Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-292

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वसिष्ठ उवाच ।
एवमप्रतिबुद्धत्वादबुद्धमनुवर्तते ।
देहाद्देहसहस्राणि तथा समभिपद्यते ॥१॥
1. vasiṣṭha uvāca ,
evamapratibuddhatvādabuddhamanuvartate ,
dehāddehasahasrāṇi tathā samabhipadyate.
1. vasiṣṭhaḥ uvāca evam apratibuddhatvāt abuddham
anuvartate dehāt dehasahasrāṇi tathā samabhipadyate
1. vasiṣṭhaḥ uvāca evam apratibuddhatvāt abuddham
anuvartate tathā dehāt dehasahasrāṇi samabhipadyate
1. Vasiṣṭha said: Thus, owing to a lack of awakening, the unenlightened self (abuddha) continues to exist. In this way, it successively attains thousands of bodies (saṃsāra), transitioning from one body to another.
तिर्यग्योनिसहस्रेषु कदाचिद्देवतास्वपि ।
उपपद्यति संयोगाद्गुणैः सह गुणक्षयात् ॥२॥
2. tiryagyonisahasreṣu kadāciddevatāsvapi ,
upapadyati saṁyogādguṇaiḥ saha guṇakṣayāt.
2. tiryagyonisahasreṣu kadācit devatāsu api
upapadyati saṃyogāt guṇaiḥ saha guṇakṣayāt
2. kadācit tiryagyonisahasreṣu api devatāsu
guṇaiḥ saha saṃyogāt guṇakṣayāt upapadyati
2. One is sometimes born into thousands of animal species, and sometimes even among divine beings (devatā). This arises from the conjunction with the qualities (guṇa), and [this cycle persists] until the cessation of these qualities (guṇa).
मानुषत्वाद्दिवं याति दिवो मानुष्यमेव च ।
मानुष्यान्निरयस्थानमानन्त्यं प्रतिपद्यते ॥३॥
3. mānuṣatvāddivaṁ yāti divo mānuṣyameva ca ,
mānuṣyānnirayasthānamānantyaṁ pratipadyate.
3. mānuṣatvāt divam yāti divaḥ mānuṣyam eva ca
mānuṣyāt nirayasthānam ānantyam pratipadyate
3. mānuṣatvāt divam yāti; ca divaḥ mānuṣyam eva
(yāti); mānuṣyāt nirayasthānam ānantyam pratipadyate
3. From the human state, one goes to heaven, and from heaven, one returns to the human state. From the human state, one attains an endless state in hell.
कोशकारो यथात्मानं कीटः समनुरुन्धति ।
सूत्रतन्तुगुणैर्नित्यं तथायमगुणो गुणैः ॥४॥
4. kośakāro yathātmānaṁ kīṭaḥ samanurundhati ,
sūtratantuguṇairnityaṁ tathāyamaguṇo guṇaiḥ.
4. kośakāraḥ yathā ātmānam kīṭaḥ samanurundhati
sūtratantuguṇaiḥ nityam tathā ayam aguṇaḥ guṇaiḥ
4. yathā kośakāraḥ kīṭaḥ sūtratantuguṇaiḥ nityam ātmānam
samanurundhati; tathā ayam aguṇaḥ guṇaiḥ (samanurundhati)
4. Just as a cocoon-making insect (kośakāra) constantly binds itself (ātman) with threads and fibers, so too does this one, though devoid of attributes, [bind itself] by means of attributes (guṇa).
द्वंद्वमेति च निर्द्वंद्वस्तासु तास्विह योनिषु ।
शीर्षरोगेऽक्षिरोगे च दन्तशूले गलग्रहे ॥५॥
5. dvaṁdvameti ca nirdvaṁdvastāsu tāsviha yoniṣu ,
śīrṣaroge'kṣiroge ca dantaśūle galagrahe.
5. dvandvam eti ca nirdvandvaḥ tāsu tāsu iha yoniṣu
śīrṣaroge akṣiroge ca dantaśūle galagrahe
5. nirdvandvaḥ ca iha tāsu tāsu yoniṣu dvandvam eti; (and these dvandvas include) śīrṣaroge,
akṣiroge ca,
dantaśūle,
galagrahe (ca)
5. The one who is free from dualities (nirdvandva) also encounters dualities (dvandva) in various births here – in headache, eye disease, toothache, and throat affliction.
जलोदरेऽर्शसां रोगे ज्वरगण्डविषूचिके ।
श्वित्रे कुष्ठेऽग्निदाहे च सिध्मापस्मारयोरपि ॥६॥
6. jalodare'rśasāṁ roge jvaragaṇḍaviṣūcike ,
śvitre kuṣṭhe'gnidāhe ca sidhmāpasmārayorapi.
6. jalodare arśasām roge jvaragaṇḍaviṣūcike
śvitre kuṣṭhe agnidāhe ca sidhmāpasmārayoḥ api
6. (api) jalodare,
arśasām roge,
jvaragaṇḍaviṣūcike,
śvitre,
kuṣṭhe,
agnidāhe ca,
sidhmāpasmārayoḥ api
6. Also in dropsy, the disease of hemorrhoids, fever-carbuncles-cholera, leucoderma, leprosy, burns, and in skin blotches and epilepsy.
