Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-49

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वासुदेव उवाच ।
शृणु कौन्तेय रामस्य मया यावत्परिश्रुतम् ।
महर्षीणां कथयतां कारणं तस्य जन्म च ॥१॥
1. vāsudeva uvāca ,
śṛṇu kaunteya rāmasya mayā yāvatpariśrutam ,
maharṣīṇāṁ kathayatāṁ kāraṇaṁ tasya janma ca.
1. vāsudevaḥ uvāca śṛṇu kaunteya rāmasya mayā yāvat
pariśrutam maharṣīṇām kathayatām kāraṇam tasya janma ca
1. vāsudevaḥ uvāca kaunteya mayā maharṣīṇām kathayatām
tasya rāmasya kāraṇam janma ca yāvat pariśrutam śṛṇu
1. Vāsudeva said: O son of Kuntī (Kaunteya), listen to all that I have heard from the great sages (maharṣīs), as they narrated the reason for his (Rama's) birth and his origin.
यथा च जामदग्न्येन कोटिशः क्षत्रिया हताः ।
उद्भूता राजवंशेषु ये भूयो भारते हताः ॥२॥
2. yathā ca jāmadagnyena koṭiśaḥ kṣatriyā hatāḥ ,
udbhūtā rājavaṁśeṣu ye bhūyo bhārate hatāḥ.
2. yathā ca jāmadagnyena koṭiśaḥ kṣatriyāḥ hatāḥ
udbhūtāḥ rājavaṃśeṣu ye bhūyaḥ bhārate hatāḥ
2. ca yathā jāmadagnyena koṭiśaḥ kṣatriyāḥ hatāḥ
ye ca rājavaṃśeṣu udbhūtāḥ bhūyaḥ bhārate hatāḥ
2. And also, how countless warriors (Kṣatriyas) were slain by Jāmadagnya (Paraśurāma), and how those who subsequently reappeared in royal lineages were again slain in Bhārata (India).
जह्नोरजह्नुस्तनयो बल्लवस्तस्य चात्मजः ।
कुशिको नाम धर्मज्ञस्तस्य पुत्रो महीपतिः ॥३॥
3. jahnorajahnustanayo ballavastasya cātmajaḥ ,
kuśiko nāma dharmajñastasya putro mahīpatiḥ.
3. jahnoḥ ajahnuḥ tanayaḥ ballavaḥ tasya ca ātmajaḥ
kuśikaḥ nāma dharma-jñaḥ tasya putraḥ mahī-patiḥ
3. jahnoḥ tanayaḥ ajahnuḥ.
tasya ca ātmajaḥ ballavaḥ.
tasya dharma-jñaḥ kuśikaḥ nāma (āsīt).
tasya putraḥ mahī-patiḥ (āsīt).
3. Jahnu had a son named Ajahnu. His (Ajahnu's) son was Ballava. And his (Ballava's) son was Kuśika, a knower of natural law (dharma). His (Kuśika's) son was a great king.
उग्रं तपः समातिष्ठत्सहस्राक्षसमो भुवि ।
पुत्रं लभेयमजितं त्रिलोकेश्वरमित्युत ॥४॥
4. ugraṁ tapaḥ samātiṣṭhatsahasrākṣasamo bhuvi ,
putraṁ labheyamajitaṁ trilokeśvaramityuta.
4. ugram tapaḥ samātiṣṭhat sahasrākṣa-samaḥ bhuvi
putram labheyam ajitam trilokeśvaram iti uta
4. (Kuśikaḥ) bhuvi sahasrākṣa-samaḥ ugram tapaḥ samātiṣṭhat.
(aham) ajitam trilokeśvaram putram labheyam iti uta.
4. (Kuśika) undertook severe asceticism (tapas) on earth, rivaling Indra (Sahasrākṣa), with the thought, "May I obtain an invincible son, lord of the three worlds!"
तमुग्रतपसं दृष्ट्वा सहस्राक्षः पुरंदरः ।
समर्थः पुत्रजनने स्वयमेवैत्य भारत ॥५॥
5. tamugratapasaṁ dṛṣṭvā sahasrākṣaḥ puraṁdaraḥ ,
samarthaḥ putrajanane svayamevaitya bhārata.
5. tam ugra-tapasam dṛṣṭvā sahasrākṣaḥ purandaraḥ
samarthaḥ putra-janane svayam eva etya bhārata
5. bhārata,
tam ugra-tapasam dṛṣṭvā,
putra-janane samarthaḥ sahasrākṣaḥ purandaraḥ svayam eva etya.
5. O Bhārata, seeing him (Kuśika) engaged in such severe asceticism (tapas), Indra (Sahasrākṣa Purandara), who was capable of generating a son, personally came to him.
पुत्रत्वमगमद्राजंस्तस्य लोकेश्वरेश्वरः ।
गाधिर्नामाभवत्पुत्रः कौशिकः पाकशासनः ॥६॥
6. putratvamagamadrājaṁstasya lokeśvareśvaraḥ ,
gādhirnāmābhavatputraḥ kauśikaḥ pākaśāsanaḥ.
6. putratvam agamat rājan tasya loka-īśvara-īśvaraḥ
gādhiḥ nāma abhavat putraḥ kauśikaḥ pāka-śāsanaḥ
6. rājan,
loka-īśvara-īśvaraḥ pāka-śāsanaḥ tasya putratvam agamat.
gādhiḥ nāma kauśikaḥ putraḥ abhavat.
6. O King, the Lord of Lords of the worlds (Indra), the Chastiser of Pāka, attained sonship to him (Kuśika). Thus, a son named Gādhi, of the Kuśika lineage, was born.
तस्य कन्याभवद्राजन्नाम्ना सत्यवती प्रभो ।
तां गाधिः कविपुत्राय सोर्चीकाय ददौ प्रभुः ॥७॥
7. tasya kanyābhavadrājannāmnā satyavatī prabho ,
tāṁ gādhiḥ kaviputrāya sorcīkāya dadau prabhuḥ.
7. tasya kanyā abhavat rājan nāmnā satyavatī prabho
tām gādhiḥ kaviputrāya saḥ ṛcīkāya dadau prabhuḥ
7. rājan prabho tasya nāmnā satyavatī kanyā abhavat
prabhuḥ gādhiḥ tām kaviputrāya ṛcīkāya dadau
7. O King, O Lord, he had a daughter named Satyavati. King Gadhi gave her to Ṛcīka, the son of Kavi.
ततः प्रीतस्तु कौन्तेय भार्गवः कुरुनन्दन ।
पुत्रार्थे श्रपयामास चरुं गाधेस्तथैव च ॥८॥
8. tataḥ prītastu kaunteya bhārgavaḥ kurunandana ,
putrārthe śrapayāmāsa caruṁ gādhestathaiva ca.
8. tataḥ prītaḥ tu kaunteya bhārgavaḥ kurunandana
putrārthe śrapayāmāsa carum gādheḥ tathā eva ca
8. kaunteya kurunandana tataḥ tu prītaḥ bhārgavaḥ
putrārthe carum śrapayāmāsa tathaiva gādheḥ ca
8. Then, O son of Kunti, O delight of the Kurus, the pleased Bhārgava (Ṛcīka) cooked a sacred rice offering (caru) for the sake of a son (for his wife), and also one for Gadhi's wife.
आहूय चाह तां भार्यामृचीको भार्गवस्तदा ।
उपयोज्यश्चरुरयं त्वया मात्राप्ययं तव ॥९॥
9. āhūya cāha tāṁ bhāryāmṛcīko bhārgavastadā ,
upayojyaścarurayaṁ tvayā mātrāpyayaṁ tava.
9. āhūya ca āha tām bhāryām ṛcīkaḥ bhārgavaḥ tadā
upayojyaḥ caruḥ ayam tvayā mātrā api ayam tava
9. tadā bhārgavaḥ ṛcīkaḥ tām bhāryām āhūya ca āha
ayam caruḥ tvayā upayojyaḥ ayam api tava mātrā
9. Then, having called his wife, Ṛcīka, the descendant of Bhṛgu, said to her, 'This sacred offering (caru) is to be consumed by you, and this one by your mother.'
तस्या जनिष्यते पुत्रो दीप्तिमान्क्षत्रियर्षभः ।
अजय्यः क्षत्रियैर्लोके क्षत्रियर्षभसूदनः ॥१०॥
10. tasyā janiṣyate putro dīptimānkṣatriyarṣabhaḥ ,
ajayyaḥ kṣatriyairloke kṣatriyarṣabhasūdanaḥ.
