam eva tu aśnīyāt,
tasya ṣaṇmāsa anaśanam (iti) bhagavān aṅgirā abravīt.
ca saḥ divam ṣaṣṭim varṣa sahasrāṇi āvasate.
46. O King, whoever eats only once every fortnight for an entire year – Lord Aṅgiras has declared that such a person's act is equivalent to a six-month fast. Furthermore, that person resides in heaven for sixty thousand years.
वीणानां वल्लकीनां च वेणूनां च विशां पते ।
सुघोषैर्मधुरैः शब्दैः सुप्तः स प्रतिबोध्यते ॥४७॥
47. vīṇānāṁ vallakīnāṁ ca veṇūnāṁ ca viśāṁ pate ,
sughoṣairmadhuraiḥ śabdaiḥ suptaḥ sa pratibodhyate.
47. vīṇānām vallakīnām ca veṇūnām ca viśām pate
sughoṣaiḥ madhuraiḥ śabdaiḥ suptaḥ saḥ pratibodhyate
47. viśām pate! saḥ suptaḥ vīṇānām ca vallakīnām ca veṇūnām sughoṣaiḥ madhuraiḥ śabdaiḥ pratibodhyate.
47. O lord of the people, he, when asleep, is awakened by the sweet and melodious sounds of lutes (vīṇās), harps (vallakīs), and flutes (veṇus).
संवत्सरमिहैकं तु मासि मासि पिबेत्पयः ।
फलं विश्वजितस्तात प्राप्नोति स नरो नृप ॥४८॥
48. saṁvatsaramihaikaṁ tu māsi māsi pibetpayaḥ ,
phalaṁ viśvajitastāta prāpnoti sa naro nṛpa.
48. saṃvatsaram iha ekam tu māsi māsi pibet payaḥ
phalam viśvajitaḥ tāta prāpnoti saḥ naraḥ nṛpa
48. tāta nṛpa,
yaḥ naraḥ iha ekam saṃvatsaram tu māsi māsi payaḥ pibet,
saḥ viśvajitaḥ phalam prāpnoti.
48. O dear one, O King, that man who here drinks milk every single month for one year indeed, attains the reward of the Viśvajit (Vedic ritual).
सिंहव्याघ्रप्रयुक्तेन विमानेन स गच्छति ।
सप्ततिं च सहस्राणि वर्षाणां दिवि मोदते ॥४९॥
49. siṁhavyāghraprayuktena vimānena sa gacchati ,
saptatiṁ ca sahasrāṇi varṣāṇāṁ divi modate.
49. siṃha vyāghra prayuktena vimānena saḥ gacchati
saptatim ca sahasrāṇi varṣāṇām divi modate
49. saḥ siṃha vyāghra prayuktena vimānena gacchati.
ca divi varṣāṇām saptatim sahasrāṇi modate.
49. He travels by means of a celestial chariot (vimāna) decorated with lions and tigers. He rejoices in heaven for seventy thousand years.
मासादूर्ध्वं नरव्याघ्र नोपवासो विधीयते ।
विधिं त्वनशनस्याहुः पार्थ धर्मविदो जनाः ॥५०॥
50. māsādūrdhvaṁ naravyāghra nopavāso vidhīyate ,
vidhiṁ tvanaśanasyāhuḥ pārtha dharmavido janāḥ.
50. māsāt ūrdhvam naravyāghra na upavāsaḥ vidhīyate
vidhim tu anaśanasya āhuḥ pārtha dharmavidaḥ janāḥ
50. O tiger among men, a fast (upavāsa) lasting beyond one month is not prescribed. But O Pārtha, those who understand the (dharma) natural law speak of the specific procedure for fasting unto death (anaśana).
अनार्तो व्याधिरहितो गच्छेदनशनं तु यः ।
पदे पदे यज्ञफलं स प्राप्नोति न संशयः ॥५१॥
51. anārto vyādhirahito gacchedanaśanaṁ tu yaḥ ,
pade pade yajñaphalaṁ sa prāpnoti na saṁśayaḥ.
