Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-13, chapter-130

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
उमोवाच ।
देशेषु रमणीयेषु गिरीणां निर्झरेषु च ।
स्रवन्तीनां च कुञ्जेषु पर्वतोपवनेषु च ॥१॥
1. umovāca ,
deśeṣu ramaṇīyeṣu girīṇāṁ nirjhareṣu ca ,
sravantīnāṁ ca kuñjeṣu parvatopavaneṣu ca.
1. umā uvāca deśeṣu ramaṇīyeṣu girīṇām nirjhareṣu
ca sravantīnām ca kuñjeṣu parvatopavaneṣu ca
1. umā uvāca ramaṇīyeṣu deśeṣu ca girīṇām nirjhareṣu
ca sravantīnām kuñjeṣu ca parvatopavaneṣu
1. Uma said: In delightful lands, in mountain waterfalls, and in the groves of rivers, and in mountain gardens...
देशेषु च विचित्रेषु फलवत्सु समाहिताः ।
मूलवत्सु च देशेषु वसन्ति नियतव्रताः ॥२॥
2. deśeṣu ca vicitreṣu phalavatsu samāhitāḥ ,
mūlavatsu ca deśeṣu vasanti niyatavratāḥ.
2. deśeṣu ca vicitreṣu phalavatsu samāhitāḥ
mūlavatsu ca deśeṣu vasanti niyatavratāḥ
2. niyatavratāḥ samāhitāḥ vasanti vicitreṣu
phalavatsu deśeṣu ca mūlavatsu deśeṣu
2. And in varied lands, fruitful and rich in roots, those of fixed vows dwell there, settled in these places.
तेषामपि विधिं पुण्यं श्रोतुमिच्छामि शंकर ।
वानप्रस्थेषु देवेश स्वशरीरोपजीविषु ॥३॥
3. teṣāmapi vidhiṁ puṇyaṁ śrotumicchāmi śaṁkara ,
vānaprastheṣu deveśa svaśarīropajīviṣu.
3. teṣām api vidhim puṇyam śrotum icchāmi
śaṅkara vānaprasthṣu deveśa svaśarīropajīviṣu
3. śaṅkara deveśa teṣām api vānaprasthṣu
svaśarīropajīviṣu puṇyam vidhim śrotum icchāmi
3. O Shankara, Lord of gods, I wish to hear about the sacred practices of even those forest dwellers (vānaprasthas) who subsist by their own physical efforts.
महेश्वर उवाच ।
वानप्रस्थेषु यो धर्मस्तं मे शृणु समाहिता ।
श्रुत्वा चैकमना देवि धर्मबुद्धिपरा भव ॥४॥
4. maheśvara uvāca ,
vānaprastheṣu yo dharmastaṁ me śṛṇu samāhitā ,
śrutvā caikamanā devi dharmabuddhiparā bhava.
4. maheśvara uvāca | vānaprasth_eṣu yaḥ dharmaḥ tam me śṛṇu
samāhitā | śrutvā ca ekamanāḥ devi dharmabuddhiparā bhava
4. maheśvara uvāca samāhitā devi vānaprasth_eṣu yaḥ dharmaḥ
tam me śṛṇu ca śrutvā ekamanāḥ dharmabuddhiparā bhava
4. Maheśvara said: "O attentive one, hear from me the natural law (dharma) which is prescribed for those in the forest-dweller (vānaprastha) stage of life. And having heard it, O Goddess, become singularly devoted to the understanding of natural law (dharma)."
संसिद्धैर्नियतैः सद्भिर्वनवासमुपागतैः ।
वानप्रस्थैरिदं कर्म कर्तव्यं शृणु यादृशम् ॥५॥
5. saṁsiddhairniyataiḥ sadbhirvanavāsamupāgataiḥ ,
vānaprasthairidaṁ karma kartavyaṁ śṛṇu yādṛśam.
5. saṃsiddhaiḥ niyataiḥ sadbhiḥ vanavāsam upāgataiḥ
| vānaprasthaiḥ idam karma kartavyam śṛṇu yādṛśam
5. saṃsiddhaiḥ niyataiḥ sadbhiḥ vanavāsam upāgataiḥ
vānaprasthaiḥ idam karma yādṛśam kartavyam śṛṇu
5. "Hear what kind of action (karma) should be performed by those forest-dwellers (vānaprasthas) - the accomplished, self-controlled, and virtuous ones - who have undertaken residence in the forest."
त्रिकालमभिषेकार्थः पितृदेवार्चनं क्रिया ।
अग्निहोत्रपरिस्पन्द इष्टिहोमविधिस्तथा ॥६॥
6. trikālamabhiṣekārthaḥ pitṛdevārcanaṁ kriyā ,
agnihotraparispanda iṣṭihomavidhistathā.
6. trikālam abhiṣekārthaḥ pitṛdevārcanam kriyā
| agnihotraparispandaḥ iṣṭihomavidhiḥ tathā
6. trikālam abhiṣekārthaḥ pitṛdevārcanam kriyā
agnihotraparispandaḥ iṣṭihomavidhiḥ tathā
6. "The ritual of bathing three times a day, the veneration of ancestors and deities, the performance of the Agnihotra (Vedic fire ritual), and likewise, the prescribed method for iṣṭi and homa (Vedic fire rituals) are among the duties."
नीवारग्रहणं चैव फलमूलनिषेवणम् ।
इङ्गुदैरण्डतैलानां स्नेहार्थं च निषेवणम् ॥७॥
7. nīvāragrahaṇaṁ caiva phalamūlaniṣevaṇam ,
iṅgudairaṇḍatailānāṁ snehārthaṁ ca niṣevaṇam.
7. nīvāragrahaṇam ca eva phalamūlaniṣevaṇam |
iṅgudairaṇḍatailānām snehārtham ca niṣevaṇam
7. nīvāragrahaṇam ca eva phalamūlaniṣevaṇam
iṅgudairaṇḍatailānām snehārtham ca niṣevaṇam
7. "And also, the gathering of wild rice, the consumption of fruits and roots, and for the purpose of anointing, the use of iṅguda and eraṇḍa oils."
योगचर्याकृतैः सिद्धैः कामक्रोधविवर्जनम् ।
वीरशय्यामुपासद्भिर्वीरस्थानोपसेविभिः ॥८॥
8. yogacaryākṛtaiḥ siddhaiḥ kāmakrodhavivarjanam ,
vīraśayyāmupāsadbhirvīrasthānopasevibhiḥ.
