Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-7, chapter-114

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
ततः कर्णो महाराज भीमं विद्ध्वा त्रिभिः शरैः ।
मुमोच शरवर्षाणि चित्राणि च बहूनि च ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
tataḥ karṇo mahārāja bhīmaṁ viddhvā tribhiḥ śaraiḥ ,
mumoca śaravarṣāṇi citrāṇi ca bahūni ca.
1. sañjaya uvāca tataḥ karṇaḥ mahārāja bhīmam viddhvā
tribhiḥ śaraiḥ mumoca śaravarṣāṇi citrāṇi ca bahūni ca
1. sañjaya uvāca tataḥ,
mahārāja,
karṇaḥ,
tribhiḥ śaraiḥ,
bhīmam,
viddhvā,
citrāṇi ca bahūni ca śaravarṣāṇi mumoca.
1. Sanjaya said: Then, O great king, Karna, having pierced Bhima with three arrows, released many wonderful showers of arrows.
वध्यमानो महाराज सूतपुत्रेण पाण्डवः ।
न विव्यथे भीमसेनो भिद्यमान इवाचलः ॥२॥
2. vadhyamāno mahārāja sūtaputreṇa pāṇḍavaḥ ,
na vivyathe bhīmaseno bhidyamāna ivācalaḥ.
2. vadhyamānaḥ mahārāja sūtaputreṇa pāṇḍavaḥ na
vivyathe bhīmasenaḥ bhidyamānaḥ iva acalaḥ
2. mahārāja,
sūtaputreṇa vadhyamānaḥ pāṇḍavaḥ bhīmasenaḥ na vivyathe,
acalaḥ iva bhidyamānaḥ.
2. O great king, Bhimasena, the son of Pandu, though being struck down by the son of Suta (Karna), was not pained, like an unmoving mountain being split.
स कर्णं कर्णिना कर्णे पीतेन निशितेन च ।
विव्याध युधि राजेन्द्र भीमसेनः पतत्रिणा ॥३॥
3. sa karṇaṁ karṇinā karṇe pītena niśitena ca ,
vivyādha yudhi rājendra bhīmasenaḥ patatriṇā.
3. sa karṇam karṇinā karṇe pītena niśitena ca
vivyādha yudhi rājendra bhīmasenaḥ patatriṇā
3. rājendra,
yudhi,
saḥ bhīmasenaḥ karṇam karṇe pītena,
niśitena ca patatriṇā karṇinā vivyādha.
3. In battle, O chief of kings, Bhimasena pierced Karna in the ear with a yellow, sharp, feathered arrow (karṇi).
स कुण्डलं महत्कर्णात्कर्णस्यापातयद्भुवि ।
तपनीयं महाराज दीप्तं ज्योतिरिवाम्बरात् ॥४॥
4. sa kuṇḍalaṁ mahatkarṇātkarṇasyāpātayadbhuvi ,
tapanīyaṁ mahārāja dīptaṁ jyotirivāmbarāt.
4. sa kuṇḍalam mahat karṇāt karṇasya apātayat bhuvi
tapanīyam mahārāja dīptam jyotiḥ iva ambarāt
4. mahārāja,
saḥ bhuvi karṇasya karṇāt mahat,
tapanīyam,
dīptam kuṇḍalam apātayat,
ambarāt jyotiḥ iva.
4. O great king, he then struck down Karna's great, golden, blazing earring from his ear to the ground, like a brilliant meteor from the sky.
अथापरेण भल्लेन सूतपुत्रं स्तनान्तरे ।
आजघान भृशं भीमः स्मयन्निव महाबलः ॥५॥
5. athāpareṇa bhallena sūtaputraṁ stanāntare ,
ājaghāna bhṛśaṁ bhīmaḥ smayanniva mahābalaḥ.
5. atha apareṇa bhallena sūtaputraṃ stanāntare
ājaghāna bhṛśam bhīmaḥ smayan iva mahābalaḥ
5. atha mahābalaḥ bhīmaḥ smayan iva apareṇa
bhallena sūtaputraṃ stanāntare bhṛśam ājaghāna
5. Then, the immensely powerful Bhima, as if smiling, struck the son of Suta (Karna) severely in the middle of his chest with another broad-headed arrow.
पुनरस्य त्वरन्भीमो नाराचान्दश भारत ।
रणे प्रैषीन्महावेगान्यमदण्डोपमांस्तथा ॥६॥
6. punarasya tvaranbhīmo nārācāndaśa bhārata ,
raṇe praiṣīnmahāvegānyamadaṇḍopamāṁstathā.
6. punar asya tvaran bhīmaḥ nārācān daśa bhārata
raṇe praīṣīn mahāvegān yamadaṇḍopamān tathā
6. bhārata! bhīmaḥ punar tvaran raṇe asya daśa
mahāvegān yamadaṇḍopamān nārācān tathā praīṣīn
6. O Bhārata, Bhima, hastening again, then dispatched ten iron arrows, exceedingly swift and resembling Yama's staff, at him (Karna) in battle.
ते ललाटं समासाद्य सूतपुत्रस्य मारिष ।
विविशुश्चोदितास्तेन वल्मीकमिव पन्नगाः ॥७॥
7. te lalāṭaṁ samāsādya sūtaputrasya māriṣa ,
viviśuścoditāstena valmīkamiva pannagāḥ.
7. te lalāṭam samāsādya sūtaputrasya māriṣa
viviśuḥ coditāḥ tena valmīkam iva pannagāḥ
7. māriṣa! tena coditāḥ te (nārācāḥ) sūtaputrasya
lalāṭam samāsādya valmīkam iva pannagāḥ (iva) viviśuḥ
7. O venerable one, those arrows, propelled by Bhima, having reached the forehead of the son of Suta (Karna), entered it just like serpents entering an anthill.
ललाटस्थैस्तु तैर्बाणैः सूतपुत्रो व्यरोचत ।
नीलोत्पलमयीं मालां धारयन्स पुरा यथा ॥८॥
8. lalāṭasthaistu tairbāṇaiḥ sūtaputro vyarocata ,
nīlotpalamayīṁ mālāṁ dhārayansa purā yathā.
8. lalāṭasthāiḥ tu tāiḥ bāṇāiḥ sūtaputraḥ vyarocata
nīlotpalamayīm mālām dhārayan sa purā yathā
8. tu lalāṭasthāiḥ tāiḥ bāṇāiḥ sūtaputraḥ sa purā
nīlotpalamayīm mālām dhārayan yathā vyarocata
8. And with those arrows fixed on his forehead, the son of Suta (Karna) shone as if he were formerly wearing a garland made of blue lotuses.
ततः क्रुद्धो रणे कर्णः पीडितो दृढधन्वना ।
वेगं चक्रे महावेगो भीमसेनवधं प्रति ॥९॥
9. tataḥ kruddho raṇe karṇaḥ pīḍito dṛḍhadhanvanā ,
vegaṁ cakre mahāvego bhīmasenavadhaṁ prati.
9. tataḥ kruddhaḥ raṇe karṇaḥ pīḍitaḥ dṛḍhadhanvanā
vegam cakre mahāvegaḥ bhīmasenavadham prati
9. tataḥ raṇe dṛḍhadhanvanā pīḍitaḥ kruddhaḥ
mahāvegaḥ karṇaḥ bhīmasenavadham prati vegam cakre
9. Then Karna, enraged in battle and distressed by the firm-bowman (Bhimasena), being of great impetuosity, swiftly moved towards the slaying of Bhimasena.
तस्मै कर्णः शतं राजन्निषूणां गार्ध्रवाससाम् ।
अमर्षी बलवान्क्रुद्धः प्रेषयामास भारत ॥१०॥
10. tasmai karṇaḥ śataṁ rājanniṣūṇāṁ gārdhravāsasām ,
amarṣī balavānkruddhaḥ preṣayāmāsa bhārata.
10. tasmai karṇaḥ śatam rājan iṣūṇām gārdhravāsasām
amarṣī balavān kruddhaḥ preṣayāmāsa bhārata
10. rājan bhārata,
amarṣī balavān kruddhaḥ karṇaḥ tasmai gārdhravāsasām iṣūṇām śatam preṣayāmāsa
10. O King, O Bhārata, Karna, being wrathful, mighty, and enraged, then dispatched a hundred arrows adorned with vulture feathers towards him (Bhimasena).
ततः प्रासृजदुग्राणि शरवर्षाणि पाण्डवः ।
समरे तमनादृत्य नास्य वीर्यमचिन्तयत् ॥११॥
11. tataḥ prāsṛjadugrāṇi śaravarṣāṇi pāṇḍavaḥ ,
samare tamanādṛtya nāsya vīryamacintayat.
11. tataḥ prāsṛjat ugrāṇi śaravarṣāṇi pāṇḍavaḥ
samare tam anādṛtya na asya vīryam acintayat
11. tataḥ pāṇḍavaḥ samare tam anādṛtya asya vīryam
na acintayat ugrāṇi śaravarṣāṇi prāsṛjat
11. Then the Pāṇḍava (Bhimasena) unleashed fierce showers of arrows in battle, disregarding him (Karna) and not considering his valor.
ततः कर्णो महाराज पाण्डवं निशितैः शरैः ।
आजघानोरसि क्रुद्धः क्रुद्धरूपं परंतपः ॥१२॥
12. tataḥ karṇo mahārāja pāṇḍavaṁ niśitaiḥ śaraiḥ ,
ājaghānorasi kruddhaḥ kruddharūpaṁ paraṁtapaḥ.
12. tataḥ karṇaḥ mahārāja pāṇḍavam niśitaiḥ śaraiḥ
ājaghāna urasi kruddhaḥ kruddharūpam paraṃtapaḥ
12. mahārāja,
tataḥ kruddhaḥ paraṃtapaḥ karṇaḥ kruddharūpam pāṇḍavam urasi niśitaiḥ śaraiḥ ājaghāna
12. Then, O great king, Karna, himself enraged and the tormentor of foes, struck the angry-looking Pāṇḍava (Bhimasena) in the chest with sharpened arrows.