51. anārtaḥ vyādhirahitaḥ gacchet anaśanam tu yaḥ
pade pade yajñaphalam saḥ prāpnoti na saṃśayaḥ
51. Indeed, whoever, not distressed and free from illness, undertakes fasting unto death (anaśana) obtains the fruit of a (yajña) Vedic ritual at every step; there is no doubt about it.
दिवं हंसप्रयुक्तेन विमानेन स गच्छति ।
शतं चाप्सरसः कन्या रमयन्त्यपि तं नरम् ॥५२॥
52. divaṁ haṁsaprayuktena vimānena sa gacchati ,
śataṁ cāpsarasaḥ kanyā ramayantyapi taṁ naram.
52. divam haṃsaprayuktena vimānena saḥ gacchati
śatam ca apsarasaḥ kanyāḥ ramayanti api tam naram
52. He goes to heaven by an aerial chariot drawn by swans. And a hundred celestial maidens (apsaras) also delight that man.
आर्तो वा व्याधितो वापि गच्छेदनशनं तु यः ।
शतं वर्षसहस्राणां मोदते दिवि स प्रभो ।
काञ्चीनूपुरशब्देन सुप्तश्चैव प्रबोध्यते ॥५३॥
53. ārto vā vyādhito vāpi gacchedanaśanaṁ tu yaḥ ,
śataṁ varṣasahasrāṇāṁ modate divi sa prabho ,
kāñcīnūpuraśabdena suptaścaiva prabodhyate.
53. ārtaḥ vā vyādhitaḥ vā api gacchet
anaśanam tu yaḥ śatam varṣasahasrāṇām
modate divi saḥ prabho
kāñcīnūpuraśabdena suptaḥ ca eva prabodhyate
53. But whoever undertakes fasting unto death (anaśana), whether distressed or even ill, O lord, he rejoices in heaven for a hundred thousand years. And indeed, when he is asleep, he is awakened by the sound of waist-bells and anklets.
सहस्रहंससंयुक्ते विमाने सोमवर्चसि ।
स गत्वा स्त्रीशताकीर्णे रमते भरतर्षभ ॥५४॥
54. sahasrahaṁsasaṁyukte vimāne somavarcasi ,
sa gatvā strīśatākīrṇe ramate bharatarṣabha.
54. sahasrahaṃsasaṃyukte vimāne somavarcasi saḥ
gatvā strīśatākīrṇe ramate bharatarṣabha
54. bharatarṣabha saḥ gatvā vimāne sahasrahaṃsasaṃyukte
somavarcasi strīśatākīrṇe ramate
54. O best of Bharatas, he, having gone to a celestial chariot, splendid like the moon and adorned with a thousand swans, enjoys himself amidst hundreds of women.
क्षीणस्याप्यायनं दृष्टं क्षतस्य क्षतरोहणम् ।
व्याधितस्यौषधग्रामः क्रुद्धस्य च प्रसादनम् ॥५५॥
55. kṣīṇasyāpyāyanaṁ dṛṣṭaṁ kṣatasya kṣatarohaṇam ,
vyādhitasyauṣadhagrāmaḥ kruddhasya ca prasādanam.
55. kṣīṇasya āpyāyanam dṛṣṭam kṣatasya kṣatarohaṇam
vyādhitasya auṣadhagrāmaḥ kruddhasya ca prasādanam
55. kṣīṇasya āpyāyanam dṛṣṭam kṣatasya kṣatarohaṇam
vyādhitasya auṣadhagrāmaḥ kruddhasya ca prasādanam
55. Nourishment is observed for the weak, the healing of wounds for the injured, a remedy for the sick, and appeasement for the enraged.
दुःखितस्यार्थमानाभ्यां द्रव्याणां प्रतिपादनम् ।
न चैते स्वर्गकामस्य रोचन्ते सुखमेधसः ॥५६॥
56. duḥkhitasyārthamānābhyāṁ dravyāṇāṁ pratipādanam ,
na caite svargakāmasya rocante sukhamedhasaḥ.
