Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-181

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
तं विवक्षन्तमालक्ष्य कुरुराजो महामुनिम् ।
कथासंजननार्थाय चोदयामास पाण्डवः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
taṁ vivakṣantamālakṣya kururājo mahāmunim ,
kathāsaṁjananārthāya codayāmāsa pāṇḍavaḥ.
1. vaiśampāyanaḥ uvāca tam vivakṣantam ālakṣya kururājaḥ
mahāmunim kathāsaṃjananārthāya codayāmāsa pāṇḍavaḥ
1. Vaiśampāyana said: Observing that great sage (mahāmuni) about to speak, Yudhishthira, the king of the Kurus (kururāja), prompted him to begin the narration of the story.
भवान्दैवतदैत्यानामृषीणां च महात्मनाम् ।
राजर्षीणां च सर्वेषां चरितज्ञः सनातनः ॥२॥
2. bhavāndaivatadaityānāmṛṣīṇāṁ ca mahātmanām ,
rājarṣīṇāṁ ca sarveṣāṁ caritajñaḥ sanātanaḥ.
2. bhavān daivatadaityānām ṛṣīṇām ca mahātmanām
rājarṣīṇām ca sarveṣām caritajñaḥ sanātanaḥ
2. You are eternal and the knower of the conduct of all gods, demons, great souls (mahātman), sages, and royal sages.
सेव्यश्चोपासितव्यश्च मतो नः काङ्क्षितश्चिरम् ।
अयं च देवकीपुत्रः प्राप्तोऽस्मानवलोककः ॥३॥
3. sevyaścopāsitavyaśca mato naḥ kāṅkṣitaściram ,
ayaṁ ca devakīputraḥ prāpto'smānavalokakaḥ.
3. sevyaḥ ca upāsitavyaḥ ca mataḥ naḥ kāṅkṣitaḥ ciram
ayam ca devakīputraḥ prāptaḥ asmān avalokakaḥ
3. He is to be served and worshipped, and has been long desired by us. Moreover, this son of Devaki has arrived to observe us.
भवत्येव हि मे बुद्धिर्दृष्ट्वात्मानं सुखाच्च्युतम् ।
धार्तराष्ट्रांश्च दुर्वृत्तानृध्यतः प्रेक्ष्य सर्वशः ॥४॥
4. bhavatyeva hi me buddhirdṛṣṭvātmānaṁ sukhāccyutam ,
dhārtarāṣṭrāṁśca durvṛttānṛdhyataḥ prekṣya sarvaśaḥ.
4. bhavati eva hi me buddhiḥ dṛṣṭvā ātmānam sukhāt cyutam
dhārtarāṣṭrān ca durvṛttān ṛdhyataḥ prekṣya sarvaśaḥ
4. Indeed, my understanding becomes such upon seeing myself (ātman) deprived of happiness, and observing the wicked sons of Dhritarashtra prospering in every way.
कर्मणः पुरुषः कर्ता शुभस्याप्यशुभस्य च ।
स्वफलं तदुपाश्नाति कथं कर्ता स्विदीश्वरः ॥५॥
5. karmaṇaḥ puruṣaḥ kartā śubhasyāpyaśubhasya ca ,
svaphalaṁ tadupāśnāti kathaṁ kartā svidīśvaraḥ.
5. karmaṇaḥ puruṣaḥ kartā śubhasya api aśubhasya ca
svaphalam tat upāśnāti katham kartā svit īśvaraḥ
5. A person (puruṣa) is the doer of both auspicious and inauspicious actions (karma). He experiences the results of his own actions. How, then, can the Lord (īśvara) be the doer?
अथ वा सुखदुःखेषु नृणां ब्रह्मविदां वर ।
इह वा कृतमन्वेति परदेहेऽथ वा पुनः ॥६॥
6. atha vā sukhaduḥkheṣu nṛṇāṁ brahmavidāṁ vara ,
iha vā kṛtamanveti paradehe'tha vā punaḥ.
