Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-8, chapter-13

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
अथोत्तरेण पाण्डूनां सेनायां ध्वनिरुत्थितः ।
रथनागाश्वपत्तीनां दण्डधारेण वध्यताम् ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
athottareṇa pāṇḍūnāṁ senāyāṁ dhvanirutthitaḥ ,
rathanāgāśvapattīnāṁ daṇḍadhāreṇa vadhyatām.
1. saṃjaya uvāca | atha uttareṇa pāṇḍūnām senāyām dhvaniḥ
utthitaḥ | ratha-nāga-aśva-pattīnām daṇḍadhāreṇa vadhyatām
1. Saṃjaya uvāca.
atha uttareṇa pāṇḍūnām senāyām,
daṇḍadhāreṇa ratha-nāga-aśva-pattīnām vadhyatām (sati),
dhvaniḥ utthitaḥ.
1. Saṃjaya said: Then, to the north, a tremendous sound arose in the army of the Pāṇḍavas, as chariots, elephants, horses, and foot soldiers were being killed by Yama, the wielder of the rod.
निवर्तयित्वा तु रथं केशवोऽर्जुनमब्रवीत् ।
वाहयन्नेव तुरगान्गरुडानिलरंहसः ॥२॥
2. nivartayitvā tu rathaṁ keśavo'rjunamabravīt ,
vāhayanneva turagāngaruḍānilaraṁhasaḥ.
2. nivartayitvā tu ratham keśavaḥ arjunam abravīt
| vāhayan eva turagān garuḍa-anila-raṃhasaḥ
2. tu keśavaḥ ratham nivartayitvā,
garuḍa-anila-raṃhasaḥ turagān eva vāhayan arjunam abravīt.
2. But Keśava, having turned back the chariot, spoke to Arjuna, while still driving the horses whose swiftness was like that of Garuḍa and the wind.
मागधोऽथाप्यतिक्रान्तो द्विरदेन प्रमाथिना ।
भगदत्तादनवरः शिक्षया च बलेन च ॥३॥
3. māgadho'thāpyatikrānto dviradena pramāthinā ,
bhagadattādanavaraḥ śikṣayā ca balena ca.
3. māgadhaḥ atha api atikrāntaḥ dviradena pramāthinā
bhagadattāt anavaraḥ śikṣayā ca balena ca
3. māgadhaḥ atikrāntaḥ atha api dviradena pramāthinā
bhagadattāt anavaraḥ śikṣayā ca balena ca
3. The Magadha king, who was also excellent, with his formidable, crushing elephant, was not inferior to Bhagadatta in both training and strength.
एनं हत्वा निहन्तासि पुनः संशप्तकानिति ।
वाक्यान्ते प्रापयत्पार्थं दण्डधारान्तिकं प्रति ॥४॥
4. enaṁ hatvā nihantāsi punaḥ saṁśaptakāniti ,
vākyānte prāpayatpārthaṁ daṇḍadhārāntikaṁ prati.
4. enam hatvā nihantā asi punaḥ saṃśaptakān iti vākya
ante prāpayat pārtham daṇḍadhāra antikam prati
4. enam hatvā punaḥ saṃśaptakān iti vākya ante
(saḥ) pārtham daṇḍadhāra antikam prati prāpayat
4. He (the enemy) said, 'Having killed this one, you will again kill the Samśaptakas (saṃśaptaka).' After this statement, he dispatched Arjuna (pārtha) towards the realm of Yama (daṇḍadhāra).
स मागधानां प्रवरोऽङ्कुशग्रहो ग्रहेष्वसह्यो विकचो यथा ग्रहः ।
सपत्नसेनां प्रममाथ दारुणो महीं समग्रां विकचो यथा ग्रहः ॥५॥
5. sa māgadhānāṁ pravaro'ṅkuśagraho; graheṣvasahyo vikaco yathā grahaḥ ,
sapatnasenāṁ pramamātha dāruṇo; mahīṁ samagrāṁ vikaco yathā grahaḥ.
5. saḥ māgadhānām pravaraḥ aṅkuśagrahaḥ
graheṣu asahyaḥ vikacaḥ yathā grahaḥ
sapatnasenām pramamātha dāruṇaḥ
mahīm samagrām vikacaḥ yathā grahaḥ
5. saḥ māgadhānām pravaraḥ aṅkuśagrahaḥ
graheṣu asahyaḥ yathā vikacaḥ grahaḥ
(saḥ) dāruṇaḥ sapatnasenām mahīm
samagrām pramamātha yathā vikacaḥ grahaḥ
5. He, the chief among the Magadhas, a wielder of the elephant-goad, was irresistible among the adversaries, like a mighty, blazing planet. That formidable one crushed the entire enemy army, and indeed the entire earth, like a mighty, blazing planet.
