Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-84

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
भीष्म उवाच ।
ह्रीनिषेधाः सदा सन्तः सत्यार्जवसमन्विताः ।
शक्ताः कथयितुं सम्यक्ते तव स्युः सभासदः ॥१॥
1. bhīṣma uvāca ,
hrīniṣedhāḥ sadā santaḥ satyārjavasamanvitāḥ ,
śaktāḥ kathayituṁ samyakte tava syuḥ sabhāsadaḥ.
1. bhīṣmaḥ uvāca hrīniṣedhāḥ sadā santaḥ satyārjavasamanvitāḥ
śaktāḥ kathayitum samyak te tava syuḥ sabhāsadaḥ
1. bhīṣmaḥ uvāca: te hrīniṣedhāḥ,
sadā santaḥ,
satyārjavasamanvitāḥ,
samyak kathayitum śaktāḥ ca tava sabhāsadaḥ syuḥ .
1. Bhishma said: Those who are modest (hrīniṣedhāḥ), always virtuous, endowed with truthfulness and straightforwardness, and capable of speaking correctly - they should be your assembly members.
अत्याढ्यांश्चातिशूरांश्च ब्राह्मणांश्च बहुश्रुतान् ।
सुसंतुष्टांश्च कौन्तेय महोत्साहांश्च कर्मसु ॥२॥
2. atyāḍhyāṁścātiśūrāṁśca brāhmaṇāṁśca bahuśrutān ,
susaṁtuṣṭāṁśca kaunteya mahotsāhāṁśca karmasu.
2. atyāḍhyān ca atiśūrān ca brāhmaṇān ca bahuśrutān
susaṃtuṣṭān ca kaunteya mahotsāhān ca karmasu
2. kaunteya,
atyāḍhyān ca,
atiśūrān ca,
bahuśrutān brāhmaṇān ca,
susaṃtuṣṭān ca,
karmasu mahotsāhān ca (tava sabhāsadaḥ syuḥ).
2. O son of Kunti (Kaunteya), (you should also have) very prosperous ones, very heroic ones, very learned Brahmins, very contented ones, and those with great enthusiasm in their actions (karma).
एतान्सहायाँल्लिप्सेथाः सर्वास्वापत्सु भारत ।
कुलीनः पूजितो नित्यं न हि शक्तिं निगूहति ॥३॥
3. etānsahāyāँllipsethāḥ sarvāsvāpatsu bhārata ,
kulīnaḥ pūjito nityaṁ na hi śaktiṁ nigūhati.
3. etān sahāyān lipsethāḥ sarvāsu āpatsu bhārata
| kulīnaḥ pūjitaḥ nityam na hi śaktim nigūhati
3. bhārata sarvāsu āpatsu etān sahāyān lipsethāḥ
hi nityam pūjitaḥ kulīnaḥ śaktim na nigūhati
3. O Bhārata, you should seek such allies in all adversities. A person of noble birth, when consistently honored, will certainly not conceal his strength (śakti).
प्रसन्नं ह्यप्रसन्नं वा पीडितं हृतमेव वा ।
आवर्तयति भूयिष्ठं तदेको ह्यनुपालितः ॥४॥
4. prasannaṁ hyaprasannaṁ vā pīḍitaṁ hṛtameva vā ,
āvartayati bhūyiṣṭhaṁ tadeko hyanupālitaḥ.
4. prasannam hi aprasannam vā pīḍitam hṛtam eva vā
| āvartayati bhūyiṣṭham tat ekaḥ hi anupālitaḥ
4. hi anupālitaḥ ekaḥ (sahāyaḥ) prasannam vā aprasannam vā pīḍitam vā hṛtam eva (api),
tat (kāryam) bhūyiṣṭham āvartayati.
4. For such a helper, whether content or discontent, oppressed or even captured, when properly maintained, will mostly (or reliably) recover the situation.
कुलीना देशजाः प्राज्ञा रूपवन्तो बहुश्रुताः ।
प्रगल्भाश्चानुरक्ताश्च ते तव स्युः परिच्छदाः ॥५॥
5. kulīnā deśajāḥ prājñā rūpavanto bahuśrutāḥ ,
pragalbhāścānuraktāśca te tava syuḥ paricchadāḥ.
5. kulīnāḥ deśajāḥ prājñāḥ rūpavantaḥ bahuśrutāḥ |
pragalbhāḥ ca anuraktāḥ ca te tava syuḥ paricchadāḥ
5. kulīnāḥ deśajāḥ prājñāḥ rūpavantaḥ bahuśrutāḥ ca pragalbhāḥ ca anuraktāḥ te tava paricchadāḥ syuḥ.
5. Let those of noble birth, born in your own land, wise, handsome, extensively learned, eloquent, and loyal, be your attendants.
दौष्कुलेयाश्च लुब्धाश्च नृशंसा निरपत्रपाः ।
ते त्वां तात निषेवेयुर्यावदार्द्रकपाणयः ॥६॥
6. dauṣkuleyāśca lubdhāśca nṛśaṁsā nirapatrapāḥ ,
te tvāṁ tāta niṣeveyuryāvadārdrakapāṇayaḥ.
6. dauṣkuleyāḥ ca lubdhāḥ ca nṛśaṃsāḥ nirapatrapāḥ
| te tvām tāta niṣeveyuḥ yāvat ārdraka-pāṇayaḥ
6. tāta,
dauṣkuleyāḥ ca lubdhāḥ ca nṛśaṃsāḥ ca nirapatrapāḥ te yāvat ārdraka-pāṇayaḥ (syuḥ tāvat eva) tvām niṣeveyuḥ.
6. But those of ignoble birth, greedy, cruel, and shameless – O dear one, let them serve you only as long as their hands are 'wet' (i.e., they are receiving gifts).
अर्थमानार्घ्यसत्कारैर्भोगैरुच्चावचैः प्रियान् ।
यानर्थभाजो मन्येथास्ते ते स्युः सुखभागिनः ॥७॥
7. arthamānārghyasatkārairbhogairuccāvacaiḥ priyān ,
yānarthabhājo manyethāste te syuḥ sukhabhāginaḥ.
7. arthamānārghyasatkāraiḥ bhogaiḥ uccāvacaiḥ priyān
yān arthabhājaḥ manyethāḥ te te syuḥ sukhabhāginaḥ
7. (tvam) arthamānārghyasatkāraiḥ uccāvacaiḥ bhogaiḥ yān
priyān arthabhājaḥ manyethāḥ te te sukhabhāginaḥ syuḥ
7. Those dear ones whom you consider deserving of wealth and prosperity (artha-bhājaḥ) through wealth, honor, offerings, respects, and varied enjoyments – may they truly become sharers of happiness (sukha-bhāginaḥ).