10. tasyāḥ janiṣyate putraḥ dīptimān kṣatriyarṣabhaḥ
ajayyaḥ kṣatriyaiḥ loke kṣatriyarṣabhasūdanaḥ
10. tasyāḥ putraḥ janiṣyate dīptimān kṣatriyarṣabhaḥ
loke kṣatriyaiḥ ajayyaḥ kṣatriyarṣabhasūdanaḥ
10. To her (Satyavati's mother), a brilliant son will be born, a foremost (kṣatriya) warrior, unconquerable by other kṣatriyas in the world, and a destroyer of excellent kṣatriyas.
तवापि पुत्रं कल्याणि धृतिमन्तं तपोन्वितम् ।
शमात्मकं द्विजश्रेष्ठं चरुरेष विधास्यति ॥११॥
11. tavāpi putraṁ kalyāṇi dhṛtimantaṁ taponvitam ,
śamātmakaṁ dvijaśreṣṭhaṁ carureṣa vidhāsyati.
11. tava api putram kalyāṇi dhṛtimantam tapo'nvitam
śamātmakam dvijaśreṣṭham caruḥ eṣaḥ vidhāsyati
11. kalyāṇi eṣaḥ caruḥ tava putram dhṛtimantam
tapo'nvitam śamātmakam dvijaśreṣṭham api vidhāsyati
11. O auspicious one (kalyāṇi), this oblation will also ensure that your son is steadfast, endowed with ascetic practice (tapas), of a peaceful disposition, and the best among brahmins.
इत्येवमुक्त्वा तां भार्यामृचीको भृगुनन्दनः ।
तपस्यभिरतो धीमाञ्जगामारण्यमेव ह ॥१२॥
12. ityevamuktvā tāṁ bhāryāmṛcīko bhṛgunandanaḥ ,
tapasyabhirato dhīmāñjagāmāraṇyameva ha.
12. iti evam uktvā tām bhāryām ṛcīkaḥ bhṛgunandanaḥ
tapasi abhirataḥ dhīmān jagāma araṇyam eva ha
12. bhṛgunandanaḥ dhīmān ṛcīkaḥ iti evam tām bhāryām
uktvā tapasi abhirataḥ araṇyam eva ha jagāma
12. Having spoken thus to that wife, Ṛcīka, the wise son of Bhṛgu, who was devoted to ascetic practice (tapas), indeed went to the forest.
एतस्मिन्नेव काले तु तीर्थयात्रापरो नृपः ।
गाधिः सदारः संप्राप्त ऋचीकस्याश्रमं प्रति ॥१३॥
13. etasminneva kāle tu tīrthayātrāparo nṛpaḥ ,
gādhiḥ sadāraḥ saṁprāpta ṛcīkasyāśramaṁ prati.
13. etasmin eva kāle tu tīrthayātrāparaḥ nṛpaḥ
gādhiḥ sadāraḥ samprāptaḥ ṛcīkasya āśramam prati
13. tu etasmin eva kāle tīrthayātrāparaḥ nṛpaḥ
gādhiḥ sadāraḥ ṛcīkasya āśramam prati samprāptaḥ
13. At this very time, however, King Gādhi, who was engaged in pilgrimage, arrived at Ṛcīka's hermitage accompanied by his wife.
चरुद्वयं गृहीत्वा तु राजन्सत्यवती तदा ।
भर्तुर्वाक्यादथाव्यग्रा मात्रे हृष्टा न्यवेदयत् ॥१४॥
14. carudvayaṁ gṛhītvā tu rājansatyavatī tadā ,
bharturvākyādathāvyagrā mātre hṛṣṭā nyavedayat.
14. carudvayam gṛhītvā tu rājan satyavatī tadā
bhartuḥ vākyāt atha avyagrā mātre hṛṣṭā nyavedayat
14. rājan tadā satyavatī bhartuḥ vākyāt atha avyagrā
hṛṣṭā carudvayam gṛhītvā mātre nyavedayat
14. O King, Satyavatī then, having taken the two oblations, presented them with delight and without hesitation to her mother, in accordance with her husband's instructions.
माता तु तस्याः कौन्तेय दुहित्रे स्वं चरुं ददौ ।
तस्याश्चरुमथाज्ञातमात्मसंस्थं चकार ह ॥१५॥
15. mātā tu tasyāḥ kaunteya duhitre svaṁ caruṁ dadau ,
tasyāścarumathājñātamātmasaṁsthaṁ cakāra ha.
15. mātā tu tasyāḥ kaunteya duhitre svam carum dadau |
tasyāḥ ca carum atha ajñātam ātmasaṃstham cakāra ha
15. kaunteya tasyāḥ mātā tu svam carum duhitre dadau
atha ha tasyāḥ carum ajñātam ātmasaṃstham cakāra
15. O son of Kunti, her mother gave her own (intended for herself) oblation to her daughter. And then, unknowingly, she herself made the daughter's oblation reside within her own body.
अथ सत्यवती गर्भं क्षत्रियान्तकरं तदा ।
धारयामास दीप्तेन वपुषा घोरदर्शनम् ॥१६॥
16. atha satyavatī garbhaṁ kṣatriyāntakaraṁ tadā ,
dhārayāmāsa dīptena vapuṣā ghoradarśanam.
16. atha satyavatī garbham kṣatriya-anta-karam tadā
| dhārayāmāsa dīptena vapuṣā ghora-darśanam
16. atha tadā satyavatī kṣatriyāntakaram
ghoradarśanam dīptena vapuṣā garbham dhārayāmāsa
16. Then Satyavatī conceived a fetus, destined to be a destroyer of Kṣatriyas, dreadful in appearance, and possessing a radiant body.
तामृचीकस्तदा दृष्ट्वा ध्यानयोगेन वै ततः ।
अब्रवीद्राजशार्दूल स्वां भार्यां वरवर्णिनीम् ॥१७॥
17. tāmṛcīkastadā dṛṣṭvā dhyānayogena vai tataḥ ,
abravīdrājaśārdūla svāṁ bhāryāṁ varavarṇinīm.
17. tām ṛcīkaḥ tadā dṛṣṭvā dhyāna-yogena vai tataḥ
| abravīt rāja-śārdūla svām bhāryām varavarṇinīm
17. rājaśārdūla tadā ṛcīkaḥ tataḥ dhyānayogena vai
tām dṛṣṭvā svām varavarṇinīm bhāryām abravīt
17. O tiger among kings, then Ṛcīka, having perceived her (condition) through his meditative concentration (dhyāna-yoga), thereupon spoke to his beautiful wife.
मात्रासि व्यंसिता भद्रे चरुव्यत्यासहेतुना ।
जनिष्यते हि ते पुत्रः क्रूरकर्मा महाबलः ॥१८॥
18. mātrāsi vyaṁsitā bhadre caruvyatyāsahetunā ,
janiṣyate hi te putraḥ krūrakarmā mahābalaḥ.
18. mātrā asi vyaṃsitā bhadre caru-vyatyāsa-hetunā
| janiṣyate hi te putraḥ krūra-karmā mahā-balaḥ
18. bhadre caruvyatyāsahetunā mātrā vyaṃsitā asi
hi te krūrakarmā mahābalaḥ putraḥ janiṣyate
18. O good lady, you have been deceived by (your) mother due to the exchange of oblations. Surely, a son of fierce deeds and great strength will be born to you.
जनिष्यते हि ते भ्राता ब्रह्मभूतस्तपोधनः ।
विश्वं हि ब्रह्म तपसा मया तत्र समर्पितम् ॥१९॥
19. janiṣyate hi te bhrātā brahmabhūtastapodhanaḥ ,
viśvaṁ hi brahma tapasā mayā tatra samarpitam.
19. janiṣyate hi te bhrātā brahmabhūtaḥ tapodhanaḥ
| viśvam hi brahma tapasā mayā tatra samarpitam
19. hi te bhrātā brahmabhūtaḥ tapodhanaḥ janiṣyate
hi mayā tapasā viśvam brahma tatra samarpitam
19. Indeed, your brother will be born as one who has realized Brahman (brahman) and whose wealth is austerity (tapas). For the entire universe has been offered by me into Brahman (brahman) through this austerity (tapas).
सैवमुक्ता महाभागा भर्त्रा सत्यवती तदा ।
पपात शिरसा तस्मै वेपन्ती चाब्रवीदिदम् ॥२०॥
20. saivamuktā mahābhāgā bhartrā satyavatī tadā ,
papāta śirasā tasmai vepantī cābravīdidam.
20. sā evam uktā mahābhāgā bhartrā satyavatī tadā
| papāta śirasā tasmai vepantī ca abravīt idam
20. tadā sā mahābhāgā satyavatī bhartrā evam uktā
vepantī ca śirasā tasmai papāta idam abravīt
20. Then, the greatly fortunate Satyavati, thus addressed by her husband, fell at his feet, bowing her head, and trembling, she spoke these words.
नार्होऽसि भगवन्नद्य वक्तुमेवंविधं वचः ।
ब्राह्मणापसदं पुत्रं प्राप्स्यसीति महामुने ॥२१॥
21. nārho'si bhagavannadya vaktumevaṁvidhaṁ vacaḥ ,
brāhmaṇāpasadaṁ putraṁ prāpsyasīti mahāmune.