यानि चान्यानि द्वंद्वानि प्राकृतानि शरीरिषु ।
उत्पद्यन्ते विचित्राणि तान्येषोऽप्यभिमन्यते ।
अभिमन्यत्यभीमानात्तथैव सुकृतान्यपि ॥७॥
7. yāni cānyāni dvaṁdvāni prākṛtāni śarīriṣu ,
utpadyante vicitrāṇi tānyeṣo'pyabhimanyate ,
abhimanyatyabhīmānāttathaiva sukṛtānyapi.
7. yāni ca anyāni dvandvāni prākṛtāni
śarīriṣu utpadyante vicitrāṇi
tāni eṣaḥ api abhimanyate abhimanyati
abhimānāt tathā eva sukṛtāni api
7. ca yāni anyāni vicitrāṇi prākṛtāni dvandvāni śarīriṣu utpadyante,
tāni eṣaḥ api abhimanyate.
abhimānāt tathā eva sukṛtāni api abhimanyati.
7. And whatever other diverse pairs of opposites (dvandvas), born of nature (prakṛti), arise in embodied beings, these also he considers as his own. He identifies with them due to ego (abhimāna), and likewise, he identifies with good deeds as well.
एकवासाश्च दुर्वासाः शायी नित्यमधस्तथा ।
मण्डूकशायी च तथा वीरासनगतस्तथा ॥८॥
8. ekavāsāśca durvāsāḥ śāyī nityamadhastathā ,
maṇḍūkaśāyī ca tathā vīrāsanagatastathā.
8. ekavāsāḥ ca durvāsāḥ śāyī nityam adhaḥ tathā
maṇḍūkaśāyī ca tathā vīrāsanagataḥ tathā
8. ekavāsāḥ ca durvāsāḥ,
nityam adhaḥ śāyī tathā; ca maṇḍūkaśāyī tathā,
vīrāsanagataḥ tathā.
8. (One who is) wearing a single garment, poorly clothed, always sleeping on the ground; and also sleeping like a frog, and remaining in the hero's posture (yoga).
चीरधारणमाकाशे शयनं स्थानमेव च ।
इष्टकाप्रस्तरे चैव कण्टकप्रस्तरे तथा ॥९॥
9. cīradhāraṇamākāśe śayanaṁ sthānameva ca ,
iṣṭakāprastare caiva kaṇṭakaprastare tathā.
9. cīradhāraṇam ākāśe śayanam sthānam eva ca
iṣṭakāprastare ca eva kaṇṭakaprastare tathā
9. cīradhāraṇam,
ākāśe śayanam ca sthānam eva; ca eva iṣṭakāprastare tathā kaṇṭakaprastare (śayanam).
9. (Practices include) the wearing of bark garments, sleeping in the open air, and also staying there; and similarly, (lying) on a bed of bricks and on a bed of thorns.
भस्मप्रस्तरशायी च भूमिशय्यानुलेपनः ।
वीरस्थानाम्बुपङ्के च शयनं फलकेषु च ॥१०॥
10. bhasmaprastaraśāyī ca bhūmiśayyānulepanaḥ ,
vīrasthānāmbupaṅke ca śayanaṁ phalakeṣu ca.
10. bhasmaprastaraśāyī ca bhūmiśayyānulepanaḥ
vīrasthānāmbupaṅke ca śayanam phalakkeṣu ca
10. bhasmaprastaraśāyī ca bhūmiśayyānulepanaḥ; ca vīrasthānāmbupaṅke śayanam ca phalakkeṣu.
10. (One who is) sleeping on a bed of ashes, and smeared with earth as a bed; and (one who is) sleeping in the water and mud of a heroic posture, and also on wooden planks.
विविधासु च शय्यासु फलगृद्ध्यान्वितोऽफलः ।
मुञ्जमेखलनग्नत्वं क्षौमकृष्णाजिनानि च ॥११॥
11. vividhāsu ca śayyāsu phalagṛddhyānvito'phalaḥ ,
muñjamekhalanagnatvaṁ kṣaumakṛṣṇājināni ca.
11. vividhāsu ca śayyāsu phala-gṛddhyānvitaḥ aphalaḥ
muñjamekhalanagnatvam kṣaumakṛṣṇājināni ca
11. phala-gṛddhyānvitaḥ aphalaḥ ca vividhāsu śayyāsu
muñjamekhalanagnatvam kṣaumakṛṣṇājināni ca
11. The unintelligent person (implied from 97078), who is accompanied by a craving for results (phala) yet remains fruitless, [values] various types of beds, the wearing of a muñja grass girdle, nudity, and garments made of silk and black antelope skins.
शाणीवालपरीधानो व्याघ्रचर्मपरिच्छदः ।
सिंहचर्मपरीधानः पट्टवासास्तथैव च ॥१२॥
12. śāṇīvālaparīdhāno vyāghracarmaparicchadaḥ ,
siṁhacarmaparīdhānaḥ paṭṭavāsāstathaiva ca.
12. śāṇīvālaparīdhānaḥ vyāghracarmaparicchadaḥ
siṃhacarmaparīdhānaḥ paṭṭavāsāḥ tathā eva ca
12. śāṇīvālaparīdhānaḥ vyāghracarmaparicchadaḥ
siṃhacarmaparīdhānaḥ tathā eva ca paṭṭavāsāḥ
12. [He also values] garments made of hemp fiber, clothing of tiger skin, wearing lion skin, and likewise, silk garments.