जीमूताविव चान्योन्यं तौ ववर्षतुराहवे ।
तलशब्दरवैश्चैव त्रासयन्तौ परस्परम् ॥१३॥
13. jīmūtāviva cānyonyaṁ tau vavarṣaturāhave ,
talaśabdaravaiścaiva trāsayantau parasparam.
13. jīmūtau iva ca anyonyam tau vavarṣatuḥ āhave
talaśabdaravaiḥ ca eva trāsayantau parasparam
13. tau āhave jīmūtau iva ca anyonyam vavarṣatuḥ
ca eva talaśabdaravaiḥ parasparam trāsayantau
13. They, like two clouds, showered each other in battle, terrifying one another with the sounds of their palm slaps.
शरजालैश्च विविधैश्छादयामासतुर्मृधे ।
अन्योन्यं समरे क्रुद्धौ कृतप्रतिकृतैषिणौ ॥१४॥
14. śarajālaiśca vividhaiśchādayāmāsaturmṛdhe ,
anyonyaṁ samare kruddhau kṛtapratikṛtaiṣiṇau.
14. śarajālaiḥ ca vividhaiḥ chādayāmāsatuḥ mṛdhe
anyonyam samare kruddhau kṛtapratikṛtaiṣiṇau
14. kruddhau kṛtapratikṛtaiṣiṇau (tau implicit) mṛdhe
samare ca vividhaiḥ śarajālaiḥ anyonyam chādayāmāsatuḥ
14. And in battle, those two, enraged and seeking retaliation, covered each other with various showers of arrows.
ततो भीमो महाबाहू राधेयस्य महात्मनः ।
क्षुरप्रेण धनुश्छित्त्वा कर्णं विव्याध पत्रिणा ॥१५॥
15. tato bhīmo mahābāhū rādheyasya mahātmanaḥ ,
kṣurapreṇa dhanuśchittvā karṇaṁ vivyādha patriṇā.
15. tataḥ bhīmaḥ mahābāhuḥ rādheyasya mahātmanaḥ
kṣurapreṇa dhanuḥ chittvā karṇam vivyādha patriṇā
15. tataḥ mahābāhuḥ bhīmaḥ kṣurapreṇa mahātmanaḥ
rādheyasya dhanuḥ chittvā karṇam patriṇā vivyādha
15. Then, the mighty-armed Bhima, with a razor-sharp arrow, cut the bow of the great-souled Radheya (Karna), and then pierced Karna with an arrow.
तदपास्य धनुश्छिन्नं सूतपुत्रो महामनाः ।
अन्यत्कार्मुकमादत्त वेगघ्नं भारसाधनम् ॥१६॥
16. tadapāsya dhanuśchinnaṁ sūtaputro mahāmanāḥ ,
anyatkārmukamādatta vegaghnaṁ bhārasādhanam.
16. tat apa asya dhanuḥ chinnam sūtaputraḥ mahāmanāḥ
anyat kārmukam ādatta vegaghnam bhārasādhanam
16. mahāmanāḥ sūtaputraḥ tat chinnam dhanuḥ apa asya
anyat vegaghnam bhārasādhanam kārmukam ādatta
16. Having discarded that broken bow, the great-souled son of Suta (Karna) took up another bow, one that was powerful and could bear great strain.
दृष्ट्वा च कुरुसौवीरसैन्धवानां बलक्षयम् ।
सवर्मध्वजशस्त्रैश्च पतितैः संवृतां महीम् ॥१७॥
17. dṛṣṭvā ca kurusauvīrasaindhavānāṁ balakṣayam ,
savarmadhvajaśastraiśca patitaiḥ saṁvṛtāṁ mahīm.
17. dṛṣṭvā ca kurusauvīrasaindhavānām balakṣayam
savarmadhvajaśastraiḥ ca patitaiḥ saṃvṛtām mahīm
17. (sūtaputrasya) kurusauvīrasaindhavānām balakṣayam ca
savarmadhvajaśastraiḥ patitaiḥ mahīm saṃvṛtām ca dṛṣṭvā
17. And having seen the destruction of the armies of the Kurus, Sauviras, and Saindhavas, and the earth covered with their fallen armors, banners, and weapons...
हस्त्यश्वनरदेहांश्च गतासून्प्रेक्ष्य सर्वतः ।
सूतपुत्रस्य संरम्भाद्दीप्तं वपुरजायत ॥१८॥
18. hastyaśvanaradehāṁśca gatāsūnprekṣya sarvataḥ ,
sūtaputrasya saṁrambhāddīptaṁ vapurajāyata.
18. hastyśvanaradehān ca gatāsūn prekṣya sarvataḥ
sūtaputrasya saṃrambhāt dīptam vapuḥ ajāyata
18. sarvataḥ hastyśvanaradehān ca gatāsūn prekṣya
(sūtaputrasya) saṃrambhāt dīptam vapuḥ ajāyata
18. And seeing the lifeless bodies of elephants, horses, and men everywhere, a blazing form (vapus) arose from the great fury of Karna (sūtaputra).
स विस्फार्य महच्चापं कार्तस्वरविभूषितम् ।
भीमं प्रैक्षत राधेयो राजन्घोरेण चक्षुषा ॥१९॥
19. sa visphārya mahaccāpaṁ kārtasvaravibhūṣitam ,
bhīmaṁ praikṣata rādheyo rājanghoreṇa cakṣuṣā.
19. saḥ visphārya mahat cāpam kārtasvaravibhūṣitam
bhīmam praikṣata rādheyaḥ rājan ghoreṇa cakṣuṣā
19. rājan saḥ rādheyaḥ kārtasvaravibhūṣitam mahat
cāpam visphārya ghoreṇa cakṣuṣā bhīmam praikṣata
19. O King, Karna (rādheya), having strung his great bow adorned with gold, looked at Bhīma with a dreadful gaze.
ततः क्रुद्धः शरानस्यन्सूतपुत्रो व्यरोचत ।
मध्यंदिनगतोऽर्चिष्माञ्शरदीव दिवाकरः ॥२०॥
20. tataḥ kruddhaḥ śarānasyansūtaputro vyarocata ,
madhyaṁdinagato'rciṣmāñśaradīva divākaraḥ.
20. tataḥ kruddhaḥ śarān asyan sūtaputraḥ vyarocata
madhyaṃdinagataḥ arciṣmān śaradi iva divākaraḥ
20. tataḥ kruddhaḥ śarān asyan sūtaputraḥ śaradi
madhyaṃdinagataḥ arciṣmān divākaraḥ iva vyarocata
20. Then, enraged and shooting arrows, Karna (sūtaputra) shone forth splendidly, like the radiant sun (divākara) in autumn at midday.
मरीचिविकचस्येव राजन्भानुमतो वपुः ।
आसीदाधिरथेर्घोरं वपुः शरशतार्चिषः ॥२१॥
21. marīcivikacasyeva rājanbhānumato vapuḥ ,
āsīdādhiratherghoraṁ vapuḥ śaraśatārciṣaḥ.
21. marīcivikacasya iva rājan bhānumataḥ vapuḥ
āsīt ādhiratheḥ ghoram vapuḥ śaraśatārciṣaḥ
21. rājan ādhiratheḥ ghoram vapuḥ śaraśatārciṣaḥ
marīcivikacasya bhānumataḥ vapuḥ iva āsīt
21. O King, the dreadful form of Karna was like that of the sun with its fully bloomed rays, appearing as if his splendor consisted of a hundred arrows.
कराभ्यामाददानस्य संदधानस्य चाशुगान् ।
विकर्षतो मुञ्चतो वा नान्तरं ददृशू रणे ॥२२॥
22. karābhyāmādadānasya saṁdadhānasya cāśugān ,
vikarṣato muñcato vā nāntaraṁ dadṛśū raṇe.
22. karābhyām ādadānasya saṃdadhānasya ca āśugān
vikarṣataḥ muñcataḥ vā na antaram dadṛśū raṇe
22. raṇe karābhyām āśugān ādadānasya ca saṃdadhānasya
vikarṣataḥ vā muñcataḥ antaram na dadṛśū
22. In battle, they perceived no interval between his actions of grasping (arrows) with his hands, aiming them, drawing the bowstring, or releasing them.
अग्निचक्रोपमं घोरं मण्डलीकृतमायुधम् ।
कर्णस्यासीन्महाराज सव्यदक्षिणमस्यतः ॥२३॥
23. agnicakropamaṁ ghoraṁ maṇḍalīkṛtamāyudham ,
karṇasyāsīnmahārāja savyadakṣiṇamasyataḥ.
23. agnicakropamam ghoram maṇḍalīkṛtam āyudham
karṇasya āsīt mahārāja savyadakṣiṇam asyataḥ
23. mahārāja savyadakṣiṇam asyataḥ karṇasya ghoram
agnicakropamam maṇḍalīkṛtam āyudham āsīt
23. O Great King, as Karna shot (arrows), moving his hands from left to right, his dreadful weapon (bow) appeared circular, like a fiery disc.
स्वर्णपुङ्खाः सुनिशिताः कर्णचापच्युताः शराः ।
प्राच्छादयन्महाराज दिशः सूर्यस्य च प्रभाम् ॥२४॥
24. svarṇapuṅkhāḥ suniśitāḥ karṇacāpacyutāḥ śarāḥ ,
prācchādayanmahārāja diśaḥ sūryasya ca prabhām.
24. svarṇapuṅkhāḥ suniśitāḥ karṇacāpacyutāḥ śarāḥ
prācchādayan mahārāja diśaḥ sūryasya ca prabhām
24. mahārāja karṇacāpacyutāḥ svarṇapuṅkhāḥ suniśitāḥ
śarāḥ diśaḥ ca sūryasya prabhām prācchādayan
24. O Great King, the golden-feathered, exceedingly sharp arrows, discharged from Karna's bow, obscured all directions and even the splendor of the sun.
ततः कनकपुङ्खानां शराणां नतपर्वणाम् ।
धनुश्च्युतानां वियति ददृशे बहुधा व्रजः ॥२५॥
25. tataḥ kanakapuṅkhānāṁ śarāṇāṁ nataparvaṇām ,
dhanuścyutānāṁ viyati dadṛśe bahudhā vrajaḥ.
