Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-14, chapter-91

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
शमयित्वा पशूनन्यान्विधिवद्द्विजसत्तमाः ।
तुरगं तं यथाशास्त्रमालभन्त द्विजातयः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
śamayitvā paśūnanyānvidhivaddvijasattamāḥ ,
turagaṁ taṁ yathāśāstramālabhanta dvijātayaḥ.
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca śamayitvā paśūn anyān vidhivat
dvijasattamāḥ turagaṃ taṃ yathāśāstram ālabhanta dvijātayaḥ
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca dvijasattamāḥ anyān paśūn vidhivat
śamayitvā dvijātayaḥ taṃ turagaṃ yathāśāstram ālabhanta
1. Vaiśampāyana said: 'O best among the twice-born (dvija) Brahmins, having properly consecrated the other animals, the twice-born (dvija) priests then consecrated that horse according to the scriptures.'
ततः संज्ञाप्य तुरगं विधिवद्याजकर्षभाः ।
उपसंवेशयन्राजंस्ततस्तां द्रुपदात्मजाम् ।
कलाभिस्तिसृभी राजन्यथाविधि मनस्विनीम् ॥२॥
2. tataḥ saṁjñāpya turagaṁ vidhivadyājakarṣabhāḥ ,
upasaṁveśayanrājaṁstatastāṁ drupadātmajām ,
kalābhistisṛbhī rājanyathāvidhi manasvinīm.
2. tataḥ saṃjñāpya turagaṃ vidhivat
yājakarṣabhāḥ upasaṃveśayan rājan
tataḥ tām drupadātmajām kalābhiḥ
tisṛbhī rājan yathāvidhi manasvinīm
2. rājan rājan tataḥ yājakarṣabhāḥ
vidhivat turagaṃ saṃjñāpya tām
manasvinīm drupadātmajām tisṛbhī
kalābhiḥ yathāvidhi upasaṃveśayan
2. Then, O King, the chief priests, having properly consecrated the horse, subsequently caused that high-minded daughter of Drupada (Draupadī) to sit (for the ritual), in accordance with three ritual aspects (kalā) and the prescribed procedure.
उद्धृत्य तु वपां तस्य यथाशास्त्रं द्विजर्षभाः ।
श्रपयामासुरव्यग्राः शास्त्रवद्भरतर्षभ ॥३॥
3. uddhṛtya tu vapāṁ tasya yathāśāstraṁ dvijarṣabhāḥ ,
śrapayāmāsuravyagrāḥ śāstravadbharatarṣabha.
3. uddhṛtya tu vapām tasya yathāśāstram dvijarṣabhāḥ
śrapayāmāsuḥ avyagrāḥ śāstravat bharatarṣabha
3. bharatarṣabha dvijarṣabhāḥ avyagrāḥ yathāśāstram
tasya vapām uddhṛtya tu śāstravat śrapayāmāsuḥ
3. O best of the Bharatas, the foremost among the twice-born priests, unhurriedly and precisely according to the scriptures, extracted the omentum from it and cooked it ritually.
तं वपाधूमगन्धं तु धर्मराजः सहानुजः ।
उपाजिघ्रद्यथान्यायं सर्वपाप्मापहं तदा ॥४॥
4. taṁ vapādhūmagandhaṁ tu dharmarājaḥ sahānujaḥ ,
upājighradyathānyāyaṁ sarvapāpmāpahaṁ tadā.
4. tam vapādhūmagandham tu dharmarājaḥ sahānujaḥ
upājighrat yathānyāyam sarvapāpmāpaham tadā
4. tadā dharmarājaḥ sahānujaḥ tu yathānyāyam
sarvapāpmāpaham tam vapādhūmagandham upājighrat
4. Then, King Dharmarāja (Yudhishthira), accompanied by his younger brothers, properly inhaled that smoke-scent of the omentum, which purifies and removes all sins.
शिष्टान्यङ्गानि यान्यासंस्तस्याश्वस्य नराधिप ।
तान्यग्नौ जुहुवुर्धीराः समस्ताः षोडशर्त्विजः ॥५॥
5. śiṣṭānyaṅgāni yānyāsaṁstasyāśvasya narādhipa ,
tānyagnau juhuvurdhīrāḥ samastāḥ ṣoḍaśartvijaḥ.
