Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-238

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
दुर्योधन उवाच ।
चित्रसेनं समागम्य प्रहसन्नर्जुनस्तदा ।
इदं वचनमक्लीबमब्रवीत्परवीरहा ॥१॥
1. duryodhana uvāca ,
citrasenaṁ samāgamya prahasannarjunastadā ,
idaṁ vacanamaklībamabravītparavīrahā.
1. duryodhanaḥ uvāca citrasenam samāgamya prahasan
arjunaḥ tadā idam vacanam aklībam abravīt paravīrahā
1. Duryodhana said: Then Arjuna, the slayer of enemy heroes, approached Citrasena and, laughing, spoke these courageous words.
भ्रातॄनर्हसि नो वीर मोक्तुं गन्धर्वसत्तम ।
अनर्हा धर्षणं हीमे जीवमानेषु पाण्डुषु ॥२॥
2. bhrātṝnarhasi no vīra moktuṁ gandharvasattama ,
anarhā dharṣaṇaṁ hīme jīvamāneṣu pāṇḍuṣu.
2. bhrātṝn arhasi naḥ vīra moktum gandharvasattama
anarhā dharṣaṇam hi ime jīvamāneṣu pāṇḍuṣu
2. O hero, best of Gandharvas, you should release our brothers. For it is not fitting that they should suffer such humiliation while the Pandavas are still alive.
एवमुक्तस्तु गन्धर्वः पाण्डवेन महात्मना ।
उवाच यत्कर्ण वयं मन्त्रयन्तो विनिर्गताः ।
द्रष्टारः स्म सुखाद्धीनान्सदारान्पाण्डवानिति ॥३॥
3. evamuktastu gandharvaḥ pāṇḍavena mahātmanā ,
uvāca yatkarṇa vayaṁ mantrayanto vinirgatāḥ ,
draṣṭāraḥ sma sukhāddhīnānsadārānpāṇḍavāniti.
3. evam uktaḥ tu gandharvaḥ pāṇḍavena
mahātmanā uvāca yat karṇa vayam
mantrayantaḥ vinirgatāḥ draṣṭāraḥ
sma sukhāt hīnān sadārān pāṇḍavān iti
3. When the magnanimous Pāṇḍava (Arjuna) spoke to him thus, the Gandharva replied: 'O Karṇa, we [Gandharvas] set out because we heard you deliberating: "We shall see the Pāṇḍavas, along with their wives, deprived of happiness." '
तस्मिन्नुच्चार्यमाणे तु गन्धर्वेण वचस्यथ ।
भूमेर्विवरमन्वैच्छं प्रवेष्टुं व्रीडयान्वितः ॥४॥
4. tasminnuccāryamāṇe tu gandharveṇa vacasyatha ,
bhūmervivaramanvaicchaṁ praveṣṭuṁ vrīḍayānvitaḥ.
4. tasmin uccāryamāṇe tu gandharveṇa vacasi atha
bhūmeḥ vivaram anvaiccham praveṣṭum vrīḍayā anvitaḥ
4. But as those words were being spoken by the Gandharva, I (Duryodhana), overcome with shame, wished to sink into the earth.
युधिष्ठिरमथागम्य गन्धर्वाः सह पाण्डवैः ।
अस्मद्दुर्मन्त्रितं तस्मै बद्धांश्चास्मान्न्यवेदयन् ॥५॥
5. yudhiṣṭhiramathāgamya gandharvāḥ saha pāṇḍavaiḥ ,
asmaddurmantritaṁ tasmai baddhāṁścāsmānnyavedayan.
5. yudhiṣṭhiram atha āgamya gandharvāḥ saha pāṇḍavaiḥ
asmat durmantritam tasmai baddhān ca asmān nyavedayan
5. Then, the Gandharvas, having approached Yudhishthira along with the Pandavas, informed him of our ill-advised plan and presented us (Duryodhana and his followers) as bound.
स्त्रीसमक्षमहं दीनो बद्धः शत्रुवशं गतः ।
युधिष्ठिरस्योपहृतः किं नु दुःखमतः परम् ॥६॥
6. strīsamakṣamahaṁ dīno baddhaḥ śatruvaśaṁ gataḥ ,
yudhiṣṭhirasyopahṛtaḥ kiṁ nu duḥkhamataḥ param.
6. strīsamakṣam aham dīnaḥ baddhaḥ śatruvaśam gataḥ
yudhiṣṭhirasya upahṛtaḥ kim nu duḥkham ataḥ param
6. What greater misery could there be than this: I, wretched and bound, fell into the power of my enemies and was presented before Yudhishthira in the presence of women?
