Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-6, chapter-74

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
ततो दुर्योधनो राजा मोहात्प्रत्यागतस्तदा ।
शरवर्षैः पुनर्भीमं प्रत्यवारयदच्युतम् ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
tato duryodhano rājā mohātpratyāgatastadā ,
śaravarṣaiḥ punarbhīmaṁ pratyavārayadacyutam.
1. saṃjaya uvāca tataḥ duryodhanaḥ rājā mohāt pratyāgataḥ
tadā śaravarṣaiḥ punaḥ bhīmam pratyavārayat acyutam
1. saṃjaya uvāca: tataḥ tadā rājā duryodhanaḥ mohāt pratyāgataḥ punaḥ acyutam bhīmam śaravarṣaiḥ pratyavārayat.
1. Sañjaya said: Then King Duryodhana, having recovered from his delusion, once again checked the unyielding Bhīma with showers of arrows.
एकीभूताः पुनश्चैव तव पुत्रा महारथाः ।
समेत्य समरे भीमं योधयामासुरुद्यताः ॥२॥
2. ekībhūtāḥ punaścaiva tava putrā mahārathāḥ ,
sametya samare bhīmaṁ yodhayāmāsurudyatāḥ.
2. ekībhūtāḥ punaḥ ca eva tava putrāḥ mahārathāḥ
sametya samare bhīmam yodhayāmāsuḥ udyatāḥ
2. punaḥ ca eva ekībhūtāḥ udyatāḥ tava putrāḥ mahārathāḥ sametya samare bhīmam yodhayāmāsuḥ.
2. And then again, your (Dhṛtarāṣṭra's) great chariot-warrior sons, having united, bravely fought Bhīma in battle.
भीमसेनोऽपि समरे संप्राप्य स्वरथं पुनः ।
समारुह्य महाबाहुर्ययौ येन तवात्मजः ॥३॥
3. bhīmaseno'pi samare saṁprāpya svarathaṁ punaḥ ,
samāruhya mahābāhuryayau yena tavātmajaḥ.
3. bhīmasenaḥ api samare samprāpya svaratham punaḥ
samāruhya mahābāhuḥ yayau yena tava ātmajaḥ
3. mahābāhuḥ bhīmasenaḥ api samare svaratham
samprāpya punaḥ samāruhya yena tava ātmajaḥ yayau
3. The mighty-armed Bhimasena, having again obtained his own chariot in battle and mounted it, went to where your son (Duryodhana) was.
प्रगृह्य च महावेगं परासुकरणं दृढम् ।
चित्रं शरासनं संख्ये शरैर्विव्याध ते सुतान् ॥४॥
4. pragṛhya ca mahāvegaṁ parāsukaraṇaṁ dṛḍham ,
citraṁ śarāsanaṁ saṁkhye śarairvivyādha te sutān.
4. pragṛhya ca mahāvegam parāsukaraṇam dṛḍham citram
śarāsanam saṃkhye śaraiḥ vivyādha te sutān
4. ca saṃkhye mahāvegam parāsukaraṇam dṛḍham citram
śarāsanam pragṛhya śaraiḥ te sutān vivyādha
4. And having seized his very swift, strong, and death-dealing variegated bow (śarāsana) in battle, he pierced your sons with arrows.
ततो दुर्योधनो राजा भीमसेनं महाबलम् ।
नाराचेन सुतीक्ष्णेन भृशं मर्मण्यताडयत् ॥५॥
5. tato duryodhano rājā bhīmasenaṁ mahābalam ,
nārācena sutīkṣṇena bhṛśaṁ marmaṇyatāḍayat.
5. tataḥ duryodhanaḥ rājā bhīmasenam mahābalam
nārācena sutīkṣṇena bhṛśam marmaṇi atāḍayat
5. tataḥ rājā duryodhanaḥ mahābalam bhīmasenam
sutīkṣṇena nārācena bhṛśam marmaṇi atāḍayat
5. Then King Duryodhana, with a very sharp iron arrow (nārāca), fiercely struck the mighty Bhimasena in a vital spot.
सोऽतिविद्धो महेष्वासस्तव पुत्रेण धन्विना ।
क्रोधसंरक्तनयनो वेगेनोत्क्षिप्य कार्मुकम् ॥६॥
6. so'tividdho maheṣvāsastava putreṇa dhanvinā ,
krodhasaṁraktanayano vegenotkṣipya kārmukam.