5. śiṣṭāni aṅgāni yāni āsan tasya aśvasya narādhipa
tāni agnau juhuvuḥ dhīrāḥ samastāḥ ṣoḍaśa ṛtvijaḥ
5. narādhipa tasya aśvasya yāni śiṣṭāni aṅgāni āsan
tāni samastāḥ ṣoḍaśa ṛtvijaḥ dhīrāḥ agnau juhuvuḥ
5. O King, all sixteen resolute priests collectively offered into the fire those remaining parts which belonged to that horse.
संस्थाप्यैवं तस्य राज्ञस्तं क्रतुं शक्रतेजसः ।
व्यासः सशिष्यो भगवान्वर्धयामास तं नृपम् ॥६॥
6. saṁsthāpyaivaṁ tasya rājñastaṁ kratuṁ śakratejasaḥ ,
vyāsaḥ saśiṣyo bhagavānvardhayāmāsa taṁ nṛpam.
6. saṃsthāpya evam tasya rājñaḥ tam kratum śakratejasaḥ
vyāsaḥ saśiṣyaḥ bhagavān vardhayāmāsa tam nṛpam
6. evam śakratejasaḥ tasya rājñaḥ tam kratum saṃsthāpya
bhagavān vyāsaḥ saśiṣyaḥ tam nṛpam vardhayāmāsa
6. Thus, having successfully concluded that Vedic ritual (kratu) of the king, whose prowess was like Indra's, the venerable Vyasa, accompanied by his disciples, blessed that king.
ततो युधिष्ठिरः प्रादात्सदस्येभ्यो यथाविधि ।
कोटीसहस्रं निष्काणां व्यासाय तु वसुंधराम् ॥७॥
7. tato yudhiṣṭhiraḥ prādātsadasyebhyo yathāvidhi ,
koṭīsahasraṁ niṣkāṇāṁ vyāsāya tu vasuṁdharām.
7. tataḥ yudhiṣṭhiraḥ prādāt sadasyebhyaḥ yathāvidhi
koṭīsahasram niṣkāṇām vyāsāya tu vasundharām
7. tataḥ yudhiṣṭhiraḥ yathāvidhi sadasyebhyaḥ niṣkāṇām
koṭīsahasram vyāsāya tu vasundharām prādāt
7. Then, Yudhishthira, as per proper procedure, presented a thousand crores of gold coins (nishkas) to the assembly members, and the entire earth to Vyasa.
प्रतिगृह्य धरां राजन्व्यासः सत्यवतीसुतः ।
अब्रवीद्भरतश्रेष्ठं धर्मात्मानं युधिष्ठिरम् ॥८॥
8. pratigṛhya dharāṁ rājanvyāsaḥ satyavatīsutaḥ ,
abravīdbharataśreṣṭhaṁ dharmātmānaṁ yudhiṣṭhiram.
8. pratigṛhya dharām rājan vyāsaḥ satyavatīsutaḥ
abravīt bharataśreṣṭham dharmātmānam yudhiṣṭhiram
8. rājan satyavatīsutaḥ vyāsaḥ dharām pratigṛhya
bharataśreṣṭham dharmātmānam yudhiṣṭhiram abravīt
8. O King, after accepting the earth, Vyasa, the son of Satyavati, addressed Yudhishthira, who was the foremost among the Bharatas and embodied (dharma).
पृथिवी भवतस्त्वेषा संन्यस्ता राजसत्तम ।
निष्क्रयो दीयतां मह्यं ब्राह्मणा हि धनार्थिनः ॥९॥
9. pṛthivī bhavatastveṣā saṁnyastā rājasattama ,
niṣkrayo dīyatāṁ mahyaṁ brāhmaṇā hi dhanārthinaḥ.
9. pṛthivī bhavataḥ tu eṣā saṃnyastā rājasattama
niṣkrayaḥ dīyatām mahyam brāhmaṇāḥ hi dhanārthinaḥ
9. rājasattama eṣā pṛthivī bhavataḥ tu saṃnyastā
niṣkrayaḥ mahyam dīyatām hi brāhmaṇāḥ dhanārthinaḥ
9. “O best of kings, this earth has been truly given by you. Therefore, let compensation be given to me, for brahmins (brāhmaṇa) are indeed seekers of wealth.”
