Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-289

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
सांख्ये योगे च मे तात विशेषं वक्तुमर्हसि ।
तव सर्वज्ञ सर्वं हि विदितं कुरुसत्तम ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
sāṁkhye yoge ca me tāta viśeṣaṁ vaktumarhasi ,
tava sarvajña sarvaṁ hi viditaṁ kurusattama.
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca sāṅkhye yoge ca me tāta viśeṣam vaktum
arhasi tava sarvajña sarvam hi viditam kurusattama
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca tāta,
sāṅkhye yoge ca me viśeṣam vaktum arhasi he kurusattama,
sarvajña (bhavati),
hi sarvam tava viditam
1. Yudhishthira said: O dear father (tāta), you should explain to me the specific difference (viśeṣam) between Sāṅkhya and Yoga. For, O best among the Kurus (kurusattama), everything is indeed known to you, the omniscient one (sarvajña).
भीष्म उवाच ।
सांख्याः सांख्यं प्रशंसन्ति योगा योगं द्विजातयः ।
वदन्ति कारणैः श्रैष्ठ्यं स्वपक्षोद्भावनाय वै ॥२॥
2. bhīṣma uvāca ,
sāṁkhyāḥ sāṁkhyaṁ praśaṁsanti yogā yogaṁ dvijātayaḥ ,
vadanti kāraṇaiḥ śraiṣṭhyaṁ svapakṣodbhāvanāya vai.
2. bhīṣmaḥ uvāca sāṅkhyāḥ sāṅkhyam praśaṃsanti yogāḥ yogam
dvijātayaḥ vadanti kāraṇaiḥ śraiṣṭhyam svapakṣodbhāvanāya vai
2. bhīṣmaḥ uvāca sāṅkhyāḥ sāṅkhyam
praśaṃsanti dvijātayaḥ yogāḥ yogam
praśaṃsanti (te) vai kāraṇaiḥ
svapakṣodbhāvanāya śraiṣṭhyam vadanti
2. Bhishma said: The followers of Sāṅkhya (sāṅkhyāḥ) praise Sāṅkhya, and the Yogins (yogāḥ), the twice-born (dvijātayaḥ), praise Yoga. They declare (vadanti) their superiority (śraiṣṭhyam) with various arguments (kāraṇaiḥ), indeed, for the establishment (udbhāvanāya) of their respective doctrines (svapakṣa).
अनीश्वरः कथं मुच्येदित्येवं शत्रुकर्शन ।
वदन्ति कारणैः श्रैष्ठ्यं योगाः सम्यङ्मनीषिणः ॥३॥
3. anīśvaraḥ kathaṁ mucyedityevaṁ śatrukarśana ,
vadanti kāraṇaiḥ śraiṣṭhyaṁ yogāḥ samyaṅmanīṣiṇaḥ.
3. anīśvaraḥ katham mucyet iti evam śatrukārśana
vadanti kāraṇaiḥ śraiṣṭhyam yogāḥ samyaṅ manīṣiṇaḥ
3. śatrukārśana,
anīśvaraḥ katham mucyet iti evam,
manīṣiṇaḥ yogāḥ kāraṇaiḥ samyaṅ śraiṣṭhyam vadanti.
3. O destroyer of enemies, how can one attain liberation (mokṣa) without a controller (īśvara)? Thus, the wise followers of Yoga (yoga) explain the supremacy [of their system] with sound reasons.
वदन्ति कारणं चेदं सांख्याः सम्यग्द्विजातयः ।
विज्ञायेह गतीः सर्वा विरक्तो विषयेषु यः ॥४॥
4. vadanti kāraṇaṁ cedaṁ sāṁkhyāḥ samyagdvijātayaḥ ,
vijñāyeha gatīḥ sarvā virakto viṣayeṣu yaḥ.
4. vadanti kāraṇam ca idam sāṅkhyāḥ samyak dvijātayaḥ
vijñāya iha gatīḥ sarvāḥ viraktaḥ viṣayeṣu yaḥ
4. sāṅkhyāḥ dvijātayaḥ ca idam kāraṇam samyak vadanti: yaḥ iha sarvāḥ gatīḥ vijñāya viṣayeṣu viraktaḥ (asti).
4. Indeed, this is the reason that the Sāṅkhyas, the learned ones, correctly state: one who, having truly understood all courses of existence (saṃsāra) here, becomes detached from sense objects.
ऊर्ध्वं स देहात्सुव्यक्तं विमुच्येदिति नान्यथा ।
एतदाहुर्महाप्राज्ञाः सांख्यं वै मोक्षदर्शनम् ॥५॥
5. ūrdhvaṁ sa dehātsuvyaktaṁ vimucyediti nānyathā ,
etadāhurmahāprājñāḥ sāṁkhyaṁ vai mokṣadarśanam.
5. ūrdhvam sa dehāt suvyaktam vimucyet iti na anyathā
etat āhuḥ mahāprājñāḥ sāṅkhyam vai mokṣadarśanam
5. sa (puruṣaḥ),
dehāt ūrdhvam,
suvyaktam vimucyet iti,
na anyathā.
mahāprājñāḥ etat sāṅkhyam vai mokṣadarśanam āhuḥ.
5. Such a person, clearly, upon departing from the body, certainly achieves liberation (mokṣa) and in no other way. The greatly wise ones declare this Sāṅkhya to be indeed the philosophy for final liberation (mokṣa).
स्वपक्षे कारणं ग्राह्यं समर्थं वचनं हितम् ।
शिष्टानां हि मतं ग्राह्यं त्वद्विधैः शिष्टसंमतैः ॥६॥
6. svapakṣe kāraṇaṁ grāhyaṁ samarthaṁ vacanaṁ hitam ,
śiṣṭānāṁ hi mataṁ grāhyaṁ tvadvidhaiḥ śiṣṭasaṁmataiḥ.
6. svapakṣe kāraṇam grāhyam samartham vacanam hitam
śiṣṭānām hi matam grāhyam tvadvidhaiḥ śiṣṭasaṃmataiḥ
6. svapakṣe kāraṇam samartham hitam vacanam grāhyam.
hi,
tvadvidhaiḥ śiṣṭasaṃmataiḥ (janaiḥ) śiṣṭānām matam grāhyam.
6. Within one's own system, a sound reason, a strong argument, and a beneficial statement should be adopted. Indeed, the views of the cultured and learned (śiṣṭa) should be accepted by persons like yourself, who are also esteemed by the wise.
प्रत्यक्षहेतवो योगाः सांख्याः शास्त्रविनिश्चयाः ।
उभे चैते मते तत्त्वे मम तात युधिष्ठिर ॥७॥
7. pratyakṣahetavo yogāḥ sāṁkhyāḥ śāstraviniścayāḥ ,
ubhe caite mate tattve mama tāta yudhiṣṭhira.
7. pratyakṣahetavaḥ yogāḥ sāṃkhyāḥ śāstraviniścayāḥ
ubhe ca ete mate tattve mama tāta yudhiṣṭhira
7. tāta yudhiṣṭhira,
pratyakṣahetavaḥ yogāḥ ca śāstraviniścayāḥ sāṃkhyāḥ ete ubhe mate mama tattve
7. O Yudhishthira, dear son, both these doctrines (mata) – the Yogas (yoga), which are founded on direct perception and reasoning, and the Sāṃkhya systems, which are ascertained by scriptures – are, in my view, fundamental truths (tattva).
