Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-9, chapter-7

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
व्यतीतायां रजन्यां तु राजा दुर्योधनस्तदा ।
अब्रवीत्तावकान्सर्वान्संनह्यन्तां महारथाः ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
vyatītāyāṁ rajanyāṁ tu rājā duryodhanastadā ,
abravīttāvakānsarvānsaṁnahyantāṁ mahārathāḥ.
1. sañjaya uvāca vyatītāyām rajanyām tu rājā duryodhanaḥ
tadā abravīt tāvakān sarvān saṃnahyantām mahārathāḥ
1. sañjaya uvāca: tadā rajanyām vyatītāyām tu rājā duryodhanaḥ sarvān tāvakān abravīt: "mahārathāḥ saṃnahyantām.
"
1. Sañjaya said: 'Then, when that night had passed, King Duryodhana spoke to all your men (the Kauravas), saying: "Let the great charioteers prepare for battle!"'
राज्ञस्तु मतमाज्ञाय समनह्यत सा चमूः ।
अयोजयन्रथांस्तूर्णं पर्यधावंस्तथापरे ॥२॥
2. rājñastu matamājñāya samanahyata sā camūḥ ,
ayojayanrathāṁstūrṇaṁ paryadhāvaṁstathāpare.
2. rājñaḥ tu matam ājñāya samanahyata sā camūḥ
ayojayan rathān tūrṇam paryadhāvan tathā apare
2. tu rājñaḥ matam ājñāya,
sā camūḥ samanahyata.
rathān tūrṇam ayojayan,
tathā apare paryadhāvan.
2. And that army, having understood the king's command, prepared itself. Some quickly harnessed the chariots, while others hurried about.
अकल्प्यन्त च मातङ्गाः समनह्यन्त पत्तयः ।
हयानास्तरणोपेतांश्चक्रुरन्ये सहस्रशः ॥३॥
3. akalpyanta ca mātaṅgāḥ samanahyanta pattayaḥ ,
hayānāstaraṇopetāṁścakruranye sahasraśaḥ.
3. akalpyanta ca mātaṅgāḥ samanahyata pattayaḥ
hayān āstaraṇopetān cakruḥ anye sahasraśaḥ
3. ca mātaṅgāḥ akalpyanta,
pattayaḥ samanahyata.
anye sahasraśaḥ āstaraṇopetān hayān cakruḥ.
3. And the elephants were arranged, and the foot soldiers equipped themselves. In thousands, others prepared the horses, furnishing them with trappings.
वादित्राणां च निनदः प्रादुरासीद्विशां पते ।
बोधनार्थं हि योधानां सैन्यानां चाप्युदीर्यताम् ॥४॥
4. vāditrāṇāṁ ca ninadaḥ prādurāsīdviśāṁ pate ,
bodhanārthaṁ hi yodhānāṁ sainyānāṁ cāpyudīryatām.
4. vādītrāṇām ca ninadaḥ prādur āsīt viśām pate
bodhanārtham hi yodhānām sainyānām ca api udīryatām
4. viśām pate vādītrāṇām ca ninadaḥ prādur āsīt hi
yodhānām ca sainyānām api bodhanārtham udīryatām
4. O lord of people, the clamor of musical instruments arose. Indeed, it was caused to be sounded for the purpose of awakening the warriors and the armies.
ततो बलानि सर्वाणि सेनाशिष्टानि भारत ।
संनद्धान्येव ददृशुर्मृत्युं कृत्वा निवर्तनम् ॥५॥
5. tato balāni sarvāṇi senāśiṣṭāni bhārata ,
saṁnaddhānyeva dadṛśurmṛtyuṁ kṛtvā nivartanam.
5. tataḥ balāni sarvāṇi senāśiṣṭāni bhārata
saṃnaddhāni eva dadṛśuḥ mṛtyum kṛtvā nivartanam
5. bhārata tataḥ sarvāṇi senāśiṣṭāni balāni
saṃnaddhāni eva mṛtyum nivartanam kṛtvā dadṛśuḥ
5. O descendant of Bharata, then all the remaining divisions of the army, fully prepared, looked upon death as their ultimate retreat (meaning they resolved to fight to the death).
शल्यं सेनापतिं कृत्वा मद्रराजं महारथाः ।
प्रविभज्य बलं सर्वमनीकेषु व्यवस्थिताः ॥६॥
6. śalyaṁ senāpatiṁ kṛtvā madrarājaṁ mahārathāḥ ,
pravibhajya balaṁ sarvamanīkeṣu vyavasthitāḥ.
6. śalyam senāpatim kṛtvā madrarājam mahārathāḥ
pravibhajya balam sarvam anīkeṣu vyavasthitāḥ
6. mahārathāḥ madrarājam śalyam senāpatim kṛtvā
sarvam balam pravibhajya anīkeṣu vyavasthitāḥ
6. The great charioteers, having appointed King Śalya (madrarāja) as the army commander (senāpati), divided their entire force into various divisions and took their positions.
