Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-13, chapter-118

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
अकामाश्च सकामाश्च हता येऽस्मिन्महाहवे ।
कां योनिं प्रतिपन्नास्ते तन्मे ब्रूहि पितामह ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
akāmāśca sakāmāśca hatā ye'sminmahāhave ,
kāṁ yoniṁ pratipannāste tanme brūhi pitāmaha.
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca akāmāḥ ca sakāmāḥ ca hatāḥ ye asmin
mahāhave kām yonim pratipannāḥ te tat me brūhi pitāmaha
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca pitāmaha me tat brūhi asmin mahāhave
ye akāmāḥ ca sakāmāḥ ca hatāḥ te kām yonim pratipannāḥ
1. Yudhiṣṭhira said: "O Grandfather, tell me: those who were killed in this great war, both those without personal desire and those driven by desire, which realm of existence (yoni) have they attained?"
दुःखं प्राणपरित्यागः पुरुषाणां महामृधे ।
जानामि तत्त्वं धर्मज्ञ प्राणत्यागं सुदुष्करम् ॥२॥
2. duḥkhaṁ prāṇaparityāgaḥ puruṣāṇāṁ mahāmṛdhe ,
jānāmi tattvaṁ dharmajña prāṇatyāgaṁ suduṣkaram.
2. duḥkham prāṇaparityāgaḥ puruṣāṇām mahāmṛdhe
jānāmi tattvam dharmajña prāṇatyāgam suduṣkaram
2. dharmajña,
puruṣāṇām mahāmṛdhe prāṇaparityāgaḥ duḥkham.
[aham] tattvam jānāmi [yat] prāṇatyāgam suduṣkaram.
2. Giving up one's life in a great battle is painful for men. O knower of natural law (dharma), I know the truth: abandoning life is extremely difficult.
समृद्धे वासमृद्धे वा शुभे वा यदि वाशुभे ।
कारणं तत्र मे ब्रूहि सर्वज्ञो ह्यसि मे मतः ॥३॥
3. samṛddhe vāsamṛddhe vā śubhe vā yadi vāśubhe ,
kāraṇaṁ tatra me brūhi sarvajño hyasi me mataḥ.
3. samṛddhe vā asamṛddhe vā śubhe vā yadi vā aśubhe
kāraṇam tatra me brūhi sarvajñaḥ hi asi me mataḥ
3. samṛddhe vā asamṛddhe vā śubhe vā yadi vā aśubhe tatra kāraṇam me brūhi.
hi,
[tvam] me sarvajñaḥ mataḥ asi.
3. Whether in prosperity or adversity, whether in an auspicious or an inauspicious state, tell me the reason for this. Indeed, you are regarded by me as omniscient.
भीष्म उवाच ।
समृद्धे वासमृद्धे वा शुभे वा यदि वाशुभे ।
संसारेऽस्मिन्समाजाताः प्राणिनः पृथिवीपते ॥४॥
4. bhīṣma uvāca ,
samṛddhe vāsamṛddhe vā śubhe vā yadi vāśubhe ,
saṁsāre'sminsamājātāḥ prāṇinaḥ pṛthivīpate.
4. bhīṣmaḥ uvāca samṛddhe vā asamṛddhe vā śubhe vā yadi
vā aśubhe saṃsāre asmin samājātāḥ prāṇinaḥ pṛthivīpate
4. bhīṣmaḥ uvāca.
pṛthivīpate,
asmin saṃsāre samṛddhe vā asamṛddhe vā śubhe vā yadi vā aśubhe prāṇinaḥ samājātāḥ.
4. Bhishma said: 'O lord of the earth, living beings are born into this cycle of existence (saṃsāra), whether in prosperity or adversity, in an auspicious or an inauspicious state.'
निरता येन भावेन तत्र मे शृणु कारणम् ।
सम्यक्चायमनुप्रश्नस्त्वयोक्तश्च युधिष्ठिर ॥५॥
5. niratā yena bhāvena tatra me śṛṇu kāraṇam ,
samyakcāyamanupraśnastvayoktaśca yudhiṣṭhira.
5. niratāḥ yena bhāvena tatra me śṛṇu kāraṇam samyak
ca ayam anupraśnaḥ tvayā uktaḥ ca yudhiṣṭhira
5. yena bhāvena niratāḥ [santi],
tatra kāraṇam me śṛṇu.
ca yudhiṣṭhira ayam anupraśnaḥ tvayā samyak uktaḥ ca.
