Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-4

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
नारद उवाच ।
कर्णस्तु समवाप्यैतदस्त्रं भार्गवनन्दनात् ।
दुर्योधनेन सहितो मुमुदे भरतर्षभ ॥१॥
1. nārada uvāca ,
karṇastu samavāpyaitadastraṁ bhārgavanandanāt ,
duryodhanena sahito mumude bharatarṣabha.
1. nāradaḥ uvāca karṇaḥ tu samavāpya etat astram
bhārgavanandanāt duryodhenena sahitaḥ mumude bharatarṣabha
1. nāradaḥ uvāca he bharatarṣabha karṇaḥ tu bhārgavanandanāt
etat astram samavāpya duryodhenena sahitaḥ mumude
1. Narada said: "But Karna, having obtained this weapon from the son of Bhargava (Paraśurāma), rejoiced along with Duryodhana, O best among the Bharatas!"
ततः कदाचिद्राजानः समाजग्मुः स्वयंवरे ।
कलिङ्गविषये राजन्राज्ञश्चित्राङ्गदस्य च ॥२॥
2. tataḥ kadācidrājānaḥ samājagmuḥ svayaṁvare ,
kaliṅgaviṣaye rājanrājñaścitrāṅgadasya ca.
2. tataḥ kadācit rājānaḥ samājagmuḥ svayaṁvare
kaliṅgaviṣaye rājan rājñaḥ citrāṅgadasya ca
2. rājan tataḥ kadācit kaliṅgaviṣaye citrāṅgadasya
rājñaḥ svayaṁvare rājānaḥ ca samājagmuḥ
2. Then, once, O King (rājan), kings assembled in the region of Kaliṅga for a svayaṃvara ceremony held for the daughter of King Citrāṅgada.
श्रीमद्राजपुरं नाम नगरं तत्र भारत ।
राजानः शतशस्तत्र कन्यार्थं समुपागमन् ॥३॥
3. śrīmadrājapuraṁ nāma nagaraṁ tatra bhārata ,
rājānaḥ śataśastatra kanyārthaṁ samupāgaman.
3. śrīmadrājapuram nāma nagaram tatra bhārata
rājānaḥ śataśaḥ tatra kanyārtham samupāgaman
3. bhārata tatra śrīmadrājapuram nāma nagaram
tatra rājānaḥ śataśaḥ kanyārtham samupāgaman
3. O Bhārata (bhārata), there was a city named Śrīmad Rājapura (śrīmadrājapura). There, hundreds of kings arrived for the sake of the maiden.
श्रुत्वा दुर्योधनस्तत्र समेतान्सर्वपार्थिवान् ।
रथेन काञ्चनाङ्गेन कर्णेन सहितो ययौ ॥४॥
4. śrutvā duryodhanastatra sametānsarvapārthivān ,
rathena kāñcanāṅgena karṇena sahito yayau.
4. śrutvā duryodhanaḥ tatra sametān sarvapārthivān
rathena kāñcanāṅgena karṇena sahitaḥ yayau
4. tatra sarvapārthivān sametān śrutvā duryodhanaḥ
karṇena sahitaḥ kāñcanāṅgena rathena yayau
4. Having heard about all the kings who had assembled there, Duryodhana (duryodhana) went, accompanied by Karṇa, in a chariot with golden adornments.
ततः स्वयंवरे तस्मिन्संप्रवृत्ते महोत्सवे ।
समापेतुर्नृपतयः कन्यार्थे नृपसत्तम ॥५॥
5. tataḥ svayaṁvare tasminsaṁpravṛtte mahotsave ,
samāpeturnṛpatayaḥ kanyārthe nṛpasattama.
5. tataḥ svayaṁvare tasmin saṁpravṛtte mahotsave
samāpetuḥ nṛpatayaḥ kanyārthe nṛpasattama
5. nṛpasattama tataḥ tasmin mahotsave saṁpravṛtte
svayaṁvare kanyārthe nṛpatayaḥ samāpetuḥ
5. Then, when that svayaṁvara, a great festival, had commenced, O best of kings (nṛpasattama), rulers assembled for the sake of the maiden.
शिशुपालो जरासंधो भीष्मको वक्र एव च ।
कपोतरोमा नीलश्च रुक्मी च दृढविक्रमः ॥६॥
6. śiśupālo jarāsaṁdho bhīṣmako vakra eva ca ,
kapotaromā nīlaśca rukmī ca dṛḍhavikramaḥ.
