Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-14, chapter-74

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
प्राग्ज्योतिषमथाभ्येत्य व्यचरत्स हयोत्तमः ।
भगदत्तात्मजस्तत्र निर्ययौ रणकर्कशः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
prāgjyotiṣamathābhyetya vyacaratsa hayottamaḥ ,
bhagadattātmajastatra niryayau raṇakarkaśaḥ.
1. vaiśaṃpāyana uvāca prāgjyotiṣam atha abhyetya vyacarat sa
haya-uttamaḥ bhagadatta-ātmajaḥ tatra niryayau raṇa-karkaśaḥ
1. vaiśaṃpāyana uvāca atha prāgjyotiṣam abhyetya sa haya-uttamaḥ
vyacarat tatra bhagadatta-ātmajaḥ raṇa-karkaśaḥ niryayau
1. Vaiśampāyana said: Then, having arrived at Prāgjyotiṣa, that excellent horse wandered. There, Bhagadatta's son, who was formidable in battle, came forth.
स हयं पाण्डुपुत्रस्य विषयान्तमुपागतम् ।
युयुधे भरतश्रेष्ठ वज्रदत्तो महीपतिः ॥२॥
2. sa hayaṁ pāṇḍuputrasya viṣayāntamupāgatam ,
yuyudhe bharataśreṣṭha vajradatto mahīpatiḥ.
2. sa hayam pāṇḍuputrasya viṣaya-antam upāgatam
yuyudhe bharataśreṣṭha vajradattaḥ mahīpatiḥ
2. bharataśreṣṭha sa mahīpatiḥ vajradattaḥ
pāṇḍuputrasya viṣaya-antam upāgatam hayam yuyudhe
2. O best of the Bharatas, King Vajradatta fought against the horse of Pāṇḍu's son, which had entered his dominion.
सोऽभिनिर्याय नगराद्भगदत्तसुतो नृपः ।
अश्वमायान्तमुन्मथ्य नगराभिमुखो ययौ ॥३॥
3. so'bhiniryāya nagarādbhagadattasuto nṛpaḥ ,
aśvamāyāntamunmathya nagarābhimukho yayau.
3. saḥ abhiniryaāya nagarāt bhagadatta-sutaḥ nṛpaḥ
aśvam āyāntam unmathya nagarābhimukhaḥ yayau
3. saḥ nṛpaḥ bhagadatta-sutaḥ nagarāt abhiniryaāya
āyāntam aśvam unmathya nagarābhimukhaḥ yayau
3. Having emerged from the city, that king, Bhagadatta's son, having struck down the approaching horse, then headed back towards the city.
तमालक्ष्य महाबाहुः कुरूणामृषभस्तदा ।
गाण्डीवं विक्षिपंस्तूर्णं सहसा समुपाद्रवत् ॥४॥
4. tamālakṣya mahābāhuḥ kurūṇāmṛṣabhastadā ,
gāṇḍīvaṁ vikṣipaṁstūrṇaṁ sahasā samupādravat.
4. tam ālakṣya mahābāhuḥ kurūṇām ṛṣabhaḥ tadā
gāṇḍīvam vikṣipan tūrṇam sahasā samupādravat
4. tadā kurūṇām ṛṣabhaḥ mahābāhuḥ tam ālakṣya
tūrṇam gāṇḍīvam vikṣipan sahasā samupādravat
4. Having caught sight of him, the mighty-armed one, that best of the Kurus (Arjuna), then quickly rushed forward with his Gāṇḍīva bow, charging suddenly.
ततो गाण्डीवनिर्मुक्तैरिषुभिर्मोहितो नृपः ।
हयमुत्सृज्य तं वीरस्ततः पार्थमुपाद्रवत् ॥५॥
5. tato gāṇḍīvanirmuktairiṣubhirmohito nṛpaḥ ,
hayamutsṛjya taṁ vīrastataḥ pārthamupādravat.