5. Listen from me the reason for that, according to which disposition beings are engaged. And this question, O Yudhiṣṭhira, has been rightly posed by you.
अत्र ते वर्तयिष्यामि पुरावृत्तमिदं नृप ।
द्वैपायनस्य संवादं कीटस्य च युधिष्ठिर ॥६॥
6. atra te vartayiṣyāmi purāvṛttamidaṁ nṛpa ,
dvaipāyanasya saṁvādaṁ kīṭasya ca yudhiṣṭhira.
6. atra te vartayiṣyāmi purāvṛttam idam nṛpa
dvaipāyanasya saṃvādam kīṭasya ca yudhiṣṭhira
6. nṛpa yudhiṣṭhira atra te idam purāvṛttam
dvaipāyanasya ca kīṭasya saṃvādam vartayiṣyāmi
6. O King Yudhiṣṭhira, I will now relate to you this ancient tale: the dialogue between Dvaipāyana and an insect.
ब्रह्मभूतश्चरन्विप्रः कृष्णद्वैपायनः पुरा ।
ददर्श कीटं धावन्तं शीघ्रं शकटवर्त्मनि ॥७॥
7. brahmabhūtaścaranvipraḥ kṛṣṇadvaipāyanaḥ purā ,
dadarśa kīṭaṁ dhāvantaṁ śīghraṁ śakaṭavartmani.
7. brahmabhūtaḥ caran vipraḥ kṛṣṇadvaipāyanaḥ purā
dadarśa kīṭam dhāvantam śīghram śakaṭavartmani
7. purā brahmabhūtaḥ caran kṛṣṇadvaipāyanaḥ vipraḥ
śakaṭavartmani śīghram dhāvantam kīṭam dadarśa
7. Long ago, Kṛṣṇa Dvaipāyana, a brahmin (vipra) who had realized the absolute (brahman), was wandering when he saw an insect running quickly on a cart track.
गतिज्ञः सर्वभूतानां रुतज्ञश्च शरीरिणाम् ।
सर्वज्ञः सर्वतो दृष्ट्वा कीटं वचनमब्रवीत् ॥८॥
8. gatijñaḥ sarvabhūtānāṁ rutajñaśca śarīriṇām ,
sarvajñaḥ sarvato dṛṣṭvā kīṭaṁ vacanamabravīt.
8. gatijñaḥ sarvabhūtānām rutajñaḥ ca śarīriṇām
sarvajñaḥ sarvataḥ dṛṣṭvā kīṭam vacanam abravīt
8. sarvabhūtānām gatijñaḥ ca śarīriṇām rutajñaḥ
sarvajñaḥ sarvataḥ kīṭam dṛṣṭvā vacanam abravīt
8. As one who knew the destinies of all beings (sarvabhūta) and the cries of all embodied creatures (śaririn), the omniscient one, having observed the insect thoroughly, spoke these words.
कीट संत्रस्तरूपोऽसि त्वरितश्चैव लक्ष्यसे ।
क्व धावसि तदाचक्ष्व कुतस्ते भयमागतम् ॥९॥
9. kīṭa saṁtrastarūpo'si tvaritaścaiva lakṣyase ,
kva dhāvasi tadācakṣva kutaste bhayamāgatam.
9. kīṭa saṃtrastarūpaḥ asi tvaritaḥ ca eva lakṣyase
kva dhāvasi tat ācakṣva kutaḥ te bhayam āgatam
9. kīṭa saṃtrastarūpaḥ ca eva tvaritaḥ asi lakṣyase.
kva dhāvasi? tat ācakṣva,
kutaḥ te bhayam āgatam?
9. O insect, you appear frightened and indeed hurried. Where are you running? Please tell me, from where has this fear come to you?
कीट उवाच ।
शकटस्यास्य महतो घोषं श्रुत्वा भयं मम ।
आगतं वै महाबुद्धे स्वन एष हि दारुणः ।
श्रूयते न स मां हन्यादिति तस्मादपाक्रमे ॥१०॥
10. kīṭa uvāca ,
śakaṭasyāsya mahato ghoṣaṁ śrutvā bhayaṁ mama ,
āgataṁ vai mahābuddhe svana eṣa hi dāruṇaḥ ,
śrūyate na sa māṁ hanyāditi tasmādapākrame.
