Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-8, chapter-29

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
मद्राधिपस्याधिरथिस्तदैवं वचो निशम्याप्रियमप्रतीतः ।
उवाच शल्यं विदितं ममैतद्यथाविधावर्जुनवासुदेवौ ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
madrādhipasyādhirathistadaivaṁ; vaco niśamyāpriyamapratītaḥ ,
uvāca śalyaṁ viditaṁ mamaita;dyathāvidhāvarjunavāsudevau.
1. sañjaya uvāca madra-adhipasya adhirathiḥ
tadā evam vacaḥ niśamya apriyam
apratītaḥ uvāca śalyam viditam
mama etat yathā-vidhau arjuna-vāsudevau
1. sañjaya uvāca madra-adhipasya evam
apriyam vacaḥ niśamya apratītaḥ
adhirathiḥ tadā śalyam uvāca etat
arjuna-vāsudevau yathā-vidhau mama viditam
1. Sanjaya said: Having heard such unpleasant words from the King of Madra, Adhirathi (Karna), though displeased, then spoke to Shalya: "This is known to me, the true nature of Arjuna and Vāsudeva (Kṛṣṇa)."
शौरे रथं वाहयतोऽर्जुनस्य बलं महास्त्राणि च पाण्डवस्य ।
अहं विजानामि यथावदद्य परोक्षभूतं तव तत्तु शल्य ॥२॥
2. śaure rathaṁ vāhayato'rjunasya; balaṁ mahāstrāṇi ca pāṇḍavasya ,
ahaṁ vijānāmi yathāvadadya; parokṣabhūtaṁ tava tattu śalya.
2. śaure ratham vāhayataḥ arjunasya
balam mahāstrāṇi ca pāṇḍavasya
aham vijānāmi yathāvat adya
parokṣabhūtam tava tat tu śalya
2. śalya aham śaure ratham vāhayataḥ
arjunasya pāṇḍavasya balam
ca mahāstrāṇi yathāvat vijānāmi
tat tu adya tava parokṣabhūtam
2. O Shalya, I, Karna, truly know the strength and great weapons of Arjuna, the Pāṇḍava, as he drives the chariot of Śauri (Kṛṣṇa). But that knowledge is indeed hidden from you today.
तौ चाप्रधृष्यौ शस्त्रभृतां वरिष्ठौ व्यपेतभीर्योधयिष्यामि कृष्णौ ।
संतापयत्यभ्यधिकं तु रामाच्छापोऽद्य मां ब्राह्मणसत्तमाच्च ॥३॥
3. tau cāpradhṛṣyau śastrabhṛtāṁ variṣṭhau; vyapetabhīryodhayiṣyāmi kṛṣṇau ,
saṁtāpayatyabhyadhikaṁ tu rāmā;cchāpo'dya māṁ brāhmaṇasattamācca.
3. tau ca apradhṛṣyau śastra-bhṛtām
variṣṭhau vyapeta-bhīḥ yodhayiṣyāmi kṛṣṇau
saṃtāpayati abhyadhikam tu rāmāt
śāpaḥ adya mām brāhmaṇa-sattamāt ca
3. tau kṛṣṇau ca apradhṛṣyau śastra-bhṛtām
variṣṭhau aham vyapeta-bhīḥ yodhayiṣyāmi
tu adya rāmāt ca brāhmaṇa-sattamāt
śāpaḥ mām abhyadhikam saṃtāpayati
3. Those two Kṛṣṇas (Kṛṣṇa and Arjuna) are indeed unconquerable, the foremost among weapon-bearers. Still, having cast off all fear, I will fight them. However, today the curse from Paraśurāma (Rāma) and from that excellent Brahmin (brāhmaṇasattamāt) torments me exceedingly.
अवात्सं वै ब्राह्मणच्छद्मनाहं रामे पुरा दिव्यमस्त्रं चिकीर्षुः ।
तत्रापि मे देवराजेन विघ्नो हितार्थिना फल्गुनस्यैव शल्य ॥४॥
4. avātsaṁ vai brāhmaṇacchadmanāhaṁ; rāme purā divyamastraṁ cikīrṣuḥ ,
tatrāpi me devarājena vighno; hitārthinā phalgunasyaiva śalya.
4. avātsam vai brāhmaṇacchadmanā aham
rāme purā divyam astram cikīrṣuḥ
| tatra api me devarājena vighnaḥ
hitārthinā phalgunasya eva śalya
4. śalya vai aham purā rāme
brāhmaṇacchadmanā divyam astram cikīrṣuḥ
avātsam tatra api me phalgunasya
hitārthinā devarājena vighnaḥ eva
4. Indeed, I once resided with Rāma in the disguise of a Brahmin, wishing to acquire a divine weapon. Even there, O Śalya, an obstacle was created for me by the king of the gods, who sought Arjuna (Phalguna)'s welfare.
कृतोऽवभेदेन ममोरुमेत्य प्रविश्य कीटस्य तनुं विरूपाम् ।
गुरोर्भयाच्चापि न चेलिवानहं तच्चावबुद्धो ददृशे स विप्रः ॥५॥
5. kṛto'vabhedena mamorumetya; praviśya kīṭasya tanuṁ virūpām ,
gurorbhayāccāpi na celivānahaṁ; taccāvabuddho dadṛśe sa vipraḥ.
