Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-78

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
बृहदश्व उवाच ।
प्रशान्ते तु पुरे हृष्टे संप्रवृत्ते महोत्सवे ।
महत्या सेनया राजा दमयन्तीमुपानयत् ॥१॥
1. bṛhadaśva uvāca ,
praśānte tu pure hṛṣṭe saṁpravṛtte mahotsave ,
mahatyā senayā rājā damayantīmupānayat.
1. bṛhadaśva uvāca praśānte tu pure hṛṣṭe saṃpravṛtte
mahotsave mahatyā senayā rājā damayantīm upānayat
1. Bṛhadaśva said: When the city became peaceful and joyful, and a great festival began, the king, accompanied by a large army, brought Damayantī.
दमयन्तीमपि पिता सत्कृत्य परवीरहा ।
प्रस्थापयदमेयात्मा भीमो भीमपराक्रमः ॥२॥
2. damayantīmapi pitā satkṛtya paravīrahā ,
prasthāpayadameyātmā bhīmo bhīmaparākramaḥ.
2. damayantīm api pitā satkṛtya paravīrahā
prasthāpayat ameyātmā bhīmaḥ bhīmaparākramaḥ
2. Damayantī's father, Bhīma, who possessed an immeasurable spirit (ameyātmā), was a slayer of hostile heroes (paravīrahā), and mighty in valor (bhīmaparākramaḥ), also honored her and then sent her forth.
आगतायां तु वैदर्भ्यां सपुत्रायां नलो नृपः ।
वर्तयामास मुदितो देवराडिव नन्दने ॥३॥
3. āgatāyāṁ tu vaidarbhyāṁ saputrāyāṁ nalo nṛpaḥ ,
vartayāmāsa mudito devarāḍiva nandane.
3. āgatāyām tu vaidarbhyām saputrāyām nalaḥ
nṛpaḥ vartayāmāsa muditaḥ devarāṭ iva nandane
3. And when the Vidarbhī princess (Damayantī) had arrived with her children, King Nala lived joyfully, just like the king of the gods (devarāṭ) lives in Nandana garden.
तथा प्रकाशतां यातो जम्बूद्वीपेऽथ राजसु ।
पुनः स्वे चावसद्राज्ये प्रत्याहृत्य महायशाः ॥४॥
4. tathā prakāśatāṁ yāto jambūdvīpe'tha rājasu ,
punaḥ sve cāvasadrājye pratyāhṛtya mahāyaśāḥ.
4. tathā prakāśatām yātaḥ jambūdvīpe atha rājasu
punaḥ sve ca avasat rājye pratyāhṛtya mahāyaśāḥ
4. Thus, having regained his kingdom, the greatly renowned (mahāyaśāḥ) King Nala again resided in his own realm, having achieved prominence among the rulers of Jambudvīpa.
ईजे च विविधैर्यज्ञैर्विधिवत्स्वाप्तदक्षिणैः ।
तथा त्वमपि राजेन्द्र ससुहृद्वक्ष्यसेऽचिरात् ॥५॥
5. īje ca vividhairyajñairvidhivatsvāptadakṣiṇaiḥ ,
tathā tvamapi rājendra sasuhṛdvakṣyase'cirāt.
5. īje ca vividhaiḥ yajñaiḥ vidhivat svāptadakṣiṇaiḥ
tathā tvam api rājendra sasuhṛt vakṣyase acirāt
5. He performed various Vedic rituals (yajña) in accordance with the sacred rites, with all the prescribed fees properly given. Similarly, O great king, you, along with your friends, will soon be renowned.
दुःखमेतादृशं प्राप्तो नलः परपुरंजयः ।
देवनेन नरश्रेष्ठ सभार्यो भरतर्षभ ॥६॥
6. duḥkhametādṛśaṁ prāpto nalaḥ parapuraṁjayaḥ ,
devanena naraśreṣṭha sabhāryo bharatarṣabha.
6. duḥkham etādṛśam prāptaḥ nalaḥ parapuraṁjayaḥ
devanena naraśreṣṭha sabhāryaḥ bharatarṣabha
6. O best of men, O chief among the Bharatas, Nala, the conqueror of enemy cities, experienced such suffering due to gambling, along with his wife.