ये मे निराकृता नित्यं रिपुर्येषामहं सदा ।
तैर्मोक्षितोऽहं दुर्बुद्धिर्दत्तं तैर्जीवितं च मे ॥७॥
7. ye me nirākṛtā nityaṁ ripuryeṣāmahaṁ sadā ,
tairmokṣito'haṁ durbuddhirdattaṁ tairjīvitaṁ ca me.
7. ye me nirākṛtāḥ nityam ripuḥ yeṣām aham sadā taiḥ
mokṣitaḥ aham durbuddhiḥ dattam taiḥ jīvitam ca me
7. I, the evil-minded one, was released by those whom I always insulted and whose constant enemy I was. And by them, life was given to me.
प्राप्तः स्यां यद्यहं वीर वधं तस्मिन्महारणे ।
श्रेयस्तद्भविता मह्यमेवंभूतं न जीवितम् ॥८॥
8. prāptaḥ syāṁ yadyahaṁ vīra vadhaṁ tasminmahāraṇe ,
śreyastadbhavitā mahyamevaṁbhūtaṁ na jīvitam.
8. prāptaḥ syām yadi aham vīra vadham tasmin mahāraṇe
śreyaḥ tat bhavitā mahyam evaṃbhūtam na jīvitam
8. O hero, if I had met death in that great battle, that would have been far better for me than this kind of life.
भवेद्यशः पृथिव्यां मे ख्यातं गन्धर्वतो वधात् ।
प्राप्ताश्च लोकाः पुण्याः स्युर्महेन्द्रसदनेऽक्षयाः ॥९॥
9. bhavedyaśaḥ pṛthivyāṁ me khyātaṁ gandharvato vadhāt ,
prāptāśca lokāḥ puṇyāḥ syurmahendrasadane'kṣayāḥ.
9. bhavet yaśaḥ pṛthivyām me khyātam gandharvataḥ vadhāt
prāptāḥ ca lokāḥ puṇyāḥ syuḥ mahendra-sadane akṣayāḥ
9. May my fame on earth become renowned through the slaying of the Gandharva, and may imperishable, meritorious realms be attained in the abode of Mahendra.
यत्त्वद्य मे व्यवसितं तच्छृणुध्वं नरर्षभाः ।
इह प्रायमुपासिष्ये यूयं व्रजत वै गृहान् ।
भ्रातरश्चैव मे सर्वे प्रयान्त्वद्य पुरं प्रति ॥१०॥
10. yattvadya me vyavasitaṁ tacchṛṇudhvaṁ nararṣabhāḥ ,
iha prāyamupāsiṣye yūyaṁ vrajata vai gṛhān ,
bhrātaraścaiva me sarve prayāntvadya puraṁ prati.
10. yat tu adya me vyavasitam tat śṛṇudhvam
nararṣabhāḥ iha prāyam upāsiṣye
yūyam vrajata vai gṛhān bhrātaraḥ ca
eva me sarve prayāntu adya puram prati
10. O best of men, hear now what I have resolved today: I shall undertake a fast unto death (prāya) here. As for you all, go back to your homes. And let all my brothers proceed to the city today.
कर्णप्रभृतयश्चैव सुहृदो बान्धवाश्च ये ।
दुःशासनं पुरस्कृत्य प्रयान्त्वद्य पुरं प्रति ॥११॥
11. karṇaprabhṛtayaścaiva suhṛdo bāndhavāśca ye ,
duḥśāsanaṁ puraskṛtya prayāntvadya puraṁ prati.
11. karṇa-prabhṛtayaḥ ca eva suhṛdaḥ bāndhavāḥ ca ye
duḥśāsanam puraskṛtya prayāntu adya puram prati
11. And all friends and relatives, beginning with Karṇa, and with Duḥśāsana at their head, let them proceed to the city today.
न ह्यहं प्रतियास्यामि पुरं शत्रुनिराकृतः ।
शत्रुमानापहो भूत्वा सुहृदां मानकृत्तथा ॥१२॥
12. na hyahaṁ pratiyāsyāmi puraṁ śatrunirākṛtaḥ ,
śatrumānāpaho bhūtvā suhṛdāṁ mānakṛttathā.
12. na hi aham pratiyāsyāmi puram śatru-nirākṛtaḥ
śatrumānāpahaḥ bhūtvā suhṛdām mānakṛt tathā
12. For I will not return to the city disgraced by my enemies. (I shall return only) after having destroyed the pride of my enemies and, similarly, having restored the honor of my friends.
स सुहृच्छोकदो भूत्वा शत्रूणां हर्षवर्धनः ।
वारणाह्वयमासाद्य किं वक्ष्यामि जनाधिपम् ॥१३॥
13. sa suhṛcchokado bhūtvā śatrūṇāṁ harṣavardhanaḥ ,
vāraṇāhvayamāsādya kiṁ vakṣyāmi janādhipam.