उभे चैते मते ज्ञाने नृपते शिष्टसंमते ।
अनुष्ठिते यथाशास्त्रं नयेतां परमां गतिम् ॥८॥
8. ubhe caite mate jñāne nṛpate śiṣṭasaṁmate ,
anuṣṭhite yathāśāstraṁ nayetāṁ paramāṁ gatim.
8. ubhe ca ete mate jñāne nṛpate śiṣṭasaṃmate
anuṣṭhite yathāśāstraṃ nayetām paramām gatim
8. nṛpate,
ubhe ca ete mate jñāne śiṣṭasaṃmate yathāśāstraṃ anuṣṭhite paramām gatim nayetām
8. O King (nṛpate), both these doctrines (mata), which are considered knowledge (jñāna) and are approved by the wise, when practiced strictly according to the scriptures, lead one to the supreme destination (gati).
तुल्यं शौचं तयोर्युक्तं दया भूतेषु चानघ ।
व्रतानां धारणं तुल्यं दर्शनं न समं तयोः ॥९॥
9. tulyaṁ śaucaṁ tayoryuktaṁ dayā bhūteṣu cānagha ,
vratānāṁ dhāraṇaṁ tulyaṁ darśanaṁ na samaṁ tayoḥ.
9. tulyam śaucam tayoḥ yuktam dayā bhūteṣu ca anagha
vratānām dhāraṇam tulyam darśanam na samam tayoḥ
9. anagha,
tayoḥ śaucam ca bhūteṣu dayā tulyam yuktam.
vratānām dhāraṇam tulyam.
tayoḥ darśanam na samam.
9. O sinless one (anagha), for both of them, purity (śauca) and compassion (dayā) towards all beings (bhūta) are equally appropriate. The observance of their vows (vrata) is also the same, but their philosophical vision (darśana) is not identical.
युधिष्ठिर उवाच ।
यदि तुल्यं व्रतं शौचं दया चात्र पितामह ।
तुल्यं न दर्शनं कस्मात्तन्मे ब्रूहि पितामह ॥१०॥
10. yudhiṣṭhira uvāca ,
yadi tulyaṁ vrataṁ śaucaṁ dayā cātra pitāmaha ,
tulyaṁ na darśanaṁ kasmāttanme brūhi pitāmaha.
10. yudhiṣṭhira uvāca yadi tulyam vratam śaucam dayā ca atra
pitāmaha tulyam na darśanam kasmāt tat me brūhi pitāmaha
10. yudhiṣṭhira uvāca: pitāmaha,
yadi atra vratam,
śaucam ca dayā tulyam,
kasmāt darśanam na tulyam? tat me brūhi,
pitāmaha.
10. Yudhishthira said: "O Grandfather (pitāmaha), if the observance of vows (vrata), purity (śauca), and compassion (dayā) are all equal in this matter, why then is their philosophical vision (darśana) not equal? Please explain that to me, O Grandfather (pitāmaha)."
भीष्म उवाच ।
रागं मोहं तथा स्नेहं कामं क्रोधं च केवलम् ।
योगाच्छित्त्वादितो दोषान्पञ्चैतान्प्राप्नुवन्ति तत् ॥११॥
11. bhīṣma uvāca ,
rāgaṁ mohaṁ tathā snehaṁ kāmaṁ krodhaṁ ca kevalam ,
yogācchittvādito doṣānpañcaitānprāpnuvanti tat.
11. bhīṣmaḥ uvāca rāgam moham tathā sneham kāmam krodham ca
kevalam yogāt chittvā āditaḥ doṣān pañca etān prāpnuvanti tat
11. bhīṣmaḥ uvāca ye yogāt kevalam rāgam moham tathā sneham kāmam
krodham ca etān pañca doṣān āditaḥ chittvā tat prāpnuvanti
11. Bhishma said: Those who, through spiritual discipline (yoga), entirely sever these five faults – attachment (rāga), delusion (moha), affection, desire, and anger – from their root, attain that supreme state.
यथा चानिमिषाः स्थूला जालं छित्त्वा पुनर्जलम् ।
प्राप्नुवन्ति तथा योगास्तत्पदं वीतकल्मषाः ॥१२॥
12. yathā cānimiṣāḥ sthūlā jālaṁ chittvā punarjalam ,
prāpnuvanti tathā yogāstatpadaṁ vītakalmaṣāḥ.
12. yathā ca animiṣāḥ sthūlāḥ jālam chittvā punaḥ jalam
prāpnuvanti tathā yogāḥ tat padam vītakalmaṣāḥ
12. yathā ca sthūlāḥ animiṣāḥ jālam chittvā punaḥ jalam
tathā vītakalmaṣāḥ yogāḥ tat padam prāpnuvanti
12. Just as large, unblinking fish, having cut through a net, return to the water, similarly, practitioners of spiritual discipline (yoga) who are free from all impurities attain that supreme state.
तथैव वागुरां छित्त्वा बलवन्तो यथा मृगाः ।
प्राप्नुयुर्विमलं मार्गं विमुक्ताः सर्वबन्धनैः ॥१३॥
13. tathaiva vāgurāṁ chittvā balavanto yathā mṛgāḥ ,
prāpnuyurvimalaṁ mārgaṁ vimuktāḥ sarvabandhanaiḥ.
13. tathā eva vāgurām chittvā balavantaḥ yathā mṛgāḥ
prāpnuyuḥ vimalam mārgam vimuktāḥ sarvabandhanaiḥ
13. tathā eva yathā balavantaḥ mṛgāḥ vāgurām chittvā
sarvabandhanaiḥ vimuktāḥ vimalam mārgam prāpnuyuḥ
13. Similarly, just as strong deer, having broken a snare, released from all bonds, would attain a pure path.
लोभजानि तथा राजन्बन्धनानि बलान्विताः ।
छित्त्वा योगाः परं मार्गं गच्छन्ति विमलाः शिवम् ॥१४॥
14. lobhajāni tathā rājanbandhanāni balānvitāḥ ,
chittvā yogāḥ paraṁ mārgaṁ gacchanti vimalāḥ śivam.
14. lobhajāni tathā rājan bandhanāni balānvitāḥ
chittvā yogāḥ param mārgam gacchanti vimalāḥ śivam
14. rājan tathā balānvitāḥ vimalāḥ yogāḥ lobhajāni
bandhanāni chittvā param mārgam śivam gacchanti
14. And, O King, the strong and pure practitioners of spiritual discipline (yoga), having cut through the bonds born of greed, attain the supreme path and auspiciousness.
अबलाश्च मृगा राजन्वागुरासु तथापरे ।
विनश्यन्ति न संदेहस्तद्वद्योगबलादृते ॥१५॥
15. abalāśca mṛgā rājanvāgurāsu tathāpare ,
vinaśyanti na saṁdehastadvadyogabalādṛte.
15. abalāḥ ca mṛgāḥ rājan vāgurāsu tathā apare |
vinaśyanti na saṃdehaḥ tatvat yoga balāt ṛte
15. rājan abalāḥ mṛgāḥ ca tathā apare vāgurāsu
vinaśyanti tatvat yoga balāt ṛte saṃdehaḥ na
15. O king, just as weak deer and other animals perish in nets, similarly, there is no doubt that (they perish) without the strength of (spiritual) discipline (yoga).