एकाकिनैव सुमहन्नलेन पृथिवीपते ।
दुःखमासादितं घोरं प्राप्तश्चाभ्युदयः पुनः ॥७॥
7. ekākinaiva sumahannalena pṛthivīpate ,
duḥkhamāsāditaṁ ghoraṁ prāptaścābhyudayaḥ punaḥ.
7. ekākinā eva sumahat nalena pṛthivīpate duḥkham
āsāditam ghoram prāptaḥ ca abhyudayaḥ punaḥ
7. O lord of the earth, Nala alone endured such immense and dreadful suffering. And then, he also regained prosperity.
त्वं पुनर्भ्रातृसहितः कृष्णया चैव पाण्डव ।
रमसेऽस्मिन्महारण्ये धर्ममेवानुचिन्तयन् ॥८॥
8. tvaṁ punarbhrātṛsahitaḥ kṛṣṇayā caiva pāṇḍava ,
ramase'sminmahāraṇye dharmamevānucintayan.
8. tvam punaḥ bhrātṛsahitaḥ kṛṣṇayā ca eva pāṇḍava
ramase asmin mahāraṇye dharmam eva anucintayan
8. But you, O Pāṇḍava, accompanied by your brothers and Kṛṣṇā (Draupadī), are living in this great forest, contemplating only your sacred duty (dharma).
ब्राह्मणैश्च महाभागैर्वेदवेदाङ्गपारगैः ।
नित्यमन्वास्यसे राजंस्तत्र का परिदेवना ॥९॥
9. brāhmaṇaiśca mahābhāgairvedavedāṅgapāragaiḥ ,
nityamanvāsyase rājaṁstatra kā paridevanā.
9. brāhmaṇaiḥ ca mahābhāgaiḥ veda-vedāṅga-pāragaiḥ
| nityam anvāsyase rājan tatra kā paridevanā
9. O King, you are constantly attended by highly esteemed Brahmins who have mastered the Vedas and their auxiliary branches (Vedangas). What cause for lamentation is there then?
इतिहासमिमं चापि कलिनाशनमुच्यते ।
शक्यमाश्वासितुं श्रुत्वा त्वद्विधेन विशां पते ॥१०॥
10. itihāsamimaṁ cāpi kalināśanamucyate ,
śakyamāśvāsituṁ śrutvā tvadvidhena viśāṁ pate.
10. itihāsam imam ca api kali-nāśanam ucyate | śakyam
āśvāsayitum śrutvā tvat-vidhena viśām pate
10. And this history (itihāsa), which is said to dispel the misfortunes of the Kali Age, can certainly bring comfort to someone like you, O Lord of the people, once it is heard.
अस्थिरत्वं च संचिन्त्य पुरुषार्थस्य नित्यदा ।
तस्याये च व्यये चैव समाश्वसिहि मा शुचः ॥११॥
11. asthiratvaṁ ca saṁcintya puruṣārthasya nityadā ,
tasyāye ca vyaye caiva samāśvasihi mā śucaḥ.
11. asthiratvam ca saṃcintya puruṣārthasya nityadā
| tasya āye ca vyaye ca eva samāśvasihi mā śucaḥ
11. And constantly contemplating the impermanence of human endeavors (puruṣārtha), be comforted regarding both their acquisition and their loss. Do not grieve!
ये चेदं कथयिष्यन्ति नलस्य चरितं महत् ।
श्रोष्यन्ति चाप्यभीक्ष्णं वै नालक्ष्मीस्तान्भजिष्यति ।
अर्थास्तस्योपपत्स्यन्ते धन्यतां च गमिष्यति ॥१२॥
12. ye cedaṁ kathayiṣyanti nalasya caritaṁ mahat ,
śroṣyanti cāpyabhīkṣṇaṁ vai nālakṣmīstānbhajiṣyati ,
arthāstasyopapatsyante dhanyatāṁ ca gamiṣyati.
12. ye ca idam kathayiṣyanti nalasya caritam
mahat | śroṣyanti ca api abhīkṣṇam vai
na alakṣmīḥ tān bhajiṣyati | arthāḥ
tasya upapatsyante dhanyatām ca gamiṣyati
12. And those who narrate this great story of Nala, and those who hear it repeatedly, indeed misfortune will not befall them. Their aims will be accomplished, and they will attain prosperity.