13. saḥ suhṛtśokadaḥ bhūtvā śatrūṇām harṣavardhanaḥ
vāraṇāhvayam āsādya kim vakṣyāmi janādhipam
13. Having become one who causes grief to his well-wishers and increases the joy of his enemies, what shall I say to the ruler when I arrive at Hastinapura?
भीष्मो द्रोणः कृपो द्रौणिर्विदुरः संजयस्तथा ।
बाह्लीकः सोमदत्तश्च ये चान्ये वृद्धसंमताः ॥१४॥
14. bhīṣmo droṇaḥ kṛpo drauṇirviduraḥ saṁjayastathā ,
bāhlīkaḥ somadattaśca ye cānye vṛddhasaṁmatāḥ.
14. bhīṣmaḥ droṇaḥ kṛpaḥ drauṇiḥ viduraḥ sañjayaḥ tathā
bāhlīkaḥ somadattaḥ ca ye ca anye vṛddhasaṃmatāḥ
14. Bhishma, Drona, Kripa, Drauni (Aśvatthāmā), Vidura, and Sanjaya, as well as Bahlika, Somadatta, and all other esteemed elders.
ब्राह्मणाः श्रेणिमुख्याश्च तथोदासीनवृत्तयः ।
किं मां वक्ष्यन्ति किं चापि प्रतिवक्ष्यामि तानहम् ॥१५॥
15. brāhmaṇāḥ śreṇimukhyāśca tathodāsīnavṛttayaḥ ,
kiṁ māṁ vakṣyanti kiṁ cāpi prativakṣyāmi tānaham.
15. brāhmaṇāḥ śreṇimukhyāḥ ca tathā udāsīnavṛttayaḥ
kim mām vakṣyanti kim ca api prativakṣyāmi tān aham
15. What will the Brahmins, the guild leaders, and those who maintain a neutral disposition say to me? And what, in turn, shall I say in reply to them?
रिपूणां शिरसि स्थित्वा तथा विक्रम्य चोरसि ।
आत्मदोषात्परिभ्रष्टः कथं वक्ष्यामि तानहम् ॥१६॥
16. ripūṇāṁ śirasi sthitvā tathā vikramya corasi ,
ātmadoṣātparibhraṣṭaḥ kathaṁ vakṣyāmi tānaham.
16. ripūṇām śirasi sthitvā tathā vikramya ca urasi
ātmadoṣāt paribhraṣṭaḥ katham vakṣyāmi tān aham
16. How can I speak to them, I who, after having stood triumphantly upon the heads of enemies and bravely attacked their chests, have now fallen due to my own faults?
दुर्विनीताः श्रियं प्राप्य विद्यामैश्वर्यमेव च ।
तिष्ठन्ति न चिरं भद्रे यथाहं मदगर्वितः ॥१७॥
17. durvinītāḥ śriyaṁ prāpya vidyāmaiśvaryameva ca ,
tiṣṭhanti na ciraṁ bhadre yathāhaṁ madagarvitaḥ.
17. durvinītāḥ śriyam prāpya vidyām aiśvaryam eva ca
tiṣṭhanti na ciram bhadre yathā aham madagarvitaḥ
17. O gentle one, those who are ill-behaved, having obtained wealth, knowledge, and indeed power, do not remain for long, just as I, proud with conceit (madagarvita).
अहो बत यथेदं मे कष्टं दुश्चरितं कृतम् ।
स्वयं दुर्बुद्धिना मोहाद्येन प्राप्तोऽस्मि संशयम् ॥१८॥
18. aho bata yathedaṁ me kaṣṭaṁ duścaritaṁ kṛtam ,
svayaṁ durbuddhinā mohādyena prāpto'smi saṁśayam.
18. aho bata yathā idam me kaṣṭam duścaritam kṛtam
svayam durbuddhinā mohāt yena prāptaḥ asmi saṃśayam
18. Alas, oh, how this grievous misdeed (duścarita) was committed by me, a foolish person (durbuddhi), on my own, out of delusion (moha), due to which I have now fallen into a state of danger.
तस्मात्प्रायमुपासिष्ये न हि शक्ष्यामि जीवितुम् ।
चेतयानो हि को जीवेत्कृच्छ्राच्छत्रुभिरुद्धृतः ॥१९॥
19. tasmātprāyamupāsiṣye na hi śakṣyāmi jīvitum ,
cetayāno hi ko jīvetkṛcchrācchatrubhiruddhṛtaḥ.
19. tasmāt prāyam upāsiṣye na hi śakṣyāmi jīvitum
cetayānaḥ hi kaḥ jīvet kṛcchrāt śatrubhiḥ uddhṛtaḥ
19. Therefore, I will undertake fasting unto death (prāyam), for indeed I shall not be able to live. For who, being fully conscious, could possibly live after being severely disgraced by enemies and suffering great hardship?