कीटकावसनश्चैव चीरवासास्तथैव च ।
वस्त्राणि चान्यानि बहून्यभिमन्यत्यबुद्धिमान् ॥१३॥
13. kīṭakāvasanaścaiva cīravāsāstathaiva ca ,
vastrāṇi cānyāni bahūnyabhimanyatyabuddhimān.
13. kīṭakāvasanaḥ ca eva cīravāsāḥ tathā eva ca
vastrāṇi ca anyāni bahūni abhimanyati abuddhimān
13. ca eva kīṭakāvasanaḥ tathā eva ca cīravāsāḥ
abuddhimān vastrāṇi ca anyāni bahūni abhimanyati
13. And indeed, garments made of worms, and likewise, bark garments; the unintelligent person considers many other clothes important.
भोजनानि विचित्राणि रत्नानि विविधानि च ।
एकवस्त्रान्तराशित्वमेककालिकभोजनम् ॥१४॥
14. bhojanāni vicitrāṇi ratnāni vividhāni ca ,
ekavastrāntarāśitvamekakālikabhojanam.
14. bhojanāni vicitrāṇi ratnāni vividhāni ca
ekavastrāntarāśitvam ekakālikabhojanam
14. vicitrāṇi bhojanāni vividhāni ratnāni ca
ekavastrāntarāśitvam ekakālikabhojanam
14. [He also considers important] diverse foods, and various kinds of jewels; the practice of eating while wearing only one garment, and eating only once a day.
चतुर्थाष्टमकालश्च षष्ठकालिक एव च ।
षड्रात्रभोजनश्चैव तथैवाष्टाहभोजनः ॥१५॥
15. caturthāṣṭamakālaśca ṣaṣṭhakālika eva ca ,
ṣaḍrātrabhojanaścaiva tathaivāṣṭāhabhojanaḥ.
15. caturthāṣṭamakālaḥ ca ṣaṣṭhakālikaḥ eva ca
ṣaḍrātrabhojanaḥ ca eva tathā eva aṣṭāhabhojanaḥ
15. caturthāṣṭamakālaḥ ca ṣaṣṭhakālikaḥ eva ca
ṣaḍrātrabhojanaḥ ca eva tathā eva aṣṭāhabhojanaḥ
15. One who observes the practice of eating only on the fourth and eighth occasions (after two and six days of fasting respectively); and also one who eats only on the sixth occasion (after four days of fasting). Similarly, there is one who eats only once after six nights, and likewise, one who eats only once after eight days.
सप्तरात्रदशाहारो द्वादशाहार एव च ।
मासोपवासी मूलाशी फलाहारस्तथैव च ॥१६॥
16. saptarātradaśāhāro dvādaśāhāra eva ca ,
māsopavāsī mūlāśī phalāhārastathaiva ca.
16. saptarātraḥ daśāhāraḥ dvādaśāhāraḥ eva ca
māsa upavāsī mūlāśī phalāhāraḥ tathā eva ca
16. saptarātraḥ daśāhāraḥ dvādaśāhāraḥ eva ca
māsa upavāsī mūlāśī phalāhāraḥ tathā eva ca
16. One who eats only once after seven nights, and one who eats only once after ten days; and also one who eats only once after twelve days. There is also one who fasts for a month, one who subsists on roots, and likewise, one who subsists on fruits.
वायुभक्षोऽम्बुपिण्याकगोमयादन एव च ।
गोमूत्रभोजनश्चैव शाकपुष्पाद एव च ॥१७॥
17. vāyubhakṣo'mbupiṇyākagomayādana eva ca ,
gomūtrabhojanaścaiva śākapuṣpāda eva ca.
17. vāyubhakṣaḥ ambupiṇyākagomayādanaḥ eva ca
gomūtrabhojanaḥ ca eva śākupuṣpādaḥ eva ca
17. vāyubhakṣaḥ ambupiṇyākagomayādanaḥ eva ca
gomūtrabhojanaḥ ca eva śākupuṣpādaḥ eva ca
17. One who subsists only on air; and also one who subsists on water, oil-cake, and cow-dung. Likewise, one who subsists on cow urine, and also one who eats vegetables and flowers.
शैवालभोजनश्चैव तथाचामेन वर्तयन् ।
वर्तयञ्शीर्णपर्णैश्च प्रकीर्णफलभोजनः ॥१८॥
18. śaivālabhojanaścaiva tathācāmena vartayan ,
vartayañśīrṇaparṇaiśca prakīrṇaphalabhojanaḥ.
18. śaivālabhojanaḥ ca eva tathā ca āmena vartayan
vartayan śīrṇaparṇaiḥ ca prakīrṇaphalabhojanaḥ
18. śaivālabhojanaḥ ca eva tathā ca āmena vartayan
śīrṇaparṇaiḥ ca vartayan prakīrṇaphalabhojanaḥ
18. One who subsists on moss; and similarly, one sustaining oneself on unboiled rice water (gruel). There is also one who sustains oneself on withered leaves, and one who eats fallen fruits.
विविधानि च कृच्छ्राणि सेवते सुखकाङ्क्षया ।
चान्द्रायणानि विधिवल्लिङ्गानि विविधानि च ॥१९॥
19. vividhāni ca kṛcchrāṇi sevate sukhakāṅkṣayā ,
cāndrāyaṇāni vidhivalliṅgāni vividhāni ca.