5. kṛtaḥ avabhedena mama ūrum etya
praviśya kīṭasya tanum virūpām |
guroḥ bhayāt ca api na celivān aham
tat ca avabuddhaḥ dadṛśe sa vipraḥ
5. mama ūrum etya kīṭasya virūpām
tanum praviśya avabhedena kṛtaḥ ca
api aham guroḥ bhayāt na celivān
ca sa vipraḥ tat avabuddhaḥ dadṛśe
5. The obstacle was created for me when (Indra, in the form of an insect) entered an ugly insect's body, and having split my thigh. And I, out of fear for my guru (teacher), did not move. That Brahmin, having understood this, then beheld (the situation).
पृष्टश्चाहं तमवोचं महर्षिं सूतोऽहमस्मीति स मां शशाप ।
सूतोपधावाप्तमिदं त्वयास्त्रं न कर्मकाले प्रतिभास्यति त्वाम् ॥६॥
6. pṛṣṭaścāhaṁ tamavocaṁ maharṣiṁ; sūto'hamasmīti sa māṁ śaśāpa ,
sūtopadhāvāptamidaṁ tvayāstraṁ; na karmakāle pratibhāsyati tvām.
6. pṛṣṭaḥ ca aham tam avocam maharṣim
sūtaḥ aham asmi iti sa mām śaśāpa
| sūtopadhāvāptam idam tvayā astram
na karmakāle pratibhāsyati tvām
6. ca aham pṛṣṭaḥ tam maharṣim sūtaḥ
aham asmi iti avocam sa mām śaśāpa:
(yat) tvayā sūtopadhāvāptam idam
astram karmakāle tvām na pratibhāsyati
6. And when questioned, I told that great sage, 'I am a sūta.' Thereupon, he cursed me: 'This weapon, obtained by you through sūta-deception, will not manifest to you at the crucial time of action (karma).'
अन्यत्र यस्मात्तव मृत्युकालादब्राह्मणे ब्रह्म न हि ध्रुवं स्यात् ।
तदद्य पर्याप्तमतीव शस्त्रमस्मिन्संग्रामे तुमुले तात भीमे ॥७॥
7. anyatra yasmāttava mṛtyukālā;dabrāhmaṇe brahma na hi dhruvaṁ syāt ,
tadadya paryāptamatīva śastra;masminsaṁgrāme tumule tāta bhīme.
7. anyatra yasmāt tava mṛtyukālāt
abrāhmaṇe brahma na hi dhruvam syāt
| tat adya paryāptam atīva śastram
asmin saṃgrāme tumule tāta bhīme
7. yasmāt tava mṛtyukālāt anyatra
abrāhmaṇe brahma na hi dhruvam syāt
tat tāta adya asmin bhīme tumule
saṃgrāme śastram atīva paryāptam
7. For indeed, divine knowledge (brahman) cannot be firm within a non-Brahmin, except at the time of your death. Therefore, O dear one, this weapon is now exceedingly potent in this terrible and tumultuous battle.
अपां पतिर्वेगवानप्रमेयो निमज्जयिष्यन्निवहान्प्रजानाम् ।
महानगं यः कुरुते समुद्रं वेलैव तं वारयत्यप्रमेयम् ॥८॥
8. apāṁ patirvegavānaprameyo; nimajjayiṣyannivahānprajānām ,
mahānagaṁ yaḥ kurute samudraṁ; velaiva taṁ vārayatyaprameyam.
8. apām patiḥ vegavān aprameyaḥ
nimajjayiṣyan nivahān prajānām
mahānagam yaḥ kurute samudram
velā eva tam vārayati aprameyam
8. yaḥ vegavān aprameyaḥ prajānām nivahān nimajjayiṣyan mahānagam samudram kurute,
apām patiḥ tam aprameyam velā eva vārayati
8. Just as the immeasurable (aprameya) lord of waters (apāṃ patiḥ) – who is swift, boundless, about to submerge multitudes of beings, and who can turn a great mountain into an ocean – is restrained by the shore (velā), so too will I restrain that immeasurable one.
प्रमुञ्चन्तं बाणसंघानमोघान्मर्मच्छिदो वीरहणः सपत्रान् ।
कुन्तीपुत्रं प्रतियोत्स्यामि युद्धे ज्याकर्षिणामुत्तममद्य लोके ॥९॥
9. pramuñcantaṁ bāṇasaṁghānamoghā;nmarmacchido vīrahaṇaḥ sapatrān ,
kuntīputraṁ pratiyotsyāmi yuddhe; jyākarṣiṇāmuttamamadya loke.
9. pramuñcantam bāṇasaṅghān amoghān
marmacchidaḥ vīrahaṇaḥ sapatrān
kuntīputram pratiyotsyāmi
yuddhe jyākarṣiṇām uttamam adya loke
9. adya yuddhe aham kuntīputram pramuñcantam bāṇasaṅghān amoghān marmacchidaḥ vīrahaṇaḥ sapatrān,
jyākarṣiṇām loke uttamam,
pratiyotsyāmi
9. Today in battle, I will fight against Kuntīputra (Arjuna) – the best among bowmen in the world – who releases unerring, vital-spot-piercing, hero-slaying, feathered volleys of arrows.
एवं बलेनातिबलं महास्त्रं समुद्रकल्पं सुदुरापमुग्रम् ।
शरौघिणं पार्थिवान्मज्जयन्तं वेलेव पार्थमिषुभिः संसहिष्ये ॥१०॥
10. evaṁ balenātibalaṁ mahāstraṁ; samudrakalpaṁ sudurāpamugram ,
śaraughiṇaṁ pārthivānmajjayantaṁ; veleva pārthamiṣubhiḥ saṁsahiṣye.