बलहीनाश्च कौन्तेय यथा जालगता झषाः ।
अन्तं गच्छन्ति राजेन्द्र तथा योगाः सुदुर्बलाः ॥१६॥
16. balahīnāśca kaunteya yathā jālagatā jhaṣāḥ ,
antaṁ gacchanti rājendra tathā yogāḥ sudurbalāḥ.
16. balahīnāḥ ca kaunteya yathā jālagatāḥ jhaṣāḥ |
antam gacchanti rājendra tathā yogāḥ sudurbalāḥ
16. kaunteya rājendra yathā balahīnāḥ jālagatāḥ jhaṣāḥ antam
gacchanti tathā sudurbalāḥ yogāḥ (api) antam gacchanti
16. O son of Kunti, just as fish, devoid of strength and caught in a net, reach their end, similarly, O king of kings, exceedingly weak (spiritual) disciplines (yoga) also reach their end.
यथा च शकुनाः सूक्ष्माः प्राप्य जालमरिंदम ।
तत्र सक्ता विपद्यन्ते मुच्यन्ते च बलान्विताः ॥१७॥
17. yathā ca śakunāḥ sūkṣmāḥ prāpya jālamariṁdama ,
tatra saktā vipadyante mucyante ca balānvitāḥ.
17. yathā ca śakunāḥ sūkṣmāḥ prāpya jālam ariṃdama
| tatra saktāḥ vipadyante mucyante ca balānvitāḥ
17. ariṃdama yathā sūkṣmāḥ śakunāḥ jālam prāpya
tatra saktāḥ vipadyante ca balānvitāḥ mucyante
17. O vanquisher of foes, just as small birds, having reached a net, become entangled there and perish, while those endowed with strength are liberated.
कर्मजैर्बन्धनैर्बद्धास्तद्वद्योगाः परंतप ।
अबला वै विनश्यन्ति मुच्यन्ते च बलान्विताः ॥१८॥
18. karmajairbandhanairbaddhāstadvadyogāḥ paraṁtapa ,
abalā vai vinaśyanti mucyante ca balānvitāḥ.
18. karmajaiḥ bandhanaiḥ baddhāḥ tatvat yogāḥ paraṃtapa
| abalāḥ vai vinaśyanti mucyante ca balānvitāḥ
18. paraṃtapa yathā karmajaiḥ bandhanaiḥ baddhāḥ abalāḥ
(yogāḥ) tatvat vinaśyanti vai balānvitāḥ ca mucyante
18. O tormentor of foes, similarly, (spiritual) disciplines (yoga) that are weak and bound by the fetters born of actions (karma) perish, while those endowed with strength are liberated.
अल्पकश्च यथा राजन्वह्निः शाम्यति दुर्बलः ।
आक्रान्त इन्धनैः स्थूलैस्तद्वद्योगोऽबलः प्रभो ॥१९॥
19. alpakaśca yathā rājanvahniḥ śāmyati durbalaḥ ,
ākrānta indhanaiḥ sthūlaistadvadyogo'balaḥ prabho.
19. alpakaḥ ca yathā rājan vahniḥ śāmyati durbalaḥ
ākrāntaḥ indhanaiḥ sthūlaiḥ tadvat yogaḥ abalaḥ prabho
19. rājan prabho yathā alpakaḥ durbalaḥ vahniḥ stāthūlaiḥ
indhanaiḥ ākrāntaḥ śāmyati tadvat abalaḥ yogaḥ
19. O King, just as a small and weak fire is extinguished when overcome by large fuels, similarly, O Lord, a weak practice of spiritual discipline (yoga) is overpowered.
स एव च यदा राजन्वह्निर्जातबलः पुनः ।
समीरणयुतः कृत्स्नां दहेत्क्षिप्रं महीमपि ॥२०॥
20. sa eva ca yadā rājanvahnirjātabalaḥ punaḥ ,
samīraṇayutaḥ kṛtsnāṁ dahetkṣipraṁ mahīmapi.
20. saḥ eva ca yadā rājan vahniḥ jātabalaḥ punaḥ
samīraṇayutaḥ kṛtsnām dahet kṣipram mahīm api
20. rājan ca yadā saḥ eva vahniḥ punaḥ jātabalaḥ
samīraṇayutaḥ kṛtsnām mahīm api kṣipram dahet
20. And O King, when that very fire, having again gained strength and joined with the wind, would quickly burn even the entire earth.
तद्वज्जातबलो योगी दीप्ततेजा महाबलः ।
अन्तकाल इवादित्यः कृत्स्नं संशोषयेज्जगत् ॥२१॥
21. tadvajjātabalo yogī dīptatejā mahābalaḥ ,
antakāla ivādityaḥ kṛtsnaṁ saṁśoṣayejjagat.
21. tadvat jātabalaḥ yogī dīptatejāḥ mahābalaḥ
antakāle iva ādityaḥ kṛtsnam saṃśoṣayet jagat
21. tadvat jātabalaḥ dīptatejāḥ mahābalaḥ yogī
antakāle ādityaḥ iva kṛtsnam jagat saṃśoṣayet
21. Similarly, a practitioner of spiritual discipline (yoga) who has gained strength, possessing blazing splendor and great power, would dry up the entire world, just like the sun at the time of universal dissolution.
दुर्बलश्च यथा राजन्स्रोतसा ह्रियते नरः ।
बलहीनस्तथा योगो विषयैर्ह्रियतेऽवशः ॥२२॥
22. durbalaśca yathā rājansrotasā hriyate naraḥ ,
balahīnastathā yogo viṣayairhriyate'vaśaḥ.
22. durbalaḥ ca yathā rājan srotasā hriyate naraḥ
balahīnaḥ tathā yogaḥ viṣayaiḥ hriyate avaśaḥ
22. rājan ca yathā durbalaḥ naraḥ srotasā hriyate
tathā balahīnaḥ yogaḥ viṣayaiḥ avaśaḥ hriyate
22. And O King, just as a weak person is carried away by a current, similarly, a spiritual discipline (yoga) that lacks strength is helplessly swept away by sense objects.
तदेव च यथा स्रोतो विष्टम्भयति वारणः ।
तद्वद्योगबलं लब्ध्वा व्यूहते विषयान्बहून् ॥२३॥
23. tadeva ca yathā sroto viṣṭambhayati vāraṇaḥ ,
tadvadyogabalaṁ labdhvā vyūhate viṣayānbahūn.
23. tad eva ca yathā srotaḥ viṣṭambhayati vāraṇaḥ
tadvat yogabalam labdhvā vyūhate viṣayān bahūn
23. yathā vāraṇaḥ srotaḥ viṣṭambhayati tad eva ca
tadvat yogabalam labdhvā bahūn viṣayān vyūhate
23. Just as an elephant obstructs a stream, similarly, having obtained the power of spiritual discipline (yoga), one arranges and controls many sense objects.
विशन्ति चावशाः पार्थ योगा योगबलान्विताः ।
प्रजापतीनृषीन्देवान्महाभूतानि चेश्वराः ॥२४॥
24. viśanti cāvaśāḥ pārtha yogā yogabalānvitāḥ ,
prajāpatīnṛṣīndevānmahābhūtāni ceśvarāḥ.