10. kīṭaḥ uvāca śakaṭasya asya mahataḥ
ghoṣam śrutvā bhayam mama āgatam vai
mahābuddhe svanaḥ eṣaḥ hi dāruṇaḥ śrūyate
na saḥ mām hanyāt iti tasmāt apākrame
10. kīṭaḥ uvāca mahābuddhe asya mahataḥ
śakaṭasya ghoṣam śrutvā mama bhayam vai
āgatam eṣaḥ svanaḥ hi dāruṇaḥ saḥ
mām na hanyāt iti śrūyate tasmāt apākrame
10. The insect said, 'Having heard the great sound of this cart, fear has certainly come upon me, O wise one. This noise is indeed terrible. It is heard, lest it kill me. Therefore, I must retreat.'
श्वसतां च शृणोम्येवं गोपुत्राणां प्रचोद्यताम् ।
वहतां सुमहाभारं संनिकर्षे स्वनं प्रभो ।
नृणां च संवाहयतां श्रूयते विविधः स्वनः ॥११॥
11. śvasatāṁ ca śṛṇomyevaṁ goputrāṇāṁ pracodyatām ,
vahatāṁ sumahābhāraṁ saṁnikarṣe svanaṁ prabho ,
nṛṇāṁ ca saṁvāhayatāṁ śrūyate vividhaḥ svanaḥ.
11. śvasatām ca śṛṇomi evam goputrāṇām
pracodyatām vahatām sumahābhāram
saṃnikarṣe svanam prabho nṛṇām ca
saṃvāhayatām śrūyate vividhaḥ svanaḥ
11. prabho evam śvasatām pracodyatām
sumahābhāram vahatām goputrāṇām
svanam ca śṛṇomi nṛṇām
saṃvāhayatām vividhaḥ svanaḥ ca śrūyate
11. I hear the sound of the oxen, O lord, breathing heavily, being urged on, and carrying a very great burden nearby. A varied sound is also heard from the men who are driving them.
सोढुमस्मद्विधेनैष न शक्यः कीटयोनिना ।
तस्मादपक्रमाम्येष भयादस्मात्सुदारुणात् ॥१२॥
12. soḍhumasmadvidhenaiṣa na śakyaḥ kīṭayoninā ,
tasmādapakramāmyeṣa bhayādasmātsudāruṇāt.
12. soḍhum asmadvidhena eṣaḥ na śakyaḥ kīṭayoninā
tasmāt apakrāmāmi eṣaḥ bhayāt asmāt sudāruṇāt
12. eṣaḥ asmadvidhena kīṭayoninā na soḍhum śakyaḥ
tasmāt eṣaḥ asmāt sudāruṇāt bhayāt apakrāmāmi
12. This (sound) cannot be borne by one like me, who is of insect origin. Therefore, I am retreating from this extremely terrible fear.
दुःखं हि मृत्युर्भूतानां जीवितं च सुदुर्लभम् ।
अतो भीतः पलायामि गच्छेयं नासुखं सुखात् ॥१३॥
13. duḥkhaṁ hi mṛtyurbhūtānāṁ jīvitaṁ ca sudurlabham ,
ato bhītaḥ palāyāmi gaccheyaṁ nāsukhaṁ sukhāt.
13. duḥkham hi mṛtyuḥ bhūtānām jīvitam ca sudurlabham
ataḥ bhītaḥ palāyāmi gaccheyam na asukham sukhāt
13. hi mṛtyuḥ bhūtānām duḥkham ca jīvitam sudurlabham
ataḥ bhītaḥ palāyāmi sukhāt asukham na gaccheyam
13. Indeed, for living beings, death is suffering, and life is extremely rare. Therefore, being afraid, I flee. I would not go from a state of happiness to one of unhappiness.
भीष्म उवाच ।
इत्युक्तः स तु तं प्राह कुतः कीट सुखं तव ।
मरणं ते सुखं मन्ये तिर्यग्योनौ हि वर्तसे ॥१४॥
14. bhīṣma uvāca ,
ityuktaḥ sa tu taṁ prāha kutaḥ kīṭa sukhaṁ tava ,
maraṇaṁ te sukhaṁ manye tiryagyonau hi vartase.