6. saḥ atividdhaḥ maheṣvāsaḥ tava putreṇa dhanvinā
krodhasaṃraktanayanaḥ vegena utkṣipya kārmukam
6. saḥ tava dhanvinā putreṇa atividdhaḥ maheṣvāsaḥ
krodhasaṃraktanayanaḥ vegena kārmukam utkṣipya
6. That great archer (Bhimasena), deeply pierced by your archer son (Duryodhana), with eyes red with rage, swiftly raised his bow.
दुर्योधनं त्रिभिर्बाणैर्बाह्वोरुरसि चार्पयत् ।
स तथाभिहतो राजा नाचलद्गिरिराडिव ॥७॥
7. duryodhanaṁ tribhirbāṇairbāhvorurasi cārpayat ,
sa tathābhihato rājā nācaladgirirāḍiva.
7. duryodhanaṃ tribhiḥ bāṇaiḥ bāhvoḥ urasi ca arpayat
saḥ tathā abhihataḥ rājā na acalat girirāṭ iva
7. saḥ tribhiḥ bāṇaiḥ duryodhanaṃ bāhvoḥ urasi ca
arpayat tathā abhihataḥ saḥ rājā girirāṭ iva na acalat
7. He struck Duryodhana with three arrows on his arms and chest. That king, though thus wounded, did not waver, like a majestic mountain.
तौ दृष्ट्वा समरे क्रुद्धौ विनिघ्नन्तौ परस्परम् ।
दुर्योधनानुजाः सर्वे शूराः संत्यक्तजीविताः ॥८॥
8. tau dṛṣṭvā samare kruddhau vinighnantau parasparam ,
duryodhanānujāḥ sarve śūrāḥ saṁtyaktajīvitāḥ.
8. tau dṛṣṭvā samare kruddhau vinighnantau parasparam
duryodhanānujāḥ sarve śūrāḥ saṃtyaktajīvitāḥ
8. samare parasparam vinighnantau kruddhau tau dṛṣṭvā
sarve duryodhanānujāḥ śūrāḥ saṃtyaktajīvitāḥ
8. Seeing those two enraged warriors striking each other in battle, all of Duryodhana's younger brothers, who were brave, resolved to sacrifice their lives.
संस्मृत्य मन्त्रितं पूर्वं निग्रहे भीमकर्मणः ।
निश्चयं मनसा कृत्वा निग्रहीतुं प्रचक्रमुः ॥९॥
9. saṁsmṛtya mantritaṁ pūrvaṁ nigrahe bhīmakarmaṇaḥ ,
niścayaṁ manasā kṛtvā nigrahītuṁ pracakramuḥ.
9. saṃsmṛtya mantritaṃ pūrvaṃ nigrahe bhīmakarmaṇaḥ
niścayaṃ manasā kṛtvā nigrahītuṃ pracakramuḥ
9. pūrvaṃ bhīmakarmaṇaḥ nigrahe mantritaṃ saṃsmṛtya
manasā niścayaṃ kṛtvā nigrahītuṃ pracakramuḥ
9. Remembering the past counsel regarding the subduing of Bhima of fierce deeds, and having made a firm resolution in their minds, they began to restrain him.
तानापतत एवाजौ भीमसेनो महाबलः ।
प्रत्युद्ययौ महाराज गजः प्रतिगजानिव ॥१०॥
10. tānāpatata evājau bhīmaseno mahābalaḥ ,
pratyudyayau mahārāja gajaḥ pratigajāniva.
10. tān āpatataḥ eva ājau bhīmasenaḥ mahābalaḥ
pratyudyayau mahārāja gajaḥ pratigajān iva
10. mahārāja mahābalaḥ bhīmasenaḥ ājau āpatataḥ
eva tān pratyudyayau gajaḥ pratigajān iva
10. O great king, the mighty Bhimasena advanced to meet those who were rushing upon him in battle, just as an elephant confronts other elephants.
भृशं क्रुद्धश्च तेजस्वी नाराचेन समर्पयत् ।
चित्रसेनं महाराज तव पुत्रं महायशाः ॥११॥
11. bhṛśaṁ kruddhaśca tejasvī nārācena samarpayat ,
citrasenaṁ mahārāja tava putraṁ mahāyaśāḥ.
