Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-160

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
ततः सूर्योदये धौम्यः कृत्वाह्निकमरिंदम ।
आर्ष्टिषेणेन सहितः पाण्डवानभ्यवर्तत ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tataḥ sūryodaye dhaumyaḥ kṛtvāhnikamariṁdama ,
ārṣṭiṣeṇena sahitaḥ pāṇḍavānabhyavartata.
1. vaiśampāyana uvāca tataḥ sūryodaye dhaumyaḥ kṛtvā
āhnikam arimdam ārṣṭiṣeṇena sahitaḥ pāṇḍavān abhyavartata
1. Vaiśampāyana said: 'O subduer of enemies, then, at sunrise, Dhaumya, having performed his daily rites, approached the Pāṇḍavas accompanied by Ārṣṭiṣeṇa.'
तेऽभिवाद्यार्ष्टिषेणस्य पादौ धौम्यस्य चैव ह ।
ततः प्राञ्जलयः सर्वे ब्राह्मणांस्तानपूजयन् ॥२॥
2. te'bhivādyārṣṭiṣeṇasya pādau dhaumyasya caiva ha ,
tataḥ prāñjalayaḥ sarve brāhmaṇāṁstānapūjayan.
2. te abhivādya ārṣṭiṣeṇasya pādau dhaumyasya ca eva
ha tataḥ prāñjalayaḥ sarve brāhmaṇān tān apūjayan
2. After bowing at the feet of Ārṣṭiṣeṇa and Dhaumya, all of them, with folded hands, then honored those Brāhmaṇas.
ततो युधिष्ठिरं धौम्यो गृहीत्वा दक्षिणे करे ।
प्राचीं दिशमभिप्रेक्ष्य महर्षिरिदमब्रवीत् ॥३॥
3. tato yudhiṣṭhiraṁ dhaumyo gṛhītvā dakṣiṇe kare ,
prācīṁ diśamabhiprekṣya maharṣiridamabravīt.
3. tataḥ yudhiṣṭhiram dhaumyaḥ gṛhītvā dakṣiṇe kare
prācīm diśam abhiprekṣya maharṣiḥ idam abravīt
3. Then, Dhaumya, the great sage, holding Yudhiṣṭhira by his right hand, looked towards the eastern direction and spoke these words.
असौ सागरपर्यन्तां भूमिमावृत्य तिष्ठति ।
शैलराजो महाराज मन्दरोऽभिविराजते ॥४॥
4. asau sāgaraparyantāṁ bhūmimāvṛtya tiṣṭhati ,
śailarājo mahārāja mandaro'bhivirājate.
4. asau sāgaraparyantām bhūmim āvṛtya tiṣṭhati
śailarājaḥ mahārāja mandaraḥ abhivirājate
4. O great king, that Mandara, the king of mountains, stands encompassing the land that extends to the ocean, and it shines brilliantly.
इन्द्रवैश्रवणावेतां दिशं पाण्डव रक्षतः ।
पर्वतैश्च वनान्तैश्च काननैश्चोपशोभिताम् ॥५॥
5. indravaiśravaṇāvetāṁ diśaṁ pāṇḍava rakṣataḥ ,
parvataiśca vanāntaiśca kānanaiścopaśobhitām.
5. indravaiśravaṇau etām diśam pāṇḍava rakṣataḥ
parvataiḥ ca vanāntaiḥ ca kānanaiḥ ca upaśobhitām
5. O Pāṇḍava, Indra and Vaiśravaṇa protect this direction, which is beautifully adorned with mountains, dense forests, and groves.
एतदाहुर्महेन्द्रस्य राज्ञो वैश्रवणस्य च ।
ऋषयः सर्वधर्मज्ञाः सद्म तात मनीषिणः ॥६॥
6. etadāhurmahendrasya rājño vaiśravaṇasya ca ,
ṛṣayaḥ sarvadharmajñāḥ sadma tāta manīṣiṇaḥ.
6. etat āhuḥ mahendrasya rājñaḥ vaiśravaṇasya ca
ṛṣayaḥ sarvadharmajñāḥ sadma tāta manīṣiṇaḥ
6. O dear one, the wise sages, who are knowers of all natural law (dharma), declare this to be the abode of Mahendra (Indra) and King Vaiśravaṇa (Kubera).