24. viśanti ca avaśāḥ pārtha yogāḥ yogabalānvitāḥ
prajāpatīn ṛṣīn devān mahābhūtāni ca īśvarāḥ
24. pārtha ca yogabalānvitāḥ īśvarāḥ yogāḥ avaśāḥ
prajāpatīn ṛṣīn devān mahābhūtāni ca viśanti
24. And O Pārtha, those masters (īśvara) who are yogis endowed with the power of spiritual discipline (yoga) effortlessly enter into (the nature of) Prajāpatis, sages (ṛṣi), deities (deva), and the great elements.
न यमो नान्तकः क्रुद्धो न मृत्युर्भीमविक्रमः ।
ईशते नृपते सर्वे योगस्यामिततेजसः ॥२५॥
25. na yamo nāntakaḥ kruddho na mṛtyurbhīmavikramaḥ ,
īśate nṛpate sarve yogasyāmitatejasaḥ.
25. na yamaḥ na antakaḥ kruddhaḥ na mṛtyuḥ bhīmavikramaḥ
īśate nṛpate sarve yogasya amitatejasaḥ
25. nṛpate na yamaḥ na kruddhaḥ antakaḥ na bhīmavikramaḥ
mṛtyuḥ sarve amitatejasaḥ yogasya īśate
25. Neither Yama, nor the angry Antaka (Destroyer), nor Mṛtyu (Death) of terrible prowess, O king, none of them can control the boundless power of spiritual discipline (yoga).
आत्मनां च सहस्राणि बहूनि भरतर्षभ ।
योगः कुर्याद्बलं प्राप्य तैश्च सर्वैर्महीं चरेत् ॥२६॥
26. ātmanāṁ ca sahasrāṇi bahūni bharatarṣabha ,
yogaḥ kuryādbalaṁ prāpya taiśca sarvairmahīṁ caret.
26. ātmanām ca sahasrāṇi bahūni bharatarṣabha yogaḥ
kuryāt balam prāpya taiḥ ca sarvaiḥ mahīm caret
26. bharatarṣabha ca yogaḥ balam prāpya bahūni ātmanām
sahasrāṇi kuryāt ca taiḥ sarvaiḥ mahīm caret
26. And O best of Bharatas, having obtained power, a yogi (yoga) can manifest many thousands of selves (ātman); and with all of them, he can roam the earth.
प्राप्नुयाद्विषयांश्चैव पुनश्चोग्रं तपश्चरेत् ।
संक्षिपेच्च पुनः पार्थ सूर्यस्तेजोगुणानिव ॥२७॥
27. prāpnuyādviṣayāṁścaiva punaścograṁ tapaścaret ,
saṁkṣipecca punaḥ pārtha sūryastejoguṇāniva.
27. prāpnuyāt viṣayān ca eva punaḥ ca ugram tapaḥ caret
saṃkṣipet ca punaḥ pārtha sūryaḥ tejoguṇān iva
27. pārtha,
(one) prāpnuyāt viṣayān ca eva,
punaḥ ca caret ugram tapaḥ; punaḥ ca saṃkṣipet,
sūryaḥ tejoguṇān iva
27. One may attain sense objects, and then again, one may perform severe austerity (tapas). And then again, O Pārtha, one should withdraw (one's energies), just as the sun collects its radiant qualities (or rays).
बलस्थस्य हि योगस्य बन्धनेशस्य पार्थिव ।
विमोक्षप्रभविष्णुत्वमुपपन्नमसंशयम् ॥२८॥
28. balasthasya hi yogasya bandhaneśasya pārthiva ,
vimokṣaprabhaviṣṇutvamupapannamasaṁśayam.
28. balasthasya hi yogasya bandhaneśasya pārthiva
vimokṣaprabhaviṣṇutvam upapannam asaṃśayam
28. pārthiva,
hi balasthyasya yogasya bandhaneśasya vimokṣaprabhaviṣṇutvam asaṃśayam upapannam
28. Indeed, O King, the power to achieve liberation (mokṣa) is undoubtedly fitting for one who is firmly established in the strength of yoga (yoga) and who is the master over all forms of bondage.
बलानि योगे प्रोक्तानि मयैतानि विशां पते ।
निदर्शनार्थं सूक्ष्माणि वक्ष्यामि च पुनस्तव ॥२९॥
29. balāni yoge proktāni mayaitāni viśāṁ pate ,
nidarśanārthaṁ sūkṣmāṇi vakṣyāmi ca punastava.
29. balāni yoge proktāni mayā etāni viśām pate
nidarśanārtham sūkṣmāṇi vakṣyāmi ca punaḥ tava
29. viśām pate,
etāni balāni yoge mayā proktāni; ca punaḥ tava nidarśanārtham sūkṣmāṇi vakṣyāmi
29. O Lord of the people, these strengths (balāni) related to yoga (yoga) have been declared by me. And I will again tell you about the subtle ones for the purpose of illustration.
आत्मनश्च समाधाने धारणां प्रति चाभिभो ।
निदर्शनानि सूक्ष्माणि शृणु मे भरतर्षभ ॥३०॥
30. ātmanaśca samādhāne dhāraṇāṁ prati cābhibho ,
nidarśanāni sūkṣmāṇi śṛṇu me bharatarṣabha.
30. ātmanaḥ ca samādhāne dhāraṇām prati ca abhibho
nidarśanāni sūkṣmāṇi śṛṇu me bharatarṣabha
30. abhibho,
bharatarṣabha,
me sūkṣmāṇi nidarśanāni ātmanaḥ ca samādhāne ca dhāraṇām prati śṛṇu
30. And O lord, O best of the Bhāratas, listen to me regarding subtle illustrations concerning the self (ātman) in deep concentration (samādhāna) and also concerning sustained attention (dhāraṇā).
अप्रमत्तो यथा धन्वी लक्ष्यं हन्ति समाहितः ।
युक्तः सम्यक्तथा योगी मोक्षं प्राप्नोत्यसंशयम् ॥३१॥
31. apramatto yathā dhanvī lakṣyaṁ hanti samāhitaḥ ,
yuktaḥ samyaktathā yogī mokṣaṁ prāpnotyasaṁśayam.
31. apramattaḥ yathā dhanvī lakṣyam hanti samāhitaḥ
yuktaḥ samyak tathā yogī mokṣam prāpnoti asaṃśayam
31. yathā apramattaḥ samāhitaḥ dhanvī lakṣyam hanti,
tathā yuktaḥ yogī samyak mokṣam asaṃśayam prāpnoti
31. Just as a diligent and concentrated archer hits the target, similarly, a practitioner of yoga (yogī) who is engaged in (yoga) properly attains liberation (mokṣa) without a doubt.
स्नेहपूर्णे यथा पात्रे मन आधाय निश्चलम् ।
पुरुषो यत्त आरोहेत्सोपानं युक्तमानसः ॥३२॥
32. snehapūrṇe yathā pātre mana ādhāya niścalam ,
puruṣo yatta ārohetsopānaṁ yuktamānasaḥ.