6. śiśupālaḥ jarāsaṃdhaḥ bhīṣmakaḥ vakraḥ eva ca
kapotaromā nīlaḥ ca rukmī ca dṛḍhavikramaḥ
6. śiśupālaḥ jarāsaṃdhaḥ bhīṣmakaḥ vakraḥ eva ca
kapotaromā nīlaḥ ca rukmī ca dṛḍhavikramaḥ
6. Shishupala, Jarasandha, Bhishmaka, and Vakra; Kapotaroma, Nila, Rukmi, and Dridhavikrama.
सृगालश्च महाराज स्त्रीराज्याधिपतिश्च यः ।
अशोकः शतधन्वा च भोजो वीरश्च नामतः ॥७॥
7. sṛgālaśca mahārāja strīrājyādhipatiśca yaḥ ,
aśokaḥ śatadhanvā ca bhojo vīraśca nāmataḥ.
7. sṛgālaḥ ca mahārāja strīrājyādhipatiḥ ca yaḥ
aśokaḥ śatadhanvā ca bhojaḥ vīraḥ ca nāmataḥ
7. sṛgālaḥ ca yaḥ strīrājyādhipatiḥ ca aśokaḥ ca
śatadhanvā bhojaḥ ca vīraḥ nāmataḥ mahārāja
7. O great king (mahārāja), there were Srigala and he who is the ruler of the kingdom of women (strīrājya); and Ashok, Shatadhanva, Bhoja, and Vira by name.
एते चान्ये च बहवो दक्षिणां दिशमाश्रिताः ।
म्लेच्छाचार्याश्च राजानः प्राच्योदीच्याश्च भारत ॥८॥
8. ete cānye ca bahavo dakṣiṇāṁ diśamāśritāḥ ,
mlecchācāryāśca rājānaḥ prācyodīcyāśca bhārata.
8. ete ca anye ca bahavaḥ dakṣiṇām diśam āśritāḥ
mlecchācāryāḥ ca rājānaḥ prācyodīcyāḥ ca bhārata
8. ete ca anye ca bahavaḥ dakṣiṇām diśam āśritāḥ
mlecchācāryāḥ ca rājānaḥ prācyodīcyāḥ ca bhārata
8. These, and many other (kings), residing in the southern region; and Mleccha chiefs, and kings from the East and North, O Bharata!
काञ्चनाङ्गदिनः सर्वे बद्धजाम्बूनदस्रजः ।
सर्वे भास्वरदेहाश्च व्याघ्रा इव मदोत्कटाः ॥९॥
9. kāñcanāṅgadinaḥ sarve baddhajāmbūnadasrajaḥ ,
sarve bhāsvaradehāśca vyāghrā iva madotkaṭāḥ.
9. kāñcanāṅgadinaḥ sarve baddhajāmbūnadasrajaḥ
sarve bhāsvaradehāḥ ca vyāghrāḥ iva madotkaṭāḥ
9. sarve kāñcanāṅgadinaḥ baddhajāmbūnadasrajaḥ ca
sarve bhāsvaradehāḥ ca madotkaṭāḥ vyāghrāḥ iva
9. All of them wore golden armlets and garlands of pure gold; all had shining bodies, like intoxicated tigers.
ततः समुपविष्टेषु तेषु राजसु भारत ।
विवेश रङ्गं सा कन्या धात्रीवर्षधरान्विता ॥१०॥
10. tataḥ samupaviṣṭeṣu teṣu rājasu bhārata ,
viveśa raṅgaṁ sā kanyā dhātrīvarṣadharānvitā.
10. tataḥ samupaviṣṭeṣu teṣu rājasu bhārata
viveśa raṅgam sā kanyā dhātrīvarṣadharānvitā
10. bhārata tataḥ teṣu rājasu samupaviṣṭeṣu sā
kanyā dhātrīvarṣadharānvitā raṅgam viveśa
10. Then, O Bhārata, as those kings were seated, that maiden, accompanied by her nurses and old attendants, entered the arena.
ततः संश्राव्यमाणेषु राज्ञां नामसु भारत ।
अत्यक्रामद्धार्तराष्ट्रं सा कन्या वरवर्णिनी ॥११॥
11. tataḥ saṁśrāvyamāṇeṣu rājñāṁ nāmasu bhārata ,
atyakrāmaddhārtarāṣṭraṁ sā kanyā varavarṇinī.
