Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-82

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
पुलस्त्य उवाच ।
ततो गच्छेत धर्मज्ञ धर्मतीर्थं पुरातनम् ।
तत्र स्नात्वा नरो राजन्धर्मशीलः समाहितः ।
आसप्तमं कुलं राजन्पुनीते नात्र संशयः ॥१॥
1. pulastya uvāca ,
tato gaccheta dharmajña dharmatīrthaṁ purātanam ,
tatra snātvā naro rājandharmaśīlaḥ samāhitaḥ ,
āsaptamaṁ kulaṁ rājanpunīte nātra saṁśayaḥ.
1. pulastya uvāca tataḥ gaccheta dharmajña
dharmatīrtham purātanam tatra snātvā
naraḥ rājan dharmaśīlaḥ samāhitaḥ āsaptamam
kulam rājan punīte na atra saṃśayaḥ
1. Pulastya said: 'O knower of natural law (dharmajña), one should then go to the ancient sacred place (tīrtha) of natural law (dharma). O King, a man who, having bathed there, is of a righteous disposition (dharmaśīla) and composed, purifies his lineage up to the seventh generation. There is no doubt about this.'
ततो गच्छेत धर्मज्ञ कारापतनमुत्तमम् ।
अग्निष्टोममवाप्नोति मुनिलोकं च गच्छति ॥२॥
2. tato gaccheta dharmajña kārāpatanamuttamam ,
agniṣṭomamavāpnoti munilokaṁ ca gacchati.
2. tataḥ gaccheta dharmajña kārāpatanam uttamam
agniṣṭomam avāpnoti munilokam ca gacchati
2. Then, O knower of natural law (dharma), one should go to the excellent Kārāpatana. One attains the benefit of the Agniṣṭoma sacrifice and reaches the world of sages.
सौगन्धिकं वनं राजंस्ततो गच्छेत मानवः ।
यत्र ब्रह्मादयो देवा ऋषयश्च तपोधनाः ॥३॥
3. saugandhikaṁ vanaṁ rājaṁstato gaccheta mānavaḥ ,
yatra brahmādayo devā ṛṣayaśca tapodhanāḥ.
3. saugandhikam vanam rājan tataḥ gaccheta mānavaḥ
yatra brahmādayaḥ devāḥ ṛṣayaḥ ca tapodhanāḥ
3. Then, O King, one should proceed to the fragrant forest. It is there that Brahmā and other gods, along with sages whose wealth is asceticism (tapas), reside.
सिद्धचारणगन्धर्वाः किंनराः समहोरगाः ।
तद्वनं प्रविशन्नेव सर्वपापैः प्रमुच्यते ॥४॥
4. siddhacāraṇagandharvāḥ kiṁnarāḥ samahoragāḥ ,
tadvanaṁ praviśanneva sarvapāpaiḥ pramucyate.
4. siddhacāraṇagandharvāḥ kiṃnarāḥ samahoragāḥ
tat vanam praviśan eva sarvapāpaiḥ pramucyate
4. Siddhas, Cāraṇas, Gandharvas, Kinnaras, and even great serpents (mahā-uragāḥ) [reside there]. Just by entering that forest, one is freed from all sins.
ततो हि सा सरिच्छ्रेष्ठा नदीनामुत्तमा नदी ।
प्लक्षाद्देवी स्रुता राजन्महापुण्या सरस्वती ॥५॥
5. tato hi sā saricchreṣṭhā nadīnāmuttamā nadī ,
plakṣāddevī srutā rājanmahāpuṇyā sarasvatī.
5. tataḥ hi sā sarit śreṣṭhā nadīnām uttamā nadī
plakṣāt devī srutā rājan mahāpuṇyā sarasvatī
5. Then, indeed, O King, that Sarasvatī, the supreme river, the best among rivers, the divine one of great sanctity, flowed forth from Plakṣa.
तत्राभिषेकं कुर्वीत वल्मीकान्निःसृते जले ।
अर्चयित्वा पितॄन्देवानश्वमेधफलं लभेत् ॥६॥
6. tatrābhiṣekaṁ kurvīta valmīkānniḥsṛte jale ,
arcayitvā pitṝndevānaśvamedhaphalaṁ labhet.
6. tatra abhiṣekam kurvīta valmīkāt niḥsṛte jale
arcayitvā pitṝn devān aśvamedhaphalam labhet
6. One should perform an ablution there in the water that has emerged from an anthill. Having worshipped the ancestors and gods, one obtains the fruit of an aśvamedha (horse sacrifice).
ईशानाध्युषितं नाम तत्र तीर्थं सुदुर्लभम् ।
षट्सु शम्यानिपातेषु वल्मीकादिति निश्चयः ॥७॥
7. īśānādhyuṣitaṁ nāma tatra tīrthaṁ sudurlabham ,
ṣaṭsu śamyānipāteṣu valmīkāditi niścayaḥ.
7. īśānādhyuṣitam nāma tatra tīrtham sudurlabham
ṣaṭsu śamyānipāteṣu valmīkāt iti niścayaḥ
7. There is a very rare holy bathing place (tīrtha) named Īśānādhyuṣita. It is certainly located at a distance corresponding to six throws of a peg from the anthill.
कपिलानां सहस्रं च वाजिमेधं च विन्दति ।
तत्र स्नात्वा नरव्याघ्र दृष्टमेतत्पुरातने ॥८॥
8. kapilānāṁ sahasraṁ ca vājimedhaṁ ca vindati ,
tatra snātvā naravyāghra dṛṣṭametatpurātane.
8. kapilānām sahasram ca vājimedham ca vindati
tatra snātvā naravyāghra dṛṣṭam etat purātane
8. O tiger among men, by bathing there, one obtains the merit of a thousand tawny cows and a horse sacrifice (aśvamedha). This has been observed in ancient traditions.
सुगन्धां शतकुम्भां च पञ्चयज्ञां च भारत ।
अभिगम्य नरश्रेष्ठ स्वर्गलोके महीयते ॥९॥
9. sugandhāṁ śatakumbhāṁ ca pañcayajñāṁ ca bhārata ,
abhigamya naraśreṣṭha svargaloke mahīyate.
9. sugandhām śatakumbhām ca pañcayajñām ca bhārata
abhigamya naraśreṣṭha svargaloke mahīyate
9. O Bhārata, O best of men, one who visits (the holy places of) Sugandhā, Śatakumbhā, and Pañcayajñā (the place of five ritual sacrifices), is glorified in the heavenly realm.
त्रिशूलखातं तत्रैव तीर्थमासाद्य भारत ।
तत्राभिषेकं कुर्वीत पितृदेवार्चने रतः ।
गाणपत्यं स लभते देहं त्यक्त्वा न संशयः ॥१०॥
10. triśūlakhātaṁ tatraiva tīrthamāsādya bhārata ,
tatrābhiṣekaṁ kurvīta pitṛdevārcane rataḥ ,
gāṇapatyaṁ sa labhate dehaṁ tyaktvā na saṁśayaḥ.
10. triśūlakhātam tatra eva tīrtham
āsādya bhārata tatra abhiṣekam kurvīta
pitṛdevarcane rataḥ gāṇapatyam
saḥ labhate deham tyaktvā na saṃśayaḥ
10. O Bhārata, having reached that very sacred bathing place (tīrtha) dug by a trident, one who is dedicated to the worship of ancestors and gods should perform an ablution there. Without a doubt, by abandoning the body, he attains the state of being an attendant of Gaṇeśa.
ततो गच्छेत राजेन्द्र देव्याः स्थानं सुदुर्लभम् ।
शाकंभरीति विख्याता त्रिषु लोकेषु विश्रुता ॥११॥
11. tato gaccheta rājendra devyāḥ sthānaṁ sudurlabham ,
śākaṁbharīti vikhyātā triṣu lokeṣu viśrutā.
11. tataḥ gaccheta rājendra devyāḥ sthānam sudurlabham
śākambharī iti vikhyātā triṣu lokeṣu viśrutā
11. O best of kings, thereafter one should go to the very rare and difficult-to-obtain place of the Goddess, who is well-known as Śākambharī throughout the three worlds.
दिव्यं वर्षसहस्रं हि शाकेन किल सुव्रत ।
आहारं सा कृतवती मासि मासि नराधिप ॥१२॥
12. divyaṁ varṣasahasraṁ hi śākena kila suvrata ,
āhāraṁ sā kṛtavatī māsi māsi narādhipa.
12. divyam varṣasahasram hi śākena kila suvrata
āhāram sā kṛtavatī māsi māsi narādhipa
12. O one of good vows, O lord of men, it is said that she indeed sustained herself with vegetables, month after month, for a divine thousand years.
ऋषयोऽभ्यागतास्तत्र देव्या भक्त्या तपोधनाः ।
आतिथ्यं च कृतं तेषां शाकेन किल भारत ।
ततः शाकम्भरीत्येव नाम तस्याः प्रतिष्ठितम् ॥१३॥
13. ṛṣayo'bhyāgatāstatra devyā bhaktyā tapodhanāḥ ,
ātithyaṁ ca kṛtaṁ teṣāṁ śākena kila bhārata ,
tataḥ śākambharītyeva nāma tasyāḥ pratiṣṭhitam.
13. ṛṣayaḥ abhyāgatāḥ tatra devyā bhaktyā
tapodhanāḥ ātithyam ca kṛtam teṣām
śākena kila bhārata tataḥ śākambharī
iti eva nāma tasyāḥ pratiṣṭhitam
13. O Bhārata, it is said that sages, rich in asceticism (tapas), arrived there, and the Goddess, with devotion (bhakti), offered them hospitality with vegetables. Therefore, her name Śākambharī itself became established.
शाकंभरीं समासाद्य ब्रह्मचारी समाहितः ।
त्रिरात्रमुषितः शाकं भक्षयेन्नियतः शुचिः ॥१४॥
14. śākaṁbharīṁ samāsādya brahmacārī samāhitaḥ ,
trirātramuṣitaḥ śākaṁ bhakṣayenniyataḥ śuciḥ.
14. śākambharīm samāsādya brahmacārī samāhitaḥ
trirātram uṣitaḥ śākam bhakṣayet niyataḥ śuciḥ
14. Having reached Śākambharī, a celibate student (brahmacārī) who is concentrated and pure, should eat vegetables for three nights, being disciplined.
शाकाहारस्य यत्सम्यग्वर्षैर्द्वादशभिः फलम् ।
तत्फलं तस्य भवति देव्याश्छन्देन भारत ॥१५॥
15. śākāhārasya yatsamyagvarṣairdvādaśabhiḥ phalam ,
tatphalaṁ tasya bhavati devyāśchandena bhārata.
15. śākāhārasya yat samyak varṣaiḥ dvādaśabhiḥ phalam
tat phalam tasya bhavati devyāḥ chandena bhārata
15. O Bhārata, whatever fruit is truly gained from a vegetable diet for twelve years, that very fruit becomes his by the will of the Goddess.
ततो गच्छेत्सुवर्णाक्षं त्रिषु लोकेषु विश्रुतम् ।
यत्र विष्णुः प्रसादार्थं रुद्रमाराधयत्पुरा ॥१६॥
16. tato gacchetsuvarṇākṣaṁ triṣu lokeṣu viśrutam ,
yatra viṣṇuḥ prasādārthaṁ rudramārādhayatpurā.
16. tataḥ gacchet suvarṇākṣam triṣu lokeṣu viśrutam
yatra viṣṇuḥ prasādārtham rudram ārādhayat purā
16. From there, one should go to Suvarṇākṣa, renowned in the three worlds, where in ancient times Viṣṇu worshipped Rudra for the sake of obtaining grace.
वरांश्च सुबहूँल्लेभे दैवतेषु सुदुर्लभान् ।
उक्तश्च त्रिपुरघ्नेन परितुष्टेन भारत ॥१७॥
17. varāṁśca subahūँllebhe daivateṣu sudurlabhān ,
uktaśca tripuraghnena parituṣṭena bhārata.
17. varān ca subahūn lebhe daivateṣu sudurlabhān
uktaḥ ca tripuraghnena parituṣṭena bhārata
17. And he obtained many boons, very rare among the gods. And he was addressed, O Bhārata, by the delighted destroyer of the three cities (Tripuraghna, i.e., Rudra).
अपि चास्मत्प्रियतरो लोके कृष्ण भविष्यसि ।
त्वन्मुखं च जगत्कृत्स्नं भविष्यति न संशयः ॥१८॥
18. api cāsmatpriyataro loke kṛṣṇa bhaviṣyasi ,
tvanmukhaṁ ca jagatkṛtsnaṁ bhaviṣyati na saṁśayaḥ.
18. api ca asmatpriyataraḥ loke kṛṣṇa bhaviṣyasi
tvadmukham ca jagatkṛtsnam bhaviṣyati na saṃśayaḥ
18. Moreover, O Kṛṣṇa, you will become exceedingly dear to us in the world. And undoubtedly, your face will encompass the entire universe.
तत्राभिगम्य राजेन्द्र पूजयित्वा वृषध्वजम् ।
अश्वमेधमवाप्नोति गाणपत्यं च विन्दति ॥१९॥
19. tatrābhigamya rājendra pūjayitvā vṛṣadhvajam ,
aśvamedhamavāpnoti gāṇapatyaṁ ca vindati.