32. snehapūrṇe yathā pātre manaḥ ādhāya niścalam
puruṣaḥ yattaḥ ārohet sopānam yuktamanasaḥ
32. yathā snehapūrṇe pātre niścalam manaḥ ādhāya,
yuktamanasaḥ yattaḥ puruṣaḥ sopānam ārohet
32. Just as one would place the mind immovably in a vessel full of oil, similarly, a person (puruṣa) with a composed mind, striving intently, should ascend the staircase [of spiritual progress].
युक्त्वा तथायमात्मानं योगः पार्थिव निश्चलम् ।
करोत्यमलमात्मानं भास्करोपमदर्शनम् ॥३३॥
33. yuktvā tathāyamātmānaṁ yogaḥ pārthiva niścalam ,
karotyamalamātmānaṁ bhāskaropamadarśanam.
33. yuktvā tathā ayam ātmānam yogaḥ pārthiva niścalam
karoti amalam ātmānam bhāskaropamadarśanam
33. pārthiva,
tathā ayam yogaḥ ātmānam niścalam yuktvā,
ātmānam amalam bhāskaropamadarśanam karoti
33. O Pārthiva (son of earth/king)! Similarly, this practice of yoga (yoga), by disciplining the self (ātman) and making it steady, renders the self (ātman) pure and radiant like the sun.
यथा च नावं कौन्तेय कर्णधारः समाहितः ।
महार्णवगतां शीघ्रं नयेत्पार्थिव पत्तनम् ॥३४॥
34. yathā ca nāvaṁ kaunteya karṇadhāraḥ samāhitaḥ ,
mahārṇavagatāṁ śīghraṁ nayetpārthiva pattanam.
34. yathā ca nāvam kaunteya karṇadhāraḥ samāhitaḥ
mahārṇavagatām śīghram nayet pārthiva pattanam
34. kaunteya,
pārthiva! yathā ca samāhitaḥ karṇadhāraḥ mahārṇavagatām nāvam śīghram pattanam nayet
34. And, O Kaunteya (son of Kuntī), O Pārthiva (king)! Just as a concentrated helmsman quickly guides a boat traversing the great ocean to its port.
तद्वदात्मसमाधानं युक्त्वा योगेन तत्त्ववित् ।
दुर्गमं स्थानमाप्नोति हित्वा देहमिमं नृप ॥३५॥
35. tadvadātmasamādhānaṁ yuktvā yogena tattvavit ,
durgamaṁ sthānamāpnoti hitvā dehamimaṁ nṛpa.
35. tadvat ātmasamādhānam yuktvā yogena tattvavit
durgamam sthānam āpnoti hitvā deham imam nṛpa
35. nṛpa tattvavit tadvat yogena ātmasamādhānam
yuktvā imam deham hitvā durgamam sthānam āpnoti
35. Similarly, O king, a knower of truth (tattvavit), having applied himself to self-realization (ātmasamādhāna) through the path of spiritual discipline (yoga), abandons this body and attains an inaccessible state.
सारथिश्च यथा युक्त्वा सदश्वान्सुसमाहितः ।
देशमिष्टं नयत्याशु धन्विनं पुरुषर्षभ ॥३६॥
36. sārathiśca yathā yuktvā sadaśvānsusamāhitaḥ ,
deśamiṣṭaṁ nayatyāśu dhanvinaṁ puruṣarṣabha.
36. sārathiḥ ca yathā yuktvā sadaśvān susamāhitaḥ
deśam iṣṭam nayati āśu dhanvinam puruṣarṣabha
36. puruṣarṣabha yathā ca susamāhitaḥ sārathiḥ
sadaśvān yuktvā dhanvinam iṣṭam deśam āśu nayati
36. Just as a charioteer, being utterly focused, expertly harnesses excellent horses and quickly conveys the archer to the desired destination, O best among men (puruṣarṣabha).
तथैव नृपते योगी धारणासु समाहितः ।
प्राप्नोत्याशु परं स्थानं लक्षं मुक्त इवाशुगः ॥३७॥
37. tathaiva nṛpate yogī dhāraṇāsu samāhitaḥ ,
prāpnotyāśu paraṁ sthānaṁ lakṣaṁ mukta ivāśugaḥ.
37. tathā eva nṛpate yogī dhāraṇāsu samāhitaḥ prāpnoti
āśu param sthānam lakṣam muktaḥ iva āśugaḥ
37. nṛpate tathā eva samāhitaḥ yogī dhāraṇāsu āśu
param sthānam prāpnoti muktaḥ āśugaḥ iva lakṣam
37. Even so, O king, a practitioner of yoga (yogī), focused in the spiritual practice of concentration (dhāraṇā), quickly attains the supreme state, just as a swiftly moving arrow, once released, reaches its target.
आवेश्यात्मनि चात्मानं योगी तिष्ठति योऽचलः ।
पापं हन्तेव मीनानां पदमाप्नोति सोऽजरम् ॥३८॥
38. āveśyātmani cātmānaṁ yogī tiṣṭhati yo'calaḥ ,
pāpaṁ hanteva mīnānāṁ padamāpnoti so'jaram.
38. āveśya ātmani ca ātmānam yogī tiṣṭhati yaḥ acalaḥ
pāpam hantā iva mīnānām padam āpnoti saḥ ajaram
38. yaḥ acalaḥ yogī ātmani ca ātmānam āveśya tiṣṭhati,
saḥ pāpam mīnānām hantā iva ajaram padam āpnoti
38. And the practitioner of yoga (yogī) who, having fully absorbed the individual self into the supreme Self (ātman), remains unmoving and steadfast, attains that eternal state, just as a fisherman (hantā) captures fish (mīnānām) with a net (pāpa).
नाभ्यां कण्ठे च शीर्षे च हृदि वक्षसि पार्श्वयोः ।
दर्शने स्पर्शने चापि घ्राणे चामितविक्रम ॥३९॥
39. nābhyāṁ kaṇṭhe ca śīrṣe ca hṛdi vakṣasi pārśvayoḥ ,
darśane sparśane cāpi ghrāṇe cāmitavikrama.
39. nābhyām kaṇṭhe ca śīrṣe ca hṛdi vakṣasi pārśvayoḥ
darśane sparśane ca api ghrāṇe ca amita-vikrama
39. amita-vikrama nābhyām ca kaṇṭhe ca śīrṣe ca hṛdi
vakṣasi pārśvayoḥ darśane sparśane ca api ghrāṇe ca
39. O warrior of immeasurable might (amita-vikrama), [one should focus] in the navel, in the throat, in the head, in the heart, in the chest, in the sides, and also in the faculties of sight, touch, and smell.
स्थानेष्वेतेषु यो योगी महाव्रतसमाहितः ।
आत्मना सूक्ष्ममात्मानं युङ्क्ते सम्यग्विशां पते ॥४०॥
40. sthāneṣveteṣu yo yogī mahāvratasamāhitaḥ ,
ātmanā sūkṣmamātmānaṁ yuṅkte samyagviśāṁ pate.
40. sthāneṣu eteṣu yaḥ yogī mahā-vrata-samāhitaḥ
ātmanā sūkṣmam ātmānam yuṅkte samyak viśām pate
40. viśām pate yaḥ mahā-vrata-samāhitaḥ yogī eteṣu
sthāneṣu ātmanā sūkṣmam ātmānam samyak yuṅkte
40. O lord of the people (viśām pate), that yogi (yogī) who is fully absorbed (samāhitaḥ) in great vows (mahā-vrata), completely (samyak) unites (yuṅkte) the subtle self (sūkṣmam ātman) through his own self (ātmanā) in these (eteṣu) places (sthāneṣu).