11. tataḥ saṃśrāvyamāṇeṣu rājñām nāmasu bhārata
atyakrāmat dhārtarāṣṭram sā kanyā varavarṇinī
11. bhārata tataḥ rājñām nāmasu saṃśrāvyamāṇeṣu
sā varavarṇinī kanyā dhārtarāṣṭram atyakrāmat
11. Then, O Bhārata, as the names of the kings were being announced, that beautiful maiden bypassed Dhṛtarāṣṭra's son (Duryodhana).
दुर्योधनस्तु कौरव्यो नामर्षयत लङ्घनम् ।
प्रत्यषेधच्च तां कन्यामसत्कृत्य नराधिपान् ॥१२॥
12. duryodhanastu kauravyo nāmarṣayata laṅghanam ,
pratyaṣedhacca tāṁ kanyāmasatkṛtya narādhipān.
12. duryodhanaḥ tu kauravyaḥ na amarṣayata laṅghanam
pratyaṣedhat ca tām kanyām asatkṛtya narādhipān
12. tu kauravyaḥ duryodhanaḥ laṅghanam na amarṣayata
ca narādhipān asatkṛtya tām kanyām pratyaṣedhat
12. But Duryodhana, a descendant of Kuru, did not tolerate this slight. He prohibited that maiden, having thus dishonored the other kings.
स वीर्यमदमत्तत्वाद्भीष्मद्रोणावुपाश्रितः ।
रथमारोप्य तां कन्यामाजुहाव नराधिपान् ॥१३॥
13. sa vīryamadamattatvādbhīṣmadroṇāvupāśritaḥ ,
rathamāropya tāṁ kanyāmājuhāva narādhipān.
13. saḥ vīryamadamattatvāt bhīṣmadroṇau upāśritaḥ
ratham āropya tām kanyām ājuhāva narādhipān
13. saḥ vīryamadamattatvāt bhīṣmadroṇau upāśritaḥ
tām kanyām ratham āropya narādhipān ājuhāva
13. Intoxicated by the pride of his valor, and relying on Bhishma and Drona, he had that maiden seated on his chariot and then challenged the other kings.
तमन्वयाद्रथी खड्गी भद्धगोधाङ्गुलित्रवान् ।
कर्णः शस्त्रभृतां श्रेष्ठः पृष्ठतः पुरुषर्षभ ॥१४॥
14. tamanvayādrathī khaḍgī bhaddhagodhāṅgulitravān ,
karṇaḥ śastrabhṛtāṁ śreṣṭhaḥ pṛṣṭhataḥ puruṣarṣabha.
14. tam anvayāt rathī khaḍgī baddhagodhāṅgulitravān
karṇaḥ śastrabṛtām śreṣṭhaḥ pṛṣṭhataḥ puruṣarṣabha
14. puruṣarṣabha karṇaḥ śastrabṛtām śreṣṭhaḥ rathī
khaḍgī baddhagodhāṅgulitravān tam pṛṣṭhataḥ anvayāt
14. O best among men (puruṣarṣabha), Karna, the foremost among weapon-bearers, followed him from behind. He was a charioteer, a swordsman, and wore protective leather gloves (baddhagodhāṅgulitravān).
ततो विमर्दः सुमहान्राज्ञामासीद्युधिष्ठिर ।
संनह्यतां तनुत्राणि रथान्योजयतामपि ॥१५॥
15. tato vimardaḥ sumahānrājñāmāsīdyudhiṣṭhira ,
saṁnahyatāṁ tanutrāṇi rathānyojayatāmapi.
15. tataḥ vimardaḥ sumahān rājñām āsīt yudhiṣṭhira
sannahyatām tanutrāṇi rathān yojayatām api
15. yudhiṣṭhira tataḥ rājñām sannahyatām tanutrāṇi
rathān yojayatām api sumahān vimardaḥ āsīt
15. O Yudhishthira, a tremendous commotion (vimarda) then arose among the kings, while they were arming themselves with their body armor (tanutrāṇi) and harnessing their chariots.
तेऽभ्यधावन्त संक्रुद्धाः कर्णदुर्योधनावुभौ ।
शरवर्षाणि मुञ्चन्तो मेघाः पर्वतयोरिव ॥१६॥
16. te'bhyadhāvanta saṁkruddhāḥ karṇaduryodhanāvubhau ,
śaravarṣāṇi muñcanto meghāḥ parvatayoriva.
