Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-8, chapter-33

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
विदार्य कर्णस्तां सेनां धर्मराजमुपाद्रवत् ।
रथहस्त्यश्वपत्तीनां सहस्रैः परिवारितः ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
vidārya karṇastāṁ senāṁ dharmarājamupādravat ,
rathahastyaśvapattīnāṁ sahasraiḥ parivāritaḥ.
1. sañjayaḥ uvāca vidārya karṇaḥ tām senām dharmarājam
upādravat rathahastyaśvapattīnām sahasraiḥ parivāritaḥ
1. sañjayaḥ uvāca karṇaḥ tām senām vidārya rathahastyaśvapattīnām
sahasraiḥ parivāritaḥ dharmarājam upādravat
1. Sañjaya said: Karṇa, having torn apart that army, rushed towards Dharmarāja (Yudhishthira), surrounded by thousands of chariots, elephants, horses, and foot-soldiers.
नानायुधसहस्राणि प्रेषितान्यरिभिर्वृषः ।
छित्त्वा बाणशतैरुग्रैस्तानविध्यदसंभ्रमः ॥२॥
2. nānāyudhasahasrāṇi preṣitānyaribhirvṛṣaḥ ,
chittvā bāṇaśatairugraistānavidhyadasaṁbhramaḥ.
2. nānāyudhasahasrāṇi preṣitāni aribhiḥ vṛṣaḥ
chittvā bāṇaśataiḥ ugraiḥ tān avidhyat asaṃbhramaḥ
2. asaṃbhramaḥ vṛṣaḥ aribhiḥ preṣitāni nānāyudhasahasrāṇi
chittvā ugraiḥ bāṇaśataiḥ tān avidhyat
2. Undismayed, Karṇa (Vṛṣa) cut down thousands of various weapons that were launched by the enemies, and then pierced those enemies with hundreds of fierce arrows.
निचकर्त शिरांस्येषां बाहूनूरूंश्च सर्वशः ।
ते हता वसुधां पेतुर्भग्नाश्चान्ये विदुद्रुवुः ॥३॥
3. nicakarta śirāṁsyeṣāṁ bāhūnūrūṁśca sarvaśaḥ ,
te hatā vasudhāṁ peturbhagnāścānye vidudruvuḥ.
3. nicakarta śirāṃsi eṣām bāhūn ūrūm ca sarvaśaḥ te
hatāḥ vasudhām petuḥ bhagnāḥ ca anye vidudruvuḥ
3. saḥ eṣām śirāṃsi bāhūn ūrūm ca sarvaśaḥ nicakarta
te hatāḥ vasudhām petuḥ ca anye bhagnāḥ vidudruvuḥ
3. He completely severed their heads, arms, and thighs. Struck down, they fell to the earth, while others, defeated, fled.
द्रविडान्ध्रनिषादास्तु पुनः सात्यकिचोदिताः ।
अभ्यर्दयञ्जिघांसन्तः पत्तयः कर्णमाहवे ॥४॥
4. draviḍāndhraniṣādāstu punaḥ sātyakicoditāḥ ,
abhyardayañjighāṁsantaḥ pattayaḥ karṇamāhave.
4. draviḍāndhraniṣādāḥ tu punaḥ sātyakicoditāḥ
abhyardayan jighāṃsantaḥ pattayaḥ karṇam āhave
4. punaḥ draviḍāndhraniṣādāḥ pattayaḥ sātyakicoditāḥ
jighāṃsantaḥ āhave karṇam abhyardayan tu
4. Again, the Dravida, Andhra, and Niṣāda foot soldiers, urged by Sātyaki, harassed Karna in battle, intent on killing him.
ते विबाहुशिरस्त्राणाः प्रहताः कर्णसायकैः ।
पेतुः पृथिव्यां युगपच्छिन्नं शालवनं यथा ॥५॥
5. te vibāhuśirastrāṇāḥ prahatāḥ karṇasāyakaiḥ ,
petuḥ pṛthivyāṁ yugapacchinnaṁ śālavanaṁ yathā.
5. te vibāhuśirastrāṇāḥ prahatāḥ karṇasāyakaiḥ
petuḥ pṛthivyām yugapat chinnam śālavanam yathā
5. te karṇasāyakaiḥ prahatāḥ vibāhuśirastrāṇāḥ
chinnam śālavanam yathā yugapat pṛthivyām petuḥ
5. Struck by Karna's arrows, their arms and helmets shattered, they simultaneously fell to the earth, just like a śāla forest cut down.
एवं योधशतान्याजौ सहस्राण्ययुतानि च ।
हतानीयुर्महीं देहैर्यशसापूरयन्दिशः ॥६॥
6. evaṁ yodhaśatānyājau sahasrāṇyayutāni ca ,
hatānīyurmahīṁ dehairyaśasāpūrayandiśaḥ.
6. evam yodhaśatāni ājau sahasrāṇi ayutāni ca
hatāni īyuḥ mahīm dehaiḥ yaśasā āpūrayan diśaḥ
6. evam ājau hatāni yodhaśatāni sahasrāṇi ayutāni
ca dehaiḥ mahīm īyuḥ yaśasā diśaḥ āpūrayan
6. Thus, hundreds, thousands, and tens of thousands of warriors, killed in battle, went to the earth with their bodies, their fame filling the directions.
अथ वैकर्तनं कर्णं रणे क्रुद्धमिवान्तकम् ।
रुरुधुः पाण्डुपाञ्चाला व्याधिं मन्त्रौषधैरिव ॥७॥
7. atha vaikartanaṁ karṇaṁ raṇe kruddhamivāntakam ,
rurudhuḥ pāṇḍupāñcālā vyādhiṁ mantrauṣadhairiva.
7. atha vaikartanam karṇam raṇe kruddham iva antakam
rurudhuḥ pāṇḍupāñcālāḥ vyādhim mantrauṣadhaiḥ iva
7. atha pāṇḍupāñcālāḥ raṇe kruddham antakam iva
vaikartanam karṇam vyādhim mantrauṣadhaiḥ iva rurudhuḥ
7. Then, in battle, the Pandavas and Panchalas checked Karna, the son of Vikartana, who was enraged like the god of death, just as one checks a disease with incantations (mantra) and medicines.
स तान्प्रमृद्याभ्यपतत्पुनरेव युधिष्ठिरम् ।
मन्त्रौषधिक्रियातीतो व्याधिरत्युल्बणो यथा ॥८॥
8. sa tānpramṛdyābhyapatatpunareva yudhiṣṭhiram ,
mantrauṣadhikriyātīto vyādhiratyulbaṇo yathā.
8. saḥ tān pramṛdya abhyapatat punaḥ eva yudhiṣṭhiram
mantrauṣadhikriyātītaḥ vyādhiḥ atyulbaṇaḥ yathā
8. saḥ tān pramṛdya punaḥ eva yudhiṣṭhiram abhyapatat,
yathā mantrauṣadhikriyātītaḥ atyulbaṇaḥ vyādhiḥ
8. Having crushed them, he rushed again upon Yudhiṣṭhira, just like an exceedingly virulent disease that is beyond the reach of incantations, medicines, or rituals.
स राजगृद्धिभी रुद्धः पाण्डुपाञ्चालकेकयैः ।
नाशकत्तानतिक्रान्तुं मृत्युर्ब्रह्मविदो यथा ॥९॥
9. sa rājagṛddhibhī ruddhaḥ pāṇḍupāñcālakekayaiḥ ,
nāśakattānatikrāntuṁ mṛtyurbrahmavido yathā.
9. saḥ rājagṛddhibhiḥ ruddhaḥ pāṇḍupāñcālakekayaiḥ
na aśakat tān atikrāntum mṛtyuḥ brahmavidaḥ yathā
9. saḥ rājagṛddhibhiḥ pāṇḍupāñcālakekayaiḥ ruddhaḥ (san) tān atikrāntum na aśakat,
yathā brahmavidaḥ mṛtyuḥ (tān atikrāntum na śaknoti)
9. He, obstructed by the Pāṇḍavas, Pāñcālas, and Kekayas, who were desirous of kingship, was unable to overcome them, just as death (mṛtyu) cannot overcome one who knows the ultimate reality (brahman).
ततो युधिष्ठिरः कर्णमदूरस्थं निवारितम् ।
अब्रवीत्परवीरघ्नः क्रोधसंरक्तलोचनः ॥१०॥
10. tato yudhiṣṭhiraḥ karṇamadūrasthaṁ nivāritam ,
abravītparavīraghnaḥ krodhasaṁraktalocanaḥ.