21. na arhaḥ asi bhagavan adya vaktum evaṃvidham vacaḥ
| brāhmaṇāpasadam putram prāpsyasi iti mahāmune
21. bhagavan mahāmune adya evaṃvidham vacaḥ vaktum na
arhaḥ asi brāhmaṇāpasadam putram prāpsyasi iti
21. O revered one, O great sage, you ought not to speak such words now, saying, 'You will obtain a son who is a degenerate Brahmin.'
ऋचीक उवाच ।
नैष संकल्पितः कामो मया भद्रे तथा त्वयि ।
उग्रकर्मा भवेत्पुत्रश्चरुर्माता च कारणम् ॥२२॥
22. ṛcīka uvāca ,
naiṣa saṁkalpitaḥ kāmo mayā bhadre tathā tvayi ,
ugrakarmā bhavetputraścarurmātā ca kāraṇam.
22. ṛcīkaḥ uvāca | na eṣaḥ saṃkalpitaḥ kāmaḥ mayā bhadre tathā
tvayi | ugrakarmā bhavet putraḥ caruḥ mātā ca kāraṇam
22. ṛcīkaḥ uvāca bhadre eṣaḥ kāmaḥ mayā tathā tvayi na saṃkalpitaḥ putraḥ ugrakarmā bhavet,
caruḥ ca mātā kāraṇam
22. Ṛcīka said: 'O auspicious one, this outcome (of a fierce-natured son) was not intended by me for a son from you. A son with fierce actions (karma) would be born, and the oblation (caru) and the mother are the cause.'
सत्यवत्युवाच ।
इच्छँल्लोकानपि मुने सृजेथाः किं पुनर्मम ।
शमात्मकमृजुं पुत्रं लभेयं जपतां वर ॥२३॥
23. satyavatyuvāca ,
icchaँllokānapi mune sṛjethāḥ kiṁ punarmama ,
śamātmakamṛjuṁ putraṁ labheyaṁ japatāṁ vara.
23. satyavatī uvāca | icchan lokān api mune sṛjethāḥ kim
punaḥ mama | śamātmakam ṛjum putram labheyam japatām vara
23. satyavatī uvāca mune japatām vara icchan lokān api sṛjethāḥ
kim punaḥ mama (aham) śamātmakam ṛjum putram labheyam
23. Satyavatī said: "O sage, you can create even worlds if you wish, so what (difficulty is there) for me? O best among those who recite (mantras), I desire to obtain a son who is peaceful (śamātmaka) and straightforward."
ऋचीक उवाच ।
नोक्तपूर्वं मया भद्रे स्वैरेष्वप्यनृतं वचः ।
किमुताग्निं समाधाय मन्त्रवच्चरुसाधने ॥२४॥
24. ṛcīka uvāca ,
noktapūrvaṁ mayā bhadre svaireṣvapyanṛtaṁ vacaḥ ,
kimutāgniṁ samādhāya mantravaccarusādhane.
24. ṛcīka uvāca | na uktapūrvam mayā bhadre svairesu api anṛtam
vacaḥ | kim uta agnim samādhāya mantravat carusādhane
24. ṛcīka uvāca bhadre svairesu api
mayā anṛtam vacaḥ na uktapūrvam
kim uta agnim samādhāya mantravat
carusādhane (asatyam vadāmi)
24. Ṛcīka said: "O gentle lady, a false word has never been spoken by me, not even in casual conversations. How much less so when I have established the fire and am preparing the oblation (caru) with sacred mantras!"
सत्यवत्युवाच ।
काममेवं भवेत्पौत्रो ममेह तव चैव ह ।
शमात्मकमृजुं पुत्रं लभेयं जपतां वर ॥२५॥
25. satyavatyuvāca ,
kāmamevaṁ bhavetpautro mameha tava caiva ha ,
śamātmakamṛjuṁ putraṁ labheyaṁ japatāṁ vara.
25. satyavatī uvāca | kāmam evam bhavet pautraḥ mama iha tava
ca eva ha | śamātmakam ṛjum putram labheyam japatām vara
25. satyavatī uvāca kāmam evam iha mama ca tava ca eva ha pautraḥ
bhavet japatām vara (aham) śamātmakam ṛjum putram labheyam
25. Satyavatī said: "So be it; let a grandson be born to me here and to you as well. (But still), O best among those who recite (mantras), I desire to obtain a son who is peaceful (śamātmaka) and straightforward."
ऋचीक उवाच ।
पुत्रे नास्ति विशेषो मे पौत्रे वा वरवर्णिनि ।
यथा त्वयोक्तं तु वचस्तथा भद्रे भविष्यति ॥२६॥
26. ṛcīka uvāca ,
putre nāsti viśeṣo me pautre vā varavarṇini ,
yathā tvayoktaṁ tu vacastathā bhadre bhaviṣyati.
26. ṛcīka uvāca | putre na asti viśeṣaḥ me pautre vā varavarṇini
| yathā tvayā uktam tu vacas tathā bhadre bhaviṣyati
26. ṛcīka uvāca varavarṇini me putre vā pautre viśeṣaḥ na
asti bhadre yathā tvayā uktam vacas tu tathā bhaviṣyati
26. Ṛcīka said: "O lady of beautiful complexion (varavarṇinī), there is no difference for me between a son and a grandson. Therefore, O gentle lady, just as the word has been spoken by you, so shall it be."
वासुदेव उवाच ।
ततः सत्यवती पुत्रं जनयामास भार्गवम् ।
तपस्यभिरतं शान्तं जमदग्निं शमात्मकम् ॥२७॥
27. vāsudeva uvāca ,
tataḥ satyavatī putraṁ janayāmāsa bhārgavam ,
tapasyabhirataṁ śāntaṁ jamadagniṁ śamātmakam.
27. vāsudevaḥ uvāca tataḥ satyavatī putram janayāmāsa
bhārgavam tapasi abhiratam śāntam jamadagnim śama-ātmakam
27. vāsudevaḥ uvāca tataḥ satyavatī bhārgavam tapasi
abhiratam śāntam śama-ātmakam putram jamadagnim janayāmāsa
27. Vasudeva said: Then, Satyavatī gave birth to Jamadagni, a son of the Bhṛgu lineage, who was devoted to austerities (tapas), peaceful, and whose very nature was tranquility.
विश्वामित्रं च दायादं गाधिः कुशिकनन्दनः ।
प्राप ब्रह्मर्षिसमितं विश्वेन ब्रह्मणा युतम् ॥२८॥
28. viśvāmitraṁ ca dāyādaṁ gādhiḥ kuśikanandanaḥ ,
prāpa brahmarṣisamitaṁ viśvena brahmaṇā yutam.
28. viśvāmitram ca dāyādam gādhiḥ kuśika-nandanaḥ
prāpa brahmarṣi-samitam viśvena brahmaṇā yutam
28. gādhiḥ kuśika-nandanaḥ ca brahmarṣi-samitam
viśvena brahmaṇā yutam dāyādam viśvāmitram prāpa
28. And Gādhi, the son of Kuśika, obtained Viśvāmitra as his heir, a son who was equal to a Brāhmaṇa sage (brahmarṣi) and endowed with universal Brahman (brahman).
आर्चीको जनयामास जमदग्निः सुदारुणम् ।
सर्वविद्यान्तगं श्रेष्ठं धनुर्वेदे च पारगम् ।
रामं क्षत्रियहन्तारं प्रदीप्तमिव पावकम् ॥२९॥
29. ārcīko janayāmāsa jamadagniḥ sudāruṇam ,
sarvavidyāntagaṁ śreṣṭhaṁ dhanurvede ca pāragam ,
rāmaṁ kṣatriyahantāraṁ pradīptamiva pāvakam.
29. ārcīkaḥ janayāmāsa jamadagniḥ
sudāruṇam sarva-vidyā-anta-gam śreṣṭham
dhanurvede ca pāragam rāmam
kṣatriya-hantāram pradīptam iva pāvakam
29. ārcīkaḥ jamadagniḥ sudāruṇam
sarva-vidyā-anta-gam śreṣṭham dhanurvede
ca pāragam kṣatriya-hantāram
pradīptam iva pāvakam rāmam janayāmāsa
29. Jamadagni, a descendant of Ṛcīka, gave birth to Rāma, who was extremely formidable, proficient in all branches of knowledge, excellent, and a master in the science of archery (Dhanurveda). He was the slayer of kṣatriyas and resembled a blazing fire.
एतस्मिन्नेव काले तु कृतवीर्यात्मजो बली ।
अर्जुनो नाम तेजस्वी क्षत्रियो हैहयान्वयः ॥३०॥
30. etasminneva kāle tu kṛtavīryātmajo balī ,
arjuno nāma tejasvī kṣatriyo haihayānvayaḥ.