सुकल्पितं दानवनागसंनिभं महाभ्रसंह्रादममित्रमर्दनम् ।
रथाश्वमातङ्गगणान्सहस्रशः समास्थितो हन्ति शरैर्द्विपानपि ॥६॥
6. sukalpitaṁ dānavanāgasaṁnibhaṁ; mahābhrasaṁhrādamamitramardanam ,
rathāśvamātaṅgagaṇānsahasraśaḥ; samāsthito hanti śarairdvipānapi.
6. sukalpitam dānavanāgasaṃnibham
mahābhrasaṃhrādam amitramardanam
rathāśvamātaṅgagaṇān sahasraśaḥ
samāsthitaḥ hanti śaraiḥ dvipān api
6. (saḥ) sukalpitam dānavanāgasaṃnibham
mahābhrasaṃhrādam amitramardanam
samāsthitaḥ sahasraśaḥ
rathāśvamātaṅgagaṇān api dvipān śaraiḥ hanti
6. Having (an elephant that is) well-equipped, resembling a demon-elephant (dānava-nāga), with a great cloud-like roar, and crushing foes, he, being mounted, kills thousands of chariots, horses, and hosts of elephants, and even (other) elephants with his arrows.
रथानधिष्ठाय सवाजिसारथीन्रथांश्च पद्भिस्त्वरितो व्यपोथयत् ।
द्विपांश्च पद्भ्यां चरणैः करेण च द्विपास्थितो हन्ति स कालचक्रवत् ॥७॥
7. rathānadhiṣṭhāya savājisārathī;nrathāṁśca padbhistvarito vyapothayat ,
dvipāṁśca padbhyāṁ caraṇaiḥ kareṇa ca; dvipāsthito hanti sa kālacakravat.
7. rathān adhiṣṭhāya sa-vāji-sārathīn
rathān ca padbhiḥ tvaritaḥ vyapothayat
dvipān ca padbhyām caraṇaiḥ kareṇa ca
dvipa-sthitaḥ hanti sa kāla-cakravat
7. saḥ dvipa-sthitaḥ sa-vāji-sārathīn
rathān adhiṣṭhāya padbhiḥ tvaritaḥ
vyapothayat ca dvipān padbhyām
caraṇaiḥ kareṇa ca hanti kāla-cakravat
7. Mounted on an elephant, he swiftly crushed chariots along with their horses and charioteers, having charged upon them with (his elephant's) feet. And that (same warrior), on an elephant, slays (other) elephants with (his elephant's) two feet, (its other) feet, and its trunk, like the destructive wheel of time.
नरांश्च कार्ष्णायसवर्मभूषणान्निपात्य साश्वानपि पत्तिभिः सह ।
व्यपोथयद्दन्तिवरेण शुष्मिणा सशब्दवत्स्थूलनडान्यथा तथा ॥८॥
8. narāṁśca kārṣṇāyasavarmabhūṣaṇā;nnipātya sāśvānapi pattibhiḥ saha ,
vyapothayaddantivareṇa śuṣmiṇā; saśabdavatsthūlanaḍānyathā tathā.
8. narān ca kārṣṇāyasa-varma-bhūṣaṇān
nipātya sa-aśvān api pattibhiḥ saha
vyapothayat danti-vareṇa śuṣmiṇā
sa-śabdavat sthūla-naḍān yathā tathā
8. (saḥ) danti-vareṇa śuṣmiṇā
kārṣṇāyasa-varma-bhūṣaṇān narān ca sa-aśvān api
pattibhiḥ saha nipātya vyapothayat yathā
tathā sa-śabdavat sthūla-naḍān (iva)
8. Having thrown down men adorned with iron armor, and also horses along with foot soldiers, he crushed them with his powerful, excellent elephant, loudly, just as thick reeds are (crushed).