अतश्चोद्यन्तमादित्यमुपतिष्ठन्ति वै प्रजाः ।
ऋषयश्चापि धर्मज्ञाः सिद्धाः साध्याश्च देवताः ॥७॥
7. ataścodyantamādityamupatiṣṭhanti vai prajāḥ ,
ṛṣayaścāpi dharmajñāḥ siddhāḥ sādhyāśca devatāḥ.
7. ataḥ ca udyantam ādityam upatiṣṭhanti vai prajāḥ
ṛṣayaḥ ca api dharmajñāḥ siddhāḥ sādhyāḥ ca devatāḥ
7. And from this place, indeed, people, as well as sages who understand natural law (dharma), perfected beings (siddhas), Sādhyas, and other deities, all worship the rising sun.
यमस्तु राजा धर्मात्मा सर्वप्राणभृतां प्रभुः ।
प्रेतसत्त्वगतीमेतां दक्षिणामाश्रितो दिशम् ॥८॥
8. yamastu rājā dharmātmā sarvaprāṇabhṛtāṁ prabhuḥ ,
pretasattvagatīmetāṁ dakṣiṇāmāśrito diśam.
8. yamaḥ tu rājā dharmātmā sarvaprāṇabhṛtām prabhuḥ
| pretasattvagatim etām dakṣiṇām āśritaḥ diśam
8. King Yama, who embodies righteousness (dharma) and is the lord of all living beings, has taken residence in the southern direction, which is the path of departed spirits.
एतत्संयमनं पुण्यमतीवाद्भुतदर्शनम् ।
प्रेतराजस्य भवनमृद्ध्या परमया युतम् ॥९॥
9. etatsaṁyamanaṁ puṇyamatīvādbhutadarśanam ,
pretarājasya bhavanamṛddhyā paramayā yutam.
9. etat saṃyamanam puṇyam atīva adbhutadarśanam
| pretarājasya bhavanam ṛddhyā paramayā yutam
9. This sacred Saṃyamana, the abode of the king of departed spirits, is exceedingly wondrous to behold and endowed with supreme prosperity.
यं प्राप्य सविता राजन्सत्येन प्रतितिष्ठति ।
अस्तं पर्वतराजानमेतमाहुर्मनीषिणः ॥१०॥
10. yaṁ prāpya savitā rājansatyena pratitiṣṭhati ,
astaṁ parvatarājānametamāhurmanīṣiṇaḥ.
10. yam prāpya savitā rājan satyena pratitiṣṭhati
| astam paravatarājānam etam āhuḥ manīṣiṇaḥ
10. O King, the wise ones refer to this chief of mountains as "Asta" (the setting mountain), for upon reaching it, the sun god remains firmly established by truth (satya).
एतं पर्वतराजानं समुद्रं च महोदधिम् ।
आवसन्वरुणो राजा भूतानि परिरक्षति ॥११॥
11. etaṁ parvatarājānaṁ samudraṁ ca mahodadhim ,
āvasanvaruṇo rājā bhūtāni parirakṣati.
11. etam paravatarājānam samudram ca mahodadhim
| āvasan varuṇaḥ rājā bhūtāni parirakṣati
11. King Varuṇa, residing in this king of mountains and in the ocean, the great reservoir of water, protects all beings.
उदीचीं दीपयन्नेष दिशं तिष्ठति कीर्तिमान् ।
महामेरुर्महाभाग शिवो ब्रह्मविदां गतिः ॥१२॥
12. udīcīṁ dīpayanneṣa diśaṁ tiṣṭhati kīrtimān ,
mahāmerurmahābhāga śivo brahmavidāṁ gatiḥ.
12. udīcīm dīpayan eṣaḥ diśam tiṣṭhati kīrtimān
mahāmeruḥ mahābhāga śivaḥ brahmavidām gatiḥ
12. This illustrious (kīrtimān) Mount Meru (mahāmeruḥ), the greatly fortunate one (mahābhāga), illuminates the northern direction (udīcīm diśam). He is auspicious (śivaḥ) and the destination (gatiḥ) for those who know (brahman).