ततः सर्वे समागम्य पुत्रेण तव सैनिकाः ।
कृपश्च कृतवर्मा च द्रौणिः शल्योऽथ सौबलः ॥७॥
7. tataḥ sarve samāgamya putreṇa tava sainikāḥ ,
kṛpaśca kṛtavarmā ca drauṇiḥ śalyo'tha saubalaḥ.
7. tataḥ sarve samāgamya putreṇa tava sainikāḥ kṛpaḥ
ca kṛtavarmā ca drauṇiḥ śalyaḥ atha saubalaḥ
7. tataḥ tava putreṇa sarve sainikāḥ samāgamya kṛpaḥ
ca kṛtavarmā ca drauṇiḥ śalyaḥ atha saubalaḥ
7. Then all the soldiers, along with your son, assembled. Kṛpa, Kṛtavarmā, Drauṇi (Aśvatthāmā), Śalya, and then Saubala (Śakuni) were among them.
अन्ये च पार्थिवाः शेषाः समयं चक्रिरे तदा ।
न न एकेन योद्धव्यं कथंचिदपि पाण्डवैः ॥८॥
8. anye ca pārthivāḥ śeṣāḥ samayaṁ cakrire tadā ,
na na ekena yoddhavyaṁ kathaṁcidapi pāṇḍavaiḥ.
8. anye ca pārthivāḥ śeṣāḥ samayam cakrire tadā
na na ekena yoddhavyam kathaṃcid api pāṇḍavaiḥ
8. tadā anye ca śeṣāḥ pārthivāḥ samayam cakrire
na ekena api pāṇḍavaiḥ kathaṃcid na yoddhavyam
8. The other remaining kings then made an agreement: "The Pāṇḍavas must not be fought by any single person under any circumstances."
यो ह्येकः पाण्डवैर्युध्येद्यो वा युध्यन्तमुत्सृजेत् ।
स पञ्चभिर्भवेद्युक्तः पातकैः सोपपातकैः ।
अन्योन्यं परिरक्षद्भिर्योद्धव्यं सहितैश्च नः ॥९॥
9. yo hyekaḥ pāṇḍavairyudhyedyo vā yudhyantamutsṛjet ,
sa pañcabhirbhavedyuktaḥ pātakaiḥ sopapātakaiḥ ,
anyonyaṁ parirakṣadbhiryoddhavyaṁ sahitaiśca naḥ.
9. yaḥ hi ekaḥ pāṇḍavaiḥ yudhyet yaḥ vā
yudhyantam utsṛjet sa pañcabhiḥ bhavet
yuktaḥ pātakaiḥ sopapātakaiḥ anyonyam
parirakṣadbhiḥ yoddhavyam sahitaiḥ ca naḥ
9. yaḥ hi ekaḥ pāṇḍavaiḥ yudhyet,
vā yaḥ yudhyantam utsṛjet,
sa pañcabhiḥ sopapātakaiḥ pātakaiḥ yuktaḥ bhavet.
ca naḥ anyonyam parirakṣadbhiḥ sahitaiḥ yoddhavyam.
9. Indeed, whoever fights the Pāṇḍavas alone, or whoever abandons someone who is fighting, that person will incur five grave sins (pātaka) and minor sins (upapātaka). We must fight together, protecting one another.
एवं ते समयं कृत्वा सर्वे तत्र महारथाः ।
मद्रराजं पुरस्कृत्य तूर्णमभ्यद्रवन्परान् ॥१०॥
10. evaṁ te samayaṁ kṛtvā sarve tatra mahārathāḥ ,
madrarājaṁ puraskṛtya tūrṇamabhyadravanparān.
10. evam te samayam kṛtvā sarve tatra mahārathāḥ
madrarājam puraskṛtya tūrṇam abhyadravan parān
10. evam te sarve mahārathāḥ tatra samayam kṛtvā,
madrarājam puraskṛtya,
tūrṇam parān abhyadravan.
10. Having thus made that agreement, all those great charioteers (maharatha) there, placing the king of Madra at the forefront, swiftly advanced towards their enemies.
तथैव पाण्डवा राजन्व्यूह्य सैन्यं महारणे ।
अभ्ययुः कौरवान्सर्वान्योत्स्यमानाः समन्ततः ॥११॥
11. tathaiva pāṇḍavā rājanvyūhya sainyaṁ mahāraṇe ,
abhyayuḥ kauravānsarvānyotsyamānāḥ samantataḥ.
11. tathā eva pāṇḍavā rājan vyūhya sainyam mahāraṇe
abhyayuḥ kauravān sarvān yotsyamānāḥ samantataḥ
11. rājan,
tathā eva pāṇḍavāḥ mahāraṇe sainyam vyūhya,
sarvān kauravān yotsyamānāḥ samantataḥ abhyayuḥ.