6. atha vā sukhaduḥkheṣu nṛṇām brahmavidām vara
iha vā kṛtam anveti paradehe atha vā punaḥ
6. Or, O best among those who know Brahman, does the action (karma) performed by human beings follow them, whether experiencing pleasures and pains in this world, or again in another body?
देही च देहं संत्यज्य मृग्यमाणः शुभाशुभैः ।
कथं संयुज्यते प्रेत्य इह वा द्विजसत्तम ॥७॥
7. dehī ca dehaṁ saṁtyajya mṛgyamāṇaḥ śubhāśubhaiḥ ,
kathaṁ saṁyujyate pretya iha vā dvijasattama.
7. dehī ca deham saṃtyajya mṛgyamāṇaḥ śubhāśubhaiḥ
katham saṃyujyate pretya iha vā dvijasattama
7. And how does the embodied soul (dehī), having abandoned the body and being pursued by good and bad actions, become united (with their consequences) after death, or even here in this world, O best among the twice-born (dvija)?
ऐहलौकिकमेवैतदुताहो पारलौकिकम् ।
क्व च कर्माणि तिष्ठन्ति जन्तोः प्रेतस्य भार्गव ॥८॥
8. aihalaukikamevaitadutāho pāralaukikam ,
kva ca karmāṇi tiṣṭhanti jantoḥ pretasya bhārgava.
8. aihalaukikam eva etat uta āho pāralaukikam kva
ca karmāṇi tiṣṭhanti jantoḥ pretasya bhārgava
8. Is this indeed related to this world, or is it related to the next world? And where do the actions (karma) of a departed living being remain, O Bhargava?
मार्कण्डेय उवाच ।
त्वद्युक्तोऽयमनुप्रश्नो यथावद्वदतां वर ।
विदितं वेदितव्यं ते स्थित्यर्थमनुपृच्छसि ॥९॥
9. mārkaṇḍeya uvāca ,
tvadyukto'yamanupraśno yathāvadvadatāṁ vara ,
viditaṁ veditavyaṁ te sthityarthamanupṛcchasi.
9. mārkaṇḍeyaḥ uvāca tvat yuktaḥ ayam anupraśnaḥ yathāvat
vadatām vara viditam veditavyam te sthityartham anupṛcchasi
9. Mārkaṇḍeya said: 'This question from you is appropriate, O best among speakers. What is to be known is already known by you; you are asking (again) for the sake of confirmation.'
अत्र ते वर्तयिष्यामि तदिहैकमनाः शृणु ।
यथेहामुत्र च नरः सुखदुःखमुपाश्नुते ॥१०॥
10. atra te vartayiṣyāmi tadihaikamanāḥ śṛṇu ,
yathehāmutra ca naraḥ sukhaduḥkhamupāśnute.
10. atra te vartayiṣyāmi tat iha ekamanāḥ śṛṇu |
yathā iha amutra ca naraḥ sukhaduḥkham upāśnute
10. Here, I will explain that to you. Listen with a concentrated mind how a person experiences happiness and misery both in this world and in the next.
निर्मलानि शरीराणि विशुद्धानि शरीरिणाम् ।
ससर्ज धर्मतन्त्राणि पूर्वोत्पन्नः प्रजापतिः ॥११॥
11. nirmalāni śarīrāṇi viśuddhāni śarīriṇām ,
sasarja dharmatantrāṇi pūrvotpannaḥ prajāpatiḥ.
11. nirmalāni śarīrāṇi viśuddhāni śarīriṇām |
sasarja dharmatantrāṇi pūrva utpannaḥ prajāpatiḥ
11. The primordial Prajāpati created pure and thoroughly purified bodies for embodied beings, and also the systems of natural law (dharma).
अमोघबलसंकल्पाः सुव्रताः सत्यवादिनः ।
ब्रह्मभूता नराः पुण्याः पुराणाः कुरुनन्दन ॥१२॥
12. amoghabalasaṁkalpāḥ suvratāḥ satyavādinaḥ ,
brahmabhūtā narāḥ puṇyāḥ purāṇāḥ kurunandana.