25. tataḥ kanakapuṅkhānām śarāṇām nataparvaṇām
dhanuḥcyutānām viyati dadṛśe bahudhā vrajaḥ
25. tataḥ dhanuḥcyutānām kanakapuṅkhānām nataparvaṇām
śarāṇām vrajaḥ bahudhā viyati dadṛśe
25. Then, a multitude of arrows, with golden shafts and well-prepared joints, released from bows, was seen in many formations in the sky.
शरासनादाधिरथेः प्रभवन्तः स्म सायकाः ।
श्रेणीकृता व्यराजन्त राजन्क्रौञ्चा इवाम्बरे ॥२६॥
26. śarāsanādādhiratheḥ prabhavantaḥ sma sāyakāḥ ,
śreṇīkṛtā vyarājanta rājankrauñcā ivāmbare.
26. śarāsanāt ādhiratheḥ prabhavantaḥ sma sāyakāḥ
śreṇīkṛtāḥ vyarājanta rājan krauñcāḥ iva ambare
26. rājan ādhiratheḥ śarāsanāt prabhavantaḥ sāyakāḥ
śreṇīkṛtāḥ sma ambare krauñcāḥ iva vyarājanta
26. O King, the arrows issuing from Karna's (Ādhirathi) bow, arrayed in rows, shone like cranes in the sky.
गार्ध्रपत्राञ्शिलाधौतान्कार्तस्वरविभूषितान् ।
महावेगान्प्रदीप्ताग्रान्मुमोचाधिरथिः शरान् ॥२७॥
27. gārdhrapatrāñśilādhautānkārtasvaravibhūṣitān ,
mahāvegānpradīptāgrānmumocādhirathiḥ śarān.
27. gārdhrapatrān śilādhautān kārtasvaravibhūṣitān
mahāvegān pradīptāgrān mumoca ādhirathiḥ śarān
27. ādhirathiḥ gārdhrapatrān śilādhautān
kārtasvaravibhūṣitān mahāvegān pradīptāgrān śarān mumoca
27. Karna (Ādhirathi) released arrows that were feathered with vulture feathers, sharpened on stone, adorned with gold, extremely swift, and with blazing tips.
ते तु चापबलोद्धूताः शातकुम्भविभूषिताः ।
अजस्रमन्वकीर्यन्त शराः पार्थरथं प्रति ॥२८॥
28. te tu cāpabaloddhūtāḥ śātakumbhavibhūṣitāḥ ,
ajasramanvakīryanta śarāḥ pārtharathaṁ prati.
28. te tu cāpabaloddhūtāḥ śātakuṃbhavibhūṣitāḥ
ajasram anvakīryanta śarāḥ pārtharatham prati
28. tu te śarāḥ cāpabaloddhūtāḥ śātakuṃbhavibhūṣitāḥ
ajasram pārtharatham prati anvakīryanta
28. Moreover, those arrows, propelled by the strength of the bow and adorned with pure gold, were continuously showered towards Arjuna's (Pārtha) chariot.
ते व्योम्नि रत्नविकृता व्यकाशन्त सहस्रशः ।
शलभानामिव व्राताः शराः कर्णसमीरिताः ॥२९॥
29. te vyomni ratnavikṛtā vyakāśanta sahasraśaḥ ,
śalabhānāmiva vrātāḥ śarāḥ karṇasamīritāḥ.
29. te vyomni ratnavikṛtā vyakāśanta sahasraśaḥ
śalabhānām iva vrātāḥ śarāḥ karṇasamīritāḥ
29. śalabhānām iva vrātāḥ ratnavikṛtāḥ karṇasamīritāḥ
te śarāḥ sahasraśaḥ vyomni vyakāśanta
29. Those jewel-adorned arrows, propelled by Karna, appeared in the sky by the thousands, like swarms of locusts.
चापादाधिरथेर्मुक्ताः प्रपतन्तः स्म सायकाः ।
एको दीर्घ इव प्रांशुः प्रभवन्दृश्यते शरः ॥३०॥
30. cāpādādhirathermuktāḥ prapatantaḥ sma sāyakāḥ ,
eko dīrgha iva prāṁśuḥ prabhavandṛśyate śaraḥ.
30. cāpāt ādhitaratheḥ muktāḥ prapatantaḥ sma sāyakāḥ
ekaḥ dīrghaḥ iva prāṃśuḥ prabhavan dṛśyate śaraḥ
30. ādhitaratheḥ cāpāt muktāḥ sāyakāḥ prapatantaḥ sma
ekaḥ dīrghaḥ prāṃśuḥ śaraḥ iva prabhavan dṛśyate
30. The arrows released from Ādhirathi's bow were falling. It appeared as if a single, long, lofty arrow was emerging.
पर्वतं वारिधाराभिश्छादयन्निव तोयदः ।
कर्णः प्राच्छादयत्क्रुद्धो भीमं सायकवृष्टिभिः ॥३१॥
31. parvataṁ vāridhārābhiśchādayanniva toyadaḥ ,
karṇaḥ prācchādayatkruddho bhīmaṁ sāyakavṛṣṭibhiḥ.
31. parvatam vāridhārābhiḥ chādayan iva toyadaḥ karṇaḥ
prācchādayat kruddhaḥ bhīmam sāyakavṛṣṭibhiḥ
31. toyadaḥ vāridhārābhiḥ parvatam chādayan iva,
kruddhaḥ karṇaḥ sāyakavṛṣṭibhiḥ bhīmam prācchādayat
31. Just as a cloud covers a mountain with streams of water, so also, enraged Karna covered Bhima with showers of arrows.
तत्र भारत भीमस्य बलवीर्यपराक्रमम् ।
व्यवसायं च पुत्रास्ते प्रैक्षन्त कुरुभिः सह ॥३२॥
32. tatra bhārata bhīmasya balavīryaparākramam ,
vyavasāyaṁ ca putrāste praikṣanta kurubhiḥ saha.
32. tatra bhārata bhīmasya balavīryaparākramam
vyavasāyam ca putrāḥ te praikṣanta kurubhiḥ saha
32. bhārata! tatra te putrāḥ kurubhiḥ saha bhīmasya
balavīryaparākramam ca vyavasāyam praikṣanta
32. Then, O descendant of Bharata (Dhritarashtra), your sons, accompanied by the Kurus, observed Bhima's strength, valor, prowess, and determination.
तां समुद्रमिवोद्धूतां शरवृष्टिं समुत्थिताम् ।
अचिन्तयित्वा भीमस्तु क्रुद्धः कर्णमुपाद्रवत् ॥३३॥
33. tāṁ samudramivoddhūtāṁ śaravṛṣṭiṁ samutthitām ,
acintayitvā bhīmastu kruddhaḥ karṇamupādravat.
33. tām samudram iva uddhūtām śaravṛṣṭim samutthitām
acintayitvā bhīmaḥ tu kruddhaḥ karṇam upādravat
33. bhīmaḥ tu kruddhaḥ samudram iva uddhūtām samutthitām
tām śaravṛṣṭim acintayitvā karṇam upādravat
33. But Bhima, enraged, rushed towards Karṇa without considering that shower of arrows which had arisen like an agitated ocean.
रुक्मपृष्ठं महच्चापं भीमस्यासीद्विशां पते ।
आकर्षान्मण्डलीभूतं शक्रचापमिवापरम् ।
तस्माच्छराः प्रादुरासन्पूरयन्त इवाम्बरम् ॥३४॥
34. rukmapṛṣṭhaṁ mahaccāpaṁ bhīmasyāsīdviśāṁ pate ,
ākarṣānmaṇḍalībhūtaṁ śakracāpamivāparam ,
tasmāccharāḥ prādurāsanpūrayanta ivāmbaram.
34. rukmapṛṣṭham mahat cāpam bhīmasya
āsīt viśām pate ākarṣāt maṇḍalībhūtam
śakracāpam iva aparam tasmāt śarāḥ
prādurāsan pūrayantaḥ iva ambaram
34. viśām pate bhīmasya rukmapṛṣṭham
mahat cāpam āsīt ākarṣāt maṇḍalībhūtam
aparam śakracāpam iva tasmāt ambaram
pūrayantaḥ iva śarāḥ prādurāsan
34. O King, Bhima possessed a magnificent, gold-backed bow. When drawn, it formed a perfect circle, resembling another rainbow. From it, arrows surged forth as if to fill the entire sky.
सुवर्णपुङ्खैर्भीमेन सायकैर्नतपर्वभिः ।
गगने रचिता माला काञ्चनीव व्यराजत ॥३५॥
35. suvarṇapuṅkhairbhīmena sāyakairnataparvabhiḥ ,
gagane racitā mālā kāñcanīva vyarājata.
35. suvarṇapuṅkhaiḥ bhīmena sāyakaiḥ nataparvabhiḥ
gagane racitā mālā kāñcanī iva vyarājata
35. bhīmena suvarṇapuṅkhaiḥ nataparvabhiḥ sāyakaiḥ
gagane racitā mālā kāñcanī iva vyarājata
35. With arrows shot by Bhima, which had golden shafts and bent nodes, a garland appeared in the sky, shining like a golden necklace.
ततो व्योम्नि विषक्तानि शरजालानि भागशः ।
आहतानि व्यशीर्यन्त भीमसेनस्य पत्रिभिः ॥३६॥
36. tato vyomni viṣaktāni śarajālāni bhāgaśaḥ ,
āhatāni vyaśīryanta bhīmasenasya patribhiḥ.
36. tataḥ vyomni viṣaktāni śarajālāni bhāgaśaḥ
āhatāni vyaśīryanta bhīmasenasya patribhiḥ
36. tataḥ vyomni viṣaktāni śarajālāni bhīmasenasya
patribhiḥ āhatāni bhāgaśaḥ vyaśīryanta
36. Then, the networks of arrows fixed in the sky were struck by Bhimasena's arrows and shattered into pieces.
कर्णस्य शरजालौघैर्भीमसेनस्य चोभयोः ।
अग्निस्फुलिङ्गसंस्पर्शैरञ्जोगतिभिराहवे ।
तैस्तैः कनकपुङ्खानां द्यौरासीत्संवृता व्रजैः ॥३७॥
37. karṇasya śarajālaughairbhīmasenasya cobhayoḥ ,
agnisphuliṅgasaṁsparśairañjogatibhirāhave ,
taistaiḥ kanakapuṅkhānāṁ dyaurāsītsaṁvṛtā vrajaiḥ.
