Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-7, chapter-143

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
शतानीकं शरैस्तूर्णं निर्दहन्तं चमूं तव ।
चित्रसेनस्तव सुतो वारयामास भारत ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
śatānīkaṁ śaraistūrṇaṁ nirdahantaṁ camūṁ tava ,
citrasenastava suto vārayāmāsa bhārata.
1. sañjaya uvāca śatānīkam śaraiḥ tūrṇam nirdahantam
camūm tava citrasenaḥ tava sutaḥ vārayāmāsa bhārata
1. sañjaya uvāca: bhārata,
tava sutaḥ citrasenaḥ tava camūm śaraiḥ tūrṇam nirdahantam śatānīkam vārayāmāsa.
1. Sañjaya said: O descendant of Bharata, your son Citrasena swiftly checked Śatānīka, who was consuming your army with his arrows.
नाकुलिश्चित्रसेनं तु नाराचेनार्दयद्भृशम् ।
स च तं प्रतिविव्याध दशभिर्निशितैः शरैः ॥२॥
2. nākuliścitrasenaṁ tu nārācenārdayadbhṛśam ,
sa ca taṁ prativivyādha daśabhirniśitaiḥ śaraiḥ.
2. nākuliḥ citrasenam tu nārācena ardayat bhṛśam
saḥ ca tam prativivyādha daśabhiḥ niśitaiḥ śaraiḥ
2. nākuliḥ tu citrasenam nārācena bhṛśam ardayat.
ca saḥ daśabhiḥ niśitaiḥ śaraiḥ tam prativivyādha.
2. But Nakula's son (Śatānīka) greatly tormented Citrasena with an iron arrow. And he (Citrasena), in turn, pierced him (Śatānīka) with ten sharp arrows.
चित्रसेनो महाराज शतानीकं पुनर्युधि ।
नवभिर्निशितैर्बाणैराजघान स्तनान्तरे ॥३॥
3. citraseno mahārāja śatānīkaṁ punaryudhi ,
navabhirniśitairbāṇairājaghāna stanāntare.
3. citrasenaḥ mahārāja śatānīkam punar yudhi
navabhiḥ niśitaiḥ bāṇaiḥ ājaghāna stanāntare
3. mahārāja citrasenaḥ punar yudhi navabhiḥ
niśitaiḥ bāṇaiḥ śatānīkam stanāntare ājaghāna
3. O great king, Citrasena again struck Śatānīka in the chest with nine sharp arrows in battle.
नाकुलिस्तस्य विशिखैर्वर्म संनतपर्वभिः ।
गात्रात्संच्यावयामास तदद्भुतमिवाभवत् ॥४॥
4. nākulistasya viśikhairvarma saṁnataparvabhiḥ ,
gātrātsaṁcyāvayāmāsa tadadbhutamivābhavat.
4. nākuliḥ tasya viśikhaiḥ varma sannataparvabhiḥ
gātrāt saṃcyāvayāmāsa tat adbhutam iva abhavat
4. nākuliḥ sannataparvabhiḥ viśikhaiḥ tasya gātrāt
varma saṃcyāvayāmāsa; tat iva adbhutam abhavat
4. Nakuli (Śatānīka), with his well-jointed arrows, caused his (Citrasena's) armor to fall from his body; that was truly a wonder.
सोऽपेतवर्मा पुत्रस्ते विरराज भृशं नृप ।
उत्सृज्य काले राजेन्द्र निर्मोकमिव पन्नगः ॥५॥
5. so'petavarmā putraste virarāja bhṛśaṁ nṛpa ,
utsṛjya kāle rājendra nirmokamiva pannagaḥ.
5. saḥ apetavarmā putraḥ te virarāja bhṛśam nṛpa
utsṛjya kāle rājendra nirmokam iva pannagaḥ
5. nṛpa rājendra saḥ te putraḥ apetavarmā bhṛśam virarāja,
kāle nirmokam utsṛjya pannagaḥ iva
5. O king, that son of yours, his armor removed, shone brightly, just like a snake casting off its old skin (nirmoka) at the right time, O lord of kings.
ततोऽस्य निशितैर्बाणैर्ध्वजं चिच्छेद नाकुलिः ।
धनुश्चैव महाराज यतमानस्य संयुगे ॥६॥
6. tato'sya niśitairbāṇairdhvajaṁ ciccheda nākuliḥ ,
dhanuścaiva mahārāja yatamānasya saṁyuge.
