Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-8, chapter-54

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
अथ त्विदानीं तुमुले विमर्दे द्विषद्भिरेको बहुभिः समावृतः ।
महाभये सारथिमित्युवाच भीमश्चमूं वारयन्धार्तराष्ट्रीम् ।
त्वं सारथे याहि जवेन वाहैर्नयाम्येतान्धार्तराष्ट्रान्यमाय ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
atha tvidānīṁ tumule vimarde; dviṣadbhireko bahubhiḥ samāvṛtaḥ ,
mahābhaye sārathimityuvāca; bhīmaścamūṁ vārayandhārtarāṣṭrīm ,
tvaṁ sārathe yāhi javena vāhai;rnayāmyetāndhārtarāṣṭrānyamāya.
1. saṃjaya uvāca | atha tu idānīṃ tumule vimarde dviṣadbhiḥ
ekaḥ bahubhiḥ samāvṛtaḥ | mahābhaye sārathim iti
uvāca bhīmaḥ camūṃ vārayan dhārtarāṣṭrīm | tvaṃ sārathe
yāhi javena vāhaiḥ nayāmi etān dhārtarāṣṭrān yamāya
1. saṃjaya uvāca atha tu idānīṃ tumule vimarde dviṣadbhiḥ bahubhiḥ samāvṛtaḥ ekaḥ bhīmaḥ mahābhaye dhārtarāṣṭrīm camūṃ vārayan sārathim iti uvāca he sārathe,
tvaṃ javena vāhaiḥ yāhi etān dhārtarāṣṭrān yamāya nayāmi
1. Saṃjaya said: Now, at that very moment, in the midst of that tumultuous battle, Bhīma, standing alone and surrounded by numerous enemies, in a moment of great peril, addressed his charioteer, saying: "O charioteer, drive swiftly with the horses! I shall deliver these sons of Dhṛtarāṣṭra (Kauravas) to the abode of Yama (the god of death)."
संचोदितो भीमसेनेन चैवं स सारथिः पुत्रबलं त्वदीयम् ।
प्रायात्ततः सारथिरुग्रवेगो यतो भीमस्तद्बलं गन्तुमैच्छत् ॥२॥
2. saṁcodito bhīmasenena caivaṁ; sa sārathiḥ putrabalaṁ tvadīyam ,
prāyāttataḥ sārathirugravego; yato bhīmastadbalaṁ gantumaicchat.
2. saṃcoditaḥ bhīmasenena ca evaṃ saḥ
sārathiḥ putrabalaṃ tvadīyam |
prāyāt tataḥ sārathiḥ ugravegaḥ
yataḥ bhīmaḥ tat balaṃ gantum aicchat
2. evaṃ bhīmasenena saṃcoditaḥ saḥ sārathiḥ ugravegaḥ tataḥ tvadīyam putrabalam,
yataḥ bhīmaḥ tat balam gantum aicchat,
prāyāt
2. Thus urged by Bhīmasena, that charioteer of yours, exceedingly swift, then drove towards your sons' army, to the very place where Bhīma desired to proceed to that force.
ततोऽपरे नागरथाश्वपत्तिभिः प्रत्युद्ययुः कुरवस्तं समन्तात् ।
भीमस्य वाहाग्र्यमुदारवेगं समन्ततो बाणगणैर्निजघ्नुः ॥३॥
3. tato'pare nāgarathāśvapattibhiḥ; pratyudyayuḥ kuravastaṁ samantāt ,
bhīmasya vāhāgryamudāravegaṁ; samantato bāṇagaṇairnijaghnuḥ.
3. tataḥ apare nāgarathāśvapatibhiḥ
prati udyayuḥ kuravaḥ tam samantāt
bhīmasya vāha agryam udāravegam
samantataḥ bāṇagaṇaiḥ nijaghnuḥ
3. tataḥ apare kuravaḥ nāgarathāśvapatibhiḥ
samantāt tam prati udyayuḥ
samantataḥ bāṇagaṇaiḥ udāravegam
bhīmasya vāha agryam ni jaghnuḥ
3. Then, other Kuru warriors, accompanied by elephants, chariots, horses, and foot soldiers, advanced against him (Bhīma) from all sides. They struck Bhīma's excellent horse, which was of great speed, from all directions with multitudes of arrows.
