Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-1, chapter-210

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
सोऽपरान्तेषु तीर्थानि पुण्यान्यायतनानि च ।
सर्वाण्येवानुपूर्व्येण जगामामितविक्रमः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
so'parānteṣu tīrthāni puṇyānyāyatanāni ca ,
sarvāṇyevānupūrvyeṇa jagāmāmitavikramaḥ.
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca saḥ aparānteṣu tīrthāni puṇyāni
āyatanāni ca sarvāṇi eva ānupūrvyeṇa jagāma amita-vikramaḥ
1. Vaiśampāyana said: He, the one of immense prowess, visited all the sacred places (tīrthas) and shrines in the western regions, proceeding through them in proper order.
समुद्रे पश्चिमे यानि तीर्थान्यायतनानि च ।
तानि सर्वाणि गत्वा स प्रभासमुपजग्मिवान् ॥२॥
2. samudre paścime yāni tīrthānyāyatanāni ca ,
tāni sarvāṇi gatvā sa prabhāsamupajagmivān.
2. samudre paścime yāni tīrthāni āyatanāni ca
tāni sarvāṇi gatvā saḥ prabhāsam upajagmivān
2. Having visited all those sacred places (tīrthas) and shrines located by the western ocean, he (Arjuna) then reached Prabhasa.
प्रभासदेशं संप्राप्तं बीभत्सुमपराजितम् ।
तीर्थान्यनुचरन्तं च शुश्राव मधुसूदनः ॥३॥
3. prabhāsadeśaṁ saṁprāptaṁ bībhatsumaparājitam ,
tīrthānyanucarantaṁ ca śuśrāva madhusūdanaḥ.
3. prabhāsadeśam saṃprāptam bībhatsum aparājitam
tīrthāni anucarantam ca śuśrāva madhusūdanaḥ
3. Madhusūdana (Kṛṣṇa) heard that the unconquered Arjuna (Bībhatsu) had arrived in the region of Prabhāsa and was wandering through the holy places.
ततोऽभ्यगच्छत्कौन्तेयमज्ञातो नाम माधवः ।
ददृशाते तदान्योन्यं प्रभासे कृष्णपाण्डवौ ॥४॥
4. tato'bhyagacchatkaunteyamajñāto nāma mādhavaḥ ,
dadṛśāte tadānyonyaṁ prabhāse kṛṣṇapāṇḍavau.
4. tataḥ abhyagacchat kaunteyam ajñātaḥ nāma mādhavaḥ
dadṛśāte tadā anyonyam prabhāse kṛṣṇapāṇḍavau
4. Thereupon, Mādhava (Kṛṣṇa), unrecognized, went to Arjuna (Kaunteya). Then, Kṛṣṇa and the Pāṇḍava (Arjuna) saw each other in Prabhāsa.
तावन्योन्यं समाश्लिष्य पृष्ट्वा च कुशलं वने ।
आस्तां प्रियसखायौ तौ नरनारायणावृषी ॥५॥
5. tāvanyonyaṁ samāśliṣya pṛṣṭvā ca kuśalaṁ vane ,
āstāṁ priyasakhāyau tau naranārāyaṇāvṛṣī.
5. tau anyonyam samāśliṣya pṛṣṭvā ca kuśalam vane
āstām priyasakhāyau tau naranārāyaṇau ṛṣī
5. Having embraced each other and inquired about their well-being (in the forest), those two dear friends, the sages Nara and Nārāyaṇa, remained there.
ततोऽर्जुनं वासुदेवस्तां चर्यां पर्यपृच्छत ।
किमर्थं पाण्डवेमानि तीर्थान्यनुचरस्युत ॥६॥
6. tato'rjunaṁ vāsudevastāṁ caryāṁ paryapṛcchata ,
kimarthaṁ pāṇḍavemāni tīrthānyanucarasyuta.
6. tataḥ arjunam vāsudevaḥ tām caryām paryapṛcchat
kimartham pāṇḍava imāni tīrthāni anucarasi uta
6. Then Vāsudeva (Kṛṣṇa) questioned Arjuna about that activity (of wandering), asking, 'O Pāṇḍava, for what purpose indeed are you frequenting these holy places?'
ततोऽर्जुनो यथावृत्तं सर्वमाख्यातवांस्तदा ।
श्रुत्वोवाच च वार्ष्णेय एवमेतदिति प्रभुः ॥७॥
7. tato'rjuno yathāvṛttaṁ sarvamākhyātavāṁstadā ,
śrutvovāca ca vārṣṇeya evametaditi prabhuḥ.
7. tataḥ arjunaḥ yathāvṛttam sarvam ākhyātavān tadā
śrutvā uvāca ca vārṣṇeyaḥ evam etat iti prabhuḥ
7. Then Arjuna narrated everything exactly as it had happened. Having heard it, the lord Vārṣṇeya (Krishna) said, 'It is exactly so.'