11. Likewise, O King, the Pāṇḍavas, having arrayed their army (sainya) for the great battle, advanced from all sides towards all the Kauravas, intending to fight.
तद्बलं भरतश्रेष्ठ क्षुब्धार्णवसमस्वनम् ।
समुद्धूतार्णवाकारमुद्धूतरथकुञ्जरम् ॥१२॥
12. tadbalaṁ bharataśreṣṭha kṣubdhārṇavasamasvanam ,
samuddhūtārṇavākāramuddhūtarathakuñjaram.
12. tat balam bharataśreṣṭha kṣubdhārṇavasamasvanam
samuddhūtārṇavākāram uddhūtarathakuñjaram
12. bharataśreṣṭha tat balam kṣubdhārṇavasamasvanam
samuddhūtārṇavākāram uddhūtarathakuñjaram
12. O best among the Bhāratas, that army had a roar like a turbulent ocean, its appearance was like a churning ocean, with chariots and elephants being tossed about within it.
धृतराष्ट्र उवाच ।
द्रोणस्य भीष्मस्य च वै राधेयस्य च मे श्रुतम् ।
पातनं शंस मे भूयः शल्यस्याथ सुतस्य मे ॥१३॥
13. dhṛtarāṣṭra uvāca ,
droṇasya bhīṣmasya ca vai rādheyasya ca me śrutam ,
pātanaṁ śaṁsa me bhūyaḥ śalyasyātha sutasya me.
13. dhṛtarāṣṭraḥ uvāca droṇasya bhīṣmasya ca vai rādheyasya ca
me śrutam pātanam śaṃsa me bhūyaḥ śalyasya atha sutasya me
13. dhṛtarāṣṭraḥ uvāca me droṇasya bhīṣmasya ca vai rādheyasya ca
śrutam atha bhūyaḥ me śalyasya ca me sutasya pātanam śaṃsa
13. Dhṛtarāṣṭra spoke: I have already heard about the demise of Droṇa, Bhīṣma, and Radheya (Karṇa). Now, tell me further about the fall of Śalya and my son (Duryodhana).
कथं रणे हतः शल्यो धर्मराजेन संजय ।
भीमेन च महाबाहुः पुत्रो दुर्योधनो मम ॥१४॥
14. kathaṁ raṇe hataḥ śalyo dharmarājena saṁjaya ,
bhīmena ca mahābāhuḥ putro duryodhano mama.
14. katham raṇe hataḥ śalyaḥ dharmarājena saṃjaya
bhīmena ca mahābāhuḥ putraḥ duryodhanaḥ mama
14. saṃjaya katham raṇe dharmarājena śalyaḥ hataḥ ca
bhīmena mama mahābāhuḥ putraḥ duryodhanaḥ hataḥ
14. O Saṃjaya, how was Śalya killed in battle by Dharmarāja (Yudhiṣṭhira)? And how was my mighty-armed son Duryodhana slain by Bhīma?
संजय उवाच ।
क्षयं मनुष्यदेहानां रथनागाश्वसंक्षयम् ।
शृणु राजन्स्थिरो भूत्वा संग्रामं शंसतो मम ॥१५॥
15. saṁjaya uvāca ,
kṣayaṁ manuṣyadehānāṁ rathanāgāśvasaṁkṣayam ,
śṛṇu rājansthiro bhūtvā saṁgrāmaṁ śaṁsato mama.
15. saṃjayaḥ uvāca kṣayam manuṣyadehānām rathanāgāśvasaṃkṣayam
śṛṇu rājan sthiraḥ bhūtvā saṃgrāmam śaṃsataḥ mama
15. saṃjayaḥ uvāca rājan,
sthiraḥ bhūtvā,
mama śaṃsataḥ saṃgrāmam,
manuṣyadehānām kṣayam,
rathanāgāśvasaṃkṣayam ca śṛṇu
15. Saṃjaya spoke: O King, remaining steady, listen to me as I recount the war's devastation – the destruction of human bodies, and the ruin of chariots, elephants, and horses.
आशा बलवती राजन्पुत्राणां तेऽभवत्तदा ।
हते भीष्मे च द्रोणे च सूतपुत्रे च पातिते ।
शल्यः पार्थान्रणे सर्वान्निहनिष्यति मारिष ॥१६॥
16. āśā balavatī rājanputrāṇāṁ te'bhavattadā ,
hate bhīṣme ca droṇe ca sūtaputre ca pātite ,
śalyaḥ pārthānraṇe sarvānnihaniṣyati māriṣa.
16. āśā balavatī rājan putrāṇām te
abhavat tadā hate bhīṣme ca droṇe ca
sūtaputre ca pātite śalyaḥ pārthān
raṇe sarvān nihaniṣyati māriṣa
16. rājan māriṣa te putrāṇām tadā āśā
balavatī abhavat bhīṣme hate ca
droṇe ca sūtaputre ca pātite śalyaḥ
raṇe sarvān pārthān nihaniṣyati
16. O King, your sons then held a strong hope: that even after Bhishma was slain, and Drona and the son of a charioteer (Karṇa) were struck down, Shalya, O respectable one, would certainly kill all the Pāṇḍavas in battle.