अभिन्नवृत्ता विद्वांसः सद्वृत्ताश्चरितव्रताः ।
न त्वां नित्यार्थिनो जह्युरक्षुद्राः सत्यवादिनः ॥८॥
8. abhinnavṛttā vidvāṁsaḥ sadvṛttāścaritavratāḥ ,
na tvāṁ nityārthino jahyurakṣudrāḥ satyavādinaḥ.
8. abhinnavṛttāḥ vidvāṃsaḥ sadvṛttāḥ caritavratāḥ na
tvāṃ nityārthinaḥ jahyuḥ akṣudrāḥ satyavādinaḥ
8. abhinnavṛttāḥ sadvṛttāḥ caritavratāḥ akṣudrāḥ
satyavādinaḥ nityārthinaḥ vidvāṃsaḥ tvāṃ na jahyuḥ
8. Learned individuals of unwavering conduct (abhinnavṛtta), of good character (sadvṛtta), who have fulfilled their vows (caritavrata), who are noble-minded (akṣudra), and who speak the truth (satyavādin) – they, being those who constantly seek their purpose (nityārthin) through you, would not abandon you.
अनार्या ये न जानन्ति समयं मन्दचेतसः ।
तेभ्यः प्रतिजुगुप्सेथा जानीयाः समयच्युतान् ॥९॥
9. anāryā ye na jānanti samayaṁ mandacetasaḥ ,
tebhyaḥ pratijugupsethā jānīyāḥ samayacyutān.
9. anāryāḥ ye na jānanti samayam mandacetasaḥ
tebhyaḥ pratijugupsethāḥ jānīyāḥ samayacyutān
9. ye anāryāḥ mandacetasaḥ (santaḥ) samayam na jānanti
tebhyaḥ pratijugupsethāḥ (tān) samayacyutān jānīyāḥ
9. You should guard yourself against those ignoble (anārya) and dull-witted (mandacetas) persons who do not understand the proper conventions (samaya). You should recognize them as those who have deviated from the established norms (samayacyuta).
नैकमिच्छेद्गणं हित्वा स्याच्चेदन्यतरग्रहः ।
यस्त्वेको बहुभिः श्रेयान्कामं तेन गणं त्यजेत् ॥१०॥
10. naikamicchedgaṇaṁ hitvā syāccedanyataragrahaḥ ,
yastveko bahubhiḥ śreyānkāmaṁ tena gaṇaṁ tyajet.
10. na ekam icchet gaṇam hitvā syāt cet anyataragrahaḥ
yaḥ tu ekaḥ bahubhiḥ śreyān kāmam tena gaṇam tyajet
10. cet anyataragrahaḥ syāt (tadā) gaṇam hitvā ekam na icchet
tu yaḥ ekaḥ bahubhiḥ śreyān (syāt) kāmam tena gaṇam tyajet
10. If a choice must be made between two alternatives (anyataragraha), one should not desire to abandon the group (gaṇa) for the sake of a single individual. However, if one individual is decidedly superior to many, one should certainly abandon the group for that individual.
श्रेयसो लक्षणं ह्येतद्विक्रमो यस्य दृश्यते ।
कीर्तिप्रधानो यश्च स्यात्समये यश्च तिष्ठति ॥११॥
11. śreyaso lakṣaṇaṁ hyetadvikramo yasya dṛśyate ,
kīrtipradhāno yaśca syātsamaye yaśca tiṣṭhati.
11. śreyasaḥ lakṣaṇam hi etat vikramaḥ yasya dṛśyate
kīrtipradhānaḥ yaḥ ca syāt samaye yaḥ ca tiṣṭhati
11. etat hi śreyasaḥ lakṣaṇam yasya vikramaḥ dṛśyate
ca yaḥ kīrtipradhānaḥ syāt ca yaḥ samaye tiṣṭhati
11. Indeed, these are the characteristics of a superior person: whose valor is evident, who prioritizes glory, and who stands firm at the appropriate time.
समर्थान्पूजयेद्यश्च नास्पर्ध्यैः स्पर्धते च यः ।
न च कामाद्भयात्क्रोधाल्लोभाद्वा धर्ममुत्सृजेत् ॥१२॥
12. samarthānpūjayedyaśca nāspardhyaiḥ spardhate ca yaḥ ,
na ca kāmādbhayātkrodhāllobhādvā dharmamutsṛjet.
12. samarthān pūjayet yaḥ ca na aspardhyaiḥ spardhate ca
yaḥ na ca kāmāt bhayāt krodhāt lobhāt vā dharmam utsṛjet
12. ca yaḥ samarthān pūjayet ca yaḥ aspardhyaiḥ na spardhate
ca yaḥ kāmāt bhayāt krodhāt lobhāt vā dharmam na utsṛjet
12. Such a person honors the capable, does not compete with those unworthy of rivalry, and never abandons their intrinsic nature (dharma) out of desire, fear, anger, or greed.
अमानी सत्यवाक्शक्तो जितात्मा मान्यमानिता ।
स ते मन्त्रसहायः स्यात्सर्वावस्थं परीक्षितः ॥१३॥
13. amānī satyavākśakto jitātmā mānyamānitā ,
sa te mantrasahāyaḥ syātsarvāvasthaṁ parīkṣitaḥ.
13. amānī satyavāk śaktaḥ jitātmā mānyamānitā saḥ
te mantrasahāyaḥ syāt sarvāvastham parīkṣitaḥ
13. saḥ amānī satyavāk śaktaḥ jitātmā mānyamānitā
sarvāvastham parīkṣitaḥ te mantrasahāyaḥ syāt
13. Humble, truthful, capable, self-controlled (jitātman), and respectful of the venerable (mānyamānitā) - such a person, thoroughly tested in all circumstances, should be your counselor.
कुलीनः सत्यसंपन्नस्तितिक्षुर्दक्ष आत्मवान् ।
शूरः कृतज्ञः सत्यश्च श्रेयसः पार्थ लक्षणम् ॥१४॥
14. kulīnaḥ satyasaṁpannastitikṣurdakṣa ātmavān ,
śūraḥ kṛtajñaḥ satyaśca śreyasaḥ pārtha lakṣaṇam.