ततः शरानापततो महात्मा चिच्छेद बाणैस्तपनीयपुङ्खैः ।
ते वै निपेतुस्तपनीयपुङ्खा द्विधा त्रिधा भीमशरैर्निकृत्ताः ॥४॥
4. tataḥ śarānāpatato mahātmā; ciccheda bāṇaistapanīyapuṅkhaiḥ ,
te vai nipetustapanīyapuṅkhā; dvidhā tridhā bhīmaśarairnikṛttāḥ.
4. tataḥ śarān āpatataḥ mahātmā
ciccheda bāṇaiḥ tapanīyapuṅkhaiḥ
te vai nipetuḥ tapanīyapuṅkhāḥ
dvidhā tridhā bhīmaśaraiḥ nikṛttāḥ
4. tataḥ mahātmā āpatataḥ śarān
tapanīyapuṅkhaiḥ bāṇaiḥ ciccheda
te tapanīyapuṅkhāḥ vai bhīmaśaraiḥ
nikṛttāḥ dvidhā tridhā nipetuḥ
4. Then, the great-souled Bhīma cut down the incoming arrows with his own arrows, which had golden shafts. Indeed, those very golden-shafted arrows (of the enemies) fell, cut into two or three pieces by Bhīma's arrows.
ततो राजन्नागरथाश्वयूनां भीमाहतानां तव राजमध्ये ।
घोरो निनादः प्रबभौ नरेन्द्र वज्राहतानामिव पर्वतानाम् ॥५॥
5. tato rājannāgarathāśvayūnāṁ; bhīmāhatānāṁ tava rājamadhye ,
ghoro ninādaḥ prababhau narendra; vajrāhatānāmiva parvatānām.
5. tataḥ rājan nāgarathāśvayūnām
bhīma āhatānām tava rājamadhye
ghoraḥ ninādaḥ prababhau narendra
vajra āhatānām iva parvatānām
5. rājan narendra tataḥ tava rājamadhye
bhīma āhatānām nāgarathāśvayūnām
ghoraḥ ninādaḥ vajra
āhatānām iva parvatānām prababhau
5. Then, O King (narendra), a terrible roar resounded in the midst of your kings, emanating from the masses of elephants, chariots, and horses that had been struck by Bhīma, just like the sound of mountains being struck by a thunderbolt (vajra).
ते वध्यमानाश्च नरेन्द्रमुख्या निर्भिन्ना वै भीमसेनप्रवेकैः ।
भीमं समन्तात्समरेऽध्यरोहन्वृक्षं शकुन्ता इव पुष्पहेतोः ॥६॥
6. te vadhyamānāśca narendramukhyā; nirbhinnā vai bhīmasenapravekaiḥ ,
bhīmaṁ samantātsamare'dhyaroha;nvṛkṣaṁ śakuntā iva puṣpahetoḥ.
6. te vadhyamānāḥ ca narendramukhyāḥ
nirbhinnāḥ vai bhīmasenapravekaiḥ
bhīmam samantāt samare adhyārohan
vṛkṣam śakuntāḥ iva puṣpahetoḥ
6. narendramukhyāḥ te ca vadhyamānāḥ
vai bhīmasenapravekaiḥ nirbhinnāḥ
samare samantāt puṣpahetoḥ vṛkṣam
śakuntāḥ iva bhīmam adhyārohan
6. Even while being struck down and indeed pierced by the excellent arrows of Bhīmasena, those principal kings swarmed Bhīma from all sides in battle, just as birds ascend a tree for the sake of its flowers.
ततोऽभिपातं तव सैन्यमध्ये प्रादुश्चक्रे वेगमिवात्तवेगः ।
यथान्तकाले क्षपयन्दिधक्षुर्भूतान्तकृत्काल इवात्तदण्डः ॥७॥
7. tato'bhipātaṁ tava sainyamadhye; prāduścakre vegamivāttavegaḥ ,
yathāntakāle kṣapayandidhakṣu;rbhūtāntakṛtkāla ivāttadaṇḍaḥ.
7. tataḥ abhipātaṃ tava sainyamadhye
prāduścakre vegam iva āttavegaḥ
yathā antakāle kṣapayan didhakṣuḥ
bhūtāntakṛt kālaḥ iva āttadaṇḍaḥ
7. tataḥ tava sainyamadhye abhipātaṃ
vegam iva āttavegaḥ prāduścakre
yathā antakāle bhūtāntakṛt kālaḥ
didhakṣuḥ āttadaṇṇḍaḥ kṣapayan iva
7. Then, in the midst of your army, he launched an attack with tremendous speed, just like Time (kāla), the annihilator of all beings, eager to consume everything, wielding his staff of punishment at the time of the world's dissolution.