5. tataḥ gāṇḍīva-nirmuktaiḥ iṣubhiḥ mohitaḥ nṛpaḥ
hayam utsṛjya tam vīraḥ tataḥ pārtham upādravat
5. tataḥ gāṇḍīva-nirmuktaiḥ iṣubhiḥ mohitaḥ nṛpaḥ saḥ
vīraḥ hayam utsṛjya tataḥ tam pārtham upādravat
5. Then the king, bewildered by the arrows released from the Gāṇḍīva bow, that hero, abandoned his horse and rushed towards Pārtha (Arjuna).
पुनः प्रविश्य नगरं दंशितः स नृपोत्तमः ।
आरुह्य नागप्रवरं निर्ययौ युद्धकाङ्क्षया ॥६॥
6. punaḥ praviśya nagaraṁ daṁśitaḥ sa nṛpottamaḥ ,
āruhya nāgapravaraṁ niryayau yuddhakāṅkṣayā.
6. punaḥ praviśya nagaram daṃśitaḥ saḥ nṛpottamaḥ
āruhya nāga-pravaram niryayau yuddha-kāṅkṣayā
6. saḥ nṛpottamaḥ daṃśitaḥ punaḥ nagaram praviśya
nāga-pravaram āruhya yuddha-kāṅkṣayā niryayau
6. Having re-entered the city, that armored king, the best of rulers, then mounted an excellent elephant and set out, eager for battle.
पाण्डुरेणातपत्रेण ध्रियमाणेन मूर्धनि ।
दोधूयता चामरेण श्वेतेन च महारथः ॥७॥
7. pāṇḍureṇātapatreṇa dhriyamāṇena mūrdhani ,
dodhūyatā cāmareṇa śvetena ca mahārathaḥ.
7. pāṇḍureṇa ātapatreṇa dhriyamāṇena mūrdhani
dodhūyatā cāmareṇa śvetena ca mahārathaḥ
7. The great chariot warrior, with a white umbrella being held over his head and a white whisk being continuously waved...
ततः पार्थं समासाद्य पाण्डवानां महारथम् ।
आह्वयामास कौरव्यं बाल्यान्मोहाच्च संयुगे ॥८॥
8. tataḥ pārthaṁ samāsādya pāṇḍavānāṁ mahāratham ,
āhvayāmāsa kauravyaṁ bālyānmohācca saṁyuge.
8. tataḥ pārtham samāsādya pāṇḍavānām mahāratham
āhvayāmāsa kauravyam bālyāt mohāt ca saṃyuge
8. Then, having approached Pārtha (Arjuna), the great chariot warrior among the Pāṇḍavas, he challenged that Kuru prince (Arjuna) in battle, due to childishness and delusion (moha).
स वारणं नगप्रख्यं प्रभिन्नकरटामुखम् ।
प्रेषयामास संक्रुद्धस्ततः श्वेतहयं प्रति ॥९॥
9. sa vāraṇaṁ nagaprakhyaṁ prabhinnakaraṭāmukham ,
preṣayāmāsa saṁkruddhastataḥ śvetahayaṁ prati.
9. saḥ vāraṇam nagaprakhyam prabhinnakaraṭāmukham
preṣayāmāsa saṃkruddhaḥ tataḥ śvetahayam prati
9. Then, enraged, he dispatched the elephant, which was mountain-like and with ichor flowing from its temples, towards the white-horsed warrior (Arjuna).
विक्षरन्तं यथा मेघं परवारणवारणम् ।
शास्त्रवत्कल्पितं संख्ये त्रिसाहं युद्धदुर्मदम् ॥१०॥
10. vikṣarantaṁ yathā meghaṁ paravāraṇavāraṇam ,
śāstravatkalpitaṁ saṁkhye trisāhaṁ yuddhadurmadam.
10. vikṣarantam yathā megham paravāraṇavāraṇam
śāstravatkalpitam saṃkhye trisāham yuddhadurmadam
10. The elephant, discharging (ichor) like a cloud, was capable of repelling enemy elephants, arrayed in battle according to military science, able to face three thousand (foes), and formidable in combat.