14. kulīnaḥ satyasampannaḥ titikṣuḥ dakṣaḥ ātmavān
śūraḥ kṛtajñaḥ satyaḥ ca śreyasaḥ pārtha lakṣaṇam
14. pārtha! kulīnaḥ satyasampannaḥ titikṣuḥ dakṣaḥ
ātmavān śūraḥ kṛtajñaḥ ca satyaḥ śreyasaḥ lakṣaṇam
14. O Pārtha, these are the characteristics of a superior person: noble-born, endowed with truth, patient, skillful, self-possessed (ātman), brave, grateful, and sincere.
तस्यैवं वर्तमानस्य पुरुषस्य विजानतः ।
अमित्राः संप्रसीदन्ति ततो मित्रीभवन्त्यपि ॥१५॥
15. tasyaivaṁ vartamānasya puruṣasya vijānataḥ ,
amitrāḥ saṁprasīdanti tato mitrībhavantyapi.
15. tasya evam vartamānasya puruṣasya vijānataḥ
amitrāḥ samprasīdanti tataḥ mitrī bhavanti api
15. vijānataḥ evam vartamānasya tasya puruṣasya
amitrāḥ samprasīdanti tataḥ api mitrī bhavanti
15. For a discerning person (puruṣa) who conducts himself in this way, his enemies become pacified, and then they even turn into friends.
अत ऊर्ध्वममात्यानां परीक्षेत गुणागुणान् ।
संयतात्मा कृतप्रज्ञो भूतिकामश्च भूमिपः ॥१६॥
16. ata ūrdhvamamātyānāṁ parīkṣeta guṇāguṇān ,
saṁyatātmā kṛtaprajño bhūtikāmaśca bhūmipaḥ.
16. ataḥ ūrdhvam amātyānām parīkṣeta guṇāguṇān
saṃyatātmā kṛtaprajñaḥ bhūtikāmaḥ ca bhūmipaḥ
16. saṃyatātmā kṛtaprajñaḥ bhūtikāmaḥ ca bhūmipaḥ
ataḥ ūrdhvam amātyānām guṇāguṇān parīkṣeta
16. Thereafter, a self-controlled (ātman) and wise king, desirous of prosperity, should examine the merits and demerits of his ministers.
संबद्धाः पुरुषैराप्तैरभिजातैः स्वदेशजैः ।
अहार्यैरव्यभीचारैः सर्वतः सुपरीक्षितैः ॥१७॥
17. saṁbaddhāḥ puruṣairāptairabhijātaiḥ svadeśajaiḥ ,
ahāryairavyabhīcāraiḥ sarvataḥ suparīkṣitaiḥ.
17. sambaddhāḥ puruṣaiḥ āptaiḥ abhijātaiḥ svadeśajaiḥ
ahāryaiḥ avyabhīcāraiḥ sarvataḥ suparīkṣitaiḥ
17. āptaiḥ abhijātaiḥ svadeśajaiḥ ahāryaiḥ avyabhīcāraiḥ
sarvataḥ suparīkṣitaiḥ puruṣaiḥ (te) sambaddhāḥ (syuḥ)
17. (Ministers or warriors) should be allied with reliable, high-born, indigenous men, who are incorruptible, unwavering in loyalty, and thoroughly tested in all respects.
योधाः स्रौवास्तथा मौलास्तथैवान्येऽप्यवस्कृताः ।
कर्तव्या भूतिकामेन पुरुषेण बुभूषता ॥१८॥
18. yodhāḥ srauvāstathā maulāstathaivānye'pyavaskṛtāḥ ,
kartavyā bhūtikāmena puruṣeṇa bubhūṣatā.
18. yodhāḥ srauvāḥ tathā maulāḥ tathā eva anye api
avaskṛtāḥ kartavyāḥ bhūtikāmena puruṣeṇa bubhūṣatā
18. bhūtikāmena bubhūṣatā puruṣeṇa srauvāḥ tathā maulāḥ
tathā eva anye api avaskṛtāḥ yodhāḥ kartavyāḥ
18. Warriors - traditional (srauvāḥ), as well as hereditary (maulāḥ), and also other acquired or auxiliary (avaskṛtāḥ) ones - should be employed by a person (puruṣa) desiring and wishing for prosperity.
येषां वैनयिकी बुद्धिः प्रकृता चैव शोभना ।
तेजो धैर्यं क्षमा शौचमनुराग स्थितिर्धृतिः ॥१९॥
19. yeṣāṁ vainayikī buddhiḥ prakṛtā caiva śobhanā ,
tejo dhairyaṁ kṣamā śaucamanurāga sthitirdhṛtiḥ.
19. yeṣām vainayikī buddhiḥ prakṛtā ca eva śobhanā
tejaḥ dhairyaṃ kṣamā śaucam anurāgaḥ sthitiḥ dhṛtiḥ
19. yeṣām vainayikī prakṛtā ca eva śobhanā buddhiḥ
tejaḥ dhairyaṃ kṣamā śaucam anurāgaḥ sthitiḥ dhṛtiḥ
19. Those who possess a naturally excellent and disciplined intellect, along with brilliance, courage, forgiveness, purity, loyalty, steadfastness, and determination.
परीक्षितगुणान्नित्यं प्रौढभावान्धुरंधरान् ।
पञ्चोपधाव्यतीतांश्च कुर्याद्राजार्थकारिणः ॥२०॥
20. parīkṣitaguṇānnityaṁ prauḍhabhāvāndhuraṁdharān ,
pañcopadhāvyatītāṁśca kuryādrājārthakāriṇaḥ.
20. parīkṣitagunān nityam prauḍhabhāvān dhurandharān
pañcopadhāvyatītān ca kuryāt rājārthakāriṇaḥ
20. nityam parīkṣitagunān prauḍhabhāvān dhurandharān
ca pañcopadhāvyatītān rājārthakāriṇaḥ kuryāt
20. One should always appoint as royal officials those whose qualities have been thoroughly tested, who are mature in disposition, capable of bearing great responsibilities, and who have successfully passed the five traditional tests (pañcopadhā) of integrity.
पर्याप्तवचनान्वीरान्प्रतिपत्तिविशारदान् ।
कुलीनान्सत्यसंपन्नानिङ्गितज्ञाननिष्ठुरान् ॥२१॥
21. paryāptavacanānvīrānpratipattiviśāradān ,
kulīnānsatyasaṁpannāniṅgitajñānaniṣṭhurān.