तस्यातिवेगस्य रणेऽतिवेगं नाशक्नुवन्धारयितुं त्वदीयाः ।
व्यात्ताननस्यापततो यथैव कालस्य काले हरतः प्रजा वै ॥८॥
8. tasyātivegasya raṇe'tivegaṁ; nāśaknuvandhārayituṁ tvadīyāḥ ,
vyāttānanasyāpatato yathaiva; kālasya kāle harataḥ prajā vai.
8. tasya ativegasya raṇe ativegam
na aśaknuvan dhārayituṃ tvadīyāḥ
vyāttānanasya āpatataḥ yathā
eva kālasya kāle harataḥ prajā vai
8. tvadīyāḥ raṇe tasya ativegasya
ativegam dhārayituṃ na aśaknuvan
yathā eva prajāḥ kāle vyāttānanasya
āpatataḥ harataḥ kālasya vai
8. Your warriors were unable to withstand his extreme speed in battle, just as people (prajā) cannot bear the onslaught of Time (kāla) with its gaping mouth, sweeping away all beings at the hour of death.
ततो बलं भारत भारतानां प्रदह्यमानं समरे महात्मन् ।
भीतं दिशोऽकीर्यत भीमनुन्नं महानिलेनाभ्रगणो यथैव ॥९॥
9. tato balaṁ bhārata bhāratānāṁ; pradahyamānaṁ samare mahātman ,
bhītaṁ diśo'kīryata bhīmanunnaṁ; mahānilenābhragaṇo yathaiva.
9. tataḥ balam bhārata bhāratānāṃ
pradahyamānaṃ samare mahātman
bhītam diśaḥ akīryata bhīmanunnam
mahānilena abhragaṇaḥ yathā eva
9. tataḥ bhārata mahātman samare
pradahyamānaṃ bhīmanunnam bhītam
bhāratānāṃ balam diśaḥ akīryata
yathā eva mahānilena abhragaṇaḥ
9. Then, O descendant of Bhārata, O great-souled one, the army of the Bhāratas, being overwhelmed in battle, became terrified and was scattered in all directions, driven by Bhīma, just as a mass of clouds is dispersed by a mighty wind.
ततो धीमान्सारथिमब्रवीद्बली स भीमसेनः पुनरेव हृष्टः ।
सूताभिजानीहि परान्स्वकान्वा रथान्ध्वजांश्चापततः समेतान् ।
युध्यन्नहं नाभिजानामि किंचिन्मा सैन्यं स्वं छादयिष्ये पृषत्कैः ॥१०॥
10. tato dhīmānsārathimabravīdbalī; sa bhīmasenaḥ punareva hṛṣṭaḥ ,
sūtābhijānīhi parānsvakānvā; rathāndhvajāṁścāpatataḥ sametān ,
yudhyannahaṁ nābhijānāmi kiṁci;nmā sainyaṁ svaṁ chādayiṣye pṛṣatkaiḥ.
10. tataḥ dhīmān sārathim abravīt balī saḥ bhīmasenaḥ
punaḥ eva hṛṣṭaḥ sūta abhijānīhi parān svakān vā rathān
dhvajān ca āpatataḥ sametān yudhyan aham na
abhijānāmi kiṃcit mā sainyam svam chādayiṣye pṛṣatkaiḥ
10. tataḥ punaḥ eva hṛṣṭaḥ saḥ dhīmān balī bhīmasenaḥ sārathim abravīt: "sūta,
āpatataḥ sametān parān vā svakān rathān ca dhvajān abhijānīhi! aham yudhyan kiṃcit na abhijānāmi.
mā svam sainyam pṛṣatkaiḥ chādayiṣye!"
10. Then, that mighty and intelligent Bhīmasena, again exhilarated, said to his charioteer: 'O charioteer, discern who are the enemies and who are our own among these chariots and banners rushing together! As I fight, I cannot distinguish anything, and I do not wish to cover our own army with my arrows.'
अरीन्विशोकाभिनिरीक्ष्य सर्वतो मनस्तु चिन्ता प्रदुनोति मे भृशम् ।
राजातुरो नागमद्यत्किरीटी बहूनि दुःखान्यभिजातोऽस्मि सूत ॥११॥
11. arīnviśokābhinirīkṣya sarvato; manastu cintā pradunoti me bhṛśam ,
rājāturo nāgamadyatkirīṭī; bahūni duḥkhānyabhijāto'smi sūta.