10. evam balena atibalam mahāstram
samudrakalpam sudurāpam ugram
śaraughiṇam pārthivān majjayantam
velā iva pārtham iṣubhiḥ saṃsahiṣye
10. evam balena velā iva aham pārtham
atibalam mahāstram samudrakalpam
sudurāpam ugram śaraughiṇam iṣubhiḥ
pārthivān majjayantam saṃsahiṣye
10. Thus, with my strength, I will withstand Pārtha (Arjuna) like a shore (velā) withstands the ocean, even though he is exceedingly powerful, wields great weapons, is ocean-like, very difficult to overcome, formidable, showers arrows, and submerges kings with his arrows.
अद्याहवे यस्य न तुल्यमन्यं मन्ये मनुष्यं धनुराददानम् ।
सुरासुरान्वै युधि यो जयेत तेनाद्य मे पश्य युद्धं सुघोरम् ॥११॥
11. adyāhave yasya na tulyamanyaṁ; manye manuṣyaṁ dhanurādadānam ,
surāsurānvai yudhi yo jayeta; tenādya me paśya yuddhaṁ sughoram.
11. adya āhave yasya na tulyam anyam
manye manuṣyam dhanuḥ ādadānam
surāsurān vai yudhi yaḥ jayeta
tena adya me paśya yuddham sughoram
11. adya āhave yasya dhanuḥ ādadānam manuṣyam anyam tulyam na manye,
yaḥ vai yudhi surāsurān jayeta,
tena adya me sughoram yuddham paśya
11. Today in battle, I consider no other man his equal – a man who, taking up a bow, could indeed conquer gods and demons in conflict. With him, behold my exceedingly dreadful battle today!
अतिमानी पाण्डवो युद्धकामो अमानुषैरेष्यति मे महास्त्रैः ।
तस्यास्त्रमस्त्रैरभिहत्य संख्ये शरोत्तमैः पातयिष्यामि पार्थम् ॥१२॥
12. atimānī pāṇḍavo yuddhakāmo; amānuṣaireṣyati me mahāstraiḥ ,
tasyāstramastrairabhihatya saṁkhye; śarottamaiḥ pātayiṣyāmi pārtham.
12. atimānī pāṇḍavaḥ yuddhakāmaḥ
amānuṣaiḥ eṣyati me mahāstraiḥ | tasya
astram astraiḥ abhihatya saṅkhye
śarottamaiḥ pātayiṣyāmi pārtham
12. atimānī yuddhakāmaḥ pāṇḍavaḥ
amānuṣaiḥ mahāstraiḥ me eṣyati saṅkhye
tasya astram astraiḥ abhihatya
śarottamaiḥ pārtham pātayiṣyāmi
12. That exceedingly proud Pāṇḍava, eager for battle, will confront me with his divine great weapons. Having countered his weapon with my own in battle, I will strike down Pārtha with my excellent arrows.
दिवाकरेणापि समं तपन्तं समाप्तरश्मिं यशसा ज्वलन्तम् ।
तमोनुदं मेघ इवातिमात्रो धनंजयं छादयिष्यामि बाणैः ॥१३॥
13. divākareṇāpi samaṁ tapantaṁ; samāptaraśmiṁ yaśasā jvalantam ,
tamonudaṁ megha ivātimātro; dhanaṁjayaṁ chādayiṣyāmi bāṇaiḥ.
13. divākareṇa api samam tapantam
samāptaraśmim yaśasā jvalantam |
tamonudam meghaḥ iva atimātraḥ
dhanañjayam chādayiṣyāmi bāṇaiḥ
13. atimātraḥ meghaḥ iva,
divākareṇa api samam tapantam samāptaraśmim yaśasā jvalantam tamonudam dhanañjayam bāṇaiḥ chādayiṣyāmi
13. I will envelop Dhanañjaya with arrows, just as an immense cloud covers the sun, even though he shines like the sun, blazing with full radiance and glory, dispelling all darkness.
वैश्वानरं धूमशिखं ज्वलन्तं तेजस्विनं लोकमिमं दहन्तम् ।
मेघो भूत्वा शरवर्षैर्यथाग्निं तथा पार्थं शमयिष्यामि युद्धे ॥१४॥
14. vaiśvānaraṁ dhūmaśikhaṁ jvalantaṁ; tejasvinaṁ lokamimaṁ dahantam ,
megho bhūtvā śaravarṣairyathāgniṁ; tathā pārthaṁ śamayiṣyāmi yuddhe.
14. vaiśvānaram dhūmaśikham jvalantam
tejasvinam lokam imam dahantam |
meghaḥ bhūtvā śaravarṣaiḥ yathā agnim
tathā pārtham śamayiṣyāmi yuddhe
14. yathā meghaḥ bhūtvā śaravarṣaiḥ agnim (śamayati),
tathā yuddhe vaiśvānaram dhūmaśikham jvalantam tejasvinam imam lokam dahantam pārtham śamayiṣyāmi
14. Just as a cloud, by forming and showering rain, extinguishes fire, similarly, in battle, I will pacify Pārtha with showers of arrows – Pārtha, who is like the blazing universal fire (vaiśvānara), radiating smoky flames, brilliant, and incinerating this world.