21. paryāptavacanān vīrān pratipattiviśāradān
kulīnān satyasaṃpannān iṅgitajñānaniṣṭhurān
21. paryāptavacanān vīrān pratipattiviśāradān kulīnān
satyasaṃpannān iṅgitajñānaniṣṭhurān [kuryāt]
21. (One should appoint those who are) eloquent in speech, courageous, skilled in discernment, of noble lineage, endowed with truthfulness, and resolute in understanding subtle gestures and intentions.
देशकालविधानज्ञान्भर्तृकार्यहितैषिणः ।
नित्यमर्थेषु सर्वेषु राजा कुर्वीत मन्त्रिणः ॥२२॥
22. deśakālavidhānajñānbhartṛkāryahitaiṣiṇaḥ ,
nityamartheṣu sarveṣu rājā kurvīta mantriṇaḥ.
22. deśakālavidhānajñān bhartṛkāryahitaiṣiṇaḥ
nityam artheṣu sarveṣu rājā kurvīta mantriṇaḥ
22. rājā nityam sarveṣu artheṣu deśakālavidhānajñān
bhartṛkāryahitaiṣiṇaḥ mantriṇaḥ kurvīta
22. The king should always appoint as ministers those who understand the appropriate rules for specific places and times, and who are well-wishers of the master's work and interests in all matters.
हीनतेजा ह्यसंहृष्टो नैव जातु व्यवस्यति ।
अवश्यं जनयत्येव सर्वकर्मसु संशयान् ॥२३॥
23. hīnatejā hyasaṁhṛṣṭo naiva jātu vyavasyati ,
avaśyaṁ janayatyeva sarvakarmasu saṁśayān.
23. hīnatejāḥ hi asaṃhṛṣṭaḥ na eva jātu vyavasyati
avaśyam janayati eva sarvakarmasu saṃśayān
23. hi hīnatejāḥ asaṃhṛṣṭaḥ jātu na eva vyavasyati
avaśyam sarvakarmasu saṃśayān janayati eva
23. Indeed, a person who is low in spirit and disheartened will never resolve to undertake anything. Such a person inevitably generates doubts in all his actions (karma).
एवमल्पश्रुतो मन्त्री कल्याणाभिजनोऽप्युत ।
धर्मार्थकामयुक्तोऽपि नालं मन्त्रं परीक्षितुम् ॥२४॥
24. evamalpaśruto mantrī kalyāṇābhijano'pyuta ,
dharmārthakāmayukto'pi nālaṁ mantraṁ parīkṣitum.
24. evam alpaśrutaḥ mantrī kalyāṇābhijanaḥ api uta
dharmārthakāmayuktaḥ api na alam mantram parīkṣitum
24. evam alpaśrutaḥ mantrī kalyāṇābhijanaḥ api uta
dharmārthakāmayuktaḥ api mantram parīkṣitum na alam
24. Therefore, a minister who possesses little learning, even if he is of noble birth, and even if he is endowed with righteousness (dharma), wealth, and pleasure, is not capable of properly examining counsel (mantra).
तथैवानभिजातोऽपि काममस्तु बहुश्रुतः ।
अनायक इवाचक्षुर्मुह्यत्यूह्येषु कर्मसु ॥२५॥
25. tathaivānabhijāto'pi kāmamastu bahuśrutaḥ ,
anāyaka ivācakṣurmuhyatyūhyeṣu karmasu.
25. tathā eva anabhijātaḥ api kāmam astu bahuśrutaḥ
anāyakaḥ iva acakṣuḥ muhyati ūhyeṣu karmasu
25. tathā eva anabhijātaḥ api kāmam bahuśrutaḥ astu
anāyakaḥ acakṣuḥ iva ūhyeṣu karmasu muhyati
25. Similarly, even if one is not of noble birth, and indeed possesses extensive learning, he becomes bewildered in actions requiring deep consideration, like a blind person without a guide.
यो वा ह्यस्थिरसंकल्पो बुद्धिमानागतागमः ।
उपायज्ञोऽपि नालं स कर्म यापयितुं चिरम् ॥२६॥
26. yo vā hyasthirasaṁkalpo buddhimānāgatāgamaḥ ,
upāyajño'pi nālaṁ sa karma yāpayituṁ ciram.
26. yaḥ vā hi asthirasaṃkalpaḥ buddhimān āgatāgamaḥ
upāyajñaḥ api na alam saḥ karma yāpayitum ciram
26. hi yaḥ vā asthirasaṃkalpaḥ buddhimān āgatāgamaḥ
upāyajñaḥ api saḥ karma ciram yāpayitum na alam
26. Indeed, whoever has an unsteady resolve (saṃkalpa), even if he is intelligent and well-versed in traditional knowledge, and even if he knows the proper means, such a person is incapable of sustaining an undertaking (karma) for long.
केवलात्पुनराचारात्कर्मणो नोपपद्यते ।
परिमर्शो विशेषाणामश्रुतस्येह दुर्मतेः ॥२७॥
27. kevalātpunarācārātkarmaṇo nopapadyate ,
parimarśo viśeṣāṇāmaśrutasyeha durmateḥ.
27. kevalāt punaḥ ācārāt karmaṇaḥ na upapadyate
| parimarśaḥ viśeṣāṇām aśrutasya iha durmateḥ
27. iha durmateḥ aśrutasya,
kevalāt punaḥ ācārāt karmaṇaḥ (vā),
viśeṣāṇām parimarśaḥ na upapadyate.
27. For a foolish person (durmateḥ) who has not learned (aśrutasya), insight (parimarśaḥ) into particular distinctions (viśeṣāṇām) is not attained in this world (iha) merely through traditional conduct (ācārāt) or (ritual) action (karma).
मन्त्रिण्यननुरक्ते तु विश्वासो न हि विद्यते ।
तस्मादननुरक्ताय नैव मन्त्रं प्रकाशयेत् ॥२८॥
28. mantriṇyananurakte tu viśvāso na hi vidyate ,
tasmādananuraktāya naiva mantraṁ prakāśayet.
28. mantriṇi ananurakte tu viśvāsaḥ na hi vidyate
| tasmāt ananuraktāya na eva mantram prakāśayet
28. ananurakte mantriṇi tu viśvāsaḥ na hi vidyate tasmāt ananuraktāya mantram na eva prakāśayet.