19. vividhāni ca kṛcchrāṇi sevate sukha-kāṅkṣayā
cāndrāyaṇāni vidhivat liṅgāni vividhāni ca
19. sukha-kāṅkṣayā vividhāni kṛcchrāṇi ca,
vidhivat cāndrāyaṇāni vividhāni liṅgāni ca sevate
19. With a desire for happiness, he practices various severe austerities and, according to rule, performs various Chandrayana vows and diverse observances.
चातुराश्रम्यपन्थानमाश्रयत्याश्रमानपि ।
उपासीनश्च पाषण्डान्गुहाः शैलांस्तथैव च ॥२०॥
20. cāturāśramyapanthānamāśrayatyāśramānapi ,
upāsīnaśca pāṣaṇḍānguhāḥ śailāṁstathaiva ca.
20. cātur-āśramya-panthānam āśrayati āśramān api
upāsīnaḥ ca pāṣaṇḍān guhāḥ śailān tathā eva ca
20. cātur-āśramya-panthānam āśramān api,
pāṣaṇḍān guhāḥ śailān tathā eva ca upāsīnaḥ āśrayati
20. He follows the path of the four stages of life (āśrama), also taking refuge in hermitages (āśrama). He also associates with non-Vedic teachers, and similarly, with caves and mountains.
विविक्ताश्च शिलाछायास्तथा प्रस्रवणानि च ।
विविधानि च जप्यानि विविधानि व्रतानि च ॥२१॥
21. viviktāśca śilāchāyāstathā prasravaṇāni ca ,
vividhāni ca japyāni vividhāni vratāni ca.
21. viviktāḥ ca śilāchāyāḥ tathā prasravaṇāni ca
vividhāni ca japyāni vividhāni vratāni ca
21. viviktāḥ śilāchāyāḥ ca,
tathā prasravaṇāni ca,
vividhāni japyāni ca,
vividhāni vratāni ca
21. He also resorts to secluded rock shelters, and similarly to springs. And he practices various muttered prayers and diverse vows.
नियमान्सुविचित्रांश्च विविधानि तपांसि च ।
यज्ञांश्च विविधाकारान्विधींश्च विविधांस्तथा ॥२२॥
22. niyamānsuvicitrāṁśca vividhāni tapāṁsi ca ,
yajñāṁśca vividhākārānvidhīṁśca vividhāṁstathā.
22. niyamān suvicitrān ca vividhāni tapāṃsi ca
yajñān vividhākārān vidhīn vividhān tathā ca
22. suvicitrān niyamān ca,
vividhāni tapāṃsi ca,
vividhākārān yajñān ca,
vividhān vidhīn tathā ca
22. And he performs extremely diverse disciplines and various austerities (tapas). He also performs Vedic rituals (yajña) of many forms, and diverse rites.
वणिक्पथं द्विजक्षत्रं वैश्यशूद्रं तथैव च ।
दानं च विविधाकारं दीनान्धकृपणेष्वपि ॥२३॥
23. vaṇikpathaṁ dvijakṣatraṁ vaiśyaśūdraṁ tathaiva ca ,
dānaṁ ca vividhākāraṁ dīnāndhakṛpaṇeṣvapi.
23. vaṇikpatham dvijakṣatram vaiśyaśūdram tathā eva
ca dānam ca vividhākāram dīnāndhakṛpaṇeṣu api
23. vaṇikpatham dvijakṣatram vaiśyaśūdram ca tathā
eva ca vividhākāram dānam dīnāndhakṛpaṇeṣu api
23. The path of merchants, Brahmins and Kshatriyas, and similarly Vaishyas and Shudras; also, charity (dāna) of various kinds, extended even to the poor, the blind, and the miserable.
अभिमन्यत्यसंबोधात्तथैव त्रिविधान्गुणान् ।
सत्त्वं रजस्तमश्चैव धर्मार्थौ काम एव च ।
प्रकृत्यात्मानमेवात्मा एवं प्रविभजत्युत ॥२४॥
24. abhimanyatyasaṁbodhāttathaiva trividhānguṇān ,
sattvaṁ rajastamaścaiva dharmārthau kāma eva ca ,
prakṛtyātmānamevātmā evaṁ pravibhajatyuta.
24. abhimanyati asambodhāt tathā eva
trividhān guṇān sattvam rajas tamaḥ ca
eva dharmārthau kāma eva ca prakṛtyā
ātmānam eva ātmā evam pravibhajati uta
24. asambodhāt tathā eva trividhān guṇān
sattvam rajas tamaḥ ca eva dharmārthau
kāma eva ca (iti) abhimanyati / evam
ātmā prakṛtyā ātmānam eva pravibhajati uta
24. Due to lack of right understanding, one considers the three qualities (guṇas) - sattva, rajas, and tamas - as well as the pursuits of intrinsic nature (dharma), material prosperity (artha), and desire (kāma). Thus, the Self (ātman) itself, by means of the totality of nature (prakṛti), differentiates itself.
स्वधाकारवषट्कारौ स्वाहाकारनमस्क्रियाः ।
याजनाध्यापनं दानं तथैवाहुः प्रतिग्रहम् ।
यजनाध्ययने चैव यच्चान्यदपि किंचन ॥२५॥
25. svadhākāravaṣaṭkārau svāhākāranamaskriyāḥ ,
yājanādhyāpanaṁ dānaṁ tathaivāhuḥ pratigraham ,
yajanādhyayane caiva yaccānyadapi kiṁcana.