तामाशां हृदये कृत्वा समाश्वास्य च भारत ।
मद्रराजं च समरे समाश्रित्य महारथम् ।
नाथवन्तमथात्मानममन्यत सुतस्तव ॥१७॥
17. tāmāśāṁ hṛdaye kṛtvā samāśvāsya ca bhārata ,
madrarājaṁ ca samare samāśritya mahāratham ,
nāthavantamathātmānamamanyata sutastava.
17. tām āśām hṛdaye kṛtvā samāśvāsya
ca bhārata madrarājam ca samare
samāśritya mahāratham nāthavantam
atha ātmānam amanyata sutaḥ tava
17. bhārata tava sutaḥ tām āśām hṛdaye
kṛtvā ca samāśvāsya ca samare
mahāratham madrarājam samāśritya
atha ātmānam nāthavantam amanyata
17. O descendant of Bharata (bhārata), your son, having held that hope in his heart and having reassured himself, and having taken refuge in the great charioteer, the king of Madra, in battle, then considered himself to have a protector.
यदा कर्णे हते पार्थाः सिंहनादं प्रचक्रिरे ।
तदा राजन्धार्तराष्ट्रानाविवेश महद्भयम् ॥१८॥
18. yadā karṇe hate pārthāḥ siṁhanādaṁ pracakrire ,
tadā rājandhārtarāṣṭrānāviveśa mahadbhayam.
18. yadā karṇe hate pārthāḥ siṃhanādam pracakrire
tadā rājan dhārtarāṣṭrān āviveśa mahat bhayam
18. rājan yadā karṇe hate pārthāḥ siṃhanādam
pracakrire tadā mahat bhayam dhārtarāṣṭrān āviveśa
18. O King, when Karṇa was slain, the Pāṇḍavas let out a lion's roar. At that moment, a great fear assailed the sons of Dhṛtarāṣṭra (dhārtarāṣṭra).
तान्समाश्वास्य तु तदा मद्रराजः प्रतापवान् ।
व्यूह्य व्यूहं महाराज सर्वतोभद्रमृद्धिमत् ॥१९॥
19. tānsamāśvāsya tu tadā madrarājaḥ pratāpavān ,
vyūhya vyūhaṁ mahārāja sarvatobhadramṛddhimat.
19. tān samāśvāsya tu tadā madrarājaḥ pratāpavān
vyūhya vyūham mahārāja sarvatobhadram ṛddhimat
19. mahārāja tu tadā pratāpavān madrarājaḥ tān
samāśvāsya sarvatobhadram ṛddhimat vyūham vyūhya
19. But then, O great King, the powerful king of Madra, having reassured them and having arranged an excellent formation (vyūha), auspicious on all sides...
प्रत्युद्यातो रणे पार्थान्मद्रराजः प्रतापवान् ।
विधुन्वन्कार्मुकं चित्रं भारघ्नं वेगवत्तरम् ॥२०॥
20. pratyudyāto raṇe pārthānmadrarājaḥ pratāpavān ,
vidhunvankārmukaṁ citraṁ bhāraghnaṁ vegavattaram.
20. pratyudyātaḥ raṇe pārthāt madrarājaḥ pratāpavān
vidhunvan kārmukam citram bhāraghnam vegavattaram
20. pratāpavān madrarājaḥ raṇe pārthāt pratyudyātaḥ
citram bhāraghnam vegavattaram kārmukam vidhunvan
20. The mighty king of Madra, having been confronted in battle by Arjuna (Pārtha), was shaking his marvelous, foe-destroying, exceptionally swift bow.
रथप्रवरमास्थाय सैन्धवाश्वं महारथः ।
तस्य सीता महाराज रथस्थाशोभयद्रथम् ॥२१॥
21. rathapravaramāsthāya saindhavāśvaṁ mahārathaḥ ,
tasya sītā mahārāja rathasthāśobhayadratham.
21. rathapravaram āsthāya saindhavāśvam mahārathaḥ
tasya sītā mahārāja rathasthā aśobhayat ratham
21. mahārāja mahārathaḥ saindhavāśvam rathapravaram
āsthāya tasya rathasthā sītā ratham aśobhayat
21. O great king, that great charioteer, having mounted his excellent chariot equipped with Sindhu horses, his chariot seat (sītā) positioned on the chariot, made it splendid.
स तेन संवृतो वीरो रथेनामित्रकर्शनः ।
तस्थौ शूरो महाराज पुत्राणां ते भयप्रणुत् ॥२२॥
22. sa tena saṁvṛto vīro rathenāmitrakarśanaḥ ,
tasthau śūro mahārāja putrāṇāṁ te bhayapraṇut.