8. yoga-caryā-kṛtaiḥ siddhaiḥ kāma-krodha-vivarjanam
vīra-śayyām upāsadbhiḥ vīra-sthāna-upasevibhiḥ
8. By accomplished (siddha) individuals who perform (yoga) practices, who renounce desire and anger, who adhere to the warrior's austere bed, and who frequent places associated with heroic spiritual practice.
युक्तैर्योगवहैः सद्भिर्ग्रीष्मे पञ्चतपैस्तथा ।
मण्डूकयोगनियतैर्यथान्यायनिषेविभिः ॥९॥
9. yuktairyogavahaiḥ sadbhirgrīṣme pañcatapaistathā ,
maṇḍūkayoganiyatairyathānyāyaniṣevibhiḥ.
9. yuktaiḥ yoga-vahaiḥ sadbhiḥ grīṣme pañca-tapais
tathā maṇḍūka-yoga-niyataiḥ yathā-nyāya-niṣevibhiḥ
9. By those engaged in (yoga), by the virtuous who diligently practice (yoga), and similarly, by those who undertake the five-fires austerity in summer, who are disciplined in the frog-like (yoga) posture, and who adhere to righteousness as prescribed.
वीरासनगतैर्नित्यं स्थण्डिले शयनैस्तथा ।
शीतयोगोऽग्नियोगश्च चर्तव्यो धर्मबुद्धिभिः ॥१०॥
10. vīrāsanagatairnityaṁ sthaṇḍile śayanaistathā ,
śītayogo'gniyogaśca cartavyo dharmabuddhibhiḥ.
10. vīrāsana-gataiḥ nityam sthaṇḍile śayanaiḥ tathā
śīta-yogaḥ agni-yogaḥ ca cartavyaḥ dharma-buddhibhiḥ
10. By those who always assume the hero's posture (vīrāsana) and by those who sleep on bare ground; similarly, the practices (yoga) of enduring cold and enduring fire should be undertaken by those with an understanding of natural law (dharma).
अब्भक्षैर्वायुभक्षैश्च शैवालोत्तरभोजनैः ।
अश्मकुट्टैस्तथा दान्तैः संप्रक्षालैस्तथापरैः ॥११॥
11. abbhakṣairvāyubhakṣaiśca śaivālottarabhojanaiḥ ,
aśmakuṭṭaistathā dāntaiḥ saṁprakṣālaistathāparaiḥ.
11. ab-bhakṣaiḥ vāyu-bhakṣaiḥ ca śaivāla-uttara-bhojanaiḥ
aśma-kuṭṭaiḥ tathā dāntaiḥ samprakṣālaiḥ tathā-aparaiḥ
11. By those who subsist on water, by those who subsist on air, and by those whose main food is moss; and by those who pound their food with stones, by the self-controlled, by the Samprakṣāla ascetics, and by other such practitioners.
चीरवल्कलसंवीतैर्मृगचर्मनिवासिभिः ।
कार्या यात्रा यथाकालं यथाधर्मं यथाविधि ॥१२॥
12. cīravalkalasaṁvītairmṛgacarmanivāsibhiḥ ,
kāryā yātrā yathākālaṁ yathādharmaṁ yathāvidhi.
12. cīravalkalasaṃvītaiḥ mṛgacarmnivāsibhiḥ kāryā
yātrā yathākālam yathādharmaṃ yathāvidhi
12. cīravalkalasaṃvītaiḥ mṛgacarmnivāsibhiḥ yātrā
kāryā yathākālam yathādharmaṃ yathāvidhi
12. The life's journey (yātrā) of those who are clad in bark-garments and wear deerskins should be conducted at the proper time, in accordance with their intrinsic nature (dharma), and following the prescribed rules.
वननित्यैर्वनचरैर्वनपैर्वनगोचरैः ।
वनं गुरुमिवासाद्य वस्तव्यं वनजीविभिः ॥१३॥
13. vananityairvanacarairvanapairvanagocaraiḥ ,
vanaṁ gurumivāsādya vastavyaṁ vanajīvibhiḥ.
13. vananityaiḥ vanacaraiḥ vanapaiḥ vanagocaraiḥ
vanam gurum iva āsādya vastavyam vanajīvibhiḥ
13. vanajīvibhiḥ vananityaiḥ vanacaraiḥ vanapaiḥ
vanagocaraiḥ vanam gurum iva āsādya vastavyam
13. Those who make their living in the forest, constantly residing there, moving through it, protecting its resources, and for whom the forest is their domain, should dwell there after having approached the forest as if it were a teacher (guru).
तेषां होमक्रिया धर्मः पञ्चयज्ञनिषेवणम् ।
नागपञ्चमयज्ञस्य वेदोक्तस्यानुपालनम् ॥१४॥
14. teṣāṁ homakriyā dharmaḥ pañcayajñaniṣevaṇam ,
nāgapañcamayajñasya vedoktasyānupālanam.
14. teṣām homakriyā dharmaḥ pañcayajñaniṣevaṇam
nāgapañcamayajñasya vedoktasya anupālanam
14. teṣām homakriyā dharmaḥ pañcayajñaniṣevaṇam
nāgapañcamayajñasya vedoktasya anupālanam
14. For them, the observance of (Vedic fire rituals) (homakriyā) is their (dharma), as is the practice of the five great (Vedic rituals) (pañcayajña). Furthermore, they must observe the Nāga-pañcamī (yajña), which is prescribed in the Vedas.
अष्टमीयज्ञपरता चातुर्मास्यनिषेवणम् ।
पौर्णमास्यां तु यो यज्ञो नित्ययज्ञस्तथैव च ॥१५॥
15. aṣṭamīyajñaparatā cāturmāsyaniṣevaṇam ,
paurṇamāsyāṁ tu yo yajño nityayajñastathaiva ca.
15. aṣṭamīyajñaparatā cāturmāsyaniṣevaṇam paurṇamāsyām
tu yaḥ yajñaḥ nityayajñaḥ tathaiva ca
15. aṣṭamīyajñaparatā cāturmāsyaniṣevaṇam paurṇamāsyām
tu yaḥ yajñaḥ nityayajñaḥ tathaiva ca
15. Also (among their duties are) devotion to the (Vedic ritual) (yajña) performed on the eighth lunar day and the observance of the Cāturmāsya vows. Moreover, the (Vedic ritual) (yajña) on the full moon day (paurṇamāsī) and the regular daily (yajña) are likewise (to be observed).