28. Indeed, there is no trust (viśvāsaḥ) in a minister (mantriṇi) who is disloyal (ananurakte). Therefore, one should certainly never disclose counsel (mantram) to such a disloyal person (ananuraktāya).
व्यथयेद्धि स राजानं मन्त्रिभिः सहितोऽनृजुः ।
मारुतोपहतच्छिद्रैः प्रविश्याग्निरिव द्रुमम् ॥२९॥
29. vyathayeddhi sa rājānaṁ mantribhiḥ sahito'nṛjuḥ ,
mārutopahatacchidraiḥ praviśyāgniriva drumam.
29. vyathayet hi saḥ rājānam mantribhiḥ sahitaḥ anṛjuḥ
| mārutopahatacchidraiḥ praviśya agniḥ iva drumam
29. saḥ anṛjuḥ hi mantribhiḥ sahitaḥ rājānam vyathayet mārutopahatacchidraiḥ praviśya agniḥ iva drumam (vyathayet).
29. Indeed, that dishonest (anṛjuḥ) person, even when accompanied by other ministers (mantribhiḥ sahitaḥ), would distress the king, just as fire (agniḥ), having entered a tree (drumam) through crevices damaged by wind (mārutopahatacchidraiḥ), (harms it).
संक्रुध्यत्येकदा स्वामी स्थानाच्चैवापकर्षति ।
वाचा क्षिपति संरब्धस्ततः पश्चात्प्रसीदति ॥३०॥
30. saṁkrudhyatyekadā svāmī sthānāccaivāpakarṣati ,
vācā kṣipati saṁrabdhastataḥ paścātprasīdati.
30. saṃkrudhyati ekadā svāmī sthānāt ca eva apakarṣati
| vācā kṣipati saṃrabdhaḥ tataḥ paścāt prasīdati
30. ekadā svāmī saṃkrudhyati,
ca sthānāt eva apakarṣati saṃrabdhaḥ (san) vācā kṣipati,
tataḥ paścāt prasīdati.
30. Sometimes the master (svāmī) becomes intensely angry and indeed removes (someone) from their position. Enraged (saṃrabdhaḥ), he insults with words (vācā), but then afterwards he calms down (prasīdati).
तानि तान्यनुरक्तेन शक्यान्यनुतितिक्षितुम् ।
मन्त्रिणां च भवेत्क्रोधो विस्फूर्जितमिवाशनेः ॥३१॥
31. tāni tānyanuraktena śakyānyanutitikṣitum ,
mantriṇāṁ ca bhavetkrodho visphūrjitamivāśaneḥ.
31. tāni tāni anuraktena śakyāni anutitikṣitum
mantriṇām ca bhavet krodhaḥ visphūrjitam iva aśaneḥ
31. anuraktena tāni tāni anutitikṣitum śakyāni ca
mantriṇām krodhaḥ aśaneḥ visphūrjitam iva bhavet
31. A loyal person can endure those very difficulties. However, the anger of ministers would be like the thunder of a lightning bolt.
यस्तु संहरते तानि भर्तुः प्रियचिकीर्षया ।
समानसुखदुःखं तं पृच्छेदर्थेषु मानवम् ॥३२॥
32. yastu saṁharate tāni bhartuḥ priyacikīrṣayā ,
samānasukhaduḥkhaṁ taṁ pṛcchedartheṣu mānavam.
32. yaḥ tu saṃharate tāni bhartuḥ priyacikīrṣayā
samānasukhaduḥkham tam pṛcchet artheṣu mānavam
32. yaḥ tu bhartuḥ priyacikīrṣayā tāni saṃharate,
samānasukhaduḥkham tam mānavam artheṣu pṛcchet
32. But the person who controls those (difficulties or potential anger) with a desire to please his master, that human being who shares equally in joy and sorrow, one should consult him in (important) matters.
अनृजुस्त्वनुरक्तोऽपि संपन्नश्चेतरैर्गुणैः ।
राज्ञः प्रज्ञानयुक्तोऽपि न मन्त्रं श्रोतुमर्हति ॥३३॥
33. anṛjustvanurakto'pi saṁpannaścetarairguṇaiḥ ,
rājñaḥ prajñānayukto'pi na mantraṁ śrotumarhati.
33. anṛjuḥ tu anuraktaḥ api sampannaḥ ca itaraiḥ guṇaiḥ
rājñaḥ prajñānayuktaḥ api na mantram śrotum arhati
33. tu anṛjuḥ anuraktaḥ api ca itaraiḥ guṇaiḥ sampannaḥ api
rājñaḥ prajñānayuktaḥ (saḥ) mantram śrotum na arhati
33. But a person who is not straightforward, even if they are loyal and endowed with other good qualities, and even if they possess wisdom (prajñāna) useful to the king, is not worthy of hearing confidential counsel.
योऽमित्रैः सह संबद्धो न पौरान्बहु मन्यते ।
स सुहृत्तादृशो राज्ञो न मन्त्रं श्रोतुमर्हति ॥३४॥
34. yo'mitraiḥ saha saṁbaddho na paurānbahu manyate ,
sa suhṛttādṛśo rājño na mantraṁ śrotumarhati.
34. yaḥ amitraih saha sambaddhaḥ na paurān bahu manyate
saḥ suhṛt tādṛśaḥ rājñaḥ na mantram śrotum arhati
34. yaḥ amitraih saha sambaddhaḥ (asti) (yaḥ) paurān bahu na manyate,
tādṛśaḥ saḥ rājñaḥ suhṛt mantram śrotum na arhati
34. A person who is allied with enemies and does not highly esteem his own citizens, such a so-called friend of the king is not worthy of hearing confidential counsel.
अविद्वानशुचिः स्तब्धः शत्रुसेवी विकत्थनः ।
स सुहृत्क्रोधनो लुब्धो न मन्त्रं श्रोतुमर्हति ॥३५॥
35. avidvānaśuciḥ stabdhaḥ śatrusevī vikatthanaḥ ,
sa suhṛtkrodhano lubdho na mantraṁ śrotumarhati.
35. avidvān aśuciḥ stabdhaḥ śatrusevī vikatthanaḥ saḥ
suhṛtkrodhanaḥ lubdhaḥ na mantram śrotum arhati
35. avidvān aśuciḥ stabdhaḥ śatrusevī vikatthanaḥ
suhṛtkrodhanaḥ lubdhaḥ saḥ na mantram śrotum arhati
35. An ignorant, impure, arrogant, one who serves enemies, boastful, hostile towards friends, and greedy person is not worthy of hearing secret counsel (mantra).