12. amoghabalasaṅkalpāḥ suvratāḥ satyavādinaḥ |
brahmabhūtā narāḥ puṇyāḥ purāṇāḥ kurunandana
12. O descendant of Kuru (Kurunandana), these virtuous, ancient people are those whose resolves are of unfailing power, who observe excellent vows, who speak the truth, and who have become one with Brahman (brahman).
सर्वे देवैः समायान्ति स्वच्छन्देन नभस्तलम् ।
ततश्च पुनरायान्ति सर्वे स्वच्छन्दचारिणः ॥१३॥
13. sarve devaiḥ samāyānti svacchandena nabhastalam ,
tataśca punarāyānti sarve svacchandacāriṇaḥ.
13. sarve devaiḥ samāyānti svacchandena nabhastalam
| tataḥ ca punaḥ āyānti sarve svacchandacāriṇaḥ
13. All of them, by their own will, ascend to the celestial realm along with the gods. And from there, all those who move freely return again.
स्वच्छन्दमरणाश्चासन्नराः स्वच्छन्दजीविनः ।
अल्पबाधा निरातङ्का सिद्धार्था निरुपद्रवाः ॥१४॥
14. svacchandamaraṇāścāsannarāḥ svacchandajīvinaḥ ,
alpabādhā nirātaṅkā siddhārthā nirupadravāḥ.
14. svacchandamaraṇāḥ ca āsan narāḥ svacchandajīvinaḥ
alpabādhāḥ nirātaṅkāḥ siddhārthāḥ nirupadravāḥ
14. Humans lived and died according to their own will, experiencing few afflictions, free from anxiety, having their purposes fulfilled, and untouched by misfortunes.
द्रष्टारो देवसंघानामृषीणां च महात्मनाम् ।
प्रत्यक्षाः सर्वधर्माणां दान्ता विगतमत्सराः ॥१५॥
15. draṣṭāro devasaṁghānāmṛṣīṇāṁ ca mahātmanām ,
pratyakṣāḥ sarvadharmāṇāṁ dāntā vigatamatsarāḥ.
15. draṣṭāraḥ devasaṅghānām ṛṣīṇām ca mahātmanām
pratyakṣāḥ sarvadharmāṇām dāntāḥ vigatamatsarāḥ
15. They were seers of the divine assemblies and of the great-souled sages. They had direct perception of all natural laws (dharma), were self-controlled, and free from envy.
आसन्वर्षसहस्राणि तथा पुत्रसहस्रिणः ।
ततः कालान्तरेऽन्यस्मिन्पृथिवीतलचारिणः ॥१६॥
16. āsanvarṣasahasrāṇi tathā putrasahasriṇaḥ ,
tataḥ kālāntare'nyasminpṛthivītalacāriṇaḥ.
16. āsan varṣasahasrāṇi tathā putrasahasriṇaḥ
tataḥ kālāntare anyasmin pṛthivītalacāriṇaḥ
16. They lived for thousands of years and similarly had thousands of sons. Then, in another age, they became wanderers on the surface of the earth.
कामक्रोधाभिभूतास्ते मायाव्याजोपजीविनः ।
लोभमोहाभिभूताश्च त्यक्ता देवैस्ततो नराः ॥१७॥
17. kāmakrodhābhibhūtāste māyāvyājopajīvinaḥ ,
lobhamohābhibhūtāśca tyaktā devaistato narāḥ.
17. kāmakrodhābhibhūtāḥ te māyāvyājopajīvinaḥ
lobhamohābhibhūtāḥ ca tyaktāḥ devaiḥ tataḥ narāḥ
17. Those humans, overcome by desire and anger, living by illusion (māyā) and deceit, and also overwhelmed by greed and delusion, were then forsaken by the gods.