30. etasmin eva kāle tu kṛtavīrya-ātma-jaḥ balī
arjunaḥ nāma tejasvī kṣatriyaḥ haihaya-anvayaḥ
30. tu etasmin eva kāle kṛtavīrya-ātma-jaḥ balī
tejasvī kṣatriyaḥ haihaya-anvayaḥ nāma arjunaḥ
30. Indeed, at this very time, there was a mighty son of Kṛtavīrya, named Arjuna, a glorious kṣatriya belonging to the Haihaya lineage.
ददाह पृथिवीं सर्वां सप्तद्वीपां सपत्तनाम् ।
स्वबाह्वस्त्रबलेनाजौ धर्मेण परमेण च ॥३१॥
31. dadāha pṛthivīṁ sarvāṁ saptadvīpāṁ sapattanām ,
svabāhvastrabalenājau dharmeṇa parameṇa ca.
31. dadāha pṛthivīm sarvām saptadvīpām sapattanām
svabāhvastrabelena ājau dharmeṇa parameṇa ca
31. svabāhvastrabelena parameṇa dharmeṇa ca ājau
sarvām saptadvīpām sapattanām pṛthivīm dadāha
31. He burned the entire earth, with its seven continents and cities, in battle, by the strength of his own arms and weapons, and by his supreme intrinsic nature (dharma).
तृषितेन स कौरव्य भिक्षितश्चित्रभानुना ।
सहस्रबाहुर्विक्रान्तः प्रादाद्भिक्षामथाग्नये ॥३२॥
32. tṛṣitena sa kauravya bhikṣitaścitrabhānunā ,
sahasrabāhurvikrāntaḥ prādādbhikṣāmathāgnaye.
32. tṛṣitena sa kauravya bhikṣitaḥ citrabhānunā
sahasrabāhuḥ vikrāntaḥ prādāt bhikṣām atha agnaye
32. kauravya tṛṣitena citrabhānunā bhikṣitaḥ saḥ
vikrāntaḥ sahasrabāhuḥ atha agnaye bhikṣām prādāt
32. O scion of Kuru, the mighty Sahasrabāhu, having been begged by the thirsty Citrabhānu (Agni), then gave alms to Agni.
ग्रामान्पुराणि घोषांश्च पत्तनानि च वीर्यवान् ।
जज्वाल तस्य बाणैस्तु चित्रभानुर्दिधक्षया ॥३३॥
33. grāmānpurāṇi ghoṣāṁśca pattanāni ca vīryavān ,
jajvāla tasya bāṇaistu citrabhānurdidhakṣayā.
33. grāmān purāṇi ghoṣān ca pattanāni ca vīryavān
jajvāla tasya bāṇaiḥ tu citrabhānuḥ didhakṣayā
33. vīryavān citrabhānuḥ didhakṣayā tasya bāṇaiḥ tu
grāmān purāṇi ghoṣān ca pattanāni ca jajvāla
33. And the powerful Citrabhānu (Agni) blazed with a desire to burn, (consuming) villages, cities, cow-pens, and towns, indeed, with his (Sahasrabāhu's) arrows.
स तस्य पुरुषेन्द्रस्य प्रभावेन महातपाः ।
ददाह कार्तवीर्यस्य शैलानथ वनानि च ॥३४॥
34. sa tasya puruṣendrasya prabhāvena mahātapāḥ ,
dadāha kārtavīryasya śailānatha vanāni ca.
34. sa tasya puruṣendrasya prabhāveṇa mahātapāḥ
dadāha kārtavīryasya śailān atha vanāni ca
34. saḥ mahātapāḥ tasya puruṣendrasya kārtavīryasya
prabhāveṇa atha śailān vanāni ca dadāha
34. That greatly potent one (Agni), by the power of that foremost among men (Kārtavīrya), then burned the mountains and forests within Kārtavīrya's domain.
स शून्यमाश्रमारण्यं वरुणस्यात्मजस्य तत् ।
ददाह पवनेनेद्धश्चित्रभानुः सहैहयः ॥३५॥
35. sa śūnyamāśramāraṇyaṁ varuṇasyātmajasya tat ,
dadāha pavaneneddhaścitrabhānuḥ sahaihayaḥ.
35. saḥ śūnyam āśramāraṇyam varuṇasya ātmajasya tat
dadāha pavanena eddhaḥ citrabhānuḥ saha aihayaḥ
35. saḥ aihayaḥ saha varuṇasya ātmajasya tat śūnyam
āśramāraṇyam pavanena eddhaḥ citrabhānuḥ dadāha
35. He [Kārtavīrya Arjuna], accompanied by the Haihayas, caused the fire (citrabhānu), intensified by the wind, to burn that desolate hermitage-forest (āśrama) belonging to Varuṇa's son.
आपवस्तं ततो रोषाच्छशापार्जुनमच्युत ।
दग्धेऽऽश्रमे महाराज कार्तवीर्येण वीर्यवान् ॥३६॥
36. āpavastaṁ tato roṣācchaśāpārjunamacyuta ,
dagdhe''śrame mahārāja kārtavīryeṇa vīryavān.
36. āpavaḥ tam tataḥ roṣāt śaśāpa arjunam acyuta
dagdhe āśrame mahārāja kārtavīryeṇa vīryavān
36. acyuta mahārāja tataḥ vīryavān kārtavīryeṇa
dagdhe āśrame āpavaḥ roṣāt tam arjunam śaśāpa
36. O Acyuta, O Great King, when the powerful Kārtavīrya Arjuna had burned the hermitage (āśrama), then Āpava, filled with rage, cursed him (Kārtavīrya Arjuna).
त्वया न वर्जितं मोहाद्यस्माद्वनमिदं मम ।
दग्धं तस्माद्रणे रामो बाहूंस्ते छेत्स्यतेऽर्जुन ॥३७॥
37. tvayā na varjitaṁ mohādyasmādvanamidaṁ mama ,
dagdhaṁ tasmādraṇe rāmo bāhūṁste chetsyate'rjuna.
37. tvayā na varjitam mohāt yasmāt vanam idam mama
dagdham tasmāt raṇe rāmaḥ bāhūn te chetsyate arjuna
37. arjuna yasmāt mohāt tvayā mama idam vanam na varjitam
dagdham tasmāt raṇe rāmaḥ te bāhūn chetsyate
37. O Arjuna, because this forest of mine was burned by you out of delusion and not spared, therefore, Rāma [Paraśurāma] will cut off your arms in battle.
अर्जुनस्तु महाराज बली नित्यं शमात्मकः ।
ब्रह्मण्यश्च शरण्यश्च दाता शूरश्च भारत ॥३८॥
38. arjunastu mahārāja balī nityaṁ śamātmakaḥ ,
brahmaṇyaśca śaraṇyaśca dātā śūraśca bhārata.
38. arjunaḥ tu mahārāja balī nityam śamātmakaḥ
brahmaṇyaḥ ca śaraṇyaḥ ca dātā śūraḥ ca bhārata
38. mahārāja bhārata arjunaḥ tu balī nityam śamātmakaḥ
ca brahmaṇyaḥ ca śaraṇyaḥ ca dātā ca śūraḥ
38. But Arjuna, O Great King, is indeed powerful, always of a peaceful nature (ātman), respectful towards Brahmins (brahman), a protector, generous, and heroic, O Bhārata.
तस्य पुत्राः सुबलिनः शापेनासन्पितुर्वधे ।
निमित्तमवलिप्ता वै नृशंसाश्चैव नित्यदा ॥३९॥
39. tasya putrāḥ subalinaḥ śāpenāsanpiturvadhe ,
nimittamavaliptā vai nṛśaṁsāścaiva nityadā.
39. tasya putrāḥ subalinaḥ śāpena āsan pituḥ vadhe
nimittam avaliptāḥ vai nṛśaṃsāḥ ca eva nityadā
39. tasya subalinaḥ avaliptāḥ nityadā ca nṛśaṃsāḥ
putrāḥ śāpena pituḥ vadhe nimittam āsan vai
39. His very powerful sons, arrogant and perpetually cruel, indeed became the cause of their father's death due to a curse.
जमदग्निधेन्वास्ते वत्समानिन्युर्भरतर्षभ ।
अज्ञातं कार्तवीर्यस्य हैहयेन्द्रस्य धीमतः ॥४०॥
40. jamadagnidhenvāste vatsamāninyurbharatarṣabha ,
ajñātaṁ kārtavīryasya haihayendrasya dhīmataḥ.