10. tataḥ yudhiṣṭhiraḥ karṇam adūrastham nivāritam
abravīt paravīraghnaḥ krodhasaṃraktalocanaḥ
10. tataḥ paravīraghnaḥ krodhasaṃraktalocanaḥ
yudhiṣṭhiraḥ adūrastham nivāritam karṇam abravīt
10. Then Yudhiṣṭhira, the slayer of enemy heroes, whose eyes were red with anger, spoke to Karṇa, who was nearby and had been restrained.
कर्ण कर्ण वृथादृष्टे सूतपुत्र वचः शृणु ।
सदा स्पर्धसि संग्रामे फल्गुनेन यशस्विना ।
तथास्मान्बाधसे नित्यं धार्तराष्ट्रमते स्थितः ॥११॥
11. karṇa karṇa vṛthādṛṣṭe sūtaputra vacaḥ śṛṇu ,
sadā spardhasi saṁgrāme phalgunena yaśasvinā ,
tathāsmānbādhase nityaṁ dhārtarāṣṭramate sthitaḥ.
11. karṇa karṇa vṛthādṛṣṭe sūtaputra
vacaḥ śṛṇu sadā spardhasi saṃgrāme
phalgunena yaśasvinā tathā asmān bādhase
nityam dhārtarāṣṭramate sthitaḥ
11. karṇa karṇa,
vṛthādṛṣṭe sūtaputra! vacaḥ śṛṇu.
sadā saṃgrāme yaśasvinā phalgunena spardhasi.
tathā dhārtarāṣṭramate sthitaḥ (san) nityam asmān bādhase
11. Karṇa, Karṇa, O you of misguided vision, son of a charioteer, listen to my words! You always compete with the glorious Arjuna in battle. And thus, standing firm in the opinion of Dhṛtarāṣṭra's son, you constantly torment us.
यद्बलं यच्च ते वीर्यं प्रद्वेषो यश्च पाण्डुषु ।
तत्सर्वं दर्शयस्वाद्य पौरुषं महदास्थितः ।
युद्धश्रद्धां स तेऽद्याहं विनेष्यामि महाहवे ॥१२॥
12. yadbalaṁ yacca te vīryaṁ pradveṣo yaśca pāṇḍuṣu ,
tatsarvaṁ darśayasvādya pauruṣaṁ mahadāsthitaḥ ,
yuddhaśraddhāṁ sa te'dyāhaṁ vineṣyāmi mahāhave.
12. yad balam yat ca te vīryam pradveṣaḥ
yaḥ ca pāṇḍuṣu tat sarvam darśayasva adya
pauruṣam mahat āsthitaḥ yuddhaśraddhām
sa te adya aham vineṣyāmi mahāhave
12. te yat balam yat ca vīryam yaḥ ca pāṇḍuṣu pradveṣaḥ,
tat sarvam mahat pauruṣam āsthitaḥ adya darśayasva.
saḥ adya aham te yuddhaśraddhām mahāhave vineṣyāmi.
12. Whatever strength and valor you possess, and whatever hatred you harbor for the Pāṇḍavas, display all that great prowess (pauruṣa) today, having taken a firm stand. For I will surely extinguish your desire for battle (yuddhaśraddhā) today in this great war.
एवमुक्त्वा महाराज कर्णं पाण्डुसुतस्तदा ।
सुवर्णपुङ्खैर्दशभिर्विव्याधायस्मयैः शितैः ॥१३॥
13. evamuktvā mahārāja karṇaṁ pāṇḍusutastadā ,
suvarṇapuṅkhairdaśabhirvivyādhāyasmayaiḥ śitaiḥ.
13. evam uktvā mahārāja karṇam pāṇḍusutaḥ tadā
suvarṇapuṅkhaiḥ daśabhiḥ vivyādha āyasmayaiḥ śitaiḥ
13. mahārāja,
evam uktvā,
tadā pāṇḍusutaḥ karṇam suvarṇapuṅkhaiḥ daśabhiḥ āyasmayaiḥ śitaiḥ vivyādha.
13. Having spoken thus, O great king (Mahārāja), the son of Pāṇḍu (Arjuna) then pierced Karṇa with ten sharp, iron-made arrows, feathered with gold.
तं सूतपुत्रो नवभिः प्रत्यविध्यदरिंदमः ।
वत्सदन्तैर्महेष्वासः प्रहसन्निव भारत ॥१४॥
14. taṁ sūtaputro navabhiḥ pratyavidhyadariṁdamaḥ ,
vatsadantairmaheṣvāsaḥ prahasanniva bhārata.
14. tam sūtaputraḥ navabhiḥ pratyavidhyat arimdamḥ
vatsadantaiḥ maheṣvāsaḥ prahasan iva bhārata
14. bhārata,
arimdamḥ maheṣvāsaḥ sūtaputraḥ tam navabhiḥ vatsadantaiḥ prahasan iva pratyavidhyat.
14. O Bhārata, that son of Sūta (Karṇa), the subduer of enemies (arindama), who was a great archer (maheṣvāsa), pierced him (Arjuna) back with nine arrows shaped like calf's teeth (vatsadanta), as if smiling.
ततः क्षुराभ्यां पाञ्चाल्यौ चक्ररक्षौ महात्मनः ।
जघान समरे शूरः शरैः संनतपर्वभिः ॥१५॥
15. tataḥ kṣurābhyāṁ pāñcālyau cakrarakṣau mahātmanaḥ ,
jaghāna samare śūraḥ śaraiḥ saṁnataparvabhiḥ.
15. tataḥ kṣurābhyām pāñcālyau cakrarakṣau mahātmanaḥ
jaghāna samare śūraḥ śaraiḥ saṃnataparvabhiḥ
15. tataḥ śūraḥ samare kṣurābhyām saṃnataparvabhiḥ śaraiḥ mahātmanaḥ pāñcālyau cakrarakṣau jaghāna.
15. Then, the heroic Karṇa killed the two Pāñcāla warriors, who were the wheel-guards of the great-souled Arjuna, in battle with two crescent-shaped arrows (kṣura) and other arrows having bent joints (saṃnataparva).
तावुभौ धर्मराजस्य प्रवीरौ परिपार्श्वतः ।
रथाभ्याशे चकाशेते चन्द्रस्येव पुनर्वसू ॥१६॥
16. tāvubhau dharmarājasya pravīrau paripārśvataḥ ,
rathābhyāśe cakāśete candrasyeva punarvasū.
16. tau ubhau dharmarājasya pravīrau paripārśvataḥ
rathābhyāśe cakāśete candrasya iva punarvasū
16. dharmarājasya tau ubhau pravīrau rathābhyāśe
paripārśvataḥ candrasya iva punarvasū cakāśete
16. Those two excellent heroes, standing on both sides of the king of righteousness (dharma) near his chariot, shone brightly like the Punarvasu stars shine alongside the Moon.
युधिष्ठिरः पुनः कर्णमविध्यत्त्रिंशता शरैः ।
सुषेणं सत्यसेनं च त्रिभिस्त्रिभिरताडयत् ॥१७॥
17. yudhiṣṭhiraḥ punaḥ karṇamavidhyattriṁśatā śaraiḥ ,
suṣeṇaṁ satyasenaṁ ca tribhistribhiratāḍayat.
17. yudhiṣṭhiraḥ punaḥ karṇam avidhyat triṃśatā śaraiḥ
suṣeṇam satyasenam ca tribhiḥ tribhiḥ atāḍayat
17. yudhiṣṭhiraḥ punaḥ triṃśatā śaraiḥ karṇam avidhyat
ca tribhiḥ tribhiḥ suṣeṇam satyasenam atāḍayat
17. Yudhiṣṭhira, in turn, pierced Karṇa with thirty arrows, and he struck Suṣeṇa and Satyasena with three arrows each.
शल्यं नवत्या विव्याध त्रिसप्तत्या च सूतजम् ।
तांश्चास्य गोप्तॄन्विव्याध त्रिभिस्त्रिभिरजिह्मगैः ॥१८॥
18. śalyaṁ navatyā vivyādha trisaptatyā ca sūtajam ,
tāṁścāsya goptṝnvivyādha tribhistribhirajihmagaiḥ.