यस्मिन्ब्रह्मसदश्चैव तिष्ठते च प्रजापतिः ।
भूतात्मा विसृजन्सर्वं यत्किंचिज्जङ्गमागमम् ॥१३॥
13. yasminbrahmasadaścaiva tiṣṭhate ca prajāpatiḥ ,
bhūtātmā visṛjansarvaṁ yatkiṁcijjaṅgamāgamam.
13. yasmin brahmasadaḥ ca eva tiṣṭhate ca prajāpatiḥ
bhūtātmā visṛjan sarvam yat kiñcit jaṅgamāgamam
13. Within him (Mount Meru), the assembly of (brahman) and Prajāpati himself dwell – Prajāpati, who is the self of all beings (bhūtātmā) and creates everything whatsoever, both moving (jaṅgama) and unmoving (āgamam).
यानाहुर्ब्रह्मणः पुत्रान्मानसान्दक्षसप्तमान् ।
तेषामपि महामेरुः स्थानं शिवमनामयम् ॥१४॥
14. yānāhurbrahmaṇaḥ putrānmānasāndakṣasaptamān ,
teṣāmapi mahāmeruḥ sthānaṁ śivamanāmayam.
14. yān āhuḥ brahmaṇaḥ putrān mānasān dakṣasaptamān
teṣām api mahāmeruḥ sthānam śivam anāmayam
14. Mount Meru (mahāmeruḥ) is the auspicious (śivam) and secure (anāmayam) abode (sthānam) even for those whom they call the mind-born (mānasān) sons (putrān) of (brahman), with Dakṣa being the seventh among them (dakṣasaptamān).
अत्रैव प्रतितिष्ठन्ति पुनरत्रोदयन्ति च ।
सप्त देवर्षयस्तात वसिष्ठप्रमुखाः सदा ॥१५॥
15. atraiva pratitiṣṭhanti punaratrodayanti ca ,
sapta devarṣayastāta vasiṣṭhapramukhāḥ sadā.
15. atra eva pratitiṣṭhanti punaḥ atra udayanti ca
sapta devarṣayaḥ tāta vasiṣṭhapramukhāḥ sadā
15. O dear one (tāta)! The seven divine sages (devarṣayaḥ), headed by Vasiṣṭha (vasiṣṭhapramukhāḥ), always (sadā) establish themselves here (atra eva) and rise again from here.
देशं विरजसं पश्य मेरोः शिखरमुत्तमम् ।
यत्रात्मतृप्तैरध्यास्ते देवैः सह पितामहः ॥१६॥
16. deśaṁ virajasaṁ paśya meroḥ śikharamuttamam ,
yatrātmatṛptairadhyāste devaiḥ saha pitāmahaḥ.
16. deśam virajasam paśya meroḥ śikharam uttamam
yatra ātmatṛptaiḥ adhyāste devaiḥ saha pitāmahaḥ
16. Behold that pure and excellent peak of Mount Meru, where the Grandfather (Brahmā) resides along with the gods who are contented in their own true self (ātman).
यमाहुः सर्वभूतानां प्रकृतेः प्रकृतिं ध्रुवम् ।
अनादिनिधनं देवं प्रभुं नारायणं परम् ॥१७॥
17. yamāhuḥ sarvabhūtānāṁ prakṛteḥ prakṛtiṁ dhruvam ,
anādinidhanaṁ devaṁ prabhuṁ nārāyaṇaṁ param.
17. yam āhuḥ sarvabhūtānām prakṛteḥ prakṛtim dhruvam
anādinidhanam devam prabhum nārāyaṇam param
17. They call Him the eternal origin (prakṛti) of all beings and of primordial nature (prakṛti) itself; the God, the Lord Nārāyaṇa, who is supreme and without beginning or end.
ब्रह्मणः सदनात्तस्य परं स्थानं प्रकाशते ।
देवाश्च यत्नात्पश्यन्ति दिव्यं तेजोमयं शिवम् ॥१८॥
18. brahmaṇaḥ sadanāttasya paraṁ sthānaṁ prakāśate ,
devāśca yatnātpaśyanti divyaṁ tejomayaṁ śivam.
18. brahmaṇaḥ sadanāt tasya param sthānam prakāśate
devāḥ ca yatnāt paśyanti divyam tejomayam śivam
18. From that dwelling of Brahmā, a supreme abode shines forth. And the gods, with great effort, behold that divine, effulgent, and auspicious (śivam) place.