37. karṇasya śarajālaughaiḥ bhīmasenasya
ca ubhayoḥ agnisphuliṅgasaṃsparśaiḥ
añjogatibhiḥ āhave taiḥ taiḥ
kanakapuṅkhānām dyauḥ āsīt saṃvṛtā vrajaiḥ
37. āhave karṇasya ca bhīmasenasya ubhayoḥ
śarajālaughaiḥ agnisphuliṅgasaṃsparśaiḥ
añjogatibhiḥ taiḥ taiḥ
kanakapuṅkhānām vrajaiḥ dyauḥ saṃvṛtā āsīt
37. In battle, the sky became covered with multitudes of those very gold-feathered arrows, which were like floods of arrow-nets from both Karna and Bhimasena, and whose swift movements felt like touches of fire sparks.
स भीमं छादयन्बाणैः सूतपुत्रः पृथग्विधैः ।
उपारोहदनादृत्य तस्य वीर्यं महात्मनः ॥३८॥
38. sa bhīmaṁ chādayanbāṇaiḥ sūtaputraḥ pṛthagvidhaiḥ ,
upārohadanādṛtya tasya vīryaṁ mahātmanaḥ.
38. saḥ bhīmam chādayan bāṇaiḥ sūtaputraḥ pṛthagvidhaiḥ
upārohat anādṛtya tasya vīryam mahātmanaḥ
38. saḥ sūtaputraḥ pṛthagvidhaiḥ bāṇaiḥ bhīmam chādayan,
mahātmanaḥ tasya vīryam anādṛtya,
upārohat
38. Karna, the son of Suta, covering Bhima with various kinds of arrows, advanced, disregarding the might (vīrya) of that great-souled (mahātman) warrior.
तयोर्विसृजतोस्तत्र शरजालानि मारिष ।
वायुभूतान्यदृश्यन्त संसक्तानीतरेतरम् ॥३९॥
39. tayorvisṛjatostatra śarajālāni māriṣa ,
vāyubhūtānyadṛśyanta saṁsaktānītaretaram.
39. tayoḥ visṛjatoḥ tatra śarajālani māriṣa
vāyubhūtāni adṛśyanta saṃsaktāni itaretaram
39. māriṣa,
tatra tayoḥ visṛjatoḥ śarajālani vāyubhūtāni itaretaram saṃsaktāni adṛśyanta
39. O respected one (māriṣa), as those two (Karna and Bhima) were releasing volleys of arrows there, those arrow-networks appeared, becoming like wind and entangled with each other.
तस्मै कर्णः शितान्बाणान्कर्मारपरिमार्जितान् ।
सुवर्णविकृतान्क्रुद्धः प्राहिणोद्वधकाङ्क्षया ॥४०॥
40. tasmai karṇaḥ śitānbāṇānkarmāraparimārjitān ,
suvarṇavikṛtānkruddhaḥ prāhiṇodvadhakāṅkṣayā.
40. tasmai karṇaḥ śitān bāṇān karmāraparimārjitān
suvarṇavikṛtān kruddhaḥ prāhiṇot vadhakāṅkṣayā
40. kruddhaḥ karṇaḥ tasmai (bhīmāya) vadhakāṅkṣayā
karmāraparimārjitān suvarṇavikṛtān śitān bāṇān prāhiṇot
40. Enraged, Karna dispatched sharpened arrows - which had been polished by blacksmiths and adorned with gold - towards Bhima, intending to kill him.
तानन्तरिक्षे विशिखैस्त्रिधैकैकमशातयत् ।
विशेषयन्सूतपुत्रं भीमस्तिष्ठेति चाब्रवीत् ॥४१॥
41. tānantarikṣe viśikhaistridhaikaikamaśātayat ,
viśeṣayansūtaputraṁ bhīmastiṣṭheti cābravīt.
41. tān antarikṣe viśikhaiḥ tridhā ekaikam aśātayat
viśeṣayan sūtaputraṃ bhīmaḥ tiṣṭha iti ca abravīt
41. bhīmaḥ tān antarikṣe viśikhaiḥ ekaikam tridhā
aśātayat sūtaputraṃ viśeṣayan ca iti tiṣṭha abravīt
41. Bhīma shattered those arrows in the sky with his own shafts, splitting each one into three parts. Emphasizing the humiliation of Karṇa, the son of Sūta, Bhīma also commanded, "Stop!"
पुनश्चासृजदुग्राणि शरवर्षाणि पाण्डवः ।
अमर्षी बलवान्क्रुद्धो दिधक्षन्निव पावकः ॥४२॥
42. punaścāsṛjadugrāṇi śaravarṣāṇi pāṇḍavaḥ ,
amarṣī balavānkruddho didhakṣanniva pāvakaḥ.
42. punaḥ ca asṛjat ugrāṇi śaravarṣāṇi pāṇḍavaḥ
amarṣī balavān kruddhaḥ didhakṣan iva pāvakaḥ
42. pāṇḍavaḥ amarṣī balavān kruddhaḥ punaḥ ugrāṇi
śaravarṣāṇi asṛjat pāvakaḥ didhakṣan iva
42. The Pāṇḍava (Bhīma), indignant, powerful, and enraged, again unleashed fierce showers of arrows, just like a fire wishing to consume everything.
तस्य तान्याददे कर्णः सर्वाण्यस्त्राण्यभीतवत् ।
युध्यतः पाण्डुपुत्रस्य सूतपुत्रोऽस्त्रमायया ॥४३॥
43. tasya tānyādade karṇaḥ sarvāṇyastrāṇyabhītavat ,
yudhyataḥ pāṇḍuputrasya sūtaputro'stramāyayā.
43. tasya tāni ādade karṇaḥ sarvāṇi astrāṇi abhītavat
yudhyataḥ pāṇḍuputrasya sūtaputraḥ astramāyayā
43. sūtaputraḥ karṇaḥ abhītavat astramāyayā yudhyataḥ
pāṇḍuputrasya tasya sarvāṇi tāni astrāṇi ādade
43. Fearlessly, Karṇa, the son of Sūta, by means of his proficiency in weapons, intercepted all those weapons of the battling Pāṇḍava (Bhīma).
तस्येषुधी धनुर्ज्यां च बाणैः संनतपर्वभिः ।
रश्मीन्योक्त्राणि चाश्वानां कर्णो वैकर्तनोऽच्छिनत् ॥४४॥
44. tasyeṣudhī dhanurjyāṁ ca bāṇaiḥ saṁnataparvabhiḥ ,
raśmīnyoktrāṇi cāśvānāṁ karṇo vaikartano'cchinat.
44. tasya iṣudhī dhanurjyām ca bāṇaiḥ saṃnataparvabhiḥ
raśmīn yoktrāṇi ca aśvānām karṇaḥ vaikartanaḥ acchinat
44. vaikartanaḥ karṇaḥ saṃnataparvabhiḥ bāṇaiḥ tasya iṣudhī
dhanurjyām ca aśvānām raśmīn yoktrāṇi ca acchinat
44. With arrows featuring bent shafts, Karṇa, the son of Vikartana, severed his (Bhīma's) two quivers, his bowstring, and the reins and harnesses of his horses.
अथास्याश्वान्पुनर्हत्वा त्रिभिर्विव्याध सारथिम् ।
सोऽवप्लुत्य द्रुतं सूतो युयुधानरथं ययौ ॥४५॥
45. athāsyāśvānpunarhatvā tribhirvivyādha sārathim ,
so'vaplutya drutaṁ sūto yuyudhānarathaṁ yayau.
45. atha asya aśvān punar hatvā tribhiḥ vivyādha sārathim
saḥ avaplutya drutam sūtaḥ yuyudhānaratham yayau
45. atha punar asya aśvān hatvā tribhiḥ sārathim vivyādha
saḥ sūtaḥ drutam avaplutya yuyudhānaratham yayau
45. Then, after killing Bhīma's horses again, (Karṇa) pierced his charioteer with three (arrows). That charioteer quickly jumped down and went to Yuyudhāna's chariot.
उत्स्मयन्निव भीमस्य क्रुद्धः कालानलप्रभः ।
ध्वजं चिच्छेद राधेयः पताकाश्च न्यपातयत् ॥४६॥
46. utsmayanniva bhīmasya kruddhaḥ kālānalaprabhaḥ ,
dhvajaṁ ciccheda rādheyaḥ patākāśca nyapātayat.
46. utsmayan iva bhīmasya kruddhaḥ kālānalaprabhaḥ
dhvajam ciccheda rādheyaḥ patākāḥ ca nyapātayat
46. kruddhaḥ kālānalaprabhaḥ rādheyaḥ utsmayan iva
bhīmasya dhvajam ciccheda ca patākāḥ nyapātayat
46. The son of Rādhā (Karṇa), enraged and radiant like the fire of destruction, as if smiling, cut Bhīma's banner and struck down his pennants.
स विधन्वा महाराज रथशक्तिं परामृशत् ।
तामवासृजदाविध्य क्रुद्धः कर्णरथं प्रति ॥४७॥
47. sa vidhanvā mahārāja rathaśaktiṁ parāmṛśat ,
tāmavāsṛjadāvidhya kruddhaḥ karṇarathaṁ prati.
47. saḥ vidhanvā mahārāja rathaśaktim parāmṛśat
tām avāsṛjat āvidhya kruddhaḥ karṇaratham prati
47. mahārāja saḥ vidhanvā rathaśaktim parāmṛśat kruddhaḥ
(saḥ) tām āvidhya karṇaratham prati avāsṛjat
47. O great king, Bhīma, deprived of his bow, then seized a chariot-spear. Enraged, he whirled it and hurled that (spear) towards Karṇa's chariot.
तामाधिरथिरायस्तः शक्तिं हेमपरिष्कृताम् ।
आपतन्तीं महोल्काभां चिच्छेद दशभिः शरैः ॥४८॥
48. tāmādhirathirāyastaḥ śaktiṁ hemapariṣkṛtām ,
āpatantīṁ maholkābhāṁ ciccheda daśabhiḥ śaraiḥ.