6. tataḥ asya niśitaiḥ bāṇaiḥ dhvajam ciccheda
nākuliḥ dhanuḥ ca eva mahārāja yatamānasya saṃyuge
6. tataḥ mahārāja nākuliḥ niśitaiḥ bāṇaiḥ asya
saṃyuge yatamānasya dhvajam ca eva dhanuḥ ciccheda
6. Then, O great king, Nakuli, with sharp arrows, cut down his (Citrasena's) banner and also his bow, while he (Citrasena) was striving in that combat.
स छिन्नधन्वा समरे विवर्मा च महारथः ।
धनुरन्यन्महाराज जग्राहारिविदारणम् ॥७॥
7. sa chinnadhanvā samare vivarmā ca mahārathaḥ ,
dhanuranyanmahārāja jagrāhārividāraṇam.
7. saḥ chinnadhanvā samare vivarmā ca mahārathaḥ
dhanuḥ anyat mahārāja jagrāha ari-vidāraṇam
7. mahārāja saḥ chinnadhanvā vivarmā ca mahārathaḥ
samare anyat ari-vidāraṇam dhanuḥ jagrāha
7. O great king, that great warrior, whose bow was broken and who was without armor in battle, then seized another enemy-destroying bow.
ततस्तूर्णं चित्रसेनो नाकुलिं नवभिः शरैः ।
विव्याध समरे क्रुद्धो भरतानां महारथः ॥८॥
8. tatastūrṇaṁ citraseno nākuliṁ navabhiḥ śaraiḥ ,
vivyādha samare kruddho bharatānāṁ mahārathaḥ.
8. tataḥ tūrṇam chitrasenaḥ nākuliṃ navabhiḥ śaraiḥ
vivyādha samare kruddhaḥ bharatānām mahārathaḥ
8. tataḥ kruddhaḥ bharatānām mahārathaḥ chitrasenaḥ
samare nākuliṃ navabhiḥ śaraiḥ tūrṇam vivyādha
8. Then, the enraged great warrior of the Bharatas, Chitrasena, quickly pierced Nakula with nine arrows in battle.
शतानीकोऽथ संक्रुद्धश्चित्रसेनस्य मारिष ।
जघान चतुरो वाहान्सारथिं च नरोत्तमः ॥९॥
9. śatānīko'tha saṁkruddhaścitrasenasya māriṣa ,
jaghāna caturo vāhānsārathiṁ ca narottamaḥ.
9. śatānīkaḥ atha saṃkruddhaḥ chitrasenasya māriṣa
jaghāna caturaḥ vāhān sārathiṃ ca narottamaḥ
9. māriṣa atha saṃkruddhaḥ narottamaḥ śatānīkaḥ
chitrasenasya caturaḥ vāhān ca sārathiṃ jaghāna
9. O venerable one, then Śatānīka, the best of men, greatly enraged, killed Chitrasena's four horses and his charioteer.
अवप्लुत्य रथात्तस्माच्चित्रसेनो महारथः ।
नाकुलिं पञ्चविंशत्या शराणामार्दयद्बली ॥१०॥
10. avaplutya rathāttasmāccitraseno mahārathaḥ ,
nākuliṁ pañcaviṁśatyā śarāṇāmārdayadbalī.
10. avaplutya rathāt tasmāt chitrasenaḥ mahārathaḥ
nākuliṃ pañcaviṃśatyā śarāṇām ārdayat balī
10. tasmāt rathāt avaplutya balī mahārathaḥ
chitrasenaḥ pañcaviṃśatyā śarāṇām nākuliṃ ārdayat
10. Having leaped down from that chariot, the powerful great warrior Chitrasena afflicted Nakula with twenty-five arrows.
तस्य तत्कुर्वतः कर्म नकुलस्य सुतो रणे ।
अर्धचन्द्रेण चिच्छेद चापं रत्नविभूषितम् ॥११॥
11. tasya tatkurvataḥ karma nakulasya suto raṇe ,
ardhacandreṇa ciccheda cāpaṁ ratnavibhūṣitam.