विमुक्ता दारसंयोगैर्विमुक्ताः सर्वसंकरैः ।
विमुक्ताः सर्वपापैश्च चरन्ति मुनयो वने ॥१६॥
16. vimuktā dārasaṁyogairvimuktāḥ sarvasaṁkaraiḥ ,
vimuktāḥ sarvapāpaiśca caranti munayo vane.
16. vimuktāḥ dārasaṃyogaiḥ vimuktāḥ sarvasaṃkaraiḥ
vimuktāḥ sarvapāpaiḥ ca caranti munayaḥ vane
16. vimuktāḥ dārasaṃyogaiḥ vimuktāḥ sarvasaṃkaraiḥ
vimuktāḥ sarvapāpaiḥ ca munayaḥ vane caranti
16. Sages, freed from marital ties, liberated from all defilements, and released from all sins, wander in the forest.
स्रुग्भाण्डपरमा नित्यं त्रेताग्निशरणाः सदा ।
सन्तः सत्पथनित्या ये ते यान्ति परमां गतिम् ॥१७॥
17. srugbhāṇḍaparamā nityaṁ tretāgniśaraṇāḥ sadā ,
santaḥ satpathanityā ye te yānti paramāṁ gatim.
17. srugbhāṇḍaparamāḥ nityam tretāgniśaraṇāḥ sadā
santaḥ satpathanityāḥ ye te yānti paramām gatim
17. ye santaḥ nityam srugbhāṇḍaparamāḥ sadā
tretāgniśaraṇāḥ satpathanityāḥ te paramām gatim yānti
17. Those virtuous people who are always dedicated to the path of truth, whose primary concern is Vedic ritual implements, and whose constant refuge is the three sacred fires, they attain the supreme state.
ब्रह्मलोकं महापुण्यं सोमलोकं च शाश्वतम् ।
गच्छन्ति मुनयः सिद्धा ऋषिधर्मव्यपाश्रयात् ॥१८॥
18. brahmalokaṁ mahāpuṇyaṁ somalokaṁ ca śāśvatam ,
gacchanti munayaḥ siddhā ṛṣidharmavyapāśrayāt.
18. brahmalokam mahāpuṇyam somalokam ca śāśvatam
gacchanti munayaḥ siddhāḥ ṛṣidharmavyapāśrayāt
18. munayaḥ siddhāḥ ṛṣidharmavyapāśrayāt mahāpuṇyam
brahmalokam ca śāśvatam somalokam gacchanti
18. Sages, the perfected ones, by relying on the intrinsic nature (dharma) of the seers, attain the greatly meritorious world of Brahmā and the eternal world of Soma.
एष धर्मो मया देवि वानप्रस्थाश्रितः शुभः ।
विस्तरेणार्थसंपन्नो यथास्थूलमुदाहृतः ॥१९॥
19. eṣa dharmo mayā devi vānaprasthāśritaḥ śubhaḥ ,
vistareṇārthasaṁpanno yathāsthūlamudāhṛtaḥ.
19. eṣaḥ dharmaḥ mayā devi vānaprasthāśritaḥ śubhaḥ
vistareṇa arthasaṃpannaḥ yathāsthūlam udāhṛtaḥ
19. devi mayā eṣaḥ śubhaḥ vānaprasthāśritaḥ dharmaḥ
vistareṇa arthasaṃpannaḥ yathāsthūlam udāhṛtaḥ
19. O Goddess, this auspicious natural law (dharma) pertaining to the forest-dweller (vānaprastha) stage of life, though rich in meaning, has been described by me in broad outline.
उमोवाच ।
भगवन्देवदेवेश सर्वभूतनमस्कृत ।
यो धर्मो मुनिसंघस्य सिद्धिवादेषु तं वद ॥२०॥
20. umovāca ,
bhagavandevadeveśa sarvabhūtanamaskṛta ,
yo dharmo munisaṁghasya siddhivādeṣu taṁ vada.
20. umā uvāca bhagavan devadeveśa sarvabhūtanamaskṛta
yaḥ dharmaḥ munisaṃghasya siddhivādeṣu tam vada
20. umā uvāca bhagavan devadeveśa sarvabhūtanamaskṛta
munisaṃghasya siddhivādeṣu yaḥ dharmaḥ tam vada
20. Umā said: O Blessed One, Lord of lords, saluted by all beings, tell me what intrinsic nature (dharma) pertains to the assembly of sages (muni) in discussions concerning spiritual attainments (siddhi).
सिद्धिवादेषु संसिद्धास्तथा वननिवासिनः ।
स्वैरिणो दारसंयुक्तास्तेषां धर्मः कथं स्मृतः ॥२१॥
21. siddhivādeṣu saṁsiddhāstathā vananivāsinaḥ ,
svairiṇo dārasaṁyuktāsteṣāṁ dharmaḥ kathaṁ smṛtaḥ.
21. siddhivādeṣu saṃsiddhāḥ tathā vananivāsinaḥ
svairiṇaḥ dārasaṃyuktāḥ teṣām dharmaḥ katham smṛtaḥ
21. siddhivādeṣu saṃsiddhāḥ tathā vananivāsinaḥ
svairiṇaḥ dārasaṃyuktāḥ teṣām dharmaḥ katham smṛtaḥ
21. How is the intrinsic nature (dharma) remembered for those who are perfected in discussions on spiritual attainments (siddhi), as well as for forest dwellers, for independent people, and for those who are accompanied by their wives?
महेश्वर उवाच ।
स्वैरिणस्तापसा देवि सर्वे दारविहारिणः ।
तेषां मौण्ड्यं कषायश्च वासरात्रिश्च कारणम् ॥२२॥
22. maheśvara uvāca ,
svairiṇastāpasā devi sarve dāravihāriṇaḥ ,
teṣāṁ mauṇḍyaṁ kaṣāyaśca vāsarātriśca kāraṇam.
22. maheśvaraḥ uvāca svairiṇaḥ tāpasāḥ devi sarve dāravihāriṇaḥ
teṣām mauṇḍyam kaṣāyaḥ ca vāsarātriḥ ca kāraṇam
22. maheśvaraḥ uvāca devi sarve svairiṇaḥ tāpasāḥ dāravihāriṇaḥ
teṣām mauṇḍyam ca kaṣāyaḥ ca vāsarātriḥ ca kāraṇam
22. Maheśvara said: O Goddess, all those independent ascetics who engage with their wives - for them, shaving the head, wearing ochre robes, and observing day and night are the means (or practices).