अथार्जुनो ज्यातलनेमिनिस्वने मृदङ्गभेरीबहुशङ्खनादिते ।
नराश्वमातङ्गसहस्रनादितै रथोत्तमेनाभ्यपतद्द्विपोत्तमम् ॥९॥
9. athārjuno jyātalaneminisvane; mṛdaṅgabherībahuśaṅkhanādite ,
narāśvamātaṅgasahasranāditai; rathottamenābhyapataddvipottamam.
9. atha arjunaḥ jyā-tala-nemi-nisvane
mṛdaṅga-bherī-bahu-śaṅkha-nādite
nara-aśva-mātaṅga-sahasra-nāditaiḥ
ratha-uttamena abhyapatat dvipa-uttamam
9. atha arjunaḥ nara-aśva-mātaṅga-sahasra-nāditaiḥ
jyā-tala-nemi-nisvane
mṛdaṅga-bherī-bahu-śaṅkha-nādite
ratha-uttamena dvipa-uttamam abhyapatat
9. Then Arjuna, amidst the clamor of bowstrings, hand-guards, and chariot wheels, and the resounding of drums, kettle-drums, and many conches, all made vibrant by the roars of thousands of men, horses, and elephants, charged with his excellent chariot towards the best elephant.
ततोऽर्जुनं द्वादशभिः शरोत्तमैर्जनार्दनं षोडशभिः समार्दयत् ।
स दण्डधारस्तुरगांस्त्रिभिस्त्रिभिस्ततो ननाद प्रजहास चासकृत् ॥१०॥
10. tato'rjunaṁ dvādaśabhiḥ śarottamai;rjanārdanaṁ ṣoḍaśabhiḥ samārdayat ,
sa daṇḍadhārasturagāṁstribhistribhi;stato nanāda prajahāsa cāsakṛt.
10. tataḥ arjunam dvādaśabhiḥ śara-uttamaiḥ
janārdanam ṣoḍaśabhiḥ samārdayat
sa daṇḍa-dhāraḥ turagān tribhiḥ
tribhiḥ tataḥ nanāda prajahāsa ca asakṛt
10. tataḥ saḥ daṇḍa-dhāraḥ dvādaśabhiḥ śara-uttamaiḥ
arjunam (śaraiḥ) ṣoḍaśabhiḥ janārdanam
samārdayat tataḥ (saḥ) turagān tribhiḥ tribhiḥ
(śaraiḥ) (samārdayat) ca nanāda asakṛt prajahāsa
10. Then, the wielder of the staff wounded Arjuna with twelve excellent arrows and Janardana (Krishna) with sixteen (arrows). He then struck the horses with three (arrows) each, and roared and laughed repeatedly.
ततोऽस्य पार्थः सगुणेषुकार्मुकं चकर्त भल्लैर्ध्वजमप्यलंकृतम् ।
पुनर्नियन्तॄन्सह पादगोप्तृभिस्ततस्तु चुक्रोध गिरिव्रजेश्वरः ॥११॥
11. tato'sya pārthaḥ saguṇeṣukārmukaṁ; cakarta bhallairdhvajamapyalaṁkṛtam ,
punarniyantṝnsaha pādagoptṛbhi;statastu cukrodha girivrajeśvaraḥ.
11. tataḥ asya pārthaḥ saguṇeṣukārmukam
cakarta bhallaiḥ dhvajam api alaṅkṛtam
punaḥ niyantṝn saha pādagopptṛbhiḥ
tataḥ tu cukrodha girivrajeśvaraḥ
11. tataḥ pārthaḥ asya saguṇeṣukārmukam
alaṅkṛtam dhvajam api bhallaiḥ
cakarta punaḥ tataḥ tu girivrajeśvaraḥ
pādagopptṛbhiḥ saha niyantṝn cukrodha
11. Then, Arjuna (Pārthaḥ), with broad-headed arrows (bhallaiḥ), cut down his opponent's strung bow and arrows (saguṇeṣukārmukam) and also his ornamented banner (dhvajam). Thereupon, the Lord of Girivraja (girivrajeśvaraḥ) became enraged, along with his charioteers and foot-guards.
ततोऽर्जुनं भिन्नकटेन दन्तिना घनाघनेनानिलतुल्यरंहसा ।
अतीव चुक्षोभयिषुर्जनार्दनं धनंजयं चाभिजघान तोमरैः ॥१२॥
12. tato'rjunaṁ bhinnakaṭena dantinā; ghanāghanenānilatulyaraṁhasā ,
atīva cukṣobhayiṣurjanārdanaṁ; dhanaṁjayaṁ cābhijaghāna tomaraiḥ.