22. saḥ tena saṃvṛtaḥ vīraḥ rathena amitrakarśanaḥ
tasthau śūraḥ mahārāja putrāṇām te bhayapraṇut
22. mahārāja saḥ amitrakarśanaḥ vīraḥ tena rathena
saṃvṛtaḥ śūraḥ te putrāṇām bhayapraṇut tasthau
22. O great king, that heroic vanquisher of enemies, surrounded by that chariot, stood bravely, dispelling the fear of your sons.
प्रयाणे मद्रराजोऽभून्मुखं व्यूहस्य दंशितः ।
मद्रकैः सहितो वीरैः कर्णपुत्रैश्च दुर्जयैः ॥२३॥
23. prayāṇe madrarājo'bhūnmukhaṁ vyūhasya daṁśitaḥ ,
madrakaiḥ sahito vīraiḥ karṇaputraiśca durjayaiḥ.
23. prayāṇe madrarājaḥ abhūt mukham vyūhasya daṃśitaḥ
madrakaiḥ sahitaḥ vīraiḥ karṇaputraiḥ ca durjayaiḥ
23. prayāṇe daṃśitaḥ madrarājaḥ vyūhasya mukham abhūt
vīraiḥ madrakaiḥ ca durjayaiḥ karṇaputraiḥ sahitaḥ
23. In the advance, the armored king of Madra became the forefront of the battle array (vyūha), accompanied by brave Madras and by the unconquerable sons of Karṇa.
सव्येऽभूत्कृतवर्मा च त्रिगर्तैः परिवारितः ।
गौतमो दक्षिणे पार्श्वे शकैश्च यवनैः सह ॥२४॥
24. savye'bhūtkṛtavarmā ca trigartaiḥ parivāritaḥ ,
gautamo dakṣiṇe pārśve śakaiśca yavanaiḥ saha.
24. savye abhūt kṛtavarmā ca trigartaiḥ parivāritaḥ
gautamaḥ dakṣiṇe pārśve śakaiḥ ca yavanaiḥ saha
24. kṛtavarmā ca savye trigartaiḥ parivāritaḥ abhūt
gautamaḥ ca śakaiḥ yavanaiḥ saha dakṣiṇe pārśve abhūt
24. Kṛtavarmā was on the left flank, surrounded by the Trigartas. Gautama (Kṛpa) was on the right flank, accompanied by the Śakas and Yavanas.
अश्वत्थामा पृष्ठतोऽभूत्काम्बोजैः परिवारितः ।
दुर्योधनोऽभवन्मध्ये रक्षितः कुरुपुंगवैः ॥२५॥
25. aśvatthāmā pṛṣṭhato'bhūtkāmbojaiḥ parivāritaḥ ,
duryodhano'bhavanmadhye rakṣitaḥ kurupuṁgavaiḥ.
25. aśvatthāmā pṛṣṭhataḥ abhūt kāmbojaiḥ parivāritaḥ
duryodhanaḥ abhavat madhye rakṣitaḥ kurupuṅgavaiḥ
25. aśvatthāmā pṛṣṭhataḥ kāmbojaiḥ parivāritaḥ abhūt
duryodhanaḥ madhye kurupuṅgavaiḥ rakṣitaḥ abhavat
25. Aśvatthāmā was at the rear, surrounded by the Kambojas. Duryodhana himself was in the center, protected by the finest warriors among the Kurus.
हयानीकेन महता सौबलश्चापि संवृतः ।
प्रययौ सर्वसैन्येन कैतव्यश्च महारथः ॥२६॥
26. hayānīkena mahatā saubalaścāpi saṁvṛtaḥ ,
prayayau sarvasainyena kaitavyaśca mahārathaḥ.
26. hayānīkena mahatā saubalaḥ ca api saṁvṛtaḥ
prayayau sarvasainyena kaitavyaḥ ca mahārathaḥ
26. mahatā hayānīkena saṁvṛtaḥ saubalaḥ ca api
kaitavyaḥ ca mahārathaḥ sarvasainyena prayayau
26. Saubala (Śakuni), a great chariot warrior and descendant of Ketu, was also surrounded by a large cavalry force. He advanced with his entire army.
पाण्डवाश्च महेष्वासा व्यूह्य सैन्यमरिंदमाः ।
त्रिधा भूत्वा महाराज तव सैन्यमुपाद्रवन् ॥२७॥
27. pāṇḍavāśca maheṣvāsā vyūhya sainyamariṁdamāḥ ,
tridhā bhūtvā mahārāja tava sainyamupādravan.
27. pāṇḍavāḥ ca maheṣvāsāḥ vyūhya sainyam ariṁdamāḥ
tridhā bhūtvā mahārāja tava sainyam upādravan
27. mahārāja pāṇḍavāḥ ca maheṣvāsāḥ ariṁdamāḥ sainyam
vyūhya tridhā bhūtvā tava sainyam upādravan
27. O great king, the Pāṇḍavas, those great archers who subdue their enemies, having arrayed their own army, divided themselves into three parts and attacked your forces.