48. tām ādhīrathiḥ āyastaḥ śaktim hemapariṣkṛtām
āpatantīm maholkābhām ciccheda daśabhiḥ śaraiḥ
48. ādhīrathiḥ āyastaḥ tām hemapariṣkṛtām maholkābhām
āpatantīm śaktim daśabhiḥ śaraiḥ ciccheda
48. Adhiratha's son (Karṇa), vigilant, cut that gold-adorned spear, which was descending like a great meteor, with ten arrows.
सापतद्दशधा राजन्निकृत्ता कर्णसायकैः ।
अस्यतः सूतपुत्रस्य मित्रार्थे चित्रयोधिनः ॥४९॥
49. sāpataddaśadhā rājannikṛttā karṇasāyakaiḥ ,
asyataḥ sūtaputrasya mitrārthe citrayodhinaḥ.
49. sā apatat daśadhā rājan nikṛttā karṇasāyakaiḥ
asyataḥ sūtaputrasya mitrārthe citrayodhinaḥ
49. rājan sā nikṛttā karṇasāyakaiḥ sūtaputrasya
citrayodhinaḥ asyataḥ mitrārthe daśadhā apatat
49. O King, it fell into ten pieces, severed by the arrows of Karṇa, the wonderfully battling son of a charioteer, who was shooting for the sake of his friend.
स चर्मादत्त कौन्तेयो जातरूपपरिष्कृतम् ।
खड्गं चान्यतरप्रेप्सुर्मृत्योरग्रे जयस्य वा ।
तदस्य सहसा कर्णो व्यधमत्प्रहसन्निव ॥५०॥
50. sa carmādatta kaunteyo jātarūpapariṣkṛtam ,
khaḍgaṁ cānyataraprepsurmṛtyoragre jayasya vā ,
tadasya sahasā karṇo vyadhamatprahasanniva.
50. saḥ carma ādattat kaunteyaḥ
jātarūpaparikṛtam khaḍgam ca anyataraprepsuḥ
mṛtyoḥ agre jayasya vā tat asya
sahasā karṇaḥ vyadhamat prahasan iva
50. kaunteyaḥ saḥ mṛtyoḥ vā jayasya agre
anyataraprepsuḥ jātarūpaparikṛtam
carma khaḍgam ca ādattat tat asya
sahasā karṇaḥ prahasan iva vyadhamat
50. Kunti's son (Arjuna), desiring either death or victory, took a shield adorned with gold and a sword. Then Karṇa suddenly shattered them, as if laughing.
स विचर्मा महाराज विरथः क्रोधमूर्छितः ।
असिं प्रासृजदाविध्य त्वरन्कर्णरथं प्रति ॥५१॥
51. sa vicarmā mahārāja virathaḥ krodhamūrchitaḥ ,
asiṁ prāsṛjadāvidhya tvarankarṇarathaṁ prati.
51. saḥ vicarmā mahārāja virathaḥ krodhamūrcitaḥ
asim prāsṛjat āvidhya tvaran karṇaratham prati
51. mahārāja saḥ vicarmā virathaḥ krodhamūrcitaḥ
tvaran āvidhya asim karṇaratham prati prāsṛjat
51. O Great King, he (Arjuna), without a shield, without a chariot, and overcome with rage, hurled his sword towards Karṇa's chariot, whirling it as he hurried.
स धनुः सूतपुत्रस्य छित्त्वा ज्यां च सुसंशितः ।
अपतद्भुवि निस्त्रिंशश्च्युतः सर्प इवाम्बरात् ॥५२॥
52. sa dhanuḥ sūtaputrasya chittvā jyāṁ ca susaṁśitaḥ ,
apatadbhuvi nistriṁśaścyutaḥ sarpa ivāmbarāt.
52. saḥ dhanuḥ sūtaputrasya chittvā jyām ca susaṃśitaḥ
apatat bhuvi nistriṃśaḥ cyutaḥ sarpaḥ iva ambarāt
52. saḥ susaṃśitaḥ nistriṃśaḥ sūtaputrasya dhanuḥ jyām
ca chittvā bhuvi apatat cyutaḥ ambarāt sarpaḥ iva
52. That well-sharpened sword, having cut the bow and bowstring of Karṇa, the son of a charioteer, fell to the ground, like a serpent fallen from the sky.
ततः प्रहस्याधिरथिरन्यदादत्त कार्मुकम् ।
शत्रुघ्नं समरे क्रुद्धो दृढज्यं वेगवत्तरम् ॥५३॥
53. tataḥ prahasyādhirathiranyadādatta kārmukam ,
śatrughnaṁ samare kruddho dṛḍhajyaṁ vegavattaram.
53. tataḥ prahasya adhirathiḥ anyat ādatta kārmukam
śatrughnam samare kruddhaḥ dṛḍhajyam vegavattaram
53. adhirathiḥ kruddhaḥ samare prahasya tataḥ ādatta
anyat kārmukam śatrughnam dṛḍhajyam vegavattaram
53. Then Karna, Adhiratha's son, laughing, enraged in battle, took up another bow - one that was enemy-slaying, had a strong string, and was even swifter.
स भीमसेनः कुपितो बलवान्सत्यविक्रमः ।
विहायसं प्राक्रमद्वै कर्णस्य व्यथयन्मनः ॥५४॥
54. sa bhīmasenaḥ kupito balavānsatyavikramaḥ ,
vihāyasaṁ prākramadvai karṇasya vyathayanmanaḥ.
54. saḥ bhīmasenaḥ kupitaḥ balavān satyavikramaḥ
vihāyasam prākramat vai karṇasya vyathayan manaḥ
54. saḥ bhīmasenaḥ kupitaḥ balavān satyavikramaḥ
vai vyathayan karṇasya manaḥ vihāyasam prākramat
54. That Bhimasena, enraged, mighty, and truly valorous, indeed sprang into the sky, troubling Karna's mind.
तस्य तच्चरितं दृष्ट्वा संग्रामे विजयैषिणः ।
लयमास्थाय राधेयो भीमसेनमवञ्चयत् ॥५५॥
55. tasya taccaritaṁ dṛṣṭvā saṁgrāme vijayaiṣiṇaḥ ,
layamāsthāya rādheyo bhīmasenamavañcayat.
55. tasya tat caritam dṛṣṭvā saṅgrāme vijayaiṣiṇaḥ
layam āsthāya rādheyaḥ bhīmasenam avañcayat
55. rādheyaḥ dṛṣṭvā tasya tat caritam vijayaiṣiṇaḥ
saṅgrāme āsthāya layam bhīmasenam avañcayat
55. Having observed that action of his (Bhimasena), who was desirous of victory in battle, Radha's son (Karna), seizing the opportune moment, deceived Bhimasena.
तमदृष्ट्वा रथोपस्थे निलीनं व्यथितेन्द्रियम् ।
ध्वजमस्य समासाद्य तस्थौ स धरणीतले ॥५६॥
56. tamadṛṣṭvā rathopasthe nilīnaṁ vyathitendriyam ,
dhvajamasya samāsādya tasthau sa dharaṇītale.
56. tam adṛṣṭvā rathopasthe nilīnam vyathitendriyam
dhvajam asya samāsādya tasthau saḥ dharaṇītale
56. saḥ adṛṣṭvā tam nilīnam vyathitendriyam rathopasthe
samāsādya asya dhvajam tasthau dharaṇītale
56. Not seeing him (Bhimasena), who was concealed on the chariot platform with agitated senses, he (Karna), having approached his (Bhimasena's) banner, stood on the ground.
तदस्य कुरवः सर्वे चारणाश्चाभ्यपूजयन् ।
यदियेष रथात्कर्णं हन्तुं तार्क्ष्य इवोरगम् ॥५७॥
57. tadasya kuravaḥ sarve cāraṇāścābhyapūjayan ,
yadiyeṣa rathātkarṇaṁ hantuṁ tārkṣya ivoragam.
57. tat asya kuravaḥ sarve cāraṇāḥ ca abhyapūjayan
yat iyeṣa rathāt karṇam hantum tārkṣyaḥ iva uragam
57. sarve kuravaḥ ca cāraṇāḥ tat asya yat rathāt karṇam
hantum iyeṣa tārkṣyaḥ iva uragam abhyapūjayan
57. All the Kurus and the celestial bards praised him because he intended to strike Karna from his chariot, just as Garuda (Tārkṣya) would strike a snake.
स छिन्नधन्वा विरथः स्वधर्ममनुपालयन् ।
स्वरथं पृष्ठतः कृत्वा युद्धायैव व्यवस्थितः ॥५८॥
58. sa chinnadhanvā virathaḥ svadharmamanupālayan ,
svarathaṁ pṛṣṭhataḥ kṛtvā yuddhāyaiva vyavasthitaḥ.
58. saḥ chinnadhanvā virathaḥ svadharmam anupālayan
svaratham pṛṣṭhataḥ kṛtvā yuddhāya eva vyavasthitaḥ
58. saḥ chinnadhanvā virathaḥ svadharmam anupālayan
svaratham pṛṣṭhataḥ kṛtvā yuddhāya eva vyavasthitaḥ
58. With his bow broken and without a chariot, he (Karna), upholding his own intrinsic nature (dharma), stood ready for battle after leaving his chariot behind.
तद्विहत्यास्य राधेयस्तत एनं समभ्ययात् ।
संरब्धः पाण्डवं संख्ये युद्धाय समुपस्थितम् ॥५९॥
59. tadvihatyāsya rādheyastata enaṁ samabhyayāt ,
saṁrabdhaḥ pāṇḍavaṁ saṁkhye yuddhāya samupasthitam.
59. tat vihatya asya rādheyaḥ tataḥ enam samabhyayāt
saṃrabdhaḥ pāṇḍavam saṅkhye yuddhāya samupasthitam
59. tataḥ rādheyaḥ asya tat vihatya saṃrabdhaḥ
saṅkhye yuddhāya samupasthitam enam samabhyayāt
59. Then Karna, having overcome that (previous disadvantage), furiously advanced towards the Pāṇḍava (Arjuna), who was standing ready for battle in the encounter.
तौ समेतौ महारङ्गे स्पर्धमानौ महाबलौ ।
जीमूताविव घर्मान्ते गर्जमानौ नभस्तले ॥६०॥
60. tau sametau mahāraṅge spardhamānau mahābalau ,
jīmūtāviva gharmānte garjamānau nabhastale.
