Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-1, chapter-78

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
श्रुत्वा कुमारं जातं तु देवयानी शुचिस्मिता ।
चिन्तयामास दुःखार्ता शर्मिष्ठां प्रति भारत ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
śrutvā kumāraṁ jātaṁ tu devayānī śucismitā ,
cintayāmāsa duḥkhārtā śarmiṣṭhāṁ prati bhārata.
1. Vaiśaṃpāyana uvāca śrutvā kumāram jātam tu Devayānī
śucismitā cintayāmāsa duḥkhārtā Śarmiṣṭhām prati Bhārata
1. Vaiśampāyana said: Hearing that a son was born, Devayānī, with a pure smile, became distressed and began to worry about Śarmiṣṭhā, O Bhārata.
अभिगम्य च शर्मिष्ठां देवयान्यब्रवीदिदम् ।
किमिदं वृजिनं सुभ्रु कृतं ते कामलुब्धया ॥२॥
2. abhigamya ca śarmiṣṭhāṁ devayānyabravīdidam ,
kimidaṁ vṛjinaṁ subhru kṛtaṁ te kāmalubdhayā.
2. abhigamya ca Śarmiṣṭhām Devayānī abravīt idam
kim idam vṛjinam subhru kṛtam te kāmalubdhayā
2. And having approached Śarmiṣṭhā, Devayānī said this: "O beautiful-browed one, what is this wrong deed done by you, who are greedy with desire?"
शर्मिष्ठोवाच ।
ऋषिरभ्यागतः कश्चिद्धर्मात्मा वेदपारगः ।
स मया वरदः कामं याचितो धर्मसंहितम् ॥३॥
3. śarmiṣṭhovāca ,
ṛṣirabhyāgataḥ kaściddharmātmā vedapāragaḥ ,
sa mayā varadaḥ kāmaṁ yācito dharmasaṁhitam.
3. Śarmiṣṭhā uvāca ṛṣiḥ abhyāgataḥ kaścit dharmātmā
vedapāragaḥ saḥ mayā varadaḥ kāmam yācitaḥ dharmasaṃhitam
3. Śarmiṣṭhā said: "A certain sage arrived, a righteous soul, proficient in the Vedas. He, the bestower of boons, was requested by me for a desire consistent with dharma."
नाहमन्यायतः काममाचरामि शुचिस्मिते ।
तस्मादृषेर्ममापत्यमिति सत्यं ब्रवीमि ते ॥४॥
4. nāhamanyāyataḥ kāmamācarāmi śucismite ,
tasmādṛṣermamāpatyamiti satyaṁ bravīmi te.
4. na aham anyāyataḥ kāmam ācarāmi śucismite
tasmāt ṛṣeḥ mama apatyam iti satyam bravīmi te
4. "O pure-smiled one, I do not act improperly for the sake of desire. Therefore, this child is from that sage – this truth I tell you."
देवयान्युवाच ।
शोभनं भीरु सत्यं चेदथ स ज्ञायते द्विजः ।
गोत्रनामाभिजनतो वेत्तुमिच्छामि तं द्विजम् ॥५॥
5. devayānyuvāca ,
śobhanaṁ bhīru satyaṁ cedatha sa jñāyate dvijaḥ ,
gotranāmābhijanato vettumicchāmi taṁ dvijam.
5. Devayānī uvāca śobhanam bhīru satyam cet atha saḥ jñāyate
dvijaḥ gotranāmābhijanataḥ vettum icchāmi tam dvijam
5. Devayānī said: "Excellent, O timid one! If that is true, then let that Brahmin be known. I wish to know that Brahmin by his lineage (gotra), name, and family origin."
शर्मिष्ठोवाच ।
ओजसा तेजसा चैव दीप्यमानं रविं यथा ।
तं दृष्ट्वा मम संप्रष्टुं शक्तिर्नासीच्छुचिस्मिते ॥६॥
6. śarmiṣṭhovāca ,
ojasā tejasā caiva dīpyamānaṁ raviṁ yathā ,
taṁ dṛṣṭvā mama saṁpraṣṭuṁ śaktirnāsīcchucismite.
6. śarmiṣṭhā uvāca ojasā tejasā ca eva dīpyamānam ravim
yathā tam dṛṣṭvā mama sampraṣṭum śaktiḥ na āsīt śucismite
6. Śarmiṣṭhā said: 'When I saw him, shining with such might and brilliance like the sun, I had no strength to question him, O pure-smiling one.'