25. svadhākāravaṣaṭkārau svāhākāranamaskriyāḥ
yājanādhyāpanam dānam tathā
eva āhuḥ pratigraham yajanādhyayane
ca eva yat ca anyat api kiñcana
25. svadhākāravaṣaṭkārau svāhākāranamaskriyāḥ
yājanādhyāpanam dānam ca tathā
eva pratigraham āhuḥ / yat ca
anyat api kiñcana yajanādhyayane ca eva
25. The ritual utterances of Svadhā and Vaṣaṭ; the utterances of Svāhā and reverential salutations (namaskāra); performing Vedic rituals (yajanas) for others, teaching, and charity (dāna); and likewise, accepting gifts – all these are declared (as duties). And whatever else there may be (pertaining to) one's own performance of Vedic rituals (yajanas) and studying.
जन्ममृत्युविवादे च तथा विशसनेऽपि च ।
शुभाशुभमयं सर्वमेतदाहुः क्रियापथम् ॥२६॥
26. janmamṛtyuvivāde ca tathā viśasane'pi ca ,
śubhāśubhamayaṁ sarvametadāhuḥ kriyāpatham.
26. janmamṛtyuvivāde ca tathā viśasane api ca
śubhāśubhamayam sarvam etat āhuḥ kriyāpatham
26. janmamṛtyuvivāde ca tathā viśasane api ca,
etat sarvam śubhāśubhamayam (iti) kriyāpatham āhuḥ
26. And in matters of birth, death, and disputes, and also in killing or violence; all this, consisting of both auspicious and inauspicious, they declare to be the path of action (karma).
प्रकृतिः कुरुते देवी महाप्रलयमेव च ।
दिवसान्ते गुणानेतानभ्येत्यैकोऽवतिष्ठति ॥२७॥
27. prakṛtiḥ kurute devī mahāpralayameva ca ,
divasānte guṇānetānabhyetyaiko'vatiṣṭhati.
27. prakṛtiḥ kurute devī mahāpralayam eva ca
divasānte guṇān etān abhyetya ekaḥ avatiṣṭhati
27. devī prakṛtiḥ mahāpralayam eva ca kurute
divasānte etān guṇān abhyetya ekaḥ avatiṣṭhati
27. The divine nature (prakṛti) brings about the great dissolution. At the end of a cosmic day, having assimilated these qualities, the one (supreme being) remains.
रश्मिजालमिवादित्यस्तत्कालेन नियच्छति ।
एवमेषोऽसकृत्सर्वं क्रीडार्थमभिमन्यते ॥२८॥
28. raśmijālamivādityastatkālena niyacchati ,
evameṣo'sakṛtsarvaṁ krīḍārthamabhimanyate.
28. raśmijālam iva ādityaḥ tatkālena niyacchati
evam eṣaḥ asakṛt sarvam krīḍārtham abhimanyate
28. ādityaḥ raśmijālam iva tatkālena niyacchati
evam eṣaḥ asakṛt sarvam krīḍārtham abhimanyate
28. Just as the sun (āditya) withdraws its network of rays at the appropriate time, so too does this (supreme being), repeatedly, consider all this (creation) as merely for the purpose of play.
आत्मरूपगुणानेतान्विविधान्हृदयप्रियान् ।
एवमेव विकुर्वाणः सर्गप्रलयकर्मणी ॥२९॥
29. ātmarūpaguṇānetānvividhānhṛdayapriyān ,
evameva vikurvāṇaḥ sargapralayakarmaṇī.
29. ātmarūpaguṇān etān vividhān hṛdayapriyān
evam eva vikurvāṇaḥ sargapralayakarmaṇī
29. evam eva vikurvāṇaḥ etān vividhān hṛdayapriyān
ātmarūpaguṇān (ca) sargapralayakarmaṇī (kurute)
29. Thus, repeatedly manifesting various forms and qualities of the self (ātman), which are dear to the heart, this being performs the actions (karma) of creation and dissolution.
क्रियाक्रियापथे रक्तस्त्रिगुणस्त्रिगुणातिगः ।
क्रियाक्रियापथोपेतस्तथा तदिति मन्यते ॥३०॥
30. kriyākriyāpathe raktastriguṇastriguṇātigaḥ ,
kriyākriyāpathopetastathā taditi manyate.
30. kriyākriyāpathe raktaḥ triguṇaḥ triguṇātigaḥ
kriyākriyāpathopetaḥ tathā tat iti manyate
30. (saḥ) kriyākriyāpathe raktaḥ (asti) triguṇaḥ (api) triguṇātigaḥ
(asti) tathā kriyākriyāpathopetaḥ (asti) tat iti manyate
30. Engaged in the path of both action and non-action, he (the supreme being) appears to possess the three qualities (guṇas) yet transcends these three qualities. Indeed, he is endowed with this path of action and non-action, and thus he comprehends it.
एवं द्वंद्वान्यथैतानि वर्तन्ते मम नित्यशः ।
ममैवैतानि जायन्ते बाधन्ते तानि मामिति ॥३१॥
31. evaṁ dvaṁdvānyathaitāni vartante mama nityaśaḥ ,
mamaivaitāni jāyante bādhante tāni māmiti.
31. evam dvandvāni atha etāni vartante mama nityaśaḥ
mama eva etāni jāyante bādhante tāni mām iti
31. etāni dvandvāni atha evam nityaśaḥ mama vartante
etāni mama eva jāyante tāni mām bādhante iti
31. In this manner, these pairs of opposites (dvandva) constantly manifest for me. Indeed, these very things arise specifically for me and then afflict me.