19. tatra abhigamya rājendra pūjayitvā vṛṣadhvajam
aśvamedham avāpnoti gāṇapatyam ca vindati
19. rājendra tatra vṛṣadhvajam abhigamya pūjayitvā
aśvamedham avāpnoti ca gāṇapatyam vindati
19. O king of kings, having gone there and worshipped the bull-bannered deity (Shiva), one attains the fruit of the horse (Vedic ritual) and also obtains the status of a Gaṇapati.
धूमावतीं ततो गच्छेत्त्रिरत्रोपोषितो नरः ।
मनसा प्रार्थितान्कामाँल्लभते नात्र संशयः ॥२०॥
20. dhūmāvatīṁ tato gacchettriratropoṣito naraḥ ,
manasā prārthitānkāmāँllabhate nātra saṁśayaḥ.
20. dhūmāvatīm tataḥ gacchet triḥ atra upoṣitaḥ naraḥ
manasā prārthitān kāmān labhate na atra saṃśayaḥ
20. Then, a person who has fasted for three nights at that spot should go to Dhūmāvatī. Without a doubt, he obtains the desires (kāmā) he has prayed for in his mind.
देव्यास्तु दक्षिणार्धेन रथावर्तो नराधिप ।
तत्रारोहेत धर्मज्ञ श्रद्दधानो जितेन्द्रियः ।
महादेवप्रसादाद्धि गच्छेत परमां गतिम् ॥२१॥
21. devyāstu dakṣiṇārdhena rathāvarto narādhipa ,
tatrāroheta dharmajña śraddadhāno jitendriyaḥ ,
mahādevaprasādāddhi gaccheta paramāṁ gatim.
21. devyāḥ tu dakṣiṇārdhena rathāvartaḥ
narādhipa tatra āroheta dharmajña
śraddadhānaḥ jitendriyaḥ
mahādevaprasādāt hi gacchet parām gatim
21. On the southern side of the Goddess's shrine, O king (narādhipa), is the sacred spot known as Rathāvarta. A person who understands natural law (dharma), possesses deep faith (śraddhā), and has controlled their senses (jitendriya) should ascend there. Indeed, by the grace of Mahādeva, they would attain the supreme destination.
प्रदक्षिणमुपावृत्य गच्छेत भरतर्षभ ।
धारां नाम महाप्राज्ञ सर्वपापप्रणाशिनीम् ।
तत्र स्नात्वा नरव्याघ्र न शोचति नराधिप ॥२२॥
22. pradakṣiṇamupāvṛtya gaccheta bharatarṣabha ,
dhārāṁ nāma mahāprājña sarvapāpapraṇāśinīm ,
tatra snātvā naravyāghra na śocati narādhipa.
22. pradakṣiṇam upāvṛtya gaccheta
bharatarṣabha dhārām nāma mahāprājña
sarvapāpapraṇāśinīm tatra snātvā
naravyāghra na śocati narādhipa
22. O best of Bharatas, O greatly wise one, one should circumambulate and then proceed to the place called Dhārā, which completely eradicates all sins. Having bathed there, O tiger among men, O lord of men, one does not grieve.
ततो गच्छेत धर्मज्ञ नमस्कृत्य महागिरिम् ।
स्वर्गद्वारेण यत्तुल्यं गङ्गाद्वारं न संशयः ॥२३॥
23. tato gaccheta dharmajña namaskṛtya mahāgirim ,
svargadvāreṇa yattulyaṁ gaṅgādvāraṁ na saṁśayaḥ.
23. tataḥ gaccheta dharmajña namaskṛtya mahāgirim
svargadvāreṇa yat tulyam gaṅgādvāram na saṃśayaḥ
23. Then, O knower of natural law (dharma), having offered obeisance, one should proceed to the great mountain, the Gaṅgā Gate, which is undoubtedly equal to the gate of heaven.
तत्राभिषेकं कुर्वीत कोटितीर्थे समाहितः ।
पुण्डरीकमवाप्नोति कुलं चैव समुद्धरेत् ॥२४॥
24. tatrābhiṣekaṁ kurvīta koṭitīrthe samāhitaḥ ,
puṇḍarīkamavāpnoti kulaṁ caiva samuddharet.
24. tatra abhīṣekam kurvīta koṭitīrthe samāhitaḥ
puṇḍarīkam avāpnoti kulam ca eva samuddharet
24. tatra samāhitaḥ koṭitīrthe abhīṣekam kurvīta
puṇḍarīkam avāpnoti ca eva kulam samuddharet
24. There, being concentrated (or resolute), one should perform an ablution at Koṭitīrtha. One attains the merit of a Puṇḍarīka (Vedic ritual) and indeed liberates one's family.
सप्तगङ्गे त्रिगङ्गे च शक्रावर्ते च तर्पयन् ।
देवान्पितॄंश्च विधिवत्पुण्यलोके महीयते ॥२५॥
25. saptagaṅge trigaṅge ca śakrāvarte ca tarpayan ,
devānpitṝṁśca vidhivatpuṇyaloke mahīyate.
25. saptagaṅge trigaṅge ca śakrāvarte ca tarpayan
devān pitṝn ca vidhivat puṇyaloke mahīyate
25. By propitiating the gods and ancestors according to the rules at Saptagaṅgā, Trigṅgā, and Śakrāvartā, one is glorified in a meritorious realm.
ततः कनखले स्नात्वा त्रिरात्रोपोषितो नरः ।
अश्वमेधमवाप्नोति स्वर्गलोकं च गच्छति ॥२६॥
26. tataḥ kanakhale snātvā trirātropoṣito naraḥ ,
aśvamedhamavāpnoti svargalokaṁ ca gacchati.
26. tataḥ kanakhale snātvā trirātropoṣitaḥ naraḥ
aśvamedham avāpnoti svargalokam ca gacchati
26. Then, a person who bathes in Kanakhala and fasts for three nights attains the aśvamedha (horse sacrifice) and goes to the heavenly realm (svargaloka).
कपिलावटं च गच्छेत तीर्थसेवी नराधिप ।
उष्यैकां रजनीं तत्र गोसहस्रफलं लभेत् ॥२७॥
27. kapilāvaṭaṁ ca gaccheta tīrthasevī narādhipa ,
uṣyaikāṁ rajanīṁ tatra gosahasraphalaṁ labhet.
27. kapilāvaṭam ca gaccheta tīrthasevī narādhipa
uṣya ekām rajanīm tatra gosahasraphalam labhet
27. O King (narādhipa), a pilgrim (tīrthasevī) should visit Kapilāvaṭa. By staying there for one night, he obtains the merit of [donating] a thousand cows.
नागराजस्य राजेन्द्र कपिलस्य महात्मनाः ।
तीर्थं कुरुवरश्रेष्ठ सर्वलोकेषु विश्रुतम् ॥२८॥
28. nāgarājasya rājendra kapilasya mahātmanāḥ ,
tīrthaṁ kuruvaraśreṣṭha sarvalokeṣu viśrutam.
28. nāgarājasya rājendra kapilasya mahātmanaḥ
tīrtham kuruvaraśreṣṭha sarvalokeṣu viśrutam
28. O best among Kurus (kuruvaraśreṣṭha), the sacred place (tīrtha) belonging to the great-souled (mahātman) Nāgarāja Kapila is famous throughout all worlds.
तत्राभिषेकं कुर्वीत नागतीर्थे नराधिप ।
कपिलानां सहस्रस्य फलं प्राप्नोति मानवः ॥२९॥
29. tatrābhiṣekaṁ kurvīta nāgatīrthe narādhipa ,
kapilānāṁ sahasrasya phalaṁ prāpnoti mānavaḥ.
29. tatra abhiṣekam kurvīta nāgatīrthe narādhipa
kapilānām sahasrasya phalam prāpnoti mānavaḥ
29. O King (narādhipa), a person (mānava) should perform a ritual bath (abhiṣeka) at that Nāga sacred place (tīrtha). He obtains the merit of [donating] a thousand tawny (kapilā) cows.
ततो ललितिकां गच्छेच्छंतनोस्तीर्थमुत्तमम् ।
तत्र स्नात्वा नरो राजन्न दुर्गतिमवाप्नुयात् ॥३०॥
30. tato lalitikāṁ gacchecchaṁtanostīrthamuttamam ,
tatra snātvā naro rājanna durgatimavāpnuyāt.
30. tataḥ lalitikām gacchet śaṃtanoḥ tīrtham uttamam
tatra snātvā naraḥ rājan na durgatim avāpnuyāt
30. O king, one should then go to Lalitikā, the excellent sacred place (tīrtha) of Śaṃtanu. A person who bathes there will not experience misfortune (durgati).
गङ्गासंगमयोश्चैव स्नाति यः संगमे नरः ।
दशाश्वमेधानाप्नोति कुलं चैव समुद्धरेत् ॥३१॥
31. gaṅgāsaṁgamayoścaiva snāti yaḥ saṁgame naraḥ ,
daśāśvamedhānāpnoti kulaṁ caiva samuddharet.
31. gaṅgāsaṅgamayoḥ ca eva snāti yaḥ saṅgame naraḥ
daśāśvamedhān āpnoti kulam ca eva samuddharet
31. And indeed, whoever bathes at a confluence (saṅgama) of the Gaṅgā attains the merit of ten horse sacrifices (aśvamedha-yajña) and uplifts his family.
ततो गच्छेत राजेन्द्र सुगन्धां लोकविश्रुताम् ।
सर्वपापविशुद्धात्मा ब्रह्मलोके महीयते ॥३२॥
32. tato gaccheta rājendra sugandhāṁ lokaviśrutām ,
sarvapāpaviśuddhātmā brahmaloke mahīyate.
32. tataḥ gaccheta rājendra sugandhām lokaviśrutām
sarvapāpaviśuddhātmā brahmaloke mahīyate
32. Then, O king of kings (rājendra), one should go to Sugandhā, which is renowned throughout the world. A person whose inner being (ātman) is completely purified from all sins is honored in the world of Brahmā (brahmaloka).
रुद्रावर्तं ततो गच्छेत्तीर्थसेवी नराधिप ।
तत्र स्नात्वा नरो राजन्स्वर्गलोके महीयते ॥३३॥
33. rudrāvartaṁ tato gacchettīrthasevī narādhipa ,
tatra snātvā naro rājansvargaloke mahīyate.
33. rudrāvartaṁ tataḥ gacchet tīrthasevī narādhipa
tatra snātvā naraḥ rājan svargaloke mahīyate
33. Then, O lord of men (narādhipa), the pilgrim (tīrthasevī) should go to Rudrāvarta. O king, a person who bathes there is honored in the celestial realm (svargaloka).
गङ्गायाश्च नरश्रेष्ठ सरस्वत्याश्च संगमे ।
स्नातोऽश्वमेधमाप्नोति स्वर्गलोकं च गच्छति ॥३४॥
34. gaṅgāyāśca naraśreṣṭha sarasvatyāśca saṁgame ,
snāto'śvamedhamāpnoti svargalokaṁ ca gacchati.
34. gaṅgāyāḥ ca naraśreṣṭha sarasvatyāḥ ca saṅgame
snātaḥ aśvamedham āpnoti svargalokam ca gacchati
34. O best among men, one who bathes at the confluence of the Ganga and Sarasvati attains the merit of an aśvamedha (horse sacrifice) and goes to the heavenly realm (svargaloka).
भद्रकर्णेश्वरं गत्वा देवमर्च्य यथाविधि ।
न दुर्गतिमवाप्नोति स्वर्गलोकं च गच्छति ॥३५॥
35. bhadrakarṇeśvaraṁ gatvā devamarcya yathāvidhi ,
na durgatimavāpnoti svargalokaṁ ca gacchati.
35. bhadrakarṇeśvaram gatvā devam arcya yathāvidhi
na durgatim avāpnoti svargalokam ca gacchati
35. Having gone to Bhadrakarṇeśvara and worshipped the deity according to the prescribed rites, one does not experience misfortune but rather goes to the heavenly realm (svargaloka).
ततः कुब्जाम्रकं गच्छेत्तीर्थसेवी यथाक्रमम् ।
गोसहस्रमवाप्नोति स्वर्गलोकं च गच्छति ॥३६॥
36. tataḥ kubjāmrakaṁ gacchettīrthasevī yathākramam ,
gosahasramavāpnoti svargalokaṁ ca gacchati.
36. tataḥ kubjāmrakam gacchet tīrthasevī yathākramam
go-sahasram avāpnoti svargalokam ca gacchati
36. Then, a pilgrim (tīrthasevī) should visit Kubjāmraka in due order. One who does so obtains the merit of giving a thousand cows and goes to the heavenly realm (svargaloka).
अरुन्धतीवटं गच्छेत्तीर्थसेवी नराधिप ।
सामुद्रकमुपस्पृश्य त्रिरात्रोपोषितो नरः ।
गोसहस्रफलं विन्देत्कुलं चैव समुद्धरेत् ॥३७॥
37. arundhatīvaṭaṁ gacchettīrthasevī narādhipa ,
sāmudrakamupaspṛśya trirātropoṣito naraḥ ,
gosahasraphalaṁ vindetkulaṁ caiva samuddharet.
