Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-14, chapter-93

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
नकुल उवाच ।
हन्त वो वर्तयिष्यामि दानस्य परमं फलम् ।
न्यायलब्धस्य सूक्ष्मस्य विप्रदत्तस्य यद्द्विजाः ॥१॥
1. nakula uvāca ,
hanta vo vartayiṣyāmi dānasya paramaṁ phalam ,
nyāyalabdhasya sūkṣmasya vipradattasya yaddvijāḥ.
1. nakulaḥ uvāca hanta vaḥ vartayiṣyāmi dānasya paramam
phalam nyāya-labdhasya sūkṣmasya vipra-dattasya yat dvijāḥ
1. nakulaḥ uvāca hanta dvijāḥ vaḥ vartayiṣyāmi nyāya-labdhasya
sūkṣmasya vipra-dattasya dānasya yat paramam phalam
1. Nakula said: Indeed, O brahmins (dvija), I shall relate to you the supreme fruit of charity (dāna) that comes from what is rightfully acquired, even if subtle, and given to a brahmin.
धर्मक्षेत्रे कुरुक्षेत्रे धर्मज्ञैर्बहुभिर्वृते ।
उञ्छवृत्तिर्द्विजः कश्चित्कापोतिरभवत्पुरा ॥२॥
2. dharmakṣetre kurukṣetre dharmajñairbahubhirvṛte ,
uñchavṛttirdvijaḥ kaścitkāpotirabhavatpurā.
2. dharma-kṣetre kuru-kṣetre dharma-jñaiḥ bahubhiḥ vṛte
uñcha-vṛttiḥ dvijaḥ kaścit kāpotiḥ abhavat purā
2. purā dharma-kṣetre kuru-kṣetre dharma-jñaiḥ bahubhiḥ
vṛte kaścit uñcha-vṛttiḥ kāpotiḥ dvijaḥ abhavat
2. In Kurukshetra, the field of (dharma), which was frequented by many knowers of (dharma), there once lived a certain brahmin (dvija) who sustained himself by gleaning, like a pigeon.
सभार्यः सह पुत्रेण सस्नुषस्तपसि स्थितः ।
वधूचतुर्थो वृद्धः स धर्मात्मा नियतेन्द्रियः ॥३॥
3. sabhāryaḥ saha putreṇa sasnuṣastapasi sthitaḥ ,
vadhūcaturtho vṛddhaḥ sa dharmātmā niyatendriyaḥ.
3. sa-bhāryaḥ saha putreṇa sa-snuṣaḥ tapasi sthitaḥ
vadhū-caturthaḥ vṛddhaḥ saḥ dharma-ātmā niyata-indriyaḥ
3. saḥ vṛddhaḥ sa-bhāryaḥ putreṇa saha sa-snuṣaḥ
vadhū-caturthaḥ tapasi sthitaḥ dharma-ātmā niyata-indriyaḥ
3. He, an old man, was engaged in austerity (tapas) with his wife, his son, and his daughter-in-law, making a group of four with the daughter-in-law. He was righteous (dharmātmā) and had controlled senses.
षष्ठे काले तदा विप्रो भुङ्क्ते तैः सह सुव्रतः ।
षष्ठे काले कदाचिच्च तस्याहारो न विद्यते ।
भुङ्क्तेऽन्यस्मिन्कदाचित्स षष्ठे काले द्विजोत्तमः ॥४॥
4. ṣaṣṭhe kāle tadā vipro bhuṅkte taiḥ saha suvrataḥ ,
ṣaṣṭhe kāle kadācicca tasyāhāro na vidyate ,
bhuṅkte'nyasminkadācitsa ṣaṣṭhe kāle dvijottamaḥ.
4. ṣaṣṭhe kāle tadā vipraḥ bhuṅkte taiḥ
saha suvratas | ṣaṣṭhe kāle kadācit ca
tasya āhāraḥ na vidyate | bhuṅkte anyasmin
kadācit saḥ ṣaṣṭhe kāle dvijottamaḥ
4. tadā suvratas vipraḥ ṣaṣṭhe kāle taiḥ
saha bhuṅkte ca kadācit ṣaṣṭhe kāle
tasya āhāraḥ na vidyate kadācit saḥ
dvijottamaḥ anyasmin ṣaṣṭhe kāle bhuṅkte
4. Then, at the sixth period, the pious brahmin would eat with them. And sometimes, at the sixth period, his food was not available. Sometimes, that best of twice-born would eat on another occasion at the sixth period.
कपोतधर्मिणस्तस्य दुर्भिक्षे सति दारुणे ।
नाविद्यत तदा विप्राः संचयस्तान्निबोधत ।
क्षीणौषधिसमावायो द्रव्यहीनोऽभवत्तदा ॥५॥
5. kapotadharmiṇastasya durbhikṣe sati dāruṇe ,
nāvidyata tadā viprāḥ saṁcayastānnibodhata ,
kṣīṇauṣadhisamāvāyo dravyahīno'bhavattadā.
5. kapotadharmiṇaḥ tasya durbhikṣe sati
dāruṇe | na avidyata tadā viprāḥ
sañcayaḥ tān nibodhata | kṣīṇauṣadhisamāvāyaḥ
dravyahīnaḥ abhavat tadā
5. viprāḥ tān nibodhata dāruṇe durbhikṣe
sati kapotadharmiṇaḥ tasya tadā
sañcayaḥ na avidyata tadā saḥ
kṣīṇauṣadhisamāvāyaḥ dravyahīnaḥ abhavat
5. O brahmins, understand this: when a terrible famine occurred, that brahmin, who followed the principle of a dove (gleaning grains), had no store then. At that time, he became devoid of wealth and his collection of medicinal herbs was depleted.
काले कालेऽस्य संप्राप्ते नैव विद्येत भोजनम् ।
क्षुधापरिगताः सर्वे प्रातिष्ठन्त तदा तु ते ॥६॥
6. kāle kāle'sya saṁprāpte naiva vidyeta bhojanam ,
kṣudhāparigatāḥ sarve prātiṣṭhanta tadā tu te.
6. kāle kāle asya samprāpte na eva vidyeta bhojanam
| kṣudhāparigatāḥ sarve prātiṣṭhanta tadā tu te
6. kāle kāle asya samprāpte bhojanam na eva vidyeta
tadā tu te sarve kṣudhāparigatāḥ prātiṣṭhanta
6. As his appointed times came, food was simply not available. Then, all of them, afflicted by hunger, remained.
उञ्छंस्तदा शुक्लपक्षे मध्यं तपति भास्करे ।
उष्णार्तश्च क्षुधार्तश्च स विप्रस्तपसि स्थितः ।
उञ्छमप्राप्तवानेव सार्धं परिजनेन ह ॥७॥
7. uñchaṁstadā śuklapakṣe madhyaṁ tapati bhāskare ,
uṣṇārtaśca kṣudhārtaśca sa viprastapasi sthitaḥ ,
uñchamaprāptavāneva sārdhaṁ parijanena ha.
7. uñchan tadā śuklapakṣe madhyam tapati
bhāskare | uṣṇārtaḥ ca kṣudhārtaḥ
ca saḥ vipraḥ tapasi sthitaḥ | uñcham
aprāptavān eva sārdham parijanena ha
7. tadā śuklapakṣe madhyam bhāskare
tapati saḥ uṣṇārtaḥ ca kṣudhārtaḥ
ca vipraḥ tapasi sthitaḥ ha
parijanena sārdham uñcham eva aprāptavān
7. Then, during the bright fortnight, as the sun shone intensely at midday, that brahmin, afflicted by heat and hunger, persisted in his austerity (tapas). He did not obtain even gleanings, along with his family.
स तथैव क्षुधाविष्टः स्पृष्ट्वा तोयं यथाविधि ।
क्षपयामास तं कालं कृच्छ्रप्राणो द्विजोत्तमः ॥८॥
8. sa tathaiva kṣudhāviṣṭaḥ spṛṣṭvā toyaṁ yathāvidhi ,
kṣapayāmāsa taṁ kālaṁ kṛcchraprāṇo dvijottamaḥ.
8. saḥ tathā eva kṣudhāviṣṭaḥ spṛṣṭvā toyam yathāvidhi
kṣapayāmāsa tam kālam kṛcchraprāṇaḥ dvijottamaḥ
8. saḥ kṛcchraprāṇaḥ dvijottamaḥ tathā eva kṣudhāviṣṭaḥ
yathāvidhi toyam spṛṣṭvā tam kālam kṣapayāmāsa
8. That excellent brahmin (dvija), whose life (prāṇa) was in great difficulty, likewise afflicted by hunger, having ritually touched water according to the prescribed method, passed that time.
अथ षष्ठे गते काले यवप्रस्थमुपार्जयत् ।
यवप्रस्थं च ते सक्तूनकुर्वन्त तपस्विनः ॥९॥
9. atha ṣaṣṭhe gate kāle yavaprasthamupārjayat ,
yavaprasthaṁ ca te saktūnakurvanta tapasvinaḥ.
9. atha ṣaṣṭhe gate kāle yavaprastham upārjayat
yavaprastham ca te saktūn akurvanta tapasvinaḥ
9. atha ṣaṣṭhe kāle gate yavaprastham upārjayat
ca te tapasvinaḥ yavaprastham saktūn akurvanta
9. Then, after the sixth period had passed, he acquired a prastha of barley. And those ascetics, using that prastha of barley, prepared barley meal.
कृतजप्याह्विकास्ते तु हुत्वा वह्निं यथाविधि ।
कुडवं कुडवं सर्वे व्यभजन्त तपस्विनः ॥१०॥
10. kṛtajapyāhvikāste tu hutvā vahniṁ yathāvidhi ,
kuḍavaṁ kuḍavaṁ sarve vyabhajanta tapasvinaḥ.
10. kṛtajapyāhvīkāḥ te tu hutvā vahnim yathāvidhi
kuḍavam kuḍavam sarve vyabhajanta tapasvinaḥ
10. tu te tapasvinaḥ sarve kṛtajapyāhvīkāḥ yathāvidhi
vahnim hutvā kuḍavam kuḍavam vyabhajanta
10. But those ascetics, having completed their daily prayers and invocations, and having offered oblations into the fire according to the prescribed method, all divided it, a kuḍava each.