11. tasya tat kurvataḥ karma nakulasya sutaḥ raṇe
ardha-candreṇa ciccheda cāpam ratna-vibhūṣitam
11. raṇe nakulasya sutaḥ tat karma kurvataḥ tasya
ratna-vibhūṣitam cāpam ardha-candreṇa ciccheda
11. In the battle, Nakula's son cut the gem-adorned bow of that one who was performing his action (karma), using a crescent-shaped arrow.
स छिन्नधन्वा विरथो हताश्वो हतसारथिः ।
आरुरोह रथं तूर्णं हार्दिक्यस्य महात्मनः ॥१२॥
12. sa chinnadhanvā viratho hatāśvo hatasārathiḥ ,
āruroha rathaṁ tūrṇaṁ hārdikyasya mahātmanaḥ.
12. saḥ chinna-dhanvā virathaḥ hatāśvaḥ hata-sārathiḥ
āruroha ratham tūrṇam hārdikyasya mahātmanaḥ
12. saḥ chinna-dhanvā virathaḥ hatāśvaḥ hata-sārathiḥ
tūrṇam mahātmanaḥ hārdikyasya ratham āruroha
12. With his bow broken, his chariot destroyed, his horses and charioteer killed, he quickly ascended the chariot of the great-souled Hārdikya.
द्रुपदं तु सहानीकं द्रोणप्रेप्सुं महारथम् ।
वृषसेनोऽभ्ययात्तूर्णं किरञ्शरशतैस्तदा ॥१३॥
13. drupadaṁ tu sahānīkaṁ droṇaprepsuṁ mahāratham ,
vṛṣaseno'bhyayāttūrṇaṁ kirañśaraśataistadā.
13. drupadaṃ tu sahānīkaṃ droṇa-prepsuṃ mahārathaṃ
vṛṣasenaḥ abhyayāt tūrṇam kiran śara-śataiḥ tadā
13. tu tadā vṛṣasenaḥ sahānīkam droṇa-prepsum mahāratham
drupadam tūrṇam śara-śataiḥ kiran abhyayāt
13. Vṛṣasena then quickly attacked Drupada, the great warrior (mahāratha), who was accompanied by his army and eager to reach Droṇa, showering him with hundreds of arrows.
यज्ञसेनस्तु समरे कर्णपुत्रं महारथम् ।
षष्ट्या शराणां विव्याध बाह्वोरुरसि चानघ ॥१४॥
14. yajñasenastu samare karṇaputraṁ mahāratham ,
ṣaṣṭyā śarāṇāṁ vivyādha bāhvorurasi cānagha.
14. yajñasenaḥ tu samare karṇa-putram mahāratham
ṣaṣṭyā śarāṇām vivyādha bāhvoḥ urasi ca anagha
14. tu anagha yajñasenaḥ samare mahāratham karṇa-putram
ṣaṣṭyā śarāṇām bāhvoḥ urasi ca vivyādha
14. But Yajñasena, O sinless one, in battle pierced Karna's son, the great warrior (mahāratha), with sixty arrows on both his arms and on his chest.
वृषसेनस्तु संक्रुद्धो यज्ञसेनं रथे स्थितम् ।
बहुभिः सायकैस्तीक्ष्णैराजघान स्तनान्तरे ॥१५॥
15. vṛṣasenastu saṁkruddho yajñasenaṁ rathe sthitam ,
bahubhiḥ sāyakaistīkṣṇairājaghāna stanāntare.
15. vṛṣasenaḥ tu saṃkruddhaḥ yajñasenam rathe sthitam
bahubhiḥ sāyakaiḥ tīkṣṇaiḥ ājaghāna stanāntare
15. tu saṃkruddhaḥ vṛṣasenaḥ rathe sthitam yajñasenam
bahubhiḥ tīkṣṇaiḥ sāyakaiḥ stanāntare ājaghāna
15. But Vṛṣasena, highly enraged, struck Yajñasena (Dhṛṣṭadyumna), who was positioned in his chariot, directly in the chest with many sharp arrows.
तावुभौ शरनुन्नाङ्गौ शरकण्टकिनौ रणे ।
व्यभ्राजेतां महाराज श्वाविधौ शललैरिव ॥१६॥
16. tāvubhau śaranunnāṅgau śarakaṇṭakinau raṇe ,
vyabhrājetāṁ mahārāja śvāvidhau śalalairiva.