निस्तर्तव्यान्यथैतानि सर्वाणीति नराधिप ।
मन्यतेऽयं ह्यबुद्धित्वात्तथैव सुकृतान्यपि ॥३२॥
32. nistartavyānyathaitāni sarvāṇīti narādhipa ,
manyate'yaṁ hyabuddhitvāttathaiva sukṛtānyapi.
32. nistartavyāni atha etāni sarvāṇi iti narādhipa
manyate ayam hi abuddhitvāt tathā eva sukṛtāni api
32. narādhipa ayam abuddhitvāt hi manyate – "atha etāni
sarvāṇi nistartavyāni iti" ; tathā eva sukṛtāni api
32. O lord of men (narādhipa), due to a lack of understanding (abuddhitva), this person believes, 'All these (dualities) must be overcome,' and similarly, he thinks the same about good deeds.
भोक्तव्यानि मयैतानि देवलोकगतेन वै ।
इहैव चैनं भोक्ष्यामि शुभाशुभफलोदयम् ॥३३॥
33. bhoktavyāni mayaitāni devalokagatena vai ,
ihaiva cainaṁ bhokṣyāmi śubhāśubhaphalodayam.
33. bhoktavyāni mayā etāni devalokagatena vai iha
eva ca enam bhokṣyāmi śubhāśubhaphallodayam
33. etāni mayā devalokagatena vai bhoktavyāni ; ca
iha eva śubhāśubhaphallodayam enam bhokṣyāmi
33. These (results) must be experienced by me, indeed, when I have gone to the celestial realm. And here in this very world, I will experience this manifestation of auspicious and inauspicious results.
सुखमेव च कर्तव्यं सकृत्कृत्वा सुखं मम ।
यावदन्तं च मे सौख्यं जात्यां जात्यां भविष्यति ॥३४॥
34. sukhameva ca kartavyaṁ sakṛtkṛtvā sukhaṁ mama ,
yāvadantaṁ ca me saukhyaṁ jātyāṁ jātyāṁ bhaviṣyati.
34. sukham eva ca kartavyam sakṛt kṛtvā sukham mama
yāvat antam ca me saukhyam jātyām jātyām bhaviṣyati
34. ca sukham eva kartavyam ; mama sukham sakṛt kṛtvā,
ca me saukhyam antam yāvat jātyām jātyām bhaviṣyati
34. Only happiness should be sought. Once I have secured happiness for myself, then my joy will persist in every successive birth until the very end.
भविष्यति च मे दुःखं कृतेनेहाप्यनन्तकम् ।
महद्दुःखं हि मानुष्यं निरये चापि मज्जनम् ॥३५॥
35. bhaviṣyati ca me duḥkhaṁ kṛtenehāpyanantakam ,
mahadduḥkhaṁ hi mānuṣyaṁ niraye cāpi majjanam.
35. bhaviṣyati ca me duḥkham kṛtena iha api anantakam
| mahat duḥkham hi mānuṣyam niraye ca api majjanam
35. iha kṛtena (karmaṇā) me anantakam duḥkham api bhaviṣyati ca mānuṣyam hi mahat duḥkham (asti),
niraye ca api majjanam (asti)
35. And the sorrow resulting from actions performed here will be unending for me. Indeed, human existence itself is a great sorrow, as is sinking into hell.
निरयाच्चापि मानुष्यं कालेनैष्याम्यहं पुनः ।
मनुष्यत्वाच्च देवत्वं देवत्वात्पौरुषं पुनः ।
मनुष्यत्वाच्च निरयं पर्यायेणोपगच्छति ॥३६॥
36. nirayāccāpi mānuṣyaṁ kālenaiṣyāmyahaṁ punaḥ ,
manuṣyatvācca devatvaṁ devatvātpauruṣaṁ punaḥ ,
manuṣyatvācca nirayaṁ paryāyeṇopagacchati.
36. nirayāt ca api mānuṣyam kālena eṣyāmi
aham punaḥ | manuṣyatvāt ca devatvam
devatvāt pauruṣam punaḥ | manuṣyatvāt
ca nirayam paryāyeṇa upagacchati
36. aham nirayāt api punaḥ kālena mānuṣyam eṣyāmi ca manuṣyatvāt ca devatvam (labhate),
devatvāt punaḥ pauruṣam (labhate) (ekaḥ) manuṣyatvāt ca paryāyeṇa nirayam upagacchati
36. From hell, I will again attain human existence (mānuṣyam) in due course. And from the human state (manuṣyatvam), one attains divinity; from divinity, again the human state (pauruṣam). In turn, from the human state (manuṣyatvam), one also goes to hell.
य एवं वेत्ति वै नित्यं निरात्मात्मगुणैर्वृतः ।
तेन देवमनुष्येषु निरये चोपपद्यते ॥३७॥
37. ya evaṁ vetti vai nityaṁ nirātmātmaguṇairvṛtaḥ ,
tena devamanuṣyeṣu niraye copapadyate.