देवयान्युवाच ।
यद्येतदेवं शर्मिष्ठे न मन्युर्विद्यते मम ।
अपत्यं यदि ते लब्धं ज्येष्ठाच्छ्रेष्ठाच्च वै द्विजात् ॥७॥
7. devayānyuvāca ,
yadyetadevaṁ śarmiṣṭhe na manyurvidyate mama ,
apatyaṁ yadi te labdhaṁ jyeṣṭhācchreṣṭhācca vai dvijāt.
7. devayānī uvāca yadi etat evam śarmiṣṭhe na manyuḥ vidyate
mama apatyam yadi te labdham jyeṣṭhāt śreṣṭhāt ca vai dvijāt
7. Devayānī said: 'If this is truly the case, Śarmiṣṭhā, then I have no anger. That is, if you have obtained offspring from the eldest and most excellent Brahmin.'
वैशंपायन उवाच ।
अन्योन्यमेवमुक्त्वा च संप्रहस्य च ते मिथः ।
जगाम भार्गवी वेश्म तथ्यमित्येव जज्ञुषी ॥८॥
8. vaiśaṁpāyana uvāca ,
anyonyamevamuktvā ca saṁprahasya ca te mithaḥ ,
jagāma bhārgavī veśma tathyamityeva jajñuṣī.
8. vaiśaṃpāyana uvāca anyonyam evam uktvā ca samprahasya ca
te mithaḥ jagāma bhārgavī veśma tathyam iti eva jajñuṣī
8. Vaiśampāyana said: 'After speaking to each other in this way and laughing together, Devayānī (Bhārgavī), knowing this to be the truth, returned to her home.'
ययातिर्देवयान्यां तु पुत्रावजनयन्नृपः ।
यदुं च तुर्वसुं चैव शक्रविष्णू इवापरौ ॥९॥
9. yayātirdevayānyāṁ tu putrāvajanayannṛpaḥ ,
yaduṁ ca turvasuṁ caiva śakraviṣṇū ivāparau.
9. yayātiḥ devayānyām tu putrau ajanayat nṛpaḥ
yadum ca turvasum ca eva śakraviṣṇū iva aparau
9. King Yayāti begot two sons from Devayānī, namely Yadu and Turvasu, who were like another Indra and Vishnu (in might).
तस्मादेव तु राजर्षेः शर्मिष्ठा वार्षपर्वणी ।
द्रुह्युं चानुं च पूरुं च त्रीन्कुमारानजीजनत् ॥१०॥
10. tasmādeva tu rājarṣeḥ śarmiṣṭhā vārṣaparvaṇī ,
druhyuṁ cānuṁ ca pūruṁ ca trīnkumārānajījanat.
10. tasmāt eva tu rājarṣeḥ śarmiṣṭhā vārṣaparvaṇī
druhyum ca anum ca pūrum ca trīn kumārān ajījanat
10. From that very king-sage (Yayāti), Śarmiṣṭhā, daughter of Vṛṣaparvan, bore three sons: Druhyu, Anu, and Puru.
ततः काले तु कस्मिंश्चिद्देवयानी शुचिस्मिता ।
ययातिसहिता राजन्निर्जगाम महावनम् ॥११॥
11. tataḥ kāle tu kasmiṁściddevayānī śucismitā ,
yayātisahitā rājannirjagāma mahāvanam.
11. tataḥ kāle tu kasmiñcit devayānī śucismitā
yayātisahitā rājan nirjagāma mahāvanam
11. O King, after some time, Devayani, with her radiant smile, went to the great forest accompanied by Yayati.
ददर्श च तदा तत्र कुमारान्देवरूपिणः ।
क्रीडमानान्सुविश्रब्धान्विस्मिता चेदमब्रवीत् ॥१२॥
12. dadarśa ca tadā tatra kumārāndevarūpiṇaḥ ,
krīḍamānānsuviśrabdhānvismitā cedamabravīt.