11. arīn viśoka abhinirīkṣya sarvataḥ
manaḥ tu cintā pradunoti me bhṛśam
rājā āturaḥ na āgamat yat kirīṭī
bahūni duḥkhāni abhijātaḥ asmi sūta
11. sūta,
sarvataḥ viśoka arīn abhinirīkṣya,
me manaḥ tu cintā bhṛśam pradunoti.
yat rājā āturaḥ na āgamat,
(tena) kirīṭī (aham) bahūni duḥkhāni abhijātaḥ asmi.
11. Having observed the enemies on all sides, fearless, my mind is greatly tormented by anxiety. O charioteer (Sūta), because the king (Yudhiṣṭhira) did not come, being distressed, I, the crowned one, have encountered many sorrows.
एतद्दुःखं सारथे धर्मराजो यन्मां हित्वा यातवाञ्शत्रुमध्ये ।
नैनं जीवन्नापि जानाम्यजीवन्बीभत्सुं वा तन्ममाद्यातिदुःखम् ॥१२॥
12. etadduḥkhaṁ sārathe dharmarājo; yanmāṁ hitvā yātavāñśatrumadhye ,
nainaṁ jīvannāpi jānāmyajīva;nbībhatsuṁ vā tanmamādyātiduḥkham.
12. etat duḥkham sārathe dharmarājaḥ
yat mām hitvā yātavān śatrumadhye na
enam jīvan na api jānāmi ajīvan
bībhatsum vā tat mama adya atiduḥkham
12. sārathe,
etat duḥkham yat dharmarājaḥ mām hitvā śatrumadhye yātavān.
enam jīvan na,
api ajīvan na jānāmi.
vā bībhatsum (api tathā na jānāmi).
tat adya mama atiduḥkham.
12. O charioteer (Sūta), this sorrow is that King Yudhiṣṭhira (Dharmarāja), having abandoned me, went into the midst of enemies. I do not know him, whether alive or not alive, nor do I know myself (Bībhatsu) whether I am alive or not. That is my extreme sorrow today.
सोऽहं द्विषत्सैन्यमुदग्रकल्पं विनाशयिष्ये परमप्रतीतः ।
एतान्निहत्याजिमध्ये समेतान्प्रीतो भविष्यामि सह त्वयाद्य ॥१३॥
13. so'haṁ dviṣatsainyamudagrakalpaṁ; vināśayiṣye paramapratītaḥ ,
etānnihatyājimadhye sametā;nprīto bhaviṣyāmi saha tvayādya.
13. saḥ aham dviṣat sainyam udagrakalpam
vināśayiṣye paramapratītaḥ
etān nihatya ajimadhye sametān
prītaḥ bhaviṣyāmi saha tvayā adya
13. saḥ aham udagrakalpam dviṣat sainyam paramapratītaḥ vināśayiṣye.
ajimadhye sametān etān nihatya,
adya tvayā saha prītaḥ bhaviṣyāmi.
13. Therefore, I will destroy this formidable enemy army, being supremely content. Having slain these who are assembled in the midst of battle, I shall be content, along with you, today.
सर्वांस्तूणीरान्मार्गणान्वान्ववेक्ष्य किं शिष्टं स्यात्सायकानां रथे मे ।
का वा जातिः किं प्रमाणं च तेषां ज्ञात्वा व्यक्तं तन्ममाचक्ष्व सूत ॥१४॥
14. sarvāṁstūṇīrānmārgaṇānvānvavekṣya; kiṁ śiṣṭaṁ syātsāyakānāṁ rathe me ,
kā vā jātiḥ kiṁ pramāṇaṁ ca teṣāṁ; jñātvā vyaktaṁ tanmamācakṣva sūta.
14. sarvān tūṇīrān mārgaṇān vā anvavekṣya
kim śiṣṭam syāt sāyakānām rathe
me kā vā jātiḥ kim pramāṇam ca teṣām
jñātvā vyaktam tat mama ācakṣva sūta
14. sūta,
sarvān tūṇīrān vā mārgaṇān anvavekṣya,
me rathe sāyakānām kim śiṣṭam syāt (iti) jñātvā,
teṣām kā jātiḥ vā kim pramāṇam ca (syāt iti) jñātvā,
tat vyaktam mama ācakṣva.
14. O charioteer (Sūta), having surveyed all the quivers and arrows, tell me clearly what quantity of arrows remains in my chariot. What is their type and what is their measure? Having ascertained that, report it to me.