शत्रुभिश्चावहसितो मानी पौरुषवर्जितः ।
पाण्डवैर्विक्रमाढ्यैश्च सावमानमवेक्षितः ॥२०॥
20. śatrubhiścāvahasito mānī pauruṣavarjitaḥ ,
pāṇḍavairvikramāḍhyaiśca sāvamānamavekṣitaḥ.
20. śatrubhiḥ ca avahasitaḥ mānī pauruṣavarjitaḥ
pāṇḍavaiḥ vikramāḍhyaiḥ ca sāvamānam avekṣitaḥ
20. I, who am proud (mānī) and devoid of valor (pauruṣa), have been ridiculed by my enemies and scornfully observed by the valiant Pandavas.
वैशंपायन उवाच ।
एवं चिन्तापरिगतो दुःशासनमथाब्रवीत् ।
दुःशासन निबोधेदं वचनं मम भारत ॥२१॥
21. vaiśaṁpāyana uvāca ,
evaṁ cintāparigato duḥśāsanamathābravīt ,
duḥśāsana nibodhedaṁ vacanaṁ mama bhārata.
21. vaiśaṃpāyana uvāca evam cintāparigataḥ duḥśāsanam atha
abravīt duḥśāsana nibodha idam vacanam mama bhārata
21. Vaiśampaayana said: Thus overwhelmed by anxiety, he then spoke to Duḥśāsana: "O Duḥśāsana, listen to these words of mine, O Bhārata."
प्रतीच्छ त्वं मया दत्तमभिषेकं नृपो भव ।
प्रशाधि पृथिवीं स्फीतां कर्णसौबलपालिताम् ॥२२॥
22. pratīccha tvaṁ mayā dattamabhiṣekaṁ nṛpo bhava ,
praśādhi pṛthivīṁ sphītāṁ karṇasaubalapālitām.
22. pratīccha tvam mayā dattam abhiṣekam nṛpaḥ bhava
praśādhi pṛthivīm sphītām karṇasaubalapālitām
22. "You, accept the royal consecration given by me, and become king. Rule this vast earth, which is protected by Karṇa and Saubala."
भ्रातॄन्पालय विस्रब्धं मरुतो वृत्रहा यथा ।
बान्धवास्त्वोपजीवन्तु देवा इव शतक्रतुम् ॥२३॥
23. bhrātṝnpālaya visrabdhaṁ maruto vṛtrahā yathā ,
bāndhavāstvopajīvantu devā iva śatakratum.
23. bhrātṝn pālaya visrabdham marutaḥ vṛtrahā yathā
bāndhavāḥ tu upajīvantu devāḥ iva śatakratum
23. tvam bhrātṝn visrabdham pālaya,
yathā vṛtrahā marutaḥ (pālayati).
tu bāndhavāḥ devāḥ iva śatakratum upajīvantu.
23. Protect your brothers confidently, just as Vṛtrahā (Indra) protects the Maruts. And let your kinsmen depend on you, just as the gods depend on Śatakratu (Indra).
ब्राह्मणेषु सदा वृत्तिं कुर्वीथाश्चाप्रमादतः ।
बन्धूनां सुहृदां चैव भवेथास्त्वं गतिः सदा ॥२४॥
24. brāhmaṇeṣu sadā vṛttiṁ kurvīthāścāpramādataḥ ,
bandhūnāṁ suhṛdāṁ caiva bhavethāstvaṁ gatiḥ sadā.
24. brāhmaṇeṣu sadā vṛttim kurvīthāḥ ca apramādataḥ
bandhūnām suhṛdām ca eva bhavethāḥ tvam gatiḥ sadā
24. "Always maintain a proper conduct towards Brahmins diligently and without negligence. And you should always be the support for your relatives and friends."
ज्ञातींश्चाप्यनुपश्येथा विष्णुर्देवगणानिव ।
गुरवः पालनीयास्ते गच्छ पालय मेदिनीम् ॥२५॥
25. jñātīṁścāpyanupaśyethā viṣṇurdevagaṇāniva ,
guravaḥ pālanīyāste gaccha pālaya medinīm.
25. jñātīn ca api anupaśyethāḥ viṣṇuḥ devagaṇān
iva guravaḥ pālanīyāḥ te gaccha pālaya medinīm
25. You should also look after your relatives, just as Viṣṇu cares for the hosts of gods. Your teachers and elders should be protected. Go and rule the earth.
नन्दयन्सुहृदः सर्वाञ्शात्रवांश्चावभर्त्सयन् ।
कण्ठे चैनं परिष्वज्य गम्यतामित्युवाच ह ॥२६॥
26. nandayansuhṛdaḥ sarvāñśātravāṁścāvabhartsayan ,
kaṇṭhe cainaṁ pariṣvajya gamyatāmityuvāca ha.