16. tau ubhau śaranunna-aṅgau śarakaṇṭakinau raṇe
vyabhrājetām mahārāja śvāvidhau śalalaiḥ iva
16. mahārāja tau ubhau śaranunna-aṅgau śarakaṇṭakinau
raṇe śalalair iva śvāvidhau vyabhrājetām
16. O great king, those two warriors, with their bodies pierced and bristling with arrows like quills, shone brilliantly in battle, just like two porcupines covered with their spines.
रुक्मपुङ्खैरजिह्माग्रैः शरैश्छिन्नतनुच्छदौ ।
रुधिरौघपरिक्लिन्नौ व्यभ्राजेतां महामृधे ॥१७॥
17. rukmapuṅkhairajihmāgraiḥ śaraiśchinnatanucchadau ,
rudhiraughapariklinnau vyabhrājetāṁ mahāmṛdhe.
17. rukmapuṅkhaiḥ ajihmāgraiḥ śaraiḥ chinnatanucchadau
rudhiraughapariklinnau vyabhrājetām mahāmṛdhe
17. rukmapuṅkhaiḥ ajihmāgraiḥ śaraiḥ chinnatanucchadau
rudhiraughapariklinnau mahāmṛdhe vyabhrājetām
17. With their body armor torn by golden-feathered, straight-tipped arrows, and drenched in streams of blood, those two shone brilliantly in the great battle.
तपनीयनिभौ चित्रौ कल्पवृक्षाविवाद्भुतौ ।
किंशुकाविव चोत्फुल्लौ व्यकाशेतां रणाजिरे ॥१८॥
18. tapanīyanibhau citrau kalpavṛkṣāvivādbhutau ,
kiṁśukāviva cotphullau vyakāśetāṁ raṇājire.
18. tapanīyanibhau citrau kalpavṛkṣau iva adbhutau
kiṃśukau iva ca utphullau vyakāśetām raṇājire
18. tapanīyanibhau citrau adbhutau kalpavṛkṣau iva
ca utphullau kiṃśukau iva raṇājire vyakāśetām
18. Appearing like two extraordinary, variegated wish-fulfilling trees (kalpavṛkṣa) and like two fully blossomed kiṃśuka trees, they both shone brilliantly on the battlefield, radiant as refined gold.
वृषसेनस्ततो राजन्नवभिर्द्रुपदं शरैः ।
विद्ध्वा विव्याध सप्तत्या पुनश्चान्यैस्त्रिभिः शरैः ॥१९॥
19. vṛṣasenastato rājannavabhirdrupadaṁ śaraiḥ ,
viddhvā vivyādha saptatyā punaścānyaistribhiḥ śaraiḥ.
19. vṛṣasenaḥ tataḥ rājan navabhiḥ drupadam śaraiḥ viddhvā
vivyādha saptatyā punaḥ ca anyaiḥ tribhiḥ śaraiḥ
19. rājan tataḥ vṛṣasenaḥ navabhiḥ śaraiḥ drupadam viddhvā
saptatyā ca punaḥ anyaiḥ tribhiḥ śaraiḥ vivyādha
19. Then, O king, Vṛṣasena, having pierced Drupada with nine arrows, struck him (again) with seventy arrows, and then again with three other arrows.
ततः शरसहस्राणि विमुञ्चन्विबभौ तदा ।
कर्णपुत्रो महाराज वर्षमाण इवाम्बुदः ॥२०॥
20. tataḥ śarasahasrāṇi vimuñcanvibabhau tadā ,
karṇaputro mahārāja varṣamāṇa ivāmbudaḥ.
20. tataḥ śarasahasrāṇi vimuñcan vibabhau tadā
karṇaputraḥ mahārāja varṣamāṇaḥ iva ambudaḥ
20. mahārāja tataḥ karṇaputraḥ śarasahasrāṇi
vimuñcan tadā varṣamāṇaḥ ambudaḥ iva vibabhau
20. Then, O great king, Karṇa's son, releasing thousands of arrows, then shone like a raining cloud.
ततस्तु द्रुपदानीकं शरैश्छिन्नतनुच्छदम् ।
संप्राद्रवद्रणे राजन्निशीथे भैरवे सति ॥२१॥
21. tatastu drupadānīkaṁ śaraiśchinnatanucchadam ,
saṁprādravadraṇe rājanniśīthe bhairave sati.