प्रमाथिनं बलवन्तं प्रहारिणं प्रभञ्जनं मातरिश्वानमुग्रम् ।
युद्धे सहिष्ये हिमवानिवाचलो धनंजयं क्रुद्धममृष्यमाणम् ॥१५॥
15. pramāthinaṁ balavantaṁ prahāriṇaṁ; prabhañjanaṁ mātariśvānamugram ,
yuddhe sahiṣye himavānivācalo; dhanaṁjayaṁ kruddhamamṛṣyamāṇam.
15. pramāthinam balavantam prahāriṇam
prabhañjanam mātariśvānam ugram
| yuddhe sahiṣye himavān iva acalaḥ
dhanañjayam kruddham amṛṣyamāṇam
15. yuddhe himavān iva acalaḥ (aham),
pramāthinam balavantam prahāriṇam prabhañjanam ugram mātariśvānam kruddham amṛṣyamāṇam dhanañjayam sahiṣye
15. In battle, I will endure Dhanañjaya, who is destructive, powerful, a fierce assailant, a breaker of foes, and as terrible as the wind (mātariśvan), all while he is enraged and unyielding. I will stand firm and unmoving like the Himālaya mountain.
विशारदं रथमार्गेष्वसक्तं धुर्यं नित्यं समरेषु प्रवीरम् ।
लोके वरं सर्वधनुर्धराणां धनंजयं संयुगे संसहिष्ये ॥१६॥
16. viśāradaṁ rathamārgeṣvasaktaṁ; dhuryaṁ nityaṁ samareṣu pravīram ,
loke varaṁ sarvadhanurdharāṇāṁ; dhanaṁjayaṁ saṁyuge saṁsahiṣye.
16. viśāradam rathāmārgeṣu asaktam
dhuryam nityam samareṣu pravīram
loke varam sarvadhanurdharāṇām
dhanañjayam saṃyuge saṃsahiṣye
16. aham saṃyuge rathāmārgeṣu viśāradam
asaktam nityam samareṣu pravīram
dhuryam loke sarvadhanurdharāṇām
varam dhanañjayam saṃsahiṣye
16. I shall face Dhananjaya (Arjuna) in battle, who is skilled in chariot warfare, unhindered, always a great hero in battles, a leader, and the best among all archers in the world.
अद्याहवे यस्य न तुल्यमन्यं मध्येमनुष्यं धनुराददानम् ।
सर्वामिमां यः पृथिवीं सहेत तथा विद्वान्योत्स्यमानोऽस्मि तेन ॥१७॥
17. adyāhave yasya na tulyamanyaṁ; madhyemanuṣyaṁ dhanurādadānam ,
sarvāmimāṁ yaḥ pṛthivīṁ saheta; tathā vidvānyotsyamāno'smi tena.
17. adya āhave yasya na tulyam anyam
madhye manuṣyam dhanuḥ ādadānam
sarvām imām yaḥ pṛthivīm saheta
tathā vidvān yotsyamānaḥ asmi tena
17. adya āhave madhye manuṣyam yasya
dhanuḥ ādadānam anyam na tulyam
yaḥ imām sarvām pṛthivīm saheta
tathā vidvān tena yotsyamānaḥ asmi
17. Today in battle, there is no other man among people equal to him who takes up the bow, and who could conquer this entire earth; therefore, understanding this, I am about to fight with him.
यः सर्वभूतानि सदेवकानि प्रस्थेऽजयत्खाण्डवे सव्यसाची ।
को जीवितं रक्षमाणो हि तेन युयुत्सते मामृते मानुषोऽन्यः ॥१८॥
18. yaḥ sarvabhūtāni sadevakāni; prasthe'jayatkhāṇḍave savyasācī ,
ko jīvitaṁ rakṣamāṇo hi tena; yuyutsate māmṛte mānuṣo'nyaḥ.
18. yaḥ sarvabhūtāni sadevakāni
prasthe ajayat khāṇḍave savyasācī
kaḥ jīvitam rakṣamāṇaḥ hi tena
yuyutsate mām ṛte mānuṣaḥ anyaḥ
18. yaḥ savyasācī khāṇḍave prasthe
sadevakāni sarvabhūtāni ajayat
hi kaḥ anyaḥ mānuṣaḥ jīvitam
rakṣamāṇaḥ mām ṛte tena yuyutsate
18. Savyasachin (Arjuna) conquered all beings, including the gods, in the Khandava forest region. Indeed, what other man, seeking to preserve his life, would fight with him, except for me?
अहं तस्य पौरुषं पाण्डवस्य ब्रूयां हृष्टः समितौ क्षत्रियाणाम् ।
किं त्वं मूर्खः प्रभषन्मूढचेता मामवोचः पौरुषमर्जुनस्य ॥१९॥
19. ahaṁ tasya pauruṣaṁ pāṇḍavasya; brūyāṁ hṛṣṭaḥ samitau kṣatriyāṇām ,
kiṁ tvaṁ mūrkhaḥ prabhaṣanmūḍhacetā; māmavocaḥ pauruṣamarjunasya.
19. aham tasya pauruṣam pāṇḍavasya
brūyām hṛṣṭaḥ samitau kṣatriyāṇām
kim tvam mūrkhaḥ prabhāṣan
mūḍhacetā mām avocaḥ pauruṣam arjunasya
19. aham hṛṣṭaḥ kṣatriyāṇām samitau
tasya pāṇḍavasya pauruṣam brūyām
kim tvam mūrkhaḥ mūḍhacetā
prabhāṣan mām arjunasya pauruṣam avocaḥ
19. I would gladly speak of the valor and prowess of that Pandava (Arjuna) in an assembly of warriors. Why did you, a foolish and deluded person, uttering such words, speak to me about Arjuna's valor?