18. śalyam navatyā vivyādha trisaptatyā ca sūtajam tān
ca asya goptṝn vivyādha tribhiḥ tribhiḥ ajihmagaiḥ
18. navatyā śalyam vivyādha ca trisaptatyā sūtajam vivyādha
asya tān goptṝn ca tribhiḥ tribhiḥ ajihmagaiḥ vivyādha
18. He pierced Śalya with ninety (arrows), and the son of the charioteer (Karṇa) with seventy-three. And he pierced Karṇa's protectors, each with three straight-flying arrows.
ततः प्रहस्याधिरथिर्विधुन्वानः स कार्मुकम् ।
भित्त्वा भल्लेन राजानं विद्ध्वा षष्ट्यानदन्मुदा ॥१९॥
19. tataḥ prahasyādhirathirvidhunvānaḥ sa kārmukam ,
bhittvā bhallena rājānaṁ viddhvā ṣaṣṭyānadanmudā.
19. tataḥ prahasya adhirathiḥ vidhunvānaḥ saḥ kārmukam
bhittvā bhallena rājānam viddhvā ṣaṣṭyā anadat mudā
19. tataḥ adhirathiḥ saḥ prahasya kārmukam vidhunvānaḥ
bhallena bhittvā ṣaṣṭyā rājānam viddhvā mudā anadat
19. Then Adhirathi (Karṇa), laughing aloud and brandishing his bow, split (Yudhiṣṭhira's defenses) with a bhalla-tipped arrow, then pierced the king with sixty (arrows) and roared with delight.
ततः प्रवीराः पाण्डूनामभ्यधावन्युधिष्ठिरम् ।
सूतपुत्रात्परीप्सन्तः कर्णमभ्यर्दयञ्शरैः ॥२०॥
20. tataḥ pravīrāḥ pāṇḍūnāmabhyadhāvanyudhiṣṭhiram ,
sūtaputrātparīpsantaḥ karṇamabhyardayañśaraiḥ.
20. tataḥ pravīrāḥ pāṇḍūnām abhyadhāvan yudhiṣṭhiram
sūtaputrāt parīpsantaḥ karṇam abhyardayan śaraiḥ
20. tataḥ pāṇḍūnām pravīrāḥ sūtaputrāt yudhiṣṭhiram
parīpsantaḥ abhyadhāvan karṇam śaraiḥ abhyardayan
20. Then, the great warriors of the Pāṇḍavas, desiring to protect Yudhiṣṭhira from the son of Sūta (Karṇa), rushed forward and attacked Karṇa with arrows.
सात्यकिश्चेकितानश्च युयुत्सुः पाण्ड्य एव च ।
धृष्टद्युम्नः शिखण्डी च द्रौपदेयाः प्रभद्रकाः ॥२१॥
21. sātyakiścekitānaśca yuyutsuḥ pāṇḍya eva ca ,
dhṛṣṭadyumnaḥ śikhaṇḍī ca draupadeyāḥ prabhadrakāḥ.
21. sātyakiḥ cekitānaḥ ca yuyutsuḥ pāṇḍyaḥ eva ca
dhṛṣṭadyumnaḥ śikhaṇḍī ca draupadeyāḥ prabhadrkāḥ
21. sātyakiḥ cekitānaḥ ca yuyutsuḥ pāṇḍyaḥ eva ca
dhṛṣṭadyumnaḥ śikhaṇḍī ca draupadeyāḥ prabhadrkāḥ
21. Sātyaki, Cekitāna, Yuyutsu, and also Pāṇḍya; Dhṛṣṭadyumna, Śikhaṇḍī, the sons of Draupadī (Draupadeyāḥ), and the Prabhadrkas (were there).
यमौ च भीमसेनश्च शिशुपालस्य चात्मजः ।
कारूषा मत्स्यशेषाश्च केकयाः काशिकोसलाः ।
एते च त्वरिता वीरा वसुषेणमवारयन् ॥२२॥
22. yamau ca bhīmasenaśca śiśupālasya cātmajaḥ ,
kārūṣā matsyaśeṣāśca kekayāḥ kāśikosalāḥ ,
ete ca tvaritā vīrā vasuṣeṇamavārayan.
22. yamau ca bhīmasenaḥ ca śiśupālasya
ca ātmajaḥ kārūṣāḥ matsyaśeṣāḥ
ca kekayāḥ kāśikosalāḥ ete ca
tvaritāḥ vīrāḥ vasuṣeṇam avārayan
22. ca yamau ca bhīmasenaḥ ca śiśupālasya
ātmajaḥ kārūṣāḥ ca matsyaśeṣāḥ
kekayāḥ kāśikosalāḥ ca ete
tvaritāḥ vīrāḥ vasuṣeṇam avārayan
22. And the two twins, Bhīmasena, and the son of Śiśupāla; the Kārūṣas, the remaining Matsyas, the Kekayas, the Kāśis, and the Kosalas – these swift warriors obstructed Vasuṣeṇa (Karṇa).
जनमेजयश्च पाञ्चाल्यः कर्णं विव्याध सायकैः ।
वराहकर्णैर्नाराचैर्नालीकैर्निशितैः शरैः ।
वत्सदन्तैर्विपाठैश्च क्षुरप्रैश्चटकामुखैः ॥२३॥
23. janamejayaśca pāñcālyaḥ karṇaṁ vivyādha sāyakaiḥ ,
varāhakarṇairnārācairnālīkairniśitaiḥ śaraiḥ ,
vatsadantairvipāṭhaiśca kṣurapraiścaṭakāmukhaiḥ.
23. janamejayaḥ ca pāñcālyaḥ karṇam vivyādha
sāyakaiḥ varāhakarṇaiḥ nārācaiḥ
nālīkaiḥ niśitaiḥ śaraiḥ vatsadantaiḥ
vipāṭhaiḥ ca kṣurapraiḥ caṭakāmukhaiḥ
23. ca pāñcālyaḥ janamejayaḥ karṇam sāyakaiḥ
vivyādha varāhakarṇaiḥ nārācaiḥ
nālīkaiḥ niśitaiḥ śaraiḥ vatsadantaiḥ
vipāṭhaiḥ ca kṣurapraiḥ caṭakāmukhaiḥ
23. Janamejaya, the Pāñcāla, pierced Karṇa with various types of arrows: boar-eared (varāhakarṇaiḥ), iron (nārācaiḥ), tube-shaped (nālīkaiḥ), sharp (niśitaiḥ), calf-tooth-shaped (vatsadantaiḥ), broad-headed (vipāṭhaiḥ), razor-edged (kṣurapraiḥ), and sparrow-mouthed (caṭakāmukhaiḥ).
नानाप्रहरणैश्चोग्रै रथहस्त्यश्वसादिनः ।
सर्वतोऽभ्याद्रवन्कर्णं परिवार्य जिघांसया ॥२४॥
24. nānāpraharaṇaiścograi rathahastyaśvasādinaḥ ,
sarvato'bhyādravankarṇaṁ parivārya jighāṁsayā.
24. nānāpraharaṇaiḥ ca ugraiḥ rathahastyashvasādinaḥ
sarvataḥ abhi ādravan karṇam parivārya jighāṃsayā
24. rathahastyashvasādinaḥ ca ugraiḥ nānāpraharaṇaiḥ
sarvataḥ karṇam jighāṃsayā parivārya abhi ādravan
24. Chariot-warriors, elephant-riders, horse-riders, and foot-soldiers, armed with various fierce weapons, rushed towards Karṇa from all sides, surrounding him with the intention to kill.
स पाण्डवानां प्रवरैः सर्वतः समभिद्रुतः ।
उदैरयद्ब्राह्ममस्त्रं शरैः संपूरयन्दिशः ॥२५॥
25. sa pāṇḍavānāṁ pravaraiḥ sarvataḥ samabhidrutaḥ ,
udairayadbrāhmamastraṁ śaraiḥ saṁpūrayandiśaḥ.
25. sa pāṇḍavānām pravaraiḥ sarvataḥ sam abhidrutaḥ
udairayat brāhmam astram śaraiḥ sampūrayan diśaḥ
25. saḥ pāṇḍavānām pravaraiḥ sarvataḥ sam abhidrutaḥ
(san) diśaḥ śaraiḥ sampūrayan brāhmam astram udairayat
25. Though he was assailed from all sides by the foremost of the Pāṇḍavas, he released the divine weapon (brahman-astra), filling all directions with his arrows.