अथागच्छद्द्विजः कश्चिदतिथिर्भुञ्जतां तदा ।
ते तं दृष्ट्वातिथिं तत्र प्रहृष्टमनसोऽभवन् ॥११॥
11. athāgacchaddvijaḥ kaścidatithirbhuñjatāṁ tadā ,
te taṁ dṛṣṭvātithiṁ tatra prahṛṣṭamanaso'bhavan.
11. atha āgacchat dvijaḥ kaścit atithiḥ bhuñjatām tadā
te tam dṛṣṭvā atithim tatra prahr̥ṣṭamanasaḥ abhavan
11. atha tadā bhuñjatām kaścit dvijaḥ atithiḥ āgacchat
te tatra tam atithim dṛṣṭvā prahr̥ṣṭamanasaḥ abhavan
11. Then, as they were eating, a certain brahmin (dvija) arrived as a guest. Seeing that guest there, they all became greatly joyful.
तेऽभिवाद्य सुखप्रश्नं पृष्ट्वा तमतिथिं तदा ।
विशुद्धमनसो दान्ताः श्रद्धादमसमन्विताः ॥१२॥
12. te'bhivādya sukhapraśnaṁ pṛṣṭvā tamatithiṁ tadā ,
viśuddhamanaso dāntāḥ śraddhādamasamanvitāḥ.
12. te abhivādya sukhapraśnam pṛṣṭvā tam atithim tadā
viśuddhamanasasaḥ dāntāḥ śraddhādamasamanvitāḥ
12. tadā te tam atithim abhivādya sukhapraśnam pṛṣṭvā
viśuddhamanasasaḥ dāntāḥ śraddhādamasamanvitāḥ
12. Then, having greeted that guest and inquired about his well-being, they were pure-minded, self-controlled, and endowed with faith (śraddhā) and self-restraint.
अनसूयवो गतक्रोधाः साधवो गतमत्सराः ।
त्यक्तमाना जितक्रोधा धर्मज्ञा द्विजसत्तमाः ॥१३॥
13. anasūyavo gatakrodhāḥ sādhavo gatamatsarāḥ ,
tyaktamānā jitakrodhā dharmajñā dvijasattamāḥ.
13. anasūyavaḥ gatakrodhāḥ sādhavaḥ gatamatsarāḥ
tyaktamānāḥ jitakrodhāḥ dharmajñāḥ dvijasattamāḥ
13. anasūyavaḥ gatakrodhāḥ sādhavaḥ gatamatsarāḥ
tyaktamānāḥ jitakrodhāḥ dharmajñāḥ dvijasattamāḥ
13. They were free from envy, devoid of anger, righteous, free from jealousy, having renounced pride, having conquered wrath, discerning of natural law (dharma), and were indeed the best among the twice-born (dvija).
सब्रह्मचर्यं स्वं गोत्रं समाख्याय परस्परम् ।
कुटीं प्रवेशयामासुः क्षुधार्तमतिथिं तदा ॥१४॥
14. sabrahmacaryaṁ svaṁ gotraṁ samākhyāya parasparam ,
kuṭīṁ praveśayāmāsuḥ kṣudhārtamatithiṁ tadā.
14. sabrahmacaryam svam gotram samākhyāya parasparam
kuṭīm praveśayāmāsuḥ kṣudhārtam atithim tadā
14. tadā parasparam sabrahmacaryam svam gotram
samākhyāya kṣudhārtam atithim kuṭīm praveśayāmāsuḥ
14. Then, having mutually declared their common studentship and their lineage (gotra), they led that guest, who was afflicted by hunger, into their hut.
इदमर्घ्यं च पाद्यं च बृसी चेयं तवानघ ।
शुचयः सक्तवश्चेमे नियमोपार्जिताः प्रभो ।
प्रतिगृह्णीष्व भद्रं ते मया दत्ता द्विजोत्तम ॥१५॥
15. idamarghyaṁ ca pādyaṁ ca bṛsī ceyaṁ tavānagha ,
śucayaḥ saktavaśceme niyamopārjitāḥ prabho ,
pratigṛhṇīṣva bhadraṁ te mayā dattā dvijottama.
15. idam arghyam ca pādyam ca bṛsī ca
iyam tava anagha śucayaḥ saktavaḥ ca
ime niyamopārjitāḥ prabho pratigṛhṇīṣva
bhadram te mayā dattā dvijottama
15. anagha prabho dvijottama iyam bṛsī
ca idam arghyam ca pādyam ca tava
ime ca śucayaḥ niyamopārjitāḥ saktavaḥ
mayā dattā pratigṛhṇīṣva te bhadram
15. This offering, this water for the feet, and this grass mat are for you, O sinless one. And these pure ground grains, O lord, obtained through regulated practices, are offered by me. Please accept them; may good fortune be yours, O best of the twice-born (dvija)!
इत्युक्तः प्रतिगृह्याथ सक्तूनां कुडवं द्विजः ।
भक्षयामास राजेन्द्र न च तुष्टिं जगाम सः ॥१६॥
16. ityuktaḥ pratigṛhyātha saktūnāṁ kuḍavaṁ dvijaḥ ,
bhakṣayāmāsa rājendra na ca tuṣṭiṁ jagāma saḥ.
16. iti uktaḥ pratigṛhya atha saktūnām kuḍavam dvijaḥ
bhakṣayāmāsa rājendra na ca tuṣṭim jagāma saḥ
16. rājendra iti uktaḥ atha saḥ dvijaḥ saktūnām
kuḍavam pratigṛhya bhakṣayāmāsa ca na tuṣṭim jagāma
16. O King, thus addressed, the brahmin (dvija) then accepted a measure of roasted grain flour and consumed it. However, he did not attain satisfaction.
स उञ्छवृत्तिः तं प्रेक्ष्य क्षुधापरिगतं द्विजम् ।
आहारं चिन्तयामास कथं तुष्टो भवेदिति ॥१७॥
17. sa uñchavṛttiḥ taṁ prekṣya kṣudhāparigataṁ dvijam ,
āhāraṁ cintayāmāsa kathaṁ tuṣṭo bhavediti.
17. saḥ uñchavṛttiḥ tam prekṣya kṣudhāparigatam dvijam
āhāram cintayāmāsa katham tuṣṭaḥ bhavet iti
17. saḥ uñchavṛttiḥ kṣudhāparigatam tam dvijam prekṣya
āhāram cintayāmāsa katham tuṣṭaḥ bhavet iti
17. That gleaner, seeing the brahmin (dvija) overcome by hunger, then pondered about food, thinking, 'How might he become satisfied?'
तस्य भार्याब्रवीद्राजन्मद्भागो दीयतामिति ।
गच्छत्वेष यथाकामं संतुष्टो द्विजसत्तमः ॥१८॥
18. tasya bhāryābravīdrājanmadbhāgo dīyatāmiti ,
gacchatveṣa yathākāmaṁ saṁtuṣṭo dvijasattamaḥ.
18. tasya bhāryā abravīt rājan mat bhāgaḥ dīyatām iti
gacchatu eṣaḥ yathākāmam santuṣṭaḥ dvijasattamaḥ
18. rājan tasya bhāryā abravīt mat bhāgaḥ dīyatām
iti eṣaḥ santuṣṭaḥ dvijasattamaḥ yathākāmam gacchatu
18. His wife said, 'O King, let my portion be given. Let this excellent brahmin (dvija) depart, fully satisfied, as he wishes.'
इति ब्रुवन्तीं तां साध्वीं धर्मात्मा स द्विजर्षभः ।
क्षुधापरिगतां ज्ञात्वा सक्तूंस्तान्नाभ्यनन्दत ॥१९॥
19. iti bruvantīṁ tāṁ sādhvīṁ dharmātmā sa dvijarṣabhaḥ ,
kṣudhāparigatāṁ jñātvā saktūṁstānnābhyanandata.
19. iti bruvantīm tām sādhvīm dharmātmā saḥ dvijarṣabhaḥ
kṣudhāparigatām jñātvā saktūn tān na abhyanandata
19. dharmātmā saḥ dvijarṣabhaḥ iti bruvantīm kṣudhāparigatām
tām sādhvīm jñātvā tān saktūn na abhyanandata
19. Knowing that virtuous woman was speaking thus, and was herself overcome by hunger, that righteous-souled, excellent brahmin (dvija) did not accept those roasted grain flours.
जानन्वृद्धां क्षुधार्तां च श्रान्तां ग्लानां तपस्विनीम् ।
त्वगस्थिभूतां वेपन्तीं ततो भार्यामुवाच ताम् ॥२०॥
20. jānanvṛddhāṁ kṣudhārtāṁ ca śrāntāṁ glānāṁ tapasvinīm ,
tvagasthibhūtāṁ vepantīṁ tato bhāryāmuvāca tām.
20. jānan vṛddhām kṣudhārtām ca śrāntām glānām tapasvinīm
tvag-asthi-bhūtām vepantīm tataḥ bhāryām uvāca tām
20. jānan vṛddhām kṣudhārtām ca śrāntām glānām tapasvinīm
tvag-asthi-bhūtām vepantīm tām bhāryām tataḥ uvāca
20. Knowing her to be old, afflicted by hunger, exhausted, weak, and miserable (tapasvinī), her body reduced to skin and bones (tvag-asthi-bhūtām) and trembling, he then spoke to that wife.
अपि कीटपतंगानां मृगाणां चैव शोभने ।
स्त्रियो रक्ष्याश्च पोष्याश्च नैवं त्वं वक्तुमर्हसि ॥२१॥
21. api kīṭapataṁgānāṁ mṛgāṇāṁ caiva śobhane ,
striyo rakṣyāśca poṣyāśca naivaṁ tvaṁ vaktumarhasi.
21. api kīṭa-pataṅgānām mṛgāṇām ca eva śobhane striyaḥ
rakṣyāḥ ca poṣyāḥ ca na evam tvam vaktum arhasi
21. śobhane api kīṭa-pataṅgānām mṛgāṇām ca eva striyaḥ
rakṣyāḥ ca poṣyāḥ ca tvam evam na vaktum arhasi
21. O beautiful one (śobhane), even the females of insects, birds, and animals (mṛgāṇām) are to be protected and nurtured. You should not speak in this manner.