त्रिकालमभिषेकश्च होत्रं त्वृषिकृतं महत् ।
समाधिः सत्पथस्थानं यथोदितनिषेवणम् ॥२३॥
23. trikālamabhiṣekaśca hotraṁ tvṛṣikṛtaṁ mahat ,
samādhiḥ satpathasthānaṁ yathoditaniṣevaṇam.
23. trikālam abhiṣekaḥ ca hotram tu ṛṣikṛtam mahat
samādhiḥ satpathasthānam yathoditaniṣevaṇam
23. trikālam abhiṣekaḥ ca tu mahat ṛṣikṛtam hotram
samādhiḥ satpathasthānam yathoditaniṣevaṇam
23. Also, ritual bathing three times a day, and the great Vedic fire ritual (hotra) performed by sages, as well as meditative absorption (samādhi), dwelling on the true path, and adhering to what has been declared - these are (the means).
ये च ते पूर्वकथिता धर्मा वननिवासिनाम् ।
यदि सेवन्ति धर्मांस्तानाप्नुवन्ति तपःफलम् ॥२४॥
24. ye ca te pūrvakathitā dharmā vananivāsinām ,
yadi sevanti dharmāṁstānāpnuvanti tapaḥphalam.
24. ye ca te pūrvakathitā dharmā vananivāsinām yadi
sevanti dharmān tān āpnuvanti tapaḥ phalam
24. ye ca te vananivāsinām pūrvakathitā dharmāḥ,
yadi tān dharmān sevanti,
tapaḥ phalam āpnuvanti
24. And those prescribed duties (dharma) previously mentioned for forest-dwellers, if they observe those duties, they attain the fruit of their austerities (tapas).
ये च दंपतिधर्माणः स्वदारनियतेन्द्रियाः ।
चरन्ति विधिदृष्टं तदृतुकालाभिगामिनः ॥२५॥
25. ye ca daṁpatidharmāṇaḥ svadāraniyatendriyāḥ ,
caranti vidhidṛṣṭaṁ tadṛtukālābhigāminaḥ.
25. ye ca dampatidharmāṇaḥ svadāraniyatedriyāḥ
caranti vidhidṛṣṭam tat ṛtukālābhigāminaḥ
25. ye ca dampatidharmāṇaḥ svadāraniyatedriyāḥ
ṛtukālābhigāminaḥ tat vidhidṛṣṭam caranti
25. And those who adhere to the duties (dharma) of a married couple, whose senses are restrained with respect to their own wives, and who approach them according to the times prescribed by sacred law (ritu-kāla) - they observe this.
तेषामृषिकृतो धर्मो धर्मिणामुपपद्यते ।
न कामकारात्कामोऽन्यः संसेव्यो धर्मदर्शिभिः ॥२६॥
26. teṣāmṛṣikṛto dharmo dharmiṇāmupapadyate ,
na kāmakārātkāmo'nyaḥ saṁsevyo dharmadarśibhiḥ.
26. teṣām ṛṣikṛtaḥ dharmaḥ dharmiṇām upapadyate na
kāmakārāt kāmaḥ anyaḥ saṃsevyaḥ dharmadarśibhiḥ
26. teṣām dharmiṇām ṛṣikṛtaḥ dharmaḥ upapadyate.
dharmadarśibhiḥ kāmakārāt anyaḥ kāmaḥ na saṃsevyaḥ
26. For them, the principle (dharma) established by the sages is fitting for the righteous. No other desire (kāma) should be indulged out of personal will (kāmakāra) by those who truly understand (dharma).
सर्वभूतेषु यः सम्यग्ददात्यभयदक्षिणाम् ।
हिंसारोषविमुक्तात्मा स वै धर्मेण युज्यते ॥२७॥
27. sarvabhūteṣu yaḥ samyagdadātyabhayadakṣiṇām ,
hiṁsāroṣavimuktātmā sa vai dharmeṇa yujyate.
27. sarvabhūteṣu yaḥ samyak dadāti abhayadakṣiṇām
hiṃsāroṣavimuktātmā sa vai dharmeṇa yujyate
27. yaḥ sarvabhūteṣu samyak abhayadakṣiṇām dadāti
hiṃsāroṣavimuktātmā sa vai dharmeṇa yujyate
27. Whoever properly gives the offering of fearlessness (abhaya-dakṣiṇā) to all beings, whose inner being (ātman) is truly free from violence and anger - that person is indeed aligned with the natural law (dharma).
सर्वभूतानुकम्पी यः सर्वभूतार्जवव्रतः ।
सर्वभूतात्मभूतश्च स वै धर्मेण युज्यते ॥२८॥
28. sarvabhūtānukampī yaḥ sarvabhūtārjavavrataḥ ,
sarvabhūtātmabhūtaśca sa vai dharmeṇa yujyate.
28. sarvabhūtānukampī yaḥ sarvabhūtārjavavrataḥ
sarvabhūtātmabhūtaḥ ca saḥ vai dharmeṇa yujyate
28. yaḥ sarvabhūtānukampī sarvabhūtārjavavrataḥ ca
sarvabhūtātmabhūtaḥ saḥ vai dharmeṇa yujyate
28. Indeed, one who is compassionate towards all beings, whose commitment is integrity towards all beings, and who identifies with all beings, is united with the constitution (dharma).
सर्ववेदेषु वा स्नानं सर्वभूतेषु चार्जवम् ।
उभे एते समे स्यातामार्जवं वा विशिष्यते ॥२९॥
29. sarvavedeṣu vā snānaṁ sarvabhūteṣu cārjavam ,
ubhe ete same syātāmārjavaṁ vā viśiṣyate.
29. sarvavedeṣu vā snānam sarvabhūteṣu ca ārjavam
ubhe ete same syātām ārjavam vā viśiṣyate
29. sarvavedeṣu vā snānam sarvabhūteṣu ca ārjavam
ubhe ete same syātām ārjavam vā viśiṣyate
29. Bathing (in sacred waters associated with) all the Vedas, or sincerity (ārjava) towards all beings – these two might be considered equal, yet sincerity (ārjava) is truly superior.