स शीघ्रममलप्रज्ञः कर्म दग्ध्वा शुभाशुभम् ।
उत्तमं योगमास्थाय यदीच्छति विमुच्यते ॥४१॥
41. sa śīghramamalaprajñaḥ karma dagdhvā śubhāśubham ,
uttamaṁ yogamāsthāya yadīcchati vimucyate.
41. sa śīghram amala-prajñaḥ karma dagdhvā śubha-aśubham
uttamam yogam āsthāya yadi icchati vimucyate
41. sa amala-prajñaḥ śīghram śubha-aśubham karma
dagdhvā uttamam yogam āsthāya yadi icchati vimucyate
41. He, possessing pure wisdom (amala-prajñaḥ), quickly (śīghram) burns away (dagdhvā) both auspicious and inauspicious actions (karma). By resorting to (āsthāya) the supreme spiritual discipline (yoga), if he desires (yadi icchati), he is liberated (vimucyate).
युधिष्ठिर उवाच ।
आहारान्कीदृशान्कृत्वा कानि जित्वा च भारत ।
योगी बलमवाप्नोति तद्भवान्वक्तुमर्हति ॥४२॥
42. yudhiṣṭhira uvāca ,
āhārānkīdṛśānkṛtvā kāni jitvā ca bhārata ,
yogī balamavāpnoti tadbhavānvaktumarhati.
42. yudhiṣṭhira uvāca āhārān kīdṛśān kṛtvā kāni jitvā ca
bhārata yogī balam avāpnoti tat bhavān vaktum arhati
42. yudhiṣṭhira uvāca bhārata yogī kīdṛśān āhārān kṛtvā ca kāni jitvā balam avāpnoti? tat bhavān vaktum arhati.
42. Yudhiṣṭhira said: 'O descendant of Bharata (bhārata), by adopting what kind of diet (āhārān kīdṛśān kṛtvā) and by conquering (jitvā) what (kāni), does a yogi (yogī) attain (avāpnoti) strength (balam)? You (bhavān) ought (arhati) to tell (vaktum) me that (tat).'
भीष्म उवाच ।
कणानां भक्षणे युक्तः पिण्याकस्य च भक्षणे ।
स्नेहानां वर्जने युक्तो योगी बलमवाप्नुयात् ॥४३॥
43. bhīṣma uvāca ,
kaṇānāṁ bhakṣaṇe yuktaḥ piṇyākasya ca bhakṣaṇe ,
snehānāṁ varjane yukto yogī balamavāpnuyāt.
43. bhīṣmaḥ uvāca kaṇānām bhakṣaṇe yuktaḥ piṇyākasya ca
bhakṣaṇe snehānām varjane yuktaḥ yogī balam avāpnuyāt
43. bhīṣmaḥ uvāca kaṇānām bhakṣaṇe,
piṇyākasya ca bhakṣaṇe,
snehānām varjane ca yuktaḥ yogī balam avāpnuyāt
43. Bhishma said: A practitioner of yoga (yogī) who is content with eating small grains and oil-cake, and who avoids rich foods, will attain strength.
भुञ्जानो यावकं रूक्षं दीर्घकालमरिंदम ।
एकारामो विशुद्धात्मा योगी बलमवाप्नुयात् ॥४४॥
44. bhuñjāno yāvakaṁ rūkṣaṁ dīrghakālamariṁdama ,
ekārāmo viśuddhātmā yogī balamavāpnuyāt.
44. bhuñjānaḥ yāvakam rūkṣam dīrghakālam arimdama
ekārāmaḥ viśuddhātmā yogī balam avāpnuyāt
44. arimdama dīrghakālam rūkṣam yāvakam bhuñjānaḥ,
ekārāmaḥ,
viśuddhātmā yogī balam avāpnuyāt
44. O subduer of enemies, a practitioner of yoga (yogī) who subsists on dry barley meal for a long period, finding joy in solitude, and whose inner self (ātman) is purified, will certainly attain strength.
पक्षान्मासानृतूंश्चित्रान्संचरंश्च गुहास्तथा ।
अपः पीत्वा पयोमिश्रा योगी बलमवाप्नुयात् ॥४५॥
45. pakṣānmāsānṛtūṁścitrānsaṁcaraṁśca guhāstathā ,
apaḥ pītvā payomiśrā yogī balamavāpnuyāt.
45. pakṣān māsān ṛtūn citrān saṃcaran ca guhāḥ tathā
apaḥ pītvā payaḥ miśrāḥ yogī balam avāpnuyāt
45. citrān pakṣān māsān ṛtūn ca,
tathā guhāḥ ca saṃcaran,
payaḥ miśrāḥ apaḥ pītvā,
yogī balam avāpnuyāt
45. A practitioner of yoga (yogī) who wanders through various fortnights, months, and seasons, and also through caves, and who drinks water mixed with milk, will attain strength.
अखण्डमपि वा मासं सततं मनुजेश्वर ।
उपोष्य सम्यक्शुद्धात्मा योगी बलमवाप्नुयात् ॥४६॥
46. akhaṇḍamapi vā māsaṁ satataṁ manujeśvara ,
upoṣya samyakśuddhātmā yogī balamavāpnuyāt.
46. akhaṇḍam api vā māsam satatam manujeśvara
upoṣya samyak śuddhātmā yogī balam avāpnuyāt
46. manujeśvara akhaṇḍam māsam api vā satatam upoṣya,
samyak śuddhātmā yogī balam avāpnuyāt
46. O lord of men, a practitioner of yoga (yogī) whose inner self (ātman) is perfectly purified, by continuously fasting for even an entire month, will attain strength.
कामं जित्वा तथा क्रोधं शीतोष्णे वर्षमेव च ।
भयं निद्रां तथा श्वासं पौरुषं विषयांस्तथा ॥४७॥
47. kāmaṁ jitvā tathā krodhaṁ śītoṣṇe varṣameva ca ,
bhayaṁ nidrāṁ tathā śvāsaṁ pauruṣaṁ viṣayāṁstathā.
47. kāmam jitvā tathā krodham śītoṣṇe varṣam eva ca
bhayam nidrām tathā śvāsam pauruṣam viṣayān tathā
47. kāmam krodham tathā śītoṣṇe varṣam eva ca bhayam
nidrām tathā śvāsam pauruṣam tathā viṣayān jitvā
47. Having conquered desire (kāma) and anger, cold and heat, and even the rainy season; (having conquered) fear, sleep, and breath, as well as egoistic self-assertion, and the objects of the senses.
अरतिं दुर्जयां चैव घोरां तृष्णां च पार्थिव ।
स्पर्शान्सर्वांस्तथा तन्द्रीं दुर्जयां नृपसत्तम ॥४८॥
48. aratiṁ durjayāṁ caiva ghorāṁ tṛṣṇāṁ ca pārthiva ,
sparśānsarvāṁstathā tandrīṁ durjayāṁ nṛpasattama.