26. nandayan suhṛdaḥ sarvān śātrūn ca avabhartsayan
kaṇṭhe ca enam pariṣvajya gamyatām iti uvāca ha
26. Delighting all his friends and rebuking his enemies, he embraced him by the neck and said, 'You may go.'
तस्य तद्वचनं श्रुत्वा दीनो दुःशासनोऽब्रवीत् ।
अश्रुकण्ठः सुदुःखार्तः प्राञ्जलिः प्रणिपत्य च ।
सगद्गदमिदं वाक्यं भ्रातरं ज्येष्ठमात्मनः ॥२७॥
27. tasya tadvacanaṁ śrutvā dīno duḥśāsano'bravīt ,
aśrukaṇṭhaḥ suduḥkhārtaḥ prāñjaliḥ praṇipatya ca ,
sagadgadamidaṁ vākyaṁ bhrātaraṁ jyeṣṭhamātmanaḥ.
27. tasya tat vacanam śrutvā dīnaḥ duḥśāsanaḥ
abravīt aśrukaṇṭhaḥ suduḥkhārtaḥ
prāñjaliḥ praṇipatya ca sagadgadam
idam vākyam bhrātaram jyeṣṭham ātmanaḥ
27. Having heard his words, distressed Duḥśāsana, with a throat choked by tears, extremely afflicted by sorrow, and with joined palms, bowed down and spoke these faltering words to his own eldest brother.
प्रसीदेत्यपतद्भूमौ दूयमानेन चेतसा ।
दुःखितः पादयोस्तस्य नेत्रजं जलमुत्सृजन् ॥२८॥
28. prasīdetyapatadbhūmau dūyamānena cetasā ,
duḥkhitaḥ pādayostasya netrajaṁ jalamutsṛjan.
28. prasīda iti apatat bhūmau dūyamānena cetasā
duḥkhitaḥ pādayoḥ tasya netrajam jalam utsṛjan
28. With a sorrowful heart, he fell to the ground, saying, 'Be pleased!' Distressed, he shed tears from his eyes at his feet.
उक्तवांश्च नरव्याघ्रो नैतदेवं भविष्यति ।
विदीर्येत्सनगा भूमिर्द्यौश्चापि शकलीभवेत् ।
रविरात्मप्रभां जह्यात्सोमः शीतांशुतां त्यजेत् ॥२९॥
29. uktavāṁśca naravyāghro naitadevaṁ bhaviṣyati ,
vidīryetsanagā bhūmirdyauścāpi śakalībhavet ,
ravirātmaprabhāṁ jahyātsomaḥ śītāṁśutāṁ tyajet.
29. uktavān ca naravyāghraḥ na etat evam
bhaviṣyati vidīryet sanagā bhūmiḥ
dyauḥ ca api śakalī bhavet raviḥ
ātmaprabhām jahyāt somaḥ śītāṃśutām tyajet
29. And the tiger among men (Yudhishthira) declared, "This will not happen. The earth, along with its mountains, may split asunder, and the sky may shatter into pieces. The sun may relinquish its own brilliance (ātmaprabhā), and the moon may abandon its coolness."
वायुः शैघ्र्यमथो जह्याद्धिमवांश्च परिव्रजेत् ।
शुष्येत्तोयं समुद्रेषु वह्निरप्युष्णतां त्यजेत् ॥३०॥
30. vāyuḥ śaighryamatho jahyāddhimavāṁśca parivrajet ,
śuṣyettoyaṁ samudreṣu vahnirapyuṣṇatāṁ tyajet.
30. vāyuḥ śaighryam atho jahyāt himavān ca parivrajet
śuṣyet toyam samudreṣu vahniḥ api uṣṇatām tyajet
30. Moreover, the wind may then abandon its swiftness, and the Himālayan mountains may shift from their place. Water in the oceans may dry up, and fire may likewise forsake its heat.
न चाहं त्वदृते राजन्प्रशासेयं वसुंधराम् ।
पुनः पुनः प्रसीदेति वाक्यं चेदमुवाच ह ।
त्वमेव नः कुले राजा भविष्यसि शतं समाः ॥३१॥
31. na cāhaṁ tvadṛte rājanpraśāseyaṁ vasuṁdharām ,
punaḥ punaḥ prasīdeti vākyaṁ cedamuvāca ha ,
tvameva naḥ kule rājā bhaviṣyasi śataṁ samāḥ.
31. na ca aham tvat ṛte rājan praśāseyam
vasuṃdharām punaḥ punaḥ prasīda
iti vākyam ca idam uvāca ha tvam eva
naḥ kule rājā bhaviṣyasi śatam samāḥ
31. "And I, O King, would not rule this earth without you." He repeatedly uttered this statement: "Please be gracious! You alone shall be the king of our family for a hundred years."