अत्यर्कानलदीप्तं तत्स्थानं विष्णोर्महात्मनः ।
स्वयैव प्रभया राजन्दुष्प्रेक्ष्यं देवदानवैः ॥१९॥
19. atyarkānaladīptaṁ tatsthānaṁ viṣṇormahātmanaḥ ,
svayaiva prabhayā rājanduṣprekṣyaṁ devadānavaiḥ.
19. atyarkānaladīptam tat sthānam viṣṇoḥ mahātmanaḥ
svayā eva prabhayā rājan duṣprekṣyam devadānavaiḥ
19. O King, that abode of the great-souled Viṣṇu, which shines more brightly than the sun and fire, is difficult for gods and demons to behold by its very own splendor.
तद्वै ज्योतींषि सर्वाणि प्राप्य भासन्ति नोऽपि च ।
स्वयं विभुरदीनात्मा तत्र ह्यभिविराजते ॥२०॥
20. tadvai jyotīṁṣi sarvāṇi prāpya bhāsanti no'pi ca ,
svayaṁ vibhuradīnātmā tatra hyabhivirājate.
20. tat vai jyotīṃṣi sarvāṇi prāpya bhāsanti na api
ca svayam vibhuḥ adīnātmā tatra hi abhivirājate
20. All lights, having reached that (supreme being), indeed shine, yet they do not illuminate Him. Rather, the majestic, all-pervading Lord (vibhu) Himself shines forth gloriously there, possessing an undiminished self (ātman).
यतयस्तत्र गच्छन्ति भक्त्या नारायणं हरिम् ।
परेण तपसा युक्ता भाविताः कर्मभिः शुभैः ॥२१॥
21. yatayastatra gacchanti bhaktyā nārāyaṇaṁ harim ,
pareṇa tapasā yuktā bhāvitāḥ karmabhiḥ śubhaiḥ.
21. yatayaḥ tatra gacchanti bhaktyā nārāyaṇam harim
pareṇa tapasā yuktāḥ bhāvitāḥ karmabhiḥ śubhaiḥ
21. Ascetics, endowed with supreme austerity (tapas) and purified by auspicious deeds (karma), go there to Narayana Hari with devotion (bhakti).
योगसिद्धा महात्मानस्तमोमोहविवर्जिताः ।
तत्र गत्वा पुनर्नेमं लोकमायान्ति भारत ॥२२॥
22. yogasiddhā mahātmānastamomohavivarjitāḥ ,
tatra gatvā punarnemaṁ lokamāyānti bhārata.
22. yogasiddhāḥ mahātmānaḥ tamomohavivarjitāḥ
tatra gatvā punaḥ na imam lokam āyānti bhārata
22. Great souls (mahātmans) perfected in spiritual discipline (yoga), and devoid of darkness and delusion, having gone there, do not return again to this world, O Bharata.
स्थानमेतन्महाभाग ध्रुवमक्षयमव्ययम् ।
ईश्वरस्य सदा ह्येतत्प्रणमात्र युधिष्ठिर ॥२३॥
23. sthānametanmahābhāga dhruvamakṣayamavyayam ,
īśvarasya sadā hyetatpraṇamātra yudhiṣṭhira.
23. sthānam etat mahābhāga dhruvam akṣayam avyayam
īśvarasya sadā hi etat praṇāma atra yudhiṣṭhira
23. This abode, O greatly fortunate one (mahābhāga), is eternal, imperishable, and immutable. This place always belongs to the Lord (Īśvara); (it is attained by) just a prostration (praṇāma) here, O Yudhishthira.
एतं ज्योतींषि सर्वाणि प्रकर्षन्भगवानपि ।
कुरुते वितमस्कर्मा आदित्योऽभिप्रदक्षिणम् ॥२४॥
24. etaṁ jyotīṁṣi sarvāṇi prakarṣanbhagavānapi ,
kurute vitamaskarmā ādityo'bhipradakṣiṇam.
24. etam jyotīṃṣi sarvāṇi prakarṣan bhagavān api
kurute vitamaskarmā ādityaḥ abhipradakṣiṇam
24. Even the glorious Sun, drawing along all these luminaries, performs actions that dispel darkness, moving in a clockwise direction (abhi-pradakṣiṇam).