अशुभैः कर्मभिः पापास्तिर्यङ्नरकगामिनः ।
संसारेषु विचित्रेषु पच्यमानाः पुनः पुनः ॥१८॥
18. aśubhaiḥ karmabhiḥ pāpāstiryaṅnarakagāminaḥ ,
saṁsāreṣu vicitreṣu pacyamānāḥ punaḥ punaḥ.
18. aśubhaiḥ karmabhiḥ pāpāḥ tiryak narakagāminaḥ
saṃsāreṣu vicitreṣu pacyamānāḥ punaḥ punaḥ
18. Those sinful individuals, by their inauspicious actions (karma), become destined for subhuman existences and hell, being tormented again and again in various cycles of transmigration (saṃsāra).
मोघेष्टा मोघसंकल्पा मोघज्ञाना विचेतसः ।
सर्वातिशङ्किनश्चैव संवृत्ताः क्लेशभागिनः ।
अशुभैः कर्मभिश्चापि प्रायशः परिचिह्निताः ॥१९॥
19. mogheṣṭā moghasaṁkalpā moghajñānā vicetasaḥ ,
sarvātiśaṅkinaścaiva saṁvṛttāḥ kleśabhāginaḥ ,
aśubhaiḥ karmabhiścāpi prāyaśaḥ paricihnitāḥ.
19. mogheṣṭāḥ moghasaṃkalpāḥ moghajñānāḥ
vicetasaḥ sarvātiśaṅkinaḥ ca eva
saṃvṛttāḥ kleśabhāginaḥ aśubhaiḥ
karmabhiḥ ca api prāyaśaḥ paricihnitāḥ
19. They are individuals whose endeavors, intentions, and knowledge are futile; they are bewildered and excessively suspicious of everything. They verily become partakers of misery, and are generally marked by inauspicious actions (karma).
दौष्कुल्या व्याधिबहुला दुरात्मानोऽप्रतापिनः ।
भवन्त्यल्पायुषः पापा रौद्रकर्मफलोदयाः ।
नाथन्तः सर्वकामानां नास्तिका भिन्नसेतवः ॥२०॥
20. dauṣkulyā vyādhibahulā durātmāno'pratāpinaḥ ,
bhavantyalpāyuṣaḥ pāpā raudrakarmaphalodayāḥ ,
nāthantaḥ sarvakāmānāṁ nāstikā bhinnasetavaḥ.
20. dauṣkulyāḥ vyādhibahulāḥ durātmānaḥ
apratāpinaḥ bhavanti alpāyuṣaḥ pāpāḥ
raudrakarmaphalodayāḥ nāthantaḥ
sarvakāmānām nāstikāḥ bhinnasetavaḥ
20. They are born into ignoble families, are afflicted by many diseases, possess wicked souls (ātman), and lack glory. These sinful, short-lived individuals experience the dreadful fruits of their actions (karma). Constantly seeking all their desires, they are disbelievers who break moral boundaries.
जन्तोः प्रेतस्य कौन्तेय गतिः स्वैरिह कर्मभिः ।
प्राज्ञस्य हीनबुद्धेश्च कर्मकोशः क्व तिष्ठति ॥२१॥
21. jantoḥ pretasya kaunteya gatiḥ svairiha karmabhiḥ ,
prājñasya hīnabuddheśca karmakośaḥ kva tiṣṭhati.
21. jantoḥ pretasya kaunteya gatiḥ svaiḥ iha karmabhiḥ
prājñasya hīnabuddheḥ ca karmakośaḥ kva tiṣṭhati
21. O son of Kuntī (Kaunteya), the destiny of a departed being in this world is determined by its own actions (karma). Furthermore, where does the storehouse of actions (karma) reside for the wise, and for the one with deficient intellect?
क्वस्थस्तत्समुपाश्नाति सुकृतं यदि वेतरत् ।
इति ते दर्शनं यच्च तत्राप्यनुनयं शृणु ॥२२॥
22. kvasthastatsamupāśnāti sukṛtaṁ yadi vetarat ,
iti te darśanaṁ yacca tatrāpyanunayaṁ śṛṇu.