56. duḥkhitasya arthamānābhyām dravyāṇām pratipādanam
na ca ete svargakāmasya sukhamehdasaḥ rocante
56. duḥkhitasya arthamānābhyām dravyāṇām pratipādanam
ca na ete svargakāmasya sukhamehdasaḥ rocante
56. And the provision of wealth and honor for the distressed [is also a remedy]; however, these [worldly pleasures] do not appeal to one who desires heaven and whose happiness flourishes.
अतः स कामसंयुक्तो विमाने हेमसंनिभे ।
रमते स्त्रीशताकीर्णे पुरुषोऽलंकृतः शुभे ॥५७॥
57. ataḥ sa kāmasaṁyukto vimāne hemasaṁnibhe ,
ramate strīśatākīrṇe puruṣo'laṁkṛtaḥ śubhe.
57. ataḥ saḥ kāmasaṃyuktaḥ vimāne hemasaṃnibhe
ramate strīśatākīrṇe puruṣaḥ alaṅkṛtaḥ śubhe
57. ataḥ saḥ puruṣaḥ kāmasaṃyuktaḥ alaṅkṛtaḥ
vimāne hemasaṃnibhe strīśatākīrṇe śubhe ramate
57. Therefore, that man (puruṣa), adorned and filled with desires, enjoys himself in a beautiful, golden celestial chariot crowded with hundreds of women.
स्वस्थः सफलसंकल्पः सुखी विगतकल्मषः ।
अनश्नन्देहमुत्सृज्य फलं प्राप्नोति मानवः ॥५८॥
58. svasthaḥ saphalasaṁkalpaḥ sukhī vigatakalmaṣaḥ ,
anaśnandehamutsṛjya phalaṁ prāpnoti mānavaḥ.
58. svasthaḥ saphala-saṅkalpaḥ sukhī vigata-kalmaṣaḥ
anaśnan deham utsṛjya phalam prāpnoti mānavaḥ
58. mānavaḥ svasthaḥ saphala-saṅkalpaḥ sukhī
vigata-kalmaṣaḥ deham anaśnan utsṛjya phalam prāpnoti
58. A human being, being tranquil, having fruitful resolves, happy, and free from impurities, attains the fruit (phalam) by abandoning the body while fasting.
बालसूर्यप्रतीकाशे विमाने हेमवर्चसि ।
वैडूर्यमुक्ताखचिते वीणामुरजनादिते ॥५९॥
59. bālasūryapratīkāśe vimāne hemavarcasi ,
vaiḍūryamuktākhacite vīṇāmurajanādite.
59. bāla-sūrya-pratīkāśe vimāne hema-varcasi
vaiḍūrya-muktā-khacite vīṇā-muraja-nādite
59. bāla-sūrya-pratīkāśe hema-varcasi
vaiḍūrya-muktā-khacite vīṇā-muraja-nādite vimāne
59. In a celestial vehicle resembling the morning sun, radiant with a golden luster, studded with lapis lazuli and pearls, and resonant with the sounds of lutes and drums.
पताकादीपिकाकीर्णे दिव्यघण्टानिनादिते ।
स्त्रीसहस्रानुचरिते स नरः सुखमेधते ॥६०॥
60. patākādīpikākīrṇe divyaghaṇṭāninādite ,
strīsahasrānucarite sa naraḥ sukhamedhate.
60. patākā-dīpikā-kīrṇe divya-ghaṇṭā-ninādite
strī-sahasra-anucarite sa naraḥ sukham edhate
60. sa naraḥ patākā-dīpikā-kīrṇe divya-ghaṇṭā-ninādite
strī-sahasra-anucarite sukham edhate
60. Adorned with banners and lamps, resonant with the ringing of divine bells, and attended by thousands of women, that man thrives in happiness.
यावन्ति रोमकूपाणि तस्य गात्रेषु पाण्डव ।
तावन्त्येव सहस्राणि वर्षाणां दिवि मोदते ॥६१॥
61. yāvanti romakūpāṇi tasya gātreṣu pāṇḍava ,
tāvantyeva sahasrāṇi varṣāṇāṁ divi modate.