अनुकम्पितो नरो नार्या पुष्टो रक्षित एव च ।
प्रपतेद्यशसो दीप्तान्न च लोकानवाप्नुयात् ॥२२॥
22. anukampito naro nāryā puṣṭo rakṣita eva ca ,
prapatedyaśaso dīptānna ca lokānavāpnuyāt.
22. anukampitaḥ naraḥ nāryā puṣṭaḥ rakṣitaḥ eva ca
prapatet yaśasaḥ dīptāt na ca lokān avāpnuyāt
22. naraḥ nāryā anukampitaḥ puṣṭaḥ rakṣitaḥ eva ca
dīptāt yaśasaḥ prapatet ca lokān na avāpnuyāt
22. A man who is pitied, nourished, and protected by a woman (nāryā) would fall from his brilliant fame and would not attain higher realms.
इत्युक्ता सा ततः प्राह धर्मार्थौ नौ समौ द्विज ।
सक्तुप्रस्थचतुर्भागं गृहाणेमं प्रसीद मे ॥२३॥
23. ityuktā sā tataḥ prāha dharmārthau nau samau dvija ,
saktuprasthacaturbhāgaṁ gṛhāṇemaṁ prasīda me.
23. iti uktā sā tataḥ prāha dharma-arthau nau samau dvija
saktu-prastha-caturbhāgam gṛhāṇa imam prasīda me
23. sā iti uktā tataḥ prāha "dvija,
nau dharma-arthau samau.
imam saktu-prastha-caturbhāgam gṛhāṇa.
me prasīda.
"
23. Thus addressed, she then said, "O twice-born one (dvija), for us, our inherent constitution (dharma) and material prosperity (artha) are equally important. Please accept this fourth part of a prastha of flour and be pleased with me."
सत्यं रतिश्च धर्मश्च स्वर्गश्च गुणनिर्जितः ।
स्त्रीणां पतिसमाधीनं काङ्क्षितं च द्विजोत्तम ॥२४॥
24. satyaṁ ratiśca dharmaśca svargaśca guṇanirjitaḥ ,
strīṇāṁ patisamādhīnaṁ kāṅkṣitaṁ ca dvijottama.
24. satyam ratiḥ ca dharmaḥ ca svargaḥ ca guṇanirjitaḥ
strīṇām patisamādhīnam kāṅkṣitam ca dvijottama
24. dvijottama strīṇām satyam ratiḥ ca dharmaḥ ca
guṇanirjitaḥ svargaḥ ca patisamādhīnam kāṅkṣitam ca
24. O best among the twice-born, for women, truth, happiness, the natural law (dharma), and heaven acquired through virtues - all these are desired and dependent on their husband.
ऋतुर्मातुः पितुर्बीजं दैवतं परमं पतिः ।
भर्तुः प्रसादात्स्त्रीणां वै रतिः पुत्रफलं तथा ॥२५॥
25. ṛturmātuḥ piturbījaṁ daivataṁ paramaṁ patiḥ ,
bhartuḥ prasādātstrīṇāṁ vai ratiḥ putraphalaṁ tathā.
25. ṛtuḥ mātuḥ pituḥ bījam daivatam paramam patiḥ
bhartuḥ prasādāt strīṇām vai ratiḥ putraphalam tathā
25. mātuḥ ṛtuḥ pituḥ bījam patiḥ paramam daivatam
bhartuḥ prasādāt vai strīṇām ratiḥ tathā putraphalam
25. The fertile period is from the mother, the seed from the father; the husband is the supreme deity. Indeed, for women, happiness and the fruit of sons are attained through the grace of the husband.
पालनाद्धि पतिस्त्वं मे भर्तासि भरणान्मम ।
पुत्रप्रदानाद्वरदस्तस्मात्सक्तून्गृहाण मे ॥२६॥
26. pālanāddhi patistvaṁ me bhartāsi bharaṇānmama ,
putrapradānādvaradastasmātsaktūngṛhāṇa me.
26. pālanāt hi patiḥ tvam me bhartā asi bharaṇāt mama
putrapradānāt varadaḥ tasmāt saktūn gṛhāṇa me
26. hi tvam me pālanāt patiḥ asi mama bharaṇāt bhartā
putrapradānāt varadaḥ tasmāt me saktūn gṛhāṇa
26. Indeed, you are my husband (pati) by your protection, and my maintainer (bhartā) by your support. You are the bestower of boons by granting sons. Therefore, please accept these groats from me.
जरापरिगतो वृद्धः क्षुधार्तो दुर्बलो भृशम् ।
उपवासपरिश्रान्तो यदा त्वमपि कर्शितः ॥२७॥
27. jarāparigato vṛddhaḥ kṣudhārto durbalo bhṛśam ,
upavāsapariśrānto yadā tvamapi karśitaḥ.
27. jarāparigataḥ vṛddhaḥ kṣudhārtaḥ durbalaḥ bhṛśam
upavāsapariśrāntaḥ yadā tvam api karśitaḥ
27. yadā tvam api jarāparigataḥ vṛddhaḥ kṣudhārtaḥ
bhṛśam durbalaḥ upavāsapariśrāntaḥ karśitaḥ
27. When you are overcome by old age, old, afflicted by hunger, exceedingly weak, exhausted by fasting, and also emaciated.
इत्युक्तः स तया सक्तून्प्रगृह्येदं वचोऽब्रवीत् ।
द्विज सक्तूनिमान्भूयः प्रतिगृह्णीष्व सत्तम ॥२८॥
28. ityuktaḥ sa tayā saktūnpragṛhyedaṁ vaco'bravīt ,
dvija saktūnimānbhūyaḥ pratigṛhṇīṣva sattama.
28. iti uktaḥ sa tayā saktūn pragṛhya idam vacaḥ abravīt
dvija saktūn imān bhūyaḥ pratigṛhṇīṣva sattama
28. sa tayā iti uktaḥ saktūn pragṛhya idam vacaḥ abravīt
dvija sattama imān saktūn bhūyaḥ pratigṛhṇīṣva
28. Addressed thus by her, he took the barley meal and spoke these words: "O best among the good (sattama) brahmin, please accept this barley meal again."
स तान्प्रगृह्य भुक्त्वा च न तुष्टिमगमद्द्विजः ।
तमुञ्छवृत्तिरालक्ष्य ततश्चिन्तापरोऽभवत् ॥२९॥
29. sa tānpragṛhya bhuktvā ca na tuṣṭimagamaddvijaḥ ,
tamuñchavṛttirālakṣya tataścintāparo'bhavat.
29. sa tān pragṛhya bhuktvā ca na tuṣṭim agamat dvijaḥ
tam uñchavṛttiḥ ālakṣya tataḥ cintāparaḥ abhavat
29. sa dvijaḥ tān pragṛhya bhuktvā ca tuṣṭim na agamat
uñchavṛttiḥ tam ālakṣya tataḥ cintāparaḥ abhavat
29. Having taken and eaten that (barley meal), the brahmin did not achieve satisfaction. Observing him, the gleaner (uñchavṛtti) then became very anxious.
पुत्र उवाच ।
सक्तूनिमान्प्रगृह्य त्वं देहि विप्राय सत्तम ।
इत्येवं सुकृतं मन्ये तस्मादेतत्करोम्यहम् ॥३०॥
30. putra uvāca ,
saktūnimānpragṛhya tvaṁ dehi viprāya sattama ,
ityevaṁ sukṛtaṁ manye tasmādetatkaromyaham.
30. putra uvāca saktūn imān pragṛhya tvam dehi viprāya
sattama iti evam sukṛtam manye tasmāt etat karomi aham
30. putra uvāca sattama tvam imān saktūn pragṛhya viprāya
dehi iti evam sukṛtam manye tasmāt aham etat karomi
30. The son said: "O best among the good (sattama) father, you should take this barley meal and give it to the brahmin. I consider this to be a good deed, and therefore I will do it."
भवान्हि परिपाल्यो मे सर्वयत्नैर्द्विजोत्तम ।
साधूनां काङ्क्षितं ह्येतत्पितुर्वृद्धस्य पोषणम् ॥३१॥
31. bhavānhi paripālyo me sarvayatnairdvijottama ,
sādhūnāṁ kāṅkṣitaṁ hyetatpiturvṛddhasya poṣaṇam.
31. bhavān hi paripālyaḥ me sarvayatnaiḥ dvijottama
sādhūnām kāṅkṣitam hi etat pituḥ vṛddhasya poṣaṇam
31. dvijottama bhavān hi me sarvayatnaiḥ paripālyaḥ hi
etat vṛddhasya pituḥ poṣaṇam sādhūnām kāṅkṣitam
31. Indeed, you, my father, are to be nourished by me with all efforts, O best among brahmins (dvijottama). For this support of an aged father is indeed what virtuous people desire.
पुत्रार्थो विहितो ह्येष स्थाविर्ये परिपालनम् ।
श्रुतिरेषा हि विप्रर्षे त्रिषु लोकेषु विश्रुता ॥३२॥
32. putrārtho vihito hyeṣa sthāvirye paripālanam ,
śrutireṣā hi viprarṣe triṣu lokeṣu viśrutā.
32. putrārthaḥ vihitaḥ hi eṣaḥ sthāvirye paripālanam
śrutiḥ eṣā hi viprarṣe triṣu lokeṣu viśrutā
32. hi eṣaḥ putrārthaḥ sthāvirye paripālanam vihitaḥ
viprarṣe hi eṣā śrutiḥ triṣu lokeṣu viśrutā
32. Indeed, having a son is ordained for support in old age. This sacred tradition (śruti), O sage, is indeed renowned throughout the three worlds.
प्राणधारणमात्रेण शक्यं कर्तुं तपस्त्वया ।
प्राणो हि परमो धर्मः स्थितो देहेषु देहिनाम् ॥३३॥
33. prāṇadhāraṇamātreṇa śakyaṁ kartuṁ tapastvayā ,
prāṇo hi paramo dharmaḥ sthito deheṣu dehinām.
33. prāṇadhāraṇamātreṇa śakyam kartum tapas tvayā
prāṇaḥ hi paramaḥ dharmaḥ sthitaḥ deheṣu dehinām
33. tvayā prāṇadhāraṇamātreṇa tapas kartum śakyam hi
prāṇaḥ dehinām deheṣu sthitaḥ paramaḥ dharmaḥ
33. You can perform penance (tapas) merely by sustaining life. Indeed, life-breath (prāṇa) is the supreme natural law (dharma) inherent in the bodies of all living beings.