37. arundhatīvaṭam gacchet tīrthasevī
narādhipa sāmudrakam upaspṛśya
trirātroṣitaḥ naraḥ go-sahasra-phalam
vindet kulam ca eva samuddharet
37. O king (narādhipa), a pilgrim (tīrthasevī) should visit Arundhatīvaṭa. A person who touches the ocean and fasts for three nights at that spot obtains the fruit of donating a thousand cows and saves their family (kula).
ब्रह्मावर्तं ततो गच्छेद्ब्रह्मचारी समाहितः ।
अश्वमेधमवाप्नोति स्वर्गलोकं च गच्छति ॥३८॥
38. brahmāvartaṁ tato gacchedbrahmacārī samāhitaḥ ,
aśvamedhamavāpnoti svargalokaṁ ca gacchati.
38. brahmāvartaṃ tataḥ gacchet brahmacārī samāhitaḥ
aśvamedham avāpnoti svargalokaṃ ca gacchati
38. Then, a celibate student (brahmacārī), with a focused mind, should go to Brahmāvarta. He attains the fruit of the horse sacrifice (aśvamedha) and goes to the heavenly realm.
यमुनाप्रभवं गत्वा उपस्पृश्य च यामुने ।
अश्वमेधफलं लब्ध्वा स्वर्गलोके महीयते ॥३९॥
39. yamunāprabhavaṁ gatvā upaspṛśya ca yāmune ,
aśvamedhaphalaṁ labdhvā svargaloke mahīyate.
39. yamunāprabhavaṃ gatvā upaspṛśya ca yāmune
aśvamedhaphalaṃ labdhvā svargaloke mahīyate
39. Having gone to the source of the Yamuna, and having bathed in the Yamuna, one obtains the fruit of the horse sacrifice (aśvamedha) and is glorified in the heavenly realm.
दर्वीसंक्रमणं प्राप्य तीर्थं त्रैलोक्यविश्रुतम् ।
अश्वमेधमवाप्नोति स्वर्गलोकं च गच्छति ॥४०॥
40. darvīsaṁkramaṇaṁ prāpya tīrthaṁ trailokyaviśrutam ,
aśvamedhamavāpnoti svargalokaṁ ca gacchati.
40. darvīsaṃkramaṇaṃ prāpya tīrthaṃ trailokyaviśrutam
aśvamedham avāpnoti svargalokaṃ ca gacchati
40. Having reached the sacred bathing place (tīrtha) called Darvīsaṅkramaṇa, which is renowned throughout the three worlds, one obtains the fruit of the horse sacrifice (aśvamedha) and goes to the heavenly realm.
सिन्धोश्च प्रभवं गत्वा सिद्धगन्धर्वसेवितम् ।
तत्रोष्य रजनीः पञ्च विन्द्याद्बहु सुवर्णकम् ॥४१॥
41. sindhośca prabhavaṁ gatvā siddhagandharvasevitam ,
tatroṣya rajanīḥ pañca vindyādbahu suvarṇakam.
41. sindhoḥ ca prabhavaṃ gatvā siddhagandharvasevitam
tatra uṣya rajanīḥ pañca vindyāt bahu suvarṇakam
41. And having gone to the source of the Sindhu (Indus), which is frequented by perfected beings (siddhas) and celestial musicians (gandharvas), staying there for five nights, one would find much gold.
अथ वेदीं समासाद्य नरः परमदुर्गमाम् ।
अश्वमेधमवाप्नोति गच्छेच्चौशनसीं गतिम् ॥४२॥
42. atha vedīṁ samāsādya naraḥ paramadurgamām ,
aśvamedhamavāpnoti gaccheccauśanasīṁ gatim.
42. atha vedīm samāsādya naraḥ paramadurgamām
aśvamedham avāpnoti gacchet ca auśanasīm gatim
42. atha naraḥ paramadurgamām vedīm samāsādya
aśvamedham avāpnoti ca auśanasīm gatim gacchet
42. Then, a person having reached the extremely difficult to access altar, attains the fruit of the horse (Vedic ritual) and goes to the state of Uśanas (Śukra).
ऋषिकुल्यां समासाद्य वासिष्ठं चैव भारत ।
वासिष्ठं समतिक्रम्य सर्वे वर्णा द्विजातयः ॥४३॥
43. ṛṣikulyāṁ samāsādya vāsiṣṭhaṁ caiva bhārata ,
vāsiṣṭhaṁ samatikramya sarve varṇā dvijātayaḥ.
43. ṛṣikulyām samāsādya vāsiṣṭham ca eva bhārata
vāsiṣṭham samatikramya sarve varṇāḥ dvijātayaḥ
43. O descendant of Bharata (bhārata), having reached the river of the sages (ṛṣikulyā) and also Vasiṣṭha's sacred place, and having then passed beyond Vasiṣṭha's, all social classes (varṇas) become twice-born (dvijātayas).
ऋषिकुल्यां नरः स्नात्वा ऋषिलोकं प्रपद्यते ।
यदि तत्र वसेन्मासं शाकाहारो नराधिप ॥४४॥
44. ṛṣikulyāṁ naraḥ snātvā ṛṣilokaṁ prapadyate ,
yadi tatra vasenmāsaṁ śākāhāro narādhipa.
44. ṛṣikulyām naraḥ snātvā ṛṣilokam prapadyate
yadi tatra vaset māsam śākāhāraḥ narādhipa
44. O ruler of men (narādhipa), if a person, after bathing in the river of the sages (ṛṣikulyā), lives there for a month subsisting only on vegetables, he attains the world of the sages (ṛṣiloka).
भृगुतुङ्गं समासाद्य वाजिमेधफलं लभेत् ।
गत्वा वीरप्रमोक्षं च सर्वपापैः प्रमुच्यते ॥४५॥
45. bhṛgutuṅgaṁ samāsādya vājimedhaphalaṁ labhet ,
gatvā vīrapramokṣaṁ ca sarvapāpaiḥ pramucyate.
45. bhṛgutuṅgam samāsādya vājimedhaphalam labhet
gatvā vīrapramokṣam ca sarvapāpaiḥ pramucyate
45. Having reached Bhṛgutuṅga, one obtains the reward of a horse sacrifice (vājimedha). And by going to Vīrapramokṣa, one is liberated from all sins.
कृत्तिकामघयोश्चैव तीर्थमासाद्य भारत ।
अग्निष्टोमातिरात्राभ्यां फलं प्राप्नोति पुण्यकृत् ॥४६॥
46. kṛttikāmaghayoścaiva tīrthamāsādya bhārata ,
agniṣṭomātirātrābhyāṁ phalaṁ prāpnoti puṇyakṛt.
46. kṛttikā-maghayoḥ ca eva tīrtham āsādya bhārata
agniṣṭoma-atirātrābhyām phalam prāpnoti puṇyakṛt
46. O Bhārata, a virtuous person (punyakṛt), having reached the sacred bathing place (tīrtha) of Kṛttikā and Maghā, indeed obtains the fruit (phalam) of performing the Agniṣṭoma and Atirātra (yajña) sacrifices.
ततः संध्यां समासाद्य विद्यातीर्थमनुत्तमम् ।
उपस्पृश्य च विद्यानां सर्वासां पारगो भवेत् ॥४७॥
47. tataḥ saṁdhyāṁ samāsādya vidyātīrthamanuttamam ,
upaspṛśya ca vidyānāṁ sarvāsāṁ pārago bhavet.
47. tataḥ sandhyām samāsādya vidyā-tīrtham anuttamam
upaspṛśya ca vidyānām sarvāsām pāragaḥ bhavet
47. Then, having reached the unsurpassed sacred bathing place (tīrtha) of knowledge (vidyā) at twilight (sandhyā), and having bathed there, one would become proficient in all branches of knowledge (vidyā).
महाश्रमे वसेद्रात्रिं सर्वपापप्रमोचने ।
एककालं निराहारो लोकानावसते शुभान् ॥४८॥
48. mahāśrame vasedrātriṁ sarvapāpapramocane ,
ekakālaṁ nirāhāro lokānāvasate śubhān.
48. mahā-āśrame vaset rātrim sarva-pāpa-pramocane
eka-kālam nir-āhāraḥ lokān ā-vasate śubhān
48. One should reside for a night in the great hermitage (āśrama), which grants liberation (mokṣa) from all sins. If one fasts, taking no food (nirāhāra) for one meal-time, they will dwell in auspicious worlds.
षष्ठकालोपवासेन मासमुष्य महालये ।
सर्वपापविशुद्धात्मा विन्द्याद्बहु सुवर्णकम् ॥४९॥
49. ṣaṣṭhakālopavāsena māsamuṣya mahālaye ,
sarvapāpaviśuddhātmā vindyādbahu suvarṇakam.
49. ṣaṣṭha-kāla-upavāsena māsam uṣya mahā-ālaye
sarva-pāpa-viśuddha-ātmā vindyāt bahu suvarṇakam
49. By fasting according to the ṣaṣṭhakāla vow (eating only once every six periods or two days) and having dwelt for a month in a great temple (mahā-ālaya), a person whose inner self (ātman) is purified from all sins would obtain much gold.
अथ वेतसिकां गत्वा पितामहनिषेविताम् ।
अश्वमेधमवाप्नोति गच्छेच्चौशनसीं गतिम् ॥५०॥
50. atha vetasikāṁ gatvā pitāmahaniṣevitām ,
aśvamedhamavāpnoti gaccheccauśanasīṁ gatim.
50. atha vetasikām gatvā pitāmahanisevitām
aśvamedham avāpnoti gacchet ca auśanasīm gatim
50. Then, upon visiting Vetāśikā, a place frequented by the Grandfather (Brahmā), one obtains the benefit of an aśvamedha sacrifice and achieves the status of Uśanas.
अथ सुन्दरिकातीर्थं प्राप्य सिद्धनिषेवितम् ।
रूपस्य भागी भवति दृष्टमेतत्पुरातने ॥५१॥
51. atha sundarikātīrthaṁ prāpya siddhaniṣevitam ,
rūpasya bhāgī bhavati dṛṣṭametatpurātane.
51. atha sundarikātīrtham prāpya siddhaniṣevitam
rūpasya bhāgī bhavati dṛṣṭam etat purātane
51. Then, having arrived at Sundarikā-tīrtha, a sacred bathing place frequented by perfected beings (siddhas), one acquires beauty. This phenomenon was observed in ancient times.
ततो वै ब्राह्मणीं गत्वा ब्रह्मचारी जितेन्द्रियः ।
पद्मवर्णेन यानेन ब्रह्मलोकं प्रपद्यते ॥५२॥
52. tato vai brāhmaṇīṁ gatvā brahmacārī jitendriyaḥ ,
padmavarṇena yānena brahmalokaṁ prapadyate.
52. tataḥ vai brāhmaṇīm gatvā brahmacārī jitendriyaḥ
padmavarṇena yānena brahmalokam prapadyate
52. Indeed, a celibate student (brahmacārī) who has mastered his senses, upon visiting Brāhmaṇī-tīrtha, reaches the world of Brahmā (brahmaloka) in a lotus-hued vehicle.
ततश्च नैमिषं गच्छेत्पुण्यं सिद्धनिषेवितम् ।
तत्र नित्यं निवसति ब्रह्मा देवगणैर्वृतः ॥५३॥
53. tataśca naimiṣaṁ gacchetpuṇyaṁ siddhaniṣevitam ,
tatra nityaṁ nivasati brahmā devagaṇairvṛtaḥ.
53. tataḥ ca naimiṣam gacchet puṇyam siddhaniṣevitam
tatra nityam nivasati brahmā devagaṇaiḥ vṛtaḥ
53. And then, one should visit Naimiṣa, a sacred place frequented by perfected beings (siddhas). There, Brahmā constantly resides, encircled by hosts of gods.
नैमिषं प्रार्थयानस्य पापस्यार्धं प्रणश्यति ।
प्रविष्टमात्रस्तु नरः सर्वपापैः प्रमुच्यते ॥५४॥
54. naimiṣaṁ prārthayānasya pāpasyārdhaṁ praṇaśyati ,
praviṣṭamātrastu naraḥ sarvapāpaiḥ pramucyate.
54. naimiṣam prārthayānasya pāpasya ardham praṇaśyati
praviṣṭamātraḥ tu naraḥ sarvapāpaiḥ pramucyate
54. For one who yearns for Naimiṣa, half of their sins (pāpa) are destroyed. Moreover, a person who merely enters Naimiṣa is completely freed from all sins (pāpa).
तत्र मासं वसेद्धीरो नैमिषे तीर्थतत्परः ।
पृथिव्यां यानि तीर्थानि नैमिषे तानि भारत ॥५५॥
55. tatra māsaṁ vaseddhīro naimiṣe tīrthatatparaḥ ,
pṛthivyāṁ yāni tīrthāni naimiṣe tāni bhārata.
55. tatra māsam vaset dhīraḥ naimiṣe tīrthatatparaḥ
pṛthivyām yāni tīrthāni naimiṣe tāni bhārata
55. There, a wise individual (dhīra) who is devoted to sacred places (tīrtha) should reside in Naimiṣa for a month. O Bhārata, all the sacred places (tīrtha) that exist on earth are indeed present in Naimiṣa.