अस्तं प्राप्य ततः संध्यामतिक्रम्य दिवाकरः ।
उदीचीं भजते काष्ठां दिशमेष विभावसुः ॥२५॥
25. astaṁ prāpya tataḥ saṁdhyāmatikramya divākaraḥ ,
udīcīṁ bhajate kāṣṭhāṁ diśameṣa vibhāvasuḥ.
25. astam prāpya tataḥ sandhyām atikramya divākaraḥ
udīcīm bhajate kāṣṭhām diśam eṣaḥ vibhāvasuḥ
25. Having reached the western horizon and then passed the evening twilight, this Sun (Divākara) approaches the northern quarter, the northern region.
स मेरुमनुवृत्तः सन्पुनर्गच्छति पाण्डव ।
प्राङ्मुखः सविता देवः सर्वभूतहिते रतः ॥२६॥
26. sa merumanuvṛttaḥ sanpunargacchati pāṇḍava ,
prāṅmukhaḥ savitā devaḥ sarvabhūtahite rataḥ.
26. saḥ merum anuvṛttaḥ san punar gacchati pāṇḍava
prāṅmukhaḥ savitā devaḥ sarvabhūtahite rataḥ
26. O Pāṇḍava, after revolving around Mount Meru, that divine Sun (Savitā) again proceeds [on its course], facing east and devoted to the welfare of all beings (bhūta).
स मासं विभजन्कालं बहुधा पर्वसंधिषु ।
तथैव भगवान्सोमो नक्षत्रैः सह गच्छति ॥२७॥
27. sa māsaṁ vibhajankālaṁ bahudhā parvasaṁdhiṣu ,
tathaiva bhagavānsomo nakṣatraiḥ saha gacchati.
27. saḥ māsam vibhajan kālam bahudhā parvasandhiṣu
tathā eva bhagavān somaḥ nakṣatraiḥ saha gacchati
27. He (the Sun), dividing time into months and in various ways at the junctions of different periods, similarly the glorious Moon (Soma) proceeds along with the constellations.
एवमेष परिक्रम्य महामेरुमतन्द्रितः ।
भावयन्सर्वभूतानि पुनर्गच्छति मन्दरम् ॥२८॥
28. evameṣa parikramya mahāmerumatandritaḥ ,
bhāvayansarvabhūtāni punargacchati mandaram.
28. evam eṣa parikramya mahāmerum atandritaḥ
bhāvayan sarvabhūtāni punaḥ gacchati mandaram
28. Thus, this [Sun], tireless, having circumambulated the great Meru mountain, sustaining all beings, returns again to Mandara.
तथा तमिस्रहा देवो मयूखैर्भावयञ्जगत् ।
मार्गमेतदसंबाधमादित्यः परिवर्तते ॥२९॥
29. tathā tamisrahā devo mayūkhairbhāvayañjagat ,
mārgametadasaṁbādhamādityaḥ parivartate.
29. tathā tamisrahā devaḥ mayūkhaiḥ bhāvayan jagat
mārgam etad asaṃbādham ādityaḥ parivartate
29. Similarly, the divine Sun (āditya), the dispeller of darkness, moves along this unobstructed path, enlivening the world with his rays.
सिसृक्षुः शिशिराण्येष दक्षिणां भजते दिशम् ।
ततः सर्वाणि भूतानि कालः शिशिरमृच्छति ॥३०॥
30. sisṛkṣuḥ śiśirāṇyeṣa dakṣiṇāṁ bhajate diśam ,
tataḥ sarvāṇi bhūtāni kālaḥ śiśiramṛcchati.
30. sisṛkṣuḥ śiśirāṇi eṣa dakṣiṇām bhajate diśam
tataḥ sarvāṇi bhūtāni kālaḥ śiśiram ṛcchati
30. This [Sun], wishing to produce cold seasons, turns towards the southern direction. Consequently, all beings experience winter (śiśira) at that time (kāla).
स्थावराणां च भूतानां जङ्गमानां च तेजसा ।
तेजांसि समुपादत्ते निवृत्तः सन्विभावसुः ॥३१॥
31. sthāvarāṇāṁ ca bhūtānāṁ jaṅgamānāṁ ca tejasā ,
tejāṁsi samupādatte nivṛttaḥ sanvibhāvasuḥ.