21. tataḥ tu drupadānīkam śaraiḥ chinnatanucchadam
samprādravat raṇe rājan niśīthe bhairave sati
21. rājan tataḥ tu śaraiḥ chinnatanucchadam drupadānīkam
bhairave niśīthe sati raṇe samprādravat
21. Then, O king, Drupada's army, whose armor (tanucchada) had been torn apart by arrows, fled in battle during that dreadful midnight.
प्रदीपैर्हि परित्यक्तैर्ज्वलद्भिस्तैः समन्ततः ।
व्यराजत मही राजन्वीताभ्रा द्यौरिव ग्रहैः ॥२२॥
22. pradīpairhi parityaktairjvaladbhistaiḥ samantataḥ ,
vyarājata mahī rājanvītābhrā dyauriva grahaiḥ.
22. pradīpaiḥ hi parityaktaiḥ jvaladbhiḥ taiḥ samantataḥ
vyarājata mahī rājan vītābhrā dyauḥ iva grahaiḥ
22. rājan hi mahī samantataḥ taiḥ parityaktaiḥ jvaladbhiḥ
pradīpaiḥ grahaiḥ vītābhrā dyauḥ iva vyarājata
22. Indeed, O king, the earth shone all around with those abandoned, burning lamps, resembling the cloudless sky illuminated by planets.
तथाङ्गदैर्निपतितैर्व्यराजत वसुंधरा ।
प्रावृट्काले महाराज विद्युद्भिरिव तोयदः ॥२३॥
23. tathāṅgadairnipatitairvyarājata vasuṁdharā ,
prāvṛṭkāle mahārāja vidyudbhiriva toyadaḥ.
23. tathā aṅgadaiḥ nipatitaiḥ vyarājata vasuṃdharā
prāvṛṭkāle mahārāja vidyudbhiḥ iva toyadaḥ
23. mahārāja vasuṃdharā nipatitaiḥ aṅgadaiḥ
vyarājata prāvṛṭkāle toyadaḥ vidyudbhiḥ iva
23. O great king, the earth appeared splendid with fallen armlets, just as a cloud shines with lightning flashes during the rainy season.
ततः कर्णसुतत्रस्ताः सोमका विप्रदुद्रुवुः ।
यथेन्द्रभयवित्रस्ता दानवास्तारकामये ॥२४॥
24. tataḥ karṇasutatrastāḥ somakā vipradudruvuḥ ,
yathendrabhayavitrastā dānavāstārakāmaye.
24. tataḥ karṇasutatrastāḥ somakāḥ vipradudruvuḥ
yathā indrabhayavitrastāḥ dānavāḥ tārakāmaye
24. tataḥ karṇasutatrastāḥ somakāḥ vipradudruvuḥ
yathā indrabhayavitrastāḥ dānavāḥ tārakāmaye
24. Then, the Somakas, terrified by Karṇa's son, fled in all directions, just as the Dānavas (demons), terrified by Indra, scattered during the war for Tārakā.
तेनार्द्यमानाः समरे द्रवमाणाश्च सोमकाः ।
व्यराजन्त महाराज प्रदीपैरवभासिताः ॥२५॥
25. tenārdyamānāḥ samare dravamāṇāśca somakāḥ ,
vyarājanta mahārāja pradīpairavabhāsitāḥ.
25. tena ardyamānāḥ samare dravamāṇāḥ ca somakāḥ
vyarājanta mahārāja pradīpaiḥ avabhāsitāḥ
25. mahārāja tena samare ardyamāṇāḥ ca dravamāṇāḥ
somakāḥ pradīpaiḥ avabhāsitāḥ vyarājanta
25. O great king, the Somakas, being oppressed by him (Karṇa's son) in battle and fleeing, appeared splendid, as if illuminated by lamps.
तांस्तु निर्जित्य समरे कर्णपुत्रो व्यरोचत ।
मध्यंदिनमनुप्राप्तो घर्मांशुरिव भारत ॥२६॥
26. tāṁstu nirjitya samare karṇaputro vyarocata ,
madhyaṁdinamanuprāpto gharmāṁśuriva bhārata.
26. tān tu nirjitya samare karṇaputraḥ vyarocata
madhyaṃdinam anuprāptaḥ gharmāṃśuḥ iva bhārata
26. bhārata tu karṇaputraḥ tān samare nirjitya
vyarocata madhyaṃdinam anuprāptaḥ gharmāṃśuḥ iva
26. But having conquered them (the Somakas) in battle, Karṇa's son shone gloriously, O Bhārata, like the sun having reached its zenith at midday.