प्रचोद्यमानः स गजस्तेन राज्ञा महाबलः ।
तदाङ्कुशेन विबभावुत्पतिष्यन्निवाम्बरम् ॥११॥
11. pracodyamānaḥ sa gajastena rājñā mahābalaḥ ,
tadāṅkuśena vibabhāvutpatiṣyannivāmbaram.
11. pracodyamānaḥ saḥ gajaḥ tena rājñā mahābalaḥ
tadā aṅkuśena vibabhau utpatiṣyan iva ambaram
11. tena rājñā aṅkuśena pracodyamānaḥ saḥ mahābalaḥ
gajaḥ tadā ambaram utpatiṣyan iva vibabhau
11. That mighty elephant, being driven by the king with his goad, then appeared as if it were about to fly up into the sky.
तमापतन्तं संप्रेक्ष्य क्रुद्धो राजन्धनंजयः ।
भूमिष्ठो वारणगतं योधयामास भारत ॥१२॥
12. tamāpatantaṁ saṁprekṣya kruddho rājandhanaṁjayaḥ ,
bhūmiṣṭho vāraṇagataṁ yodhayāmāsa bhārata.
12. tam āpatantam samprekṣya kruddhaḥ rājan dhanañjayaḥ
bhūmiṣṭhaḥ vāraṇagatam yodhayāmāsa bhārata
12. rājan bhārata tam āpatantam samprekṣya kruddhaḥ
bhūmiṣṭhaḥ dhanañjayaḥ vāraṇagatam yodhayāmāsa
12. O King, upon seeing that (elephant) charging, the enraged Arjuna, who was standing on the ground, fought against the one mounted on the elephant, O Bhārata.
वज्रदत्तस्तु संक्रुद्धो मुमोचाशु धनंजये ।
तोमरानग्निसंकाशाञ्शलभानिव वेगितान् ॥१३॥
13. vajradattastu saṁkruddho mumocāśu dhanaṁjaye ,
tomarānagnisaṁkāśāñśalabhāniva vegitān.
13. vajradattaḥ tu saṃkruddhaḥ mumoca āśu dhanañjaye
tomarān agnisaṃkāśān śalabhān iva vegitān
13. tu saṃkruddhaḥ vajradattaḥ dhanañjaye āśu
agnisaṃkāśān vegitān tomarān śalabhān iva mumoca
13. But Vajradatta, greatly enraged, quickly discharged at Arjuna fire-like javelins, swift as locusts.
अर्जुनस्तानसंप्राप्तान्गाण्डीवप्रेषितैः शरैः ।
द्विधा त्रिधा च चिच्छेद ख एव खगमैस्तदा ॥१४॥
14. arjunastānasaṁprāptāngāṇḍīvapreṣitaiḥ śaraiḥ ,
dvidhā tridhā ca ciccheda kha eva khagamaistadā.
14. arjunaḥ tān asaṃprāptān gāṇḍīvapreṣitaiḥ śaraiḥ
dvidhā tridhā ca ciccheda kha eva khagamaiḥ tadā
14. tadā arjunaḥ tān asaṃprāptān gāṇḍīvapreṣitaiḥ
śaraiḥ ca khagamaiḥ kha eva dvidhā tridhā ciccheda
14. Arjuna then, with his sky-flying arrows discharged from the Gaṇḍīva bow, cut those javelins into two and three pieces in the sky itself, before they could even reach him.
स तान्दृष्ट्वा तथा छिन्नांस्तोमरान्भगदत्तजः ।
इषूनसक्तांस्त्वरितः प्राहिणोत्पाण्डवं प्रति ॥१५॥
15. sa tāndṛṣṭvā tathā chinnāṁstomarānbhagadattajaḥ ,
iṣūnasaktāṁstvaritaḥ prāhiṇotpāṇḍavaṁ prati.
15. sa tān dṛṣṭvā tathā chinnān tomarān bhagadattajaḥ
iṣūn asaktān tvaritaḥ prāhiṇot pāṇḍavaṃ prati
15. bhagadattajaḥ tān tathā chinnān tomarān dṛṣṭvā
sa tvaritaḥ asaktān iṣūn pāṇḍavaṃ prati prāhiṇot
15. The son of Bhagadatta, seeing those javelins thus cut down, quickly dispatched unhindered arrows towards the Pāṇḍava (Arjuna).