11. bhṛśam kruddhaḥ ca tejasvī nārācena samarpayat
citrasenam mahārāja tava putram mahāyaśāḥ
11. mahārāja mahāyaśāḥ bhṛśam kruddhaḥ ca tejasvī
tava putram citrasenam nārācena samarpayat
11. O great king, the exceedingly furious and mighty, highly renowned warrior struck your son Citrasena with an iron arrow.
तथेतरांस्तव सुतांस्ताडयामास भारत ।
शरैर्बहुविधैः संख्ये रुक्मपुङ्खैः सुवेगितैः ॥१२॥
12. tathetarāṁstava sutāṁstāḍayāmāsa bhārata ,
śarairbahuvidhaiḥ saṁkhye rukmapuṅkhaiḥ suvegitaiḥ.
12. tathā itarān tava sutān tāḍayāmāsa bhārata śaraiḥ
bahuvidhaiḥ saṅkhye rukmapuṅkhaiḥ suvegitaiḥ
12. bhārata tathā tava itarān sutān saṅkhye bahuvidhaiḥ
rukmapuṅkhaiḥ suvegitaiḥ śaraiḥ tāḍayāmāsa
12. O descendant of Bharata, he similarly struck your other sons in battle with various kinds of very swift, golden-feathered arrows.
ततः संस्थाप्य समरे स्वान्यनीकानि सर्वशः ।
अभिमन्युप्रभृतयस्ते द्वादश महारथाः ॥१३॥
13. tataḥ saṁsthāpya samare svānyanīkāni sarvaśaḥ ,
abhimanyuprabhṛtayaste dvādaśa mahārathāḥ.
13. tataḥ saṃsthāpya samare svāni anīkāni sarvaśaḥ
abhimanyuprabhṛtayaḥ te dvādaśa mahārathāḥ
13. tataḥ samare sarvaśaḥ svāni anīkāni saṃsthāpya
te dvādaśa mahārathāḥ abhimanyuprabhṛtayaḥ
13. Thereafter, having completely positioned their own army divisions in battle, those twelve great warriors, led by Abhimanyu,
प्रेषिता धर्मराजेन भीमसेनपदानुगाः ।
प्रत्युद्ययुर्महाराज तव पुत्रान्महाबलान् ॥१४॥
14. preṣitā dharmarājena bhīmasenapadānugāḥ ,
pratyudyayurmahārāja tava putrānmahābalān.
14. preṣitāḥ dharmarājena bhīmasenapadānugāḥ
pratyudyayuḥ mahārāja tava putrān mahābalān
14. mahārāja dharmarājena preṣitāḥ bhīmasenapadānugāḥ
tava mahābalān putrān pratyudyayuḥ
14. O great king, those twelve great warriors, led by Abhimanyu, who had positioned all their own army divisions in battle, and who were dispatched by king Yudhiṣṭhira (dharma) as followers of Bhīmasena, then advanced against your mighty sons.
दृष्ट्वा रथस्थांस्ताञ्शूरान्सूर्याग्निसमतेजसः ।
सर्वानेव महेष्वासान्भ्राजमानाञ्श्रिया वृतान् ॥१५॥
15. dṛṣṭvā rathasthāṁstāñśūrānsūryāgnisamatejasaḥ ,
sarvāneva maheṣvāsānbhrājamānāñśriyā vṛtān.
15. dṛṣṭvā rathasthān tān śūrān sūryāgnisamatejasaḥ
sarvān eva maheṣvāsān bhrājamānān śriyā vṛtān
15. dṛṣṭvā rathasthān tān śūrān sūryāgnisamatejasaḥ
sarvān eva maheṣvāsān bhrājamānān śriyā vṛtān
15. Having seen those heroes standing on their chariots, all of them possessing a brilliance equal to the sun and fire, great archers, shining brightly and endowed with glory.
महाहवे दीप्यमानान्सुवर्णकवचोज्ज्वलान् ।
तत्यजुः समरे भीमं तव पुत्रा महाबलाः ॥१६॥
16. mahāhave dīpyamānānsuvarṇakavacojjvalān ,
tatyajuḥ samare bhīmaṁ tava putrā mahābalāḥ.