अप्रियो यः परुषो निष्ठुरो हि क्षुद्रः क्षेप्ता क्षमिणश्चाक्षमावान् ।
हन्यामहं तादृशानां शतानि क्षमामि त्वां क्षमया कालयोगात् ॥२०॥
20. apriyo yaḥ paruṣo niṣṭhuro hi; kṣudraḥ kṣeptā kṣamiṇaścākṣamāvān ,
hanyāmahaṁ tādṛśānāṁ śatāni; kṣamāmi tvāṁ kṣamayā kālayogāt.
20. apriyaḥ yaḥ paruṣaḥ niṣṭhuraḥ hi
kṣudraḥ kṣeptā kṣamiṇaḥ ca
akṣamāvān | hanyām aham tādṛśānām
śatāni kṣamāmi tvām kṣamayā kālayogāt
20. yaḥ apriyaḥ paruṣaḥ niṣṭhuraḥ hi kṣudraḥ kṣeptā ca kṣamiṇaḥ akṣamāvān (asti),
aham tādṛśānām śatāni hanyām kālayogāt kṣamayā tvām kṣamāmi
20. Indeed, one who is disagreeable, harsh, cruel, petty, an insultor, and unforgiving towards patient individuals – I would kill hundreds of such people. Yet, I forgive you now, owing to the exigencies of time.
अवोचस्त्वं पाण्डवार्थेऽप्रियाणि प्रधर्षयन्मां मूढवत्पापकर्मन् ।
मय्यार्जवे जिह्मगतिर्हतस्त्वं मित्रद्रोही सप्तपदं हि मित्रम् ॥२१॥
21. avocastvaṁ pāṇḍavārthe'priyāṇi; pradharṣayanmāṁ mūḍhavatpāpakarman ,
mayyārjave jihmagatirhatastvaṁ; mitradrohī saptapadaṁ hi mitram.
21. avocaḥ tvam pāṇḍavārthe apriyāṇi
pradharṣayan mām mūḍhavat pāpakarmann
| mayi ārjave jihmagatiḥ hataḥ
tvam mitradrohī saptapadam hi mitram
21. pāpakarmann! tvam pāṇḍavārthe apriyāṇi avocaḥ,
(ca) mām mūḍhavat pradharṣayan (asi) mayi ārjave (sati) tvam jihmagatiḥ hataḥ (asi) (tvam) mitradrohī (asi),
hi saptapadam mitram (bhavati)
21. You spoke disagreeable words for the sake of the Pāṇḍavas, O evil-doer, assailing me like a fool. You, with your deceitful conduct, are ruined in my presence, who am honest. You are a betrayer of a friend, for indeed, one becomes a friend after (walking) seven steps.
कालस्त्वयं मृत्युमयोऽतिदारुणो दुर्योधनो युद्धमुपागमद्यत् ।
तस्यार्थसिद्धिमभिकाङ्क्षमाणस्तमभ्येष्ये यत्र नैकान्त्यमस्ति ॥२२॥
22. kālastvayaṁ mṛtyumayo'tidāruṇo; duryodhano yuddhamupāgamadyat ,
tasyārthasiddhimabhikāṅkṣamāṇa;stamabhyeṣye yatra naikāntyamasti.
22. kālaḥ tu ayam mṛtyumayaḥ atidāruṇaḥ
duryodhanaḥ yuddham upāgamat yat |
tasya arthasiddhim abhīkāṅkṣamāṇaḥ
tam abhyeṣye yatra na ekāntyam asti
22. yat duryodhanaḥ yuddham upāgamat,
(tasmāt) ayam kālaḥ tu mṛtyumayaḥ atidāruṇaḥ (asti) (aham) tasya arthasiddhim abhīkāṅkṣamāṇaḥ (san) tam (duryodhanam) abhyeṣye,
yatra ekāntyam na asti
22. Indeed, this time is full of death and exceedingly dreadful, for Duryodhana has approached battle. Desiring his success, I shall follow him to a place where there is no exclusive outcome (no certainty of victory).
मित्रं मिदेर्नन्दतेः प्रीयतेर्वा संत्रायतेर्मानद मोदतेर्वा ।
ब्रवीति तच्चामुत विप्रपूर्वात्तच्चापि सर्वं मम दुर्योधनेऽस्ति ॥२३॥
23. mitraṁ midernandateḥ prīyatervā; saṁtrāyatermānada modatervā ,
bravīti taccāmuta viprapūrvā;ttaccāpi sarvaṁ mama duryodhane'sti.
23. mitram mideḥ nandateḥ prīyateḥ vā
saṃtrāyateḥ mānada modateḥ vā |
bravīti tat ca amuta viprapūrvāt tat
ca api sarvam mama duryodhane asti
23. mānada! mitram mideḥ,
(vā) nandateḥ,
vā prīyateḥ,
vā saṃtrāyateḥ,
vā modateḥ (iti pratyākhyātam asti) viprapūrvāt amuta ca tat bravīti ca api tat sarvam mama duryodhane asti
23. O giver of honor, the word 'friend' (mitra) is derived from "mid" (to love), or "nand" (to rejoice), or "prī" (to please/love), or "saṃtrā" (to protect completely), or "mod" (to be glad). And this (meaning) is also declared by ancient learned tradition (viprapūrva). And all those qualities (of a friend) are present in my Duryodhana.