ततोऽर्जुनस्तूर्णतरं रुक्मपुङ्खानजिह्मगान् ।
प्रेषयामास संक्रुद्धो भगदत्तात्मजं प्रति ॥१६॥
16. tato'rjunastūrṇataraṁ rukmapuṅkhānajihmagān ,
preṣayāmāsa saṁkruddho bhagadattātmajaṁ prati.
16. tataḥ arjunaḥ tūrṇataraṃ rukmapuṅkhān ajihmagān
preṣayāmāsa saṃkruddhaḥ bhagadattātmajaṃ prati
16. tataḥ saṃkruddhaḥ arjunaḥ tūrṇataraṃ rukmapuṅkhān
ajihmagān bhagadattātmajaṃ prati preṣayāmāsa
16. Then, Arjuna, very swiftly and enraged, sent gold-shafted, unfaltering arrows towards Bhagadatta's son.
स तैर्विद्धो महातेजा वज्रदत्तो महाहवे ।
भृशाहतः पपातोर्व्यां न त्वेनमजहात्स्मृतिः ॥१७॥
17. sa tairviddho mahātejā vajradatto mahāhave ,
bhṛśāhataḥ papātorvyāṁ na tvenamajahātsmṛtiḥ.
17. sa taiḥ viddhaḥ mahātejā vajradattaḥ mahāhave
bhṛśāhataḥ papāta urvyāṃ na tu enam ajahāt smṛtiḥ
17. saḥ mahātejā vajradattaḥ taiḥ viddhaḥ mahāhave bhṛśāhataḥ urvyāṃ papāta,
tu smṛtiḥ enam na ajahāt
17. That greatly valorous Vajradatta, struck by those (arrows) in the great battle and severely wounded, fell to the ground, but his consciousness (smṛti) did not leave him.
ततः स पुनरारुह्य वारणप्रवरं रणे ।
अव्यग्रः प्रेषयामास जयार्थी विजयं प्रति ॥१८॥
18. tataḥ sa punarāruhya vāraṇapravaraṁ raṇe ,
avyagraḥ preṣayāmāsa jayārthī vijayaṁ prati.
18. tataḥ sa punaḥ āruhya vāraṇapravaraṃ raṇe
avyagraḥ preṣayāmāsa jayārthī vijayaṃ prati
18. tataḥ saḥ jayārthī avyagraḥ raṇe vāraṇapravaraṃ
punaḥ āruhya vijayaṃ prati preṣayāmāsa
18. Then, he, desiring victory (vijaya), again mounted his excellent war-elephant on the battlefield and, undisturbed, dispatched (arrows) towards Arjuna (vijaya).
तस्मै बाणांस्ततो जिष्णुर्निर्मुक्ताशीविषोपमान् ।
प्रेषयामास संक्रुद्धो ज्वलितानिव पावकान् ॥१९॥
19. tasmai bāṇāṁstato jiṣṇurnirmuktāśīviṣopamān ,
preṣayāmāsa saṁkruddho jvalitāniva pāvakān.
19. tasmai bāṇān tataḥ jiṣṇuḥ nirmuktāśīviṣopamān
preṣayāmāsa saṃkruddhaḥ jvalitān iva pāvakān
19. Then, Arjuna, greatly enraged, dispatched arrows towards him that resembled unleashed venomous snakes and blazing fires.
स तैर्विद्धो महानागो विस्रवन्रुधिरं बभौ ।
हिमवानिव शैलेन्द्रो बहुप्रस्रवणस्तदा ॥२०॥
20. sa tairviddho mahānāgo visravanrudhiraṁ babhau ,
himavāniva śailendro bahuprasravaṇastadā.
20. saḥ taiḥ viddhaḥ mahānāgaḥ visravan rudhiram
babhau himavān iva śailendraḥ bahuprasravaṇaḥ tadā
20. Struck by those arrows, that great warrior (like a mighty elephant), gushing blood, then appeared like the Himalaya, the king of mountains, with its numerous flowing springs.