एवमुक्त्वा स राजेन्द्र सस्वनं प्ररुरोद ह ।
पादौ संगृह्य मानार्हौ भ्रातुर्ज्येष्ठस्य भारत ॥३२॥
32. evamuktvā sa rājendra sasvanaṁ praruroda ha ,
pādau saṁgṛhya mānārhau bhrāturjyeṣṭhasya bhārata.
32. evam uktvā sa rājendra sasvanam praruroda ha
pādau saṃgṛhya mānārhau bhrātuḥ jyeṣṭhasya bhārata
32. Having spoken thus, that great king (Yudhishthira), O King (addressed to the listener), indeed cried out loudly, grasping the feet of his elder, who was worthy of honor (Bhīṣma), O descendant of Bhārata (addressed to the listener).
तथा तौ दुःखितौ दृष्ट्वा दुःशासनसुयोधनौ ।
अभिगम्य व्यथाविष्टः कर्णस्तौ प्रत्यभाषत ॥३३॥
33. tathā tau duḥkhitau dṛṣṭvā duḥśāsanasuyodhanau ,
abhigamya vyathāviṣṭaḥ karṇastau pratyabhāṣata.
33. tathā tau duḥkhitau dṛṣṭvā duḥśāsanasuyodhanau
abhigamya vyathāviṣṭaḥ karṇaḥ tau prati abhāṣata
33. Seeing Duḥśāsana and Duryodhana thus distressed, Karṇa, overwhelmed with anguish, approached them and spoke.
विषीदथः किं कौरव्यौ बालिश्यात्प्राकृताविव ।
न शोकः शोचमानस्य विनिवर्तेत कस्यचित् ॥३४॥
34. viṣīdathaḥ kiṁ kauravyau bāliśyātprākṛtāviva ,
na śokaḥ śocamānasya vinivarteta kasyacit.
34. viṣīdathaḥ kim kauravyau bāliśyāt prākṛtau
iva na śokaḥ śocamānasya vinivarteta kasyacit
34. Why are you two Kuru princes (kauravyau) lamenting like foolish, common men? For grief (śoka) does not depart from anyone who laments.
यदा च शोचतः शोको व्यसनं नापकर्षति ।
सामर्थ्यं किं त्वतः शोके शोचमानौ प्रपश्यथः ।
धृतिं गृह्णीत मा शत्रूञ्शोचन्तौ नन्दयिष्यथः ॥३५॥
35. yadā ca śocataḥ śoko vyasanaṁ nāpakarṣati ,
sāmarthyaṁ kiṁ tvataḥ śoke śocamānau prapaśyathaḥ ,
dhṛtiṁ gṛhṇīta mā śatrūñśocantau nandayiṣyathaḥ.
35. yadā ca śocataḥ śokaḥ vyasanam na
apakarṣati sāmarthyam kim tu ataḥ śoke
śocamānau prapaśyathaḥ dhṛtim gṛhṇīta
mā śatrūn śocantau nandayisyathaḥ
35. And since grief (śoka) does not remove misfortune from one who grieves, what power do you two see then in this lamentation (śoka)? Hold fast to your resolve! Do not, by your lamenting, delight your enemies.
कर्तव्यं हि कृतं राजन्पाण्डवैस्तव मोक्षणम् ।
नित्यमेव प्रियं कार्यं राज्ञो विषयवासिभिः ।
पाल्यमानास्त्वया ते हि निवसन्ति गतज्वराः ॥३६॥
36. kartavyaṁ hi kṛtaṁ rājanpāṇḍavaistava mokṣaṇam ,
nityameva priyaṁ kāryaṁ rājño viṣayavāsibhiḥ ,
pālyamānāstvayā te hi nivasanti gatajvarāḥ.
36. kartavyam hi kṛtam rājan pāṇḍavaiḥ
tava mokṣaṇam nityam eva priyam
kāryam rājñaḥ viṣayavāsibhiḥ pālyamānāḥ
tvayā te hi nivasanti gatajvarāḥ
36. Indeed, O King, the Pāṇḍavas have already done what was to be done – your release (mokṣa). It is always proper for those living in the realm to perform what is pleasing to the king. Protected by you, they indeed live free from anxiety.
नार्हस्येवंगते मन्युं कर्तुं प्राकृतवद्यथा ।
विषण्णास्तव सोदर्यास्त्वयि प्रायं समास्थिते ।
उत्तिष्ठ व्रज भद्रं ते समाश्वासय सोदरान् ॥३७॥
37. nārhasyevaṁgate manyuṁ kartuṁ prākṛtavadyathā ,
viṣaṇṇāstava sodaryāstvayi prāyaṁ samāsthite ,
uttiṣṭha vraja bhadraṁ te samāśvāsaya sodarān.