12. tataḥ arjunam bhinnakaṭena dantinā
ghanāghanena anilatulyaraṃhasā
atīva cukṣobhayiṣuḥ janārdanam
dhanaṃjayam ca abhijaghāna tomaraiḥ
12. tataḥ [girivrajeśvaraḥ] atīva janārdanam
ca dhanaṃjayam cukṣobhayiṣuḥ
bhinnakaṭena ghanāghanena anilatulyaraṃhasā
dantinā arjunam tomaraiḥ abhijaghāna
12. Then, greatly desiring to agitate Janardana (Kṛṣṇa) and Dhananjaya (Arjuna), [the Lord of Girivraja] attacked Dhananjaya (Arjuna) with javelins (tomaraiḥ), [while Arjuna was engaged with] an elephant (dantinā) whose temple was broken (bhinnakaṭena), which resembled a dense cloud (ghanāghanena), and possessed the speed of wind (anilatulyaraṃhasā).
अथास्य बाहू द्विपहस्तसंनिभौ शिरश्च पूर्णेन्दुनिभाननं त्रिभिः ।
क्षुरैः प्रचिच्छेद सहैव पाण्डवस्ततो द्विपं बाणशतैः समार्दयत् ॥१३॥
13. athāsya bāhū dvipahastasaṁnibhau; śiraśca pūrṇendunibhānanaṁ tribhiḥ ,
kṣuraiḥ praciccheda sahaiva pāṇḍava;stato dvipaṁ bāṇaśataiḥ samārdayat.
13. atha asya bāhū dvipahastasaṃnibhau
śiraḥ ca pūrṇendunibhānanam tribhiḥ
kṣuraiḥ praciccheda saha eva pāṇḍavaḥ
tataḥ dvipam bāṇaśataiḥ samārdayat
13. atha pāṇḍavaḥ asya dvipahastasaṃnibhau
bāhū ca pūrṇendunibhānanam śiraḥ
tribhiḥ kṣuraiḥ saha eva praciccheda
tataḥ bāṇaśataiḥ dvipam samārdayat
13. Then, the Pāṇḍava (Pāṇḍavaḥ) Arjuna, at once, cut off his opponent's two arms (bāhū), which resembled elephant trunks (dvipahastasaṃnibhau), and his head (śiraḥ) with a face like the full moon (pūrṇendunibhānanaṃ), using three sharp arrows (kṣuraiḥ). Thereupon, he tormented the elephant (dvipaṃ) with hundreds of arrows.
स पार्थबाणैस्तपनीयभूषणैः समारुचत्काञ्चनवर्मभृद्द्विपः ।
तथा चकाशे निशि पर्वतो यथा दवाग्निना प्रज्वलितौषधिद्रुमः ॥१४॥
14. sa pārthabāṇaistapanīyabhūṣaṇaiḥ; samārucatkāñcanavarmabhṛddvipaḥ ,
tathā cakāśe niśi parvato yathā; davāgninā prajvalitauṣadhidrumaḥ.
14. saḥ pārthabāṇaiḥ tapanīyabhūṣaṇaiḥ
samārucat kāñcanavarmabhṛt dvipaḥ
tathā cakāśe niśi parvataḥ yathā
davāgninā prajvalitauṣadhidrumaḥ
14. saḥ kāñcanavarmabhṛt dvipaḥ
tapanīyabhūṣaṇaiḥ pārthabāṇaiḥ samārucat
tathā niśi davāgninā
prajvalitauṣadhidrumaḥ parvataḥ yathā cakāśe
14. That elephant (dvipaḥ), adorned with golden armor (kāñcanavarmabhṛt), shone forth (samārucat) from Arjuna's arrows (pārthabāṇaiḥ), which were like golden ornaments (tapanīyabhūṣaṇaiḥ). It shone (cakāśe) like a mountain at night (niśi parvataḥ) whose medicinal plants and trees (auṣadhidrumaḥ) are ablaze (prajvalitaḥ) from a forest fire (davāgninā).
स वेदनार्तोऽम्बुदनिस्वनो नदंश्चलन्भ्रमन्प्रस्खलितोऽऽतुरो द्रवन् ।
पपात रुग्णः सनियन्तृकस्तथा यथा गिरिर्वज्रनिपातचूर्णितः ॥१५॥
15. sa vedanārto'mbudanisvano nadaṁ;ścalanbhramanpraskhalito''turo dravan ,
papāta rugṇaḥ saniyantṛkastathā; yathā girirvajranipātacūrṇitaḥ.