40. jamadagnidhenvāḥ te vatsam āninuyuḥ bharatarṣabha
ajñātam kārtavīryasya haihayendrasya dhīmataḥ
40. bharatarṣabha te jamadagnidhenvāḥ vatsam dhīmataḥ
haihayendrasya kārtavīryasya ajñātam āninuyuḥ
40. O best of Bharatas, they took the calf from Jamadagni's cow, unbeknownst to the intelligent Kārtavīrya, the king of the Haihayas.
ततोऽर्जुनस्य बाहूंस्तु छित्त्वा वै पौरुषान्वितः ।
तं रुवन्तं ततो वत्सं जामदग्न्यः स्वमाश्रमम् ।
प्रत्यानयत राजेन्द्र तेषामन्तःपुरात्प्रभुः ॥४१॥
41. tato'rjunasya bāhūṁstu chittvā vai pauruṣānvitaḥ ,
taṁ ruvantaṁ tato vatsaṁ jāmadagnyaḥ svamāśramam ,
pratyānayata rājendra teṣāmantaḥpurātprabhuḥ.
41. tataḥ arjunasya bāhūn tu chittvā vai
pauruṣānvitaḥ tam ruvantam tataḥ
vatsam jāmadagnyaḥ svam āśramam pratyānayat
rājendra teṣām antaḥpurāt prabhuḥ
41. rājendra tataḥ pauruṣānvitaḥ prabhuḥ
jāmadagnyaḥ arjunasya bāhūn chittvā
vai tataḥ teṣām antaḥpurāt tam ruvantam
vatsam svam āśramam pratyānayat
41. Then, O king (rājendra), having cut off Arjuna's arms, the powerful (pauruṣānvita) son of Jamadagni (jāmadagnya), the mighty lord (prabhu), brought back that crying calf to his own hermitage (āśrama) from their inner chambers (antaḥpura).
अर्जुनस्य सुतास्ते तु संभूयाबुद्धयस्तदा ।
गत्वाश्रममसंबुद्धं जमदग्नेर्महात्मनः ॥४२॥
42. arjunasya sutāste tu saṁbhūyābuddhayastadā ,
gatvāśramamasaṁbuddhaṁ jamadagnermahātmanaḥ.
42. arjunasya sutāḥ te tu saṃbhūya abuddhayaḥ tadā
gatvā āśramam asaṃbuddham jamadagneḥ mahātmanaḥ
42. tadā arjunasya abuddhayaḥ te sutāḥ tu saṃbhūya
mahātmanaḥ jamadagneḥ asaṃbuddham āśramam gatvā
42. Then, Arjuna's foolish (abuddhi) sons, having gathered, went to the hermitage (āśrama) of the great-souled (mahātman) Jamadagni, without understanding (asaṃbuddha) the implications.
अपातयन्त भल्लाग्रैः शिरः कायान्नराधिप ।
समित्कुशार्थं रामस्य निर्गतस्य महात्मनः ॥४३॥
43. apātayanta bhallāgraiḥ śiraḥ kāyānnarādhipa ,
samitkuśārthaṁ rāmasya nirgatasya mahātmanaḥ.
43. apātayanta bhallāgraiḥ śiraḥ kāyāt narādhipa
samitkuśārtham rāmasya nirgatasya mahātmanaḥ
43. narādhipa rāmasya mahātmanaḥ samitkuśārtham
nirgatasya kāyāt bhallāgraiḥ śiraḥ apātayanta
43. O king, they severed the head from the body of the great-souled (mahatman) Rama, who had gone out to gather sacrificial fuel and sacred grass.
ततः पितृवधामर्षाद्रामः परममन्युमान् ।
निःक्षत्रियां प्रतिश्रुत्य महीं शस्त्रमगृह्णत ॥४४॥
44. tataḥ pitṛvadhāmarṣādrāmaḥ paramamanyumān ,
niḥkṣatriyāṁ pratiśrutya mahīṁ śastramagṛhṇata.
44. tataḥ pitṛvadhāmarṣāt rāmaḥ paramamanyumān
niḥkṣatriyām pratiśrutya mahīm śastram agṛhṇata
44. tataḥ pitṛvadhāmarṣāt paramamanyumān rāmaḥ
mahīm niḥkṣatriyām pratiśrutya śastram agṛhṇata
44. Consequently, enraged by the murder of his father, Rama, filled with immense fury, vowed to rid the earth of all kshatriyas and then took up his weapon.
ततः स भृगुशार्दूलः कार्तवीर्यस्य वीर्यवान् ।
विक्रम्य निजघानाशु पुत्रान्पौत्रांश्च सर्वशः ॥४५॥
45. tataḥ sa bhṛguśārdūlaḥ kārtavīryasya vīryavān ,
vikramya nijaghānāśu putrānpautrāṁśca sarvaśaḥ.
45. tataḥ sa bhṛguśārdūlaḥ kārtavīryasya vīryavān
vikramya nijaghāna āśu putrān pautrān ca sarvaśaḥ
45. tataḥ sa vīryavān bhṛguśārdūlaḥ vikramya
kārtavīryasya putrān pautrān ca sarvaśaḥ āśu nijaghāna
45. Then, that valiant one, the lion among the Bhrigus, attacked and swiftly killed all the sons and grandsons of Kartavirya.
स हैहयसहस्राणि हत्वा परममन्युमान् ।
चकार भार्गवो राजन्महीं शोणितकर्दमाम् ॥४६॥
46. sa haihayasahasrāṇi hatvā paramamanyumān ,
cakāra bhārgavo rājanmahīṁ śoṇitakardamām.
46. sa haihayasahasrāṇi hatvā paramamanyumān
cakāra bhārgavaḥ rājan mahīm śoṇitakardamām
46. rājan sa paramamanyumān bhārgavaḥ haihayasahasrāṇi
hatvā mahīm śoṇitakardamām cakāra
46. Having slain thousands of Haihayas, that extremely wrathful descendant of Bhrigu (Bhargava), O king, transformed the earth into a mire of blood.
स तथा सुमहातेजाः कृत्वा निःक्षत्रियां महीम् ।
कृपया परयाविष्टो वनमेव जगाम ह ॥४७॥
47. sa tathā sumahātejāḥ kṛtvā niḥkṣatriyāṁ mahīm ,
kṛpayā parayāviṣṭo vanameva jagāma ha.
47. saḥ tathā sumahātejāḥ kṛtvā niḥkṣatriyām mahīm
kṛpayā parayā āviṣṭaḥ vanam eva jagāma ha
47. saḥ tathā sumahātejāḥ niḥkṣatriyām mahīm kṛtvā
parayā kṛpayā āviṣṭaḥ vanam eva jagāma ha
47. He, thus immensely powerful, having rendered the earth devoid of Kshatriyas, was overcome by great compassion and went to the forest.
ततो वर्षसहस्रेषु समतीतेषु केषुचित् ।
क्षोभं संप्राप्तवांस्तीव्रं प्रकृत्या कोपनः प्रभुः ॥४८॥
48. tato varṣasahasreṣu samatīteṣu keṣucit ,
kṣobhaṁ saṁprāptavāṁstīvraṁ prakṛtyā kopanaḥ prabhuḥ.
48. tataḥ varṣasahareṣu samatīteṣu keṣucit kṣobham
saṃprāptavān tīvram prakṛtyā kopanaḥ prabhuḥ
48. tataḥ keṣucit varṣasahareṣu samatīteṣu prakṛtyā
kopanaḥ prabhuḥ tīvram kṣobham saṃprāptavān
48. Then, after some thousands of years had passed, the lord, who was by his very nature (prakṛti) prone to anger, experienced intense agitation.
विश्वामित्रस्य पौत्रस्तु रैभ्यपुत्रो महातपाः ।
परावसुर्महाराज क्षिप्त्वाह जनसंसदि ॥४९॥
49. viśvāmitrasya pautrastu raibhyaputro mahātapāḥ ,
parāvasurmahārāja kṣiptvāha janasaṁsadi.
49. viśvāmitrasya pautraḥ tu raibhyaputraḥ mahātapāḥ
parāvasuḥ mahārāja kṣiptvā āha janasaṃsadi
49. mahārāja tu viśvāmitrasya pautraḥ raibhyaputraḥ
mahātapāḥ parāvasuḥ janasaṃsadi kṣiptvā āha
49. But, O great king, Parāvasu, the grandson of Viśvāmitra and son of Raibhya, a great ascetic, spoke in the assembly of people, making a strong assertion.
ये ते ययातिपतने यज्ञे सन्तः समागताः ।
प्रतर्दनप्रभृतयो राम किं क्षत्रिया न ते ॥५०॥
50. ye te yayātipatane yajñe santaḥ samāgatāḥ ,
pratardanaprabhṛtayo rāma kiṁ kṣatriyā na te.