37. na arhasi evam gate manyum kartum
prākṛtavat yathā viṣaṇṇāḥ tava sodaryāḥ
tvayi prāyam samāsthite uttiṣṭha
vraja bhadram te samāśvāsaya sodarān
37. You should not grieve like an ordinary person (prākṛtavat) when things have come to this pass. Your brothers are distraught because you have resolved to fast unto death (prāyam samāsthite). Get up, go, and reassure your brothers. May good fortune be with you.
राजन्नद्यावगच्छामि तवेह लघुसत्त्वताम् ।
किमत्र चित्रं यद्वीर मोक्षितः पाण्डवैरसि ।
सद्यो वशं समापन्नः शत्रूणां शत्रुकर्शन ॥३८॥
38. rājannadyāvagacchāmi taveha laghusattvatām ,
kimatra citraṁ yadvīra mokṣitaḥ pāṇḍavairasi ,
sadyo vaśaṁ samāpannaḥ śatrūṇāṁ śatrukarśana.
38. rājan adya avagacchāmi tava iha
laghusattvatām kim atra citram yat vīra
mokṣitaḥ pāṇḍavaiḥ asi sadyaḥ vaśam
samāpannaḥ śatrūṇām śatrukarśana
38. O King, today I realize your lack of fortitude (laghusattvatām) in this matter. What is surprising about this, O 'hero', is that you were set free by the Pāṇḍavas? O 'tormentor of enemies', you immediately fell into the power of your foes.
सेनाजीवैश्च कौरव्य तथा विषयवासिभिः ।
अज्ञातैर्यदि वा ज्ञातैः कर्तव्यं नृपतेः प्रियम् ॥३९॥
39. senājīvaiśca kauravya tathā viṣayavāsibhiḥ ,
ajñātairyadi vā jñātaiḥ kartavyaṁ nṛpateḥ priyam.
39. senājīvaiḥ ca kauravya tathā viṣayavāsibhiḥ
ajñātaiḥ yadi vā jñātaiḥ kartavyam nṛpateḥ priyam
39. O Kauravya, by the soldiers as well as by the residents of the kingdom - whether they are known or unknown - that which is beneficial (priyam) to the king must be done.
प्रायः प्रधानाः पुरुषाः क्षोभयन्त्यरिवाहिनीम् ।
निगृह्यन्ते च युद्धेषु मोक्ष्यन्ते च स्वसैनिकैः ॥४०॥
40. prāyaḥ pradhānāḥ puruṣāḥ kṣobhayantyarivāhinīm ,
nigṛhyante ca yuddheṣu mokṣyante ca svasainikaiḥ.
40. prāyaḥ pradhānāḥ puruṣāḥ kṣobhayanti arivāhinīm
nigṛhyante ca yuddheṣu mokṣyante ca svasainikaiḥ
40. Generally, leading individuals destabilize the enemy's army. They are, however, captured in battles and subsequently liberated by their own soldiers.
सेनाजीवाश्च ये राज्ञां विषये सन्ति मानवाः ।
तैः संगम्य नृपार्थाय यतितव्यं यथातथम् ॥४१॥
41. senājīvāśca ye rājñāṁ viṣaye santi mānavāḥ ,
taiḥ saṁgamya nṛpārthāya yatitavyaṁ yathātatham.
41. senājīvāḥ ca ye rājñām viṣaye santi mānavāḥ
taiḥ saṅgamya nṛpārthāya yatitavyam yathātatham
41. Those people who are professional soldiers in the king's territory should be contacted, and one should properly strive with them for the king's objective.
यद्येवं पाण्डवै राजन्भवद्विषयवासिभिः ।
यदृच्छया मोक्षितोऽद्य तत्र का परिदेवना ॥४२॥
42. yadyevaṁ pāṇḍavai rājanbhavadviṣayavāsibhiḥ ,
yadṛcchayā mokṣito'dya tatra kā paridevanā.
42. yadi evam pāṇḍavaiḥ rājan bhavadviṣayavāsibhiḥ
yadṛcchayā mokṣitaḥ adya tatra kā paridevanā
42. O King, if the Pāṇḍavas, dwelling in your territory, released someone or something by chance today, then what is the reason for this lamentation?
न चैतत्साधु यद्राजन्पाण्डवास्त्वां नृपोत्तम ।
स्वसेनया संप्रयान्तं नानुयान्ति स्म पृष्ठतः ॥४३॥
43. na caitatsādhu yadrājanpāṇḍavāstvāṁ nṛpottama ,
svasenayā saṁprayāntaṁ nānuyānti sma pṛṣṭhataḥ.