अभिषेककृतस्तत्र नियतो नियताशनः ।
गवामयस्य यज्ञस्य फलं प्राप्नोति भारत ।
पुनात्यासप्तमं चैव कुलं भरतसत्तम ॥५६॥
56. abhiṣekakṛtastatra niyato niyatāśanaḥ ,
gavāmayasya yajñasya phalaṁ prāpnoti bhārata ,
punātyāsaptamaṁ caiva kulaṁ bharatasattama.
56. abhīṣekakṛtaḥ tatra niyataḥ
niyatāśanaḥ gavāmayasya yajñasya phalam
prāpnoti bhārata punāti ā
saptamam ca eva kulam bharatasattama
56. bhārata bharatasattama tatra
abhīṣekakṛtaḥ niyataḥ niyatāśanaḥ
gavāmayasya yajñasya phalam prāpnoti
ca eva ā saptamam kulam punāti
56. O Bhārata, a person who has performed an ablution there, being self-controlled and eating sparingly, attains the fruit of the Gavāmayana (Vedic ritual). And indeed, O best of the Bhāratas, he purifies his family up to the seventh generation.
यस्त्यजेन्नैमिषे प्राणानुपवासपरायणः ।
स मोदेत्स्वर्गलोकस्थ एवमाहुर्मनीषिणः ।
नित्यं पुण्यं च मेध्यं च नैमिषं नृपसत्तम ॥५७॥
57. yastyajennaimiṣe prāṇānupavāsaparāyaṇaḥ ,
sa modetsvargalokastha evamāhurmanīṣiṇaḥ ,
nityaṁ puṇyaṁ ca medhyaṁ ca naimiṣaṁ nṛpasattama.
57. yaḥ tyajet naimiṣe prāṇān upavāsaparāyaṇaḥ
saḥ modet svargalokasthaḥ
evam āhuḥ manīṣiṇaḥ nityam puṇyam
ca medhyam ca naimiṣam nṛpasattama
57. One who, devoted to fasting, gives up their vital breath (prāṇa) in Naimiṣa rejoices, residing in the celestial realm (svargaloka). This is what the wise (manīṣin) declare. Moreover, O best of kings (nṛpasattama), Naimiṣa is eternally meritorious and pure.
गङ्गोद्भेदं समासाद्य त्रिरात्रोपोषितो नरः ।
वाजपेयमवाप्नोति ब्रह्मभूतश्च जायते ॥५८॥
58. gaṅgodbhedaṁ samāsādya trirātropoṣito naraḥ ,
vājapeyamavāpnoti brahmabhūtaśca jāyate.
58. gaṅgodbhedam samāsādya trirātropoṣitaḥ naraḥ
vājapeyam avāpnoti brahmabhūtaḥ ca jāyate
58. A person who approaches the source of the Gaṅgā and fasts for three nights attains the benefit of the Vājapeya (yajña) and becomes one with the Absolute Reality (brahman).
सरस्वतीं समासाद्य तर्पयेत्पितृदेवताः ।
सारस्वतेषु लोकेषु मोदते नात्र संशयः ॥५९॥
59. sarasvatīṁ samāsādya tarpayetpitṛdevatāḥ ,
sārasvateṣu lokeṣu modate nātra saṁśayaḥ.
59. sarasvatīm samāsādya tarpayet pitṛdevatāḥ
sārasvateṣu lokeṣu modate na atra saṃśayaḥ
59. Having approached the Sarasvatī river, one should offer oblations to the ancestors (pitṛ) and deities (deva). Such a person rejoices in the worlds associated with Sarasvatī; there is no doubt about this.
ततश्च बाहुदां गच्छेद्ब्रह्मचारी समाहितः ।
देवसत्रस्य यज्ञस्य फलं प्राप्नोति मानवः ॥६०॥
60. tataśca bāhudāṁ gacchedbrahmacārī samāhitaḥ ,
devasatrasya yajñasya phalaṁ prāpnoti mānavaḥ.
60. tataḥ ca bāhudām gacchet brahmacārī samāhitaḥ
devasatrasya yajñasya phalam prāpnoti mānavaḥ
60. And thereafter, a disciplined person (brahmacārī) with a concentrated mind should go to the Bāhudā river. Such a human being attains the fruit of the Devayajña (yajña), a sacrifice offered to the gods.
ततश्चीरवतीं गच्छेत्पुण्यां पुण्यतमैर्वृताम् ।
पितृदेवार्चनरतो वाजपेयमवाप्नुयात् ॥६१॥
61. tataścīravatīṁ gacchetpuṇyāṁ puṇyatamairvṛtām ,
pitṛdevārcanarato vājapeyamavāpnuyāt.
61. tataḥ ca cīravatīm gacchet puṇyām puṇyatamaiḥ
vṛtām pitṛdevārcanarataḥ vājapeyam avāpnuyāt
61. And thereafter, one should go to the sacred Cīravatī river, which is frequented by the most pious. A person devoted to the worship of ancestors (pitṛ) and deities (deva) would attain the Vājapeya (yajña).
विमलाशोकमासाद्य विराजति यथा शशी ।
तत्रोष्य रजनीमेकां स्वर्गलोके महीयते ॥६२॥
62. vimalāśokamāsādya virājati yathā śaśī ,
tatroṣya rajanīmekāṁ svargaloke mahīyate.
62. vimalāśokam āsādya virājati yathā śaśī
tatra uṣya rajanīm ekām svargaloke mahīyate
62. Upon reaching the pure, sorrowless place, one shines just like the moon. By staying there for a single night, one is honored in the celestial realm.
गोप्रतारं ततो गच्छेत्सरय्वास्तीर्थमुत्तमम् ।
यत्र रामो गतः स्वर्गं सभृत्यबलवाहनः ॥६३॥
63. gopratāraṁ tato gacchetsarayvāstīrthamuttamam ,
yatra rāmo gataḥ svargaṁ sabhṛtyabalavāhanaḥ.
63. gopratāram tatas gacchet sarayvāḥ tīrtham uttamam
yatra rāmaḥ gataḥ svargam sabhṛtyabalavāhanaḥ
63. Thereafter, one should go to Gopratara, the excellent sacred ford (tīrtha) of the Sarayu river, where Rama ascended to heaven along with his servants, army, and conveyances.
देहं त्यक्त्वा दिवं यातस्तस्य तीर्थस्य तेजसा ।
रामस्य च प्रसादेन व्यवसायाच्च भारत ॥६४॥
64. dehaṁ tyaktvā divaṁ yātastasya tīrthasya tejasā ,
rāmasya ca prasādena vyavasāyācca bhārata.
64. deham tyaktvā divam yātaḥ tasya tīrthasya tejasā
rāmasya ca prasādena vyavasāyāt ca bhārata
64. Having abandoned one's physical body, one ascends to heaven by the inherent power (tejas) of that sacred place (tīrtha), by the grace (prasāda) of Rama, and by one's own steadfast determination (vyavasāya), O Bhārata.
तस्मिंस्तीर्थे नरः स्नात्वा गोप्रतारे नराधिप ।
सर्वपापविशुद्धात्मा स्वर्गलोके महीयते ॥६५॥
65. tasmiṁstīrthe naraḥ snātvā gopratāre narādhipa ,
sarvapāpaviśuddhātmā svargaloke mahīyate.
65. tasmin tīrthe naraḥ snātvā gopratāre narādhipa
sarvapāpaviśuddhātmā स्वर्गलोके महीयते
65. In that sacred place (tīrtha), Gopratara, a person who bathes becomes one whose inner self (ātman) is completely purified from all sins, O king, and is glorified in the celestial realm.
रामतीर्थे नरः स्नात्वा गोमत्यां कुरुनन्दन ।
अश्वमेधमवाप्नोति पुनाति च कुलं नरः ॥६६॥
66. rāmatīrthe naraḥ snātvā gomatyāṁ kurunandana ,
aśvamedhamavāpnoti punāti ca kulaṁ naraḥ.
66. rāmatīrthe naraḥ snātvā gomatyam kurunandana
aśvamedham avāpnoti punāti ca kulam naraḥ
66. O scion of Kuru, a person who bathes in the Gomati river at Ramatirtha attains the fruit of an aśvamedha (horse sacrifice) and purifies his lineage.
शतसाहस्रिकं तत्र तीर्थं भरतसत्तम ।
तत्रोपस्पर्शनं कृत्वा नियतो नियताशनः ।
गोसहस्रफलं पुण्यं प्राप्नोति भरतर्षभ ॥६७॥
67. śatasāhasrikaṁ tatra tīrthaṁ bharatasattama ,
tatropasparśanaṁ kṛtvā niyato niyatāśanaḥ ,
gosahasraphalaṁ puṇyaṁ prāpnoti bharatarṣabha.
67. śatasāhasrikam tatra tīrtham
bharatasattama tatra upasparśanam kṛtvā
niyataḥ niyatāśanaḥ gosahasraphalam
puṇyam prāpnoti bharatarṣabha
67. O best of Bharatas, there is a holy place (tīrtha) there worth a hundred thousand. Having performed a ritual ablution there, restrained and with regulated food intake, one attains the merit of a thousand cows, O bull among Bharatas.
ततो गच्छेत राजेन्द्र भर्तृस्थानमनुत्तमम् ।
कोटितीर्थे नरः स्नात्वा अर्चयित्वा गुहं नृप ।
गोसहस्रफलं विन्देत्तेजस्वी च भवेन्नरः ॥६८॥
68. tato gaccheta rājendra bhartṛsthānamanuttamam ,
koṭitīrthe naraḥ snātvā arcayitvā guhaṁ nṛpa ,
gosahasraphalaṁ vindettejasvī ca bhavennaraḥ.
68. tataḥ gacchet rājendra bhartṛsthānam
anuttamam koṭitīrthe naraḥ snātvā
arcayitvā guham nṛpa gosahasraphalam
vindet tejasvī ca bhavet naraḥ
68. Then, O great king, one should go to the unsurpassed place of Bhartṛ. A man, O king, having bathed in Koṭitīrtha and worshipped Guha, obtains the merit of a thousand cows, and that person becomes radiant.
ततो वाराणसीं गत्वा अर्चयित्वा वृषध्वजम् ।
कपिलाह्रदे नरः स्नात्वा राजसूयफलं लभेत् ॥६९॥
69. tato vārāṇasīṁ gatvā arcayitvā vṛṣadhvajam ,
kapilāhrade naraḥ snātvā rājasūyaphalaṁ labhet.
69. tataḥ vārāṇasīm gatvā arcayitvā vṛṣadhvajam
kapilāhrade naraḥ snātvā rājasūyaphalam labhet
69. Then, having gone to Varanasi and worshipped the bull-bannered (Lord Shiva), a person bathing in Kapilahrada attains the fruit of a rājasūya (royal consecration sacrifice).
मार्कण्डेयस्य राजेन्द्र तीर्थमासाद्य दुर्लभम् ।
गोमतीगङ्गयोश्चैव संगमे लोकविश्रुते ।
अग्निष्टोममवाप्नोति कुलं चैव समुद्धरेत् ॥७०॥
70. mārkaṇḍeyasya rājendra tīrthamāsādya durlabham ,
gomatīgaṅgayoścaiva saṁgame lokaviśrute ,
agniṣṭomamavāpnoti kulaṁ caiva samuddharet.
70. mārkaṇḍeyasya rājendra tīrtham
āsādya durlabham gomatīgaṅgayoḥ ca
eva saṅgame lokaviśrute agniṣṭomam
avāpnoti kulam ca eva samuddharet
70. rājendra mārkaṇḍeyasya durlabham
tīrtham gomatīgaṅgayoḥ ca eva
lokaviśrute saṅgame āsādya agniṣṭomam
avāpnoti ca eva kulam samuddharet
70. O king among kings, one who reaches the rare holy site associated with Mārkaṇḍeya, at the world-renowned confluence of the Gomati and Ganga rivers, obtains the fruit of the Agniṣṭoma (Vedic ritual) and indeed uplifts their entire lineage.
ततो गयां समासाद्य ब्रह्मचारी जितेन्द्रियः ।
अश्वमेधमवाप्नोति गमनादेव भारत ॥७१॥
71. tato gayāṁ samāsādya brahmacārī jitendriyaḥ ,
aśvamedhamavāpnoti gamanādeva bhārata.
71. tataḥ gayām samāsādya brahmacārī jitendriyaḥ
aśvamedham avāpnoti gamanāt eva bhārata
71. bhārata tataḥ brahmacārī jitendriyaḥ gayām
samāsādya gamanāt eva aśvamedham avāpnoti
71. Then, O Bhārata, a celibate person (brahmacārī) who has mastered their senses, simply by going to Gayā, obtains the fruit of the Aśvamedha (Vedic ritual).
तत्राक्षयवटो नाम त्रिषु लोकेषु विश्रुतः ।
पितॄणां तत्र वै दत्तमक्षयं भवति प्रभो ॥७२॥
72. tatrākṣayavaṭo nāma triṣu lokeṣu viśrutaḥ ,
pitṝṇāṁ tatra vai dattamakṣayaṁ bhavati prabho.
72. tatra akṣaya-vaṭaḥ nāma triṣu lokeṣu viśrutaḥ
pitṝṇām tatra vai dattam akṣayam bhavati prabho
72. There, O Lord, is the renowned Akṣaya-vaṭa (imperishable banyan tree), famous throughout the three worlds. Whatever is offered there to the ancestors (pitṛ) indeed becomes everlasting.