50. ye te yayātipatane yajñe santaḥ samāgatāḥ
pratardanaprabhṛtayaḥ rāma kim kṣatriyāḥ na te
50. rāma ye te santaḥ pratardanaprabhṛtayaḥ
yayātipatane yajñe samāgatāḥ te kṣatriyāḥ kim na
50. O Rāma, were those virtuous individuals, such as Pratardana and others, who had gathered at the Vedic ritual (yajña) during the fall of Yayāti, not Kshatriyas?
मिथ्याप्रतिज्ञो राम त्वं कत्थसे जनसंसदि ।
भयात्क्षत्रियवीराणां पर्वतं समुपाश्रितः ॥५१॥
51. mithyāpratijño rāma tvaṁ katthase janasaṁsadi ,
bhayātkṣatriyavīrāṇāṁ parvataṁ samupāśritaḥ.
51. mithyāpratijñaḥ rāma tvam katthase jana-saṃsadi
bhayāt kṣatriya-vīrāṇām parvatam samupāśritaḥ
51. rāma tvam mithyāpratijñaḥ jana-saṃsadi katthase
kṣatriya-vīrāṇām bhayāt parvatam samupāśritaḥ
51. O Rāma, you are one of false vows, boasting in the assembly of people, having sought refuge in a mountain out of fear of the Kshatriya heroes.
स पुनः क्षत्रियशतैः पृथिवीमनुसंतताम् ।
परावसोस्तदा श्रुत्वा शस्त्रं जग्राह भार्गवः ॥५२॥
52. sa punaḥ kṣatriyaśataiḥ pṛthivīmanusaṁtatām ,
parāvasostadā śrutvā śastraṁ jagrāha bhārgavaḥ.
52. saḥ punar kṣatriya-śataiḥ pṛthivīm anusantatām
parāvasoḥ tadā śrutvā śastram jagrāha bhārgavaḥ
52. tadā parāvasoḥ śrutvā saḥ bhārgavaḥ punar pṛthivīm
kṣatriya-śataiḥ anusantatām śastram jagrāha
52. Then, having heard of Parāvasu, he, Bhārgava (Paraśurāma), again took up his weapon, (seeing) the earth that was covered by hundreds of Kshatriyas.
ततो ये क्षत्रिया राजञ्शतशस्तेन जीविताः ।
ते विवृद्धा महावीर्याः पृथिवीपतयोऽभवन् ॥५३॥
53. tato ye kṣatriyā rājañśataśastena jīvitāḥ ,
te vivṛddhā mahāvīryāḥ pṛthivīpatayo'bhavan.
53. tataḥ ye kṣatriyāḥ rājan śataśaḥ tena jīvitāḥ te
vivṛddhāḥ mahā-vīryāḥ pṛthivī-patayaḥ abhavan
53. rājan tataḥ ye kṣatriyāḥ tena śataśaḥ jīvitāḥ,
te vivṛddhāḥ mahā-vīryāḥ pṛthivī-patayaḥ abhavan
53. O King, those Kshatriyas whom he (Paraśurāma) had spared in hundreds, they grew mighty and became rulers of the earth.
स पुनस्ताञ्जघानाशु बालानपि नराधिप ।
गर्भस्थैस्तु मही व्याप्ता पुनरेवाभवत्तदा ॥५४॥
54. sa punastāñjaghānāśu bālānapi narādhipa ,
garbhasthaistu mahī vyāptā punarevābhavattadā.
54. saḥ punar tān jaghāna āśu bālān api narādhipa
garbhasthaiḥ tu mahī vyāptā punar eva abhavat tadā
54. narādhipa saḥ punar āśu tān bālān api jaghāna,
tu garbhasthaiḥ mahī punar eva tadā vyāptā abhavat
54. But then, O King, he (Paraśurāma) again quickly killed them, even the children; yet, the earth indeed became filled once more with (Kshatriyas) still in the womb.
जातं जातं स गर्भं तु पुनरेव जघान ह ।
अरक्षंश्च सुतान्कांश्चित्तदा क्षत्रिययोषितः ॥५५॥
55. jātaṁ jātaṁ sa garbhaṁ tu punareva jaghāna ha ,
arakṣaṁśca sutānkāṁścittadā kṣatriyayoṣitaḥ.
55. jātam jātam saḥ garbham tu punar eva jaghāna ha
arakṣan ca sutān kānścit tadā kṣatriyayoṣitaḥ
55. saḥ jātam jātam garbham tu punar eva jaghāna ha
ca tadā kṣatriyayoṣitaḥ kānścit sutān arakṣan
55. He repeatedly killed every child (garbha) that was born. And then, he did not protect some of the sons of the Kshatriya women.
त्रिःसप्तकृत्वः पृथिवीं कृत्वा निःक्षत्रियां प्रभुः ।
दक्षिणामश्वमेधान्ते कश्यपायाददत्ततः ॥५६॥
56. triḥsaptakṛtvaḥ pṛthivīṁ kṛtvā niḥkṣatriyāṁ prabhuḥ ,
dakṣiṇāmaśvamedhānte kaśyapāyādadattataḥ.
56. triḥsaptakṛtvaḥ pṛthivīm kṛtvā niḥkṣatriyām prabhuḥ
dakṣiṇām aśvamedhānte kaśyapāya ādadat tataḥ
56. prabhuḥ triḥsaptakṛtvaḥ pṛthivīm niḥkṣatriyām
kṛtvā tataḥ aśvamedhānte dakṣiṇām kaśyapāya ādadat
56. The powerful one (prabhu), having made the earth devoid of Kshatriyas twenty-one times, then gave it as a sacrificial fee (dakṣiṇā) to Kaśyapa at the end of the horse sacrifice (aśvamedha).
क्षत्रियाणां तु शेषार्थं करेणोद्दिश्य कश्यपः ।
स्रुक्प्रग्रहवता राजञ्श्रीमान्वाक्यमथाब्रवीत् ॥५७॥
57. kṣatriyāṇāṁ tu śeṣārthaṁ kareṇoddiśya kaśyapaḥ ,
srukpragrahavatā rājañśrīmānvākyamathābravīt.
57. kṣatriyāṇām tu śeṣārtham kareṇa uddiśya kaśyapaḥ
srukpragrahavatā rājan śrīmān vākyam atha abravīt
57. rājan tu śrīmān kaśyapaḥ kṣatriyāṇām śeṣārtham
kareṇa uddiśya atha srukpragrahavatā vākyam abravīt
57. But Kaśyapa, having indicated the remaining (śeṣa) Kshatriyas with his hand, then, O King, spoke these glorious words (vākyam) to the one holding the sacrificial ladle.
गच्छ पारं समुद्रस्य दक्षिणस्य महामुने ।
न ते मद्विषये राम वस्तव्यमिह कर्हिचित् ॥५८॥
58. gaccha pāraṁ samudrasya dakṣiṇasya mahāmune ,
na te madviṣaye rāma vastavyamiha karhicit.
58. gaccha pāram samudrasya dakṣiṇasya mahāmune
na te matviṣaye rāma vastavyam iha karhicit
58. mahāmune rāma dakṣiṇasya samudrasya pāram
gaccha iha te matviṣaye karhicit na vastavyam
58. O great sage (mahāmuni), go to the southern shore of the ocean! O Rāma, you should never live here in my domain (madviṣaya).
ततः शूर्पारकं देशं सागरस्तस्य निर्ममे ।
संत्रासाज्जामदग्न्यस्य सोऽपरान्तं महीतलम् ॥५९॥
59. tataḥ śūrpārakaṁ deśaṁ sāgarastasya nirmame ,
saṁtrāsājjāmadagnyasya so'parāntaṁ mahītalam.
59. tataḥ śūrpārakam deśam sāgaraḥ tasya nirmame
saṃtrāsāt jāmadagnyasya saḥ aparāntam mahītalam
59. tataḥ sāgaraḥ jāmadagnyasya saṃtrāsāt tasya
śūrpārakam deśam aparāntam mahītalam nirmame
59. Then, out of fear of Jāmadagni's son (Paraśurāma), the Ocean created for him the region of Śūrpāraka, which is the western land.
कश्यपस्तु महाराज प्रतिगृह्य महीमिमाम् ।
कृत्वा ब्राह्मणसंस्थां वै प्रविवेश महावनम् ॥६०॥
60. kaśyapastu mahārāja pratigṛhya mahīmimām ,
kṛtvā brāhmaṇasaṁsthāṁ vai praviveśa mahāvanam.
60. kaśyapaḥ tu mahārāja pratigṛhya mahīm imām
kṛtvā brāhmaṇasaṃsthām vai praviveśa mahāvanam
60. mahārāja tu kaśyapaḥ imām mahīm pratigṛhya
brāhmaṇasaṃsthām kṛtvā vai mahāvanam praviveśa
60. But Kaśyapa, O great king, after receiving this earth and establishing it for Brahmins, indeed entered a great forest.