14. bhīṣma uvāca iti uktaḥ saḥ tu tam prāha kutaḥ kīṭa sukham
tava maraṇam te sukham manye tiryak yonau hi vartase
14. bhīṣma uvāca iti uktaḥ saḥ tu tam prāha kīṭa tava sukham
kutaḥ te maraṇam sukham manye hi tiryak yonau vartase
14. Bhishma said: "Thus addressed, he said to him: 'From where, O worm, can you find happiness? I believe death would be happiness for you, for you exist in an animal form.'"
शब्दं स्पर्शं रसं गन्धं भोगांश्चोच्चावचान्बहून् ।
नाभिजानासि कीट त्वं श्रेयो मरणमेव ते ॥१५॥
15. śabdaṁ sparśaṁ rasaṁ gandhaṁ bhogāṁścoccāvacānbahūn ,
nābhijānāsi kīṭa tvaṁ śreyo maraṇameva te.
15. śabdam sparśam rasam gandham bhogān ca uccāvacān
bahūn na abhijānāsi kīṭa tvam śreyaḥ maraṇam eva te
15. kīṭa tvam śabdam sparśam rasam gandham ca bahūn
uccāvacān bhogān na abhijānāsi te maraṇam eva śreyaḥ
15. O worm, you do not experience sounds, touches, tastes, smells, or many varied enjoyments. Therefore, death is indeed better for you.
कीट उवाच ।
सर्वत्र निरतो जीव इतीहापि सुखं मम ।
चेतयामि महाप्राज्ञ तस्मादिच्छामि जीवितुम् ॥१६॥
16. kīṭa uvāca ,
sarvatra nirato jīva itīhāpi sukhaṁ mama ,
cetayāmi mahāprājña tasmādicchāmi jīvitum.
16. kīṭa uvāca sarvatra nirataḥ jīvaḥ iti iha api sukham
mama cetayāmi mahāprājña tasmāt icchāmi jīvitum
16. kīṭa uvāca jīvaḥ sarvatra nirataḥ iti iha api mama
sukham mahāprājña cetayāmi tasmāt jīvitum icchāmi
16. The worm said: 'A living being (jīva) is attached everywhere; therefore, even here there is happiness for me. I am conscious, O greatly wise one, and thus I desire to live.'
इहापि विषयः सर्वो यथादेहं प्रवर्तितः ।
मानुषास्तिर्यगाश्चैव पृथग्भोगा विशेषतः ॥१७॥
17. ihāpi viṣayaḥ sarvo yathādehaṁ pravartitaḥ ,
mānuṣāstiryagāścaiva pṛthagbhogā viśeṣataḥ.
17. iha api viṣayaḥ sarvaḥ yathādeham pravartitaḥ
mānuṣāḥ tiryagāḥ ca eva pṛthak bhogāḥ viśeṣataḥ
17. iha api sarvaḥ viṣayaḥ yathādeham pravartitaḥ
mānuṣāḥ tiryagāḥ ca eva pṛthak bhogāḥ viśeṣataḥ
17. Even in this form, all objects of enjoyment are activated according to the body. For both humans and animals, there are distinct enjoyments, especially.
अहमासं मनुष्यो वै शूद्रो बहुधनः पुरा ।
अब्रह्मण्यो नृशंसश्च कदर्यो वृद्धिजीवनः ॥१८॥
18. ahamāsaṁ manuṣyo vai śūdro bahudhanaḥ purā ,
abrahmaṇyo nṛśaṁsaśca kadaryo vṛddhijīvanaḥ.
18. aham āsam manuṣyaḥ vai śūdraḥ bahudhanaḥ purā
abrahmaṇyaḥ nṛśaṃsaḥ ca kadaryaḥ vṛddhijīvanaḥ
18. purā aham vai manuṣyaḥ āsam śūdraḥ bahudhanaḥ
abrahmaṇyaḥ ca nṛśaṃsaḥ kadaryaḥ vṛddhijīvanaḥ
18. Formerly, I was indeed a man, a wealthy śūdra, impious towards Brahmins, cruel, miserly, and living by usury.
वाक्तीक्ष्णो निकृतिप्रज्ञो मोष्टा विश्वस्य सर्वशः ।
मिथःकृतोऽपनिधनः परस्वहरणे रतः ॥१९॥
19. vāktīkṣṇo nikṛtiprajño moṣṭā viśvasya sarvaśaḥ ,
mithaḥkṛto'panidhanaḥ parasvaharaṇe rataḥ.