शत्रुः शदेः शासतेः शायतेर्वा शृणातेर्वा श्वयतेर्वापि सर्गे ।
उपसर्गाद्बहुधा सूदतेश्च प्रायेण सर्वं त्वयि तच्च मह्यम् ॥२४॥
24. śatruḥ śadeḥ śāsateḥ śāyatervā; śṛṇātervā śvayatervāpi sarge ,
upasargādbahudhā sūdateśca; prāyeṇa sarvaṁ tvayi tacca mahyam.
24. śatruḥ śadeḥ śāsateḥ śāyateḥ vā
śṛṇāteḥ vā api śvayateḥ vā api sarge
upasargāt bahudhā sūdateḥ ca
prāyeṇa sarvam tvayi tat ca mahyam
24. śatruḥ śadeḥ śāsateḥ vā śāyateḥ vā śṛṇāteḥ vā api śvayateḥ sarge,
upasargāt ca sūdateḥ bahudhā (is derived).
prāyeṇa sarvam tat ca tvayi mahyam (is).
24. The word 'enemy' (śatru) is derived from roots like 'śad' (to cause to fall), 'śās' (to punish), 'śāy' (to cause to lie low or to waste), 'śṛṇā' (to injure), or even 'śvi' (to swell, implying one who causes trouble by growing strong), in its origin. Its meaning is formed in many ways from various prefixes (upasargas) and from the root 'sūd' (to destroy). For the most part, all of these characteristics (of an enemy) are found in you, and that (hostility) is directed towards me.
दुर्योधनार्थं तव चाप्रियार्थं यशोर्थमात्मार्थमपीश्वरार्थम् ।
तस्मादहं पाण्डववासुदेवौ योत्स्ये यत्नात्कर्म तत्पश्य मेऽद्य ॥२५॥
25. duryodhanārthaṁ tava cāpriyārthaṁ; yaśorthamātmārthamapīśvarārtham ,
tasmādahaṁ pāṇḍavavāsudevau; yotsye yatnātkarma tatpaśya me'dya.
25. duryodhana-artham tava ca apriya-artham
yaśaḥ-artham ātma-artham api
īśvara-artham tasmāt aham pāṇḍava-vāsudevau
yotsye yatnāt karma tat paśya me adya
25. aham duryodhana-artham,
tava ca apriya-artham,
yaśaḥ-artham,
api ātma-artham,
īśvara-artham (ca).
tasmāt,
pāṇḍava-vāsudevau yatnāt yotsye.
adya me tat karma paśya.
25. I will fight diligently against the Pāṇḍava and Vāsudeva (Kṛṣṇa) for Duryodhana's sake, and to cause your displeasure, for fame, and also for my own self (ātman), and for my lord (īśvara). Therefore, behold my action (karma) today.
अस्त्राणि पश्याद्य ममोत्तमानि ब्राह्माणि दिव्यान्यथ मानुषाणि ।
आसादयिष्याम्यहमुग्रवीर्यं द्विपोत्तमं मत्तमिवाभिमत्तः ॥२६॥
26. astrāṇi paśyādya mamottamāni; brāhmāṇi divyānyatha mānuṣāṇi ,
āsādayiṣyāmyahamugravīryaṁ; dvipottamaṁ mattamivābhimattaḥ.
26. astrāṇi paśya adya mama uttamāni
brāhmāṇi divyāni atha mānuṣāṇi
āsādayiṣyāmi aham ugra-vīryam
dvipa-uttamam mattam iva abhimattaḥ
26. adya paśya mama uttamāni brāhmāṇi divyāni atha mānuṣāṇi astrāṇi.
abhimattaḥ aham,
mattam ugra-vīryam dvipa-uttamam iva āsādayiṣyāmi.
26. Today, behold my excellent weapons (astras) – those of Brahmā, the celestial (divya), and also the human ones! Like a maddened person, I, who am greatly enraged, will confront and overpower the best of elephants (dvipottama), even if it is fiercely powerful.
अस्त्रं ब्राह्मं मनसा तद्ध्यजय्यं क्षेप्स्ये पार्थायाप्रतिमं जयाय ।
तेनापि मे नैव मुच्येत युद्धे न चेत्पतेद्विषमे मेऽद्य चक्रम् ॥२७॥
27. astraṁ brāhmaṁ manasā taddhyajayyaṁ; kṣepsye pārthāyāpratimaṁ jayāya ,
tenāpi me naiva mucyeta yuddhe; na cetpatedviṣame me'dya cakram.
27. astram brāhmam manasā tat hi ajayyam
kṣepsye pārthāya apratimam jayāya
tena api me na eva mucyeta yuddhe
na cet patet viṣame me adya cakram
27. aham manasā tat ajayyam apratimam brāhmam astram pārthāya jayāya kṣepsye.
tena api (Pārthaḥ) yuddhe na eva mucyeta,
na cet me cakram adya viṣame patet.
27. I will mentally launch that unconquerable, unrivaled divine weapon (astra) of Brahmā against Pārtha (Arjuna) for victory. Even with that (astra), Pārtha would certainly not be freed in battle *if* my chariot wheel (cakra) does *not* get stuck in a difficult spot today.
वैवस्वताद्दण्डहस्ताद्वरुणाद्वापि पाशिनः ।
सगदाद्वा धनपतेः सवज्राद्वापि वासवात् ॥२८॥
28. vaivasvatāddaṇḍahastādvaruṇādvāpi pāśinaḥ ,
sagadādvā dhanapateḥ savajrādvāpi vāsavāt.