तौ विहृत्य यथाकामं प्रभासे कृष्णपाण्डवौ ।
महीधरं रैवतकं वासायैवाभिजग्मतुः ॥८॥
8. tau vihṛtya yathākāmaṁ prabhāse kṛṣṇapāṇḍavau ,
mahīdharaṁ raivatakaṁ vāsāyaivābhijagmatuḥ.
8. tau vihṛtya yathākāmam prabhāse kṛṣṇapāṇḍavau
mahīdharaṃ raivatakam vāsāya eva abhijagmatuḥ
8. Having disported themselves as they desired in Prabhāsa, those two, Krishna and the Pāṇḍava (Arjuna), then went to the Raivataka mountain for their stay.
पूर्वमेव तु कृष्णस्य वचनात्तं महीधरम् ।
पुरुषाः समलंचक्रुरुपजह्रुश्च भोजनम् ॥९॥
9. pūrvameva tu kṛṣṇasya vacanāttaṁ mahīdharam ,
puruṣāḥ samalaṁcakrurupajahruśca bhojanam.
9. pūrvam eva tu kṛṣṇasya vacanāt tam mahīdharaṃ
puruṣāḥ samalaṃcakruḥ upajahruḥ ca bhojanam
9. But even beforehand, on Krishna's instructions, men had decorated that mountain and brought food.
प्रतिगृह्यार्जुनः सर्वमुपभुज्य च पाण्डवः ।
सहैव वासुदेवेन दृष्टवान्नटनर्तकान् ॥१०॥
10. pratigṛhyārjunaḥ sarvamupabhujya ca pāṇḍavaḥ ,
sahaiva vāsudevena dṛṣṭavānnaṭanartakān.
10. pratigṛhya arjunaḥ sarvam upabhujya ca pāṇḍavaḥ
saha eva vāsudevena dṛṣṭavān naṭanartakān
10. The Pāṇḍava Arjuna, having accepted all and having eaten, then, along with Vāsudeva (Krishna), watched the actors and dancers.
अभ्यनुज्ञाप्य तान्सर्वानर्चयित्वा च पाण्डवः ।
सत्कृतं शयनं दिव्यमभ्यगच्छन्महाद्युतिः ॥११॥
11. abhyanujñāpya tānsarvānarcayitvā ca pāṇḍavaḥ ,
satkṛtaṁ śayanaṁ divyamabhyagacchanmahādyutiḥ.
11. abhyanujñāpya tān sarvān arcayitvā ca pāṇḍavaḥ
satkṛtaṃ śayanaṃ divyam abhyagacchat mahādyutiḥ
11. After obtaining permission from all of them and having honored them, the greatly effulgent Pāṇḍava (Arjuna) approached the splendid, well-prepared bed.
तीर्थानां दर्शनं चैव पर्वतानां च भारत ।
आपगानां वनानां च कथयामास सात्वते ॥१२॥
12. tīrthānāṁ darśanaṁ caiva parvatānāṁ ca bhārata ,
āpagānāṁ vanānāṁ ca kathayāmāsa sātvate.
12. tīrthānāṃ darśanaṃ ca eva parvatānāṃ ca
bhārata āpagānāṃ vanānāṃ ca kathayāmāsa sātvate
12. O Bhārata (Janamejaya), he recounted to Sātvata (Kṛṣṇa) the sights of the holy pilgrimage sites, the mountains, the rivers, and the forests.
स कथाः कथयन्नेव निद्रया जनमेजय ।
कौन्तेयोऽपहृतस्तस्मिञ्शयने स्वर्गसंमिते ॥१३॥
13. sa kathāḥ kathayanneva nidrayā janamejaya ,
kaunteyo'pahṛtastasmiñśayane svargasaṁmite.
13. saḥ kathāḥ kathayan eva nidrayā janamejaya
kaunteyaḥ apahṛtaḥ tasmin śayane svargasaṃmite
13. O Janamejaya, while he was thus narrating stories, the son of Kuntī (Arjuna) was overcome by sleep on that heavenly bed.
मधुरेण स गीतेन वीणाशब्देन चानघ ।
प्रबोध्यमानो बुबुधे स्तुतिभिर्मङ्गलैस्तथा ॥१४॥
14. madhureṇa sa gītena vīṇāśabdena cānagha ,
prabodhyamāno bubudhe stutibhirmaṅgalaistathā.
14. madhureṇa saḥ gītena vīṇāśabdena ca anagha
prabodhyamānaḥ bubudhe stutibhiḥ maṅgalaiḥ tathā
14. And, O sinless one (Janamejaya), being awakened by sweet singing, the sound of the vīṇā, and auspicious praises, he then awoke.