19. vāk-tīkṣṇaḥ nikṛti-prajñaḥ moṣṭā viśvasya sarvaśaḥ
mithaḥ-kṛtaḥ apanidhanaḥ para-sva-haraṇe rataḥ
19. vāk-tīkṣṇaḥ nikṛti-prajñaḥ moṣṭā sarvaśaḥ viśvasya
mithaḥ-kṛtaḥ apanidhanaḥ para-sva-haraṇe rataḥ
19. I was sharp-tongued, cunning, a complete thief of everything. I committed fraud, misappropriated others' deposits, and was devoted to seizing others' property.
भृत्यातिथिजनश्चापि गृहे पर्युषितो मया ।
मात्सर्यात्स्वादुकामेन नृशंसेन बुभूषता ॥२०॥
20. bhṛtyātithijanaścāpi gṛhe paryuṣito mayā ,
mātsaryātsvādukāmena nṛśaṁsena bubhūṣatā.
20. bhṛtya-atithi-janaḥ ca api gṛhe paryuṣitaḥ mayā
mātsaryāt svādu-kāmena nṛśaṃsena bubhūṣatā
20. mayā mātsaryāt svādu-kāmena nṛśaṃsena bubhūṣatā
api gṛhe paryuṣitaḥ bhṛtya-atithi-janaḥ
20. Even servants, guests, and other people who stayed in my house were (neglected) by me, who was driven by envy, desired delicious food (for myself), was cruel, and wished to eat (all for myself).
देवार्थं पितृयज्ञार्थमन्नं श्रद्धाकृतं मया ।
न दत्तमर्थकामेन देयमन्नं पुनाति ह ॥२१॥
21. devārthaṁ pitṛyajñārthamannaṁ śraddhākṛtaṁ mayā ,
na dattamarthakāmena deyamannaṁ punāti ha.
21. deva-artham pitṛ-yajña-artham annam śraddhā-kṛtam
mayā na dattam artha-kāmena deyam annam punāti ha
21. mayā artha-kāmena deva-artham pitṛ-yajña-artham śraddhā-kṛtam annam na dattam.
ha deyam annam punāti.
21. Food prepared with faith for the sake of the gods and for the ancestral Vedic ritual (yajña) was not given by me, who was desirous of material gain. Indeed, food that is to be given purifies.
गुप्तं शरणमाश्रित्य भयेषु शरणागताः ।
अकस्मान्नो भयात्त्यक्ता न च त्राताभयैषिणः ॥२२॥
22. guptaṁ śaraṇamāśritya bhayeṣu śaraṇāgatāḥ ,
akasmānno bhayāttyaktā na ca trātābhayaiṣiṇaḥ.
22. guptam śaraṇam āśritya bhayeṣu śaraṇāgatāḥ akasmāt
naḥ bhayāt tyaktāḥ na ca trātā abhayaiṣiṇaḥ
22. śaraṇāgatāḥ guptam śaraṇam āśritya bhayeṣu naḥ
akasmāt bhayāt tyaktāḥ ca abhayaiṣiṇaḥ trātā na
22. Having taken secret refuge, we who sought refuge in times of danger were unexpectedly abandoned out of fear, and those desiring safety found no protector.
धनं धान्यं प्रियान्दारान्यानं वासस्तथाद्भुतम् ।
श्रियं दृष्ट्वा मनुष्याणामसूयामि निरर्थकम् ॥२३॥
23. dhanaṁ dhānyaṁ priyāndārānyānaṁ vāsastathādbhutam ,
śriyaṁ dṛṣṭvā manuṣyāṇāmasūyāmi nirarthakam.
23. dhanam dhānyam priyān dārān yānam vāsaḥ tathā
adbhutam śriyam dṛṣṭvā manuṣyāṇām asūyāmi nirarthakam
23. manuṣyāṇām dhanam dhānyam priyān dārān yānam vāsaḥ
tathā adbhutam śriyam dṛṣṭvā aham nirarthakam asūyāmi
23. Seeing the wealth, grain, beloved wives, vehicles, clothing, and other wonderful prosperity of people, I fruitlessly envy them.