61. yāvantī roma-kūpāṇi tasya gātreṣu pāṇḍava
tāvantī eva sahasrāṇi varṣāṇām divi modate
61. pāṇḍava tasya gātreṣu yāvantī roma-kūpāṇi
tāvantī eva sahasrāṇi varṣāṇām divi modate
61. O Pāṇḍava, that man rejoices in heaven for as many thousands of years as there are hair-pores on his body.
नास्ति वेदात्परं शास्त्रं नास्ति मातृसमो गुरुः ।
न धर्मात्परमो लाभस्तपो नानशनात्परम् ॥६२॥
62. nāsti vedātparaṁ śāstraṁ nāsti mātṛsamo guruḥ ,
na dharmātparamo lābhastapo nānaśanātparam.
62. na asti vedāt param śāstram na asti mātṛsamaḥ guruḥ
na dharmāt paramaḥ lābhaḥ tapaḥ na anaśanāt param
62. vedāt param śāstram na asti mātṛsamaḥ guruḥ na asti
dharmāt paramaḥ lābhaḥ na tapaḥ anaśanāt param na
62. There is no scripture superior to the Veda. There is no teacher equal to a mother. There is no greater gain than upholding natural law (dharma). There is no austerity (tapas) higher than fasting.
ब्राह्मणेभ्यः परं नास्ति पावनं दिवि चेह च ।
उपवासैस्तथा तुल्यं तपःकर्म न विद्यते ॥६३॥
63. brāhmaṇebhyaḥ paraṁ nāsti pāvanaṁ divi ceha ca ,
upavāsaistathā tulyaṁ tapaḥkarma na vidyate.
63. brāhmaṇebhyaḥ param na asti pāvanam divi ca iha
ca upavāsaiḥ tathā tulyam tapaḥkarma na vidyate
63. brāhmaṇebhyaḥ param pāvanam divi ca iha ca na
asti tathā upavāsaiḥ tulyam tapaḥkarma na vidyate
63. There is nothing more sacred or purifying than brahmins, neither in heaven nor here on earth. Similarly, no act of austerity (tapas) equal to fasting (upavāsa) exists.
उपोष्य विधिवद्देवास्त्रिदिवं प्रतिपेदिरे ।
ऋषयश्च परां सिद्धिमुपवासैरवाप्नुवन् ॥६४॥
64. upoṣya vidhivaddevāstridivaṁ pratipedire ,
ṛṣayaśca parāṁ siddhimupavāsairavāpnuvan.
64. upoṣya vidhivat devāḥ tridivam pratipedire
ṛṣayaḥ ca parām siddhim upavāsaiḥ avāpnuvan
64. devāḥ vidhivat upoṣya tridivam pratipedire
ca ṛṣayaḥ upavāsaiḥ parām siddhim avāpnuvan
64. Having properly observed fasting (upavāsa), the gods attained heaven. And the sages achieved supreme perfection (siddhi) through fasts.
दिव्यं वर्षसहस्रं हि विश्वामित्रेण धीमता ।
क्षान्तमेकेन भक्तेन तेन विप्रत्वमागतः ॥६५॥
65. divyaṁ varṣasahasraṁ hi viśvāmitreṇa dhīmatā ,
kṣāntamekena bhaktena tena vipratvamāgataḥ.
65. divyam varṣasahasram hi viśvāmitreṇa dhīmatā
kṣāntam ekena bhaktena tena vipratvam āgataḥ
65. hi dhīmatā viśvāmitreṇa divyam varṣasahasram
ekena bhaktena kṣāntam tena vipratvam āgataḥ
65. Indeed, the wise Viśvāmitra endured a divine thousand years by observing a vow of a single meal (bhakta). Through that (tapas), he attained the status of a brahmin.