60. tau sametau mahāraṅge spardhamānau mahābalau
jīmūtau iva gharmānte garjamānau nabhastale
60. tau mahābalau spardhamānau mahāraṅge sametau
jīmūtau iva gharmānte nabhastale garjamānau
60. Those two mighty warriors, vying with each other, met on the great battlefield like two thunderclouds roaring in the sky at the end of the hot season.
तयोरासीत्संप्रहारः क्रुद्धयोर्नरसिंहयोः ।
अमृष्यमाणयोः संख्ये देवदानवयोरिव ॥६१॥
61. tayorāsītsaṁprahāraḥ kruddhayornarasiṁhayoḥ ,
amṛṣyamāṇayoḥ saṁkhye devadānavayoriva.
61. tayoḥ āsīt saṃprahāraḥ kruddhayoḥ narasiṃhayoḥ
amṛṣyamāṇayoḥ saṃkhye devadānavayoḥ iva
61. kruddhayoḥ amṛṣyamāṇayoḥ narasiṃhayoḥ tayoḥ
saṃkhye saṃprahāraḥ devadānavayoḥ iva āsīt
61. A fierce battle took place between those two enraged lion-like men, who were intolerant in combat, resembling the clashes between gods and demons.
क्षीणशस्त्रस्तु कौन्तेयः कर्णेन समभिद्रुतः ।
दृष्ट्वार्जुनहतान्नागान्पतितान्पर्वतोपमान् ।
रथमार्गविघातार्थं व्यायुधः प्रविवेश ह ॥६२॥
62. kṣīṇaśastrastu kaunteyaḥ karṇena samabhidrutaḥ ,
dṛṣṭvārjunahatānnāgānpatitānparvatopamān ,
rathamārgavighātārthaṁ vyāyudhaḥ praviveśa ha.
62. kṣīṇaśastraḥ tu kaunteyaḥ karṇena
samabhidrutaḥ dṛṣṭvā arjunahatān
nāgān patitān parvatopamān
rathamārgavighātārtham vyāyudhaḥ praviveśa ha
62. tu kṣīṇaśastraḥ karṇena samabhidrutaḥ
kaunteyaḥ arjunahatān patitān
parvatopamān nāgān dṛṣṭvā
rathamārgavighātārtham vyāyudhaḥ ha praviveśa
62. But the son of Kunti (Kaunteya), with his weapons exhausted, and assaulted by Karṇa, saw the fallen, mountain-like elephants that Arjuna had slain. Unarmed, he then entered (the throng of elephants) to obstruct the chariot's path.
हस्तिनां व्रजमासाद्य रथदुर्गं प्रविश्य च ।
पाण्डवो जीविताकाङ्क्षी राधेयं नाभ्यहारयत् ॥६३॥
63. hastināṁ vrajamāsādya rathadurgaṁ praviśya ca ,
pāṇḍavo jīvitākāṅkṣī rādheyaṁ nābhyahārayat.
63. hastinām vrajam āsādya rathadurgaṃ praviśya ca
pāṇḍavaḥ jīvitākāṅkṣī rādheyaṃ na abhyahārayat
63. hastinām vrajam āsādya ca rathadurgaṃ praviśya
jīvitākāṅkṣī pāṇḍavaḥ rādheyaṃ na abhyahārayat
63. Having reached the herd of elephants and entered the chariot formation (which acted as a fortress), the Pāṇḍava (Bhīma), who was desiring to preserve his life, did not attack Rādhā's son (Karṇa).
व्यवस्थानमथाकाङ्क्षन्धनंजयशरैर्हतम् ।
उद्यम्य कुञ्जरं पार्थस्तस्थौ परपुरंजयः ॥६४॥
64. vyavasthānamathākāṅkṣandhanaṁjayaśarairhatam ,
udyamya kuñjaraṁ pārthastasthau parapuraṁjayaḥ.
64. vyavasthānam atha ākāṅkṣan dhanaṃjayaśaraiḥ hatam
udyamya kuñjaraṃ pārthaḥ tasthau parapuraṃjayaḥ
64. atha vyavasthānam ākāṅkṣan parapuraṃjayaḥ pārthaḥ
dhanaṃjayaśaraiḥ hatam kuñjaram उद्यम्य तस्थौ
64. Then, seeking a firm position, the son of Pṛthā (Bhīma), the conqueror of enemy cities, stood, having lifted an elephant that had been slain by Dhananjaya's (Arjuna's) arrows.
तमस्य विशिखैः कर्णो व्यधमत्कुञ्जरं पुनः ।
हस्त्यङ्गान्यथ कर्णाय प्राहिणोत्पाण्डवो नदन् ॥६५॥
65. tamasya viśikhaiḥ karṇo vyadhamatkuñjaraṁ punaḥ ,
hastyaṅgānyatha karṇāya prāhiṇotpāṇḍavo nadan.
65. tam asya viśikhaiḥ karṇaḥ vyadhamat kuñjaram punaḥ
hastyaṅgāni atha karṇāya prāhiṇot pāṇḍavaḥ nadan
65. karṇaḥ punaḥ asya kuñjaram viśikhaiḥ vyadhamat
atha nadan pāṇḍavaḥ hastyaṅgāni karṇāya prāhiṇot
65. Karna again struck his (Bhima's) elephant with his arrows. Then, the Pandava (Bhima), roaring, hurled parts of the elephant towards Karna.
चक्राण्यश्वांस्तथा वाहान्यद्यत्पश्यति भूतले ।
तत्तदादाय चिक्षेप क्रुद्धः कर्णाय पाण्डवः ॥६६॥
66. cakrāṇyaśvāṁstathā vāhānyadyatpaśyati bhūtale ,
tattadādāya cikṣepa kruddhaḥ karṇāya pāṇḍavaḥ.
66. cakrāṇi aśvān tathā vāhān yadyat paśyati bhūtale
tattat ādāya cikṣepa kruddhaḥ karṇāya pāṇḍavaḥ
66. pāṇḍavaḥ kruddhaḥ bhūtale yadyat cakrāṇi aśvān tathā vāhān paśyati,
tattat ādāya karṇāya cikṣepa
66. Whatever wheels, horses, and vehicles he saw on the ground, the enraged Pandava (Bhima) picked up each of those and hurled them towards Karna.
तदस्य सर्वं चिच्छेद क्षिप्तं क्षिप्तं शितैः शरैः ।
व्यायुधं नावधीच्चैनं कर्णः कुन्त्या वचः स्मरन् ॥६७॥
67. tadasya sarvaṁ ciccheda kṣiptaṁ kṣiptaṁ śitaiḥ śaraiḥ ,
vyāyudhaṁ nāvadhīccainaṁ karṇaḥ kuntyā vacaḥ smaran.
67. tat asya sarvam ciccheda kṣiptam kṣiptam śitaiḥ śaraiḥ
vyāyudham na avadhīt ca enam karṇaḥ kuntyā vacaḥ smaran
67. karṇaḥ asya kṣiptam kṣiptam sarvam tat śitaiḥ śaraiḥ ciccheda
ca karṇaḥ kuntyā vacaḥ smaran enam vyāyudham na avadhīt
67. Karna cut into pieces with his sharp arrows everything that was hurled at him, each time it was thrown. And Karna, remembering Kunti's words, did not kill him (Bhima) when he was disarmed.
धनुषोऽग्रेण तं कर्णस्त्वभिद्रुत्य परामृशत् ।
उत्स्मयन्निव राधेयो भीमसेनमुवाच ह ॥६८॥
68. dhanuṣo'greṇa taṁ karṇastvabhidrutya parāmṛśat ,
utsmayanniva rādheyo bhīmasenamuvāca ha.
68. dhanuṣaḥ agreṇa tam karṇaḥ tu abhidrutya parāmṛśat
utsmayan iva rādheyaḥ bhīmasenam uvāca ha
68. tu karṇaḥ dhanuṣaḥ agreṇa tam abhidrutya parāmṛśat
rādheyaḥ utsmayan iva ha bhīmasenam uvāca
68. Then Karna, having rushed towards him with the tip of his bow, merely touched him. The son of Radha (Karna), as if sneering, then spoke to Bhimasena.
पुनः पुनस्तूबरक मूढ औदरिकेति च ।
अकृतास्त्रक मा योत्सीर्बाल संग्रामकातर ॥६९॥
69. punaḥ punastūbaraka mūḍha audariketi ca ,
akṛtāstraka mā yotsīrbāla saṁgrāmakātara.
69. punaḥ punaḥ tūvaraka mūḍha audarika iti ca
akṛtāstraka mā yotsīḥ bāla saṃgrāmakātara
69. punaḥ punaḥ tūvaraka mūḍha audarika iti ca
akṛtāstraka bāla saṃgrāmakātara mā yotsīḥ
69. Again and again (I say), 'Oh glutton! Oh foolish one! Oh belly-server!' And 'Oh you who are unpracticed in weaponry, do not fight, oh child, timid in battle!'
यत्र भोज्यं बहुविधं भक्ष्यं पेयं च पाण्डव ।
तत्र त्वं दुर्मते योग्यो न युद्धेषु कथंचन ॥७०॥
70. yatra bhojyaṁ bahuvidhaṁ bhakṣyaṁ peyaṁ ca pāṇḍava ,
tatra tvaṁ durmate yogyo na yuddheṣu kathaṁcana.
70. yatra bhojyam bahuvidham bhakṣyam peyam ca pāṇḍava
tatra tvam durmate yogyaḥ na yuddheṣu kathaṃcana
70. pāṇḍava durmate yatra bahuvidham bhojyam bhakṣyam
ca peyam tatra tvam yogyaḥ na kathaṃcana yuddheṣu
70. O Pāṇḍava, O foolish one, wherever there is various food to be eaten, chewed, and drunk, there you are fit, but certainly never in battles.
मुनिर्भूत्वाथ वा भीम फलान्यद्धि सुदुर्मते ।
वनाय व्रज कौन्तेय न त्वं युद्धविशारदः ॥७१॥
71. munirbhūtvātha vā bhīma phalānyaddhi sudurmate ,
vanāya vraja kaunteya na tvaṁ yuddhaviśāradaḥ.