48. aratim durjayām ca eva ghorām tṛṣṇām ca pārthiva |
sparśān sarvān tathā tandrīm durjayām nṛpasattama
48. pārthiva nṛpasattama aratim durjayām ca eva ghorām
tṛṣṇām ca sparśān sarvān tathā tandrīm durjayām
48. O King (pārthiva), (they conquer) dissatisfaction (arati), and indeed the dreadful, hard-to-conquer craving (tṛṣṇā); and all sensory contacts, as well as the hard-to-conquer lassitude, O best of kings (nṛpasattama).
दीपयन्ति महात्मानः सूक्ष्ममात्मानमात्मना ।
वीतरागा महाप्राज्ञा ध्यानाध्ययनसंपदा ॥४९॥
49. dīpayanti mahātmānaḥ sūkṣmamātmānamātmanā ,
vītarāgā mahāprājñā dhyānādhyayanasaṁpadā.
49. dīpayanti mahātmānaḥ sūkṣmam ātmānam ātmanā
| vītarāgāḥ mahāprājñāḥ dhyānādhyayanasaṃpadā
49. vītarāgāḥ mahāprājñāḥ mahātmānaḥ (te)
dhyānādhyayanasaṃpadā (ca) ātmanā sūkṣmam ātmānam dīpayanti
49. Great souls (mahātmānaḥ), who are free from attachment and greatly wise, illuminate their subtle self (ātman) by means of their own inner self (ātman), through the wealth of meditation (dhyāna) and study.
दुर्गस्त्वेष मतः पन्था ब्राह्मणानां विपश्चिताम् ।
न कश्चिद्व्रजति ह्यस्मिन्क्षेमेण भरतर्षभ ॥५०॥
50. durgastveṣa mataḥ panthā brāhmaṇānāṁ vipaścitām ,
na kaścidvrajati hyasminkṣemeṇa bharatarṣabha.
50. durgaḥ tu eṣaḥ mataḥ panthāḥ brāhmaṇānām vipaścitām
| na kaścit vrajati hi asmin kṣemeṇa bharatarṣabha
50. bharatarṣabha! eṣaḥ panthāḥ tu brāhmaṇānām vipaścitām durgaḥ mataḥ (asti).
hi asmin kaścit kṣemeṇa na vrajati.
50. But this path is considered difficult (durga) even for wise Brahmins (brāhmaṇa). Indeed, no one proceeds safely on it, O best of Bharatas (bharatarṣabha).
यथा कश्चिद्वनं घोरं बहुसर्पसरीसृपम् ।
श्वभ्रवत्तोयहीनं च दुर्गमं बहुकण्टकम् ॥५१॥
51. yathā kaścidvanaṁ ghoraṁ bahusarpasarīsṛpam ,
śvabhravattoyahīnaṁ ca durgamaṁ bahukaṇṭakam.
51. yathā kaścit vanam ghoram bahusarpasarīsṛpam
śvabhravat toyahīnam ca durgamam bahukaṇṭakam
51. yathā kaścit ghoram bahusarpasarīsṛpam śvabhravat
toyahīnam ca durgamam bahukaṇṭakam vanam (traverse)
51. Just as someone might (try to traverse) a dreadful forest - one teeming with many snakes and reptiles, full of chasms, devoid of water, inaccessible, and abundant with thorns...
अभक्तमटवीप्रायं दावदग्धमहीरुहम् ।
पन्थानं तस्कराकीर्णं क्षेमेणाभिपतेद्युवा ॥५२॥
52. abhaktamaṭavīprāyaṁ dāvadagdhamahīruham ,
panthānaṁ taskarākīrṇaṁ kṣemeṇābhipatedyuvā.
52. abhaktam aṭavīprāyam dāvadagdhamahīruham
panthānam taskarākīrṇam kṣemeṇa abhipatet yuvā
52. yuvā abhaktam aṭavīprāyam dāvadagdhamahīruham
taskarākīrṇam (vanam) panthānam kṣemeṇa abhipatet
52. A young person could not safely traverse a path in such a forest - a forest that is uncultivated, predominantly wild, with trees scorched by forest fires, and itself infested with robbers.
योगमार्गं तथासाद्य यः कश्चिद्भजते द्विजः ।
क्षेमेणोपरमेन्मार्गाद्बहुदोषो हि स स्मृतः ॥५३॥
53. yogamārgaṁ tathāsādya yaḥ kaścidbhajate dvijaḥ ,
kṣemeṇoparamenmārgādbahudoṣo hi sa smṛtaḥ.
53. yogamārgam tathā asādya yaḥ kaścit bhajate dvijaḥ
kṣemeṇa uparamet mārgāt bahudoṣaḥ hi saḥ smṛtaḥ
53. tathā yaḥ kaścit dvijaḥ yogamārgam asādya bhajate,
saḥ hi bahudoṣaḥ smṛtaḥ (saḥ) kṣemeṇa mārgāt (na) uparamet
53. Similarly, any twice-born (dvija) who undertakes and practices the path of (yoga), if he is indeed full of many faults, is considered unable to safely desist from that path.
सुस्थेयं क्षुरधारासु निशितासु महीपते ।
धारणासु तु योगस्य दुःस्थेयमकृतात्मभिः ॥५४॥
54. sustheyaṁ kṣuradhārāsu niśitāsu mahīpate ,
dhāraṇāsu tu yogasya duḥstheyamakṛtātmabhiḥ.
54. sustheyam kṣuradhārāsu niśitāsu mahīpate
dhāraṇāsu tu yogasya duḥstheyam akṛtātmabhiḥ
54. mahīpate niśitāsu kṣuradhārāsu sustheyam; tu
akṛtātmabhiḥ yogasya dhāraṇāsu duḥstheyam
54. O King, it is easy to remain steady on sharp razor edges, but it is difficult for those whose inner being (ātman) is not disciplined (akṛtātman) to maintain the concentrations (dhāraṇā) of (yoga).
विपन्ना धारणास्तात नयन्ति नशुभां गतिम् ।
नेतृहीना यथा नावः पुरुषानर्णवे नृप ॥५५॥
55. vipannā dhāraṇāstāta nayanti naśubhāṁ gatim ,
netṛhīnā yathā nāvaḥ puruṣānarṇave nṛpa.
55. vipannāḥ dhāraṇāḥ tāta nayanti na aśubhām
gatim netṛhīnāḥ yathā nāvaḥ puruṣān arṇave nṛpa
55. tāta nṛpa vipannāḥ dhāraṇāḥ na aśubhām gatim
nayanti yathā netṛhīnāḥ nāvaḥ puruṣān arṇave
55. O dear one (tāta), failed spiritual practices or meditations (dhāraṇā) do not lead to a good destination. Just as leaderless boats carry men in the ocean, O king.
यस्तु तिष्ठति कौन्तेय धारणासु यथाविधि ।
मरणं जन्म दुःखं च सुखं च स विमुञ्चति ॥५६॥
56. yastu tiṣṭhati kaunteya dhāraṇāsu yathāvidhi ,
maraṇaṁ janma duḥkhaṁ ca sukhaṁ ca sa vimuñcati.
56. yaḥ tu tiṣṭhati kaunteya dhāraṇāsu yathāvidhi
maraṇam janma duḥkham ca sukham ca saḥ vimuñcati
56. kaunteya yaḥ tu dhāraṇāsu yathāvidhi tiṣṭhati
saḥ maraṇam janma duḥkham ca sukham ca vimuñcati
56. But O son of Kunti (Kaunteya), whoever abides by the spiritual practices (dhāraṇā) according to proper method, he indeed liberates himself from death, birth, suffering, and happiness.