22. kvasthaḥ tat samupāśnāti sukṛtaṃ yadi vā itarat
iti te darśanaṃ yat ca tatra api anunayaṃ śṛṇu
22. You ask where a person experiences the results of their good (sukṛta) or bad (itara) actions (karma)? And whatever your philosophy (darśana) on this matter may be, listen also to my explanation (anunaya) regarding it.
अयमादिशरीरेण देवसृष्टेन मानवः ।
शुभानामशुभानां च कुरुते संचयं महत् ॥२३॥
23. ayamādiśarīreṇa devasṛṣṭena mānavaḥ ,
śubhānāmaśubhānāṁ ca kurute saṁcayaṁ mahat.
23. ayam ādiśarīreṇa devasṛṣṭena mānavaḥ
śubhānām aśubhānām ca kurute sañcayaṃ mahat
23. This human being (mānava), endowed with the primal body created by the gods, accumulates a great store of both auspicious and inauspicious (karma).
आयुषोऽन्ते प्रहायेदं क्षीणप्रायं कलेवरम् ।
संभवत्येव युगपद्योनौ नास्त्यन्तराभवः ॥२४॥
24. āyuṣo'nte prahāyedaṁ kṣīṇaprāyaṁ kalevaram ,
saṁbhavatyeva yugapadyonau nāstyantarābhavaḥ.
24. āyuṣaḥ ante prahāya idaṃ kṣīṇaprāyaṃ kalevaraṃ
saṃbhavati eva yugapat yonau na asti antarābhavaḥ
24. At the end of life, after abandoning this body (kalevara) that is almost completely worn out, a being is immediately born in a new womb (yoni). There is no intermediate existence (antarābhava) between lives.
तत्रास्य स्वकृतं कर्म छायेवानुगतं सदा ।
फलत्यथ सुखार्हो वा दुःखार्हो वापि जायते ॥२५॥
25. tatrāsya svakṛtaṁ karma chāyevānugataṁ sadā ,
phalatyatha sukhārho vā duḥkhārho vāpi jāyate.
25. tatra asya svakṛtaṃ karma chāyā iva anugataṃ sadā
phalati atha sukhārhaḥ vā duḥkhārhaḥ vā api jāyate
25. In that new life, his (karma), which he himself performed, always follows him like a shadow and bears fruit. Consequently, he becomes either deserving of happiness or deserving of sorrow.
कृतान्तविधिसंयुक्तः स जन्तुर्लक्षणैः शुभैः ।
अशुभैर्वा निरादानो लक्ष्यते ज्ञानदृष्टिभिः ॥२६॥
26. kṛtāntavidhisaṁyuktaḥ sa janturlakṣaṇaiḥ śubhaiḥ ,
aśubhairvā nirādāno lakṣyate jñānadṛṣṭibhiḥ.
26. kṛtāntavidhisaṃyuktaḥ saḥ jantuḥ lakṣaṇaiḥ śubhaiḥ
aśubhaiḥ vā nirādānaḥ lakṣyate jñānadṛṣṭibhiḥ
26. That creature, bound by the ordinance of fate (kṛtānta), is perceived by those with spiritual insight (jñānadṛṣṭi) through auspicious or inauspicious signs, being without personal acquisitions.
एषा तावदबुद्धीनां गतिरुक्ता युधिष्ठिर ।
अतः परं ज्ञानवतां निबोध गतिमुत्तमाम् ॥२७॥
27. eṣā tāvadabuddhīnāṁ gatiruktā yudhiṣṭhira ,
ataḥ paraṁ jñānavatāṁ nibodha gatimuttamām.
27. eṣā tāvat abuddhīnām gatiḥ uktā yudhiṣṭhira
ataḥ param jñānavatām nibodha gatim uttamām
27. O Yudhiṣṭhira, this much has been stated concerning the state (gati) of the ignorant. Now, understand the supreme state (gati) of those who possess knowledge.