विशोक उवाच ।
षण्मार्गणानामयुतानि वीर क्षुराश्च भल्लाश्च तथायुताख्याः ।
नाराचानां द्वे सहस्रे तु वीर त्रीण्येव च प्रदराणां च पार्थ ॥१५॥
15. viśoka uvāca ,
ṣaṇmārgaṇānāmayutāni vīra; kṣurāśca bhallāśca tathāyutākhyāḥ ,
nārācānāṁ dve sahasre tu vīra; trīṇyeva ca pradarāṇāṁ ca pārtha.
15. viśoka uvāca | ṣaṇmārgaṇānām ayudāni
vīra kṣurāḥ ca bhallāḥ ca tathā
ayutākhyāḥ | nārācānām dve sahasre tu
vīra trīṇi eva ca pradarāṇām ca pārtha
15. viśoka uvāca vīra pārtha,
ṣaṇmārgaṇānām ayudāni,
ca kṣurāḥ ca bhallāḥ ca tathā ayutākhyāḥ,
tu vīra nārācānām dve sahasre,
ca eva ca pradarāṇām trīṇi
15. Viśoka said: O hero, O Pārtha, there are sixty thousand arrows, and also ten thousand razor-sharp arrows and lances, and two thousand iron arrows, and indeed three thousand broad-headed arrows.
अस्त्यायुधं पाण्डवेयावशिष्टं न यद्वहेच्छकटं षड्गवीयम् ।
एतद्विद्वन्मुञ्च सहस्रशोऽपि गदासिबाहुद्रविणं च तेऽस्ति ॥१६॥
16. astyāyudhaṁ pāṇḍaveyāvaśiṣṭaṁ; na yadvahecchakaṭaṁ ṣaḍgavīyam ,
etadvidvanmuñca sahasraśo'pi; gadāsibāhudraviṇaṁ ca te'sti.
16. asti āyudham pāṇḍaveya avaśiṣṭam
na yat vahet śakaṭam ṣaḍgavīyam |
etat vidvan muñca sahasraśaḥ api
gadā asi bāhu draviṇam ca te asti
16. asti pāṇḍaveya avaśiṣṭam āyudham yat ṣaḍgavīyam śakaṭam na vahet vidvan,
etat sahasraśaḥ api muñca ca te gadā asi bāhu draviṇam asti
16. There remains a weapon (arsenal) from the Pāṇḍavas which a six-ox cart could not carry. O wise one, unleash these by the thousands! And you also possess the wealth of maces, swords, and the might of your arms.
भीम उवाच ।
सूताद्येमं पश्य भीमप्रमुक्तैः संभिन्दद्भिः पार्थिवानाशुवेगैः ।
उग्रैर्बाणैराहवं घोररूपं नष्टादित्यं मृत्युलोकेन तुल्यम् ॥१७॥
17. bhīma uvāca ,
sūtādyemaṁ paśya bhīmapramuktaiḥ; saṁbhindadbhiḥ pārthivānāśuvegaiḥ ,
ugrairbāṇairāhavaṁ ghorarūpaṁ; naṣṭādityaṁ mṛtyulokena tulyam.
17. bhīma uvāca | sūta adya imam paśya
bhīmapramuktaiḥ saṃbhindadbhiḥ pārthivān
āśuvegaiḥ | ugraiḥ bāṇaiḥ āhavam ghorarūpam
naṣṭa ādityam mṛtyulokena tulyam
17. bhīma uvāca sūta,
adya imam ghorarūpam naṣṭa ādityam mṛtyulokena tulyam āhavam paśya,
bhīmapramuktaiḥ saṃbhindadbhiḥ āśuvegaiḥ ugraiḥ bāṇaiḥ pārthivān
17. Bhīma said: O charioteer, today behold this terrifying battle, which resembles the world of death (mṛtyuloka), with the sun obscured by the fierce, swift-moving arrows released by Bhīma, shattering the kings.
अद्यैव तद्विदितं पार्थिवानां भविष्यति आकुमारं च सूत ।
निमग्नो वा समरे भीमसेन एकः कुरून्वा समरे विजेता ॥१८॥
18. adyaiva tadviditaṁ pārthivānāṁ; bhaviṣyati ākumāraṁ ca sūta ,
nimagno vā samare bhīmasena; ekaḥ kurūnvā samare vijetā.
18. adya eva tat viditam pārthivānām bhaviṣyati ākumāram ca sūta
| nimagnaḥ vā samare bhīmasena ekaḥ kurūn vā samare vijetā
18. sūta,
adya eva tat pārthivānām ākumāram ca viditam bhaviṣyati vā bhīmasena ekaḥ samare nimagnaḥ,
vā samare kurūn vijetā
18. O charioteer, today itself this will become known to the kings and even to the children: either Bhīmasena will be immersed alone in battle, or he alone will conquer the Kurus in battle.