15. saḥ vedanārtaḥ ambudanisvanaḥ nadan
ca calan bhraman praskhalitaḥ āturaḥ
dravan papāta rugṇaḥ saniyantṛkaḥ
tathā yathā giriḥ vajranipātacūrṇitaḥ
15. saḥ vedanārtaḥ ambudanisvanaḥ nadan
ca calan bhraman praskhalitaḥ āturaḥ
dravan rugṇaḥ saniyantṛkaḥ tathā
papāta yathā giriḥ vajranipātacūrṇitaḥ
15. He, afflicted by pain, roaring like thunder, moving erratically, reeling, stumbling, distressed, and rushing, fell down, wounded, along with his charioteer, just like a mountain shattered by the strike of a thunderbolt.
हिमावदातेन सुवर्णमालिना हिमाद्रिकूटप्रतिमेन दन्तिना ।
हते रणे भ्रातरि दण्ड आव्रजज्जिघांसुरिन्द्रावरजं धनंजयम् ॥१६॥
16. himāvadātena suvarṇamālinā; himādrikūṭapratimena dantinā ,
hate raṇe bhrātari daṇḍa āvraja;jjighāṁsurindrāvarajaṁ dhanaṁjayam.
16. himāvadātena suvarṇamālinā
himādrikūṭapratimena dantinā hate
raṇe bhrātari daṇḍaḥ āvrajan
jighāṃsuḥ indrāvarajam dhananjayam
16. bhrātari himāvadātena suvarṇamālinā himādrikūṭapratimena dantinā raṇe hate,
daṇḍaḥ jighāṃsuḥ indrāvarajam dhananjayam āvrajan
16. When his brother was killed in battle by an elephant, one white as snow, adorned with a golden garland, and resembling a Himalayan peak, Daṇḍa advanced, intent on killing Dhananjaya, the younger brother of Indra.
स तोमरैरर्ककरप्रभैस्त्रिभिर्जनार्दनं पञ्चभिरेव चार्जुनम् ।
समर्पयित्वा विननाद चार्दयंस्ततोऽस्य बाहू विचकर्त पाण्डवः ॥१७॥
17. sa tomarairarkakaraprabhaistribhi;rjanārdanaṁ pañcabhireva cārjunam ,
samarpayitvā vinanāda cārdayaṁ;stato'sya bāhū vicakarta pāṇḍavaḥ.
17. saḥ tomaraiḥ arkakaraprabhaiḥ tribhiḥ
janārdanam pañcabhiḥ eva ca arjunam
samarpayitvā vinanāda ca ārdayan
tataḥ asya bāhū vicakarta pāṇḍavaḥ
17. saḥ arkakaraprabhaiḥ tribhiḥ tomaraiḥ janārdanam ca pañcabhiḥ eva arjunam samarpayitvā,
ārdayan ca vinanāda.
tataḥ pāṇḍavaḥ asya bāhū vicakarta
17. Having struck Janardana (Krishna) with three javelins (tomaras) as brilliant as sunbeams, and Arjuna with five such javelins, he roared, afflicting them. Then, the Pāṇḍava (Arjuna) cut off his two arms.
क्षुरप्रकृत्तौ सुभृशं सतोमरौ च्युताङ्गदौ चन्दनरूषितौ भुजौ ।
गजात्पतन्तौ युगपद्विरेजतुर्यथाद्रिशृङ्गात्पतितौ महोरगौ ॥१८॥
18. kṣuraprakṛttau subhṛśaṁ satomarau; cyutāṅgadau candanarūṣitau bhujau ,
gajātpatantau yugapadvirejatu;ryathādriśṛṅgātpatitau mahoragau.
18. kṣuraprakṛttau subhṛśam satomarau
cyutāṅgadau candanarūṣitau bhujau
gajāt patantau yugapat virejatuḥ
yathā adriśṛṅgāt patitau mahoragau
18. kṣuraprakṛttau subhṛśam satomarau cyutāṅgadau candanarūṣitau bhujau gajāt patantau,
yugapat virejatuḥ yathā adriśṛṅgāt patitau mahoragau
18. His two arms, exceedingly severed by razor-edged arrows (kṣurapra), still holding their javelins (tomaras), with their armlets fallen off, and smeared with sandalwood, fell from the elephant. They appeared simultaneously, just like two great serpents fallen from a mountain peak.