आर्जवं धर्म इत्याहुरधर्मो जिह्म उच्यते ।
आर्जवेनेह संयुक्तो नरो धर्मेण युज्यते ॥३०॥
30. ārjavaṁ dharma ityāhuradharmo jihma ucyate ,
ārjaveneha saṁyukto naro dharmeṇa yujyate.
30. ārjavam dharmaḥ iti āhuḥ adharmaḥ jihmaḥ ucyate
ārjavena iha saṃyuktaḥ naraḥ dharmeṇa yujyate
30. āhuḥ iti ārjavam dharmaḥ adharmaḥ jihmaḥ ucyate
iha ārjavena saṃyuktaḥ naraḥ dharmeṇa yujyate
30. They declare that sincerity (ārjava) is (natural law) (dharma), while crookedness is referred to as adharma. A person endowed with sincerity in this world is united with (natural law) (dharma).
आर्जवो भुवने नित्यं वसत्यमरसंनिधौ ।
तस्मादार्जवनित्यः स्याद्य इच्छेद्धर्ममात्मनः ॥३१॥
31. ārjavo bhuvane nityaṁ vasatyamarasaṁnidhau ,
tasmādārjavanityaḥ syādya iccheddharmamātmanaḥ.
31. ārjavaḥ bhuvane nityam vasati amarasaṃnidhau tasmāt
ārjavanityaḥ syāt yaḥ icchet dharmam ātmanaḥ
31. ārjavaḥ nityam bhuvane amarasaṃnidhau vasati tasmāt
yaḥ ātmanaḥ dharmam icchet ārjavanityaḥ syāt
31. A sincere person (ārjava) always dwells in this world as if in the presence of immortals. Therefore, whoever desires their own (natural law) (dharma) should constantly practice sincerity.
क्षान्तो दान्तो जितक्रोधो धर्मभूतोऽविहिंसकः ।
धर्मे रतमना नित्यं नरो धर्मेण युज्यते ॥३२॥
32. kṣānto dānto jitakrodho dharmabhūto'vihiṁsakaḥ ,
dharme ratamanā nityaṁ naro dharmeṇa yujyate.
32. kṣāntaḥ dāntaḥ jitakrodhaḥ dharmabhūtaḥ avihiṃsakaḥ
dharme ratamanāḥ nityaṃ naraḥ dharmeṇa yujyate
32. yaḥ naraḥ kṣāntaḥ dāntaḥ jitakrodhaḥ dharmabhūtaḥ
avihiṃsakaḥ dharme nityaṃ ratamanāḥ (saḥ) dharmeṇa yujyate
32. A person who is forbearing, self-controlled, has conquered anger, whose very being is natural law (dharma), and who is non-violent, whose mind is constantly engaged in natural law (dharma), becomes united with natural law (dharma).
व्यपेततन्द्रो धर्मात्मा शक्या सत्पथमाश्रितः ।
चारित्रपरमो बुद्धो ब्रह्मभूयाय कल्पते ॥३३॥
33. vyapetatandro dharmātmā śakyā satpathamāśritaḥ ,
cāritraparamo buddho brahmabhūyāya kalpate.
33. vyapetakandraḥ dharmātmā śakyā satpatham āśritaḥ
cāritraparamaḥ buddhaḥ brahmabhūyāya kalpate
33. yaḥ vyapetakandraḥ dharmātmā śakyā satpatham āśritaḥ
cāritraparamaḥ buddhaḥ (saḥ) brahmabhūyāya kalpate
33. A person who has cast off sluggishness, whose being is natural law (dharma), who is capable, who has taken refuge in the right path, who is foremost in good conduct, and who is enlightened, becomes fit for attaining the state of (brahman).
उमोवाच ।
आश्रमाभिरता देव तापसा ये तपोधनाः ।
दीप्तिमन्तः कया चैव चर्ययाथ भवन्ति ते ॥३४॥
34. umovāca ,
āśramābhiratā deva tāpasā ye tapodhanāḥ ,
dīptimantaḥ kayā caiva caryayātha bhavanti te.
34. umā uvāca āśramābhiratāḥ deva tāpasāḥ ye tapodhanāḥ
dīptimantaḥ kayā ca eva caryayā atha bhavanti te
34. umā uvāca deva,
ye tāpasāḥ āśramābhiratāḥ tapodhanāḥ (ca) dīptimantaḥ (santi),
te atha kayā ca eva caryayā bhavanti?
34. Uma said, 'O Lord, by what practice or conduct do those ascetics, who are devoted to their spiritual dwellings (āśrama) and whose wealth is spiritual discipline (tapas), become radiant?'
राजानो राजपुत्राश्च निर्धना वा महाधनाः ।
कर्मणा केन भगवन्प्राप्नुवन्ति महाफलम् ॥३५॥
35. rājāno rājaputrāśca nirdhanā vā mahādhanāḥ ,
karmaṇā kena bhagavanprāpnuvanti mahāphalam.
35. rājānaḥ rājaputrāḥ ca nirdhanāḥ vā mahādhanāḥ
karmaṇā kena bhagavan prāpnuvanti mahāphalam
35. bhagavan,
rājānaḥ rājaputrāḥ ca,
nirdhanāḥ vā mahādhanāḥ (santi),
te kena karmaṇā mahāphalam prāpnuvanti?
35. O Lord, by what action (karma) do kings and princes, whether they are poor or immensely wealthy, attain a great reward?
नित्यं स्थानमुपागम्य दिव्यचन्दनरूषिताः ।
केन वा कर्मणा देव भवन्ति वनगोचराः ॥३६॥
36. nityaṁ sthānamupāgamya divyacandanarūṣitāḥ ,
kena vā karmaṇā deva bhavanti vanagocarāḥ.
36. nityam sthānam upāgamya divya-candana-rūṣitāḥ
kena vā karmaṇā deva bhavanti vana-gocarāḥ
36. deva divya-candana-rūṣitāḥ nityam sthānam
upāgamya kena vā karmaṇā vana-gocarāḥ bhavanti
36. O lord, having attained an eternal abode and being adorned with divine sandalwood, by what action (karma) do they become dwellers of the forest?
एतं मे संशयं देव तपश्चर्यागतं शुभम् ।
शंस सर्वमशेषेण त्र्यक्ष त्रिपुरनाशन ॥३७॥
37. etaṁ me saṁśayaṁ deva tapaścaryāgataṁ śubham ,
śaṁsa sarvamaśeṣeṇa tryakṣa tripuranāśana.