16. mahāhave dīpyamānān suvarṇakavaca ujjvalān
tatyajuḥ samare bhīmam tava putrāḥ mahābalāḥ
16. mahāhave dīpyamānān suvarṇakavaca ujjvalān
tava mahābalāḥ putrāḥ samare bhīmam tatyajuḥ
16. In the great battle, having seen those (warriors) shining brightly and gleaming with golden armors, your mighty sons abandoned Bhīma in the battle.
तान्नामृष्यत कौन्तेयो जीवमाना गता इति ।
अन्वीय च पुनः सर्वांस्तव पुत्रानपीडयत् ॥१७॥
17. tānnāmṛṣyata kaunteyo jīvamānā gatā iti ,
anvīya ca punaḥ sarvāṁstava putrānapīḍayat.
17. tān na amṛṣyata kaunteyaḥ jīvamānāḥ gatāḥ iti
anvīya ca punaḥ sarvān tava putrān apīḍayat
17. kaunteyaḥ tān jīvamānāḥ gatāḥ iti na amṛṣyata,
ca punaḥ anvīya sarvān tava putrān apīḍayat
17. The son of Kunti (Arjuna) could not tolerate that they had escaped alive. Having pursued them, he again tormented all your sons.
अथाभिमन्युं समरे भीमसेनेन संगतम् ।
पार्षतेन च संप्रेक्ष्य तव सैन्ये महारथाः ॥१८॥
18. athābhimanyuṁ samare bhīmasenena saṁgatam ,
pārṣatena ca saṁprekṣya tava sainye mahārathāḥ.
18. atha abhimanyum samare bhīmasenena saṅgatam
pārṣatena ca samprekṣya tava sainye mahārathāḥ
18. atha samprekṣya abhimanyum bhīmasenena ca pārṣatena saṅgatam samare,
tava sainye mahārathāḥ
18. Then, having clearly seen Abhimanyu in battle, accompanied by Bhīmasena and Dṛṣṭadyumna, the great warriors in your army...
दुर्योधनप्रभृतयः प्रगृहीतशरासनाः ।
भृशमश्वैः प्रजवितैः प्रययुर्यत्र ते रथाः ॥१९॥
19. duryodhanaprabhṛtayaḥ pragṛhītaśarāsanāḥ ,
bhṛśamaśvaiḥ prajavitaiḥ prayayuryatra te rathāḥ.
19. duryodhana-prabhṛtayaḥ pragṛhīta-śarāsanāḥ bhṛśam
aśvaiḥ prajavitaiḥ prayayuḥ yatra te rathāḥ
19. duryodhana-prabhṛtayaḥ pragṛhīta-śarāsanāḥ bhṛśam
prajavitaiḥ aśvaiḥ yatra te rathāḥ prayayuḥ
19. Duryodhana and his followers, having taken up their bows, went swiftly with their fast horses to where those chariots were.
अपराह्णे ततो राजन्प्रावर्तत महान्रणः ।
तावकानां च बलिनां परेषां चैव भारत ॥२०॥
20. aparāhṇe tato rājanprāvartata mahānraṇaḥ ,
tāvakānāṁ ca balināṁ pareṣāṁ caiva bhārata.
20. aparāhṇe tataḥ rājan prāvartata mahān raṇaḥ
tāvakānām ca balinām pareṣām ca eva bhārata
20. rājan bhārata tataḥ aparāhṇe tāvakānām ca
balinām pareṣām ca eva mahān raṇaḥ prāvartata
20. Then, O King (rājan), in the afternoon, a great battle (raṇa) commenced for your powerful forces and also for the enemies, O descendant of Bharata (bhārata).
अभिमन्युर्विकर्णस्य हयान्हत्वा महाजवान् ।
अथैनं पञ्चविंशत्या क्षुद्रकाणां समाचिनोत् ॥२१॥
21. abhimanyurvikarṇasya hayānhatvā mahājavān ,
athainaṁ pañcaviṁśatyā kṣudrakāṇāṁ samācinot.
21. abhimanyuḥ vikarṇasya hayān hatvā mahā-javān
atha enam pañca-viṃśatyā kṣudrakāṇām samācinot
21. abhimanyuḥ vikarṇasya mahā-javān hayān hatvā
atha enam pañca-viṃśatyā kṣudrakāṇām samācinot
21. Abhimanyu, having first killed Vikarna's very swift horses, then showered him with twenty-five small arrows (kṣudrakāṇa).