पितोवाच ।
अपि वर्षसहस्री त्वं बाल एव मतो मम ।
उत्पाद्य पुत्रं हि पिता कृतकृत्यो भवत्युत ॥३४॥
34. pitovāca ,
api varṣasahasrī tvaṁ bāla eva mato mama ,
utpādya putraṁ hi pitā kṛtakṛtyo bhavatyuta.
34. pitā uvāca api varṣasahasrī tvam bāla eva mataḥ
mama utpādya putram hi pitā kṛtakṛtyaḥ bhavati uta
34. pitā uvāca api tvam varṣasahasrī bāla eva mama
mataḥ hi pitā putram utpādya kṛtakṛtyaḥ uta bhavati
34. The father said: 'Even if you are a thousand years old, you are considered a child by me. Indeed, a father becomes one who has fulfilled his purpose only after begetting a son.'
बालानां क्षुद्बलवती जानाम्येतदहं विभो ।
वृद्धोऽहं धारयिष्यामि त्वं बली भव पुत्रक ॥३५॥
35. bālānāṁ kṣudbalavatī jānāmyetadahaṁ vibho ,
vṛddho'haṁ dhārayiṣyāmi tvaṁ balī bhava putraka.
35. bālānām kṣut balavatī jānāmi etat aham vibho
vṛddhaḥ aham dhārayiṣyāmi tvam balī bhava putraka
35. vibho aham etat jānāmi bālānām kṣut balavatī aham
vṛddhaḥ dhārayiṣyāmi putraka tvam balī bhava
35. O powerful one, I know that the hunger of children is intense. I am old; I will endure. You, my dear son, become strong.
जीर्णेन वयसा पुत्र न मा क्षुद्बाधतेऽपि च ।
दीर्घकालं तपस्तप्तं न मे मरणतो भयम् ॥३६॥
36. jīrṇena vayasā putra na mā kṣudbādhate'pi ca ,
dīrghakālaṁ tapastaptaṁ na me maraṇato bhayam.
36. jīrṇena vayasā putra na mā kṣut bādhate api ca
dīrghakālam tapas taptam na me maraṇataḥ bhayam
36. putra jīrṇena vayasā mā kṣut api na bādhate
dīrghakālam tapas taptam me maraṇataḥ na bhayam
36. Son, even with this old age, hunger does not trouble me. I have performed austerities (tapas) for a long time, therefore I have no fear of death.
पुत्र उवाच ।
अपत्यमस्मि ते पुत्रस्त्राणात्पुत्रो हि विश्रुतः ।
आत्मा पुत्रः स्मृतस्तस्मात्त्राह्यात्मानमिहात्मना ॥३७॥
37. putra uvāca ,
apatyamasmi te putrastrāṇātputro hi viśrutaḥ ,
ātmā putraḥ smṛtastasmāttrāhyātmānamihātmanā.
37. putra uvāca apatyam asmi te putra trāṇāt putraḥ hi viśrutaḥ
ātmā putraḥ smṛtaḥ tasmāt trāhi ātmānam iha ātmanā
37. putra uvāca aham te apatyam asmi putra trāṇāt hi putraḥ
viśrutaḥ ātmā putraḥ smṛtaḥ tasmāt iha ātmanā ātmānam trāhi
37. The son said: I am your offspring. Indeed, a son (putra) is renowned for saving [his father from the hell called Put]. The self (ātman) is considered the son. Therefore, protect your own self here by yourself.
पितोवाच ।
रूपेण सदृशस्त्वं मे शीलेन च दमेन च ।
परीक्षितश्च बहुधा सक्तूनादद्मि ते ततः ॥३८॥
38. pitovāca ,
rūpeṇa sadṛśastvaṁ me śīlena ca damena ca ,
parīkṣitaśca bahudhā saktūnādadmi te tataḥ.
38. pitā uvāca rūpeṇa sadṛśaḥ tvam me śīlena ca damena
ca parīkṣitaḥ ca bahudhā saktūn ādadmi te tataḥ
38. pitā uvāca tvam me rūpeṇa śīlena ca damena ca
sadṛśaḥ ca bahudhā parīkṣitaḥ tataḥ te saktūn ādadmi
38. The father said: You are similar to me in appearance, character, and self-control. Furthermore, you have been tested in various ways. Therefore, I will accept your groats.
इत्युक्त्वादाय तान्सक्तून्प्रीतात्मा द्विजसत्तमः ।
प्रहसन्निव विप्राय स तस्मै प्रददौ तदा ॥३९॥
39. ityuktvādāya tānsaktūnprītātmā dvijasattamaḥ ,
prahasanniva viprāya sa tasmai pradadau tadā.
39. iti uktvā ādāya tān saktūn prīta ātmā dvijasattamaḥ
prahasan iva viprāya sa tasmai pradadau tadā
39. dvijasattamaḥ saḥ iti uktvā tān saktūn ādāya prīta
ātmā prahasan iva tadā tasmai viprāya pradadau
39. Having said this and taken those groats, the best among the twice-born (the father), with a pleased mind, as if smiling, then gave them to that Brahmin (his son).
भुक्त्वा तानपि सक्तून्स नैव तुष्टो बभूव ह ।
उञ्छवृत्तिस्तु सव्रीडो बभूव द्विजसत्तमः ॥४०॥
40. bhuktvā tānapi saktūnsa naiva tuṣṭo babhūva ha ,
uñchavṛttistu savrīḍo babhūva dvijasattamaḥ.
40. bhuktvā tān api saktūn saḥ na eva tuṣṭaḥ babhūva
ha uñchavṛttiḥ tu savrīḍaḥ babhūva dvijasattamaḥ
40. saḥ tān saktūn api bhuktvā eva na tuṣṭaḥ babhūva
ha tu uñchavṛttiḥ dvijasattamaḥ savrīḍaḥ babhūva
40. Even after eating those meals, he was not satisfied. But the excellent brahmin, who lived by gleaning, became quite ashamed.
तं वै वधूः स्थिता साध्वी ब्राह्मणप्रियकाम्यया ।
सक्तूनादाय संहृष्टा गुरुं तं वाक्यमब्रवीत् ॥४१॥
41. taṁ vai vadhūḥ sthitā sādhvī brāhmaṇapriyakāmyayā ,
saktūnādāya saṁhṛṣṭā guruṁ taṁ vākyamabravīt.
41. tam vai vadhūḥ sthitā sādhvī brāhmaṇapriyakāmyayā
saktūn ādāya saṃhṛṣṭā gurum tam vākyam abravīt
41. vai sādhvī sthitā vadhūḥ brāhmaṇapriyakāmyayā
saṃhṛṣṭā saktūn ādāya tam gurum tam vākyam abravīt
41. Indeed, his virtuous wife (sādhvī), who was standing there, delighted and desiring to please the brahmin, took the barley meal and spoke these words to him, her revered husband.
संतानात्तव संतानं मम विप्र भविष्यति ।
सक्तूनिमानतिथये गृहीत्वा त्वं प्रयच्छ मे ॥४२॥
42. saṁtānāttava saṁtānaṁ mama vipra bhaviṣyati ,
saktūnimānatithaye gṛhītvā tvaṁ prayaccha me.
42. saṃtānāt tava saṃtānam mama vipra bhaviṣyati
saktūn imān atithaye gṛhītvā tvam prayaccha me
42. vipra tava saṃtānāt mama saṃtānam bhaviṣyati
tvam imān saktūn atithaye gṛhītvā me prayaccha
42. O brahmin (vipra)! My lineage will continue through your offspring. Please take these barley meals for the guest and give them to me.
तव प्रसवनिर्वृत्या मम लोकाः किलाक्षयाः ।
पौत्रेण तानवाप्नोति यत्र गत्वा न शोचति ॥४३॥
43. tava prasavanirvṛtyā mama lokāḥ kilākṣayāḥ ,
pautreṇa tānavāpnoti yatra gatvā na śocati.
43. tava prasavanirvṛtyā mama lokāḥ kila akṣayāḥ
pautreṇa tān avāpnoti yatra gatvā na śocati
43. tava prasavanirvṛtyā mama lokāḥ kila akṣayāḥ
pautreṇa tān avāpnoti yatra gatvā na śocati
43. Through the fulfillment of your progeny, my realms will surely become imperishable. One attains those realms through a grandson, and having reached them, one never grieves.
धर्माद्या हि यथा त्रेता वह्नित्रेता तथैव च ।
तथैव पुत्रपौत्राणां स्वर्गे त्रेता किलाक्षया ॥४४॥
44. dharmādyā hi yathā tretā vahnitretā tathaiva ca ,
tathaiva putrapautrāṇāṁ svarge tretā kilākṣayā.
44. dharma-ādyāḥ hi yathā tretā vahni-tretā tathā eva ca
tathā eva putra-pautrāṇām svarge tretā kila akṣayā
44. hi yathā dharma-ādyāḥ tretā (asti)
tathā eva ca vahni-tretā
(asti) tathā eva ca putra-pautrāṇām
svarge akṣayā tretā kila (asti)
44. Indeed, just as the primary principles (dharma) and others are considered a triad, and similarly the triad of sacred fires is established, so too, for sons and grandsons, there is certainly an imperishable triad in heaven.
पितॄंस्त्राणात्तारयति पुत्र इत्यनुशुश्रुम ।
पुत्रपौत्रैश्च नियतं साधुलोकानुपाश्नुते ॥४५॥
45. pitṝṁstrāṇāttārayati putra ityanuśuśruma ,
putrapautraiśca niyataṁ sādhulokānupāśnute.
45. pitṝn trāṇāt tārayati putraḥ iti anuśuśruma
putra-pautraiḥ ca niyatam sādhu-lokān anupāśnute
45. anuśuśruma iti putraḥ trāṇāt pitṝn tārayati ca
putra-pautraiḥ niyatam sādhu-lokān anupāśnute
45. A son saves his ancestors (pitṛs) by delivering them; thus we have heard. And by means of sons and grandsons, one certainly attains the realms of the virtuous.
श्वशुर उवाच ।
वातातपविशीर्णाङ्गीं त्वां विवर्णां निरीक्ष्य वै ।
कर्शितां सुव्रताचारे क्षुधाविह्वलचेतसम् ॥४६॥
46. śvaśura uvāca ,
vātātapaviśīrṇāṅgīṁ tvāṁ vivarṇāṁ nirīkṣya vai ,
karśitāṁ suvratācāre kṣudhāvihvalacetasam.