ततः शरमहाज्वालो वीर्योष्मा कर्णपावकः ।
निर्दहन्पाण्डववनं चारु पर्यचरद्रणे ॥२६॥
26. tataḥ śaramahājvālo vīryoṣmā karṇapāvakaḥ ,
nirdahanpāṇḍavavanaṁ cāru paryacaradraṇe.
26. tataḥ śaramahājvālaḥ vīrya ūṣmā karṇapāvakaḥ
nirdahan pāṇḍavavanam cāru pari ācarat raṇe
26. tataḥ śaramahājvālaḥ vīrya ūṣmā karṇapāvakaḥ
pāṇḍavavanam nirdahan raṇe cāru pari ācarat
26. Then, Karṇa, who was like a fire with great flames of arrows and the heat of his valor, wonderfully moved about in battle, incinerating the Pāṇḍava army (lit. 'forest of Pāṇḍavas').
स संवार्य महास्त्राणि महेष्वासो महात्मनाम् ।
प्रहस्य पुरुषेन्द्रस्य शरैश्चिच्छेद कार्मुकम् ॥२७॥
27. sa saṁvārya mahāstrāṇi maheṣvāso mahātmanām ,
prahasya puruṣendrasya śaraiściccheda kārmukam.
27. sa saṃvārya mahāstrāṇi mahā iṣvāsaḥ mahātmanām
prahasya puruṣa indrasya śaraiḥ ciccheda kārmukam
27. saḥ mahā iṣvāsaḥ mahātmanām mahāstrāṇi saṃvārya
prahasya śaraiḥ puruṣa indrasya kārmukam ciccheda
27. He, the great archer, having parried the great weapons of the noble (Pāṇḍavas), then laughed and, with his arrows, cut the bow of the best among men (Arjuna).
ततः संधाय नवतिं निमेषान्नतपर्वणाम् ।
बिभेद कवचं राज्ञो रणे कर्णः शितैः शरैः ॥२८॥
28. tataḥ saṁdhāya navatiṁ nimeṣānnataparvaṇām ,
bibheda kavacaṁ rājño raṇe karṇaḥ śitaiḥ śaraiḥ.
28. tataḥ saṃdhāya navatiṃ nimeṣān nataparvaṇām
bibheda kavacaṃ rājñaḥ raṇe karṇaḥ śitaiḥ śaraiḥ
28. tataḥ karṇaḥ raṇe nimeṣān navatiṃ nataparvaṇām
śitaiḥ śaraiḥ saṃdhāya rājñaḥ kavacaṃ bibheda
28. Then, Karna, in an instant, having fixed ninety powerful arrows, pierced the king's armor in battle with his sharp arrows.
तद्वर्म हेमविकृतं रराज निपतत्तदा ।
सविद्युदभ्रं सवितुः शिष्टं वातहतं यथा ॥२९॥
29. tadvarma hemavikṛtaṁ rarāja nipatattadā ,
savidyudabhraṁ savituḥ śiṣṭaṁ vātahataṁ yathā.
29. tat varma hemavikṛtaṃ rarāja nipatat tadā
savidyudabhraṃ savituḥ śiṣṭaṃ vātahataṃ yathā
29. tat hemavikṛtaṃ varma nipatat tadā savituḥ
vātahataṃ śiṣṭaṃ savidyudabhraṃ yathā rarāja
29. That armor, adorned with gold, shone as it fell then, like a lightning-streaked cloud scattered by the wind and left behind by the sun.
तदङ्गं पुरुषेन्द्रस्य भ्रष्टवर्म व्यरोचत ।
रत्नैरलंकृतं दिव्यैर्व्यभ्रं निशि यथा नभः ॥३०॥
30. tadaṅgaṁ puruṣendrasya bhraṣṭavarma vyarocata ,
ratnairalaṁkṛtaṁ divyairvyabhraṁ niśi yathā nabhaḥ.
30. tat aṅgaṃ puruṣendrasya bhraṣṭavarma vyarocata
ratnaiḥ alaṅkṛtaṃ divyaiḥ vyabhraṃ niśi yathā nabhaḥ
30. puruṣendrasya bhraṣṭavarma tat aṅgaṃ niśi divyaiḥ
ratnaiḥ alaṅkṛtaṃ vyabhraṃ nabhaḥ yathā vyarocata
30. That body of the chief of men (puruṣendra), with its armor fallen, shone like a cloudless night sky adorned with divine jewels.
स विवर्मा शरैः पार्थो रुधिरेण समुक्षितः ।
क्रुद्धः सर्वायसीं शक्तिं चिक्षेपाधिरथिं प्रति ॥३१॥
31. sa vivarmā śaraiḥ pārtho rudhireṇa samukṣitaḥ ,
kruddhaḥ sarvāyasīṁ śaktiṁ cikṣepādhirathiṁ prati.
31. saḥ vivarmā śaraiḥ pārthaḥ rudhireṇa samukṣitaḥ
kruddhaḥ sarvāyasīṃ śaktiṃ cikṣepa adhirathiṃ prati
31. saḥ vivarmā śaraiḥ rudhireṇa samukṣitaḥ kruddhaḥ
pārthaḥ sarvāyasīṃ śaktiṃ adhirathiṃ prati cikṣepa
31. He, Pārtha, without armor, drenched with blood from the arrows, enraged, hurled the entirely iron spear (śakti) against Adhirathi.
तां ज्वलन्तीमिवाकाशे शरैश्चिच्छेद सप्तभिः ।
सा छिन्ना भूमिमपतन्महेष्वासस्य सायकैः ॥३२॥
32. tāṁ jvalantīmivākāśe śaraiściccheda saptabhiḥ ,
sā chinnā bhūmimapatanmaheṣvāsasya sāyakaiḥ.
32. tām jvalantīm iva ākāśe śaraiḥ ciccheda saptabhiḥ
sā chinnā bhūmim apatat maheṣvāsasya sāyakaiḥ
32. saptabhiḥ śaraiḥ ākāśe jvalantīm tām iva ciccheda
sā chinnā maheṣvāsasya sāyakaiḥ bhūmim apatat
32. He pierced that (celestial weapon), blazing as if in the sky, with seven arrows. Thus severed, she fell to the ground, struck by the shafts of the great archer.
ततो बाह्वोर्ललाटे च हृदि चैव युधिष्ठिरः ।
चतुर्भिस्तोमरैः कर्णं ताडयित्वा मुदानदत् ॥३३॥
33. tato bāhvorlalāṭe ca hṛdi caiva yudhiṣṭhiraḥ ,
caturbhistomaraiḥ karṇaṁ tāḍayitvā mudānadat.
33. tataḥ bāhvoḥ lalāṭe ca hṛdi ca eva yudhiṣṭhiraḥ
caturbhiḥ tomaraiḥ karṇam tāḍayitvā mudā anadat
33. tataḥ yudhiṣṭhiraḥ caturbhiḥ tomaraiḥ bāhvoḥ
lalāṭe ca hṛdi ca eva karṇam tāḍayitvā mudā anadat
33. Then Yudhishthira, after striking Karna with four javelins on both arms, on the forehead, and on the chest, roared with joy.
उद्भिन्नरुधिरः कर्णः क्रुद्धः सर्प इव श्वसन् ।
ध्वजं चिच्छेद भल्लेन त्रिभिर्विव्याध पाण्डवम् ।
इषुधी चास्य चिच्छेद रथं च तिलशोऽच्छिनत् ॥३४॥
34. udbhinnarudhiraḥ karṇaḥ kruddhaḥ sarpa iva śvasan ,
dhvajaṁ ciccheda bhallena tribhirvivyādha pāṇḍavam ,
iṣudhī cāsya ciccheda rathaṁ ca tilaśo'cchinat.
34. udbhinna-rudhiraḥ karṇaḥ kruddhaḥ sarpaḥ
iva śvasan dhvajam ciccheda bhallena
tribhiḥ vivyādha pāṇḍavam iṣudhī ca
asya ciccheda ratham ca tilaśaḥ acchinat
34. udbhinna-rudhiraḥ kruddhaḥ sarpaḥ iva
śvasan karṇaḥ bhallena dhvajam ciccheda
(saḥ) tribhiḥ pāṇḍavam vivyādha ca asya
iṣudhī ciccheda ca ratham tilaśaḥ acchinat
34. Karna, with blood gushing forth and hissing like an enraged serpent, cut down the banner with an arrow. He then pierced the Pandava (Yudhishthira) with three (arrows), severed his quivers, and broke his chariot into tiny pieces.