आगन्तुश्चानुरक्तोऽपि काममस्तु बहुश्रुतः ।
सत्कृतः संविभक्तो वा न मन्त्रं श्रोतुमर्हति ॥३६॥
36. āgantuścānurakto'pi kāmamastu bahuśrutaḥ ,
satkṛtaḥ saṁvibhakto vā na mantraṁ śrotumarhati.
36. āgantuḥ ca anuraktaḥ api kāmam astu bahuśrutaḥ
satkṛtaḥ saṃvibhaktah vā na mantram śrotum arhati
36. api āgantuḥ ca anuraktaḥ kāmam bahuśrutaḥ astu,
satkṛtaḥ vā saṃvibhaktah vā,
na mantram śrotum arhati
36. Even a newcomer, though he may be devoted, indeed very learned, honored, or treated with shared confidence, is not worthy of hearing secret counsel (mantra).
यस्त्वल्पेनापि कार्येण सकृदाक्षारितो भवेत् ।
पुनरन्यैर्गुणैर्युक्तो न मन्त्रं श्रोतुमर्हति ॥३७॥
37. yastvalpenāpi kāryeṇa sakṛdākṣārito bhavet ,
punaranyairguṇairyukto na mantraṁ śrotumarhati.
37. yaḥ tu alpena api kāryeṇa sakṛt ākṣāritaḥ bhavet
punaḥ anyaiḥ guṇaiḥ yuktaḥ na mantram śrotum arhati
37. yaḥ tu alpena api kāryeṇa sakṛt ākṣāritaḥ bhavet,
punaḥ anyaiḥ guṇaiḥ yuktaḥ (api),
saḥ na mantram śrotum arhati
37. He who, even for a trifling matter, has been provoked or offended once, even if he is otherwise endowed with good qualities, is not worthy of hearing secret counsel (mantra).
कृतप्रज्ञश्च मेधावी बुधो जानपदः शुचिः ।
सर्वकर्मसु यः शुद्धः स मन्त्रं श्रोतुमर्हति ॥३८॥
38. kṛtaprajñaśca medhāvī budho jānapadaḥ śuciḥ ,
sarvakarmasu yaḥ śuddhaḥ sa mantraṁ śrotumarhati.
38. kṛtaprajñaḥ ca medhāvī budhaḥ jānapadaḥ śuciḥ
sarvakarmasu yaḥ śuddhaḥ saḥ mantram śrotum arhati
38. yaḥ kṛtaprajñaḥ ca medhāvī budhaḥ jānapadaḥ śuciḥ sarvakarmasu śuddhaḥ,
saḥ mantram śrotum arhati
38. He who possesses accomplished wisdom, is intelligent, learned, knowledgeable of local affairs, pure, and faultless in all actions (karma) - that person is worthy of hearing secret counsel (mantra).
ज्ञानविज्ञानसंपन्नः प्रकृतिज्ञः परात्मनोः ।
सुहृदात्मसमो राज्ञः स मन्त्रं श्रोतुमर्हति ॥३९॥
39. jñānavijñānasaṁpannaḥ prakṛtijñaḥ parātmanoḥ ,
suhṛdātmasamo rājñaḥ sa mantraṁ śrotumarhati.
39. jñāna vijñāna sampannaḥ prakṛti jñaḥ para ātmanoḥ
suhṛd ātma samaḥ rājñaḥ saḥ mantram śrotum arhati
39. saḥ jñānavijñānasampannaḥ prakṛtijñaḥ parātmanoḥ
suhṛdātmasamaḥ rājñaḥ mantram śrotum arhati
39. One who is endowed with both theoretical knowledge (jñāna) and practical wisdom (vijñāna), who understands the intrinsic nature (prakṛti) of both others and oneself, who is a true friend and considers himself equal to the king's own self - such a person is worthy to hear counsel (mantra).
सत्यवाक्शीलसंपन्नो गम्भीरः सत्रपो मृदुः ।
पितृपैतामहो यः स्यात्स मन्त्रं श्रोतुमर्हति ॥४०॥
40. satyavākśīlasaṁpanno gambhīraḥ satrapo mṛduḥ ,
pitṛpaitāmaho yaḥ syātsa mantraṁ śrotumarhati.
40. satya vāk śīla sampannaḥ gambhīraḥ sa trapaḥ mṛduḥ
pitṛpaitāmahaḥ yaḥ syāt saḥ mantram śrotum arhati
40. yaḥ satyavāk śīlasampannaḥ gambhīraḥ satrapaḥ
mṛduḥ pitṛpaitāmahaḥ syāt saḥ mantram śrotum arhati
40. One who is truthful, endowed with good character, profound, modest, gentle, and whose service is hereditary (pitṛpaitāmaha) through his ancestors - such a person is worthy to hear counsel (mantra).
संतुष्टः संमतः सत्यः शौटीरो द्वेष्यपापकः ।
मन्त्रवित्कालविच्छूरः स मन्त्रं श्रोतुमर्हति ॥४१॥
41. saṁtuṣṭaḥ saṁmataḥ satyaḥ śauṭīro dveṣyapāpakaḥ ,
mantravitkālavicchūraḥ sa mantraṁ śrotumarhati.
41. santuṣṭaḥ sammataḥ satyaḥ śauṭīraḥ dveṣya pāpakaḥ
mantra vit kāla vit śūraḥ saḥ mantram śrotum arhati
41. saḥ santuṣṭaḥ sammataḥ satyaḥ śauṭīraḥ dveṣyapāpakaḥ
mantravit kālavit śūraḥ mantram śrotum arhati
41. One who is content, respected, truthful, brave, free from envy and sin, knowledgeable in counsel (mantra), aware of the right time, and valorous - such a person is worthy to hear counsel (mantra).
सर्वलोकं समं शक्तः सान्त्वेन कुरुते वशे ।
तस्मै मन्त्रः प्रयोक्तव्यो दण्डमाधित्सता नृप ॥४२॥
42. sarvalokaṁ samaṁ śaktaḥ sāntvena kurute vaśe ,
tasmai mantraḥ prayoktavyo daṇḍamādhitsatā nṛpa.
42. sarvalokam samam śaktaḥ sāntvena kurute vaśe
tasmai mantraḥ prayoktavyaḥ daṇḍam ādhitsatā nṛpa
42. nṛpa,
yaḥ sāntvena sarvalokam samam vaśe kurute,
tasmai daṇḍam ādhitsatā mantram prayoktavyaḥ
42. O King, to such a person who is capable of bringing all people equally under control through conciliation, counsel (mantra) should be offered by one who desires to wield authority (daṇḍa).