46. śvaśuraḥ uvāca vāta-ātapa-viśīrṇa-aṅgīm tvām vivarṇām
nirīkṣya vai karśitām suvrata-ācāre kṣudhā-vihvala-cetasam
46. śvaśuraḥ uvāca: vai,
suvrata-ācāre,
vāta-ātapa-viśīrṇa-aṅgīm vivarṇām karśitām kṣudhā-vihvala-cetasam tvām nirīkṣya.
.
.
46. The father-in-law said: "Indeed, beholding you - whose limbs are withered by wind and sun, who are discolored, emaciated, and whose mind is agitated by hunger - O you who practice excellent vows...
कथं सक्तून्ग्रहीष्यामि भूत्वा धर्मोपघातकः ।
कल्याणवृत्ते कल्याणि नैवं त्वं वक्तुमर्हसि ॥४७॥
47. kathaṁ saktūngrahīṣyāmi bhūtvā dharmopaghātakaḥ ,
kalyāṇavṛtte kalyāṇi naivaṁ tvaṁ vaktumarhasi.
47. katham saktūn grahīṣyāmi bhūtvā dharma-upaghātakaḥ
kalyāṇa-vṛtte kalyāṇi na evam tvam vaktum arhasi
47. katham bhūtvā dharma-upaghātakaḥ saktūn grahīṣyāmi? kalyāṇa-vṛtte kalyāṇi,
tvam evam vaktum na arhasi.
47. How can I accept (these) groats, having become a violator of (dharma)? O you of auspicious conduct, O auspicious one, you ought not to speak like this.
षष्ठे काले व्रतवतीं शीलशौचसमन्विताम् ।
कृच्छ्रवृत्तिं निराहारां द्रक्ष्यामि त्वां कथं न्वहम् ॥४८॥
48. ṣaṣṭhe kāle vratavatīṁ śīlaśaucasamanvitām ,
kṛcchravṛttiṁ nirāhārāṁ drakṣyāmi tvāṁ kathaṁ nvaham.
48. ṣaṣṭhe kāle vratavatīm śīlaśaucasamanvitām
kṛcchravṛttim nirāhārām drakṣyāmi tvām katham nu aham
48. aham tvām ṣaṣṭhe kāle vratavatīm śīlaśaucasamanvitām
kṛcchravṛttim nirāhārām katham nu drakṣyāmi
48. How can I possibly see you, observing a vow (vrata), endowed with good conduct and purity, leading an austere life, and fasting during the sixth period?
बाला क्षुधार्ता नारी च रक्ष्या त्वं सततं मया ।
उपवासपरिश्रान्ता त्वं हि बान्धवनन्दिनी ॥४९॥
49. bālā kṣudhārtā nārī ca rakṣyā tvaṁ satataṁ mayā ,
upavāsapariśrāntā tvaṁ hi bāndhavanandinī.
49. bālā kṣudhārtā nārī ca rakṣyā tvam satatam
mayā upavāsapariśrāntā tvam hi bāndhavanandinī
49. tvam bālā kṣudhārtā nārī ca mayā satatam rakṣyā
tvam hi upavāsapariśrāntā bāndhavanandinī
49. You, a young woman, distressed by hunger, must always be protected by me. Indeed, you are exhausted by fasting and are the daughter of a kinsman.
स्नुषोवाच ।
गुरोर्मम गुरुस्त्वं वै यतो दैवतदैवतम् ।
देवातिदेवस्तस्मात्त्वं सक्तूनादत्स्व मे विभो ॥५०॥
50. snuṣovāca ,
gurormama gurustvaṁ vai yato daivatadaivatam ,
devātidevastasmāttvaṁ saktūnādatsva me vibho.
50. snuṣā uvāca guroḥ mama guruḥ tvam vai yataḥ daivatadaivatam
devātidevaḥ tasmāt tvam saktūn ādatva me vibho
50. snuṣā uvāca vibho tvam mama guroḥ guruḥ vai yataḥ
daivatadaivatam devātidevaḥ tasmāt tvam me saktūn ādatva
50. The daughter-in-law said: 'You are indeed the preceptor (guru) of my preceptor (guru), for you are the god of gods, the supreme deity (devātideva). Therefore, O Lord, please accept the roasted grain flour from me.'
देहः प्राणश्च धर्मश्च शुश्रूषार्थमिदं गुरोः ।
तव विप्र प्रसादेन लोकान्प्राप्स्याम्यभीप्सितान् ॥५१॥
51. dehaḥ prāṇaśca dharmaśca śuśrūṣārthamidaṁ guroḥ ,
tava vipra prasādena lokānprāpsyāmyabhīpsitān.
51. dehaḥ prāṇaḥ ca dharmaḥ ca śuśrūṣārtham idam guroḥ
tava vipra prasādena lokān prāpsyāmi abhīpsitān
51. vipra guroḥ idam dehaḥ prāṇaḥ ca dharmaḥ ca
śuśrūṣārtham tava prasādena lokān prāpsyāmi abhīpsitān
51. This body, my life (prāṇa), and my natural law (dharma) are for the purpose of serving the preceptor (guru). O Brāhmaṇa, by your grace, I shall attain the desired realms.
अवेक्ष्या इति कृत्वा त्वं दृढभक्त्येति वा द्विज ।
चिन्त्या ममेयमिति वा सक्तूनादातुमर्हसि ॥५२॥
52. avekṣyā iti kṛtvā tvaṁ dṛḍhabhaktyeti vā dvija ,
cintyā mameyamiti vā saktūnādātumarhasi.
52. avekṣyā iti kṛtvā tvam dṛḍhabhaktyā iti vā dvija
cintyā mama iyam iti vā saktūn ādātum arhasi
52. dvija tvam saktūn ādātum arhasi mama iyam cintyā iti vā,
dṛḍhabhaktyā avekṣyā iti kṛtvā vā
52. O brahmin, you should accept the barley flour, either by thinking 'this (offering) is to be regarded as mine (for me to accept)', or by acknowledging your (the giver's) firm devotion (bhakti).
श्वशुर उवाच ।
अनेन नित्यं साध्वी त्वं शीलवृत्तेन शोभसे ।
या त्वं धर्मव्रतोपेता गुरुवृत्तिमवेक्षसे ॥५३॥
53. śvaśura uvāca ,
anena nityaṁ sādhvī tvaṁ śīlavṛttena śobhase ,
yā tvaṁ dharmavratopetā guruvṛttimavekṣase.
53. śvaśura uvāca anena nityaṃ sādhvī tvam śīlavṛttena
śobhase yā tvam dharmavratopetā guruvṛttim avekṣase
53. śvaśura uvāca tvam sādhvī anena nityaṃ śīlavṛttena
śobhase yā tvam dharmavratopetā guruvṛttim avekṣase
53. The father-in-law said: 'By this, you, virtuous woman, always shine through your excellent character, as you are devoted to the vow of natural law (dharma) and observe your duty towards elders (vṛtti).'
तस्मात्सक्तून्ग्रहीष्यामि वधूर्नार्हसि वञ्चनाम् ।
गणयित्वा महाभागे त्वं हि धर्मभृतां वरा ॥५४॥
54. tasmātsaktūngrahīṣyāmi vadhūrnārhasi vañcanām ,
gaṇayitvā mahābhāge tvaṁ hi dharmabhṛtāṁ varā.
54. tasmāt saktūn grahīṣyāmi vadhūḥ na arhasi vañcanām
gaṇayitvā mahābhāge tvam hi dharmabhṛtām varā
54. tasmāt saktūn grahīṣyāmi vadhūḥ tvam vañcanām na
arhasi hi mahābhāge tvam gaṇayitvā dharmabhṛtām varā
54. Therefore, I will accept the barley flour. O daughter-in-law, you do not deserve disappointment, for, O greatly fortunate one, (when all is) considered, you are indeed the foremost among those who uphold natural law (dharma).
इत्युक्त्वा तानुपादाय सक्तून्प्रादाद्द्विजातये ।
ततस्तुष्टोऽभवद्विप्रस्तस्य साधोर्महात्मनः ॥५५॥
55. ityuktvā tānupādāya saktūnprādāddvijātaye ,
tatastuṣṭo'bhavadviprastasya sādhormahātmanaḥ.
55. iti uktvā tān upādāya saktūn prādāt dvijātaye
tataḥ tuṣṭaḥ abhavat vipraḥ tasya sādhoḥ mahātmanaḥ
55. iti uktvā tān saktūn upādāya dvijātaye prādāt
tataḥ vipraḥ tasya sādhoḥ mahātmanaḥ tuṣṭaḥ abhavat
55. Having spoken thus, and having accepted that barley flour, he (the father-in-law) offered it (to be consumed) as a brahmin. Thereupon, the brahmin (father-in-law) became pleased with that virtuous, great-souled person (the daughter-in-law).
प्रीतात्मा स तु तं वाक्यमिदमाह द्विजर्षभम् ।
वाग्मी तदा द्विजश्रेष्ठो धर्मः पुरुषविग्रहः ॥५६॥
56. prītātmā sa tu taṁ vākyamidamāha dvijarṣabham ,
vāgmī tadā dvijaśreṣṭho dharmaḥ puruṣavigrahaḥ.
56. prītātmā sa tu tam vākyam idam āha dvijarṣabham
vāgmī tadā dvijaśreṣṭhaḥ dharmaḥ puruṣavigrahaḥ
56. sa tu prītātmā vāgmī dvijaśreṣṭhaḥ puruṣavigrahaḥ
dharmaḥ tadā idam vākyam tam dvijarṣabham āha
56. But that happy-souled, eloquent best of the twice-born, (dharma) in human form, then spoke this word to that foremost brahmin.
शुद्धेन तव दानेन न्यायोपात्तेन यत्नतः ।
यथाशक्ति विमुक्तेन प्रीतोऽस्मि द्विजसत्तम ॥५७॥
57. śuddhena tava dānena nyāyopāttena yatnataḥ ,
yathāśakti vimuktena prīto'smi dvijasattama.