एवं पार्थो व्यपायात्स निहतप्रार्ष्टिसारथिः ।
अशक्नुवन्प्रमुखतः स्थातुं कर्णस्य दुर्मनाः ॥३५॥
35. evaṁ pārtho vyapāyātsa nihataprārṣṭisārathiḥ ,
aśaknuvanpramukhataḥ sthātuṁ karṇasya durmanāḥ.
35. evam pārthaḥ vyapāyāt saḥ nihata-prārṣṭi-sārathiḥ
aśaknuvan pramukhataḥ sthātum karṇasya durmanāḥ
35. evam saḥ nihata-prārṣṭi-sārathiḥ durmanāḥ pārthaḥ
karṇasya pramukhataḥ sthātum aśaknuvan vyapāyāt
35. In this way, Yudhishthira, the son of Pritha, retreated, as his spearman and charioteer had been killed. Being disheartened, he was unable to stand firm in front of Karna.
तमभिद्रुत्य राधेयः स्कन्धं संस्पृश्य पाणिना ।
अब्रवीत्प्रहसन्राजन्कुत्सयन्निव पाण्डवम् ॥३६॥
36. tamabhidrutya rādheyaḥ skandhaṁ saṁspṛśya pāṇinā ,
abravītprahasanrājankutsayanniva pāṇḍavam.
36. tam abhidrutya rādheyaḥ skandham saṃspṛśya pāṇinā
abravīt prahasan rājan kutsayan iva pāṇḍavam
36. rādheyaḥ tam abhidrutya pāṇinā skandham saṃspṛśya
rājan prahasan pāṇḍavam kutsayan iva abravīt
36. Rādheya (Karṇa) rushed to him, touched his shoulder with his hand, and, laughing, O King, spoke to the Pāṇḍava (Arjuna) as if reviling him.
कथं नाम कुले जातः क्षत्रधर्मे व्यवस्थितः ।
प्रजह्यात्समरे शत्रून्प्राणान्रक्षन्महाहवे ॥३७॥
37. kathaṁ nāma kule jātaḥ kṣatradharme vyavasthitaḥ ,
prajahyātsamare śatrūnprāṇānrakṣanmahāhave.
37. katham nāma kule jātaḥ kṣatradharme vyavasthitaḥ
prajahyāt samare śatrūn prāṇān rakṣan mahāhave
37. kule jātaḥ kṣatradharme vyavasthitaḥ mahāhave
prāṇān rakṣan samare śatrūn katham nāma prajahyāt
37. How, indeed, could someone born in a noble lineage and established in the natural law (dharma) of a warrior abandon his enemies in battle while protecting his own life in a great war?
न भवान्क्षत्रधर्मेषु कुशलोऽसीति मे मतिः ।
ब्राह्मे बले भवान्युक्तः स्वाध्याये यज्ञकर्मणि ॥३८॥
38. na bhavānkṣatradharmeṣu kuśalo'sīti me matiḥ ,
brāhme bale bhavānyuktaḥ svādhyāye yajñakarmaṇi.
38. na bhavān kṣatradharmeṣu kuśalaḥ asi iti me matiḥ
brāhme bale bhavān yuktaḥ svādhyāye yajñakarmaṇi
38. My opinion is that you are not skilled in the intrinsic nature (dharma) of a warrior. You are engaged in spiritual strength, self-study, and the performance of Vedic rituals (yajñakarma).
मा स्म युध्यस्व कौन्तेय मा च वीरान्समासदः ।
मा चैनानप्रियं ब्रूहि मा च व्रज महारणम् ॥३९॥
39. mā sma yudhyasva kaunteya mā ca vīrānsamāsadaḥ ,
mā cainānapriyaṁ brūhi mā ca vraja mahāraṇam.
39. mā sma yudhyasva kaunteya mā ca vīrān samāsadaḥ
mā ca enān apriyam brūhi mā ca vraja mahāraṇam
39. kaunteya mā sma yudhyasva ca vīrān mā samāsadaḥ
ca enān apriyam mā brūhi ca mahāraṇam mā vraja
39. "O son of Kuntī (Arjuna), do not fight! And do not face these heroes! Do not speak unkindly to them! And do not go to a great battle!"
एवमुक्त्वा ततः पार्थं विसृज्य च महाबलः ।
न्यहनत्पाण्डवीं सेनां वज्रहस्त इवासुरीम् ।
ततः प्रायाद्द्रुतं राजन्व्रीडन्निव जनेश्वरः ॥४०॥
40. evamuktvā tataḥ pārthaṁ visṛjya ca mahābalaḥ ,
nyahanatpāṇḍavīṁ senāṁ vajrahasta ivāsurīm ,
tataḥ prāyāddrutaṁ rājanvrīḍanniva janeśvaraḥ.
40. evam uktvā tataḥ pārtham visṛjya ca
mahābalaḥ nyahanat pāṇḍavīm senām
vajrahastaḥ iva āsurīm tataḥ prāyāt
drutam rājan vrīḍan iva janesvaraḥ
40. mahābalaḥ evam uktvā tataḥ pārtham
ca visṛjya pāṇḍavīm senām vajrahastaḥ
iva āsurīm nyahanat tataḥ rājan
janesvaraḥ vrīḍan iva drutam prāyāt
40. Having spoken thus, the exceedingly powerful (Karna) then dismissed Arjuna (Pārtha) and struck down the Pāṇḍava army, just as Indra, who wields the thunderbolt, struck down the asuras. Then, O King, the lord of men (Karna) quickly departed, as if feeling shame.
अथ प्रयान्तं राजानमन्वयुस्ते तदाच्युतम् ।
चेदिपाण्डवपाञ्चालाः सात्यकिश्च महारथः ।
द्रौपदेयास्तथा शूरा माद्रीपुत्रौ च पाण्डवौ ॥४१॥
41. atha prayāntaṁ rājānamanvayuste tadācyutam ,
cedipāṇḍavapāñcālāḥ sātyakiśca mahārathaḥ ,
draupadeyāstathā śūrā mādrīputrau ca pāṇḍavau.
41. atha prayāntam rājānam anvayuḥ te
tadā acyutam cedipāṇḍavapāñcālāḥ
sātyakiḥ ca mahārathaḥ draupadeyāḥ
tathā śūrāḥ mādrīputrau ca pāṇḍavau
41. atha tadā te cedipāṇḍavapāñcālāḥ ca
mahārathaḥ sātyakiḥ tathā śūrāḥ
draupadeyāḥ ca mādrīputrau pāṇḍavau
prayāntam rājānam acyutam anvayuḥ
41. Then, at that time, as the unwavering (acyuta) king (Karna) was departing, the Cedis, Pāṇḍavas, and Pāñcālas followed him, along with Sātyaki, the great chariot-warrior (mahāratha), and similarly, the brave sons of Draupadī, and the two Pāṇḍava sons of Mādrī.
ततो युधिष्ठिरानीकं दृष्ट्वा कर्णः पराङ्मुखम् ।
कुरुभिः सहितो वीरैः पृष्ठगैः पृष्ठमन्वयात् ॥४२॥
42. tato yudhiṣṭhirānīkaṁ dṛṣṭvā karṇaḥ parāṅmukham ,
kurubhiḥ sahito vīraiḥ pṛṣṭhagaiḥ pṛṣṭhamanvayāt.
42. tataḥ yudhiṣṭhirānīkam dṛṣṭvā karṇaḥ parāṅmukham
kurubhiḥ sahitaḥ vīraiḥ pṛṣṭhagaiḥ pṛṣṭham anvayāt
42. tataḥ karṇaḥ parāṅmukham yudhiṣṭhirānīkam dṛṣṭvā
pṛṣṭhagaiḥ vīraiḥ kurubhiḥ sahitaḥ pṛṣṭham anvayāt
42. Then Karna, having seen Yudhiṣṭhira's army turned away, pursued its rear, accompanied by brave Kuru warriors who were following behind him.
शङ्खभेरीनिनादैश्च कार्मुकाणां च निस्वनैः ।
बभूव धार्तराष्ट्राणां सिंहनादरवस्तदा ॥४३॥
43. śaṅkhabherīninādaiśca kārmukāṇāṁ ca nisvanaiḥ ,
babhūva dhārtarāṣṭrāṇāṁ siṁhanādaravastadā.