71. muniḥ bhūtvā atha vā bhīma phalāni addhi sudurmate
vanāya vraja kaunteya na tvam yuddhaviśāradaḥ
71. bhīma sudurmate muniḥ bhūtvā phalāni addhi atha
vā kaunteya vanāya vraja tvam na yuddhaviśāradaḥ
71. O Bhīma, O exceedingly foolish one, either become an ascetic (muni) and eat fruits, or go to the forest, O son of Kuntī, for you are not skilled in battle.
फलमूलाशने युक्तस्त्वं तथातिथिभोजने ।
न त्वां शस्त्रसमुद्योगे योग्यं मन्ये वृकोदर ॥७२॥
72. phalamūlāśane yuktastvaṁ tathātithibhojane ,
na tvāṁ śastrasamudyoge yogyaṁ manye vṛkodara.
72. phalamūlāśane yuktaḥ tvam tathā atithibhojane
na tvām śastrasamudyoge yogyam manye vṛkodara
72. vṛkodara tvam phalamūlāśane tathā atithibhojane
yuktaḥ tvām śastrasamudyoge yogyam na manye
72. You are suitable for consuming fruits and roots, and also for feeding guests. But I do not consider you fit for the wielding of weapons, O wolf-bellied one!
पुष्पमूलफलाहारो व्रतेषु नियमेषु च ।
उचितस्त्वं वने भीम न त्वं युद्धविशारदः ॥७३॥
73. puṣpamūlaphalāhāro vrateṣu niyameṣu ca ,
ucitastvaṁ vane bhīma na tvaṁ yuddhaviśāradaḥ.
73. puṣpamūlaphalāhāraḥ vrateṣu niyameṣu ca ucitaḥ
tvam vane bhīma na tvam yuddhaviśāradaḥ
73. bhīma tvam vane puṣpamūlaphalāhāraḥ vrateṣu niyameṣu ca ucitaḥ.
tvam yuddhaviśāradaḥ na.
73. O Bhīma, you are suited to eating flowers, roots, and fruits, and to observing vows and disciplines in the forest. You are not skilled in battle.
क्व युद्धं क्व मुनित्वं च वनं गच्छ वृकोदर ।
न त्वं युद्धोचितस्तात वनवासरतिर्भव ॥७४॥
74. kva yuddhaṁ kva munitvaṁ ca vanaṁ gaccha vṛkodara ,
na tvaṁ yuddhocitastāta vanavāsaratirbhava.
74. kva yuddham kva munitvam ca vanam gaccha vṛkodara
na tvam yuddhocitaḥ tāta vanavāsaratiḥ bhava
74. vṛkodara,
yuddham kva,
munitvam ca kva.
vanam gaccha.
tāta,
tvam yuddhocitaḥ na.
vanavāsaratiḥ bhava.
74. How can there be battle and asceticism simultaneously? Go to the forest, O Vṛkodara! You are not suited for battle, dear one; find delight in dwelling in the forest.
सूदान्भृत्यजनान्दासांस्त्वं गृहे त्वरयन्भृशम् ।
योग्यस्ताडयितुं क्रोधाद्भोजनार्थं वृकोदर ॥७५॥
75. sūdānbhṛtyajanāndāsāṁstvaṁ gṛhe tvarayanbhṛśam ,
yogyastāḍayituṁ krodhādbhojanārthaṁ vṛkodara.
75. sūdān bhṛtyajanān dāsān tvam gṛhe tvarayan bhṛśam
yogyaḥ tāḍayitum krodhāt bhojanārtham vṛkodara
75. vṛkodara,
tvam gṛhe bhojanārtham krodhāt sūdān bhṛtyajanān dāsān bhṛśam tvarayan tāḍayitum yogyaḥ.
75. O Vṛkodara, you are indeed suited to urgently pressuring the cooks, servants, and attendants in the house, even striking them in anger for the sake of food.
कौमारे यानि चाप्यासन्नप्रियाणि विशां पते ।
पूर्ववृत्तानि चाप्येनं रूक्षाण्यश्रावयद्भृशम् ॥७६॥
76. kaumāre yāni cāpyāsannapriyāṇi viśāṁ pate ,
pūrvavṛttāni cāpyenaṁ rūkṣāṇyaśrāvayadbhṛśam.
76. kaumāre yāni ca api āsan apriyāṇi viśām pate
pūrvavṛttāni ca api enam rūkṣāṇi aśrāvayat bhṛśam
76. viśām pate,
kaumāre yāni apriyāṇi ca āsan,
tāni pūrvavṛttāni rūkṣāṇi enam ca api bhṛśam aśrāvayat.
76. O lord of the people, she (Draupadī) greatly recounted to him (Bhīma) those harsh, past occurrences which had also been unpleasant in his boyhood.
अथैनं तत्र संलीनमस्पृशद्धनुषा पुनः ।
प्रहसंश्च पुनर्वाक्यं भीममाह वृषस्तदा ॥७७॥
77. athainaṁ tatra saṁlīnamaspṛśaddhanuṣā punaḥ ,
prahasaṁśca punarvākyaṁ bhīmamāha vṛṣastadā.
77. atha enam tatra saṃlīnam aspṛśat dhanuṣā punaḥ
prahasan ca punar vākyam bhīmam āha vṛṣaḥ tadā
77. vṛṣaḥ atha prahasan punaḥ dhanuṣā tatra saṃlīnam
enam aspṛśat ca punaḥ bhīmam vākyam āha tadā
77. Then Karṇa, laughing, again touched Bhīma, who was hiding there, with his bow, and then spoke words to Bhīma.
योद्धव्यमाविशान्यत्र न योद्धव्यं तु मादृशैः ।
मादृशैर्युध्यमानानामेतच्चान्यच्च विद्यते ॥७८॥
78. yoddhavyamāviśānyatra na yoddhavyaṁ tu mādṛśaiḥ ,
mādṛśairyudhyamānānāmetaccānyacca vidyate.
78. yoddhavyam āviśa anyatra na yoddhavyam tu mādṛśaiḥ
mādṛśaiḥ yudhyamānānām etat ca anyat ca vidyate
78. anyatra yoddhavyam āviśa tu mādṛśaiḥ na yoddhavyam
mādṛśaiḥ yudhyamānānām etat ca anyat ca vidyate
78. Go and fight elsewhere, for one should not fight with those like me. For those who fight with people like me, both this (humiliation) and other (similar) outcomes are destined to occur.
गच्छ वा यत्र तौ कृष्णौ तौ त्वा रक्षिष्यतो रणे ।
गृहं वा गच्छ कौन्तेय किं ते युद्धेन बालक ॥७९॥
79. gaccha vā yatra tau kṛṣṇau tau tvā rakṣiṣyato raṇe ,
gṛhaṁ vā gaccha kaunteya kiṁ te yuddhena bālaka.
79. gaccha vā yatra tau kṛṣṇau tau tvā rakṣiṣyataḥ raṇe
gṛham vā gaccha kaunteya kim te yuddhena bālaka
79. gaccha vā yatra tau kṛṣṇau tau tvā raṇe rakṣiṣyataḥ
vā gṛham gaccha kaunteya bālaka te yuddhena kim
79. Go, or rather, go to where those two Kṛṣṇas (Kṛṣṇa and Arjuna) will protect you in battle. Or go home, O son of Kuntī (Bhīma)! What have you to do with this battle, O child?
एवं तं विरथं कृत्वा कर्णो राजन्व्यकत्थत ।
प्रमुखे वृष्णिसिंहस्य पार्थस्य च महात्मनः ॥८०॥
80. evaṁ taṁ virathaṁ kṛtvā karṇo rājanvyakatthata ,
pramukhe vṛṣṇisiṁhasya pārthasya ca mahātmanaḥ.
80. evam tam viratham kṛtvā karṇaḥ rājan vyakatthata
pramukhe vṛṣṇisiṃhasya pārthasya ca mahātmanaḥ
80. rājan karṇaḥ evam tam viratham kṛtvā vṛṣṇisiṃhasya
ca mahātmanaḥ pārthasya pramukhe vyakatthata
80. O King, having thus made him (Bhīma) chariotless, Karṇa boasted in the presence of Kṛṣṇa, who is like a lion among the Vṛṣṇis, and the great-souled Pārtha (Arjuna).
ततो राजञ्शिलाधौताञ्शराञ्शाखामृगध्वजः ।
प्राहिणोत्सूतपुत्राय केशवेन प्रचोदितः ॥८१॥
81. tato rājañśilādhautāñśarāñśākhāmṛgadhvajaḥ ,
prāhiṇotsūtaputrāya keśavena pracoditaḥ.
81. tataḥ rājan śilādhautān śarān śākhāmṛgadhvajaḥ
prāhiṇot sūtaputrāya keśavena pracoditaḥ
81. O King, then Arjuna, whose banner bore a monkey emblem, impelled by Keshava (Krishna), dispatched arrows sharpened on stone towards the son of Sūta (Karna).
ततः पार्थभुजोत्सृष्टाः शराः काञ्चनभूषणाः ।
गाण्डीवप्रभवाः कर्णं हंसाः क्रौञ्चमिवाविशन् ॥८२॥
82. tataḥ pārthabhujotsṛṣṭāḥ śarāḥ kāñcanabhūṣaṇāḥ ,
gāṇḍīvaprabhavāḥ karṇaṁ haṁsāḥ krauñcamivāviśan.
82. tataḥ pārthabhujotsṛṣṭāḥ śarāḥ kāñcanabhūṣaṇāḥ
gāṇḍīvaprabhavāḥ karṇaṃ haṃsāḥ krauñcam iva aviśan
82. Then, the gold-adorned arrows, discharged from Arjuna's (Pārtha's) arm and born from the Gāṇḍīva bow, entered Karna, just as swans enter a Krauñca bird.
स भुजंगैरिवायस्तैर्गाण्डीवप्रेषितैः शरैः ।
भीमसेनादपासेधत्सूतपुत्रं धनंजयः ॥८३॥
83. sa bhujaṁgairivāyastairgāṇḍīvapreṣitaiḥ śaraiḥ ,
bhīmasenādapāsedhatsūtaputraṁ dhanaṁjayaḥ.