नानाशास्त्रेषु निष्पन्नं योगेष्विदमुदाहृतम् ।
परं योगं तु यत्कृत्स्नं निश्चितं तद्द्विजातिषु ॥५७॥
57. nānāśāstreṣu niṣpannaṁ yogeṣvidamudāhṛtam ,
paraṁ yogaṁ tu yatkṛtsnaṁ niścitaṁ taddvijātiṣu.
57. nānāśāstreṣu niṣpannam yogeṣu idam udāhṛtam
param yogam tu yat kṛtsnam niścitam tat dvijātiṣu
57. idam nānāśāstreṣu yogeṣu niṣpannam udāhṛtam tu
yat kṛtsnam param yogam tat dvijātiṣu niścitam
57. This (idam) has been declared as fully established in various scriptures and in the spiritual paths (yoga). But that supreme (parama) yoga (yoga), which is complete in every aspect, is definitively ascertained among the twice-born (dvijāti).
परं हि तद्ब्रह्म महन्महात्मन्ब्रह्माणमीशं वरदं च विष्णुम् ।
भवं च धर्मं च षडाननं च षड्ब्रह्मपुत्रांश्च महानुभावान् ॥५८॥
58. paraṁ hi tadbrahma mahanmahātma;nbrahmāṇamīśaṁ varadaṁ ca viṣṇum ,
bhavaṁ ca dharmaṁ ca ṣaḍānanaṁ ca; ṣaḍbrahmaputrāṁśca mahānubhāvān.
58. param hi tat brahma mahat mahātman
brahmāṇam īśam varadam ca viṣṇum
bhavam ca dharmam ca ṣaḍānanam
ca ṣaḍbrahmaputrān ca mahānubhāvān
58. mahātman hi tat param brahma mahat [asti]
ca brahmāṇam īśam varadam ca viṣṇum ca bhavam
ca dharmam ca ṣaḍānanam ca ṣaḍbrahmaputrān
mahānubhāvān ca [idam eva brahma asti]
58. Indeed, O great-souled one (mahātman), that supreme (parama) Brahman (brahman) is vast; it includes Brahma, the Lord (Īśa), the bestower of boons (Varada), and Vishnu; as well as Bhava, the natural law (dharma), the six-faced (Ṣaḍānana), and the magnificent six sons of Brahma.
तमश्च कष्टं सुमहद्रजश्च सत्त्वं च शुद्धं प्रकृतिं परां च ।
सिद्धिं च देवीं वरुणस्य पत्नीं तेजश्च कृत्स्नं सुमहच्च धैर्यम् ॥५९॥
59. tamaśca kaṣṭaṁ sumahadrajaśca; sattvaṁ ca śuddhaṁ prakṛtiṁ parāṁ ca ,
siddhiṁ ca devīṁ varuṇasya patnīṁ; tejaśca kṛtsnaṁ sumahacca dhairyam.
59. tamaḥ ca kaṣṭam sumahat rajaḥ ca
sattvam ca śuddham prakṛtim parām ca
siddhim ca devīm varuṇasya patnīm
tejaḥ ca kṛtsnam sumahat ca dhairyam
59. (A yogi attains/perceives) tamaḥ ca sumahat
kaṣṭam ca rajaḥ ca śuddham sattvam ca parām
prakṛtim ca devīm siddhim ca varuṇasya
patnīm ca kṛtsnam tejaḥ ca sumahat ca dhairyam
59. The yogi perceives darkness and intense suffering, and passion (rajas), and pure goodness (sattva), and the supreme nature (prakṛti), and divine spiritual power (siddhi), and Varuna's wife, and complete splendor, and very great fortitude.
ताराधिपं वै विमलं सतारं विश्वांश्च देवानुरगान्पितॄंश्च ।
शैलांश्च कृत्स्नानुदधींश्च घोरान्नदीश्च सर्वाः सवनान्घनांश्च ॥६०॥
60. tārādhipaṁ vai vimalaṁ satāraṁ; viśvāṁśca devānuragānpitṝṁśca ,
śailāṁśca kṛtsnānudadhīṁśca ghorā;nnadīśca sarvāḥ savanānghanāṁśca.
60. tārādhipam vai vimalam satāram
viśvān ca devān uragān pitṝn ca śailān
ca kṛtsnān udadhīn ca ghorān
nadīḥ ca sarvāḥ savanān ghanān ca
60. vai vimalam satāram tārādhipam ca
viśvān devān ca uragān ca pitṝn ca
kṛtsnān śailān ca ghorān udadhīn ca
sarvāḥ nadīḥ ca savanān ca ghanān ca
60. The yogi perceives indeed the pure moon, lord of the stars and accompanied by stars; and all the gods, and serpents, and ancestors; and all the mountains, and the dreadful oceans, and all the rivers, and forests, and clouds.
नागान्नगान्यक्षगणान्दिशश्च गन्धर्वसंघान्पुरुषान्स्त्रियश्च ।
परस्परं प्राप्य महान्महात्मा विशेत योगी नचिराद्विमुक्तः ॥६१॥
61. nāgānnagānyakṣagaṇāndiśaśca; gandharvasaṁghānpuruṣānstriyaśca ,
parasparaṁ prāpya mahānmahātmā; viśeta yogī nacirādvimuktaḥ.
61. nāgān nagān yakṣagaṇān diśaḥ ca
gandharvasaṅghān puruṣān striyaḥ
ca parasparam prāpya mahān mahātmā
viśeta yogī nacirāt vimuktaḥ
61. (A yogi attains/perceives) nāgān nagān yakṣagaṇān ca diśaḥ ca gandharvasaṅghān puruṣān ca striyaḥ ca.
mahān mahātmā yogī vimuktaḥ parasparam prāpya nacirāt viśeta
61. The yogi perceives Nāgas, and mountains, and hosts of Yakshas, and directions, and multitudes of Gandharvas, and men, and women. Having mutually comprehended these, the great (mahān) and great-souled (mahātmā) yogi, being liberated, should soon enter the supreme state.
कथा च येयं नृपते प्रसक्ता देवे महावीर्यमतौ शुभेयम् ।
योगान्स सर्वानभिभूय मर्त्यान्नारायणात्मा कुरुते महात्मा ॥६२॥
62. kathā ca yeyaṁ nṛpate prasaktā; deve mahāvīryamatau śubheyam ,
yogānsa sarvānabhibhūya martyā;nnārāyaṇātmā kurute mahātmā.
62. kathā ca yā iyam nṛpate prasaktā
deve mahāvīryamatau śubhā iyam
yogān saḥ sarvān abhibhūya
martyān nārāyaṇātmā kurute mahātmā
62. nṛpate,
ca iyam śubhā kathā yā deve mahāvīryamatau prasaktā (asti).
saḥ nārāyaṇātmā mahātmā martyān abhibhūya sarvān yogān kurute
62. And this auspicious narrative, O King, which is devoted to the greatly powerful deity. That great soul (mahātmā), whose true nature (ātman) is Narayana, having overcome mortals, performs all forms of spiritual discipline (yoga).