धृष्टद्युम्नः शिखण्डी च सात्यकिश्च महारथः ।
शल्यस्य वाहिनीं तूर्णमभिदुद्रुवुराहवे ॥२८॥
28. dhṛṣṭadyumnaḥ śikhaṇḍī ca sātyakiśca mahārathaḥ ,
śalyasya vāhinīṁ tūrṇamabhidudruvurāhave.
28. dhṛṣṭadyumnaḥ śikhaṇḍī ca sātyakiḥ ca mahārathaḥ
śalyasya vāhinīm tūrṇam abhidudruvuḥ āhave
28. dhṛṣṭadyumnaḥ śikhaṇḍī ca mahārathaḥ sātyakiḥ
ca tūrṇam āhave śalyasya vāhinīm abhidudruvuḥ
28. Dhṛṣṭadyumna, Śikhaṇḍī, and Sātyaki, a great warrior, swiftly charged towards Śalya's army in the battle.
ततो युधिष्ठिरो राजा स्वेनानीकेन संवृतः ।
शल्यमेवाभिदुद्राव जिघांसुर्भरतर्षभ ॥२९॥
29. tato yudhiṣṭhiro rājā svenānīkena saṁvṛtaḥ ,
śalyamevābhidudrāva jighāṁsurbharatarṣabha.
29. tataḥ yudhiṣṭhiraḥ rājā svena anīkena saṃvṛtaḥ
śalyam eva abhidudrāva jighāṃsuḥ bharatarṣabha
29. tataḥ bharatarṣabha rājā yudhiṣṭhiraḥ svena
anīkena saṃvṛtaḥ jighāṃsuḥ śalyam eva abhidudrāva
29. Then King Yudhiṣṭhira, surrounded by his own army, O best of the Bhāratas, rushed towards Śalya himself, eager to kill him.
हार्दिक्यं तु महेष्वासमर्जुनः शत्रुपूगहा ।
संशप्तकगणांश्चैव वेगतोऽभिविदुद्रुवे ॥३०॥
30. hārdikyaṁ tu maheṣvāsamarjunaḥ śatrupūgahā ,
saṁśaptakagaṇāṁścaiva vegato'bhividudruve.
30. hārdikyam tu maheṣvāsam arjunaḥ śatrupūgahā
saṃśaptakagaṇān ca eva vegataḥ abhividudruve
30. tu śatrupūgahā arjunaḥ vegataḥ maheṣvāsam
hārdikyam ca saṃśaptakagaṇān eva abhividudruve
30. But Arjuna, who was the slayer of multitudes of foes, swiftly rushed towards Hārdikya, the great archer, as well as the battalions of the Saṃśaptakas.
गौतमं भीमसेनो वै सोमकाश्च महारथाः ।
अभ्यद्रवन्त राजेन्द्र जिघांसन्तः परान्युधि ॥३१॥
31. gautamaṁ bhīmaseno vai somakāśca mahārathāḥ ,
abhyadravanta rājendra jighāṁsantaḥ parānyudhi.
31. gautamam bhīmasenaḥ vai somakāḥ ca mahārathāḥ
abhyadravanta rājendra jighāṃsantaḥ parān yudhi
31. rājendra vai bhīmasenaḥ ca mahārathāḥ somakāḥ
jighāṃsantaḥ parān yudhi gautamam abhyadravanta
31. Bhīmasena and the great Somaka warriors, O best of kings, rushed towards Gautama in battle, intent on killing their enemies.
माद्रीपुत्रौ तु शकुनिमुलूकं च महारथौ ।
ससैन्यौ सहसेनौ तावुपतस्थतुराहवे ॥३२॥
32. mādrīputrau tu śakunimulūkaṁ ca mahārathau ,
sasainyau sahasenau tāvupatasthaturāhave.
32. mādrīputrau tu śakunim ulūkam ca mahārathau
sasainyau sahaseṃau tau upatasthatuḥ āhave
32. mādrīputrau tu āhave śakunim ulūkam ca
mahārathau sasainyau sahaseṃau tau upatasthatuḥ
32. But the two sons of Madri (Nakula and Sahadeva) confronted those two great chariot-warriors, Shakuni and Uluka, who were accompanied by their armies and forces, in battle.
तथैवायुतशो योधास्तावकाः पाण्डवान्रणे ।
अभ्यद्रवन्त संक्रुद्धा विविधायुधपाणयः ॥३३॥
33. tathaivāyutaśo yodhāstāvakāḥ pāṇḍavānraṇe ,
abhyadravanta saṁkruddhā vividhāyudhapāṇayaḥ.