हताश्वं रथमुत्सृज्य विकर्णस्तु महारथः ।
आरुरोह रथं राजंश्चित्रसेनस्य भास्वरम् ॥२२॥
22. hatāśvaṁ rathamutsṛjya vikarṇastu mahārathaḥ ,
āruroha rathaṁ rājaṁścitrasenasya bhāsvaram.
22. hata-aśvam ratham utsṛjya vikarṇaḥ tu mahā-rathaḥ
ārūroha ratham rājan citrasenasya bhāsvaram
22. rājan mahā-rathaḥ vikarṇaḥ tu hata-aśvam ratham
utsṛjya citrasenasya bhāsvaram ratham ārūroha
22. O King (rājan), Vikarna, the great warrior (mahāratha), abandoning his chariot with its horses slain, then mounted the brilliant chariot of Citrasena.
स्थितावेकरथे तौ तु भ्रातरौ कुरुवर्धनौ ।
आर्जुनिः शरजालेन छादयामास भारत ॥२३॥
23. sthitāvekarathe tau tu bhrātarau kuruvardhanau ,
ārjuniḥ śarajālena chādayāmāsa bhārata.
23. sthitau ekarathe tau tu bhrātarau kuruvardhanau
Arjuniḥ śarajālena chādayāmāsa bhārata
23. bhārata,
sthitau ekarathe tau tu kuruvardhanau bhrātarau Arjuniḥ śarajālena chādayāmāsa.
23. O descendant of Bharata, those two brothers, who enhanced the Kuru lineage, stood together in a single chariot, and Arjuna’s son (Abhimanyu) covered them with a shower of arrows.
दुर्जयोऽथ विकर्णश्च कार्ष्णिं पञ्चभिरायसैः ।
विव्यधाते न चाकम्पत्कार्ष्णिर्मेरुरिवाचलः ॥२४॥
24. durjayo'tha vikarṇaśca kārṣṇiṁ pañcabhirāyasaiḥ ,
vivyadhāte na cākampatkārṣṇirmerurivācalaḥ.
24. Durjayaḥ atha Vikarṇaḥ ca Kārṣṇim pañcabhiḥ āyasaiḥ
vivyadhāte na ca akampat Kārṣṇiḥ Meruḥ iva acalaḥ
24. atha Durjayaḥ ca Vikarṇaḥ Kārṣṇim pañcabhiḥ āyasaiḥ vivyadhāte,
ca Kārṣṇiḥ Meruḥ iva acalaḥ na akampat.
24. Then, Durjaya and Vikarṇa pierced Kārṣṇi (Abhimanyu) with five iron arrows, yet Kārṣṇi (Abhimanyu) did not waver, remaining as unshaken as Mount Meru.
दुःशासनस्तु समरे केकयान्पञ्च मारिष ।
योधयामास राजेन्द्र तदद्भुतमिवाभवत् ॥२५॥
25. duḥśāsanastu samare kekayānpañca māriṣa ,
yodhayāmāsa rājendra tadadbhutamivābhavat.
25. Duḥśāsanaḥ tu samare Kekayān pañca māriṣ
yodhayāmāsa rājendra tat adbhutam iva abhavat
25. māriṣ,
rājendra,
tu Duḥśāsanaḥ samare pañca Kekayān yodhayāmāsa; tat iva adbhutam abhavat.
25. But Duḥśāsana, O revered one, O king of kings, fought the five Kekaya warriors in battle; that indeed was astonishing (adbhutam).
द्रौपदेया रणे क्रुद्धा दुर्योधनमवारयन् ।
एकैकस्त्रिभिरानर्छत्पुत्रं तव विशां पते ॥२६॥
26. draupadeyā raṇe kruddhā duryodhanamavārayan ,
ekaikastribhirānarchatputraṁ tava viśāṁ pate.
26. Draupadeyāḥ raṇe kruddhāḥ Duryodhanam avārayan
ekaikaḥ tribhiḥ ānarćhat putram tava viśām pate
26. viśām pate,
rane kruddhāḥ Draupadeyāḥ tava putram Duryodhanam avārayan; ekaikaḥ tribhiḥ ānarćhat.
26. O lord of men, the enraged sons of Draupadi blocked your son Duryodhana in battle; each one of them struck him with three arrows.