37. etam me saṃśayam deva tapaś-caryā-gatam śubham
śaṃsa sarvam aśeṣeṇa tryakṣa tripura-nāśana
37. deva tryakṣa tripura-nāśana me tapaś-caryā-gatam
śubham etam saṃśayam sarvam aśeṣeṇa śaṃsa
37. O god, O three-eyed destroyer of Tripura, fully explain to me this auspicious doubt of mine concerning ascetic practice (tapas).
महेश्वर उवाच ।
उपवासव्रतैर्दान्ता अहिंस्राः सत्यवादिनः ।
संसिद्धाः प्रेत्य गन्धर्वैः सह मोदन्त्यनामयाः ॥३८॥
38. maheśvara uvāca ,
upavāsavratairdāntā ahiṁsrāḥ satyavādinaḥ ,
saṁsiddhāḥ pretya gandharvaiḥ saha modantyanāmayāḥ.
38. maheśvara uvāca upavāsa-vrataiḥ dāntāḥ ahiṃsrāḥ satya-vādinaḥ
saṃsiddhāḥ pretya gandharvaiḥ saha modanti anāmayāḥ
38. maheśvara uvāca upavāsa-vrataiḥ dāntāḥ ahiṃsrāḥ satya-vādinaḥ
saṃsiddhāḥ anāmayāḥ pretya gandharvaiḥ saha modanti
38. Maheśvara said: Those who are self-controlled through vows of fasting, non-violent, truthful speakers, and perfected ones, after death, rejoice without distress in the company of Gandharvas.
मण्डूकयोगशयनो यथास्थानं यथाविधि ।
दीक्षां चरति धर्मात्मा स नागैः सह मोदते ॥३९॥
39. maṇḍūkayogaśayano yathāsthānaṁ yathāvidhi ,
dīkṣāṁ carati dharmātmā sa nāgaiḥ saha modate.
39. maṇḍūka-yoga-śayanaḥ yathā-sthānam yathā-vidhi
dīkṣām carati dharmātmā sa nāgaiḥ saha modate
39. dharmātmā maṇḍūka-yoga-śayanaḥ yathā-sthānam
yathā-vidhi dīkṣām carati sa nāgaiḥ saha modate
39. The righteous-souled (dharmātmā) one who undertakes a consecration (dīkṣā) by practicing the frog-like yogic sleeping posture, in the appropriate place and according to the prescribed rules, he rejoices with the Nāgas.
शष्पं मृगमुखोत्सृष्टं यो मृगैः सह सेवते ।
दीक्षितो वै मुदा युक्तः स गच्छत्यमरावतीम् ॥४०॥
40. śaṣpaṁ mṛgamukhotsṛṣṭaṁ yo mṛgaiḥ saha sevate ,
dīkṣito vai mudā yuktaḥ sa gacchatyamarāvatīm.
40. śaṣpam mṛgamukha-utsṛṣṭam yaḥ mṛgaiḥ saha sevate
dīkṣitaḥ vai mudā yuktaḥ saḥ gacchati amarāvatīm
40. yaḥ dīkṣitaḥ vai mudā yuktaḥ mṛgaiḥ saha
mṛgamukha-utsṛṣṭam śaṣpam sevate saḥ amarāvatīm gacchati
40. Indeed, he who is initiated (dīkṣitaḥ) and filled with joy, and partakes of the grass left by the mouths of deer along with the deer, he goes to Amaravati.
शैवालं शीर्णपर्णं वा तद्व्रतो यो निषेवते ।
शीतयोगवहो नित्यं स गच्छेत्परमां गतिम् ॥४१॥
41. śaivālaṁ śīrṇaparṇaṁ vā tadvrato yo niṣevate ,
śītayogavaho nityaṁ sa gacchetparamāṁ gatim.
41. śaivālam śīrṇa-parṇam vā tad-vrataḥ yaḥ niṣevate
śīta-yoga-vahaḥ nityam saḥ gacchet paramām gatim
41. yaḥ tad-vrataḥ nityam śīta-yoga-vahaḥ śaivālam vā
śīrṇa-parṇam niṣevate saḥ paramām gatim gacchet
41. He who, observing that vow and constantly enduring cold, partakes of either moss or withered leaves, he would attain the supreme state.
वायुभक्षोऽम्बुभक्षो वा फलमूलाशनोऽपि वा ।
यक्षेष्वैश्वर्यमाधाय मोदतेऽप्सरसां गणैः ॥४२॥
42. vāyubhakṣo'mbubhakṣo vā phalamūlāśano'pi vā ,
yakṣeṣvaiśvaryamādhāya modate'psarasāṁ gaṇaiḥ.
42. vāyu-bhakṣaḥ ambu-bhakṣaḥ vā phala-mūla-aśanaḥ api
vā yakṣeṣu aiśvaryam ādhāya modate apsarasām gaṇaiḥ
42. vāyu-bhakṣaḥ vā ambu-bhakṣaḥ vā phala-mūla-aśanaḥ
api yakṣeṣu aiśvaryam ādhāya apsarasām gaṇaiḥ modate
42. He who subsists on air, or on water, or solely on fruits and roots, establishes dominion among the Yakṣas and delights with hosts of Apsaras.
अग्नियोगवहो ग्रीष्मे विधिदृष्टेन कर्मणा ।
चीर्त्वा द्वादश वर्षाणि राजा भवति पार्थिवः ॥४३॥
43. agniyogavaho grīṣme vidhidṛṣṭena karmaṇā ,
cīrtvā dvādaśa varṣāṇi rājā bhavati pārthivaḥ.
43. agni-yoga-vahaḥ grīṣme vidhi-dṛṣṭena karmaṇā
cīrtvā dvādaśa varṣāṇi rājā bhavati pārthivaḥ
43. yaḥ grīṣme vidhi-dṛṣṭena karmaṇā agni-yoga-vahaḥ
dvādaśa varṣāṇi cīrtvā saḥ rājā pārthivaḥ bhavati
43. He who practices the discipline (yoga) of fire in summer, through actions (karma) prescribed by rule, having observed this for twelve years, becomes an earthly king (pārthivaḥ).
आहारनियमं कृत्वा मुनिर्द्वादशवार्षिकम् ।
मरुं संसाध्य यत्नेन राजा भवति पार्थिवः ॥४४॥
44. āhāraniyamaṁ kṛtvā munirdvādaśavārṣikam ,
maruṁ saṁsādhya yatnena rājā bhavati pārthivaḥ.