31. sthāvarāṇām ca bhūtānām jaṅgamānām ca tejasā
tejāṃsi samupādatte nivṛttaḥ san vibhāvasuḥ
31. And, of both stationary and moving beings, the Sun (vibhāvasu), having returned [from his southern course], absorbs their energies with his own splendor.
ततः स्वेदः क्लमस्तन्द्री ग्लानिश्च भजते नरान् ।
प्राणिभिः सततं स्वप्नो ह्यभीक्ष्णं च निषेव्यते ॥३२॥
32. tataḥ svedaḥ klamastandrī glāniśca bhajate narān ,
prāṇibhiḥ satataṁ svapno hyabhīkṣṇaṁ ca niṣevyate.
32. tataḥ svedaḥ klamaḥ tandrī glāniḥ ca bhajate narān
prāṇibhiḥ satatam svapnaḥ hi abhīkṣṇam ca niṣevyate
32. Consequently, sweat, fatigue, languor, and debility afflict people. Indeed, living beings constantly and frequently indulge in sleep.
एवमेतदनिर्देश्यं मार्गमावृत्य भानुमान् ।
पुनः सृजति वर्षाणि भगवान्भावयन्प्रजाः ॥३३॥
33. evametadanirdeśyaṁ mārgamāvṛtya bhānumān ,
punaḥ sṛjati varṣāṇi bhagavānbhāvayanprajāḥ.
33. evam etat anirdeśyam mārgam āvṛtya bhānumān
punaḥ sṛjati varṣāṇi bhagavān bhāvayan prajāḥ
33. Thus, the resplendent sun, having covered this indescribable path, again creates the rains, sustaining all beings.
वृष्टिमारुतसंतापैः सुखैः स्थावरजङ्गमान् ।
वर्धयन्सुमहातेजाः पुनः प्रतिनिवर्तते ॥३४॥
34. vṛṣṭimārutasaṁtāpaiḥ sukhaiḥ sthāvarajaṅgamān ,
vardhayansumahātejāḥ punaḥ pratinivartate.
34. vṛṣṭimāruta-saṃtāpaiḥ sukhaiḥ sthāvara-jaṅgamān
vardhayan sumahātejāḥ punaḥ pratinivartate
34. The exceedingly mighty sun promotes the growth of stationary and moving beings through the influences of rain, wind, and heat, as well as by providing favorable conditions, and then returns.
एवमेष चरन्पार्थ कालचक्रमतन्द्रितः ।
प्रकर्षन्सर्वभूतानि सविता परिवर्तते ॥३५॥
35. evameṣa caranpārtha kālacakramatandritaḥ ,
prakarṣansarvabhūtāni savitā parivartate.
35. evam eṣaḥ caran pārtha kālacakram atandritaḥ
prakarṣan sarvabhūtāni savitā parivartate
35. Thus, O Pārtha, this unwearied sun revolves, traversing the wheel of time and drawing all beings through its cycle.
संतता गतिरेतस्य नैष तिष्ठति पाण्डव ।
आदायैव तु भूतानां तेजो विसृजते पुनः ॥३६॥
36. saṁtatā gatiretasya naiṣa tiṣṭhati pāṇḍava ,
ādāyaiva tu bhūtānāṁ tejo visṛjate punaḥ.
36. santatā gatiḥ etasya na eṣaḥ tiṣṭhati pāṇḍava
ādāya eva tu bhūtānām tejaḥ visṛjate punaḥ
36. O Pāṇḍava, its movement is continuous; it does not stand still. Rather, after drawing forth the vitality of beings, it releases it again.
विभजन्सर्वभूतानामायुः कर्म च भारत ।
अहोरात्रान्कलाः काष्ठाः सृजत्येष सदा विभुः ॥३७॥
37. vibhajansarvabhūtānāmāyuḥ karma ca bhārata ,
ahorātrānkalāḥ kāṣṭhāḥ sṛjatyeṣa sadā vibhuḥ.
37. vibhajann sarvabhūtānām āyuḥ karma ca bhārata
ahorātrān kalāḥ kāṣṭhāḥ sṛjati eṣaḥ sadā vibhuḥ
37. O Bhārata, this all-pervading lord (vibhu) always creates days and nights, kalās, and kāṣṭhās, distributing the lifespan and actions (karma) among all beings.