12. dadarśa ca tadā tatra kumārān devarūpiṇaḥ
krīḍamānān suviśrabdhān vismitā ca idam abravīt
12. And then, at that place, she saw young boys who resembled gods, playing fearlessly. Astonished, she said this.
कस्यैते दारका राजन्देवपुत्रोपमाः शुभाः ।
वर्चसा रूपतश्चैव सदृशा मे मतास्तव ॥१३॥
13. kasyaite dārakā rājandevaputropamāḥ śubhāḥ ,
varcasā rūpataścaiva sadṛśā me matāstava.
13. kasya ete dārakā rājan devaputropamāḥ śubhāḥ
varcasā rūpataḥ ca eva sadṛśāḥ me matāḥ tava
13. "O King, whose children are these beautiful boys, who resemble sons of gods? In my opinion, they are just like yours in splendor and appearance."
एवं पृष्ट्वा तु राजानं कुमारान्पर्यपृच्छत ।
किंनामधेयगोत्रो वः पुत्रका ब्राह्मणः पिता ।
विब्रूत मे यथातथ्यं श्रोतुमिच्छामि तं ह्यहम् ॥१४॥
14. evaṁ pṛṣṭvā tu rājānaṁ kumārānparyapṛcchata ,
kiṁnāmadheyagotro vaḥ putrakā brāhmaṇaḥ pitā ,
vibrūta me yathātathyaṁ śrotumicchāmi taṁ hyaham.
14. evam pṛṣṭvā tu rājānam kumārān
paryapṛcchat kiṃnāmadheyagotraḥ vaḥ
putrakā brāhmaṇaḥ pitā vibrūta me
yathātathyam śrotum icchāmi tam hi aham
14. Having thus questioned the King, she then asked the boys, "O dear sons, what are the name and lineage of your Brahmin father? Please tell me truthfully, for I indeed wish to hear about him."
तेऽदर्शयन्प्रदेशिन्या तमेव नृपसत्तमम् ।
शर्मिष्ठां मातरं चैव तस्याचख्युश्च दारकाः ॥१५॥
15. te'darśayanpradeśinyā tameva nṛpasattamam ,
śarmiṣṭhāṁ mātaraṁ caiva tasyācakhyuśca dārakāḥ.
15. te adarśayan pradeśinyā tam eva nṛpasattamam
śarmiṣṭhām mātaram ca eva tasyāḥ ācakhyuḥ ca dārakāḥ
15. The boys then pointed with their forefingers to that very best of kings (Yayati) and identified Sharmishtha as their mother.
इत्युक्त्वा सहितास्ते तु राजानमुपचक्रमुः ।
नाभ्यनन्दत तान्राजा देवयान्यास्तदान्तिके ।
रुदन्तस्तेऽथ शर्मिष्ठामभ्ययुर्बालकास्ततः ॥१६॥
16. ityuktvā sahitāste tu rājānamupacakramuḥ ,
nābhyanandata tānrājā devayānyāstadāntike ,
rudantaste'tha śarmiṣṭhāmabhyayurbālakāstataḥ.
16. iti uktvā sahitāḥ te tu rājānam
upacakramuḥ na abhyanandata tān rājā
devayānyāḥ tadā antike rudantaḥ te
atha śarmiṣṭhām abhyayuḥ bālakāḥ tataḥ
16. After saying this, they all approached the king together. However, the king, who was then in Devayani's presence, did not welcome them. So, the weeping boys then went to Sharmishtha.
दृष्ट्वा तु तेषां बालानां प्रणयं पार्थिवं प्रति ।
बुद्ध्वा च तत्त्वतो देवी शर्मिष्ठामिदमब्रवीत् ॥१७॥
17. dṛṣṭvā tu teṣāṁ bālānāṁ praṇayaṁ pārthivaṁ prati ,
buddhvā ca tattvato devī śarmiṣṭhāmidamabravīt.
17. dṛṣṭvā tu teṣām bālānām praṇayam pārthivam prati
buddhvā ca tattvataḥ devī śarmiṣṭhām idam abravīt
17. After observing the boys' devotion towards the king, and truly understanding the situation, Devayani then spoke these words to Sharmishtha.
मदधीना सती कस्मादकार्षीर्विप्रियं मम ।
तमेवासुरधर्मं त्वमास्थिता न बिभेषि किम् ॥१८॥
18. madadhīnā satī kasmādakārṣīrvipriyaṁ mama ,
tamevāsuradharmaṁ tvamāsthitā na bibheṣi kim.