पौरजानपदा यस्मिन्विश्वासं धर्मतो गताः ।
योद्धा नयविपश्चिच्च स मन्त्रं श्रोतुमर्हति ॥४३॥
43. paurajānapadā yasminviśvāsaṁ dharmato gatāḥ ,
yoddhā nayavipaścicca sa mantraṁ śrotumarhati.
43. paurajānapadāḥ yasmin viśvāsam dharmataḥ gatāḥ
yoddhā nayavipaścit ca saḥ mantram śrotum arhati
43. yasmin paurajānapadāḥ dharmataḥ viśvāsam gatāḥ,
yoddhā ca nayavipaścit saḥ mantram śrotum arhati
43. He in whom citizens and country-folk place their trust according to natural law (dharma), and who is a warrior and an expert in policy, is worthy to hear counsel.
तस्मात्सर्वैर्गुणैरेतैरुपपन्नाः सुपूजिताः ।
मन्त्रिणः प्रकृतिज्ञाः स्युस्त्र्यवरा महदीप्सवः ॥४४॥
44. tasmātsarvairguṇairetairupapannāḥ supūjitāḥ ,
mantriṇaḥ prakṛtijñāḥ syustryavarā mahadīpsavaḥ.
44. tasmāt sarvaiḥ guṇaiḥ etaiḥ upapannāḥ supūjitāḥ
mantriṇaḥ prakṛtijñāḥ syuḥ tryavarāḥ mahadīpsavaḥ
44. tasmāt etaiḥ sarvaiḥ guṇaiḥ upapannāḥ,
supūjitāḥ,
prakṛtijñāḥ,
tryavarāḥ,
mahadīpsavaḥ mantriṇaḥ syuḥ
44. Therefore, ministers, who are endowed with all these qualities, highly honored, discerning of the nature of things (prakṛti), at least three in number, and ambitious for great things, should be appointed.
स्वासु प्रकृतिषु छिद्रं लक्षयेरन्परस्य च ।
मन्त्रिणो मन्त्रमूलं हि राज्ञो राष्ट्रं विवर्धते ॥४५॥
45. svāsu prakṛtiṣu chidraṁ lakṣayeranparasya ca ,
mantriṇo mantramūlaṁ hi rājño rāṣṭraṁ vivardhate.
45. svāsu prakṛtiṣu chidram lakṣayeran parasya ca
mantriṇaḥ mantramūlam hi rājñaḥ rāṣṭram vivardhate
45. mantriṇaḥ svāsu prakṛtiṣu ca parasya chidram
lakṣayeran; hi mantramūlam rājñaḥ rāṣṭram vivardhate
45. Ministers should observe weaknesses in their own subjects (prakṛti) and also in those of the enemy; for, indeed, the king's kingdom (rāṣṭra) flourishes through sound counsel (mantra).
नास्य छिद्रं परः पश्येच्छिद्रेषु परमन्वियात् ।
गूहेत्कूर्म इवाङ्गानि रक्षेद्विवरमात्मनः ॥४६॥
46. nāsya chidraṁ paraḥ paśyecchidreṣu paramanviyāt ,
gūhetkūrma ivāṅgāni rakṣedvivaramātmanaḥ.
46. na asya chidram paraḥ paśyet chidreṣu param anviyāt
gūhet kūrmaḥ iva aṅgāni rakṣet vivaram ātmanaḥ
46. paraḥ asya chidram na paśyet; chidreṣu param anviyāt.
kūrmaḥ iva aṅgāni gūhet,
ātmanaḥ vivaram rakṣet
46. An enemy should not see his (the king's) weakness; rather, one should seek out the enemy's weaknesses. One should conceal one's vulnerable points like a tortoise withdrawing its limbs, and protect one's own weaknesses (ātman).
मन्त्रग्राहा हि राज्यस्य मन्त्रिणो ये मनीषिणः ।
मन्त्रसंहननो राजा मन्त्राङ्गानीतरो जनः ॥४७॥
47. mantragrāhā hi rājyasya mantriṇo ye manīṣiṇaḥ ,
mantrasaṁhanano rājā mantrāṅgānītaro janaḥ.
47. mantragrāhāḥ hi rājyasya mantriṇaḥ ye manīṣiṇaḥ
mantrasaṃhananaḥ rājā mantrāṅgāni itaraḥ janaḥ
47. ye manīṣiṇaḥ mantriṇaḥ rājyasya mantragrāhāḥ hi
rājā mantrasaṃhananaḥ itaraḥ janaḥ mantrāṅgāni
47. Indeed, those wise ministers are the ones who grasp the counsel (mantra) concerning the kingdom. The king himself is consolidated by such counsel (mantra), while other people are merely its components.
राज्यं प्रणिधिमूलं हि मन्त्रसारं प्रचक्षते ।
स्वामिनं त्वनुवर्तन्ति वृत्त्यर्थमिह मन्त्रिणः ॥४८॥
48. rājyaṁ praṇidhimūlaṁ hi mantrasāraṁ pracakṣate ,
svāminaṁ tvanuvartanti vṛttyarthamiha mantriṇaḥ.
48. rājyaṃ praṇidhimūlaṃ hi mantrasāraṃ pracakṣate
svāminaṃ tu anuvarṭanti vṛttyarthaṃ iha mantriṇaḥ
48. hi rājyaṃ praṇidhimūlaṃ mantrasāraṃ pracakṣate
mantriṇaḥ tu iha vṛttyarthaṃ svāminaṃ anuvarṭanti
48. Indeed, they declare that a kingdom's foundation lies in intelligence (or 'covert agents') and its essence in strategic counsel (mantra). However, in this world, ministers merely follow the sovereign for the sake of their livelihood.
स विनीय मदक्रोधौ मानमीर्ष्यां च निर्वृतः ।
नित्यं पञ्चोपधातीतैर्मन्त्रयेत्सह मन्त्रिभिः ॥४९॥
49. sa vinīya madakrodhau mānamīrṣyāṁ ca nirvṛtaḥ ,
nityaṁ pañcopadhātītairmantrayetsaha mantribhiḥ.