57. śuddhena tava dānena nyāyopāttena yatnataḥ
yathāśakti vimuktena prītaḥ asmi dvijasattama
57. dvijasattama tava śuddhena nyāyopāttena yatnataḥ
yathāśakti vimuktena dānena prītaḥ asmi
57. O best of brahmins, I am pleased by your pure gift (dāna), acquired righteously, and offered diligently according to your capacity.
अहो दानं घुष्यते ते स्वर्गे स्वर्गनिवासिभिः ।
गगनात्पुष्पवर्षं च पश्यस्व पतितं भुवि ॥५८॥
58. aho dānaṁ ghuṣyate te svarge svarganivāsibhiḥ ,
gaganātpuṣpavarṣaṁ ca paśyasva patitaṁ bhuvi.
58. aho dānam ghuṣyate te svarge svarganivāsibhiḥ
gaganāt puṣpavarṣam ca paśyasva patitam bhuvi
58. aho te dānam svarge svarganivāsibhiḥ ghuṣyate
ca gaganāt bhuvi patitam puṣpavarṣam paśyasva
58. Oh, your gift (dāna) is proclaimed in heaven by the celestial dwellers! And behold the shower of flowers falling from the sky to the earth.
सुरर्षिदेवगन्धर्वा ये च देवपुरःसराः ।
स्तुवन्तो देवदूताश्च स्थिता दानेन विस्मिताः ॥५९॥
59. surarṣidevagandharvā ye ca devapuraḥsarāḥ ,
stuvanto devadūtāśca sthitā dānena vismitāḥ.
59. surarṣidevagandharvāḥ ye ca devapuraḥsarāḥ
stuvantaḥ devadūtāḥ ca sthitāḥ dānena vismitāḥ
59. surarṣidevagandharvāḥ ca ye devapuraḥsarāḥ ca
devadūtāḥ stuvantaḥ dānena vismitāḥ sthitāḥ
59. Divine sages, gods, Gandharvas, and those led by the gods, as well as divine messengers, stood there praising and astonished by the gift (dāna).
ब्रह्मर्षयो विमानस्था ब्रह्मलोकगताश्च ये ।
काङ्क्षन्ते दर्शनं तुभ्यं दिवं गच्छ द्विजर्षभ ॥६०॥
60. brahmarṣayo vimānasthā brahmalokagatāśca ye ,
kāṅkṣante darśanaṁ tubhyaṁ divaṁ gaccha dvijarṣabha.
60. brahmarṣayaḥ vimānasthāḥ brahmalokagatāḥ ca ye
kāṅkṣante darśanaṃ tubhyaṃ divaṃ gaccha dvijarṣabha
60. ye brahmarṣayaḥ vimānasthāḥ ca brahmalokagatāḥ
tubhyaṃ darśanaṃ kāṅkṣante dvijarṣabha divaṃ gaccha
60. Even the brahmin sages (brahmarṣi) residing in celestial vehicles and those who have reached the realm of Brahmā (brahmaloka) long for your sight. Therefore, O best among the twice-born (dvija), go to heaven.
पितृलोकगताः सर्वे तारिताः पितरस्त्वया ।
अनागताश्च बहवः सुबहूनि युगानि च ॥६१॥
61. pitṛlokagatāḥ sarve tāritāḥ pitarastvayā ,
anāgatāśca bahavaḥ subahūni yugāni ca.
61. pitṛlokagatāḥ sarve tāritāḥ pitaraḥ tvayā
anāgatāḥ ca bahavaḥ subahūni yugāni ca
61. tvayā pitṛlokagatāḥ sarve pitaraḥ tāritāḥ
ca subahūni yugāni bahavaḥ anāgatāḥ ca
61. All your ancestors (pitṛ), even those who had already gone to the realm of ancestors (pitṛloka), have been liberated by you. And many others, for very many ages, are yet to arrive.
ब्रह्मचर्येण यज्ञेन दानेन तपसा तथा ।
अगह्वरेण धर्मेण तस्माद्गच्छ दिवं द्विज ॥६२॥
62. brahmacaryeṇa yajñena dānena tapasā tathā ,
agahvareṇa dharmeṇa tasmādgaccha divaṁ dvija.
62. brahmacaryeṇa yajñena dānena tapasā tathā
agahvareṇa dharmeṇa tasmāt gaccha divaṃ dvija
62. brahmacaryeṇa yajñena dānena tathā tapasā
agahvareṇa dharmeṇa tasmāt dvija divaṃ gaccha
62. Through celibacy, Vedic ritual (yajña), charity, and austerity (tapas), as well as by your unobstructed adherence to natural law (dharma), therefore, O twice-born, go to heaven.
श्रद्धया परया यस्त्वं तपश्चरसि सुव्रत ।
तस्माद्देवास्तवानेन प्रीता द्विजवरोत्तम ॥६३॥
63. śraddhayā parayā yastvaṁ tapaścarasi suvrata ,
tasmāddevāstavānena prītā dvijavarottama.
63. śraddhayā parayā yaḥ tvaṃ tapaḥ carasi suvrata
tasmāt devāḥ tava anena prītāḥ dvijavarottama
63. suvrata dvijavarottama yaḥ tvaṃ parayā śraddhayā
tapaḥ carasi tasmāt devāḥ anena tava prītāḥ
63. O virtuous one, because you perform austerity (tapas) with supreme faith (śraddhā), therefore, the gods are pleased by this of yours, O best among the excellent twice-born (dvija).
सर्वस्वमेतद्यस्मात्ते त्यक्तं शुद्धेन चेतसा ।
कृच्छ्रकाले ततः स्वर्गो जितोऽयं तव कर्मणा ॥६४॥
64. sarvasvametadyasmātte tyaktaṁ śuddhena cetasā ,
kṛcchrakāle tataḥ svargo jito'yaṁ tava karmaṇā.
64. sarvasvam etat yasmāt te tyaktam śuddhena cetasā
kṛcchrakāle tataḥ svargaḥ jitaḥ ayam tava karmaṇā
64. yasmāt etat sarvasvam te śuddhena cetasā kṛcchrakāle tyaktam,
tataḥ ayam svargaḥ tava karmaṇā jitaḥ
64. Because all of this was abandoned by you with a pure heart during a time of hardship, this heavenly realm has therefore been conquered by your action (karma).
क्षुधा निर्णुदति प्रज्ञां धर्म्यां बुद्धिं व्यपोहति ।
क्षुधापरिगतज्ञानो धृतिं त्यजति चैव ह ॥६५॥
65. kṣudhā nirṇudati prajñāṁ dharmyāṁ buddhiṁ vyapohati ,
kṣudhāparigatajñāno dhṛtiṁ tyajati caiva ha.
65. kṣudhā nirṇudati prajñām dharmyām buddhim vyapohati
kṣudhāparigatjñānaḥ dhṛtim tyajati ca eva ha
65. kṣudhā prajñām nirṇudati ca dharmyām buddhim vyapohati.
kṣudhāparigatjñānaḥ dhṛtim tyajati ca eva ha
65. Hunger dispels wisdom (prajñā) and drives away an intellect (buddhi) aligned with natural law (dharma). Indeed, one whose understanding is overwhelmed by hunger abandons fortitude.
बुभुक्षां जयते यस्तु स स्वर्गं जयते ध्रुवम् ।
यदा दानरुचिर्भवति तदा धर्मो न सीदति ॥६६॥
66. bubhukṣāṁ jayate yastu sa svargaṁ jayate dhruvam ,
yadā dānarucirbhavati tadā dharmo na sīdati.
66. bubhukṣām jayate yaḥ tu saḥ svargam jayate dhruvam
yadā dānaruciḥ bhavati tadā dharmaḥ na sīdati
66. yaḥ tu bubhukṣām jayate,
saḥ svargam dhruvam jayate.
yadā dānaruciḥ bhavati,
tadā dharmaḥ na sīdati.
66. Indeed, whoever conquers hunger certainly conquers the heavenly realm. When an inclination for giving (dāna) arises, then natural law (dharma) does not falter.
अनवेक्ष्य सुतस्नेहं कलत्रस्नेहमेव च ।
धर्ममेव गुरुं ज्ञात्वा तृष्णा न गणिता त्वया ॥६७॥
67. anavekṣya sutasnehaṁ kalatrasnehameva ca ,
dharmameva guruṁ jñātvā tṛṣṇā na gaṇitā tvayā.
67. anavekṣya sutasneham kalatrasneham eva ca
dharmam eva gurum jñātvā tṛṣṇā na gaṇitā tvayā
67. sutasneham kalatrasneham eva ca anavekṣya,
dharmam eva gurum jñātvā,
tvayā tṛṣṇā na gaṇitā.
67. Disregarding attachment to your son and even attachment to your wife, and having recognized natural law (dharma) alone as your true guide (guru), you did not account for worldly craving.
द्रव्यागमो नृणां सूक्ष्मः पात्रे दानं ततः परम् ।
कालः परतरो दानाच्छ्रद्धा चापि ततः परा ॥६८॥
68. dravyāgamo nṛṇāṁ sūkṣmaḥ pātre dānaṁ tataḥ param ,
kālaḥ parataro dānācchraddhā cāpi tataḥ parā.
68. dravya-āgamaḥ nṛṇām sūkṣmaḥ pātre dānam tataḥ param
kālaḥ parataraḥ dānāt śraddhā ca api tataḥ parā
68. The acquisition of wealth for human beings is a subtle matter. Giving to a worthy recipient is considered superior to that. The appropriate time for giving is even more important than the act of giving. And faith (śraddhā) is considered superior to all of these.
स्वर्गद्वारं सुसूक्ष्मं हि नरैर्मोहान्न दृश्यते ।
स्वर्गार्गलं लोभबीजं रागगुप्तं दुरासदम् ॥६९॥
69. svargadvāraṁ susūkṣmaṁ hi narairmohānna dṛśyate ,
svargārgalaṁ lobhabījaṁ rāgaguptaṁ durāsadam.
69. svargadvāram susūkṣmam hi naraiḥ mohāt na dṛśyate
svarga-argalam lobha-bījam rāga-guptam durāsadam
69. Indeed, the gateway to heaven is very subtle and is not perceived by people due to delusion. The obstacle to heaven is the seed of avarice, concealed by attachment, and very difficult to overcome.