सर्वे संख्ये कुरवो निष्पतन्तु मां वा लोकाः कीर्तयन्त्वाकुमारम् ।
सर्वानेकस्तानहं पातयिष्ये ते वा सर्वे भीमसेनं तुदन्तु ॥१९॥
19. sarve saṁkhye kuravo niṣpatantu; māṁ vā lokāḥ kīrtayantvākumāram ,
sarvānekastānahaṁ pātayiṣye; te vā sarve bhīmasenaṁ tudantu.
19. sarve saṅkhye kuravaḥ niṣpatantu
mām vā lokāḥ kīrtayantu ākumāram
sarvān ekatān tān aham pātayiṣye
te vā sarve bhīmasenam tudantu
19. sarve kuravaḥ saṅkhye niṣpatantu vā lokāḥ mām ākumāram kīrtayantu.
aham sarvān ekatān tān pātayiṣye.
vā te sarve bhīmasenam tudantu
19. Let all the Kauravas be struck down in battle, or let people proclaim my fame from childhood onwards. I shall fell all those united ones. Alternatively, let all of them torment Bhimasena.
आशास्तारः कर्म चाप्युत्तमं वा तन्मे देवाः केवलं साधयन्तु ।
आयात्विहाद्यार्जुनः शत्रुघाती शक्रस्तूर्णं यज्ञ इवोपहूतः ॥२०॥
20. āśāstāraḥ karma cāpyuttamaṁ vā; tanme devāḥ kevalaṁ sādhayantu ,
āyātvihādyārjunaḥ śatrughātī; śakrastūrṇaṁ yajña ivopahūtaḥ.
20. āśāstāraḥ karma ca api uttamam vā
tat me devāḥ kevalam sādhayantu
āyātu iha adya arjunaḥ śatrughātī
śakraḥ tūrṇam yajñe iva upahūtaḥ
20. May the gods fulfill for me that excellent deed or wish that I desire. Let Arjuna, the slayer of enemies, come here today, quickly like Indra, who is invited to a Vedic ritual (yajña).
ईक्षस्वैतां भारतीं दीर्यमाणामेते कस्माद्विद्रवन्ते नरेन्द्राः ।
व्यक्तं धीमान्सव्यसाची नराग्र्यः सैन्यं ह्येतच्छादयत्याशु बाणैः ॥२१॥
21. īkṣasvaitāṁ bhāratīṁ dīryamāṇā;mete kasmādvidravante narendrāḥ ,
vyaktaṁ dhīmānsavyasācī narāgryaḥ; sainyaṁ hyetacchādayatyāśu bāṇaiḥ.
21. īkṣasva etām bhāratīm dīryamāṇām
ete kasmāt vidravante narendrāḥ
vyaktam dhīmān savyasācī narāgryaḥ
sainyam hi etat chādayati āśu bāṇaiḥ
21. etām dīryamāṇām bhāratīm īkṣasva.
ete narendrāḥ kasmāt vidravante? vyaktam hi dhīmān narāgryaḥ savyasācī etat sainyam āśu bāṇaiḥ chādayati.
21. Observe this Bharata army (bhāratī) being torn asunder! Why do these kings flee? Clearly, the intelligent Savyasacin, preeminent among men, is swiftly covering this army with arrows.
पश्य ध्वजांश्च द्रवतो विशोक नागान्हयान्पत्तिसंघांश्च संख्ये ।
रथान्विशीर्णाञ्शरशक्तिताडितान्पश्यस्वैतान्रथिनश्चैव सूत ॥२२॥
22. paśya dhvajāṁśca dravato viśoka; nāgānhayānpattisaṁghāṁśca saṁkhye ,
rathānviśīrṇāñśaraśaktitāḍitā;npaśyasvaitānrathinaścaiva sūta.
22. paśya dhvajān ca dravataḥ viśoka
nāgān hayān pattisaṅghān ca saṅkhye
rathān viśīrṇān śaraśaktitāḍitān
paśyasva etān rathinaḥ ca eva sūta
22. viśoka,
saṅkhye dhvajān ca dravataḥ nāgān hayān ca pattisaṅghān paśya.
sūta,
etān viśīrṇān śaraśaktitāḍitān rathān ca eva rathinaḥ paśyasva.