तेषु राजसहस्रेषु तावकेषु परेषु च ।
एक एव ज्वलंस्तस्थौ वृषसेनः प्रतापवान् ॥२७॥
27. teṣu rājasahasreṣu tāvakeṣu pareṣu ca ,
eka eva jvalaṁstasthau vṛṣasenaḥ pratāpavān.
27. teṣu rājasahasreṣu tāvakeṣu pareṣu ca ekaḥ
eva jvalan tasthau vṛṣasenaḥ pratāpavān
27. vṛṣasenaḥ pratāpavān ekaḥ eva tāvakeṣu
pareṣu ca teṣu rājasahasreṣu jvalan tasthau
27. Among those thousands of kings, both belonging to your side and to others', only the mighty Vṛṣasena stood shining brightly.
स विजित्य रणे शूरान्सोमकानां महारथान् ।
जगाम त्वरितस्तत्र यत्र राजा युधिष्ठिरः ॥२८॥
28. sa vijitya raṇe śūrānsomakānāṁ mahārathān ,
jagāma tvaritastatra yatra rājā yudhiṣṭhiraḥ.
28. saḥ vijitya raṇe śūrān somakānām mahārathān
jagāma tvaritaḥ tatra yatra rājā yudhiṣṭhiraḥ
28. saḥ raṇe somakānām śūrān mahārathān vijitya
tvaritaḥ tatra jagāma yatra rājā yudhiṣṭhiraḥ
28. Having conquered the heroic great charioteers of the Somakas in battle, he quickly went to that place where King Yudhiṣṭhira was.
प्रतिविन्ध्यमथ क्रुद्धं प्रदहन्तं रणे रिपून् ।
दुःशासनस्तव सुतः प्रत्युद्गच्छन्महारथः ॥२९॥
29. prativindhyamatha kruddhaṁ pradahantaṁ raṇe ripūn ,
duḥśāsanastava sutaḥ pratyudgacchanmahārathaḥ.
29. prativindhyam atha kruddham pradahantam raṇe ripūn
duḥśāsanaḥ tava sutaḥ pratyudgacchan mahārathaḥ
29. atha tava sutaḥ duḥśāsanaḥ mahārathaḥ kruddham raṇe
ripūn pradahantam prativindhyam pratyudgacchan
29. Then, your son Duḥśāsana, a great charioteer, advanced to meet Prativindhya, who was enraged and fiercely burning his enemies in battle.
तयोः समागमो राजंश्चित्ररूपो बभूव ह ।
व्यपेतजलदे व्योम्नि बुधभार्गवयोरिव ॥३०॥
30. tayoḥ samāgamo rājaṁścitrarūpo babhūva ha ,
vyapetajalade vyomni budhabhārgavayoriva.
30. tayoḥ samāgamaḥ rājan citrarūpaḥ babhūva ha
vyapetajalade vyomni budhabhārgavayoḥ iva
30. rājan tayoḥ samāgamaḥ citrarūpaḥ babhūva ha,
vyapetajalade vyomni budhabhārgavayoḥ iva
30. O King, the encounter between those two was indeed extraordinary, just like that of Budha (Mercury) and Bhārgava (Venus) in a sky devoid of clouds.
प्रतिविन्ध्यं तु समरे कुर्वाणं कर्म दुष्करम् ।
दुःशासनस्त्रिभिर्बाणैर्ललाटे समविध्यत ॥३१॥
31. prativindhyaṁ tu samare kurvāṇaṁ karma duṣkaram ,
duḥśāsanastribhirbāṇairlalāṭe samavidhyata.
31. prativindhyam tu samare kurvāṇam karma duṣkaram
duḥśāsanaḥ tribhiḥ bāṇaiḥ lalāṭe samavidhyata
31. duḥśāsanaḥ tu samare duṣkaram karma kurvāṇam
prativindhyam tribhiḥ bāṇaiḥ lalāṭe samavidhyata
31. But Duśśāsana, with three arrows, pierced Prativindhya on the forehead while he was performing a difficult deed in battle.
सोऽतिविद्धो बलवता पुत्रेण तव धन्विना ।
विरराज महाबाहुः सशृङ्ग इव पर्वतः ॥३२॥
32. so'tividdho balavatā putreṇa tava dhanvinā ,
virarāja mahābāhuḥ saśṛṅga iva parvataḥ.