37. yaḥ evam vetti vai nityam nirātmā ātma guṇaiḥ
vṛtaḥ | tena deva manuṣyeṣu niraye ca upapadyate
37. yaḥ evam nityam vai vetti,
(yaḥ api) nirātmā (san) ātmaguṇaiḥ vṛtaḥ (bhavati),
tena (saḥ) devamanuṣyeṣu ca niraye upapadyate
37. One who constantly understands this (cycle of rebirth), yet remains without a firm realization of the true self (ātman) and is enveloped by the qualities of the individual soul (ātman), such a one is reborn among gods, humans, and also in hell.
ममत्वेनावृतो नित्यं तत्रैव परिवर्तते ।
सर्गकोटिसहस्राणि मरणान्तासु मूर्तिषु ॥३८॥
38. mamatvenāvṛto nityaṁ tatraiva parivartate ,
sargakoṭisahasrāṇi maraṇāntāsu mūrtiṣu.
38. mamatvena āvṛtaḥ nityam tatra eva parivartate
| sarga koṭi sahasrāṇi maraṇāntāsu mūrtiṣu
38. (yaḥ) nityam mamatvena āvṛtaḥ (saḥ) tatra eva parivartate,
sargakoṭisahasrāṇi maraṇāntāsu mūrtiṣu (ca).
38. One who is constantly enveloped by the sense of 'mine' (mamatvam) continues to revolve within that very cycle, through thousands of crores of creations, in various forms that are destined to end in death.
य एवं कुरुते कर्म शुभाशुभफलात्मकम् ।
स एव फलमश्नाति त्रिषु लोकेषु मूर्तिमान् ॥३९॥
39. ya evaṁ kurute karma śubhāśubhaphalātmakam ,
sa eva phalamaśnāti triṣu lokeṣu mūrtimān.
39. ya evam kurute karma śubhāśubhaphālatmakam
saḥ eva phalam aśnāti triṣu lokeṣu mūrtimān
39. yaḥ evam śubhāśubhaphālatmakam karma kurute
saḥ eva mūrtimān triṣu lokeṣu phalam aśnāti
39. He who performs actions (karma) that inherently bear both good and bad consequences, that very embodied being experiences the results in the three worlds.
प्रकृतिः कुरुते कर्म शुभाशुभफलात्मकम् ।
प्रकृतिश्च तदश्नाति त्रिषु लोकेषु कामगा ॥४०॥
40. prakṛtiḥ kurute karma śubhāśubhaphalātmakam ,
prakṛtiśca tadaśnāti triṣu lokeṣu kāmagā.
40. prakṛtiḥ kurute karma śubhāśubhaphālatmakam
prakṛtiḥ ca tat aśnāti triṣu lokeṣu kāmagā
40. prakṛtiḥ śubhāśubhaphālatmakam karma kurute
ca prakṛtiḥ kāmagā triṣu lokeṣu tat aśnāti
40. Nature (prakṛti) performs actions (karma) that inherently bear both good and bad consequences. And that same nature (prakṛti), moving according to desire, experiences those results in the three worlds.
तिर्यग्योनौ मनुष्यत्वे देवलोके तथैव च ।
त्रीणि स्थानानि चैतानि जानीयात्प्राकृतानि ह ॥४१॥
41. tiryagyonau manuṣyatve devaloke tathaiva ca ,
trīṇi sthānāni caitāni jānīyātprākṛtāni ha.
41. tiryagyonau manuṣyatve devaloke tathā eva ca
trīṇi sthānāni ca etāni jānīyāt prākṛtāni ha
41. tiryagyonau manuṣyatve ca tathā eva devaloke
etāni trīṇi sthānāni ca prākṛtāni ha jānīyāt
41. These three states – in animal births, in human existence, and similarly in the celestial realms – one should indeed know as originating from nature (prakṛti).
अलिङ्गां प्रकृतिं त्वाहुर्लिङ्गैरनुमिमीमहे ।
तथैव पौरुषं लिङ्गमनुमानाद्धि पश्यति ॥४२॥
42. aliṅgāṁ prakṛtiṁ tvāhurliṅgairanumimīmahe ,
tathaiva pauruṣaṁ liṅgamanumānāddhi paśyati.
42. aliṅgām prakṛtim tu āhuḥ liṅgaiḥ anumimīmahe
tathā eva pauruṣam liṅgam anumānāt hi paśyati
42. prakṛtim aliṅgām tu āhuḥ liṅgaiḥ anumimīmahe
tathā eva pauruṣam liṅgam anumānāt hi paśyati
42. They declare nature (prakṛti) to be unmanifest, yet we infer its existence through its characteristics. Similarly, one perceives the characteristic mark of the supreme cosmic person (puruṣa) also through inference.
स लिङ्गान्तरमासाद्य प्राकृतं लिङ्गमव्रणम् ।
व्रणद्वाराण्यधिष्ठाय कर्माण्यात्मनि मन्यते ॥४३॥
43. sa liṅgāntaramāsādya prākṛtaṁ liṅgamavraṇam ,
vraṇadvārāṇyadhiṣṭhāya karmāṇyātmani manyate.
43. sa liṅgāntaram āsādya prākṛtam liṅgam avraṇam
vraṇadvārāṇi adhiṣṭhāya karmāṇi ātmani manyate
43. sa liṅgāntaram prākṛtam avraṇam liṅgam āsādya
vraṇadvārāṇi adhiṣṭhāya ātmani karmāṇi manyate
43. Having obtained another subtle body (liṅga), a material (prākṛta) subtle body that is intrinsically unblemished, the self (ātman) then, by identifying with the avenues of vulnerability, considers actions (karma) to belong to its own true nature (ātman).