तत्तु पश्यन्ति पुरुषा जितक्रोधा जितेन्द्रियाः ।
ब्राह्मणास्तपसा युक्ता यथाशक्तिप्रदायिनः ॥७०॥
70. tattu paśyanti puruṣā jitakrodhā jitendriyāḥ ,
brāhmaṇāstapasā yuktā yathāśaktipradāyinaḥ.
70. tat tu paśyanti puruṣāḥ jita-krodhāḥ jita-indriyāḥ
brāhmaṇāḥ tapasā yuktāḥ yathā-śakti-pradāyinaḥ
70. However, that (the subtle gate and its obstruction) is perceived by persons (puruṣa) who have conquered anger and subdued their senses, as well as by Brahmins who are endowed with spiritual discipline (tapas) and who give according to their ability.
सहस्रशक्तिश्च शतं शतशक्तिर्दशापि च ।
दद्यादपश्च यः शक्त्या सर्वे तुल्यफलाः स्मृताः ॥७१॥
71. sahasraśaktiśca śataṁ śataśaktirdaśāpi ca ,
dadyādapaśca yaḥ śaktyā sarve tulyaphalāḥ smṛtāḥ.
71. sahasra-śaktiḥ ca śatam śata-śaktiḥ daśa api ca
dadyāt apaḥ ca yaḥ śaktyā sarve tulya-phalāḥ smṛtāḥ
71. One with a thousand units of capacity (śakti) gives a hundred, and one with a hundred units of capacity gives ten. But whoever gives even water according to their ability (śakti) – all such individuals are considered to achieve equal results.
रन्तिदेवो हि नृपतिरपः प्रादादकिंचनः ।
शुद्धेन मनसा विप्र नाकपृष्ठं ततो गतः ॥७२॥
72. rantidevo hi nṛpatirapaḥ prādādakiṁcanaḥ ,
śuddhena manasā vipra nākapṛṣṭhaṁ tato gataḥ.
72. Rantidevaḥ hi nṛpatiḥ apaḥ prādāt akiñcanaḥ
śuddhena manasā vipra nākapṛṣṭham tataḥ gataḥ
72. vipra Rantidevaḥ nṛpatiḥ akiñcanaḥ hi apaḥ
prādāt śuddhena manasā tataḥ nākapṛṣṭham gataḥ
72. King Rantideva, though possessing nothing, indeed gave water. With a pure mind, O brahmin, he thereupon went to the highest heaven.
न धर्मः प्रीयते तात दानैर्दत्तैर्महाफलैः ।
न्यायलब्धैर्यथा सूक्ष्मैः श्रद्धापूतैः स तुष्यति ॥७३॥
73. na dharmaḥ prīyate tāta dānairdattairmahāphalaiḥ ,
nyāyalabdhairyathā sūkṣmaiḥ śraddhāpūtaiḥ sa tuṣyati.
73. na dharmaḥ prīyate tāta dānaiḥ dattaiḥ mahāphalaiḥ
nyāyalabdhaiḥ yathā sūkṣmaiḥ śraddhāpūtaiḥ sa tuṣyati
73. tāta dharmaḥ mahāphalaiḥ dattaiḥ dānaiḥ na prīyate
yathā nyāyalabdhaiḥ sūkṣmaiḥ śraddhāpūtaiḥ sa tuṣyati
73. O child, the natural law (dharma) is not pleased by opulent gifts. Rather, it is satisfied by small offerings, justly obtained and purified by faith (śraddhā).
गोप्रदानसहस्राणि द्विजेभ्योऽदान्नृगो नृपः ।
एकां दत्त्वा स पारक्यां नरकं समवाप्तवान् ॥७४॥
74. gopradānasahasrāṇi dvijebhyo'dānnṛgo nṛpaḥ ,
ekāṁ dattvā sa pārakyāṁ narakaṁ samavāptavān.
74. gopradānasahasrāṇi dvijebhyaḥ adāt nṛgaḥ nṛpaḥ
ekām dattvā sa pārakyām narakam samavāptavān
74. nṛpaḥ Nṛgaḥ dvijebhyaḥ gopradānasahasrāṇi adāt
saḥ pārakyām ekām dattvā narakam samavāptavān
74. King Nṛga gave thousands of cows as gifts to brahmins. However, by giving away a single cow that belonged to another, he obtained hell.
आत्ममांसप्रदानेन शिबिरौशीनरो नृपः ।
प्राप्य पुण्यकृताँल्लोकान्मोदते दिवि सुव्रतः ॥७५॥
75. ātmamāṁsapradānena śibirauśīnaro nṛpaḥ ,
prāpya puṇyakṛtāँllokānmodate divi suvrataḥ.
75. ātmamāṃsapradānena śibiḥ auśīnaraḥ nṛpaḥ
prāpya puṇyakṛtān lokān modate divi suvratāḥ
75. auśīnaraḥ nṛpaḥ suvratāḥ śibiḥ ātmamāṃsapradānena
puṇyakṛtān lokān prāpya divi modate
75. King Śibi, the descendant of Uśīnara, a man of excellent vows, by offering his own flesh, attained the worlds of the virtuous and rejoices in heaven.
विभवे न नृणां पुण्यं स्वशक्त्या स्वर्जितं सताम् ।
न यज्ञैर्विविधैर्विप्र यथान्यायेन संचितैः ॥७६॥
76. vibhave na nṛṇāṁ puṇyaṁ svaśaktyā svarjitaṁ satām ,
na yajñairvividhairvipra yathānyāyena saṁcitaiḥ.
76. vibhave na nṛṇām puṇyam svaśaktyā svarjitam satām
| na yajñaiḥ vividhaiḥ vipra yathānyāyena saṃcitaiḥ
76. vipra,
satām nṛṇām svaśaktyā svarjitam puṇyam vibhave na vividhaiḥ yathānyāyena saṃcitaiḥ yajñaiḥ na
76. O brahmin (vipra), the merit (puṇya) of righteous people, earned by their own effort, is not found in prosperity. Nor is it found through various Vedic rituals (yajñaiḥ), even if accumulated according to proper rule.
क्रोधो दानफलं हन्ति लोभात्स्वर्गं न गच्छति ।
न्यायवृत्तिर्हि तपसा दानवित्स्वर्गमश्नुते ॥७७॥
77. krodho dānaphalaṁ hanti lobhātsvargaṁ na gacchati ,
nyāyavṛttirhi tapasā dānavitsvargamaśnute.
77. krodhaḥ dānaphalam hanti lobhāt svargam na gacchati
| nyāyavṛttiḥ hi tapasā dānavit svargam aśnute
77. krodhaḥ dānaphalam hanti lobhāt svargam na gacchati hi,
nyāyavṛttiḥ dānavit tapasā svargam aśnute
77. Anger destroys the fruit of giving (dāna). From greed, one does not go to heaven. Indeed, one who lives righteously, through spiritual discipline (tapas), and understands giving (dāna), attains heaven.
न राजसूयैर्बहुभिरिष्ट्वा विपुलदक्षिणैः ।
न चाश्वमेधैर्बहुभिः फलं सममिदं तव ॥७८॥
78. na rājasūyairbahubhiriṣṭvā vipuladakṣiṇaiḥ ,
na cāśvamedhairbahubhiḥ phalaṁ samamidaṁ tava.
78. na rājasūyaiḥ bahubhiḥ iṣṭvā vipuladakṣiṇaiḥ | na
ca aśvamedhaiḥ bahubhiḥ phalam samam idam tava
78. tava idam samam phalam bahubhiḥ vipuladakṣiṇaiḥ
rājasūyaiḥ iṣṭvā na ca bahubhiḥ aśvamedhaiḥ na
78. Even by performing many royal consecration Vedic rituals (rājasūyaiḥ) with ample offerings, and by many horse Vedic rituals (aśvamedhaiḥ), a fruit equal to this one (idam phalam) of yours (tava) is not obtained.
सक्तुप्रस्थेन हि जितो ब्रह्मलोकस्त्वयानघ ।
विरजो ब्रह्मभवनं गच्छ विप्र यथेच्छकम् ॥७९॥
79. saktuprasthena hi jito brahmalokastvayānagha ,
virajo brahmabhavanaṁ gaccha vipra yathecchakam.
79. saktuprasthena hi jitaḥ brahmalokaḥ tvayā anagha
| virajaḥ brahmabhavanam gaccha vipra yathecchakam
79. anagha,
hi,
tvayā saktuprasthena brahmalokaḥ jitaḥ vipra,
virajaḥ brahmabhavanam gaccha yathecchakam
79. Indeed (hi), by a measure of barley flour, the world of brahman (brahmaloka) has been conquered by you, O sinless one (anagha). Go, O brahmin (vipra), to the stainless abode of brahman (brahmabhavanam), as you desire.
सर्वेषां वो द्विजश्रेष्ठ दिव्यं यानमुपस्थितम् ।
आरोहत यथाकामं धर्मोऽस्मि द्विज पश्य माम् ॥८०॥
80. sarveṣāṁ vo dvijaśreṣṭha divyaṁ yānamupasthitam ,
ārohata yathākāmaṁ dharmo'smi dvija paśya mām.
80. sarveṣām vaḥ dvijaśreṣṭha divyam yānam upasthitam
ārohata yathākāmam dharmaḥ asmi dvija paśya mām
80. dvijaśreṣṭha vaḥ sarveṣām divyam yānam upasthitam
yathākāmam ārohata dvija dharmaḥ asmi mām paśya
80. O best among the twice-born (dvija), a divine vehicle has arrived for all of you. Ascend it as you desire. I am the natural law (dharma), O twice-born (dvija); see me.
पावितो हि त्वया देहो लोके कीर्तिः स्थिरा च ते ।
सभार्यः सहपुत्रश्च सस्नुषश्च दिवं व्रज ॥८१॥
81. pāvito hi tvayā deho loke kīrtiḥ sthirā ca te ,
sabhāryaḥ sahaputraśca sasnuṣaśca divaṁ vraja.
81. pāvitaḥ hi tvayā dehaḥ loke kīrtiḥ sthirā ca te
sabhāryaḥ sahaputraḥ ca sasnuṣaḥ ca divam vraja
81. tvayā dehaḥ hi pāvitaḥ ca te kīrtiḥ loke sthirā
sabhāryaḥ sahaputraḥ ca sasnuṣaḥ ca divam vraja
81. Indeed, your body has been purified by you, and your fame in the world is permanent. Go to heaven with your wife, your son, and your daughter-in-law.