16. te abhyadhāvanta saṃkruddhāḥ karṇaduryodhanau
ubhau śaravarṣāṇi muñcantaḥ meghāḥ parvatayoḥ iva
16. saṃkruddhāḥ te karṇaduryodhanau ubhau abhyadhāvanta
śaravarṣāṇi muñcantaḥ meghāḥ parvatayoḥ iva
16. Enraged, both Karna and Duryodhana rushed forward, releasing showers of arrows (śaravarṣāṇi) like clouds pouring rain on two mountains.
कर्णस्तेषामापततामेकैकेन क्षुरेण ह ।
धनूंषि सशरावापान्यपातयत भूतले ॥१७॥
17. karṇasteṣāmāpatatāmekaikena kṣureṇa ha ,
dhanūṁṣi saśarāvāpānyapātayata bhūtale.
17. karṇaḥ teṣām āpatatām ekaikena kṣureṇa ha
dhanūṃṣi saśarāvāpāni apātayat bhūtale
17. karṇaḥ ha teṣām āpatatām ekaikena kṣureṇa
saśarāvāpāni dhanūṃṣi bhūtale apātayat
17. Karna, indeed (ha), using a razor-sharp arrow (kṣureṇa), individually struck down the bows and quivers (sasharāvāpa) of those (teṣām) who were attacking (āpatatām), causing them to fall to the ground (bhūtale).
ततो विधनुषः कांश्चित्कांश्चिदुद्यतकार्मुकान् ।
कांश्चिदुद्वहतो बाणान्रथशक्तिगदास्तथा ॥१८॥
18. tato vidhanuṣaḥ kāṁścitkāṁścidudyatakārmukān ,
kāṁścidudvahato bāṇānrathaśaktigadāstathā.
18. tataḥ vidhanuṣaḥ kānścit kānścit udyatakārmukān
kānścit udvahataḥ bāṇān rathaśaktigadāḥ tathā
18. tataḥ kānścit vidhanuṣaḥ kānścit udyatakārmukān
ca kānścit bāṇān rathaśaktigadāḥ udvahataḥ
18. Then, among those who were without bows, some who had their bows raised, and some who were carrying arrows, spears, and maces (on their chariots).
लाघवादाकुलीकृत्य कर्णः प्रहरतां वरः ।
हतसूतांश्च भूयिष्ठानवजिग्ये नराधिपान् ॥१९॥
19. lāghavādākulīkṛtya karṇaḥ praharatāṁ varaḥ ,
hatasūtāṁśca bhūyiṣṭhānavajigye narādhipān.
19. lāghavāt ākulīkṛtya karṇaḥ praharatām varaḥ
hatasūtān ca bhūyiṣṭhān avajigye narādhipān
19. praharatām varaḥ karṇaḥ lāghavāt ākulīkṛtya
ca bhūyiṣṭhān hatasūtān narādhipān avajigye
19. Karṇa, the foremost among those who strike, with great agility, threw them into disarray and conquered most of the kings whose charioteers had been slain.
ते स्वयं त्वरयन्तोऽश्वान्याहि याहीति वादिनः ।
व्यपेयुस्ते रणं हित्वा राजानो भग्नमानसाः ॥२०॥
20. te svayaṁ tvarayanto'śvānyāhi yāhīti vādinaḥ ,
vyapeyuste raṇaṁ hitvā rājāno bhagnamānasāḥ.
20. te svayam tvarayantaḥ aśvān yāhi yāhi iti vādinaḥ
vyapeyuḥ te raṇam hitvā rājānaḥ bhagnamānasāḥ
20. bhagnamānasāḥ te rājānaḥ svayam "yāhi yāhi" iti
vādinaḥ aśvān tvarayantaḥ raṇam hitvā te vyapeyuḥ
20. Those kings, their spirits broken, themselves urged their horses, repeatedly shouting, "Go! Go!" and fled, abandoning the battle.
दुर्योधनस्तु कर्णेन पाल्यमानोऽभ्ययात्तदा ।
हृष्टः कन्यामुपादाय नगरं नागसाह्वयम् ॥२१॥
21. duryodhanastu karṇena pālyamāno'bhyayāttadā ,
hṛṣṭaḥ kanyāmupādāya nagaraṁ nāgasāhvayam.
21. duryodhanaḥ tu karṇena pālyamānaḥ abhyayāt tadā
hṛṣṭaḥ kanyām upādāya nagaram nāgasāhvayam
21. tu karṇena pālyamānaḥ duryodhanaḥ tadā hṛṣṭaḥ
kanyām upādāya nāgasāhvayam nagaram abhyayāt
21. But Duryodhana, protected by Karna, then went, joyful and having taken the maiden, to the city named Nāgasāhvaya (Hāstinapura).