श्रोत्रादीनि तु सर्वाणि पञ्च कर्मेन्द्रियाणि च ।
वागादीनि प्रवर्तन्ते गुणेष्वेव गुणैः सह ।
अहमेतानि वै कुर्वन्ममैतानीन्द्रियाणि च ॥४४॥
44. śrotrādīni tu sarvāṇi pañca karmendriyāṇi ca ,
vāgādīni pravartante guṇeṣveva guṇaiḥ saha ,
ahametāni vai kurvanmamaitānīndriyāṇi ca.
44. śrotrādīni tu sarvāṇi pañca
karmendriyāṇi ca vāgādīni pravartante
guṇeṣu eva guṇaiḥ saha aham etāni
vai kurvan mama etāni indriyāṇi ca
44. tu śrotrādīni ca pañca karmendriyāṇi
vāgādīni sarvāṇi guṇeṣu eva
guṇaiḥ saha pravartante aham vai
etāni kurvan mama etāni indriyāṇi ca
44. Indeed, all five sensory organs (jñānendriya) like the ears, and the organs of action (karmendriya) like speech, operate solely amidst the qualities of nature (guṇa) and together with them. (Still, the ego-bound self mistakenly thinks:) 'I am indeed performing these, and these organs (indriya) are mine.'
निरिन्द्रियोऽभिमन्येत व्रणवानस्मि निर्व्रणः ।
अलिङ्गो लिङ्गमात्मानमकालः कालमात्मनः ॥४५॥
45. nirindriyo'bhimanyeta vraṇavānasmi nirvraṇaḥ ,
aliṅgo liṅgamātmānamakālaḥ kālamātmanaḥ.
45. nirindriyaḥ abhimanyeta vraṇavān asmi nirvraṇaḥ
aliṅgaḥ liṅgam ātmānam akālaḥ kālam ātmanaḥ
45. nirindriyaḥ nirvraṇaḥ aliṅgaḥ akālaḥ abhimanyeta
vraṇavān asmi liṅgam ātmānam kālam ātmanaḥ
45. Though without senses, the unblemished self (ātman) would mistakenly think, 'I am wounded.' Though formless (aliṅga), it considers itself (ātman) to be a subtle body (liṅga); and though timeless (akāla), it considers its own nature (ātman) to be time.
असत्त्वं सत्त्वमात्मानमतत्त्वं तत्त्वमात्मनः ।
अमृत्युर्मृत्युमात्मानमचरश्चरमात्मनः ॥४६॥
46. asattvaṁ sattvamātmānamatattvaṁ tattvamātmanaḥ ,
amṛtyurmṛtyumātmānamacaraścaramātmanaḥ.
46. asattvam sattvam ātmānam atattvam tattvam ātmanaḥ
amṛtyuḥ mṛtyum ātmānam acaraḥ caram ātmanaḥ
46. asattvam sattvam ātmānam atattvam tattvam ātmanaḥ
amṛtyuḥ mṛtyum ātmānam acaraḥ caram ātmanaḥ
46. Though non-material (asattva), it regards itself (ātman) as material existence (sattva); though fundamentally not a constituent of (material) reality (atattva), it regards its own nature (ātman) as (material) reality (tattva). Though immortal (amṛtyu), it considers itself (ātman) to be death; and though immobile (acara), it considers its own nature (ātman) to be mobile.
अक्षेत्रः क्षेत्रमात्मानमसर्गः सर्गमात्मनः ।
अतपास्तप आत्मानमगतिर्गतिमात्मनः ॥४७॥
47. akṣetraḥ kṣetramātmānamasargaḥ sargamātmanaḥ ,
atapāstapa ātmānamagatirgatimātmanaḥ.
47. akṣetraḥ kṣetram ātmānam asargaḥ sargam ātmanaḥ
atapāḥ tapa ātmānam agatiḥ gatim ātmanaḥ
47. akṣetraḥ ātmānam kṣetram asargaḥ ātmanaḥ sargam
atapāḥ ātmānam tapa agatiḥ ātmanaḥ gatim
47. Though it is not a field (akṣetra), it considers the self (ātman) a field (kṣetra); though it is uncreated (asarga), it considers the creation (sarga) as belonging to the self (ātman); though without penance (atapas), it considers the self (ātman) as penance (tapas); though without movement or a destination (agati), it considers the movement or destination (gati) as belonging to the self (ātman).
अभवो भवमात्मानमभयो भयमात्मनः ।
अक्षरः क्षरमात्मानमबुद्धिस्त्वभिमन्यते ॥४८॥
48. abhavo bhavamātmānamabhayo bhayamātmanaḥ ,
akṣaraḥ kṣaramātmānamabuddhistvabhimanyate.
48. abhavaḥ bhavam ātmānam abhayaḥ bhayam ātmanaḥ
akṣaraḥ kṣaram ātmānam abuddhiḥ tu abhimanyate
48. abhavaḥ ātmānam bhavam abhayaḥ ātmanaḥ bhayam
akṣaraḥ ātmānam kṣaram tu abuddhiḥ abhimanyate
48. Though without birth or origin (abhava), it considers the self (ātman) as existence (bhava); though fearless (abhaya), it considers itself as fear (bhaya) belonging to the self (ātman); though imperishable (akṣara), it considers the self (ātman) as perishable (kṣara). Indeed, an unintelligent (abuddhi) person believes this.