28. vaivasvatāt daṇḍahastāt varuṇāt vā api pāśinaḥ
sagadāt vā dhanapateḥ savajrāt vā api vāsavāt
28. vaivasvatāt daṇḍahastāt vā api varuṇāt pāśinaḥ
vā sagadāt dhanapateḥ vā api savajrāt vāsavāt
28. From Yama, who holds a staff, or even from Varuṇa, who holds a noose; or from Kubera, the lord of wealth, who holds a mace, or even from Indra (Vāsava), who holds a thunderbolt.
नान्यस्मादपि कस्माच्चिद्बिभिमो ह्याततायिनः ।
इति शल्य विजानीहि यथा नाहं बिभेम्यभीः ॥२९॥
29. nānyasmādapi kasmāccidbibhimo hyātatāyinaḥ ,
iti śalya vijānīhi yathā nāhaṁ bibhemyabhīḥ.
29. na anyasmāt api kasmāt cit bibhīmaḥ hi ātātāyinaḥ
iti śalya vijānīhi yathā na ahaṃ bibhemi abhīḥ
29. hi anyasmāt api kasmāt cit ātātāyinaḥ na bibhīmaḥ
iti śalya vijānīhi yathā ahaṃ abhīḥ na bibhemi
29. Indeed, we do not fear any aggressor (ātātāyin), nor anyone else. Therefore, O Śalya, understand that I am fearless and do not fear.
तस्माद्भयं न मे पार्थान्नापि चैव जनार्दनात् ।
अद्य युद्धं हि ताभ्यां मे संपराये भविष्यति ॥३०॥
30. tasmādbhayaṁ na me pārthānnāpi caiva janārdanāt ,
adya yuddhaṁ hi tābhyāṁ me saṁparāye bhaviṣyati.
30. tasmāt bhayaṃ na me pārthāt na api ca eva janārdanāt
adya yuddhaṃ hi tābhyāṃ me saṃparāye bhaviṣyati
30. tasmāt me pārthāt na bhayaṃ,
na api ca eva janārdanāt (bhayam asti).
hi adya me tābhyāṃ saṃparāye yuddhaṃ bhaviṣyati
30. Therefore, I have no fear from Arjuna (Pārtha), nor indeed from Kṛṣṇa (Janārdana). For today, a battle will indeed take place for me against those two in this engagement (saṃparāya).
श्वभ्रे ते पततां चक्रमिति मे ब्राह्मणोऽवदत् ।
युध्यमानस्य संग्रामे प्राप्तस्यैकायने भयम् ॥३१॥
31. śvabhre te patatāṁ cakramiti me brāhmaṇo'vadat ,
yudhyamānasya saṁgrāme prāptasyaikāyane bhayam.
31. śvabhre te patatām cakram iti me brāhmaṇaḥ avadat
yudhyamānasya saṃgrāme prāptasya ekāyane bhayam
31. me brāhmaṇaḥ iti avadat – te cakram śvabhre patatām.
saṃgrāme yudhyamānasya ekāyane prāptasya bhayam
31. A Brahmin (brāhmaṇa) told me, 'Let your chariot wheel fall into a pit!' For one fighting in battle, who has reached a desperate situation (ekāyana), fear arises.
तस्माद्बिभेमि बलवद्ब्राह्मणव्याहृतादहम् ।
एते हि सोमराजान ईश्वराः सुखदुःखयोः ॥३२॥
32. tasmādbibhemi balavadbrāhmaṇavyāhṛtādaham ,
ete hi somarājāna īśvarāḥ sukhaduḥkhayoḥ.
32. tasmāt bibhemi balavat brāhmaṇavyāhṛtāt aham
ete hi somarājānaḥ īśvarāḥ sukhaduḥkhayoḥ
32. aham tasmāt balavat brāhmaṇavyāhṛtāt bibhemi
hi ete somarājānaḥ sukhaduḥkhayoḥ īśvarāḥ
32. I strongly fear the pronouncements of Brahmins, because these officiants of Soma sacrifices are indeed the masters of both happiness and sorrow.
होमधेन्वा वत्समस्य प्रमत्त इषुणाहनम् ।
चरन्तमजने शल्य ब्राह्मणात्तपसो निधेः ॥३३॥
33. homadhenvā vatsamasya pramatta iṣuṇāhanam ,
carantamajane śalya brāhmaṇāttapaso nidheḥ.
33. homadhenvā vatsam asya pramattaḥ iṣuṇā ahanam
carantam ajane śalya brāhmaṇāt tapasaḥ nidheḥ
33. śalya aham pramattaḥ iṣuṇā ajane carantam asya
homadhenvā vatsam ahanam brāhmaṇāt tapasaḥ nidheḥ
33. O Śalya, I, being careless, killed with an arrow the calf of a sacrificial cow, which was wandering in a solitary place. This calf belonged to a Brahmin, a veritable treasure of spiritual austerities (tapas).
ईषादन्तान्सप्तशतान्दासीदासशतानि च ।
ददतो द्विजमुख्याय प्रसादं न चकार मे ॥३४॥
34. īṣādantānsaptaśatāndāsīdāsaśatāni ca ,
dadato dvijamukhyāya prasādaṁ na cakāra me.
34. īṣādantān saptaśatān dāsīdāsaśatāni ca
dadataḥ dvijamukhyāya prasādam na cakāra me
34. aham dadataḥ īṣādantān saptaśatān ca
dāsīdāsaśatāni dvijamukhyāya me prasādam na cakāra
34. Even after I offered seven hundred bullocks (īṣādantān) with plowshare-like tusks, and hundreds of male and female servants, he (the chief of the twice-born (dvija)) did not grant me his grace (prasāda).