अथार्धचन्द्रेण हृतं किरीटिना पपात दण्डस्य शिरः क्षितिं द्विपात् ।
तच्छोणिताभं निपतद्विरेजे दिवाकरोऽस्तादिव पश्चिमां दिशम् ॥१९॥
19. athārdhacandreṇa hṛtaṁ kirīṭinā; papāta daṇḍasya śiraḥ kṣitiṁ dvipāt ,
tacchoṇitābhaṁ nipatadvireje; divākaro'stādiva paścimāṁ diśam.
19. atha ardhacandreṇa hṛtam kirīṭinā
papāta daṇḍasya śiraḥ kṣitim dvipāt
tat śoṇitābham nipatat vireje
divākaraḥ astāt iva paścimām diśam
19. atha kirīṭinā ardhacandreṇa hṛtam
dvipāt daṇḍasya śiraḥ kṣitim papāta
tat śoṇitābham nipatat divākaraḥ
astāt paścimām diśam iva vireje
19. Then, struck by the diadem-wearer (Arjuna) with a crescent-shaped arrow, the head of the elephant's trunk fell to the ground. As it fell, shining like blood, it resembled the sun descending into the western sky at sunset.
अथ द्विपं श्वेतनगाग्रसंनिभं दिवाकरांशुप्रतिमैः शरोत्तमैः ।
बिभेद पार्थः स पपात नानदन्हिमाद्रिकूटः कुलिशाहतो यथा ॥२०॥
20. atha dvipaṁ śvetanagāgrasaṁnibhaṁ; divākarāṁśupratimaiḥ śarottamaiḥ ,
bibheda pārthaḥ sa papāta nānada;nhimādrikūṭaḥ kuliśāhato yathā.
20. atha dvipam śvetanagāgrasaṃnibham
divākarāṃśupratimaiḥ śarottamaiḥ
bibheda pārthaḥ sa papāta nāndan
himādrikūṭaḥ kuliśāhataḥ yathā
20. atha pārthaḥ śvetanagāgrasaṃnibham
dvipam divākarāṃśupratimaiḥ
śarottamaiḥ bibheda sa nāndan papāta
yathā kuliśāhataḥ himādrikūṭaḥ
20. Then Pārtha (Arjuna) pierced the elephant, which resembled a white mountain peak, with excellent arrows comparable to sunbeams. It fell, roaring, just like a peak of the Himālayan mountain struck by a thunderbolt.
ततोऽपरे तत्प्रतिमा गजोत्तमा जिगीषवः संयति सव्यसाचिनम् ।
तथा कृतास्तेन यथैव तौ द्विपौ ततः प्रभग्नं सुमहद्रिपोर्बलम् ॥२१॥
21. tato'pare tatpratimā gajottamā; jigīṣavaḥ saṁyati savyasācinam ,
tathā kṛtāstena yathaiva tau dvipau; tataḥ prabhagnaṁ sumahadriporbalam.
21. tataḥ apare tatpratimāḥ gajottamāḥ
jigīṣavaḥ saṃyati savyasācinam tathā
kṛtāḥ tena yathā eva tau dvipau
tataḥ prabhagnam sumahat ripoḥ balam
21. tataḥ jigīṣavaḥ saṃyati savyasācinam
apare tatpratimāḥ gajottamāḥ tena
tau dvipau yathā eva tathā kṛtāḥ
tataḥ ripoḥ sumahat balam prabhagnam
21. Then, other excellent elephants, resembling the previously mentioned one, eager for victory against Savyasācin (Arjuna) in battle, were similarly dealt with by him, just like those two elephants (previously mentioned). Consequently, the enemy's very great army was completely routed.
गजा रथाश्वाः पुरुषाश्च संघशः परस्परघ्नाः परिपेतुराहवे ।
परस्परप्रस्खलिताः समाहता भृशं च तत्तत्कुलभाषिणो हताः ॥२२॥
22. gajā rathāśvāḥ puruṣāśca saṁghaśaḥ; parasparaghnāḥ paripeturāhave ,
parasparapraskhalitāḥ samāhatā; bhṛśaṁ ca tattatkulabhāṣiṇo hatāḥ.