पुत्रोऽपि तव दुर्धर्षो द्रौपद्यास्तनयान्रणे ।
सायकैर्निशितै राजन्नाजघान पृथक्पृथक् ॥२७॥
27. putro'pi tava durdharṣo draupadyāstanayānraṇe ,
sāyakairniśitai rājannājaghāna pṛthakpṛthak.
27. putraḥ api tava durdharṣaḥ draupadyāḥ tanayān raṇe
sāyakaiḥ niśitaiḥ rājan ājaghāna pṛthak pṛthak
27. rājan tava durdharṣaḥ putraḥ api raṇe niśitaiḥ
sāyakaiḥ draupadyāḥ tanayān pṛthak pṛthak ājaghāna
27. O King, your formidable son also struck Draupadi's sons separately in battle with sharp arrows.
तैश्चापि विद्धः शुशुभे रुधिरेण समुक्षितः ।
गिरिप्रस्रवणैर्यद्वद्गिरिर्धातुविमिश्रितैः ॥२८॥
28. taiścāpi viddhaḥ śuśubhe rudhireṇa samukṣitaḥ ,
giriprasravaṇairyadvadgirirdhātuvimiśritaiḥ.
28. taiḥ ca api viddhaḥ śuśubhe rudhireṇa samukṣitaḥ
giriprasravaṇaiḥ yat-vat giriḥ dhātuvimiśritaiḥ
28. ca api taiḥ viddhaḥ rudhireṇa samukṣitaḥ [saḥ] śuśubhe
yat-vat dhātuvimiśritaiḥ giriprasravaṇaiḥ giriḥ [iva śuśubhe]
28. And struck by them, he shone, drenched in blood, just like a mountain with streams mixed with minerals.
भीष्मोऽपि समरे राजन्पाण्डवानामनीकिनीम् ।
कालयामास बलवान्पालः पशुगणानिव ॥२९॥
29. bhīṣmo'pi samare rājanpāṇḍavānāmanīkinīm ,
kālayāmāsa balavānpālaḥ paśugaṇāniva.
29. bhīṣmaḥ api samare rājan pāṇḍavānām anīkinīm
kālayāmāsa balavān pālaḥ paśugaṇān iva
29. rājan balavān bhīṣmaḥ api samare pāṇḍavānām
anīkinīm pālaḥ paśugaṇān iva kālayāmāsa
29. O King, the powerful Bhishma also drove away the Pandavas' army in battle, just as a herdsman drives herds of animals.
ततो गाण्डीवनिर्घोषः प्रादुरासीद्विशां पते ।
दक्षिणेन वरूथिन्याः पार्थस्यारीन्विनिघ्नतः ॥३०॥
30. tato gāṇḍīvanirghoṣaḥ prādurāsīdviśāṁ pate ,
dakṣiṇena varūthinyāḥ pārthasyārīnvinighnataḥ.
30. tataḥ gāṇḍīvanirghoṣaḥ prādurāsīt viśām pate
dakṣiṇena varūthinyāḥ pārthasya arīn vinighnataḥ
30. viśām pate tataḥ gāṇḍīvanirghoṣaḥ varūthinyāḥ
dakṣiṇena pārthasya arīn vinighnataḥ [sataḥ] prādurāsīt
30. O Lord of men, then the roar of the Gaṇḍīva bow arose to the right of the army, as Partha (Arjuna) was slaying his enemies.
उत्तस्थुः समरे तत्र कबन्धानि समन्ततः ।
कुरूणां चापि सैन्येषु पाण्डवानां च भारत ॥३१॥
31. uttasthuḥ samare tatra kabandhāni samantataḥ ,
kurūṇāṁ cāpi sainyeṣu pāṇḍavānāṁ ca bhārata.
31. uttasthuḥ samare tatra kabandhāni samantataḥ
kurūṇām ca api sainyeṣu pāṇḍavānām ca bhārata
31. bhārata tatra samare kabandhāni samantataḥ
kurūṇām sainyeṣu ca pāṇḍavānām ca api uttasthuḥ
31. O Bhārata, in that battle, headless trunks rose up all around, both in the armies of the Kurus and in those of the Pāṇḍavas.