43. śaṅkhabherīninādaiḥ ca kārmukāṇām ca nisvanaiḥ
babhūva dhārtarāṣṭrāṇām siṃhanādaravaḥ tadā
43. tadā śaṅkhabherīninādaiḥ ca kārmukāṇām ca
nisvanaiḥ dhārtarāṣṭrāṇām siṃhanādaravaḥ babhūva
43. And then, with the sounds of conches and drums, and the twangs of bows, there arose a lion-like roar (siṃhanāda-rava) from the Dhārtarāṣṭras.
युधिष्ठिरस्तु कौरव्य रथमारुह्य सत्वरः ।
श्रुतकीर्तेर्महाराज दृष्टवान्कर्णविक्रमम् ॥४४॥
44. yudhiṣṭhirastu kauravya rathamāruhya satvaraḥ ,
śrutakīrtermahārāja dṛṣṭavānkarṇavikramam.
44. yudhiṣṭhiraḥ tu kauravya ratham āruhya satvaraḥ
śrutakīrteḥ mahārāja dṛṣṭavān karṇavikramam
44. kauravya mahārāja śrutakīrteḥ yudhiṣṭhiraḥ tu
ratham āruhya satvaraḥ karṇavikramam dṛṣṭavān
44. O descendant of Kuru, O great king whose fame is heard, Yudhiṣṭhira, however, having swiftly mounted his chariot, observed the valor of Karna.
काल्यमानं बलं दृष्ट्वा धर्मराजो युधिष्ठिरः ।
तान्योधानब्रवीत्क्रुद्धो हतैनं वै सहस्रशः ॥४५॥
45. kālyamānaṁ balaṁ dṛṣṭvā dharmarājo yudhiṣṭhiraḥ ,
tānyodhānabravītkruddho hatainaṁ vai sahasraśaḥ.
45. kālyamānam balam dṛṣṭvā dharmarājaḥ yudhiṣṭhiraḥ
tān yodhān abravīt kruddhaḥ hata enam vai sahasraśaḥ
45. dharmarājaḥ yudhiṣṭhiraḥ balam kālyamānam dṛṣṭvā
kruddhaḥ tān yodhān abravīt enam vai sahasraśaḥ hata
45. Having seen his army being driven back, King Yudhiṣṭhira, the upholder of natural law (dharma), angrily said to those warriors, "Indeed, kill him with thousands (of attacks)!"
ततो राज्ञाभ्यनुज्ञाताः पाण्डवानां महारथाः ।
भीमसेनमुखाः सर्वे पुत्रांस्ते प्रत्युपाद्रवन् ॥४६॥
46. tato rājñābhyanujñātāḥ pāṇḍavānāṁ mahārathāḥ ,
bhīmasenamukhāḥ sarve putrāṁste pratyupādravan.
46. tataḥ rājñā abhyanujñātāḥ pāṇḍavānām mahārathāḥ
bhīmasenamukhāḥ sarve putrān te prati upādravan
46. tataḥ rājñā abhyanujñātāḥ pāṇḍavānām sarve
mahārathāḥ bhīmasenamukhāḥ te putrān prati upādravan
46. Then, all the great charioteers (mahāratha) of the Pāṇḍavas, led by Bhīmasena and permitted by the king, attacked your sons.
अभवत्तुमुलः शब्दो योधानां तत्र भारत ।
हस्त्यश्वरथपत्तीनां शस्त्राणां च ततस्ततः ॥४७॥
47. abhavattumulaḥ śabdo yodhānāṁ tatra bhārata ,
hastyaśvarathapattīnāṁ śastrāṇāṁ ca tatastataḥ.
47. abhavat tumulaḥ śabdaḥ yodhānām tatra bhārata
hasti aśva ratha pattīnām śastrāṇām ca tataḥ tataḥ
47. bhārata tatra yodhānām hasti aśva ratha pattīnām
ca śastrāṇām tataḥ tataḥ tumulaḥ śabdaḥ abhavat
47. O Bhārata, a tumultuous sound arose there from the warriors, and from the elephants, horses, chariots, and foot-soldiers, as well as from weapons, coming from all directions.
उत्तिष्ठत प्रहरत प्रैताभिपततेति च ।
इति ब्रुवाणा अन्योन्यं जघ्नुर्योधा रणाजिरे ॥४८॥
48. uttiṣṭhata praharata praitābhipatateti ca ,
iti bruvāṇā anyonyaṁ jaghnuryodhā raṇājire.
48. uttiṣṭhata praharata praita abhipatata iti ca
iti bruvāṇāḥ anyonyam jaghnuḥ yodhāḥ raṇa-ājire
48. iti "uttiṣṭhata praharata praita abhipatata" ca
iti bruvāṇāḥ yodhāḥ raṇa-ājire anyonyam jaghnuḥ
48. “Stand up! Strike! Go and attack!” Saying such words to each other, the warriors fought and struck one another on the battlefield.
अभ्रच्छायेव तत्रासीच्छरवृष्टिभिरम्बरे ।
समावृत्तैर्नरवरैर्निघ्नद्भिरितरेतरम् ॥४९॥
49. abhracchāyeva tatrāsīccharavṛṣṭibhirambare ,
samāvṛttairnaravarairnighnadbhiritaretaram.
49. abhra-cchāyā iva tatra āsīt śara-vṛṣṭibhiḥ ambare
samāvṛttaiḥ nara-varaiḥ nighnadbhiḥ itara-itaram
49. tatra śara-vṛṣṭibhiḥ abhra-cchāyā iva ambare āsīt,
samāvṛttaiḥ nara-varaiḥ itara-itaram nighnadbhiḥ
49. There was a shower of arrows in the sky, like the shadow of a cloud, as excellent warriors (naravara) struck each other, fully engaged in the conflict.
विपताकाध्वजच्छत्रा व्यश्वसूतायुधा रणे ।
व्यङ्गाङ्गावयवाः पेतुः क्षितौ क्षीणा हतेश्वराः ॥५०॥
50. vipatākādhvajacchatrā vyaśvasūtāyudhā raṇe ,
vyaṅgāṅgāvayavāḥ petuḥ kṣitau kṣīṇā hateśvarāḥ.
50. vi-patākā-dhvaja-cchatrāḥ vi-aśva-sūta-āyudhāḥ raṇe
vi-aṅga-aṅga-avayavāḥ petuḥ kṣitau kṣīṇāḥ hata-īśvarāḥ
50. raṇe vipatākādhvajacchattrāḥ vyaśvasūtāyudhāḥ
vyaṅgāṅgāvayavāḥ kṣīṇāḥ hata-īśvarāḥ kṣitau petuḥ
50. In the battle, those who had lost their banners, flags, and royal umbrellas, whose horses, charioteers, and weapons were gone, fell to the earth with their limbs mutilated, exhausted, and their commanders slain.
प्रवराणीव शैलानां शिखराणि द्विपोत्तमाः ।
सारोहा निहताः पेतुर्वज्रभिन्ना इवाद्रयः ॥५१॥
51. pravarāṇīva śailānāṁ śikharāṇi dvipottamāḥ ,
sārohā nihatāḥ peturvajrabhinnā ivādrayaḥ.
51. pravarāṇi iva śailānām śikharāṇi dvipa-uttamāḥ
sa-ārohāḥ nihatāḥ petuḥ vajra-bhinnāḥ iva adrayaḥ
51. dvipa-uttamāḥ sa-ārohāḥ nihatāḥ,
pravarāṇi śailānām śikharāṇi iva,
vajra-bhinnāḥ adrayaḥ iva petuḥ
51. The finest elephants (dvipa), with their riders, struck down, fell like the magnificent peaks of mountains, or like mountains rent by a thunderbolt (vajra).
छिन्नभिन्नविपर्यस्तैर्वर्मालंकारविग्रहैः ।
सारोहास्तुरगाः पेतुर्हतवीराः सहस्रशः ॥५२॥
52. chinnabhinnaviparyastairvarmālaṁkāravigrahaiḥ ,
sārohāsturagāḥ peturhatavīrāḥ sahasraśaḥ.