मनुष्यास्तप्ततपसः सर्वागमपरायणाः ।
स्थिरव्रताः सत्यपरा गुरुशुश्रूषणे रताः ॥२८॥
28. manuṣyāstaptatapasaḥ sarvāgamaparāyaṇāḥ ,
sthiravratāḥ satyaparā guruśuśrūṣaṇe ratāḥ.
28. manuṣyāḥ taptatapasyaḥ sarvāgamaparāyaṇāḥ
sthiravratāḥ satyaparāḥ guruśuśrūṣaṇe ratāḥ
28. Those humans who have performed severe austerities (tapas), who are devoted to all scriptural traditions, firm in their vows, committed to truth, and engaged in serving their teacher (guru).
सुशीलाः शुक्लजातीयाः क्षान्ता दान्ताः सुतेजसः ।
शुभयोन्यन्तरगताः प्रायशः शुभलक्षणाः ॥२९॥
29. suśīlāḥ śuklajātīyāḥ kṣāntā dāntāḥ sutejasaḥ ,
śubhayonyantaragatāḥ prāyaśaḥ śubhalakṣaṇāḥ.
29. suśīlāḥ śuklajātīyāḥ kṣāntāḥ dāntāḥ sutejasaḥ
śubhayonyantaragatāḥ prāyaśaḥ śubhalakṣaṇāḥ
29. They are of excellent character, born in pure lineages, patient, self-controlled, and endowed with great splendor. Generally, they are born into auspicious conditions and possess auspicious characteristics.
जितेन्द्रियत्वाद्वशिनः शुक्लत्वान्मन्दरोगिणः ।
अल्पबाधपरित्रासाद्भवन्ति निरुपद्रवाः ॥३०॥
30. jitendriyatvādvaśinaḥ śuklatvānmandarogiṇaḥ ,
alpabādhaparitrāsādbhavanti nirupadravāḥ.
30. jitendriyatvāt vaśinaḥ śuklatvāt mandarogiṇaḥ
alpabādhaparitrāsāt bhavanti nirupadravāḥ
30. Because of their mastery over the senses and purity, the self-controlled (vaśinaḥ) and those with minor illnesses become free from afflictions, being protected from even small troubles.
च्यवन्तं जायमानं च गर्भस्थं चैव सर्वशः ।
स्वमात्मानं परं चैव बुध्यन्ते ज्ञानचक्षुषः ।
कर्मभूमिमिमां प्राप्य पुनर्यान्ति सुरालयम् ॥३१॥
31. cyavantaṁ jāyamānaṁ ca garbhasthaṁ caiva sarvaśaḥ ,
svamātmānaṁ paraṁ caiva budhyante jñānacakṣuṣaḥ ,
karmabhūmimimāṁ prāpya punaryānti surālayam.
31. cyavantaṃ jāyamānaṃ ca garbhasthaṃ ca
eva sarvaśaḥ svam ātmānaṃ paraṃ ca
eva budhyante jñānacakṣuṣaḥ karmabhūmim
imām prāpya punar yānti surālayam
31. Those with the eye of knowledge (jñānacakṣuṣaḥ) fully understand their own self (ātman) and the Supreme in all states - whether it is departing from a previous state, being born, or residing in the womb. Having attained this land of action (karma-bhūmi), they return again to the abode of the gods.
किंचिद्दैवाद्धठात्किंचित्किंचिदेव स्वकर्मभिः ।
प्राप्नुवन्ति नरा राजन्मा तेऽस्त्वन्या विचारणा ॥३२॥
32. kiṁciddaivāddhaṭhātkiṁcitkiṁcideva svakarmabhiḥ ,
prāpnuvanti narā rājanmā te'stvanyā vicāraṇā.
32. kiṃcit daivāt haṭhāt kiṃcit kiṃcit eva svakarmabhiḥ
prāpnuvanti narā rājan mā te astu anyā vicāraṇā
32. O King, people obtain certain things by destiny, some by chance, and some indeed by their own actions (karma). Let there be no other thought or deliberation on this matter for you.