महानद्यामुपस्पृश्य तर्पयेत्पितृदेवताः ।
अक्षयान्प्राप्नुयाल्लोकान्कुलं चैव समुद्धरेत् ॥७३॥
73. mahānadyāmupaspṛśya tarpayetpitṛdevatāḥ ,
akṣayānprāpnuyāllokānkulaṁ caiva samuddharet.
73. mahānadyām upaspṛśya tarpayet pitṛ-devatāḥ
akṣayān prāpnuyāt lokān kulam ca eva samuddharet
73. Having bathed in the great river, one should offer libations to the ancestors (pitṛ) and deities. One would then obtain imperishable (akṣaya) realms and indeed redeem one's family.
ततो ब्रह्मसरो गच्छेद्धर्मारण्योपशोभितम् ।
पौण्डरीकमवाप्नोति प्रभातामेव शर्वरीम् ॥७४॥
74. tato brahmasaro gaccheddharmāraṇyopaśobhitam ,
pauṇḍarīkamavāpnoti prabhātāmeva śarvarīm.
74. tataḥ brahmasaraḥ gacchet dharmāraṇyopaśobhitam
pauṇḍarīkam avāpnoti prabhātām eva śarvarīm
74. Then, one should go to Brahmā's lake, which is beautifully adorned by a forest embodying natural law (dharma). One obtains the reward of the Pauṇḍarīka sacrifice as soon as the night ends.
तस्मिन्सरसि राजेन्द्र ब्रह्मणो यूप उच्छ्रितः ।
यूपं प्रदक्षिणं कृत्वा वाजपेयफलं लभेत् ॥७५॥
75. tasminsarasi rājendra brahmaṇo yūpa ucchritaḥ ,
yūpaṁ pradakṣiṇaṁ kṛtvā vājapeyaphalaṁ labhet.
75. tasmin sarasi rājendra brahmaṇaḥ yūpaḥ ucchritaḥ
yūpam pradakṣiṇam kṛtvā vājapeyaphalam labhet
75. O king of kings, a sacrificial post belonging to Brahmā is erected in that lake. Having circumambulated that post, one would obtain the reward of the Vājapeya sacrifice.
ततो गच्छेत राजेन्द्र धेनुकां लोकविश्रुताम् ।
एकरात्रोषितो राजन्प्रयच्छेत्तिलधेनुकाम् ।
सर्वपापविशुद्धात्मा सोमलोकं व्रजेद्ध्रुवम् ॥७६॥
76. tato gaccheta rājendra dhenukāṁ lokaviśrutām ,
ekarātroṣito rājanprayacchettiladhenukām ,
sarvapāpaviśuddhātmā somalokaṁ vrajeddhruvam.
76. tataḥ gaccheta rājendra dhenukām
lokaviśrutām ekarātroṣitaḥ rājan
prayacchet tiladhenukām
sarvapāpaviśuddhātmā somalokam vrajet dhruvam
76. Then, O king of kings, one should go to Dhenukā, who is famous throughout the world. O king, having stayed there for one night, one should offer a cow made of sesame seeds. With a soul (ātman) purified from all sins, one will certainly attain the world of Soma.
तत्र चिह्नं महाराज अद्यापि हि न संशयः ।
कपिला सह वत्सेन पर्वते विचरत्युत ।
सवत्सायाः पदानि स्म दृश्यन्तेऽद्यापि भारत ॥७७॥
77. tatra cihnaṁ mahārāja adyāpi hi na saṁśayaḥ ,
kapilā saha vatsena parvate vicaratyuta ,
savatsāyāḥ padāni sma dṛśyante'dyāpi bhārata.
77. tatra cihnam mahārāja adyāpi hi
na saṃśayaḥ kapilā saha vatsena
parvate vicarati uta savatsāyāḥ
padāni sma dṛśyante adyāpi bhārata
77. O great king, there is certainly a sign (cihna) even today: a tawny cow (Kapilā) wanders on the mountain with her calf. Moreover, O Bhārata, the footprints of that cow with her calf are still visible even today.
तेषूपस्पृश्य राजेन्द्र पदेषु नृपसत्तम ।
यत्किंचिदशुभं कर्म तत्प्रणश्यति भारत ॥७८॥
78. teṣūpaspṛśya rājendra padeṣu nṛpasattama ,
yatkiṁcidaśubhaṁ karma tatpraṇaśyati bhārata.
78. teṣu upaspṛśya rājendra padeṣu nṛpasattama
yatkiṃcit aśubham karma tat praṇaśyati bhārata
78. O best among kings, king of kings, O descendant of Bharata, by touching those sacred places, whatever inauspicious action (karma) has been done is destroyed.
ततो गृध्रवटं गच्छेत्स्थानं देवस्य धीमतः ।
स्नायीत भस्मना तत्र अभिगम्य वृषध्वजम् ॥७९॥
79. tato gṛdhravaṭaṁ gacchetsthānaṁ devasya dhīmataḥ ,
snāyīta bhasmanā tatra abhigamya vṛṣadhvajam.
79. tataḥ gṛdhravaṭam gacchet sthānam devasya dhīmataḥ
snāyīta bhasmanā tatra abhigamya vṛṣadhvajam
79. Then, one should go to Gṛdhravaṭa, the place of the wise god (Shiva). There, after approaching Vṛṣadhvaja (Shiva), one should bathe with ashes.
ब्राह्मणेन भवेच्चीर्णं व्रतं द्वादशवार्षिकम् ।
इतरेषां तु वर्णानां सर्वपापं प्रणश्यति ॥८०॥
80. brāhmaṇena bhaveccīrṇaṁ vrataṁ dvādaśavārṣikam ,
itareṣāṁ tu varṇānāṁ sarvapāpaṁ praṇaśyati.
80. brāhmaṇena bhavet cīrṇam vratam dvādaśavārṣikam
itareṣām tu varṇānām sarvapāpam praṇaśyati
80. For a Brahmin, this act would be equivalent to having completed a twelve-year religious observance (vrata). But for other social classes (varṇa), all their sins are destroyed.
गच्छेत तत उद्यन्तं पर्वतं गीतनादितम् ।
सावित्रं तु पदं तत्र दृश्यते भरतर्षभ ॥८१॥
81. gaccheta tata udyantaṁ parvataṁ gītanāditam ,
sāvitraṁ tu padaṁ tatra dṛśyate bharatarṣabha.
81. gacchet tataḥ udyantam parvatam gītanāditam
sāvitram tu padam tatra dṛśyate bharatarṣabha
81. From there, one should go to the Udyanta Parvata (Rising Mountain), which is filled with the sound of songs. And there, O best of Bharatas, a sacred solar mark (sāvitra pada) is seen.
तत्र संध्यामुपासीत ब्राह्मणः संशितव्रतः ।
उपास्ता च भवेत्संध्या तेन द्वादशवार्षिकी ॥८२॥
82. tatra saṁdhyāmupāsīta brāhmaṇaḥ saṁśitavrataḥ ,
upāstā ca bhavetsaṁdhyā tena dvādaśavārṣikī.
82. tatra sandhyām upāsīta brāhmaṇaḥ saṃśitavrataḥ
upāstā ca bhavet sandhyā tena dvādaśavārṣikī
82. There, a Brahmin who is resolute in his vows should perform the twilight worship (sandhyā). By his performance, that (single) act of sandhyā will be equivalent to one performed for twelve years.
योनिद्वारं च तत्रैव विश्रुतं भरतर्षभ ।
तत्राभिगम्य मुच्येत पुरुषो योनिसंकरात् ॥८३॥
83. yonidvāraṁ ca tatraiva viśrutaṁ bharatarṣabha ,
tatrābhigamya mucyeta puruṣo yonisaṁkarāt.
83. yonidvāram ca tatra eva viśrutam bharatarṣabha
tatra abhigamya mucyeta puruṣaḥ yonisaṅkarāt
83. And right there, O best among the Bharatas, is the well-known Yoni-dvāra. By going there, a person (puruṣa) becomes liberated (mokṣa) from the impurity of mixed lineages.
कृष्णशुक्लावुभौ पक्षौ गयायां यो वसेन्नरः ।
पुनात्यासप्तमं राजन्कुलं नास्त्यत्र संशयः ॥८४॥
84. kṛṣṇaśuklāvubhau pakṣau gayāyāṁ yo vasennaraḥ ,
punātyāsaptamaṁ rājankulaṁ nāstyatra saṁśayaḥ.
84. kṛṣṇaśuklau ubhau pakṣau gayāyām yaḥ vaset naraḥ
punāti āsaptamam rājan kulam na asti atra saṃśayaḥ
84. O King, any person who resides in Gayā for both the dark and bright lunar fortnights purifies their family up to the seventh generation. There is no doubt about this.
एष्टव्या बहवः पुत्रा यद्येकोऽपि गयां व्रजेत् ।
यजेत वाश्वमेधेन नीलं वा वृषमुत्सृजेत् ॥८५॥
85. eṣṭavyā bahavaḥ putrā yadyeko'pi gayāṁ vrajet ,
yajeta vāśvamedhena nīlaṁ vā vṛṣamutsṛjet.
85. eṣṭavyāḥ bahavaḥ putrāḥ yadi ekaḥ api gayām vrajet
yajeta vā aśvamedhena nīlam vā vṛṣam utsṛjet
85. Many sons should be desired, so that at least one of them might go to Gayā, or perform an aśvamedha (horse sacrifice), or release a blue-black bull.
ततः फल्गुं व्रजेद्राजंस्तीर्थसेवी नराधिप ।
अश्वमेधमवाप्नोति सिद्धिं च महतीं व्रजेत् ॥८६॥
86. tataḥ phalguṁ vrajedrājaṁstīrthasevī narādhipa ,
aśvamedhamavāpnoti siddhiṁ ca mahatīṁ vrajet.
86. tataḥ phalgum vrajet rājan tīrthasevī narādhipa
aśvamedham avāpnoti siddhim ca mahatīm vrajet
86. rājan narādhipa tataḥ tīrthasevī phalgum vrajet
aśvamedham avāpnoti ca mahatīm siddhim vrajet
86. Then, O king, O lord of men, a pilgrim (tīrthasevī) should visit Phalgu. One obtains the fruit of the Aśvamedha (Vedic ritual) and achieves great spiritual success (siddhi).
ततो गच्छेत राजेन्द्र धर्मपृष्ठं समाहितः ।
यत्र धर्मो महाराज नित्यमास्ते युधिष्ठिर ।
अभिगम्य ततस्तत्र वाजिमेधफलं लभेत् ॥८७॥
87. tato gaccheta rājendra dharmapṛṣṭhaṁ samāhitaḥ ,
yatra dharmo mahārāja nityamāste yudhiṣṭhira ,
abhigamya tatastatra vājimedhaphalaṁ labhet.
87. tataḥ gaccheta rājendra dharmapṛṣṭham
samāhitaḥ yatra dharmaḥ mahārāja
nityam āste yudhiṣṭhira abhigamya
tataḥ tatra vājimedhaphalam labheta
87. rājendra mahārāja yudhiṣṭhira tataḥ
samāhitaḥ dharmapṛṣṭham gaccheta
yatra dharmaḥ nityam āste tataḥ tatra
abhigamya vājimedhaphalam labheta
87. Then, O king among kings, one should go to Dharmapṛṣṭha with a composed mind. O great king Yudhishthira, it is there that Dharma (natural law) perpetually resides. Having visited that place, one would then obtain the fruit of the Vājimedha (Vedic ritual).
ततो गच्छेत राजेन्द्र ब्रह्मणस्तीर्थमुत्तमम् ।
तत्रार्चयित्वा राजेन्द्र ब्रह्माणममितौजसम् ।
राजसूयाश्वमेधाभ्यां फलं प्राप्नोति मानवः ॥८८॥
88. tato gaccheta rājendra brahmaṇastīrthamuttamam ,
tatrārcayitvā rājendra brahmāṇamamitaujasam ,
rājasūyāśvamedhābhyāṁ phalaṁ prāpnoti mānavaḥ.
88. tataḥ gaccheta rājendra brahmaṇaḥ
tīrtham uttamam tatra arcayitvā rājendra
brahmāṇam amita-ojasam
rājasūya-aśvamedhābhyām phalam prāpnoti mānavaḥ
88. rājendra tataḥ brahmaṇaḥ uttamam
tīrtham gaccheta tatra amita-ojasam
brahmāṇam arcayitvā mānavaḥ
rājasūya-aśvamedhābhyām phalam prāpnoti
88. O king, one should then go to the supreme sacred site (tīrtha) of Brahmā. Having worshipped Brahmā, who possesses immeasurable splendor, at that place, a person attains the reward of performing the Rājasūya and Aśvamedha (Vedic ritual)s.
ततो राजगृहं गच्छेत्तीर्थसेवी नराधिप ।
उपस्पृश्य तपोदेषु काक्षीवानिव मोदते ॥८९॥
89. tato rājagṛhaṁ gacchettīrthasevī narādhipa ,
upaspṛśya tapodeṣu kākṣīvāniva modate.