32. saḥ atividdhaḥ balavatā putreṇa tava dhanvinā
virarāja mahābāhuḥ saśṛṅgaḥ iva parvataḥ
32. saḥ mahābāhuḥ balavatā tava dhanvinā putreṇa
atividdhaḥ saśṛṅgaḥ parvataḥ iva virarāja
32. Deeply pierced by your powerful son, the archer, that mighty-armed (Prativindhya) appeared splendid, like a mountain with its peaks.
दुःशासनं तु समरे प्रतिविन्ध्यो महारथः ।
नवभिः सायकैर्विद्ध्वा पुनर्विव्याध सप्तभिः ॥३३॥
33. duḥśāsanaṁ tu samare prativindhyo mahārathaḥ ,
navabhiḥ sāyakairviddhvā punarvivyādha saptabhiḥ.
33. duḥśāsanam tu samare prativindhyaḥ mahārathaḥ
navabhiḥ sāyakaiḥ viddhvā punaḥ vivyādha saptabhiḥ
33. prativindhyaḥ mahārathaḥ tu samare navabhiḥ sāyakaiḥ
viddhvā duḥśāsanam punaḥ saptabhiḥ vivyādha
33. But Prativindhya, the great charioteer, having first pierced Duśśāsana in battle with nine arrows, then pierced him again with seven (arrows).
तत्र भारत पुत्रस्ते कृतवान्कर्म दुष्करम् ।
प्रतिविन्ध्यहयानुग्रैः पातयामास यच्छरैः ॥३४॥
34. tatra bhārata putraste kṛtavānkarma duṣkaram ,
prativindhyahayānugraiḥ pātayāmāsa yaccharaiḥ.
34. tatra bhārata putraḥ te kṛtavān karma duṣkaram
prativindhyahayān ugraiḥ pātayāmāsa yat śaraiḥ
34. bhārata tatra te putraḥ duṣkaram karma kṛtavān
yat ugraiḥ śaraiḥ prativindhyahayān pātayāmāsa
34. O Bhārata, your son (Duśśāsana) performed a difficult deed there, because he struck down Prativindhya's horses with fierce arrows.
सारथिं चास्य भल्लेन ध्वजं च समपातयत् ।
रथं च शतशो राजन्व्यधमत्तस्य धन्विनः ॥३५॥
35. sārathiṁ cāsya bhallena dhvajaṁ ca samapātayat ,
rathaṁ ca śataśo rājanvyadhamattasya dhanvinaḥ.
35. sārathim ca asya bhallena dhvajam ca samapātayat
ratham ca śataśaḥ rājan vyadhamat tasya dhanvinaḥ
35. rājan asya sārathim dhvajam ca bhallena samapātayat
ca tasya dhanvinaḥ ratham śataśaḥ vyadhamat
35. O King, he struck down his charioteer and his banner with an arrow. He also shattered that archer's chariot into hundreds of pieces.
पताकाश्च स तूणीरान्रश्मीन्योक्त्राणि चाभिभो ।
चिच्छेद तिलशः क्रुद्धः शरैः संनतपर्वभिः ॥३६॥
36. patākāśca sa tūṇīrānraśmīnyoktrāṇi cābhibho ,
ciccheda tilaśaḥ kruddhaḥ śaraiḥ saṁnataparvabhiḥ.
36. patākāḥ ca saḥ tūṇīrān raśmīn yoktrāṇi ca abhibho
ciccheda tilaśaḥ kruddhaḥ śaraiḥ saṃnataparvabhiḥ
36. abhibho saḥ kruddhaḥ patākāḥ ca tūṇīrān raśmīn
yoktrāṇi ca saṃnataparvabhiḥ śaraiḥ tilaśaḥ ciccheda
36. O lord, enraged, he cut his banners, quivers, reins, and harnesses into tiny pieces with arrows that had well-fitted joints.
विरथः स तु धर्मात्मा धनुष्पाणिरवस्थितः ।
अयोधयत्तव सुतं किरञ्शरशतान्बहून् ॥३७॥
37. virathaḥ sa tu dharmātmā dhanuṣpāṇiravasthitaḥ ,
ayodhayattava sutaṁ kirañśaraśatānbahūn.