इतिहासमिमं श्रुत्वा पुराणं शश्वदुत्तमम् ।
पुत्रान्पौत्रान्पशूंश्चैव वेत्स्यते नृषु चाग्र्यताम् ।
अरोगः प्रीतिमांश्चैव भविष्यति न संशयः ॥१३॥
13. itihāsamimaṁ śrutvā purāṇaṁ śaśvaduttamam ,
putrānpautrānpaśūṁścaiva vetsyate nṛṣu cāgryatām ,
arogaḥ prītimāṁścaiva bhaviṣyati na saṁśayaḥ.
13. itihāsam imam śrutvā purāṇam śaśvat
uttamam putrān pautrān paśūn ca eva
vetsyate nṛṣu ca agryatām arogaḥ
prītimān ca eva bhaviṣyati na saṃśayaḥ
13. Having heard this ancient and eternally excellent narrative (itihāsa), a person will acquire sons, grandsons, animals, and prominence among men. He will undoubtedly become free from illness and filled with joy.
भयं पश्यसि यच्च त्वमाह्वयिष्यति मां पुनः ।
अक्षज्ञ इति तत्तेऽहं नाशयिष्यामि पार्थिव ॥१४॥
14. bhayaṁ paśyasi yacca tvamāhvayiṣyati māṁ punaḥ ,
akṣajña iti tatte'haṁ nāśayiṣyāmi pārthiva.
14. bhayam paśyasi yat ca tvam āhvayiṣyati mām punaḥ
akṣajñaḥ iti tat te aham nāśayiṣyāmi pārthiva
14. O King (pārthiva), that fear you perceive, that he will call me again [to a dice game] - I will destroy that for you, I who am skilled in dice (akṣajña).
वेदाक्षहृदयं कृत्स्नमहं सत्यपराक्रम ।
उपपद्यस्व कौन्तेय प्रसन्नोऽहं ब्रवीमि ते ॥१५॥
15. vedākṣahṛdayaṁ kṛtsnamahaṁ satyaparākrama ,
upapadyasva kaunteya prasanno'haṁ bravīmi te.
15. veda akṣahṛdayam kṛtsnam aham satyaparākrama
upapadyasva kaunteya prasannaḥ aham bravīmi te
15. O you of true valor (satyaparākrama), I know the entire secret knowledge of dice (akṣahṛdaya). O son of Kunti (Kaunteya), accept this; I, being pleased, am telling it to you.
वैशंपायन उवाच ।
ततो हृष्टमना राजा बृहदश्वमुवाच ह ।
भगवन्नक्षहृदयं ज्ञातुमिच्छामि तत्त्वतः ॥१६॥
16. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tato hṛṣṭamanā rājā bṛhadaśvamuvāca ha ,
bhagavannakṣahṛdayaṁ jñātumicchāmi tattvataḥ.
16. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca tataḥ hṛṣṭamanā rājā bṛhadaśvam
uvāca ha bhagavan akṣahṛdayam jñātum icchāmi tattvataḥ
16. Vaiśampāyana said: Then the king, with a joyful heart, spoke to Bṛhadaśva: 'O revered one (bhagavan), I wish to truly understand the secret knowledge of dice (akṣahṛdaya).'
ततोऽक्षहृदयं प्रादात्पाण्डवाय महात्मने ।
दत्त्वा चाश्वशिरोऽगच्छदुपस्प्रष्टुं महातपाः ॥१७॥
17. tato'kṣahṛdayaṁ prādātpāṇḍavāya mahātmane ,
dattvā cāśvaśiro'gacchadupaspraṣṭuṁ mahātapāḥ.
17. tataḥ akṣahṛdayam prādāt pāṇḍavāya mahātmane
dattvā ca aśvaśiraḥ agacchat upasprastum mahātapaḥ
17. Then, the great ascetic (mahātapaḥ) imparted the secret knowledge of dice to the great-souled (mahātman) son of Pāṇḍu. After bestowing the knowledge of Aśvaśiras (the Horse's Head), he proceeded to perform his ritual ablutions.
बृहदश्वे गते पार्थमश्रौषीत्सव्यसाचिनम् ।
वर्तमानं तपस्युग्रे वायुभक्षं मनीषिणम् ॥१८॥
18. bṛhadaśve gate pārthamaśrauṣītsavyasācinam ,
vartamānaṁ tapasyugre vāyubhakṣaṁ manīṣiṇam.