ततः शूद्राश्च वैश्याश्च यथास्वैरप्रचारिणः ।
अवर्तन्त द्विजाग्र्याणां दारेषु भरतर्षभ ॥६१॥
61. tataḥ śūdrāśca vaiśyāśca yathāsvairapracāriṇaḥ ,
avartanta dvijāgryāṇāṁ dāreṣu bharatarṣabha.
61. tataḥ śūdrāḥ ca vaiśyāḥ ca yathāsvairapracāriṇaḥ
avartanta dvijāgryāṇām dāreṣu bharatarṣabha
61. bharatarṣabha tataḥ śūdrāḥ ca vaiśyāḥ ca
yathāsvairapracāriṇaḥ dvijāgryāṇām dāreṣu avartanta
61. Then, O best of Bharatas, Śūdras and Vaiśyas, acting unrestrainedly as they pleased, engaged with the wives of the foremost twice-born (dvija) men.
अराजके जीवलोके दुर्बला बलवत्तरैः ।
बाध्यन्ते न च वित्तेषु प्रभुत्वमिह कस्यचित् ॥६२॥
62. arājake jīvaloke durbalā balavattaraiḥ ,
bādhyante na ca vitteṣu prabhutvamiha kasyacit.
62. arājake jīvaloke durbalāḥ balavattaraiḥ
bādhyante na ca vitteṣu prabhutvam iha kasyacit
62. arājake jīvaloke durbalāḥ balavattaraiḥ
bādhyante iha vitteṣu kasyacit prabhutvam ca na
62. In a world without a ruler (arājake), the weak are oppressed by the stronger ones. And here, no one has true ownership (prabhutvam) over their possessions.
ततः कालेन पृथिवी प्रविवेश रसातलम् ।
अरक्ष्यमाणा विधिवत्क्षत्रियैर्धर्मरक्षिभिः ॥६३॥
63. tataḥ kālena pṛthivī praviveśa rasātalam ,
arakṣyamāṇā vidhivatkṣatriyairdharmarakṣibhiḥ.
63. tataḥ kālena pṛthivī praviveśa rasātalam
arakṣyamāṇā vidhivat kṣatriyaiḥ dharmarakṣibhiḥ
63. tataḥ kālena pṛthivī arakṣyamāṇā vidhivat
dharmarakṣibhiḥ kṣatriyaiḥ rasātalam praviveśa
63. Then, in due course, the Earth (pṛthivī) descended into the netherworld (rasātalam), as it was not being properly protected by kṣatriyas, who are meant to uphold the natural law (dharma).
ऊरुणा धारयामास कश्यपः पृथिवीं ततः ।
निमज्जन्तीं तदा राजंस्तेनोर्वीति मही स्मृता ॥६४॥
64. ūruṇā dhārayāmāsa kaśyapaḥ pṛthivīṁ tataḥ ,
nimajjantīṁ tadā rājaṁstenorvīti mahī smṛtā.
64. ūruṇā dhārayāmāsa kaśyapaḥ pṛthivīm tataḥ
nimajjantīm tadā rājan tena urvī iti mahī smṛtā
64. tataḥ tadā rājan kaśyapaḥ nimajjantīm pṛthivīm
ūruṇā dhārayāmāsa tena mahī urvī iti smṛtā
64. Then, O King, Kaśyapa sustained the Earth (pṛthivī) with his thigh as it was sinking; hence, the Earth (mahī) is remembered as Urvī.
रक्षिणश्च समुद्दिश्य प्रायाचत्पृथिवी तदा ।
प्रसाद्य कश्यपं देवी क्षत्रियान्बाहुशालिनः ॥६५॥
65. rakṣiṇaśca samuddiśya prāyācatpṛthivī tadā ,
prasādya kaśyapaṁ devī kṣatriyānbāhuśālinaḥ.
65. rakṣiṇaḥ ca samuddiśya prāyācat pṛthivī tadā
prasādya kaśyapaṃ devī kṣatriyān bāhuśālinaḥ
65. tadā devī pṛthivī kaśyapaṃ prasādya rakṣiṇaḥ
ca bāhuśālinaḥ kṣatriyān samuddiśya prāyācat
65. Then, having pleased Kaśyapa, the goddess Earth (devī Pṛthivī) begged for mighty kṣatriyas as her protectors.
सन्ति ब्रह्मन्मया गुप्ता नृषु क्षत्रियपुंगवाः ।
हैहयानां कुले जातास्ते संरक्षन्तु मां मुने ॥६६॥
66. santi brahmanmayā guptā nṛṣu kṣatriyapuṁgavāḥ ,
haihayānāṁ kule jātāste saṁrakṣantu māṁ mune.
66. santi brahman mayā guptāḥ nṛṣu kṣatriyapuṅgavāḥ
haihayānām kule jātāḥ te saṃrakṣantu mām mune
66. brahman mune mayā guptāḥ haihayānām kule jātāḥ
kṣatriyapuṅgavāḥ nṛṣu santi te mām saṃrakṣantu
66. (The Earth (devī) said) "O Brahmin (brahman), there are excellent kṣatriyas among men, protected by me, who were born in the Haihaya lineage. O Sage (muni), let them protect me."
अस्ति पौरवदायादो विडूरथसुतः प्रभो ।
ऋक्षैः संवर्धितो विप्र ऋक्षवत्येव पर्वते ॥६७॥
67. asti pauravadāyādo viḍūrathasutaḥ prabho ,
ṛkṣaiḥ saṁvardhito vipra ṛkṣavatyeva parvate.
67. asti pauravadāyādaḥ viḍūrathasutaḥ prabho |
ṛkṣaiḥ saṃvardhitaḥ vipra ṛkṣavatī eva parvate
67. prabho vipra pauravadāyādaḥ viḍūrathasutaḥ asti
saḥ ṛkṣaiḥ ṛkṣavatī eva parvate saṃvardhitaḥ
67. O lord, O Brahmin, there is a descendant of Puru, the son of Viḍūratha. He was raised by bears on the very mountain Ṛkṣavatī.
तथानुकम्पमानेन यज्वनाथामितौजसा ।
पराशरेण दायादः सौदासस्याभिरक्षितः ॥६८॥
68. tathānukampamānena yajvanāthāmitaujasā ,
parāśareṇa dāyādaḥ saudāsasyābhirakṣitaḥ.
68. tathā anukampamānena yajvanā atha amitaujasā
parāśareṇa dāyādaḥ saudāsasya abhirakṣitaḥ
68. tathā saudāsasya dāyādaḥ anukampamānena
amitaujasā yajvanā parāśareṇa abhirakṣitaḥ
68. Thus, the heir of Saudasa was protected by Parashara, who was compassionate, possessed of immeasurable energy, and a performer of Vedic rituals (yajña).
सर्वकर्माणि कुरुते तस्यर्षेः शूद्रवद्धि सः ।
सर्वकर्मेत्यभिख्यातः स मां रक्षतु पार्थिवः ॥६९॥
69. sarvakarmāṇi kurute tasyarṣeḥ śūdravaddhi saḥ ,
sarvakarmetyabhikhyātaḥ sa māṁ rakṣatu pārthivaḥ.
69. sarvakarmāṇi kurute tasya ṛṣeḥ śūdravat hi saḥ |
sarvakarma iti abhikhyātaḥ saḥ mām rakṣatu pārthivaḥ
69. hi saḥ tasya ṛṣeḥ śūdravat sarvakarmāṇi kurute saḥ
sarvakarma iti abhikhyātaḥ saḥ pārthivaḥ mām rakṣatu
69. Indeed, he performs all tasks for that sage as if he were a śūdra. He is renowned by the name 'Sarvakarma' (All-actions). May that king protect me.
शिबेः पुत्रो महातेजा गोपतिर्नाम नामतः ।
वने संरक्षितो गोभिः सोऽभिरक्षतु मां मुने ॥७०॥
70. śibeḥ putro mahātejā gopatirnāma nāmataḥ ,
vane saṁrakṣito gobhiḥ so'bhirakṣatu māṁ mune.
70. śibeḥ putraḥ mahātejāḥ gopatiḥ nāma nāmataḥ |
vane saṃrakṣitaḥ gobhiḥ saḥ abhirakṣatu mām mune
70. mune śibeḥ putraḥ mahātejāḥ gopatiḥ nāma nāmataḥ
yaḥ gobhiḥ vane saṃrakṣitaḥ saḥ mām abhirakṣatu
70. O sage, may Śibi's son, the greatly powerful Gōpati by name, who was protected by cows in the forest, protect me.
प्रतर्दनस्य पुत्रस्तु वत्सो नाम महायशाः ।
वत्सैः संवर्धितो गोष्ठे स मां रक्षतु पार्थिवः ॥७१॥
71. pratardanasya putrastu vatso nāma mahāyaśāḥ ,
vatsaiḥ saṁvardhito goṣṭhe sa māṁ rakṣatu pārthivaḥ.