कृष्णानां श्वेतवत्सानां सहस्राणि चतुर्दश ।
आहरन्न लभे तस्मात्प्रसादं द्विजसत्तमात् ॥३५॥
35. kṛṣṇānāṁ śvetavatsānāṁ sahasrāṇi caturdaśa ,
āharanna labhe tasmātprasādaṁ dvijasattamāt.
35. kṛṣṇānām śvetavatsānām sahasrāṇi caturdaśa
āharan na labhe tasmāt prasādam dvijasattamāt
35. aham āharan kṛṣṇānām śvetavatsānām caturdaśa
sahasrāṇi tasmāt dvijasattamāt prasādam na labhe
35. Even after offering fourteen thousand black cows with white calves, I could not obtain grace (prasāda) from that best of the twice-born (dvija).
ऋद्धं गेहं सर्वकामैर्यच्च मे वसु किंचन ।
तत्सर्वमस्मै सत्कृत्य प्रयच्छामि न चेच्छति ॥३६॥
36. ṛddhaṁ gehaṁ sarvakāmairyacca me vasu kiṁcana ,
tatsarvamasmai satkṛtya prayacchāmi na cecchati.
36. ṛddham geham sarvakāmaiḥ yat ca me vasu kiṃcana tat
sarvam asmai satkṛtya prayacchāmi na cet icchati
36. me ṛddham geham sarvakāmaiḥ ca yat kiṃcana vasu tat
sarvam asmai satkṛtya prayacchāmi cet na icchati
36. My prosperous house, complete with all comforts, and whatever little wealth I possess, all of that I respectfully offer to him, if he does not desire it.
ततोऽब्रवीन्मां याचन्तमपराद्धं प्रयत्नतः ।
व्याहृतं यन्मया सूत तत्तथा न तदन्यथा ॥३७॥
37. tato'bravīnmāṁ yācantamaparāddhaṁ prayatnataḥ ,
vyāhṛtaṁ yanmayā sūta tattathā na tadanyathā.
37. tataḥ abravīt mām yācantam aparāddham prayatnataḥ
vyāhṛtam yat mayā sūta tat tathā na tat anyathā
37. tataḥ abravīt mām yācantam prayatnataḥ aparāddham
sūta yat mayā vyāhṛtam tat tathā tat anyathā na
37. Then he said to me, as I was begging, 'You have committed a transgression through your persistence. Whatever was spoken by me, O charioteer (sūta), that is truly so; it cannot be otherwise.'
अनृतोक्तं प्रजा हन्यात्ततः पापमवाप्नुयात् ।
तस्माद्धर्माभिरक्षार्थं नानृतं वक्तुमुत्सहे ॥३८॥
38. anṛtoktaṁ prajā hanyāttataḥ pāpamavāpnuyāt ,
tasmāddharmābhirakṣārthaṁ nānṛtaṁ vaktumutsahe.
38. anṛtoktam prajāḥ hanyāt tataḥ pāpam avāpnuyāt
tasmāt dharmābhirakṣārtham na anṛtam vaktum utsahe
38. anṛtoktam prajāḥ hanyāt tataḥ pāpam avāpnuyāt
tasmāt dharmābhirakṣārtham anṛtam vaktum na utsahe
38. Speaking an untruth (anṛta) would destroy people, and from that, one would incur sin. Therefore, for the sake of upholding the natural law (dharma), I am not able to speak a falsehood.
मा त्वं ब्रह्मगतिं हिंस्याः प्रायश्चित्तं कृतं त्वया ।
मद्वाक्यं नानृतं लोके कश्चित्कुर्यात्समाप्नुहि ॥३९॥
39. mā tvaṁ brahmagatiṁ hiṁsyāḥ prāyaścittaṁ kṛtaṁ tvayā ,
madvākyaṁ nānṛtaṁ loke kaścitkuryātsamāpnuhi.
39. mā tvam brahmagatim hiṃsyāḥ prāyaścittam kṛtam tvayā
madvākyam na anṛtam loke kaścit kuryāt samāpnuhi
39. tvam brahmagatim mā hiṃsyāḥ tvayā prāyaścittam kṛtam
loke kaścit madvākyam anṛtam na kuryāt samāpnuhi
39. Do not hinder the spiritual path (brahmagati) of a Brahmin. Atonement (prāyaścitta) has already been performed by you. Let no one in the world render my words false. Therefore, fulfill your purpose!
इत्येतत्ते मया प्रोक्तं क्षिप्तेनापि सुहृत्तया ।
जानामि त्वाधिक्षिपन्तं जोषमास्स्वोत्तरं शृणु ॥४०॥
40. ityetatte mayā proktaṁ kṣiptenāpi suhṛttayā ,
jānāmi tvādhikṣipantaṁ joṣamāssvottaraṁ śṛṇu.
40. iti etat te mayā proktam kṣiptena api suhṛttayā
jānāmi tvā ādhikṣipantam joṣam āssva uttaram śṛṇu
40. mayā te suhṛttayā iti etat proktam,
kṣiptena api (tvayā kṛtam).
tvā ādhikṣipantam (tvām) jānāmi.
joṣam āssva.
uttaram śṛṇu.
40. I have said this to you out of friendship, even though you have insulted me. I understand that you are reviling me; now be silent and listen to what comes next.