इत्युक्तवाक्यो धर्मेण यानमारुह्य स द्विजः ।
सभार्यः ससुतश्चापि सस्नुषश्च दिवं ययौ ॥८२॥
82. ityuktavākyo dharmeṇa yānamāruhya sa dvijaḥ ,
sabhāryaḥ sasutaścāpi sasnuṣaśca divaṁ yayau.
82. iti uktavākyaḥ dharmeṇa yānam āruhya saḥ dvijaḥ
sabhāryaḥ sasutaḥ ca api sasnuṣaḥ ca divam yayau
82. dharmeṇa iti uktavākyaḥ saḥ dvijaḥ yānam āruhya
sabhāryaḥ sasutaḥ ca api sasnuṣaḥ ca divam yayau
82. Having been addressed thus by the natural law (dharma), that twice-born (dvija), after ascending the vehicle, went to heaven with his wife, son, and also his daughter-in-law.
तस्मिन्विप्रे गते स्वर्गं ससुते सस्नुषे तदा ।
भार्याचतुर्थे धर्मज्ञे ततोऽहं निःसृतो बिलात् ॥८३॥
83. tasminvipre gate svargaṁ sasute sasnuṣe tadā ,
bhāryācaturthe dharmajñe tato'haṁ niḥsṛto bilāt.
83. tasmin vipre gate svargam sasute sasnuṣe tadā
bhāryācaturthe dharmajñe tataḥ aham niḥsṛtaḥ bilāt
83. tasmin vipre dharmajñe svargam gate sasute sasnuṣe
bhāryācaturthe tadā tataḥ aham bilāt niḥsṛtaḥ
83. When that brahmin, a knower of natural law (dharma), had gone to heaven, accompanied by his son, daughter-in-law, and wife (as the fourth member of the group), then I emerged from the cave.
ततस्तु सक्तुगन्धेन क्लेदेन सलिलस्य च ।
दिव्यपुष्पावमर्दाच्च साधोर्दानलवैश्च तैः ।
विप्रस्य तपसा तस्य शिरो मे काञ्चनीकृतम् ॥८४॥
84. tatastu saktugandhena kledena salilasya ca ,
divyapuṣpāvamardācca sādhordānalavaiśca taiḥ ,
viprasya tapasā tasya śiro me kāñcanīkṛtam.
84. tataḥ tu saktugandhena kledena
salilasya ca divyapuṣpāvamardāt ca
sādhoḥ dānalavaiḥ ca taiḥ viprasya
tapasā tasya śiraḥ me kāñcanīkṛtam
84. Indeed, my head was made golden by the fragrance of barley flour, by the moisture of water, by the crushed divine flowers, and by those small charitable offerings (dāna) of a righteous man, as well as by the spiritual discipline (tapas) of that brahmin.
तस्य सत्याभिसंधस्य सूक्ष्मदानेन चैव ह ।
शरीरार्धं च मे विप्राः शातकुम्भमयं कृतम् ।
पश्यतेदं सुविपुलं तपसा तस्य धीमतः ॥८५॥
85. tasya satyābhisaṁdhasya sūkṣmadānena caiva ha ,
śarīrārdhaṁ ca me viprāḥ śātakumbhamayaṁ kṛtam ,
paśyatedaṁ suvipulaṁ tapasā tasya dhīmataḥ.
85. tasya satyābhisandhasya sūkṣmadānena
ca eva ha śarīrārdham ca me viprāḥ
śātakumbhamayam kṛtam paśyata
idam suvipulam tapasā tasya dhīmataḥ
85. O brahmins, half of my body was made of pure gold (śātakumbha) by the subtle charitable offering (dāna) of that truthful man, and by the spiritual discipline (tapas) of that wise one. Behold this immense (transformation).
कथमेवंविधं मे स्यादन्यत्पार्श्वमिति द्विजाः ।
तपोवनानि यज्ञांश्च हृष्टोऽभ्येमि पुनः पुनः ॥८६॥
86. kathamevaṁvidhaṁ me syādanyatpārśvamiti dvijāḥ ,
tapovanāni yajñāṁśca hṛṣṭo'bhyemi punaḥ punaḥ.
86. katham evamvidham me syāt anyat pārśvam iti dvijāḥ
tapovanāni yajñān ca hṛṣṭaḥ abhyemi punaḥ punaḥ
86. O brahmins (dvija), wondering 'how could my other side become like this?' I joyfully approach forest hermitages and perform Vedic rituals (yajña) again and again.
यज्ञं त्वहमिमं श्रुत्वा कुरुराजस्य धीमतः ।
आशया परया प्राप्तो न चाहं काञ्चनीकृतः ॥८७॥
87. yajñaṁ tvahamimaṁ śrutvā kururājasya dhīmataḥ ,
āśayā parayā prāpto na cāhaṁ kāñcanīkṛtaḥ.
87. yajñam tu aham imam śrutvā kururājasya dhīmataḥ
āśayā parayā prāptaḥ na ca aham kāñcanīkṛtaḥ
87. But having heard of this Vedic ritual (yajña) by the wise king of the Kurus, I arrived with immense hope, yet I was not made golden.
ततो मयोक्तं तद्वाक्यं प्रहस्य द्विजसत्तमाः ।
सक्तुप्रस्थेन यज्ञोऽयं संमितो नेति सर्वथा ॥८८॥
88. tato mayoktaṁ tadvākyaṁ prahasya dvijasattamāḥ ,
saktuprasthena yajño'yaṁ saṁmito neti sarvathā.
88. tataḥ mayā uktam tat vākyam prahasya dvijasattamāḥ
ayam saktuprasthena yajñaḥ sammitaḥ na iti sarvathā
88. he dvijasattamāḥ tataḥ prahasya mayā tat vākyam uktam
iti ayam yajñaḥ saktuprasthena sarvathā na sammitaḥ
88. Then, having laughed, I said to the best among the brahmins, "O best among brahmins, this great Vedic ritual (yajña) is by no means comparable to merely a prastha of barley flour."
सक्तुप्रस्थलवैस्तैर्हि तदाहं काञ्चनीकृतः ।
न हि यज्ञो महानेष सदृशस्तैर्मतो मम ॥८९॥
89. saktuprasthalavaistairhi tadāhaṁ kāñcanīkṛtaḥ ,
na hi yajño mahāneṣa sadṛśastairmato mama.
89. saktuprasthalavaiḥ taiḥ hi tadā aham kāñcanīkṛtaḥ
na hi eṣaḥ mahān yajñaḥ sadṛśaḥ taiḥ mataḥ mama
89. hi tadā aham taiḥ saktuprasthalavaiḥ kāñcanīkṛtaḥ
na hi eṣaḥ mahān yajñaḥ taiḥ sadṛśaḥ mama mataḥ
89. For indeed, I was made golden by those very particles of barley flour then. This great Vedic ritual (yajña) is certainly not considered by me to be comparable to them.
वैशंपायन उवाच ।
इत्युक्त्वा नकुलः सर्वान्यज्ञे द्विजवरांस्तदा ।
जगामादर्शनं राजन्विप्रास्ते च ययुर्गृहान् ॥९०॥
90. vaiśaṁpāyana uvāca ,
ityuktvā nakulaḥ sarvānyajñe dvijavarāṁstadā ,
jagāmādarśanaṁ rājanviprāste ca yayurgṛhān.
90. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca iti uktvā nakulaḥ sarvān yajñe dvijavarān
tadā jagāma adarśanam rājan viprāḥ te ca yayuḥ gṛhān
90. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca he rājan iti uktvā nakulaḥ tadā yajñe
sarvān dvijavarān adarśanam jagāma ca te viprāḥ gṛhān yayuḥ
90. Vaiśampāyana said: "Having spoken thus to all the best of the brahmins at the Vedic ritual (yajña), Nakula then disappeared, O King, and those brahmins also returned to their homes."
एतत्ते सर्वमाख्यातं मया परपुरंजय ।
यदाश्चर्यमभूत्तस्मिन्वाजिमेधे महाक्रतौ ॥९१॥
91. etatte sarvamākhyātaṁ mayā parapuraṁjaya ,
yadāścaryamabhūttasminvājimedhe mahākratau.
91. etat te sarvam ākhyātam mayā parapuraṃjaya
yat āścaryam abhūt tasmin vājimedhe mahākratau
91. he parapuraṃjaya mayā etat sarvam te ākhyātam
yat āścaryam tasmin vājimedhe mahākratau abhūt
91. O conqueror of enemy cities, I have narrated to you all of this wonderful event that occurred during that great Horse Vedic ritual (vājimedha).
न विस्मयस्ते नृपते यज्ञे कार्यः कथंचन ।
ऋषिकोटिसहस्राणि तपोभिर्ये दिवं गताः ॥९२॥
92. na vismayaste nṛpate yajñe kāryaḥ kathaṁcana ,
ṛṣikoṭisahasrāṇi tapobhirye divaṁ gatāḥ.
92. na vismayaḥ te nṛpate yajñe kāryaḥ kathañcana
ṛṣikoṭisahasrāṇi tapobhiḥ ye divam gatāḥ
92. nṛpate te yajñe kathañcana vismayaḥ na kāryaḥ
ye ṛṣikoṭisahasrāṇi tapobhiḥ divam gatāḥ
92. O king, you should not feel any astonishment regarding the (Vedic ritual) yajña, because thousands of crores of sages have attained heaven through their ascetic practices (tapas).
अद्रोहः सर्वभूतेषु संतोषः शीलमार्जवम् ।
तपो दमश्च सत्यं च दानं चेति समं मतम् ॥९३॥
93. adrohaḥ sarvabhūteṣu saṁtoṣaḥ śīlamārjavam ,
tapo damaśca satyaṁ ca dānaṁ ceti samaṁ matam.
93. adrohaḥ sarvabhūteṣu santoṣaḥ śīlam ārjavam
tapaḥ damaḥ ca satyam ca dānam ca iti samam matam
93. sarvabhūteṣu adrohaḥ santoṣaḥ śīlam ārjavam
tapaḥ damaḥ ca satyam ca dānam ca iti samam matam
93. Non-hostility towards all beings, contentment, virtuous conduct, straightforwardness, ascetic practice (tapas), self-control, truthfulness, and charity – these are considered equally important.