33. tathā eva ayutaśaḥ yodhāḥ tāvakāḥ pāṇḍavān raṇe
abhyadravanta saṃkruddhāḥ vividhāyudhapaṇayaḥ
33. tathā eva ayutaśaḥ tāvakāḥ saṃkruddhāḥ
vividhāyudhapaṇayaḥ yodhāḥ raṇe pāṇḍavān abhyadravanta
33. Similarly, tens of thousands of your warriors, greatly enraged and holding various weapons in their hands, rushed towards the Pandavas in battle.
धृतराष्ट्र उवाच ।
हते भीष्मे महेष्वासे द्रोणे कर्णे महारथे ।
कुरुष्वल्पावशिष्टेषु पाण्डवेषु च संयुगे ॥३४॥
34. dhṛtarāṣṭra uvāca ,
hate bhīṣme maheṣvāse droṇe karṇe mahārathe ,
kuruṣvalpāvaśiṣṭeṣu pāṇḍaveṣu ca saṁyuge.
34. dhṛtarāṣṭra uvāca hate bhīṣme mahā iṣvāse droṇe karṇe
mahārathae kuruṣu alpa avaśiṣṭeṣu pāṇḍaveṣu ca saṃyuge
34. dhṛtarāṣṭra uvāca [yadā] bhīṣme mahā iṣvāse hate,
droṇe karṇe mahārathae [hate],
kuruṣu alpa avaśiṣṭeṣu [satsu],
ca saṃyuge pāṇḍaveṣu
34. Dhritarashtra said: "When Bhishma, the great archer, and Drona, and Karna, the great chariot-warrior, had been slain, and with only a few of the Kuru warriors remaining, and while the Pandavas were in battle..."
सुसंरब्धेषु पार्थेषु पराक्रान्तेषु संजय ।
मामकानां परेषां च किं शिष्टमभवद्बलम् ॥३५॥
35. susaṁrabdheṣu pārtheṣu parākrānteṣu saṁjaya ,
māmakānāṁ pareṣāṁ ca kiṁ śiṣṭamabhavadbalam.
35. susaṃrabdheṣu pārtheṣu parākrānteṣu saṃjaya
māmakānām pareṣām ca kim śiṣṭam abhavat balam
35. saṃjaya,
[yadā] pārtheṣu susaṃrabdheṣu parākrānteṣu [satsū],
māmakānām pareṣām ca kim balam śiṣṭam abhavat?
35. ...with the sons of Pritha (Pandavas) greatly enraged and valorous, O Sanjaya, what strength (balam) was left to my people and to the enemies?
संजय उवाच ।
यथा वयं परे राजन्युद्धाय समवस्थिताः ।
यावच्चासीद्बलं शिष्टं संग्रामे तन्निबोध मे ॥३६॥
36. saṁjaya uvāca ,
yathā vayaṁ pare rājanyuddhāya samavasthitāḥ ,
yāvaccāsīdbalaṁ śiṣṭaṁ saṁgrāme tannibodha me.
36. sañjaya uvāca yathā vayam pare rājan yuddhāya samavasthitāḥ
yāvat ca āsīt balam śiṣṭam saṅgrāme tat nibodha me
36. sañjaya uvāca rājan yathā vayam pare yuddhāya
samavasthitāḥ ca yāvat śiṣṭam balam saṅgrāme tat me nibodha
36. Sañjaya said: "O King, just as we stood arrayed for battle against the other side, learn from me the extent of the forces that remained in the war."
एकादश सहस्राणि रथानां भरतर्षभ ।
दश दन्तिसहस्राणि सप्त चैव शतानि च ॥३७॥
37. ekādaśa sahasrāṇi rathānāṁ bharatarṣabha ,
daśa dantisahasrāṇi sapta caiva śatāni ca.
37. ekādaśa sahasrāṇi rathānām bharatarṣabha
daśa dantisahasrāṇi sapta ca eva śatāni ca
37. bharatarṣabha,
rathānām ekādaśa sahasrāṇi,
ca daśa dantisahasrāṇi sapta śatāni eva ca
37. O best of Bharatas (bharatarṣabha), there were eleven thousand chariots, and ten thousand seven hundred elephants.
पूर्णे शतसहस्रे द्वे हयानां भरतर्षभ ।
नरकोट्यस्तथा तिस्रो बलमेतत्तवाभवत् ॥३८॥
38. pūrṇe śatasahasre dve hayānāṁ bharatarṣabha ,
narakoṭyastathā tisro balametattavābhavat.
38. pūrṇe śatasahasre dve hayānām bharatarṣabha
narakoṭyaḥ tathā tisraḥ balam etat tava abhavat
38. bharatarṣabha,
hayānām pūrṇe dve śatasahasre tathā tisraḥ narakoṭyaḥ.
etat balam tava abhavat
38. O best of Bharatas (bharatarṣabha), there were two full hundred thousand horses, and three crores (thirty million) of infantry. This was your army.