83. sa bhujagaiḥ iva āyastaiḥ gāṇḍīvapreṣitaiḥ śaraiḥ
bhīmasenāt apāsedhat sūtaputram dhanañjayaḥ
83. With arrows sent from the Gāṇḍīva bow, which were like writhing serpents, Dhanañjaya (Arjuna) warded off the son of Sūta (Karna) from Bhīmasena.
स छिन्नधन्वा भीमेन धनंजयशराहतः ।
कर्णो भीमादपायासीद्रथेन महता द्रुतम् ॥८४॥
84. sa chinnadhanvā bhīmena dhanaṁjayaśarāhataḥ ,
karṇo bhīmādapāyāsīdrathena mahatā drutam.
84. sa chinnadhanvā bhīmena dhanañjayaśarāhataḥ
karṇaḥ bhīmāt apāyāsīt rathena mahatā drutam
84. Karna, whose bow had been cut by Bhīma and who had been struck by Dhanañjaya's (Arjuna's) arrows, swiftly retreated from Bhīma on his great chariot.
भीमोऽपि सात्यकेर्वाहं समारुह्य नरर्षभः ।
अन्वयाद्भ्रातरं संख्ये पाण्डवं सव्यसाचिनम् ॥८५॥
85. bhīmo'pi sātyakervāhaṁ samāruhya nararṣabhaḥ ,
anvayādbhrātaraṁ saṁkhye pāṇḍavaṁ savyasācinam.
85. bhīmaḥ api sātyakeḥ vāham samāruhya nara-ṛṣabhaḥ
anvayāt bhrātaram saṅkhye pāṇḍavam savyasācinam
85. bhīmaḥ api nara-ṛṣabhaḥ sātyakeḥ vāham samāruhya
saṅkhye bhrātaram pāṇḍavam savyasācinam anvayāt
85. Even Bhīma, that foremost among men, mounted Sātyaki's vehicle and followed his brother, the Pāṇḍava Arjuna (savyasācin), into battle.
ततः कर्णं समुद्दिश्य त्वरमाणो धनंजयः ।
नाराचं क्रोधताम्राक्षः प्रैषीन्मृत्युमिवान्तकः ॥८६॥
86. tataḥ karṇaṁ samuddiśya tvaramāṇo dhanaṁjayaḥ ,
nārācaṁ krodhatāmrākṣaḥ praiṣīnmṛtyumivāntakaḥ.
86. tataḥ karṇam sam-uddiśya tvaramāṇaḥ dhanaṃjayaḥ
nārācam krodhatāmrākṣaḥ praiṣīt mṛtyum iva antakaḥ
86. tataḥ tvaramāṇaḥ krodhatāmrākṣaḥ dhanaṃjayaḥ karṇam
sam-uddiśya antakaḥ mṛtyum iva nārācam praiṣīt
86. Then Dhanaṃjaya (Arjuna), swift and with eyes red from anger, aiming at Karṇa, shot an arrow (nārāca) as if Yama (antaka) himself were dispatching death.
स गरुत्मानिवाकाशे प्रार्थयन्भुजगोत्तमम् ।
नाराचोऽभ्यपतत्कर्णं तूर्णं गाण्डीवचोदितः ॥८७॥
87. sa garutmānivākāśe prārthayanbhujagottamam ,
nārāco'bhyapatatkarṇaṁ tūrṇaṁ gāṇḍīvacoditaḥ.
87. saḥ garutmān iva ākāśe prārthayan bhujagottamam
nārācaḥ abhyapatat karṇam tūrṇam gāṇḍīvacoditaḥ
87. saḥ nārācaḥ gāṇḍīvacoditaḥ garutmān iva ākāśe
bhujagottamam prārthayan tūrṇam karṇam abhyapatat
87. That arrow (nārāca), like Garuḍa in the sky seeking the best of serpents (bhujagottama), swiftly fell upon Karṇa, impelled by the Gāṇḍīva (bow).
तमन्तरिक्षे नाराचं द्रौणिश्चिच्छेद पत्रिणा ।
धनंजयभयात्कर्णमुज्जिहीर्षुर्महारथः ॥८८॥
88. tamantarikṣe nārācaṁ drauṇiściccheda patriṇā ,
dhanaṁjayabhayātkarṇamujjihīrṣurmahārathaḥ.
88. tam antarikṣe nārācam drauṇiḥ ciccheda patriṇā
dhanaṃjaya-bhayāt karṇam uj-jihīrṣuḥ mahārathaḥ
88. mahārathaḥ drauṇiḥ dhanaṃjaya-bhayāt karṇam
uj-jihīrṣuḥ antarikṣe tam nārācam patriṇā ciccheda
88. Droṇi (Aśvatthāman), the great charioteer (mahāratha), desirous of saving Karṇa out of fear of Dhanaṃjaya (Arjuna), cut that arrow (nārāca) in mid-air with (his own) arrow (patriṇ).
ततो द्रौणिं चतुःषष्ट्या विव्याध कुपितोऽर्जुनः ।
शिलीमुखैर्महाराज मा गास्तिष्ठेति चाब्रवीत् ॥८९॥
89. tato drauṇiṁ catuḥṣaṣṭyā vivyādha kupito'rjunaḥ ,
śilīmukhairmahārāja mā gāstiṣṭheti cābravīt.
89. tataḥ drauṇiṃ catuḥṣaṣṭyā vivyādha kupitaḥ arjunaḥ
śilīmukhaiḥ mahārāja mā gāḥ tiṣṭha iti ca abravīt
89. mahārāja tataḥ kupitaḥ arjunaḥ catuḥṣaṣṭyā śilīmukhaiḥ
drauṇiṃ vivyādha ca "mā gāḥ tiṣṭha" iti abravīt
89. O great king, then, enraged Arjuna struck Drona's son with sixty-four arrows, and said, "Do not flee! Stay!"
स तु मत्तगजाकीर्णमनीकं रथसंकुलम् ।
तूर्णमभ्याविशद्द्रौणिर्धनंजयशरार्दितः ॥९०॥
90. sa tu mattagajākīrṇamanīkaṁ rathasaṁkulam ,
tūrṇamabhyāviśaddrauṇirdhanaṁjayaśarārditaḥ.
90. sa tu mattagajākīrṇam anīkam rathasaṃkulam
tūrṇam abhyāviśat drauṇiḥ dhanaṃjayaśarārditaḥ
90. tu dhanaṃjayaśarārditaḥ saḥ drauṇiḥ mattagajākīrṇam
rathasaṃkulam anīkam tūrṇam abhyāviśat
90. But Drona's son, tormented by Arjuna's arrows, quickly entered his own army, which was teeming with frenzied elephants and crowded with chariots.
ततः सुवर्णपृष्ठानां धनुषां कूजतां रणे ।
शब्दं गाण्डीवघोषेण कौन्तेयोऽभ्यभवद्बली ॥९१॥
91. tataḥ suvarṇapṛṣṭhānāṁ dhanuṣāṁ kūjatāṁ raṇe ,
śabdaṁ gāṇḍīvaghoṣeṇa kaunteyo'bhyabhavadbalī.
91. tataḥ suvarṇapṛṣṭhānām dhanuṣām kūjatām raṇe
śabdam gāṇḍīvaghoṣeṇa kaunteyaḥ abhyabhavat balī
91. tataḥ balī kaunteyaḥ raṇe kūjatām suvarṇapṛṣṭhānām
dhanuṣām śabdam gāṇḍīvaghoṣeṇa abhyabhavat
91. Then, the powerful son of Kunti (Arjuna) overshadowed the twanging sound of the golden-backed bows in battle with the roar of his Gaṇḍīva.
धनंजयस्तथा यान्तं पृष्ठतो द्रौणिमभ्ययात् ।
नातिदीर्घमिवाध्वानं शरैः संत्रासयन्बलम् ॥९२॥
92. dhanaṁjayastathā yāntaṁ pṛṣṭhato drauṇimabhyayāt ,
nātidīrghamivādhvānaṁ śaraiḥ saṁtrāsayanbalam.
92. dhanaṃjayaḥ tathā yāntam pṛṣṭhataḥ drauṇim abhyayāt
na atidīrgham iva adhvānam śarāiḥ saṃtrāsayant balam
92. tathā dhanaṃjayaḥ pṛṣṭhataḥ yāntam drauṇim śarāiḥ
balam saṃtrāsayant na atidīrgham adhvānam iva abhyayāt
92. Thus, Arjuna pursued Drauni from behind as he retreated, terrifying the army with his arrows, effectively allowing him no great distance to cover.
विदार्य देहान्नाराचैर्नरवारणवाजिनाम् ।
कङ्कबर्हिणवासोभिर्बलं व्यधमदर्जुनः ॥९३॥
93. vidārya dehānnārācairnaravāraṇavājinām ,
kaṅkabarhiṇavāsobhirbalaṁ vyadhamadarjunaḥ.
93. vidārya dehān nārācaiḥ naravāraṇavājinām
kaṅkabarhiṇavāsobhiḥ balam vyadhamat arjunaḥ
93. arjunaḥ nārācaiḥ kaṅkabarhiṇavāsobhiḥ
naravāraṇavājinām dehān vidārya balam vyadhamat
93. Arjuna, piercing the bodies of men, elephants, and horses with iron arrows adorned with the feathers of kites and peacocks, completely shattered the enemy army.
तद्बलं भरतश्रेष्ठ सवाजिद्विपमानवम् ।
पाकशासनिरायस्तः पार्थः संनिजघान ह ॥९४॥
94. tadbalaṁ bharataśreṣṭha savājidvipamānavam ,
pākaśāsanirāyastaḥ pārthaḥ saṁnijaghāna ha.
94. tat balam bharataśreṣṭha savājidvipamānavam
pākaśāsaniḥ āyastaḥ pārthaḥ saṃnijaghāna ha
94. bharataśreṣṭha pākaśāsaniḥ pārthaḥ āyastaḥ
savājidvipamānavam tat balam saṃnijaghāna ha
94. O best among the Bharatas, Partha (Arjuna), the son of Indra (Pākaśāsani), being intensely resolute, indeed completely slew that very army, along with its horses, elephants, and men.