52. chinnabhinnaviparyastaiḥ varmaalaṅkāravigrahaiḥ
saaroḥāḥ turagāḥ petuḥ hatavīrāḥ sahasraśaḥ
52. sahasraśaḥ saaroḥāḥ hatavīrāḥ turagāḥ
chinnabhinnaviparyastaiḥ varmaalaṅkāravigrahaiḥ petuḥ
52. Thousands of horses, with their riders still mounted, fell. Their warriors had been slain, and their armor, ornaments, and bodies were cut apart, shattered, and strewn in disarray.
विप्रविद्धायुधाङ्गाश्च द्विरदाश्वरथैर्हताः ।
प्रतिवीरैश्च संमर्दे पत्तिसंघाः सहस्रशः ॥५३॥
53. vipraviddhāyudhāṅgāśca dviradāśvarathairhatāḥ ,
prativīraiśca saṁmarde pattisaṁghāḥ sahasraśaḥ.
53. vipraviddhaayudhāṅgāḥ ca dviradaaśvarathaiḥ hatāḥ
prativīraiḥ ca saṃmarde pattisaṅghāḥ sahasraśaḥ
53. ca saṃmarde sahasraśaḥ pattisaṅghāḥ vipraviddhaayudhāṅgāḥ
dviradaaśvarathaiḥ ca prativīraiḥ hatāḥ
53. And in the midst of the great conflict, thousands of foot soldier groups, whose weapons and limbs were strewn about, were slain by elephants, horses, and chariots, and by opposing warriors.
विशालायतताम्राक्षैः पद्मेन्दुसदृशाननैः ।
शिरोभिर्युद्धशौण्डानां सर्वतः संस्तृता मही ॥५४॥
54. viśālāyatatāmrākṣaiḥ padmendusadṛśānanaiḥ ,
śirobhiryuddhaśauṇḍānāṁ sarvataḥ saṁstṛtā mahī.
54. viśālāyatatāmraakṣaiḥ padmaindusadṛśaananaiḥ
śirobhiḥ yuddhaśauṇḍānām sarvataḥ saṃstṛtā mahī
54. mahī sarvataḥ viśālāyatatāmraakṣaiḥ
padmaindusadṛśaananaiḥ yuddhaśauṇḍānām śirobhiḥ saṃstṛtā
54. The earth was completely covered everywhere by the heads of battle-fierce warriors, heads which possessed large, expansive, copper-red eyes and faces resembling lotuses and moons.
तथा तु वितते व्योम्नि निस्वनं शुश्रुवुर्जनाः ।
विमानैरप्सरःसंघैर्गीतवादित्रनिस्वनैः ॥५५॥
55. tathā tu vitate vyomni nisvanaṁ śuśruvurjanāḥ ,
vimānairapsaraḥsaṁghairgītavāditranisvanaiḥ.
55. tathā tu vitate vyomni nisvanam śuśruvuḥ janāḥ
vimānaiḥ apsarasaḥsaṅghaiḥ gītavāditranisvanaiḥ
55. tathā tu janāḥ vitate vyomni nisvanam vimānaiḥ
apsarasaḥsaṅghaiḥ gītavāditranisvanaiḥ śuśruvuḥ
55. Thus, in the expansive sky, people indeed heard a sound produced by celestial chariots, by throngs of Apsaras, and by the sounds of songs and musical instruments.
हतान्कृत्तानभिमुखान्वीरान्वीरैः सहस्रशः ।
आरोप्यारोप्य गच्छन्ति विमानेष्वप्सरोगणाः ॥५६॥
56. hatānkṛttānabhimukhānvīrānvīraiḥ sahasraśaḥ ,
āropyāropya gacchanti vimāneṣvapsarogaṇāḥ.
56. hatān kṛttān abhimukhān vīrān vīraiḥ sahasraśaḥ
āropya āropya gacchanti vimāneṣu apsarogaṇāḥ
56. apsarogaṇāḥ hatān kṛttān abhimukhān vīrān vīraiḥ
sahasraśaḥ āropya āropya vimāneṣu gacchanti
56. Groups of Apsaras (celestial nymphs) repeatedly lift thousands of slain, wounded, and valorous heroes who had faced the enemy, and carry them away in celestial cars (vimānas).
तद्दृष्ट्वा महदाश्चर्यं प्रत्यक्षं स्वर्गलिप्सया ।
प्रहृष्टमनसः शूराः क्षिप्रं जग्मुः परस्परम् ॥५७॥
57. taddṛṣṭvā mahadāścaryaṁ pratyakṣaṁ svargalipsayā ,
prahṛṣṭamanasaḥ śūrāḥ kṣipraṁ jagmuḥ parasparam.
57. tat dṛṣṭvā mahat āścaryam pratyakṣam svargalipsayā
prahṛṣṭamanasaḥ śūrāḥ kṣipram jagmuḥ parasparam
57. śūrāḥ tat mahat pratyakṣam āścaryam dṛṣṭvā
svargalipsayā prahṛṣṭamanasaḥ kṣipram parasparam jagmuḥ
57. Witnessing that great and manifest wonder firsthand, with a fervent desire to attain heaven (svarga), the brave warriors, their minds filled with joy, swiftly engaged in battle with one another.
रथिनो रथिभिः सार्धं चित्रं युयुधुराहवे ।
पत्तयः पत्तिभिर्नागा नागैः सह हयैर्हयाः ॥५८॥
58. rathino rathibhiḥ sārdhaṁ citraṁ yuyudhurāhave ,
pattayaḥ pattibhirnāgā nāgaiḥ saha hayairhayāḥ.
58. rathinaḥ rathibhiḥ sārdham citram yuyudhuḥ āhave
pattayaḥ pattibhiḥ nāgāḥ nāgaiḥ saha hayaiḥ hayāḥ
58. āhave rathinaḥ rathibhiḥ sārdham citram yuyudhuḥ
pattayaḥ pattibhiḥ nāgāḥ nāgaiḥ saha hayāḥ hayaiḥ
58. In that fierce battle, charioteers fought vividly with other charioteers, foot soldiers with foot soldiers, elephants with elephants, and horses with horses.
एवं प्रवृत्ते संग्रामे गजवाजिजनक्षये ।
सैन्ये च रजसा व्याप्ते स्वे स्वाञ्जघ्नुः परे परान् ॥५९॥
59. evaṁ pravṛtte saṁgrāme gajavājijanakṣaye ,
sainye ca rajasā vyāpte sve svāñjaghnuḥ pare parān.
59. evam pravṛtte saṃgrāme gajavājijanakṣaye ca
sainye rajasā vyāpte sve svān jaghnuḥ pare parān
59. evam saṃgrāme gajavājijanakṣaye pravṛtte ca
sainye rajasā vyāpte sve svān jaghnuḥ pare parān
59. Thus, as the battle raged, with elephants, horses, and men being annihilated, and the army entirely enveloped in dust, soldiers of the same side killed their own comrades, while the enemies killed their respective adversaries.
कचाकचि बभौ युद्धं दन्तादन्ति नखानखि ।
मुष्टियुद्धं नियुद्धं च देहपाप्मविनाशनम् ॥६०॥
60. kacākaci babhau yuddhaṁ dantādanti nakhānakhi ,
muṣṭiyuddhaṁ niyuddhaṁ ca dehapāpmavināśanam.
60. kacākaci babhau yuddham dantādanti nakhānakhi
muṣṭiyuddham niyuddham ca dehapāpmavināśanam
60. yuddham kacākaci dantādanti nakhānakhi muṣṭiyuddham
niyuddham ca dehapāpmavināśanam babhau
60. The battle, characterized by hair-pulling, tooth-and-tooth combat, nail-and-nail fighting, fist-fighting, and wrestling, appeared splendid and was a destroyer of bodily impurities.
तथा वर्तति संग्रामे गजवाजिजनक्षये ।
नराश्वगजदेहेभ्यः प्रसृता लोहितापगा ।
नराश्वगजदेहान्सा व्युवाह पतितान्बहून् ॥६१॥
61. tathā vartati saṁgrāme gajavājijanakṣaye ,
narāśvagajadehebhyaḥ prasṛtā lohitāpagā ,
narāśvagajadehānsā vyuvāha patitānbahūn.
61. tathā vartati saṃgrāme
gajavājijanakṣaye narāśvagajadehebḥyaḥ
prasṛtā lohitāpagā narāśvagajadehān
sā vyuvāha patitān bahūn
61. tathā gajavājijanakṣaye saṃgrāme
vartati narāśvagajadehebḥyaḥ
lohitāpagā prasṛtā sā
narāśvagajadehān patitān bahūn vyuvāha
61. As the battle raged on, amidst the annihilation of elephants, horses, and men, a river of blood flowed forth from the bodies of men, horses, and elephants. That river carried away many fallen bodies of men, horses, and elephants.