18. madadhīnā satī kasmāt akārṣīḥ vipriyam mama tam
eva asuradharmam tvam āsthitā na bibheṣi kim
18. Being under my authority, why did you do something so displeasing to me? Are you not afraid, having resorted to that very demonic nature?
शर्मिष्ठोवाच ।
यदुक्तमृषिरित्येव तत्सत्यं चारुहासिनि ।
न्यायतो धर्मतश्चैव चरन्ती न बिभेमि ते ॥१९॥
19. śarmiṣṭhovāca ,
yaduktamṛṣirityeva tatsatyaṁ cāruhāsini ,
nyāyato dharmataścaiva carantī na bibhemi te.
19. śarmiṣṭhā uvāca yat uktam ṛṣiḥ iti eva tat satyam
cāruhāsini nyāyataḥ dharmataḥ ca eva carantī na bibhemi te
19. Sharmishtha replied: "What the sage declared, O fair-smiling one, is indeed the truth. Acting righteously and in accordance with dharma, I do not fear you."
यदा त्वया वृतो राजा वृत एव तदा मया ।
सखीभर्ता हि धर्मेण भर्ता भवति शोभने ॥२०॥
20. yadā tvayā vṛto rājā vṛta eva tadā mayā ,
sakhībhartā hi dharmeṇa bhartā bhavati śobhane.
20. yadā tvayā vṛtaḥ rājā vṛtaḥ eva tadā mayā
sakhībhartā hi dharmeṇa bhartā bhavati śobhane
20. Sharmishtha continues: "When the king was chosen by you, he was simultaneously chosen by me. For, according to dharma, the husband of a friend becomes one's own husband, O beautiful lady."
पूज्यासि मम मान्या च ज्येष्ठा श्रेष्ठा च ब्राह्मणी ।
त्वत्तोऽपि मे पूज्यतमो राजर्षिः किं न वेत्थ तत् ॥२१॥
21. pūjyāsi mama mānyā ca jyeṣṭhā śreṣṭhā ca brāhmaṇī ,
tvatto'pi me pūjyatamo rājarṣiḥ kiṁ na vettha tat.
21. pūjyā asi mama mānyā ca jyeṣṭhā śreṣṭhā ca brāhmaṇī
tvattaḥ api me pūjyatamaḥ rājarṣiḥ kim na vettha tat
21. O Brāhmaṇī, you are venerable, respectable, senior, and preeminent to me. But the royal sage is even more venerable to me than you. Do you not know that?
वैशंपायन उवाच ।
श्रुत्वा तस्यास्ततो वाक्यं देवयान्यब्रवीदिदम् ।
राजन्नाद्येह वत्स्यामि विप्रियं मे कृतं त्वया ॥२२॥
22. vaiśaṁpāyana uvāca ,
śrutvā tasyāstato vākyaṁ devayānyabravīdidam ,
rājannādyeha vatsyāmi vipriyaṁ me kṛtaṁ tvayā.
22. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca śrutvā tasyāḥ tataḥ vākyam devayānī
abravīt idam rājan na adya iha vatsyāmi vipriyam me kṛtam tvayā
22. Vaiśampāyana said: Having heard her words, Devayānī then said this: 'O King, I will not stay here today. You have done something disagreeable to me.'
सहसोत्पतितां श्यामां दृष्ट्वा तां साश्रुलोचनाम् ।
त्वरितं सकाशं काव्यस्य प्रस्थितां व्यथितस्तदा ॥२३॥
23. sahasotpatitāṁ śyāmāṁ dṛṣṭvā tāṁ sāśrulocanām ,
tvaritaṁ sakāśaṁ kāvyasya prasthitāṁ vyathitastadā.
23. sahasā utpatitām śyāmām dṛṣṭvā tām sāśrulocanām
tvaritam sakāśam kāvyasya prasthitām vyathitaḥ tadā
23. Having seen that dark-complexioned girl [Devayānī] suddenly rise, with tearful eyes, and quickly set off towards Kāvya's [Śukra's] presence, he was distressed at that moment.
अनुवव्राज संभ्रान्तः पृष्ठतः सान्त्वयन्नृपः ।
न्यवर्तत न चैव स्म क्रोधसंरक्तलोचना ॥२४॥
24. anuvavrāja saṁbhrāntaḥ pṛṣṭhataḥ sāntvayannṛpaḥ ,
nyavartata na caiva sma krodhasaṁraktalocanā.