स कृत्वावश्यकार्याणि वार्ष्णेयेनाभिनन्दितः ।
रथेन काञ्चनाङ्गेन द्वारकामभिजग्मिवान् ॥१५॥
15. sa kṛtvāvaśyakāryāṇi vārṣṇeyenābhinanditaḥ ,
rathena kāñcanāṅgena dvārakāmabhijagmivān.
15. saḥ kṛtvā avaśyakāryāṇi vārṣṇeyena abhinanditaḥ
rathena kāñcanāṅgena dvārakām abhijagmivān
15. After completing his essential duties and being greeted by Vārṣṇeya (Kṛṣṇa), he proceeded to Dvārakā in a chariot with golden embellishments.
अलंकृता द्वारका तु बभूव जनमेजय ।
कुन्तीसुतस्य पूजार्थमपि निष्कुटकेष्वपि ॥१६॥
16. alaṁkṛtā dvārakā tu babhūva janamejaya ,
kuntīsutasya pūjārthamapi niṣkuṭakeṣvapi.
16. alaṅkṛtā dvārakā tu babhūva janamejaya
kuntīsutasya pūjārtham api niṣkuṭakeṣu api
16. O Janamejaya, Dvārakā was indeed adorned for the honor of Kunti's son (Arjuna), even in its outlying gardens.
दिदृक्षवश्च कौन्तेयं द्वारकावासिनो जनाः ।
नरेन्द्रमार्गमाजग्मुस्तूर्णं शतसहस्रशः ॥१७॥
17. didṛkṣavaśca kaunteyaṁ dvārakāvāsino janāḥ ,
narendramārgamājagmustūrṇaṁ śatasahasraśaḥ.
17. didṛkṣavaḥ ca kaunteyam dvārakāvāsinaḥ janāḥ
narendramārgam ājagmuḥ tūrṇam śatasahasraśaḥ
17. And the residents of Dvārakā, eager to see Kunti's son (Arjuna), quickly came to the royal road in hundreds of thousands.
अवलोकेषु नारीणां सहस्राणि शतानि च ।
भोजवृष्ण्यन्धकानां च समवायो महानभूत् ॥१८॥
18. avalokeṣu nārīṇāṁ sahasrāṇi śatāni ca ,
bhojavṛṣṇyandhakānāṁ ca samavāyo mahānabhūt.
18. avalokeṣu nārīṇām sahasrāṇi śatāni ca
bhojavṛṣṇyandhakānām ca samavāyaḥ mahān abhūt
18. Hundreds and thousands of women were in the balconies, and there was also a great assembly of Bhojas, Vṛṣṇis, and Andhakas.
स तथा सत्कृतः सर्वैर्भोजवृष्ण्यन्धकात्मजैः ।
अभिवाद्याभिवाद्यांश्च सर्वैश्च प्रतिनन्दितः ॥१९॥
19. sa tathā satkṛtaḥ sarvairbhojavṛṣṇyandhakātmajaiḥ ,
abhivādyābhivādyāṁśca sarvaiśca pratinanditaḥ.
19. sa tathā satkṛtaḥ sarvaiḥ bhojavṛṣṇyandhakātmajaiḥ
abhivādya abhivādyān ca sarvaiḥ ca pratinanditaḥ
19. Thus honored by all the sons of the Bhojas, Vṛṣṇis, and Andhakas, he bowed to those worthy of his reverence and was welcomed in return by everyone.
कुमारैः सर्वशो वीरः सत्कारेणाभिवादितः ।
समानवयसः सर्वानाश्लिष्य स पुनः पुनः ॥२०॥
20. kumāraiḥ sarvaśo vīraḥ satkāreṇābhivāditaḥ ,
samānavayasaḥ sarvānāśliṣya sa punaḥ punaḥ.
20. kumāraiḥ sarvaśaḥ vīraḥ satkāreṇa abhivāditaḥ
samānavayasaḥ sarvān āśliṣya sa punaḥ punaḥ
20. The hero was completely saluted with honor by the young men. He then embraced all those of his own age repeatedly.
कृष्णस्य भवने रम्ये रत्नभोज्यसमावृते ।
उवास सह कृष्णेन बहुलास्तत्र शर्वरीः ॥२१॥
21. kṛṣṇasya bhavane ramye ratnabhojyasamāvṛte ,
uvāsa saha kṛṣṇena bahulāstatra śarvarīḥ.
21. kṛṣṇasya bhavane ramye ratnabhojya-samāvṛte
uvāsa saha kṛṣṇena bahulāḥ tatra śarvarīḥ
21. He stayed with Kṛṣṇa in Kṛṣṇa's beautiful palace, which was adorned with jewels and exquisite foods, dwelling there for many nights.