49. sa vinīya madakrodhau mānaṃ īrṣyāṃ ca nirvṛtaḥ
nityaṃ pañcopadhātītaiḥ mantrayet saha mantribhiḥ
49. saḥ madakrodhau mānaṃ īrṣyāṃ ca vinīya nirvṛtaḥ
nityaṃ pañcopadhātītaiḥ mantribhiḥ saha mantrayet
49. Having overcome pride, anger, arrogance, and envy, the king, being tranquil, should always consult with ministers who have passed beyond the five forms of moral scrutiny (pañcopadhā).
तेषां त्रयाणां विविधं विमर्शं बुध्येत चित्तं विनिवेश्य तत्र ।
स्वनिश्चयं तं परनिश्चयं च निवेदयेदुत्तरमन्त्रकाले ॥५०॥
50. teṣāṁ trayāṇāṁ vividhaṁ vimarśaṁ; budhyeta cittaṁ viniveśya tatra ,
svaniścayaṁ taṁ paraniścayaṁ ca; nivedayeduttaramantrakāle.
50. teṣāṃ trayāṇāṃ vividhaṃ vimarśaṃ
budhyeta cittaṃ viniveśya
tatra svaniścayaṃ taṃ paraniścayaṃ
ca nivedayet uttaramantrakāle
50. tatra cittaṃ viniveśya teṣāṃ
trayāṇāṃ vividhaṃ vimarśaṃ budhyeta
uttaramantrakāle taṃ
svaniścayaṃ paraniścayaṃ ca nivedayet
50. Having intently focused his mind on the matter, he should discern the various deliberations of those three (groups of counselors). He should then communicate both his own firm decision and the decisions of others at the time of the subsequent council (mantra) meeting.
धर्मार्थकामज्ञमुपेत्य पृच्छेद्युक्तो गुरुं ब्राह्मणमुत्तमार्थम् ।
निष्ठा कृता तेन यदा सह स्यात्तं तत्र मार्गं प्रणयेदसक्तम् ॥५१॥
51. dharmārthakāmajñamupetya pṛcche;dyukto guruṁ brāhmaṇamuttamārtham ,
niṣṭhā kṛtā tena yadā saha syā;ttaṁ tatra mārgaṁ praṇayedasaktam.
51. dharmārthakāmajñam upetya pṛcchet
yuktaḥ gurum brāhmaṇam uttamārtham
niṣṭhā kṛtā tena yadā saha syāt
tam tatra mārgam praṇayet asaktam
51. yuktaḥ gurum brāhmaṇam dharmārthakāmajñam
uttamārtham upetya pṛcchet
yadā tena kṛtā niṣṭhā saha syāt
tam tatra mārgam asaktam praṇayet
51. One should approach a competent (yukta) teacher (guru), a Brahmin (brāhmaṇa) knowledgeable in natural law (dharma), prosperity, and desires, and inquire about the ultimate goal. When a firm conviction (niṣṭhā) has been established by that teacher, one should then proceed on that path without attachment (asaktam).
एवं सदा मन्त्रयितव्यमाहुर्ये मन्त्रतत्त्वार्थविनिश्चयज्ञाः ।
तस्मात्त्वमेवं प्रणयेः सदैव मन्त्रं प्रजासंग्रहणे समर्थम् ॥५२॥
52. evaṁ sadā mantrayitavyamāhu;rye mantratattvārthaviniścayajñāḥ ,
tasmāttvamevaṁ praṇayeḥ sadaiva; mantraṁ prajāsaṁgrahaṇe samartham.
52. evam sadā mantrayitavyam āhuḥ ye
mantratattvārthaviniścayajñāḥ
tasmāt tvam evam praṇayeḥ sadā eva
mantram prajāsaṃgrahaṇe samartham
52. ye mantratattvārthaviniścayajñāḥ
evam sadā mantrayitavyam āhuḥ
tasmāt tvam evam sadā eva
prajāsaṃgrahaṇe samartham mantram praṇayeḥ
52. Those who are knowledgeable about the true essence and determined meaning of counsel (mantra) declare that one should always deliberate in this manner. Therefore, you should always employ such a counsel (mantra) that is effective for the welfare of the people.
न वामनाः कुब्जकृशा न खञ्जा नान्धा जडाः स्त्री न नपुंसकं च ।
न चात्र तिर्यङ्न पुरो न पश्चान्नोर्ध्वं न चाधः प्रचरेत कश्चित् ॥५३॥
53. na vāmanāḥ kubjakṛśā na khañjā; nāndhā jaḍāḥ strī na napuṁsakaṁ ca ,
na cātra tiryaṅna puro na paścā;nnordhvaṁ na cādhaḥ pracareta kaścit.
53. na vāmanāḥ kubjakṛśāḥ na khañjāḥ na
andhāḥ jaḍāḥ strī na napuṃsakam ca na
ca atra tiryaṅ na puraḥ na paścāt
na ūrdhvam na ca adhaḥ pracareta kaścit
53. atra kaścit vāmanāḥ kubjakṛśāḥ khañjāḥ
andhāḥ jaḍāḥ strī ca napuṃsakam ca na
pracareta ca atra kaścit tiryaṅ na puraḥ na
paścāt na ūrdhvam na ca adhaḥ pracareta
53. Neither dwarfs, nor hunchbacks and emaciated persons, nor lame, nor blind, nor dull-witted persons, nor a woman, nor an eunuch should be present (at the counsel). And no one should move about here, neither sideways, nor in front, nor behind, nor above, nor below.
आरुह्य वातायनमेव शून्यं स्थलं प्रकाशं कुशकाशहीनम् ।
वागङ्गदोषान्परिहृत्य मन्त्रं संमन्त्रयेत्कार्यमहीनकालम् ॥५४॥
54. āruhya vātāyanameva śūnyaṁ; sthalaṁ prakāśaṁ kuśakāśahīnam ,
vāgaṅgadoṣānparihṛtya mantraṁ; saṁmantrayetkāryamahīnakālam.
54. ārūhya vātāyanam eva śūnyam sthalam prakāśam kuśakāśahīnam
vāgaṅgadoṣān parihṛtya mantram sammantrayet kāryam ahīnakālam
54. śūnyam prakāśam kuśakāśahīnam vātāyanam eva sthalam ārūhya
vāgaṅgadoṣān parihṛtya ahīnakālam kāryam mantram sammantrayet
54. Having ascended to a private, open place, such as a window (vātāyanam), which is clear of dense undergrowth (kuśakāśahīnam), and having avoided faults of speech and posture, one should deliberate thoroughly on the matter (kāryam) at the opportune time (ahīnakālam).