43. na ca etat sādhu yat rājan pāṇḍavāḥ tvām nṛpottama
svasenayā samprayāntam na anuyānti sma pṛṣṭhataḥ
43. And, O King, O best of kings, it is not proper that the Pāṇḍavas did not follow you from behind when you marched forth with your own army.
शूराश्च बलवन्तश्च संयुगेष्वपलायिनः ।
भवतस्ते सभायां वै प्रेष्यतां पूर्वमागताः ॥४४॥
44. śūrāśca balavantaśca saṁyugeṣvapalāyinaḥ ,
bhavataste sabhāyāṁ vai preṣyatāṁ pūrvamāgatāḥ.
44. śūrāḥ ca balavantaḥ ca saṃyugeṣu apalāyinaḥ
bhavataḥ te sabhāyām vai preṣyatām pūrvam āgatāḥ
44. And indeed, let those brave, strong, and unwavering individuals in battles, who previously came to your assembly, be sent.
पाण्डवेयानि रत्नानि त्वमद्याप्युपभुञ्जसे ।
सत्त्वस्थान्पाण्डवान्पश्य न ते प्रायमुपाविशन् ।
उत्तिष्ठ राजन्भद्रं ते न चिन्तां कर्तुमर्हसि ॥४५॥
45. pāṇḍaveyāni ratnāni tvamadyāpyupabhuñjase ,
sattvasthānpāṇḍavānpaśya na te prāyamupāviśan ,
uttiṣṭha rājanbhadraṁ te na cintāṁ kartumarhasi.
45. pāṇḍaveyāni ratnāni tvam adya api
upabhuñjase sattvasthān pāṇḍavān paśya
na te prāyam upāviśan uttiṣṭha rājan
bhadraṃ te na cintām kartum arhasi
45. Even today, you still enjoy the treasures belonging to the Pāṇḍavas. Observe the Pāṇḍavas, who are established in their intrinsic nature (sattva); they did not undertake a fast unto death (prāya). Arise, O King, may there be good fortune for you; you ought not to feel anxiety.
अवश्यमेव नृपते राज्ञो विषयवासिभिः ।
प्रियाण्याचरितव्यानि तत्र का परिदेवना ॥४६॥
46. avaśyameva nṛpate rājño viṣayavāsibhiḥ ,
priyāṇyācaritavyāni tatra kā paridevanā.
46. avaśyam eva nṛpate rājñaḥ viṣayavāsibhiḥ
priyāṇi ācaritavyāni tatra kā paridevanā
46. Indeed, O King, those residing in a king's realm must perform agreeable deeds. What is the point of lamenting about it?
मद्वाक्यमेतद्राजेन्द्र यद्येवं न करिष्यसि ।
स्थास्यामीह भवत्पादौ शुश्रूषन्नरिमर्दन ॥४७॥
47. madvākyametadrājendra yadyevaṁ na kariṣyasi ,
sthāsyāmīha bhavatpādau śuśrūṣannarimardana.
47. mad-vākyam etat rājendra yadi evam na kariṣyasi
sthāsyāmi iha bhavat pādau śuśrūṣan arimardana
47. O Lord of Kings (Rājendra), this is my statement. If you do not proceed in this manner, O annihilator of enemies, I will remain here, serving at your feet.
नोत्सहे जीवितुमहं त्वद्विहीनो नरर्षभ ।
प्रायोपविष्टस्तु नृप राज्ञां हास्यो भविष्यसि ॥४८॥
48. notsahe jīvitumahaṁ tvadvihīno nararṣabha ,
prāyopaviṣṭastu nṛpa rājñāṁ hāsyo bhaviṣyasi.
48. na utsahe jīvitum aham tvat vihīnaḥ nararṣabha
prāyopaviṣṭaḥ tu nṛpa rājñām hāsyaḥ bhaviṣyasi
48. O best among men (nararṣabha), I cannot endure living without you. However, O King, if you were to undertake a fast unto death (prāya), you would become a laughingstock for other kings.
वैशंपायन उवाच ।
एवमुक्तस्तु कर्णेन राजा दुर्योधनस्तदा ।
नैवोत्थातुं मनश्चक्रे स्वर्गाय कृतनिश्चयः ॥४९॥
49. vaiśaṁpāyana uvāca ,
evamuktastu karṇena rājā duryodhanastadā ,
naivotthātuṁ manaścakre svargāya kṛtaniścayaḥ.
49. vaiśaṃpāyana uvāca evam uktaḥ tu karṇena rājā duryodhanaḥ
tadā na eva utthātum manaḥ cakre svargāya kṛtaniścayaḥ
49. Vaiśaṃpāyana said: Indeed, when Karṇa spoke to him thus, King Duryodhana, who had resolved to go to heaven, did not make up his mind to rise.