37. virathaḥ saḥ tu dharmātmā dhanuṣpāṇiḥ avasthitaḥ
ayodhayat tava sutam kiran śaraśatān bahūn
37. saḥ tu dharmātmā virathaḥ dhanuṣpāṇiḥ avasthitaḥ
tava sutam bahūn śaraśatān kiran ayodhayat
37. But that righteous-souled (dharma-ātman) warrior, dismounted and standing with a bow in hand, fought your son, showering many hundreds of arrows.
क्षुरप्रेण धनुस्तस्य चिच्छेद कृतहस्तवत् ।
अथैनं दशभिर्भल्लैश्छिन्नधन्वानमार्दयत् ॥३८॥
38. kṣurapreṇa dhanustasya ciccheda kṛtahastavat ,
athainaṁ daśabhirbhallaiśchinnadhanvānamārdayat.
38. kṣurapreṇa dhanuḥ tasya ciccheda kṛtahastavat atha
enam daśabhiḥ bhallaiḥ chinnadhanvānam ārdayat
38. kṣurapreṇa tasya dhanuḥ kṛtahastavat ciccheda atha
daśabhiḥ bhallaiḥ chinnadhanvānam enam ārdayat
38. With a razor-sharp arrow, he expertly cut his bow. Then, he afflicted that bowless (chinnadhanvan) warrior with ten darts.
तं दृष्ट्वा विरथं तत्र भ्रातरोऽस्य महारथाः ।
अन्ववर्तन्त वेगेन महत्या सेनया सह ॥३९॥
39. taṁ dṛṣṭvā virathaṁ tatra bhrātaro'sya mahārathāḥ ,
anvavartanta vegena mahatyā senayā saha.
39. tam dṛṣṭvā viratham tatra bhrātaraḥ asya
mahārathāḥ anvavartanta vegena mahatyā senayā saha
39. tatra tam viratham dṛṣṭvā asya mahārathāḥ
bhrātaraḥ mahatyā senayā saha vegena anvavartanta
39. Seeing him without his chariot there, his brothers, who were great warriors (mahārathas), quickly rallied around him with a large army.
आप्लुतः स ततो यानं सुतसोमस्य भास्वरम् ।
धनुर्गृह्य महाराज विव्याध तनयं तव ॥४०॥
40. āplutaḥ sa tato yānaṁ sutasomasya bhāsvaram ,
dhanurgṛhya mahārāja vivyādha tanayaṁ tava.
40. āplutaḥ saḥ tataḥ yānam sutasomasya bhāsvaram
dhanuḥ gṛhya mahārāja vivyādha tanayam tava
40. mahārāja saḥ tataḥ sutasomasya bhāsvaram yānam
āplutaḥ dhanuḥ gṛhya tava tanayam vivyādha
40. O great king (mahārāja), he then leaped onto Sutasoma's brilliant chariot, and grasping his bow, struck your son.
ततस्तु तावकाः सर्वे परिवार्य सुतं तव ।
अभ्यवर्तन्त संग्रामे महत्या सेनया वृताः ॥४१॥
41. tatastu tāvakāḥ sarve parivārya sutaṁ tava ,
abhyavartanta saṁgrāme mahatyā senayā vṛtāḥ.
41. tataḥ tu tāvakāḥ sarve parivārya sutam tava
abhyavartanta saṃgrāme mahatyā senayā vṛtāḥ
41. tataḥ tu sarve tāvakāḥ tava sutam parivārya
mahatyā senayā vṛtāḥ saṃgrāme abhyavartanta
41. Then, all your warriors (tāvakāḥ), encircling your son, advanced in the battle, enveloped by a vast army.
ततः प्रववृते युद्धं तव तेषां च भारत ।
निशीथे दारुणे काले यमराष्ट्रविवर्धनम् ॥४२॥
42. tataḥ pravavṛte yuddhaṁ tava teṣāṁ ca bhārata ,
niśīthe dāruṇe kāle yamarāṣṭravivardhanam.
42. tataḥ pravavṛte yuddham tava teṣām ca bhārata
niśīthe dāruṇe kāle yamarāṣṭravivardhanam
42. bhārata tataḥ niśīthe dāruṇe kāle
yamarāṣṭravivardhanam yuddham tava teṣām ca pravavṛte
42. Then, O descendant of Bharata (Bhārata), a battle commenced between your forces and theirs in the dreadful darkness of midnight, a conflict that expanded the dominion of Yama, the god of death.