18. bṛhadaśve gate pārtham aśrauṣīt savyasācinam
vartamānam tapasi ugre vāyubhakṣam manīṣiṇam
18. When Bṛhadaśva had departed, he heard about Pārtha (Arjuna), also known as Savyasācin, the wise (manīṣin) one, who was engaged in severe penance (tapas), subsisting only on air.
ब्राह्मणेभ्यस्तपस्विभ्यः संपतद्भ्यस्ततस्ततः ।
तीर्थशैलवरेभ्यश्च समेतेभ्यो दृढव्रतः ॥१९॥
19. brāhmaṇebhyastapasvibhyaḥ saṁpatadbhyastatastataḥ ,
tīrthaśailavarebhyaśca sametebhyo dṛḍhavrataḥ.
19. brāhmaṇebhyaḥ tapasvibhyaḥ sampatadbhyaḥ tataḥ tataḥ
tīrthaśailavarebhyaḥ ca sametebhyaḥ dṛḍhavrataḥ
19. Arjuna, the one firm in his vow (dṛḍhavrataḥ), was recognized by the Brāhmaṇas and ascetics (tapasvin) who were assembling from various directions, and by those who had gathered from excellent holy places (tīrtha) and mountains.
इति पार्थो महाबाहुर्दुरापं तप आस्थितः ।
न तथा दृष्टपूर्वोऽन्यः कश्चिदुग्रतपा इति ॥२०॥
20. iti pārtho mahābāhurdurāpaṁ tapa āsthitaḥ ,
na tathā dṛṣṭapūrvo'nyaḥ kaścidugratapā iti.
20. iti pārthaḥ mahābāhuḥ durāpam tapaḥ āsthitaḥ na
tathā dṛṣṭapūrvaḥ anyaḥ kaścit ugratapāḥ iti
20. Thus, Pārtha (Arjuna), the mighty-armed one (mahābāhu), undertook a penance (tapas) that was difficult to achieve. Indeed, no one else of such fierce penance (ugratapas) had ever been seen before.
यथा धनंजयः पार्थस्तपस्वी नियतव्रतः ।
मुनिरेकचरः श्रीमान्धर्मो विग्रहवानिव ॥२१॥
21. yathā dhanaṁjayaḥ pārthastapasvī niyatavrataḥ ,
munirekacaraḥ śrīmāndharmo vigrahavāniva.
21. yathā dhanaṃjayaḥ pārthaḥ tapasvī niyatavrataḥ
muniḥ ekacaraḥ śrīmān dharmaḥ vigrahavān iva
21. Just as Dhanañjaya, Pārtha, who was an austere (tapasvī) individual of steadfast vows, a solitary sage (muni), and glorious (śrīmān), was like natural law (dharma) personified.
तं श्रुत्वा पाण्डवो राजंस्तप्यमानं महावने ।
अन्वशोचत कौन्तेयः प्रियं वै भ्रातरं जयम् ॥२२॥
22. taṁ śrutvā pāṇḍavo rājaṁstapyamānaṁ mahāvane ,
anvaśocata kaunteyaḥ priyaṁ vai bhrātaraṁ jayam.
22. tam śrutvā pāṇḍavaḥ rājan tapyamānam mahāvane
anvaśocata kaunteyaḥ priyam vai bhrātaram jayam
22. O King, when the son of Kuntī (Kaunteya) Yudhiṣṭhira heard that his dear brother Jaya (Arjuna) was performing austerities (tapas) in the great forest, he grieved for him.
दह्यमानेन तु हृदा शरणार्थी महावने ।
ब्राह्मणान्विविधज्ञानान्पर्यपृच्छद्युधिष्ठिरः ॥२३॥
23. dahyamānena tu hṛdā śaraṇārthī mahāvane ,
brāhmaṇānvividhajñānānparyapṛcchadyudhiṣṭhiraḥ.
23. dahyamānena tu hṛdā śaraṇārthī mahāvane
brāhmaṇān vividhajñānān paryapṛcchat yudhiṣṭhiraḥ
23. Indeed, with a distressed heart, Yudhiṣṭhira, seeking refuge in the great forest, questioned Brahmins (brāhmaṇa) who possessed various kinds of knowledge.