रथानां षट्सहस्राणि षट्सहस्राश्च कुञ्जराः ।
दश चाश्वसहस्राणि पत्तिकोटी च भारत ॥३९॥
39. rathānāṁ ṣaṭsahasrāṇi ṣaṭsahasrāśca kuñjarāḥ ,
daśa cāśvasahasrāṇi pattikoṭī ca bhārata.
39. rathānām ṣaṭsahasrāṇi ṣaṭsahasrāḥ ca kuñjarāḥ
daśa ca aśvasahasrāṇi pattikoṭi ca bhārata
39. bhārata,
rathānām ṣaṭsahasrāṇi,
ca ṣaṭsahasrāḥ kuñjarāḥ,
ca daśa aśvasahasrāṇi,
ca pattikoṭi
39. O Bhārata, there were six thousand chariots, and six thousand elephants, and ten thousand horses, and one crore (ten million) of infantry.
एतद्बलं पाण्डवानामभवच्छेषमाहवे ।
एत एव समाजग्मुर्युद्धाय भरतर्षभ ॥४०॥
40. etadbalaṁ pāṇḍavānāmabhavaccheṣamāhave ,
eta eva samājagmuryuddhāya bharatarṣabha.
40. etat balam pāṇḍavānām abhavat śeṣam āhave
| ete eva samājagmuḥ yuddhāya bharatarṣabha
40. bharatarṣabha etat balam pāṇḍavānām āhave
śeṣam abhavat ete eva yuddhāya samājagmuḥ
40. O best of the Bhāratas, this was the remaining force of the Pāṇḍavas in battle. Indeed, these very warriors assembled for the fight.
एवं विभज्य राजेन्द्र मद्रराजमते स्थिताः ।
पाण्डवान्प्रत्युदीयाम जयगृद्धाः प्रमन्यवः ॥४१॥
41. evaṁ vibhajya rājendra madrarājamate sthitāḥ ,
pāṇḍavānpratyudīyāma jayagṛddhāḥ pramanyavaḥ.
41. evam vibhajya rājendra madrarājamate sthitāḥ |
pāṇḍavān pratyudīyāma jayagṛddhāḥ pramanyavaḥ
41. rājendra evam vibhajya madrarājamate sthitāḥ
jayagṛddhāḥ pramanyavaḥ [vayam] pāṇḍavān prati udīyāma
41. Therefore, O great king, having divided our forces and abiding by the counsel of the king of Madra, we should advance against the Pāṇḍavas, eager for victory and filled with intense anger.
तथैव पाण्डवाः शूराः समरे जितकाशिनः ।
उपयाता नरव्याघ्राः पाञ्चालाश्च यशस्विनः ॥४२॥
42. tathaiva pāṇḍavāḥ śūrāḥ samare jitakāśinaḥ ,
upayātā naravyāghrāḥ pāñcālāśca yaśasvinaḥ.
42. tathā eva pāṇḍavāḥ śūrāḥ samare jitakāśinaḥ |
upayātāḥ naravyāghrāḥ pāñcālāḥ ca yaśasvinaḥ
42. tathā eva śūrāḥ samare jitakāśinaḥ naravyāghrāḥ
yaśasvinaḥ pāṇḍavāḥ ca pāñcālāḥ upayātāḥ
42. In the same way, the valiant Pāṇḍavas, victorious in battle, and the glorious Pāñcālas, those tigers among men, also advanced.
एवमेते बलौघेन परस्परवधैषिणः ।
उपयाता नरव्याघ्राः पूर्वां संध्यां प्रति प्रभो ॥४३॥
43. evamete balaughena parasparavadhaiṣiṇaḥ ,
upayātā naravyāghrāḥ pūrvāṁ saṁdhyāṁ prati prabho.
43. evam ete balaughena parasparavadheṣiṇaḥ | upayātāḥ
naravyāghrāḥ pūrvām sandhyām prati prabho
43. prabho evam ete naravyāghrāḥ parasparavadheṣiṇaḥ
balaughena pūrvām sandhyām prati upayātāḥ
43. In this manner, O lord, these tigers among men, eager to kill each other, advanced with their masses of troops towards the morning twilight.
ततः प्रववृते युद्धं घोररूपं भयानकम् ।
तावकानां परेषां च निघ्नतामितरेतरम् ॥४४॥
44. tataḥ pravavṛte yuddhaṁ ghorarūpaṁ bhayānakam ,
tāvakānāṁ pareṣāṁ ca nighnatāmitaretaram.
44. tataḥ pravavṛte yuddhaṃ ghorarūpaṃ bhayānakam
tāvakānāṃ pareṣāṃ ca nighnatām itaretaram
44. tataḥ yuddhaṃ ghorarūpaṃ bhayānakam pravavṛte
tāvakānāṃ ca pareṣāṃ itaretaram nighnatām
44. Then a battle of a terrible and frightening nature commenced, with your people and the enemies striking each other.