इमामत्रोपमां चापि निबोध वदतां वर ।
मनुष्यलोके यच्छ्रेयः परं मन्ये युधिष्ठिर ॥३३॥
33. imāmatropamāṁ cāpi nibodha vadatāṁ vara ,
manuṣyaloke yacchreyaḥ paraṁ manye yudhiṣṭhira.
33. imām atra upamām ca api nibodha vadatām vara
manuṣyaloke yat śreyaḥ param manye yudhiṣṭhira
33. O best of speakers, and also understand this analogy here. O Yudhiṣṭhira, I consider what is supremely beneficial in the human world.
इह वैकस्य नामुत्र अमुत्रैकस्य नो इह ।
इह चामुत्र चैकस्य नामुत्रैकस्य नो इह ॥३४॥
34. iha vaikasya nāmutra amutraikasya no iha ,
iha cāmutra caikasya nāmutraikasya no iha.
34. iha vai ekasya na amutra amutra ekasya no iha
iha ca amutra ca ekasya na amutra ekasya no iha
34. Indeed, for one person, what is sought is found here, not in the other world. For another person, it is found in the other world, not here. For a third person, it is found both here and in the other world. And for yet another, it is found neither in the other world nor here.
धनानि येषां विपुलानि सन्ति नित्यं रमन्ते सुविभूषिताङ्गाः ।
तेषामयं शत्रुवरघ्न लोको नासौ सदा देहसुखे रतानाम् ॥३५॥
35. dhanāni yeṣāṁ vipulāni santi; nityaṁ ramante suvibhūṣitāṅgāḥ ,
teṣāmayaṁ śatruvaraghna loko; nāsau sadā dehasukhe ratānām.
35. dhanāni yeṣām vipulāni santi
nityam ramante suvibhūṣitāṅgāḥ
teṣām ayam śatruvaraghna lokaḥ
na asau sadā dehasukhe ratānām
35. O slayer of the best enemies ("śatruvaraghna"), this world (loka) is for those whose abundant wealth allows them to always delight with well-adorned bodies. However, that [other world] is not for those who are always indulged in bodily pleasures.
ये योगयुक्तास्तपसि प्रसक्ताः स्वाध्यायशीला जरयन्ति देहान् ।
जितेन्द्रिया भूतहिते निविष्टास्तेषामसौ नायमरिघ्न लोकः ॥३६॥
36. ye yogayuktāstapasi prasaktāḥ; svādhyāyaśīlā jarayanti dehān ,
jitendriyā bhūtahite niviṣṭā;steṣāmasau nāyamarighna lokaḥ.
36. ye yoga yuktāḥ tapasi prasaktāḥ
svādhyāyaśīlāḥ jarayanti dehān
jitendriyāḥ bhūtahite niviṣṭāḥ
teṣām asau na ayam arighna lokaḥ
36. O slayer of enemies ("arighna"), for those who are endowed with (yoga) disciplines ("yoga"), engaged in austerity (tapas), devoted to self-study ("svādhyāya"), who wear out their bodies [through discipline], who have conquered their senses, and who are dedicated to the welfare of beings, that [other world] belongs to them, not this [worldly] realm.
ये धर्ममेव प्रथमं चरन्ति धर्मेण लब्ध्वा च धनानि काले ।
दारानवाप्य क्रतुभिर्यजन्ते तेषामयं चैव परश्च लोकः ॥३७॥
37. ye dharmameva prathamaṁ caranti; dharmeṇa labdhvā ca dhanāni kāle ,
dārānavāpya kratubhiryajante; teṣāmayaṁ caiva paraśca lokaḥ.
37. ye dharmam eva prathamam caranti
dharmeṇa labdhvā ca dhanāni kāle
dārān avāpya kratubhiḥ yajante
teṣām ayam ca eva paraḥ ca lokaḥ
37. For those who first practice "dharma" (natural law), and having acquired wealth through "dharma" (natural law) at the right time, and having obtained wives, perform sacrifices ("yajña"), both this world (loka) and the next belong to them.