44. āhāranīyamam kṛtvā muniḥ dvādaśavārṣikam
marum saṃsādhya yatnena rājā bhavati pārthivaḥ
44. muniḥ dvādaśavārṣikam āhāranīyamam kṛtvā
yatnena marum saṃsādhya rājā pārthivaḥ bhavati
44. A sage (muni), having undertaken a twelve-year dietary regulation and diligently mastered the vital breaths (marut), becomes an earthly ruler.
स्थण्डिले शुद्धमाकाशं परिगृह्य समन्ततः ।
प्रविश्य च मुदा युक्तो दीक्षां द्वादशवार्षिकीम् ॥४५॥
45. sthaṇḍile śuddhamākāśaṁ parigṛhya samantataḥ ,
praviśya ca mudā yukto dīkṣāṁ dvādaśavārṣikīm.
45. sthaṇḍile śuddham ākāśam parigṛhya samantataḥ
praviśya ca mudā yuktaḥ dīkṣām dvādaśavārṣikīm
45. sthaṇḍile samantataḥ śuddham ākāśam parigṛhya
ca mudā yuktaḥ dvādaśavārṣikīm dīkṣām praviśya
45. On a pure patch of consecrated ground (sthaṇḍila), having fully encompassed the surrounding space (ākāśa), and having joyfully entered upon a twelve-year initiation (dīkṣā)...
स्थण्डिलस्य फलान्याहुर्यानानि शयनानि च ।
गृहाणि च महार्हाणि चन्द्रशुभ्राणि भामिनि ॥४६॥
46. sthaṇḍilasya phalānyāhuryānāni śayanāni ca ,
gṛhāṇi ca mahārhāṇi candraśubhrāṇi bhāmini.
46. sthaṇḍilasya phalāni āhuḥ yānāni śayanāni ca
gṛhāṇi ca mahārhāṇi candraśubhrāṇi bhāmini
46. bhāmini sthaṇḍilasya phalāni yānāni ca śayanāni
ca mahārhāṇi candraśubhrāṇi gṛhāṇi ca āhuḥ
46. O resplendent lady (bhāminī), they declare the rewards of the consecrated spot (sthaṇḍila) to be vehicles, beds, and magnificent, moon-white houses.
आत्मानमुपजीवन्यो नियतो नियताशनः ।
देहं वानशने त्यक्त्वा स स्वर्गं समुपाश्नुते ॥४७॥
47. ātmānamupajīvanyo niyato niyatāśanaḥ ,
dehaṁ vānaśane tyaktvā sa svargaṁ samupāśnute.
47. ātmānam upajīvanyaḥ niyataḥ niyatāśanaḥ deham
vā anaśane tyaktvā saḥ svargam samupāśnute
47. niyataḥ niyatāśanaḥ ātmānam upajīvanyaḥ vā
anaśane deham tyaktvā saḥ svargam samupāśnute
47. He who lives by his own self (ātman), restrained and with a regulated diet, or having abandoned the body by fasting, attains heaven.
आत्मानमुपजीवन्यो दीक्षां द्वादशवार्षिकीम् ।
त्यक्त्वा महार्णवे देहं वारुणं लोकमश्नुते ॥४८॥
48. ātmānamupajīvanyo dīkṣāṁ dvādaśavārṣikīm ,
tyaktvā mahārṇave dehaṁ vāruṇaṁ lokamaśnute.
48. ātmanam upajīvan yaḥ dīkṣām dvādaśavārṣikīm
tyaktvā mahārṇave deham vāruṇam lokam aśnute
48. yaḥ dvādaśavārṣikīm dīkṣām ātmanam upajīvan,
mahārṇave deham tyaktvā,
vāruṇam lokam aśnute
48. The person who sustains their self (ātman) by undertaking a twelve-year vow, and then abandons their body in the great ocean, attains the realm of Varuṇa.
आत्मानमुपजीवन्यो दीक्षां द्वादशवार्षिकीम् ।
अश्मना चरणौ भित्त्वा गुह्यकेषु स मोदते ॥४९॥
49. ātmānamupajīvanyo dīkṣāṁ dvādaśavārṣikīm ,
aśmanā caraṇau bhittvā guhyakeṣu sa modate.
49. ātmanam upajīvan yaḥ dīkṣām dvādaśavārṣikīm
aśmanā caraṇau bhittvā guhyakeṣu saḥ modate
49. yaḥ dvādaśavārṣikīm dīkṣām ātmanam upajīvan,
aśmanā caraṇau bhittvā,
saḥ guhyakeṣu modate
49. The person who sustains their self (ātman) by undertaking a twelve-year vow, and then breaks their feet with a stone, rejoices among the Guhyakas.
साधयित्वात्मनात्मानं निर्द्वंद्वो निष्परिग्रहः ।
चीर्त्वा द्वादश वर्षाणि दीक्षामेकां मनोगताम् ।
स्वर्गलोकमवाप्नोति देवैश्च सह मोदते ॥५०॥
50. sādhayitvātmanātmānaṁ nirdvaṁdvo niṣparigrahaḥ ,
cīrtvā dvādaśa varṣāṇi dīkṣāmekāṁ manogatām ,
svargalokamavāpnoti devaiśca saha modate.
50. sādhayitvā ātmanā ātmanam nirdvandvaḥ
niṣparigrahaḥ cīrtvā dvādaśa
varṣāṇi dīkṣām ekām manogatām
svargalokam avāpnoti devaiḥ ca saha modate
50. ātmanā ātmanam sādhayitvā,
nirdvandvaḥ niṣparigrahaḥ,
dvādaśa varṣāṇi ekām manogatām dīkṣām cīrtvā,
svargalokam avāpnoti,
ca devaiḥ saha modate
50. Having perfected his inner self (ātman) by his own self (ātman), free from dualities and attachments, having observed a single, mental vow (dīkṣā) for twelve years, such a person attains the heavenly realm and rejoices together with the gods.
आत्मानमुपजीवन्यो दीक्षां द्वादशवार्षिकीम् ।
हुत्वाग्नौ देहमुत्सृज्य वह्निलोके महीयते ॥५१॥
51. ātmānamupajīvanyo dīkṣāṁ dvādaśavārṣikīm ,
hutvāgnau dehamutsṛjya vahniloke mahīyate.