22. O Viśoka, behold in battle (saṅkhye) the standards, and the fleeing elephants, horses, and throngs of infantry! And, O Charioteer (Sūta), behold these chariots, shattered and struck by arrows and spears, and also the charioteers themselves.
आपूर्यते कौरवी चाप्यभीक्ष्णं सेना ह्यसौ सुभृशं हन्यमाना ।
धनंजयस्याशनितुल्यवेगैर्ग्रस्ता शरैर्बर्हिसुवर्णवाजैः ॥२३॥
23. āpūryate kauravī cāpyabhīkṣṇaṁ; senā hyasau subhṛśaṁ hanyamānā ,
dhanaṁjayasyāśanitulyavegai;rgrastā śarairbarhisuvarṇavājaiḥ.
23. āpūryate kauravī ca api abhīkṣṇam
senā hi asau subhṛśam hanyamānā
dhanañjayasya aśanitulyavegaiḥ
grastā śaraiḥ barhisuvarṇavājaiḥ
23. hi asau kauravī senā api abhīkṣṇam
āpūryate subhṛśam hanyamānā
dhanañjayasya aśanitulyavegaiḥ
barhisuvarṇavājaiḥ śaraiḥ grastā
23. Indeed, this Kaurava army, though constantly reinforced, is being severely struck and consumed by Dhanañjaya's lightning-fast arrows, which are adorned with peacock and golden feathers.
एते द्रवन्ति स्म रथाश्वनागाः पदातिसंघानवमर्दयन्तः ।
संमुह्यमानाः कौरवाः सर्व एव द्रवन्ति नागा इव दावभीताः ।
हाहाकृताश्चैव रणे विशोक मुञ्चन्ति नादान्विपुलान्गजेन्द्राः ॥२४॥
24. ete dravanti sma rathāśvanāgāḥ; padātisaṁghānavamardayantaḥ ,
saṁmuhyamānāḥ kauravāḥ sarva eva; dravanti nāgā iva dāvabhītāḥ ,
hāhākṛtāścaiva raṇe viśoka; muñcanti nādānvipulāngajendrāḥ.
24. ete dravanti sma rathāśvanāgāḥ padātisaṃghān
avamardayantaḥ saṃmuhyamānāḥ kauravāḥ sarve
eva dravanti nāgā iva dāvabhītāḥ hāhākṛtāḥ ca
eva raṇe viśoka muñcanti nādān vipulān gajendrāḥ
24. ete rathāśvanāgāḥ padātisaṃghān avamardayantaḥ
sma dravanti sarve eva saṃmuhyamānāḥ kauravāḥ
dāvabhītāḥ nāgā iva dravanti ca eva viśoka
raṇe hāhākṛtāḥ gajendrāḥ vipulān nādān muñcanti
24. These chariots, horses, and elephants ran, trampling down the infantry formations. All the Kauravas, utterly bewildered, fled like elephants terrified by a forest fire. And, O Visoka, the great elephants in the battle loudly roared, crying 'hāhā'.
विशोक उवाच ।
सर्वे कामाः पाण्डव ते समृद्धाः कपिध्वजो दृश्यते हस्तिसैन्ये ।
नीलाद्धनाद्विद्युतमुच्चरन्तीं तथापश्यं विस्फुरद्वै धनुस्तत् ॥२५॥
25. viśoka uvāca ,
sarve kāmāḥ pāṇḍava te samṛddhāḥ; kapidhvajo dṛśyate hastisainye ,
nīlāddhanādvidyutamuccarantīṁ; tathāpaśyaṁ visphuradvai dhanustat.
25. viśoka uvāca sarve kāmāḥ pāṇḍava te
samṛddhāḥ kapidhvajaḥ dṛśyate hastisainye
nīlāt ghanāt vidyutam uccarantīm
tathā apaśyam visphurat vai dhanuḥ tat
25. viśoka uvāca pāṇḍava te sarve kāmāḥ
samṛddhāḥ kapidhvajaḥ hastisainye dṛśyate
tathā nīlāt ghanāt vidyutam uccarantīm
visphurat tat dhanuḥ vai apaśyam
25. Visoka said: 'O Pāṇḍava, all your aspirations are being realized. Arjuna, whose standard bears the monkey (Hanumān), is visible among the elephant division. And I saw that very bow, flashing like a bolt of lightning emerging from a dark blue cloud.'
कपिर्ह्यसौ वीक्ष्यते सर्वतो वै ध्वजाग्रमारुह्य धनंजयस्य ।
दिवाकराभो मणिरेष दिव्यो विभ्राजते चैव किरीटसंस्थः ॥२६॥
26. kapirhyasau vīkṣyate sarvato vai; dhvajāgramāruhya dhanaṁjayasya ,
divākarābho maṇireṣa divyo; vibhrājate caiva kirīṭasaṁsthaḥ.