नराश्वगजसंबाधे नराश्वगजसादिनाम् ।
लोहितोदा महाघोरा नदी लोहितकर्दमा ।
नराश्वगजदेहान्सा वहन्ती भीरुभीषणी ॥६२॥
62. narāśvagajasaṁbādhe narāśvagajasādinām ,
lohitodā mahāghorā nadī lohitakardamā ,
narāśvagajadehānsā vahantī bhīrubhīṣaṇī.
62. narāśvagajasaṃbādhe narāśvagajasādinām lohitodā mahāghorā
nadī lohitakardamā narāśvagajadehān sā vahantī bhīrubhīṣaṇī
62. narāśvagajasaṃbādhe narāśvagajasādinām lohitodā mahāghorā
lohitakardamā bhīrubhīṣaṇī nadī sā narāśvagajadehān vahantī
62. Amidst the dense mass of men, horses, and elephants, and of the warriors (men, horsemen, and elephant-riders), there was a very dreadful river, whose water was blood and whose mud was blood, carrying the bodies of men, horses, and elephants, and terrifying the fearful.
तस्याः परमपारं च व्रजन्ति विजयैषिणः ।
गाधेन च प्लवन्तश्च निमज्ज्योन्मज्ज्य चापरे ॥६३॥
63. tasyāḥ paramapāraṁ ca vrajanti vijayaiṣiṇaḥ ,
gādhena ca plavantaśca nimajjyonmajjya cāpare.
63. tasyāḥ paramapāram ca vrajanti vijayaiṣiṇaḥ
gādhena ca plavantaḥ ca nimajjya unmajjya ca apare
63. vijayaiṣiṇaḥ tasyāḥ paramapāram ca vrajanti gādhena
ca apare plavantaḥ ca apare nimajjya unmajjya ca
63. Those desiring victory cross to the far bank of that river. Some go by wading through its shallow parts, while others swim, and still others cross by diving and resurfacing.
ते तु लोहितदिग्धाङ्गा रक्तवर्मायुधाम्बराः ।
सस्नुस्तस्यां पपुश्चासृङ्मम्लुश्च भरतर्षभ ॥६४॥
64. te tu lohitadigdhāṅgā raktavarmāyudhāmbarāḥ ,
sasnustasyāṁ papuścāsṛṅmamluśca bharatarṣabha.
64. te tu lohitadigdhāṅgāḥ raktavarmāyudhāmbarāḥ sasnuḥ
tasyām papuḥ ca asṛk mamluḥ ca bharatarṣabha
64. bharatarṣabha te tu lohitadigdhāṅgāḥ raktavarmāyudhāmbarāḥ
tasyām sasnuḥ ca asṛk papuḥ ca mamluḥ
64. O best of Bharatas, those (warriors), whose limbs were smeared with blood and whose armor and garments were stained with blood, bathed in it, drank the blood, and became faint.
रथानश्वान्नरान्नागानायुधाभरणानि च ।
वसनान्यथ वर्माणि हन्यमानान्हतानपि ।
भूमिं खं द्यां दिशश्चैव प्रायः पश्याम लोहितम् ॥६५॥
65. rathānaśvānnarānnāgānāyudhābharaṇāni ca ,
vasanānyatha varmāṇi hanyamānānhatānapi ,
bhūmiṁ khaṁ dyāṁ diśaścaiva prāyaḥ paśyāma lohitam.
65. rathān aśvān narān nāgān āyudhābharaṇāni
ca vasanāni atha varmāṇi
hanyamānān hatān api bhūmim kham dyām
diśaḥ ca eva prāyaḥ paśyāma lohitam
65. (vayam) prāyaḥ rathān aśvān narān
nāgān ca āyudhābharaṇāni atha vasanāni
varmāṇi hanyamānān hatān api bhūmim
kham dyām diśaḥ ca eva lohitam paśyāma
65. We mostly perceive everything as blood (red): chariots, horses, men, elephants, and also weapons, ornaments, garments, armors, those being slaughtered and those already slain; the earth, the sky, heaven, and the cardinal directions.
लोहितस्य तु गन्धेन स्पर्शेन च रसेन च ।
रूपेण चातिरिक्तेन शब्देन च विसर्पता ।
विषादः सुमहानासीत्प्रायः सैन्यस्य भारत ॥६६॥
66. lohitasya tu gandhena sparśena ca rasena ca ,
rūpeṇa cātiriktena śabdena ca visarpatā ,
viṣādaḥ sumahānāsītprāyaḥ sainyasya bhārata.
66. lohitasya tu gandhena sparśena ca
rasena ca rūpeṇa ca atiriktena
śabdena ca visarpata viṣādaḥ
sumahān āsīt prāyaḥ sainyasya bhārata
66. bhārata lohitasya tu gandhena ca
sparśena ca rasena ca atiriktena
rūpeṇa ca visarpata śabdena ca
prāyaḥ sainyasya sumahān viṣādaḥ āsīt
66. O Bharata, a very great dismay arose primarily within the army, caused by the smell, touch, taste, overwhelming appearance, and pervading sound (e.g., of flowing blood or cries) of blood.
तत्तु विप्रहतं सैन्यं भीमसेनमुखैस्तव ।
भूयः समाद्रवन्वीराः सात्यकिप्रमुखा रथाः ॥६७॥
67. tattu viprahataṁ sainyaṁ bhīmasenamukhaistava ,
bhūyaḥ samādravanvīrāḥ sātyakipramukhā rathāḥ.
67. tat tu viprahatam sainyam bhīmasenamukhaiḥ tava
bhūyaḥ samādravan vīrāḥ sātyakipramukhāḥ rathāḥ
67. tava tat sainyam bhīmasenamukhaiḥ viprahatam (api)
tu sātyakipramukhāḥ vīrāḥ rathāḥ bhūyaḥ samādravan
67. But that army of yours, though heavily defeated by Bhīmasena and his leading warriors, again charged forward, particularly the heroic charioteers led by Sātyaki.
तेषामापततां वेगमविषह्य महात्मनाम् ।
पुत्राणां ते महत्सैन्यमासीद्राजन्पराङ्मुखम् ॥६८॥
68. teṣāmāpatatāṁ vegamaviṣahya mahātmanām ,
putrāṇāṁ te mahatsainyamāsīdrājanparāṅmukham.
68. teṣām āpatatām vegam aviṣahya mahātmanām
putrāṇām te mahat sainyam āsīt rājan parāṅmukham
68. rājan te putrāṇām mahat sainyam teṣām āpatatām
mahātmanām vegam aviṣahya parāṅmukham āsīt
68. O King, your sons' great army turned its back, unable to bear the irresistible charge of those great-souled ones (mahātmanām) who were attacking.
तत्प्रकीर्णरथाश्वेभं नरवाजिसमाकुलम् ।
विध्वस्तचर्मकवचं प्रविद्धायुधकार्मुकम् ॥६९॥
69. tatprakīrṇarathāśvebhaṁ naravājisamākulam ,
vidhvastacarmakavacaṁ praviddhāyudhakārmukam.
69. tat prakīrṇarathāśvebham naravājisamākulam
vidhvastacarmakavacam praviddhāyudhakārmukam
69. tat prakīrṇarathāśvebham naravājisamākulam
vidhvastacarmakavacam praviddhāyudhakārmukam
69. That [army was characterized by] scattered chariots, horses, and elephants; it was chaotic with men and horses; its shields and armors were shattered; and its weapons and bows were cast aside.
व्यद्रवत्तावकं सैन्यं लोड्यमानं समन्ततः ।
सिंहार्दितं महारण्ये यथा गजकुलं तथा ॥७०॥
70. vyadravattāvakaṁ sainyaṁ loḍyamānaṁ samantataḥ ,
siṁhārditaṁ mahāraṇye yathā gajakulaṁ tathā.
70. vyadravat tāvakam sainyam loḍyamānam samantataḥ
siṃhārditam mahāraṇye yathā gajakulam tathā
70. tāvakam sainyam samantataḥ loḍyamānam vyadravat
yathā siṃhārditam gajakulam mahāraṇye tathā
70. Your army fled, being tossed about in every direction, just as a herd of elephants, harassed by a lion, scatters in a great forest.