51. ātmanam upajīvan yaḥ dīkṣām dvādaśavārṣikīm
hutvā agnau deham utsṛjya vahniloke mahīyate
51. yaḥ dvādaśavārṣikīm dīkṣām ātmanam upajīvan,
agnau deham hutvā utsṛjya,
vahniloke mahīyate
51. The person who sustains their self (ātman) by undertaking a twelve-year vow, and then, having offered their body into the fire (agni), is glorified in the realm of fire.
यस्तु देवि यथान्यायं दीक्षितो नियतो द्विजः ।
आत्मन्यात्मानमाधाय निर्द्वंद्वो निष्परिग्रहः ॥५२॥
52. yastu devi yathānyāyaṁ dīkṣito niyato dvijaḥ ,
ātmanyātmānamādhāya nirdvaṁdvo niṣparigrahaḥ.
52. yaḥ tu devi yathānyāyam dīkṣitaḥ niyataḥ dvijaḥ
| ātmani ātmānam ādhāya nirdvandvaḥ niṣparigrahaḥ
52. devi,
yaḥ tu dvijaḥ yathānyāyam dīkṣitaḥ niyataḥ,
(saḥ) ātmani ātmānam ādhāya nirdvandvaḥ niṣparigrahaḥ (bhavati)
52. O Goddess, the Brahmin who, properly initiated and disciplined, having established his inner self (ātman) within himself, becomes free from dualities and dispossessed (niṣparigraha)...
चीर्त्वा द्वादश वर्षाणि दीक्षामेकां मनोगताम् ।
अरणीसहितं स्कन्धे बद्ध्वा गच्छत्यनावृतः ॥५३॥
53. cīrtvā dvādaśa varṣāṇi dīkṣāmekāṁ manogatām ,
araṇīsahitaṁ skandhe baddhvā gacchatyanāvṛtaḥ.
53. cīrtvā dvādaśa varṣāṇi dīkṣām ekām manogatām |
araṇīsahitam skandhe baddhvā gacchati anāvṛtaḥ
53. dvādaśa varṣāṇi ekām manogatām dīkṣām cīrtvā,
araṇīsahitam skandhe baddhvā,
anāvṛtaḥ gacchati
53. ...having observed for twelve years a single vow conceived in mind, and having fastened the fire-drill (araṇī) on his shoulder, he proceeds unhindered.
वीराध्वानमना नित्यं वीरासनरतस्तथा ।
वीरस्थायी च सततं स वीरगतिमाप्नुयात् ॥५४॥
54. vīrādhvānamanā nityaṁ vīrāsanaratastathā ,
vīrasthāyī ca satataṁ sa vīragatimāpnuyāt.
54. vīrādhvānamanā nityam vīrāsanarataḥ tathā |
vīrasthāyī ca satatam saḥ vīragatim āpnuyāt
54. saḥ nityam vīrādhvānamanā,
tathā vīrāsanarataḥ ca satatam vīrasthāyī,
vīragatim āpnuyāt
54. He whose mind is constantly set on the heroic path, who is likewise devoted to the hero's posture (vīrāsana), and who always remains steadfast like a hero, truly attains a hero's destiny.
स शक्रलोकगो नित्यं सर्वकामपुरस्कृतः ।
दिव्यपुष्पसमाकीर्णो दिव्यचन्दनभूषितः ।
सुखं वसति धर्मात्मा दिवि देवगणैः सह ॥५५॥
55. sa śakralokago nityaṁ sarvakāmapuraskṛtaḥ ,
divyapuṣpasamākīrṇo divyacandanabhūṣitaḥ ,
sukhaṁ vasati dharmātmā divi devagaṇaiḥ saha.
55. saḥ śakralokagaḥ nityam
sarvakāmapuraskṛtaḥ | divyapuṣpasamākīrṇaḥ
divyacandanabhūṣitaḥ | sukham
vasati dharmātmā divi devagaṇaiḥ saha
55. saḥ dharmātmā nityam śakralokagaḥ,
sarvakāmapuraskṛtaḥ,
divyapuṣpasamākīrṇaḥ,
divyacandanabhūṣitaḥ (bhavati); (saḥ) divi devagaṇaiḥ saha sukham vasati
55. That righteous person (dharmātmā) constantly goes to the realm of Śakra (Indra), having all desires fulfilled, covered with divine flowers, and adorned with divine sandalwood. He dwells happily in heaven with the hosts of gods.
वीरलोकगतो वीरो वीरयोगवहः सदा ।
सत्त्वस्थः सर्वमुत्सृज्य दीक्षितो नियतः शुचिः ।
वीराध्वानं प्रपद्येद्यस्तस्य लोकाः सनातनाः ॥५६॥
56. vīralokagato vīro vīrayogavahaḥ sadā ,
sattvasthaḥ sarvamutsṛjya dīkṣito niyataḥ śuciḥ ,
vīrādhvānaṁ prapadyedyastasya lokāḥ sanātanāḥ.
56. vīralokagataḥ vīraḥ vīrayogavahaḥ
sadā sattvasthaḥ sarvam utsṛjya
dīkṣitaḥ niyataḥ śuciḥ vīrādhvānam
prapadyeta yaḥ tasya lokāḥ sanātanāḥ
56. yaḥ vīralokagataḥ vīraḥ sadā
vīrayogavahaḥ sattvasthaḥ sarvam utsṛjya
dīkṣitaḥ niyataḥ śuciḥ vīrādhvānam
prapadyeta tasya lokāḥ sanātanāḥ
56. The hero who has attained the realm of heroes, who always practices the discipline (yoga) of a hero, who is established in goodness, having abandoned everything, initiated, self-controlled, and pure - whoever follows this path of heroes, his worlds are eternal.
कामगेन विमानेन स वै चरति च्छन्दतः ।
शक्रलोकगतः श्रीमान्मोदते च निरामयः ॥५७॥
57. kāmagena vimānena sa vai carati cchandataḥ ,
śakralokagataḥ śrīmānmodate ca nirāmayaḥ.
57. kāmagena vimānena saḥ vai carati chandataḥ
śakralokagataḥ śrīmān modate ca nirāmayaḥ
57. saḥ vai kāmagena vimānena chandataḥ carati
śakralokagataḥ śrīmān ca nirāmayaḥ modate
57. Indeed, he travels according to his desire by means of an aerial chariot that moves at will. Having attained Indra's realm, the glorious one rejoices, free from suffering.