ईर्ष्युः परसुखं दृष्ट्वा आतताय्यबुभूषकः ।
त्रिवर्गहन्ता चान्येषामात्मकामानुवर्तकः ॥२४॥
24. īrṣyuḥ parasukhaṁ dṛṣṭvā ātatāyyabubhūṣakaḥ ,
trivargahantā cānyeṣāmātmakāmānuvartakaḥ.
24. īrṣyuḥ parasukham dṛṣṭvā ātatāyī abubhūṣakaḥ
trivargahantā ca anyeṣām ātmakāmānuvartakaḥ
24. īrṣyuḥ parasukham dṛṣṭvā ātatāyī abubhūṣakaḥ
ca anyeṣām trivargahantā ātmakāmānuvartakaḥ
24. An envious person, upon seeing the happiness of others, becomes an aggressor and one who wishes for ruin, a destroyer of others' 'three aims of life' (trivarga), and one who exclusively pursues his own desires.
नृशंसगुणभूयिष्ठं पुरा कर्म कृतं मया ।
स्मृत्वा तदनुतप्येऽहं त्यक्त्वा प्रियमिवात्मजम् ॥२५॥
25. nṛśaṁsaguṇabhūyiṣṭhaṁ purā karma kṛtaṁ mayā ,
smṛtvā tadanutapye'haṁ tyaktvā priyamivātmajam.
25. nṛśaṃsaguṇabhūyiṣṭham purā karma kṛtam mayā smṛtvā
tat anutapye aham tyaktvā priyam iva ātmajam
25. mayā purā nṛśaṃsaguṇabhūyiṣṭham karma kṛtam.
tat smṛtvā aham priyam ātmajam iva tyaktvā anutapye.
25. A deed full of cruel qualities was done by me in the past. Remembering that, I repent, just as if I had abandoned a beloved son.
शुभानामपि जानामि कृतानां कर्मणां फलम् ।
माता च पूजिता वृद्धा ब्राह्मणश्चार्चितो मया ॥२६॥
26. śubhānāmapi jānāmi kṛtānāṁ karmaṇāṁ phalam ,
mātā ca pūjitā vṛddhā brāhmaṇaścārcito mayā.
26. śubhānām api jānāmi kṛtānām karmaṇām phalam
mātā ca pūjitā vṛddhā brāhmaṇaḥ ca arcitaḥ mayā
26. śubhānām kṛtānām karmaṇām phalam api jānāmi
mayā vṛddhā mātā ca pūjitā brāhmaṇaḥ ca arcitaḥ
26. I know the results of even the good actions (karma) I have performed. An aged mother was honored by me, and a Brahmin was worshipped by me.
सकृज्जातिगुणोपेतः संगत्या गृहमागतः ।
अतिथिः पूजितो ब्रह्मंस्तेन मां नाजहात्स्मृतिः ॥२७॥
27. sakṛjjātiguṇopetaḥ saṁgatyā gṛhamāgataḥ ,
atithiḥ pūjito brahmaṁstena māṁ nājahātsmṛtiḥ.
27. sakṛt jātiguṇopetaḥ saṅgatyā gṛham āgataḥ
atithiḥ pūjitaḥ brahman tena mām na ajahāt smṛtiḥ
27. brahman sakṛt jātiguṇopetaḥ saṅgatyā gṛham
āgataḥ atithiḥ pūjitaḥ tena mām smṛtiḥ na ajahāt
27. O Brahmin! Because of that (act of honoring) a guest who once came to my house, endowed with noble qualities (jāti-guṇa), my memory (smṛti) has not abandoned me.
कर्मणा तेन चैवाहं सुखाशामिह लक्षये ।
तच्छ्रोतुमहमिच्छामि त्वत्तः श्रेयस्तपोधन ॥२८॥
28. karmaṇā tena caivāhaṁ sukhāśāmiha lakṣaye ,
tacchrotumahamicchāmi tvattaḥ śreyastapodhana.
28. karmaṇā tena ca eva aham sukhāśām iha lakṣaye
tat śrotum aham icchāmi tvattaḥ śreyaḥ tapodhana
28. tena karmaṇā ca eva aham iha sukhāśām lakṣaye
tapodhana aham tvattaḥ tat śreyaḥ śrotum icchāmi
28. And indeed, through that action (karma), I perceive hope for happiness in this life. O ascetic (tapas) of great wealth, I wish to hear that supreme good from you.