89. tataḥ rājagṛham gacchet tīrthasevī narādhipa
upaspṛśya tapodeṣu kākṣīvān iva modate
89. O king, a pilgrim (tīrthasevī) should then go to Rājagṛha. Having bathed in the Tapoda waters (hot springs), one rejoices as if fulfilling a desire.
यक्षिण्या नैत्यकं तत्र प्राश्नीत पुरुषः शुचिः ।
यक्षिण्यास्तु प्रसादेन मुच्यते भ्रूणहत्यया ॥९०॥
90. yakṣiṇyā naityakaṁ tatra prāśnīta puruṣaḥ śuciḥ ,
yakṣiṇyāstu prasādena mucyate bhrūṇahatyayā.
90. yakṣiṇyā naityakam tatra prāśnīta puruṣaḥ śuciḥ
yakṣiṇyāḥ tu prasādena mucyate bhūṇahatyayā
90. A pure person should partake daily of the offering there for the Yakṣiṇī. By the grace of the Yakṣiṇī, one is freed from the sin of feticide.
मणिनागं ततो गत्वा गोसहस्रफलं लभेत् ।
नैत्यकं भुञ्जते यस्तु मणिनागस्य मानवः ॥९१॥
91. maṇināgaṁ tato gatvā gosahasraphalaṁ labhet ,
naityakaṁ bhuñjate yastu maṇināgasya mānavaḥ.
91. maṇināgam tataḥ gatvā gosahasraphalam labhet
naityakam bhuñjate yaḥ tu maṇināgasya mānavaḥ
91. Then, having gone to Maṇināga, one would obtain the merit of giving a thousand cows. And indeed, the person who daily partakes of the offerings made to Maṇināga...
दष्टस्याशीविषेणापि न तस्य क्रमते विषम् ।
तत्रोष्य रजनीमेकां सर्वपापैः प्रमुच्यते ॥९२॥
92. daṣṭasyāśīviṣeṇāpi na tasya kramate viṣam ,
tatroṣya rajanīmekāṁ sarvapāpaiḥ pramucyate.
92. daṣṭasya āśīviṣeṇa api na tasya kramate viṣam
tatra uṣya rajanīm ekām sarvapāpaiḥ pramucyate
92. Even if such a person is bitten by a venomous snake, the poison does not spread in them. By staying there for one night, one is completely freed (mokṣa) from all sins.
ततो गच्छेत ब्रह्मर्षेर्गौतमस्य वनं नृप ।
अहल्याया ह्रदे स्नात्वा व्रजेत परमां गतिम् ।
अभिगम्य श्रियं राजन्विन्दते श्रियमुत्तमाम् ॥९३॥
93. tato gaccheta brahmarṣergautamasya vanaṁ nṛpa ,
ahalyāyā hrade snātvā vrajeta paramāṁ gatim ,
abhigamya śriyaṁ rājanvindate śriyamuttamām.
93. tataḥ gacchet brahmarṣeḥ gautamasya
vanam nṛpa ahalyāyāḥ hrade snātvā
vrajet paramām gatim abhigamya
śriyam rājan vindate śriyam uttamām
93. Then, O King, one should go to the forest of the Brahmin sage Gautama. Having bathed in Ahalyā's lake, one would attain the supreme destination. Approaching Śrī, O King, one obtains the highest prosperity.
तत्रोदपानो धर्मज्ञ त्रिषु लोकेषु विश्रुतः ।
तत्राभिषेकं कृत्वा तु वाजिमेधमवाप्नुयात् ॥९४॥
94. tatrodapāno dharmajña triṣu lokeṣu viśrutaḥ ,
tatrābhiṣekaṁ kṛtvā tu vājimedhamavāpnuyāt.
94. tatra udapānaḥ dharma-jña triṣu lokeṣu viśrutaḥ
tatra abhiṣekam kṛtvā tu vājimedham avāpnuyāt
94. dharma-jña tatra triṣu lokeṣu viśrutaḥ udapānaḥ
tatra abhiṣekam kṛtvā tu vājimedham avāpnuyāt
94. O knower of natural law (dharma), there is a well there that is famous throughout the three worlds. By performing an ablution at that spot, one would attain the merit of a Vājimegha (Vedic ritual).
जनकस्य तु राजर्षेः कूपस्त्रिदशपूजितः ।
तत्राभिषेकं कृत्वा तु विष्णुलोकमवाप्नुयात् ॥९५॥
95. janakasya tu rājarṣeḥ kūpastridaśapūjitaḥ ,
tatrābhiṣekaṁ kṛtvā tu viṣṇulokamavāpnuyāt.
95. janakasya tu rājarṣeḥ kūpaḥ tridaśapūjitaḥ
tatra abhiṣekam kṛtvā tu viṣṇulokam avāpnuyāt
95. And indeed, there is a well belonging to the royal sage Janaka, which is worshipped by the gods. By performing an ablution there, one would attain the world of Viṣṇu.
ततो विनशनं गच्छेत्सर्वपापप्रमोचनम् ।
वाजपेयमवाप्नोति सोमलोकं च गच्छति ॥९६॥
96. tato vinaśanaṁ gacchetsarvapāpapramocanam ,
vājapeyamavāpnoti somalokaṁ ca gacchati.
96. tataḥ vinaśanam gacchet sarva-pāpa-pramocanam
vājapeyam avāpnoti soma-lokam ca gacchati
96. tataḥ sarva-pāpa-pramocanam vinaśanam gacchet
vājapeyam avāpnoti ca soma-lokam gacchati
96. One should then go to Vinaśana, the place that grants liberation from all sins. By doing so, a person obtains the merit of the Vājapeya (Vedic ritual) and ascends to the realm of Soma.
गण्डकीं तु समासाद्य सर्वतीर्थजलोद्भवाम् ।
वाजपेयमवाप्नोति सूर्यलोकं च गच्छति ॥९७॥
97. gaṇḍakīṁ tu samāsādya sarvatīrthajalodbhavām ,
vājapeyamavāpnoti sūryalokaṁ ca gacchati.
97. gaṇḍakīm tu samāsādya sarva-tīrtha-jala-udbhavām
vājapeyam avāpnoti sūrya-lokam ca gacchati
97. tu sarva-tīrtha-jala-udbhavām gaṇḍakīm samāsādya
vājapeyam avāpnoti ca sūrya-lokam gacchati
97. By reaching the Gaṇḍakī (river), which originates from the waters of all sacred places, one attains the merit of the Vājapeya (Vedic ritual) and ascends to the solar realm.
ततोऽधिवंश्यं धर्मज्ञ समाविश्य तपोवनम् ।
गुह्यकेषु महाराज मोदते नात्र संशयः ॥९८॥
98. tato'dhivaṁśyaṁ dharmajña samāviśya tapovanam ,
guhyakeṣu mahārāja modate nātra saṁśayaḥ.
98. tataḥ adhivaṃśyam dharmajña samāviśya tapovanam
guhyakeṣu mahārāja modate na atra saṃśayaḥ
98. Then, O knower of natural law (dharma), having entered the ancestral hermitage (tapovanam), he rejoices among the Guhyakas, O great king. There is no doubt about this.
कम्पनां तु समासाद्य नदीं सिद्धनिषेविताम् ।
पुण्डरीकमवाप्नोति सूर्यलोकं च गच्छति ॥९९॥
99. kampanāṁ tu samāsādya nadīṁ siddhaniṣevitām ,
puṇḍarīkamavāpnoti sūryalokaṁ ca gacchati.
99. kampanām tu samāsādya nadīm siddhaniṣevitām
puṇḍarīkam avāpnoti sūryalokam ca gacchati
99. And having reached the river Kampana, frequented by perfect beings (siddhas), one attains Pundarika and goes to the solar realm (sūryaloka).
ततो विशालामासाद्य नदीं त्रैलोक्यविश्रुताम् ।
अग्निष्टोममवाप्नोति स्वर्गलोकं च गच्छति ॥१००॥
100. tato viśālāmāsādya nadīṁ trailokyaviśrutām ,
agniṣṭomamavāpnoti svargalokaṁ ca gacchati.
100. tataḥ viśālām āsādya nadīm trailokyaviśrutām
agniṣṭomam avāpnoti svargalokam ca gacchati
100. tataḥ trailokyaviśrutām viśālām nadīm āsādya
agniṣṭomam avāpnoti svargalokam ca gacchati
100. Then, having reached the wide river, famous throughout the three worlds, one obtains the fruit of the Agniṣṭoma Vedic ritual (yajña) and goes to the heavenly abode.
अथ माहेश्वरीं धारां समासाद्य नराधिप ।
अश्वमेधमवाप्नोति कुलं चैव समुद्धरेत् ॥१०१॥
101. atha māheśvarīṁ dhārāṁ samāsādya narādhipa ,
aśvamedhamavāpnoti kulaṁ caiva samuddharet.
101. atha māheśvarīm dhārām samāsādya narādhipa
aśvamedham avāpnoti kulam ca eva samuddharet
101. atha narādhipa māheśvarīm dhārām samāsādya
aśvamedham avāpnoti kulam ca eva samuddharet
101. Then, O king (narādhipa), having reached the Maheśvarī stream, one obtains the fruit of the Aśvamedha Vedic ritual (yajña) and indeed elevates his lineage.
दिवौकसां पुष्करिणीं समासाद्य नरः शुचिः ।
न दुर्गतिमवाप्नोति वाजपेयं च विन्दति ॥१०२॥
102. divaukasāṁ puṣkariṇīṁ samāsādya naraḥ śuciḥ ,
na durgatimavāpnoti vājapeyaṁ ca vindati.
102. divaukasām puṣkariṇīm samāsādya naraḥ śuciḥ
na durgatim avāpnoti vājapeyam ca vindati
102. A pure person, having reached the sacred pond of the gods, does not experience a bad destination and gains the merit of a Vājapeya Vedic ritual (yajña).
महेश्वरपदं गच्छेद्ब्रह्मचारी समाहितः ।
महेश्वरपदे स्नात्वा वाजिमेधफलं लभेत् ॥१०३॥
103. maheśvarapadaṁ gacchedbrahmacārī samāhitaḥ ,
maheśvarapade snātvā vājimedhaphalaṁ labhet.
103. maheśvarapadam gacchet brahmacārī samāhitaḥ
maheśvarapade snātvā vājimedhaphalam labhet
103. A concentrated brahmachari (brahmacārī) should go to the abode of Maheśvara. After bathing at the abode of Maheśvara, one would obtain the benefit of the Vājimedha Vedic ritual (yajña).
तत्र कोटिस्तु तीर्थानां विश्रुता भरतर्षभ ।
कूर्मरूपेण राजेन्द्र असुरेण दुरात्मना ।
ह्रियमाणाहृता राजन्विष्णुना प्रभविष्णुना ॥१०४॥
104. tatra koṭistu tīrthānāṁ viśrutā bharatarṣabha ,
kūrmarūpeṇa rājendra asureṇa durātmanā ,
hriyamāṇāhṛtā rājanviṣṇunā prabhaviṣṇunā.
104. tatra koṭiḥ tu tīrthānām viśrutā
bharatarṣabha kūrmarūpeṇa rājendra
asureṇa durātmanā hriyamāṇā
āhṛtā rājan viṣṇunā prabhaviṣṇunā
104. O best of the Bhāratas (Bharatarṣabha), there is a famous crore (ten million) of holy places (tīrthas). O best of kings (Rajendra), this was seized by an evil-minded asura (asureṇa) in the form of a tortoise, and then brought back, O king (Rājan), by the mighty Viṣṇu.
तत्राभिषेकं कुर्वाणस्तीर्थकोट्यां युधिष्ठिर ।
पुण्डरीकमवाप्नोति विष्णुलोकं च गच्छति ॥१०५॥
105. tatrābhiṣekaṁ kurvāṇastīrthakoṭyāṁ yudhiṣṭhira ,
puṇḍarīkamavāpnoti viṣṇulokaṁ ca gacchati.
105. tatra abhiṣekam kurvāṇaḥ tīrthakoṭyām yudhiṣṭhira
puṇḍarīkam avāpnoti viṣṇulokam ca gacchati
105. O Yudhiṣṭhira, one who performs an ablution (abhiṣekam) there, at the crore of holy places (tīrthas), attains the merit of the Puṇḍarīka Vedic ritual (yajña) and goes to the realm of Viṣṇu (viṣṇuloka).
ततो गच्छेत राजेन्द्र स्थानं नारायणस्य तु ।
सदा संनिहितो यत्र हरिर्वसति भारत ।
शालग्राम इति ख्यातो विष्णोरद्भुतकर्मणः ॥१०६॥
106. tato gaccheta rājendra sthānaṁ nārāyaṇasya tu ,
sadā saṁnihito yatra harirvasati bhārata ,
śālagrāma iti khyāto viṣṇoradbhutakarmaṇaḥ.
106. tataḥ gaccheta rājendra sthānam
nārāyaṇasya tu sadā saṃnihitaḥ yatra
hariḥ vasati bhārata śālagrāma
iti khyātaḥ viṣṇoḥ adbhutakarmaṇaḥ
106. O king of kings, you should then go to the abode of Nārāyaṇa. O Bhārata, it is there that Hari, the divine being (puruṣa) of wondrous deeds, is always present and is known as Śālagrāma.