ये नैव विद्यां न तपो न दानं न चापि मूढाः प्रजने यतन्ते ।
न चाधिगच्छन्ति सुखान्यभाग्यास्तेषामयं चैव परश्च नास्ति ॥३८॥
38. ye naiva vidyāṁ na tapo na dānaṁ; na cāpi mūḍhāḥ prajane yatante ,
na cādhigacchanti sukhānyabhāgyā;steṣāmayaṁ caiva paraśca nāsti.
38. ye na eva vidyām na tapaḥ na dānam
na ca api mūḍhāḥ prajane yatante
na ca adhigacchanti sukhāni abhāgyāḥ
teṣām ayam ca eva paraḥ ca na asti
38. Those foolish and unfortunate individuals who endeavor neither for knowledge, nor for spiritual discipline (tapas), nor for charity (dāna), nor for procreation, and who consequently do not attain happiness, for them neither this world nor the next exists.
सर्वे भवन्तस्त्वतिवीर्यसत्त्वा दिव्यौजसः संहननोपपन्नाः ।
लोकादमुष्मादवनिं प्रपन्नाः स्वधीतविद्याः सुरकार्यहेतोः ॥३९॥
39. sarve bhavantastvativīryasattvā; divyaujasaḥ saṁhananopapannāḥ ,
lokādamuṣmādavaniṁ prapannāḥ; svadhītavidyāḥ surakāryahetoḥ.
39. sarve bhavantaḥ tu ativīryasattvāḥ
divyaujasaḥ saṃhanana upapannāḥ
lokāt amuṣmāt avanim prapannāḥ
svadhīta vidyāḥ surakārya hetoḥ
39. Indeed, all of you, possessing extraordinary strength and courage, endowed with divine vitality, and having powerful constitutions, have descended from that world to this Earth, having thoroughly mastered your knowledge, for the sake of the gods' mission.
कृत्वैव कर्माणि महान्ति शूरास्तपोदमाचारविहारशीलाः ।
देवानृषीन्प्रेतगणांश्च सर्वान्संतर्पयित्वा विधिना परेण ॥४०॥
40. kṛtvaiva karmāṇi mahānti śūrā;stapodamācāravihāraśīlāḥ ,
devānṛṣīnpretagaṇāṁśca sarvā;nsaṁtarpayitvā vidhinā pareṇa.
40. kṛtvā eva karmāṇi mahānti śūrāḥ
tapaḥ dama ācāra vihāra śīlāḥ
devān ṛṣīn pretagaṇān ca sarvān
saṃtarpayitvā vidhinā pareṇa
40. Indeed, these valiant ones, having performed great actions (karma), who are accustomed to spiritual discipline (tapas), self-control, proper conduct, and spiritual practices, and having satisfied all the gods, sages, and hosts of departed spirits according to the supreme method (this sentence continues into the next verse).
स्वर्गं परं पुण्यकृतां निवासं क्रमेण संप्राप्स्यथ कर्मभिः स्वैः ।
मा भूद्विशङ्का तव कौरवेन्द्र दृष्ट्वात्मनः क्लेशमिमं सुखार्ह ॥४१॥
41. svargaṁ paraṁ puṇyakṛtāṁ nivāsaṁ; krameṇa saṁprāpsyatha karmabhiḥ svaiḥ ,
mā bhūdviśaṅkā tava kauravendra; dṛṣṭvātmanaḥ kleśamimaṁ sukhārha.
41. svargam param puṇyakṛtām nivāsam
krameṇa saṃprāpsyatha karmabhiḥ svaiḥ
mā bhūt viśaṅkā tava kauravendra
dṛṣṭvā ātmanaḥ kleśam imam sukha arha
41. In due course, you will attain the supreme heaven, the abode of those who perform meritorious deeds, through your own actions (karma). O Lord of the Kurus, seeing this distress of your own self (ātman), which truly deserves happiness, let no doubt arise in your mind.