24. anuvavrāja saṃbhrāntaḥ pṛṣṭhataḥ sāntvayan nṛpaḥ
nyavartata na ca eva sma krodhasaṃraktalocanā
24. Bewildered, the king followed her from behind, trying to console her. But she, with her eyes red with anger, did not turn back.
अविब्रुवन्ती किंचित्तु राजानं चारुलोचना ।
अचिरादिव संप्राप्ता काव्यस्योशनसोऽन्तिकम् ॥२५॥
25. avibruvantī kiṁcittu rājānaṁ cārulocanā ,
acirādiva saṁprāptā kāvyasyośanaso'ntikam.
25. avibruvanti kiṃcit tu rājānam cārulocanā
acirāt iva saṃprāptā kāvyasya uśanasaḥ antikam
25. Saying absolutely nothing to the king, the beautiful-eyed one [Devayānī] soon arrived at the abode of Kāvya Uśanas [Śukra].
सा तु दृष्ट्वैव पितरमभिवाद्याग्रतः स्थिता ।
अनन्तरं ययातिस्तु पूजयामास भार्गवम् ॥२६॥
26. sā tu dṛṣṭvaiva pitaramabhivādyāgrataḥ sthitā ,
anantaraṁ yayātistu pūjayāmāsa bhārgavam.
26. sā tu dṛṣṭvā eva pitaram abhivādya agrataḥ
sthitā anantaram yayātiḥ tu pūjayāmāsa bhārgavam
26. However, upon seeing her father, she bowed and stood before him. Afterward, King Yayati worshipped the son of Bhrigu (Shukra).
देवयान्युवाच ।
अधर्मेण जितो धर्मः प्रवृत्तमधरोत्तरम् ।
शर्मिष्ठयातिवृत्तास्मि दुहित्रा वृषपर्वणः ॥२७॥
27. devayānyuvāca ,
adharmeṇa jito dharmaḥ pravṛttamadharottaram ,
śarmiṣṭhayātivṛttāsmi duhitrā vṛṣaparvaṇaḥ.
27. devayānī uvāca adharmeṇa jitaḥ dharmaḥ pravṛttam
adharottaram śarmiṣṭhayā ativṛttā asmi duhitrā vṛṣaparvaṇaḥ
27. Devayani spoke: Dharma has been overcome by adharma, and the natural order has been inverted. I have been insulted by Sharmishtha, the daughter of Vrishaparvan.
त्रयोऽस्यां जनिताः पुत्रा राज्ञानेन ययातिना ।
दुर्भगाया मम द्वौ तु पुत्रौ तात ब्रवीमि ते ॥२८॥
28. trayo'syāṁ janitāḥ putrā rājñānena yayātinā ,
durbhagāyā mama dvau tu putrau tāta bravīmi te.
28. trayaḥ asyām janitāḥ putrāḥ rājñā anena yayātinā
durbhagāyāḥ mama dvau tu putrau tāta bravīmi te
28. Three sons have been born to her by this King Yayati, father. But to me, the unfortunate one, I tell you there are only two sons.
धर्मज्ञ इति विख्यात एष राजा भृगूद्वह ।
अतिक्रान्तश्च मर्यादां काव्यैतत्कथयामि ते ॥२९॥
29. dharmajña iti vikhyāta eṣa rājā bhṛgūdvaha ,
atikrāntaśca maryādāṁ kāvyaitatkathayāmi te.
29. dharmajñaḥ iti vikhyātaḥ eṣaḥ rājā bhṛgūdvaha
atikrāntaḥ ca maryādām kāvya etat kathayāmi te
29. This king, O descendant of Bhrigu, is renowned as a knower of dharma. Yet he has transgressed the proper limits, O Kāvya; this I tell you.
शुक्र उवाच ।
धर्मज्ञः सन्महाराज योऽधर्ममकृथाः प्रियम् ।
तस्माज्जरा त्वामचिराद्धर्षयिष्यति दुर्जया ॥३०॥
30. śukra uvāca ,
dharmajñaḥ sanmahārāja yo'dharmamakṛthāḥ priyam ,
tasmājjarā tvāmacirāddharṣayiṣyati durjayā.