शोणितोदं रथावर्तं गजद्वीपं हयोर्मिणम् ।
रथनौभिर्नरव्याघ्राः प्रतेरुः सैन्यसागरम् ॥३२॥
32. śoṇitodaṁ rathāvartaṁ gajadvīpaṁ hayormiṇam ,
rathanaubhirnaravyāghrāḥ prateruḥ sainyasāgaram.
32. śoṇitodam rathāvartam gajadvīpam hayormiṇam
rathanaubhiḥ naravyāghrāḥ prateruḥ sainyasāgaram
32. ratha-naubhiḥ nara-vyāghrāḥ śoṇita-udam ratha-āvartam
gaja-dvīpam haya-ūrmiṇam sainya-sāgaram prateruḥ
32. The tiger-like men (heroes), using chariots as boats, crossed the ocean of armies, which had blood as its water, chariots as its whirlpools, elephants as its islands, and horses as its waves.
छिन्नहस्ता विकवचा विदेहाश्च नरोत्तमाः ।
पतितास्तत्र दृश्यन्ते शतशोऽथ सहस्रशः ॥३३॥
33. chinnahastā vikavacā videhāśca narottamāḥ ,
patitāstatra dṛśyante śataśo'tha sahasraśaḥ.
33. chinnahastāḥ vikavacāḥ videhāḥ ca narottamāḥ
patitāḥ tatra dṛśyante śataśaḥ atha sahasraśaḥ
33. tatra chinnahastāḥ vikavacāḥ videhāḥ ca narottamāḥ
patitāḥ śataśaḥ atha sahasraśaḥ dṛśyante
33. There, excellent men (heroes) with severed hands, without armor, and disembodied (headless) are seen fallen in hundreds and thousands.
निहतैर्मत्तमातङ्गैः शोणितौघपरिप्लुतैः ।
भूर्भाति भरतश्रेष्ठ पर्वतैराचिता यथा ॥३४॥
34. nihatairmattamātaṅgaiḥ śoṇitaughapariplutaiḥ ,
bhūrbhāti bharataśreṣṭha parvatairācitā yathā.
34. nihataiḥ mattamātaṅgaiḥ śoṇitaughapariplutaiḥ
bhūḥ bhāti bharataśreṣṭha parvataiḥ ācitā yathā
34. bharataśreṣṭha bhūḥ nihataiḥ matta-mātaṅgaiḥ
śoṇita-ogha-pariplutaiḥ ācitā yathā parvataiḥ bhāti
34. O best among Bhāratas, the earth, covered by slain, intoxicated elephants inundated by streams of blood, appears as if it were covered with mountains.
तत्राद्भुतमपश्याम तव तेषां च भारत ।
न तत्रासीत्पुमान्कश्चिद्यो योद्धुं नाभिकाङ्क्षति ॥३५॥
35. tatrādbhutamapaśyāma tava teṣāṁ ca bhārata ,
na tatrāsītpumānkaścidyo yoddhuṁ nābhikāṅkṣati.
35. tatra adbhutam apaśyāma tava teṣām ca bhārata na
tatra āsīt pumān kaścit yaḥ yoddhum na abhikāṅkṣati
35. bhārata tatra tava teṣām ca adbhutam apaśyāma tatra
kaścit pumān na āsīt yaḥ yoddhum na abhikāṅkṣati
35. O Bhārata, we witnessed an astonishing sight there regarding both your warriors and theirs. There was no man who did not desire to fight.
एवं युयुधिरे वीराः प्रार्थयाना महद्यशः ।
तावकाः पाण्डवैः सार्धं काङ्क्षमाणा जयं युधि ॥३६॥
36. evaṁ yuyudhire vīrāḥ prārthayānā mahadyaśaḥ ,
tāvakāḥ pāṇḍavaiḥ sārdhaṁ kāṅkṣamāṇā jayaṁ yudhi.
36. evam yuyudhire vīrāḥ prārthayānāḥ mahat yaśaḥ
tāvakāḥ pāṇḍavaiḥ sārdham kāṅkṣamāṇāḥ jayam yudhi
36. evam vīrāḥ tāvakāḥ mahat yaśaḥ prārthayānāḥ yudhi
jayam kāṅkṣamāṇāḥ pāṇḍavaiḥ sārdham yuyudhire
36. Thus, the heroes, your men, desiring great fame and wishing for victory in battle, fought along with the Pāṇḍavas.