च्यवनो जमदग्निश्च वसिष्ठो गौतमो भृगुः ।
सर्व एव दिवं प्राप्ताः क्षमावन्तो महर्षयः ॥६६॥
66. cyavano jamadagniśca vasiṣṭho gautamo bhṛguḥ ,
sarva eva divaṁ prāptāḥ kṣamāvanto maharṣayaḥ.
66. cyavanaḥ jamadagniḥ ca vasiṣṭhaḥ gautamaḥ bhṛguḥ
sarve eva divam prāptāḥ kṣamāvantaḥ maharṣayaḥ
66. cyavanaḥ jamadagniḥ ca vasiṣṭhaḥ gautamaḥ bhṛguḥ
sarve kṣamāvantaḥ maharṣayaḥ eva divam prāptāḥ
66. Cyavana, Jamadagni, Vasiṣṭha, Gautama, and Bhṛgu, all these great sages, endowed with forbearance, have attained heaven.
इदमङ्गिरसा पूर्वं महर्षिभ्यः प्रदर्शितम् ।
यः प्रदर्शयते नित्यं न स दुःखमवाप्नुते ॥६७॥
67. idamaṅgirasā pūrvaṁ maharṣibhyaḥ pradarśitam ,
yaḥ pradarśayate nityaṁ na sa duḥkhamavāpnute.
67. idam aṅgirasā pūrvam maharṣibhyaḥ pradarśitam
yaḥ pradarśayate nityam na saḥ duḥkham avāpnute
67. idam pūrvam aṅgirasā maharṣibhyaḥ pradarśitam
yaḥ nityam pradarśayate saḥ duḥkham na avāpnute
67. This was previously demonstrated by the sage Aṅgiras to the great sages. Whoever constantly demonstrates this (teaching) does not experience suffering (duḥkha).
इमं तु कौन्तेय यथाक्रमं विधिं प्रवर्तितं ह्यङ्गिरसा महर्षिणा ।
पठेत यो वै शृणुयाच्च नित्यदा न विद्यते तस्य नरस्य किल्बिषम् ॥६८॥
68. imaṁ tu kaunteya yathākramaṁ vidhiṁ; pravartitaṁ hyaṅgirasā maharṣiṇā ,
paṭheta yo vai śṛṇuyācca nityadā; na vidyate tasya narasya kilbiṣam.
68. imam tu kaunteya yathākramam vidhim
pravartitam hi aṅgirasā maharṣiṇā
paṭheta yaḥ vai śṛṇuyāt ca nityadā
na vidyate tasya narasya kilbiṣam
68. kaunteya hi aṅgirasā maharṣiṇā
yathākramam pravartitam imam vidhim
yaḥ vai nityadā paṭheta ca śṛṇuyāt
tasya narasya kilbiṣam na vidyate
68. O son of Kunti (Arjuna), for the person who indeed reads or constantly hears this injunction (vidhi) which was set forth in due order by the great sage Aṅgiras, no fault (kilbiṣa) exists.
विमुच्यते चापि स सर्वसंकरैर्न चास्य दोषैरभिभूयते मनः ।
वियोनिजानां च विजानते रुतं ध्रुवां च कीर्तिं लभते नरोत्तमः ॥६९॥
69. vimucyate cāpi sa sarvasaṁkarai;rna cāsya doṣairabhibhūyate manaḥ ,
viyonijānāṁ ca vijānate rutaṁ; dhruvāṁ ca kīrtiṁ labhate narottamaḥ.
69. vimucyate ca api saḥ sarvasaṅkaraiḥ
na ca asya doṣaiḥ abhibhūyate
manaḥ viyonijānām ca vijānate rutam
dhruvām ca kīrtim labhate narottamaḥ
69. saḥ api ca sarvasaṅkaraiḥ vimucyate
ca asya manaḥ doṣaiḥ na abhibhūyate
narottamaḥ ca viyonijānām rutam
vijānate ca dhruvām kīrtim labhate
69. And he is indeed liberated from all defilements, and his mind is not overcome by imperfections. Such a supreme man (narottama) also comprehends the sounds of creatures born from various wombs and attains enduring renown.