30. śukraḥ uvāca dharmajñaḥ san mahārāja yaḥ adharmam akṛthāḥ
priyam tasmāt jarā tvām acirāt harṣayiṣyati durjayā
30. Shukra spoke: O great king, although you are a knower of dharma, you have chosen adharma as dear. Therefore, unconquerable old age will swiftly afflict you.
ययातिरुवाच ।
ऋतुं वै याचमानाया भगवन्नान्यचेतसा ।
दुहितुर्दानवेन्द्रस्य धर्म्यमेतत्कृतं मया ॥३१॥
31. yayātiruvāca ,
ṛtuṁ vai yācamānāyā bhagavannānyacetasā ,
duhiturdānavendrasya dharmyametatkṛtaṁ mayā.
31. yayātiḥ uvāca | ṛtum vai yācamānāyāḥ bhagavan na anyacetasā
| duhituḥ dānavendrasya dharmyam etat kṛtam mayā
31. Yayāti said: "O venerable one, this righteous act was performed by me for the daughter of the king of Dānavas, who was seeking union and whose mind was not fixed elsewhere (but solely on me)."
ऋतुं वै याचमानाया न ददाति पुमान्वृतः ।
भ्रूणहेत्युच्यते ब्रह्मन्स इह ब्रह्मवादिभिः ॥३२॥
32. ṛtuṁ vai yācamānāyā na dadāti pumānvṛtaḥ ,
bhrūṇahetyucyate brahmansa iha brahmavādibhiḥ.
32. ṛtum vai yācamānāyāḥ na dadāti pumān vṛtaḥ |
bhūṇa-hā iti ucyate brahman saḥ iha brahma-vādibhiḥ
32. O Brahmin, a man who, when chosen, does not grant (sexual union) to a woman seeking it, is called a "bhūṇahā" (slayer of an embryo) by those who speak of Brahman here (in this world).
अभिकामां स्त्रियं यस्तु गम्यां रहसि याचितः ।
नोपैति स च धर्मेषु भ्रूणहेत्युच्यते बुधैः ॥३३॥
33. abhikāmāṁ striyaṁ yastu gamyāṁ rahasi yācitaḥ ,
nopaiti sa ca dharmeṣu bhrūṇahetyucyate budhaiḥ.
33. abhikāmām striyam yaḥ tu gamyām rahasi yācitaḥ | na
upaiti saḥ ca dharmeṣu bhūṇa-hā iti ucyate budhaiḥ
33. Moreover, a man who, when requested privately, does not approach a woman who desires him and is suitable for union, is also called a "bhūṇahā" (slayer of an embryo) by the wise, according to the dharma scriptures.
इत्येतानि समीक्ष्याहं कारणानि भृगूद्वह ।
अधर्मभयसंविग्नः शर्मिष्ठामुपजग्मिवान् ॥३४॥
34. ityetāni samīkṣyāhaṁ kāraṇāni bhṛgūdvaha ,
adharmabhayasaṁvignaḥ śarmiṣṭhāmupajagmivān.
34. iti etāni samīkṣya aham kāraṇāni bhṛgu-udvaha |
adharma-bhaya-saṃvignaḥ śarmiṣṭhām upajagmi-vān
34. O descendant of Bhṛgu, having considered these reasons, I, perturbed by the fear of adharma, approached Śarmiṣṭhā.
शुक्र उवाच ।
नन्वहं प्रत्यवेक्ष्यस्ते मदधीनोऽसि पार्थिव ।
मिथ्याचारस्य धर्मेषु चौर्यं भवति नाहुष ॥३५॥
35. śukra uvāca ,
nanvahaṁ pratyavekṣyaste madadhīno'si pārthiva ,
mithyācārasya dharmeṣu cauryaṁ bhavati nāhuṣa.
35. śukraḥ uvāca | nanu aham pratyavekṣye te mat-adhīnaḥ asi
pārthiva | mithyācārasya dharmeṣu cauryam bhavati nāhuṣa
35. Śukra said: "Indeed, I should examine you, O king, for you are under my control. For one who acts wrongly in matters of dharma, O son of Nahuṣa, it amounts to theft."
वैशंपायन उवाच ।
क्रुद्धेनोशनसा शप्तो ययातिर्नाहुषस्तदा ।
पूर्वं वयः परित्यज्य जरां सद्योऽन्वपद्यत ॥३६॥
36. vaiśaṁpāyana uvāca ,
kruddhenośanasā śapto yayātirnāhuṣastadā ,
pūrvaṁ vayaḥ parityajya jarāṁ sadyo'nvapadyata.
36. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca kruddhena uśanasā śaptaḥ yayātiḥ nāhuṣaḥ
tadā pūrvam vayaḥ parityajya jarām sadyaḥ anvapadyata
36. Vaiśampayana said: Then, Yayāti, the son of Nahuṣa, cursed by the enraged Uśanas (Śukra), immediately abandoned his youth and became afflicted with old age.
ययातिरुवाच ।
अतृप्तो यौवनस्याहं देवयान्यां भृगूद्वह ।
प्रसादं कुरु मे ब्रह्मञ्जरेयं मा विशेत माम् ॥३७॥
37. yayātiruvāca ,
atṛpto yauvanasyāhaṁ devayānyāṁ bhṛgūdvaha ,
prasādaṁ kuru me brahmañjareyaṁ mā viśeta mām.
37. yayātiḥ uvāca atṛptaḥ yauvanasya aham devayānyām bhṛgūdvaha
prasādam kuru me brahman jarā iyam mā viśeta mām
37. Yayāti said: "O scion of Bhṛgu, O Brahmin, I am not yet satisfied with youth, particularly concerning Devayānī. Please grant me your favor; may this old age not enter me."
शुक्र उवाच ।
नाहं मृषा ब्रवीम्येतज्जरां प्राप्तोऽसि भूमिप ।
जरां त्वेतां त्वमन्यस्मै संक्रामय यदीच्छसि ॥३८॥
38. śukra uvāca ,
nāhaṁ mṛṣā bravīmyetajjarāṁ prāpto'si bhūmipa ,
jarāṁ tvetāṁ tvamanyasmai saṁkrāmaya yadīcchasi.
38. śukraḥ uvāca na aham mṛṣā bravīmi etat jarām prāptaḥ asi
bhūmipa jarām tu etām tvam anyasmai saṃkrāmaya yadi icchasi
38. Śukra said: "I do not speak falsely about this. You have indeed attained old age, O King. But if you wish, you may transfer this old age to someone else."
ययातिरुवाच ।
राज्यभाक्स भवेद्ब्रह्मन्पुण्यभाक्कीर्तिभाक्तथा ।
यो मे दद्याद्वयः पुत्रस्तद्भवाननुमन्यताम् ॥३९॥
39. yayātiruvāca ,
rājyabhāksa bhavedbrahmanpuṇyabhākkīrtibhāktathā ,
yo me dadyādvayaḥ putrastadbhavānanumanyatām.
39. yayātiḥ uvāca rājyabhāk saḥ bhavet brahman puṇyabhāk kīrtibhāk
tathā yaḥ me dadyāt vayaḥ putraḥ tat bhavān anumanvatām
39. Yayāti said: "O Brahmin, whichever son of mine gives me his youth, may he become a sharer of the kingdom, of merit, and of fame. May Your Honor grant approval for this."
शुक्र उवाच ।
संक्रामयिष्यसि जरां यथेष्टं नहुषात्मज ।
मामनुध्याय भावेन न च पापमवाप्स्यसि ॥४०॥
40. śukra uvāca ,
saṁkrāmayiṣyasi jarāṁ yatheṣṭaṁ nahuṣātmaja ,
māmanudhyāya bhāvena na ca pāpamavāpsyasi.
40. śukraḥ uvāca saṃkrāmayiṣyasi jarām yathā iṣṭam
nahuṣātmaja mām anudhyāya bhāvena na ca pāpam avāpsyasi
40. Śukra said: "O son of Nahuṣa, you shall transfer your old age as you desire. And by meditating upon me with devotion, you will not incur any sin."
वयो दास्यति ते पुत्रो यः स राजा भविष्यति ।
आयुष्मान्कीर्तिमांश्चैव बह्वपत्यस्तथैव च ॥४१॥
41. vayo dāsyati te putro yaḥ sa rājā bhaviṣyati ,
āyuṣmānkīrtimāṁścaiva bahvapatyastathaiva ca.
41. vayaḥ dāsyati te putraḥ yaḥ saḥ rājā bhaviṣyati
āyuṣmān kīrtimān ca eva bahvapatyaḥ tathā eva ca
41. The son who gives his age to you will become king. He will be long-lived, renowned, and also have many descendants.