26. kapiḥ hi asau vīkṣyate sarvataḥ
vai dhanañjayasya dhvajāgram āruhya
divākarābhaḥ eṣaḥ divyaḥ maṇiḥ
ca eva kirīṭasaṃsthaḥ vibhrājate
26. hi asau kapiḥ dhanañjayasya
dhvajāgram āruhya sarvataḥ vai vīkṣyate
ca eva eṣaḥ divākarābhaḥ divyaḥ
kirīṭasaṃsthaḥ maṇiḥ vibhrājate
26. Indeed, this monkey (Hanumān) is seen everywhere, having ascended to the top of Dhanañjaya's (Arjuna's) banner. And this divine jewel, radiant like the sun, shines brightly as it is placed in his crown.
पार्श्वे भीमं पाण्डुराभ्रप्रकाशं पश्येमं त्वं देवदत्तं सुघोषम् ।
अभीशुहस्तस्य जनार्दनस्य विगाहमानस्य चमूं परेषाम् ॥२७॥
27. pārśve bhīmaṁ pāṇḍurābhraprakāśaṁ; paśyemaṁ tvaṁ devadattaṁ sughoṣam ,
abhīśuhastasya janārdanasya; vigāhamānasya camūṁ pareṣām.
27. pārśve bhīmam pāṇḍurābhrāprakāśam
paśya imam tvam devadattam
sughoṣam abhīśuhastasya janārdanasya
vigāhamānasya camūm pareṣām
27. tvam janārdanasya pārśve
abhīśuhastasya pareṣām camūm vigāhamānasya
imam bhīmam pāṇḍurābhrāprakāśam
sughoṣam devadattam paśya
27. You, behold this formidable Devadatta (conch), shining like a white cloud and producing a great sound, positioned beside Janārdana (Kṛṣṇa), who, holding the reins, is penetrating the army of the enemies.
रविप्रभं वज्रनाभं क्षुरान्तं पार्श्वे स्थितं पश्य जनार्दनस्य ।
चक्रं यशो वर्धयत्केशवस्य सदार्चितं यदुभिः पश्य वीर ॥२८॥
28. raviprabhaṁ vajranābhaṁ kṣurāntaṁ; pārśve sthitaṁ paśya janārdanasya ,
cakraṁ yaśo vardhayatkeśavasya; sadārcitaṁ yadubhiḥ paśya vīra.
28. raviprabham vajranābham kṣurāntam
pārśve sthitam paśya janārdanasya
cakram yaśaḥ vardhayat keśavasya
sadā arcitam yadubhiḥ paśya vīra
28. vīra janārdanasya pārśve sthitam
raviprabham vajranābham kṣurāntam cakram
paśya yadubhiḥ sadā arcitam keśavasya
yaśaḥ vardhayat (tat cakram) paśya
28. O hero, behold the discus (cakra) of Janārdana (Kṛṣṇa), situated by his side, shining like the sun, having a thunderbolt (vajra) at its hub, and sharp edges. See how it, always worshipped by the Yadus, increases the glory of Keśava (Kṛṣṇa).
भीम उवाच ।
ददामि ते ग्रामवरांश्चतुर्दश प्रियाख्याने सारथे सुप्रसन्नः ।
दसीशतं चापि रथांश्च विंशतिं यदर्जुनं वेदयसे विशोक ॥२९॥
29. bhīma uvāca ,
dadāmi te grāmavarāṁścaturdaśa; priyākhyāne sārathe suprasannaḥ ,
dasīśataṁ cāpi rathāṁśca viṁśatiṁ; yadarjunaṁ vedayase viśoka.
29. bhīmaḥ uvāca dadāmi te grāmavarān
caturdaśa priyākhyāne sārathe suprasannaḥ
dasīśatam ca api rathān ca
viṃśatim yat arjunam vedayase viśokam
29. bhīmaḥ uvāca sārathe,
(aham) suprasannaḥ (san) te priyākhyāne caturdaśa grāmavarān ca api dāsīśatam ca viṃśatim rathān dadāmi yat (tvam mām) arjunam viśokam vedayase
29. Bhīma said: "O charioteer, I am very pleased, and I will give you fourteen excellent villages, a hundred female attendants, and twenty chariots, for bringing the good news that Arjuna is free from sorrow."