अभिगम्य त्रिलोकेशं वरदं विष्णुमव्ययम् ।
अश्वमेधमवाप्नोति विष्णुलोकं च गच्छति ॥१०७॥
107. abhigamya trilokeśaṁ varadaṁ viṣṇumavyayam ,
aśvamedhamavāpnoti viṣṇulokaṁ ca gacchati.
107. abhigamya trilokeśam varadam viṣṇum avyayam
aśvamedham avāpnoti viṣṇulokam ca gacchati
107. Having approached Viṣṇu - the imperishable (avyaya), the lord of the three worlds, and the bestower of boons - one attains the merit of a horse sacrifice (aśvamedha) and goes to the world of Viṣṇu (viṣṇuloka).
तत्रोदपानो धर्मज्ञ सर्वपापप्रमोचनः ।
समुद्रास्तत्र चत्वारः कूपे संनिहिताः सदा ।
तत्रोपस्पृश्य राजेन्द्र न दुर्गतिमवाप्नुयात् ॥१०८॥
108. tatrodapāno dharmajña sarvapāpapramocanaḥ ,
samudrāstatra catvāraḥ kūpe saṁnihitāḥ sadā ,
tatropaspṛśya rājendra na durgatimavāpnuyāt.
108. tatra udapānaḥ dharmajña
sarvapāpapramocanaḥ samudrāḥ tatra catvāraḥ
kūpe saṃnihitāḥ sadā tatra upaspṛśya
rājendra na durgatim avāpnuyāt
108. O knower of natural law (dharma), there is a well there that liberates one from all sins. The four oceans are always present within that well. O king of kings, having bathed there, one would certainly not reach an unfortunate state (durgati).
अभिगम्य महादेवं वरदं विष्णुमव्ययम् ।
विराजति यथा सोम ऋणैर्मुक्तो युधिष्ठिर ॥१०९॥
109. abhigamya mahādevaṁ varadaṁ viṣṇumavyayam ,
virājati yathā soma ṛṇairmukto yudhiṣṭhira.
109. abhigamya mahādevam varadam viṣṇum avyayam
virājati yathā soma ṛṇaiḥ muktaḥ yudhiṣṭhira
109. O Yudhiṣṭhira, having approached Mahādeva - who is Viṣṇu, the imperishable (avyaya), and the bestower of boons - one shines just as the moon, freed from its debts (ṛṇa), shines brightly.
जातिस्मर उपस्पृश्य शुचिः प्रयतमानसः ।
जातिस्मरत्वं प्राप्नोति स्नात्वा तत्र न संशयः ॥११०॥
110. jātismara upaspṛśya śuciḥ prayatamānasaḥ ,
jātismaratvaṁ prāpnoti snātvā tatra na saṁśayaḥ.
110. jātismara upaspṛśya śuciḥ prayatamanasaḥ
jātismaratvaṃ prāpnoti snātvā tatra na saṃśayaḥ
110. Having bathed at the Jātismara (tīrtha) and being pure with a focused mind, one attains the ability to recall past lives (jātismaratva); there is no doubt.
वटेश्वरपुरं गत्वा अर्चयित्वा तु केशवम् ।
ईप्सिताँल्लभते कामानुपवासान्न संशयः ॥१११॥
111. vaṭeśvarapuraṁ gatvā arcayitvā tu keśavam ,
īpsitāँllabhate kāmānupavāsānna saṁśayaḥ.
111. vaṭeśvarapuraṃ gatvā arcayitvā tu keśavam
īpsitān labhate kāmān upavāsāt na saṃśayaḥ
111. Having gone to the city of Vaṭeśvara and having worshipped Keśava, one obtains desired objects through fasting; there is no doubt.
ततस्तु वामनं गत्वा सर्वपापप्रमोचनम् ।
अभिवाद्य हरिं देवं न दुर्गतिमवाप्नुयात् ॥११२॥
112. tatastu vāmanaṁ gatvā sarvapāpapramocanam ,
abhivādya hariṁ devaṁ na durgatimavāpnuyāt.
112. tataḥ tu vāmanaṃ gatvā sarvapāpapramocanam
abhivādya hariṃ devaṃ na durgatim avāpnuyāt
112. Then, having gone to Vāmana, which releases one from all sins (karma), and having saluted Lord Hari, one would not attain an evil destiny.
भरतस्याश्रमं गत्वा सर्वपापप्रमोचनम् ।
कौशिकीं तत्र सेवेत महापातकनाशिनीम् ।
राजसूयस्य यज्ञस्य फलं प्राप्नोति मानवः ॥११३॥
113. bharatasyāśramaṁ gatvā sarvapāpapramocanam ,
kauśikīṁ tatra seveta mahāpātakanāśinīm ,
rājasūyasya yajñasya phalaṁ prāpnoti mānavaḥ.
113. bharatasya āśramam gatvā
sarvapāpapramocanam kauśikīm tatra seveta
mahāpātakanāśinīm rājasūyasya
yajñasya phalam prāpnoti mānavaḥ
113. bharatasya sarvapāpapramocanam āśramam gatvā,
tatra mahāpātakanāśinīm kauśikīm seveta mānavaḥ rājasūyasya yajñasya phalam prāpnoti
113. Having gone to the hermitage (āśrama) of Bharata, which releases one from all sins, one should attend to the Kauśikī (river) there, which destroys grave transgressions. A human being (mānava) obtains the fruit of the Rājasūya Vedic ritual (yajña).
ततो गच्छेत धर्मज्ञ चम्पकारण्यमुत्तमम् ।
तत्रोष्य रजनीमेकां गोसहस्रफलं लभेत् ॥११४॥
114. tato gaccheta dharmajña campakāraṇyamuttamam ,
tatroṣya rajanīmekāṁ gosahasraphalaṁ labhet.
114. tataḥ gaccheta dharmajña campakāraṇyam uttamam
tatra uṣya rajanīm ekām gosahasraphalam labhet
114. Then, O knower of natural law (dharma), one should go to the excellent Champaka forest. Staying there for a single night, one would obtain the merit (phalam) of donating a thousand cows.
अथ ज्येष्ठिलमासाद्य तीर्थं परमसंमतम् ।
उपोष्य रजनीमेकामग्निष्टोमफलं लभेत् ॥११५॥
115. atha jyeṣṭhilamāsādya tīrthaṁ paramasaṁmatam ,
upoṣya rajanīmekāmagniṣṭomaphalaṁ labhet.
115. atha jyeṣṭhilam āsādya tīrtham paramasaṃmatam
upoṣya rajanīm ekām agniṣṭomaphalam labhet
115. atha paramasaṃmatam jyeṣṭhilam tīrtham āsādya,
ekām rajanīm upoṣya,
agniṣṭomaphalam labhet
115. Then, having reached the highly revered Jyeṣṭhila pilgrimage site (tīrtha), by fasting for one night, one would obtain the fruit of the Agniṣṭoma Vedic ritual (yajña).
तत्र विश्वेश्वरं दृष्ट्वा देव्या सह महाद्युतिम् ।
मित्रावरुणयोर्लोकानाप्नोति पुरुषर्षभ ॥११६॥
116. tatra viśveśvaraṁ dṛṣṭvā devyā saha mahādyutim ,
mitrāvaruṇayorlokānāpnoti puruṣarṣabha.
116. tatra viśveśvaram dṛṣṭvā devyā saha mahādyutim
mitrāvaruṇayoḥ lokān āpnoti puruṣarṣabha
116. There, O best among men (puruṣarṣabha), having seen the supremely radiant Viśveśvara along with the Goddess, one attains the worlds of Mitra and Varuṇa.
कन्यासंवेद्यमासाद्य नियतो नियताशनः ।
मनोः प्रजापतेर्लोकानाप्नोति भरतर्षभ ॥११७॥
117. kanyāsaṁvedyamāsādya niyato niyatāśanaḥ ,
manoḥ prajāpaterlokānāpnoti bharatarṣabha.
117. kanyāsaṃvedyam āsādya niyataḥ niyatāśanaḥ
manoḥ prajāpateḥ lokān āpnoti bharatarṣabha
117. Having reached Kanyāsaṃvedya, being disciplined and having restrained one's diet, O best of the Bharatas (bharatarṣabha), one attains the worlds of Manu, the progenitor (prajāpati).
कन्यायां ये प्रयच्छन्ति पानमन्नं च भारत ।
तदक्षयमिति प्राहुरृषयः संशितव्रताः ॥११८॥
118. kanyāyāṁ ye prayacchanti pānamannaṁ ca bhārata ,
tadakṣayamiti prāhurṛṣayaḥ saṁśitavratāḥ.
118. kanyāyām ye prayacchanti pānam annam ca bhārata
tat akṣayam iti prāhuḥ ṛṣayaḥ saṃśitavratāḥ
118. O Bhārata, those who offer food and drink to a maiden, the sages who are steadfast in their vows (saṃśitavratāḥ) declare that act to be imperishable.
निश्चीरां च समासाद्य त्रिषु लोकेषु विश्रुताम् ।
अश्वमेधमवाप्नोति विष्णुलोकं च गच्छति ॥११९॥
119. niścīrāṁ ca samāsādya triṣu lokeṣu viśrutām ,
aśvamedhamavāpnoti viṣṇulokaṁ ca gacchati.
119. niścirām ca samāsādya triṣu lokeṣu viśrutām
aśvamedham avāpnoti viṣṇulokam ca gacchati
119. And having reached the Niścirā, which is renowned throughout the three worlds, one attains the merit of the horse sacrifice (aśvamedha) and goes to the abode of Viṣṇu (viṣṇuloka).
ये तु दानं प्रयच्छन्ति निश्चीरासंगमे नराः ।
ते यान्ति नरशार्दूल ब्रह्मलोकं न संशयः ॥१२०॥
120. ye tu dānaṁ prayacchanti niścīrāsaṁgame narāḥ ,
te yānti naraśārdūla brahmalokaṁ na saṁśayaḥ.
120. ye tu dānam prayacchanti niścirāsaṅgame narāḥ
te yānti naraśārdūla brahmalokam na saṃśayaḥ
120. O tiger among men, those people (narāḥ) who offer a gift (dāna) at the confluence of the Niścirā, they undoubtedly (na saṃśayaḥ) attain the world of Brahmā (brahmaloka).
तत्राश्रमो वसिष्ठस्य त्रिषु लोकेषु विश्रुतः ।
तत्राभिषेकं कुर्वाणो वाजपेयमवाप्नुयात् ॥१२१॥
121. tatrāśramo vasiṣṭhasya triṣu lokeṣu viśrutaḥ ,
tatrābhiṣekaṁ kurvāṇo vājapeyamavāpnuyāt.
121. tatra āśramaḥ vasiṣṭhasya triṣu lokeṣu viśrutaḥ
tatra abhiṣekam kurvāṇaḥ vājapeyam avāpnuyāt
121. At that spot, there is the hermitage (āśrama) of Vasiṣṭha, which is renowned throughout the three worlds. One who performs a ritual bath (abhiṣeka) there may attain the Vājapeya sacrifice.
देवकूटं समासाद्य ब्रह्मर्षिगणसेवितम् ।
अश्वमेधमवाप्नोति कुलं चैव समुद्धरेत् ॥१२२॥
122. devakūṭaṁ samāsādya brahmarṣigaṇasevitam ,
aśvamedhamavāpnoti kulaṁ caiva samuddharet.
122. devakūṭam samāsādya brahmarṣigaṇasevitam
aśvamedham avāpnoti kulam ca eva samuddharet
122. Having reached Devakūṭa, which is served by groups of Brahmarṣis, one obtains the merit of an aśvamedha (horse sacrifice) and indeed uplifts one's family.
ततो गच्छेत राजेन्द्र कौशिकस्य मुनेर्ह्रदम् ।
यत्र सिद्धिं परां प्राप्तो विश्वामित्रोऽथ कौशिकः ॥१२३॥
123. tato gaccheta rājendra kauśikasya munerhradam ,
yatra siddhiṁ parāṁ prāpto viśvāmitro'tha kauśikaḥ.
123. tataḥ gaccheta rājendra kauśikasya muneḥ hradam
yatra siddhim parām prāptaḥ viśvāmitraḥ atha kauśikaḥ
123. Then, O great king, one should go to the lake of the sage Kauśika, where Viśvāmitra, also known as Kauśika, attained supreme spiritual accomplishment (siddhi).
तत्र मासं वसेद्वीर कौशिक्यां भरतर्षभ ।
अश्वमेधस्य यत्पुण्यं तन्मासेनाधिगच्छति ॥१२४॥
124. tatra māsaṁ vasedvīra kauśikyāṁ bharatarṣabha ,
aśvamedhasya yatpuṇyaṁ tanmāsenādhigacchati.
124. tatra māsam vaset vīra kauśikyām bharatarṣabha
aśvamedhasya yat puṇyam tat māsena adhigacchati
124. There, O hero, O best of the Bharatas, one should dwell for a month in the Kauśikī river; whatever merit is gained from an aśvamedha (horse sacrifice), that one obtains by dwelling there for a month.
सर्वतीर्थवरे चैव यो वसेत महाह्रदे ।
न दुर्गतिमवाप्नोति विन्देद्बहु सुवर्णकम् ॥१२५॥
125. sarvatīrthavare caiva yo vaseta mahāhrade ,
na durgatimavāpnoti vindedbahu suvarṇakam.