22. gajāḥ rathāśvāḥ puruṣāḥ ca saṃghaśaḥ
parasparaghnāḥ paripetuḥ āhave
| parasparapraskhalitāḥ samāhatāḥ
bhṛśam ca tattatkulabhāṣiṇaḥ hatāḥ
22. āhave gajāḥ rathāśvāḥ puruṣāḥ ca
saṃghaśaḥ परस्परघ्नाः paripetuḥ
परस्परप्रस्खलिताः samāhatāḥ
ca tattatkulabhāṣiṇaḥ bhṛśam hatāḥ
22. Elephants, chariots, horses, and men, in throngs, striking each other, scattered in battle. Stumbling over one another and thoroughly struck down, they were killed in great numbers, uttering their respective clan names.
अथार्जुनं स्वे परिवार्य सैनिकाः पुरंदरं देवगणा इवाब्रुवन् ।
अभैष्म यस्मान्मरणादिव प्रजाः स वीर दिष्ट्या निहतस्त्वया रिपुः ॥२३॥
23. athārjunaṁ sve parivārya sainikāḥ; puraṁdaraṁ devagaṇā ivābruvan ,
abhaiṣma yasmānmaraṇādiva prajāḥ; sa vīra diṣṭyā nihatastvayā ripuḥ.
23. atha arjunam sve parivārya sainikāḥ
purandaram devagaṇāḥ iva abruvan
abhaiṣma yasmāt maraṇāt iva prajāḥ
saḥ vīra diṣṭyā nihataḥ tvayā ripuḥ
23. atha sve sainikāḥ arjunam parivārya devagaṇāḥ purandaram iva abruvan vīra,
yasmāt prajāḥ maraṇāt iva abhaiṣma,
saḥ ripuḥ tvayā diṣṭyā nihataḥ.
23. Then, his own soldiers, having surrounded Arjuna, spoke to him as the hosts of gods would speak to Purandara (Indra): "O hero, we feared him like people fear death, but fortunately, that enemy has been killed by you."
न चेत्परित्रास्य इमाञ्जनान्भयाद्द्विषद्भिरेवं बलिभिः प्रपीडितान् ।
तथाभविष्यद्द्विषतां प्रमोदनं यथा हतेष्वेष्विह नोऽरिषु त्वया ॥२४॥
24. na cetparitrāsya imāñjanānbhayā;ddviṣadbhirevaṁ balibhiḥ prapīḍitān ,
tathābhaviṣyaddviṣatāṁ pramodanaṁ; yathā hateṣveṣviha no'riṣu tvayā.
24. na cet paritrāsye imān janān bhayāt
dviṣadbhiḥ evam balibhiḥ prapīḍitān
tathā abhaviṣyat dviṣatām pramodanam
yathā hateṣu eṣu iha naḥ ariṣu tvayā
24. cet aham imān janān,
evam balibhiḥ dviṣadbhiḥ prapīḍitān,
bhayāt na paritrāsye,
tathā dviṣatām pramodanam abhaviṣyat,
yathā iha tvayā eṣu naḥ ariṣu hateṣu (pramodanam asti).
24. "If I were not to protect these people, who are thus oppressed by powerful enemies, from fear, then it would be a source of delight for our enemies, just as it is for us when these enemies are killed here by you."
इतीव भूयश्च सुहृद्भिरीरिता निशम्य वाचः सुमनास्ततोऽर्जुनः ।
यथानुरूपं प्रतिपूज्य तं जनं जगाम संशप्तकसंघहा पुनः ॥२५॥
25. itīva bhūyaśca suhṛdbhirīritā; niśamya vācaḥ sumanāstato'rjunaḥ ,
yathānurūpaṁ pratipūjya taṁ janaṁ; jagāma saṁśaptakasaṁghahā punaḥ.
25. iti iva bhūyaḥ ca suhṛdbhiḥ īritāḥ
niśamya vācaḥ sumanāḥ tataḥ arjunaḥ
yathānurūpam pratipūjya tam janam
jagāma saṃśaptakasaṅghahā punaḥ
25. arjunaḥ,
iti iva bhūyaḥ ca suhṛdbhiḥ īritāḥ vācaḥ niśamya,
sumanāḥ (abhūt),
tataḥ,
yathānurūpam tam janam pratipūjya,
saṃśaptakasaṅghahā punaḥ jagāma.
25. Arjuna, having heard such words spoken again by his friends, became cheerful. Then, suitably honoring those people, the slayer of the Saṃśaptaka host departed again.