71. pratardanasya putraḥ tu vatsaḥ nāma mahāyaśāḥ
vatsaiḥ saṃvardhitaḥ goṣṭhe saḥ mām rakṣatu pārthivaḥ
71. pratardanasya putraḥ mahāyaśāḥ vatsaḥ nāma saḥ
pārthivaḥ goṣṭhe vatsaiḥ saṃvardhitaḥ mām rakṣatu
71. May that king, Vatsa by name, the greatly renowned son of Pratardana, who was nurtured by calves in a cowshed, protect me.
दधिवाहनपौत्रस्तु पुत्रो दिविरथस्य ह ।
अङ्गः स गौतमेनापि गङ्गाकूलेऽभिरक्षितः ॥७२॥
72. dadhivāhanapautrastu putro divirathasya ha ,
aṅgaḥ sa gautamenāpi gaṅgākūle'bhirakṣitaḥ.
72. dadhivāhanapautraḥ tu putraḥ divirathasya ha
aṅgaḥ saḥ gautamena api gaṅgākūle abhirakṣitaḥ
72. dadhivāhanapautraḥ divirathasya putraḥ aṅgaḥ
saḥ tu ha gautamena api gaṅgākūle abhirakṣitaḥ
72. And that Anga, who was the grandson of Dadhivahana and son of Diviratha, was protected by Gautama on the bank of the Ganga.
बृहद्रथो महाबाहुर्भुवि भूतिपुरस्कृतः ।
गोलाङ्गूलैर्महाभागो गृध्रकूटेऽभिरक्षितः ॥७३॥
73. bṛhadratho mahābāhurbhuvi bhūtipuraskṛtaḥ ,
golāṅgūlairmahābhāgo gṛdhrakūṭe'bhirakṣitaḥ.
73. bṛhadrathaḥ mahābāhuḥ bhuvi bhūtipuraskṛtaḥ
golāṅgūlaiḥ mahābhāgaḥ gṛdhrakūṭe abhirakṣitaḥ
73. mahābhāgaḥ mahābāhuḥ bṛhadrathaḥ bhuvi
bhūtipuraskṛtaḥ golāṅgūlaiḥ gṛdhrakūṭe abhirakṣitaḥ
73. The greatly fortunate and mighty-armed Brihadratha, who was honored with prosperity on earth, was protected by langurs on Gridhrakuta hill.
मरुत्तस्यान्ववाये तु क्षत्रियास्तुर्वसोस्त्रयः ।
मरुत्पतिसमा वीर्ये समुद्रेणाभिरक्षिताः ॥७४॥
74. maruttasyānvavāye tu kṣatriyāsturvasostrayaḥ ,
marutpatisamā vīrye samudreṇābhirakṣitāḥ.
74. maruttasya anvavāye tu kṣatriyāḥ turvasoḥ trayaḥ
marutpatisamā vīrye samudreṇa abhirakṣitāḥ
74. tu maruttasya anvavāye turvasoḥ trayaḥ kṣatriyāḥ
vīrye marutpatisamā samudreṇa abhirakṣitāḥ
74. And in the lineage of Marutta, three Kshatriya warriors descending from Turvasu, who were equal to Indra (Marutpati) in valor, were protected by the ocean.
एते क्षत्रियदायादास्तत्र तत्र परिश्रुताः ।
सम्यङ्मामभिरक्षन्तु ततः स्थास्यामि निश्चला ॥७५॥
75. ete kṣatriyadāyādāstatra tatra pariśrutāḥ ,
samyaṅmāmabhirakṣantu tataḥ sthāsyāmi niścalā.
75. ete kṣatriyadāyādāḥ tatra tatra pariśrutāḥ
samyak mām abhirakṣantu tataḥ sthāsyāmi niścalā
75. ete tatra tatra pariśrutāḥ kṣatriyadāyādāḥ mām
samyak abhirakṣantu tataḥ aham niścalā sthāsyāmi
75. May these renowned descendants of Kṣatriyas, found everywhere, protect me properly; then I shall remain unwavering.
एतेषां पितरश्चैव तथैव च पितामहाः ।
मदर्थं निहता युद्धे रामेणाक्लिष्टकर्मणा ॥७६॥
76. eteṣāṁ pitaraścaiva tathaiva ca pitāmahāḥ ,
madarthaṁ nihatā yuddhe rāmeṇākliṣṭakarmaṇā.
76. eteṣām pitaraḥ ca eva tathā eva ca pitāmahāḥ
madartham nihatāḥ yuddhe rāmeṇa akliṣṭakarmaṇā
76. eteṣām pitaraḥ ca eva tathā eva ca pitāmahāḥ
akliṣṭakarmaṇā rāmeṇa madartham yuddhe nihatāḥ
76. Indeed, the fathers and grandfathers of these [Kṣatriyas] were slain in battle for my sake by Rama, whose actions (karma) are effortless.
तेषामपचितिश्चैव मया कार्या न संशयः ।
न ह्यहं कामये नित्यमविक्रान्तेन रक्षणम् ॥७७॥
77. teṣāmapacitiścaiva mayā kāryā na saṁśayaḥ ,
na hyahaṁ kāmaye nityamavikrāntena rakṣaṇam.
77. teṣām apacitiḥ ca eva mayā kāryā na saṃśayaḥ
na hi aham kāmaye nityam avikrāntena rakṣaṇam
77. teṣām apacitiḥ ca eva mayā kāryā na saṃśayaḥ
hi aham nityam avikrāntena rakṣaṇam na kāmaye
77. Indeed, I must offer respect (apaciti) to them; there is no doubt about it. For I do not desire constant protection from someone who is not valiant.
ततः पृथिव्या निर्दिष्टांस्तान्समानीय कश्यपः ।
अभ्यषिञ्चन्महीपालान्क्षत्रियान्वीर्यसंमतान् ॥७८॥
78. tataḥ pṛthivyā nirdiṣṭāṁstānsamānīya kaśyapaḥ ,
abhyaṣiñcanmahīpālānkṣatriyānvīryasaṁmatān.
78. tataḥ pṛthivyā nirdiṣṭān tān samānīya kaśyapaḥ
abhyaṣiñcat mahīpālān kṣatriyān vīryasaṃmatān
78. tataḥ kaśyapaḥ pṛthivyā nirdiṣṭān vīryasaṃmatān
tān kṣatriyān samānīya mahīpālān abhyaṣiñcat
78. Then, Kaśyapa, having gathered those Kṣatriyas designated by the Earth, anointed those greatly valorous protectors of the earth (mahīpāla) as kings.
तेषां पुत्राश्च पौत्राश्च येषां वंशाः प्रतिष्ठिताः ।
एवमेतत्पुरा वृत्तं यन्मां पृच्छसि पाण्डव ॥७९॥
79. teṣāṁ putrāśca pautrāśca yeṣāṁ vaṁśāḥ pratiṣṭhitāḥ ,
evametatpurā vṛttaṁ yanmāṁ pṛcchasi pāṇḍava.
79. teṣām putrāḥ ca pautrāḥ ca yeṣām vaṁśāḥ pratiṣṭhitāḥ
evam etat purā vṛttam yat mām pṛcchasi pāṇḍava
79. pāṇḍava yeṣām vaṁśāḥ pratiṣṭhitāḥ teṣām putrāḥ ca
pautrāḥ ca etat purā evam vṛttam yat mām pṛcchasi
79. Their sons and grandsons, whose lineages are established – thus, this event happened previously, which you ask me, O Pāṇḍava.
वैशंपायन उवाच ।
एवं ब्रुवन्नेव यदुप्रवीरो युधिष्ठिरं धर्मभृतां वरिष्ठम् ।
रथेन तेनाशु ययौ यथार्को विशन्प्रभाभिर्भगवांस्त्रिलोकम् ॥८०॥
80. vaiśaṁpāyana uvāca ,
evaṁ bruvanneva yadupravīro; yudhiṣṭhiraṁ dharmabhṛtāṁ variṣṭham ,
rathena tenāśu yayau yathārko; viśanprabhābhirbhagavāṁstrilokam.
80. vaiśaṁpāyanaḥ uvāca evam bruvan eva
yadupravīraḥ yudhiṣṭhiram dharmabhṛtām
variṣṭham rathena tena āśu yayau yathā
arkaḥ viśan prabhābhiḥ bhagavān trilokam
80. vaiśaṁpāyanaḥ uvāca evam bruvan eva
yadupravīraḥ dharmabhṛtām variṣṭham
yudhiṣṭhiram tena rathena āśu yayau yathā
bhagavān arkaḥ prabhābhiḥ trilokam viśan
80. Vaiśampāyana said: While speaking thus, the hero of the Yadus (Kṛṣṇa) quickly went by that chariot to Yudhiṣṭhira, the foremost among the upholders of natural law (dharma), just as the glorious sun, entering the three worlds with its rays.