125. sarvatīrthavare ca eva yaḥ vaseta mahāhrade
na durgatim avāpnoti vindet bahu suvarṇakam
125. And whoever dwells in that great lake, the best of all holy places (tīrthas), does not attain a bad fate (durgati) but obtains much gold.
कुमारमभिगत्वा च वीराश्रमनिवासिनम् ।
अश्वमेधमवाप्नोति नरो नास्त्यत्र संशयः ॥१२६॥
126. kumāramabhigatvā ca vīrāśramanivāsinam ,
aśvamedhamavāpnoti naro nāstyatra saṁśayaḥ.
126. kumāram abhigatvā ca vīrāśramanivāsinam
aśvamedham avāpnoti naraḥ na asti atra saṃśayaḥ
126. naraḥ vīrāśramanivāsinam kumāram abhigatvā
ca aśvamedham avāpnoti atra saṃśayaḥ na asti
126. A person who approaches Kumāra, who resides in the hermitage of heroes, attains the fruit of the horse Vedic ritual (aśvamedha). There is no doubt about this.
अग्निधारां समासाद्य त्रिषु लोकेषु विश्रुताम् ।
अग्निष्टोममवाप्नोति न च स्वर्गान्निवर्तते ॥१२७॥
127. agnidhārāṁ samāsādya triṣu lokeṣu viśrutām ,
agniṣṭomamavāpnoti na ca svargānnivartate.
127. agnidhārām samāsādya triṣu lokeṣu viśrutām
agniṣṭomam avāpnoti na ca svargāt nivartate
127. triṣu lokeṣu viśrutām agnidhārām samāsādya
agniṣṭomam avāpnoti ca svargāt na nivartate
127. Having reached Agnidhaarā, which is renowned in the three worlds, one attains the Agniṣṭoma Vedic ritual (agniṣṭoma) and does not return from heaven.
पितामहसरो गत्वा शैलराजप्रतिष्ठितम् ।
तत्राभिषेकं कुर्वाणो अग्निष्टोमफलं लभेत् ॥१२८॥
128. pitāmahasaro gatvā śailarājapratiṣṭhitam ,
tatrābhiṣekaṁ kurvāṇo agniṣṭomaphalaṁ labhet.
128. pitāmaha saraḥ gatvā śailarāja pratiṣṭhitam
tatra abhiṣekam kurvāṇaḥ agniṣṭoma phalam labhet
128. śailarājapratiṣṭhitam pitāmaha saraḥ gatvā
tatra abhiṣekam kurvāṇaḥ agniṣṭoma phalam labhet
128. Having gone to the lake of Brahmā (pitāmaha), which is established by the king of mountains, a person performing a ritual bath there would obtain the fruit of the Agniṣṭoma Vedic ritual (agniṣṭoma).
पितामहस्य सरसः प्रस्रुता लोकपावनी ।
कुमारधारा तत्रैव त्रिषु लोकेषु विश्रुता ॥१२९॥
129. pitāmahasya sarasaḥ prasrutā lokapāvanī ,
kumāradhārā tatraiva triṣu lokeṣu viśrutā.
129. pitāmahasya sarasaḥ prasrutā lokapāvanī
kumāradhārā tatra eva triṣu lokeṣu viśrutā
129. The Kumāra Dhārā, which purifies the worlds and is renowned throughout the three worlds, flows forth from that very lake of Brahmā (Pitāmaha).
यत्र स्नात्वा कृतार्थोऽस्मीत्यात्मानमवगच्छति ।
षष्ठकालोपवासेन मुच्यते ब्रह्महत्यया ॥१३०॥
130. yatra snātvā kṛtārtho'smītyātmānamavagacchati ,
ṣaṣṭhakālopavāsena mucyate brahmahatyayā.
130. yatra snātvā kṛtārthaḥ asmi iti ātmānam avagacchati
ṣaṣṭhakālopavāsena mucyate brahmahatyayā
130. Where one bathes and realizes within oneself (ātman), 'I am fulfilled,' one is liberated from the sin of killing a brahmin (brahmahatyā) by observing a fast for the sixth period.
शिखरं वै महादेव्या गौर्यास्त्रैलोक्यविश्रुतम् ।
समारुह्य नरः श्राद्धः स्तनकुण्डेषु संविशेत् ॥१३१॥
131. śikharaṁ vai mahādevyā gauryāstrailokyaviśrutam ,
samāruhya naraḥ śrāddhaḥ stanakuṇḍeṣu saṁviśet.
131. śikharam vai mahādevyāḥ gauryāḥ trailokyaviśrutam
samāruhya naraḥ śrāddhaḥ stanakuṇḍeṣu saṃviśet
131. Indeed, a pious man, having ascended the peak of Mahādevī Gaurī, which is famous throughout the three worlds, should then enter the breast-ponds.
तत्राभिषेकं कुर्वाणः पितृदेवार्चने रतः ।
हयमेधमवाप्नोति शक्रलोकं च गच्छति ॥१३२॥
132. tatrābhiṣekaṁ kurvāṇaḥ pitṛdevārcane rataḥ ,
hayamedhamavāpnoti śakralokaṁ ca gacchati.
132. tatra abhiṣekam kurvāṇaḥ pitṛdevarcane rataḥ
hayamedham avāpnoti śakralokam ca gacchati
132. tatra abhiṣekam kurvāṇaḥ pitṛdevārcane rataḥ
hayamedham avāpnoti ca śakralokam gacchati
132. A person performing a ritual bath there, who is devoted to the worship of ancestors (pitṛ) and gods (deva), attains the horse Vedic ritual (hayamedha) and goes to the world of Indra.
ताम्रारुणं समासाद्य ब्रह्मचारी समाहितः ।
अश्वमेधमवाप्नोति शक्रलोकं च गच्छति ॥१३३॥
133. tāmrāruṇaṁ samāsādya brahmacārī samāhitaḥ ,
aśvamedhamavāpnoti śakralokaṁ ca gacchati.
133. tāmraruṇam samāsādya brahmacārī samāhitaḥ
aśvamedham avāpnoti śakralokam ca gacchati
133. brahmacārī samāhitaḥ tāmraruṇam samāsādya
aśvamedham avāpnoti ca śakralokam gacchati
133. A celibate student (brahmacārī), having reached the copper-red (place/river/confluence) and being concentrated, attains the fruit of the great horse Vedic ritual (aśvamedha) and goes to the realm of Indra.
नन्दिन्यां च समासाद्य कूपं त्रिदशसेवितम् ।
नरमेधस्य यत्पुण्यं तत्प्राप्नोति कुरूद्वह ॥१३४॥
134. nandinyāṁ ca samāsādya kūpaṁ tridaśasevitam ,
naramedhasya yatpuṇyaṁ tatprāpnoti kurūdvaha.
134. nandinyām ca samāsādya kūpam tridaśasevitam
naramedhasya yat puṇyam tat prāpnoti kurūdvaha
134. O foremost of Kurus, by reaching the well frequented by the gods in Nandini, one attains the merit equivalent to that of a human sacrifice.
कालिकासंगमे स्नात्वा कौशिक्यारुणयोर्यतः ।
त्रिरात्रोपोषितो विद्वान्सर्वपापैः प्रमुच्यते ॥१३५॥
135. kālikāsaṁgame snātvā kauśikyāruṇayoryataḥ ,
trirātropoṣito vidvānsarvapāpaiḥ pramucyate.
135. kālikāsaṅgame snātvā kauśikyāruṇayoḥ yataḥ
trirātropoṣitaḥ vidvān sarvapāpaiḥ pramucyate
135. A learned person, having bathed at the confluence of the Kālikā, Kauśikī, and Aruṇā rivers, and having fasted for three nights, is completely freed from all sins.
उर्वशीतीर्थमासाद्य ततः सोमाश्रमं बुधः ।
कुम्भकर्णाश्रमे स्नात्वा पूज्यते भुवि मानवः ॥१३६॥
136. urvaśītīrthamāsādya tataḥ somāśramaṁ budhaḥ ,
kumbhakarṇāśrame snātvā pūjyate bhuvi mānavaḥ.
136. urvaśītīrtham āsādya tataḥ somāśramam budhaḥ
kumbhakarṇāśrame snātvā pūjyate bhuvi mānavaḥ
136. A discerning human, after reaching the Urvaśī pilgrimage site (tīrtha) and then Soma's hermitage (āśrama), and having bathed at Kumbhakarṇa's hermitage (āśrama), is revered on earth.
स्नात्वा कोकामुखे पुण्ये ब्रह्मचारी यतव्रतः ।
जातिस्मरत्वं प्राप्नोति दृष्टमेतत्पुरातने ॥१३७॥
137. snātvā kokāmukhe puṇye brahmacārī yatavrataḥ ,
jātismaratvaṁ prāpnoti dṛṣṭametatpurātane.
137. snātvā kokāmukhe puṇye brahmacārī yatavrataḥ
jātismaratvam prāpnoti dṛṣṭam etat purātane
137. A student of sacred knowledge (brahmacārī) who is self-restrained, by bathing in the sacred Kokāmukha, attains the ability to remember past lives. This has been observed in ancient accounts.
सकृन्नन्दां समासाद्य कृतात्मा भवति द्विजः ।
सर्वपापविशुद्धात्मा शक्रलोकं च गच्छति ॥१३८॥
138. sakṛnnandāṁ samāsādya kṛtātmā bhavati dvijaḥ ,
sarvapāpaviśuddhātmā śakralokaṁ ca gacchati.
138. sakṛt nandām samāsādya kṛtātmā bhavati dvijaḥ
sarvapāpaviśuddhātmā śakralokaṃ ca gacchati
138. Having once reached Nanda (a holy place), a twice-born (dvija) becomes one whose self (ātman) is purified. With a self (ātman) completely cleansed of all sins, he also goes to the realm of Indra.
ऋषभद्वीपमासाद्य सेव्यं क्रौञ्चनिषूदनम् ।
सरस्वत्यामुपस्पृश्य विमानस्थो विराजते ॥१३९॥
139. ṛṣabhadvīpamāsādya sevyaṁ krauñcaniṣūdanam ,
sarasvatyāmupaspṛśya vimānastho virājate.
139. ṛṣabhadvīpam āsādya sevyaṃ krauñcaniṣūdanam
sarasvatyām upasṛśya vimānasthaḥ virājate
139. Having reached the island of Ṛṣabha, a place to be revered, associated with the slayer of Krauñca, and having bathed in the Sarasvatī (river), one shines, seated in a celestial chariot.
औद्दालकं महाराज तीर्थं मुनिनिषेवितम् ।
तत्राभिषेकं कुर्वीत सर्वपापैः प्रमुच्यते ॥१४०॥
140. auddālakaṁ mahārāja tīrthaṁ muniniṣevitam ,
tatrābhiṣekaṁ kurvīta sarvapāpaiḥ pramucyate.
140. auddālakaṃ mahārāja tīrthaṃ muniniṣevitam
tatra abhiṣekaṃ kurvīta sarvapāpaiḥ pramucyate
140. O great king, one should perform a ritual bath at the holy place (tīrtha) named Auddālaka, which is frequented by sages. By doing so, one is liberated (mokṣa) from all sins.
धर्मतीर्थं समासाद्य पुण्यं ब्रह्मर्षिसेवितम् ।
वाजपेयमवाप्नोति नरो नास्त्यत्र संशयः ॥१४१॥
141. dharmatīrthaṁ samāsādya puṇyaṁ brahmarṣisevitam ,
vājapeyamavāpnoti naro nāstyatra saṁśayaḥ.
141. dharmatīrthaṃ samāsādya puṇyaṃ brahmarṣisevitam
vājapeyam avāpnoti naraḥ na asti atra saṃśayaḥ
141. Having reached the sacred holy place (tīrtha) of natural law (dharma), which is frequented by brahmin sages (brahmarṣi), a person achieves the merit of a Vājapeya Vedic ritual (yajña). There is no doubt about this.
तथा चम्पां समासाद्य भागीरथ्यां कृतोदकः ।
दण्डार्कमभिगम्यैव गोसहस्रफलं लभेत् ॥१४२॥
142. tathā campāṁ samāsādya bhāgīrathyāṁ kṛtodakaḥ ,
daṇḍārkamabhigamyaiva gosahasraphalaṁ labhet.
142. tathā campām samāsādya bhāgīrathyām kṛtodakaḥ
daṇḍārkam abhigamya eva gosahasraphalam labhet
142. Similarly, having reached Champā and offered water in the Bhagirathi river, one obtains the merit of a thousand cows simply by visiting Daṇḍārka.
लवेडिकां ततो गच्छेत्पुण्यां पुण्योपसेविताम् ।
वाजपेयमवाप्नोति विमानस्थश्च पूज्यते ॥१४३॥
143. laveḍikāṁ tato gacchetpuṇyāṁ puṇyopasevitām ,
vājapeyamavāpnoti vimānasthaśca pūjyate.
143. laveḍikām tataḥ gacchet puṇyām puṇyopasevitām
vājapeyam avāpnoti vimānasthaḥ ca pūjyate
143. Then one should go to the sacred Lavēḍikā, frequented by the meritorious. One attains the merit of the Vājapeya sacrifice and is worshipped while residing in a celestial chariot.