युधिष्ठिरस्तु तान्विप्रान्प्रत्युवाच महामनाः ।
भ्रातृभिः सहितो धीमान्मध्ये राज्ञां महात्मनाम् ॥१०॥
10. yudhiṣṭhirastu tānviprānpratyuvāca mahāmanāḥ ,
bhrātṛbhiḥ sahito dhīmānmadhye rājñāṁ mahātmanām.
10. yudhiṣṭhiraḥ tu tān viprān pratyuvāca mahāmanāḥ
bhrātṛbhiḥ sahitaḥ dhīmān madhye rājñām mahātmanām
10. tu dhīmān mahāmanāḥ yudhiṣṭhiraḥ bhrātṛbhiḥ sahitaḥ
mahātmanām rājñām madhye tān viprān pratyuvāca
10. However, the magnanimous and wise Yudhishthira, accompanied by his brothers, responded to those brahmins (brāhmaṇa) while amidst the assembly of great-souled kings.
अश्वमेधे महायज्ञे पृथिवी दक्षिणा स्मृता ।
अर्जुनेन जिता सेयमृत्विग्भ्यः प्रापिता मया ॥११॥
11. aśvamedhe mahāyajñe pṛthivī dakṣiṇā smṛtā ,
arjunena jitā seyamṛtvigbhyaḥ prāpitā mayā.
11. aśvamedhe mahāyajñe pṛthivī dakṣiṇā smṛtā
arjunena jitā sā iyam ṛtvigbhyaḥ prāpitā mayā
11. aśvamedhe mahāyajñe pṛthivī dakṣiṇā smṛtā
arjunena sā iyam jitā mayā ṛtvigbhyaḥ prāpitā
11. In the great aśvamedha (Vedic ritual), the earth is declared as the sacrificial fee (dakṣiṇā). This very earth, conquered by Arjuna, was obtained by me for the priests (ṛtvij).
वनं प्रवेक्ष्ये विप्रेन्द्रा विभजध्वं महीमिमाम् ।
चतुर्धा पृथिवीं कृत्वा चातुर्होत्रप्रमाणतः ॥१२॥
12. vanaṁ pravekṣye viprendrā vibhajadhvaṁ mahīmimām ,
caturdhā pṛthivīṁ kṛtvā cāturhotrapramāṇataḥ.
12. vanam pravekṣye viprendrāḥ vibhajadhvam mahīm
imām caturdhā pṛthivīm kṛtvā cāturhotrapramāṇataḥ
12. viprendrāḥ aham vanam pravekṣye imām mahīm
caturdhā kṛtvā cāturhotrapramāṇataḥ vibhajadhvam
12. O chief among brahmins (viprendra)! I shall enter the forest. Divide this earth, having apportioned it into four parts according to the standard of the four hotṛ priests.
नाहमादातुमिच्छामि ब्रह्मस्वं मुनिसत्तमाः ।
इदं हि मे मतं नित्यं भ्रातॄणां च ममानघाः ॥१३॥
13. nāhamādātumicchāmi brahmasvaṁ munisattamāḥ ,
idaṁ hi me mataṁ nityaṁ bhrātṝṇāṁ ca mamānaghāḥ.
13. na aham ādātum icchāmi brahmasvam munisattamāḥ
idam hi me matam nityam bhrātṝṇām ca mama anaghāḥ
13. munisattamāḥ anaghāḥ,
aham brahmasvam ādātum na icchāmi hi idam me mama bhrātṝṇām ca nityam matam
13. O best among sages (muni), O sinless ones! I do not wish to take the property of brahmins (brahmasva). This, indeed, is my constant opinion, and that of my brothers as well.
इत्युक्तवति तस्मिंस्ते भ्रातरो द्रौपदी च सा ।
एवमेतदिति प्राहुस्तदभूद्रोमहर्षणम् ॥१४॥
14. ityuktavati tasmiṁste bhrātaro draupadī ca sā ,
evametaditi prāhustadabhūdromaharṣaṇam.
14. iti uktavati tasmin te bhrātaraḥ draupadī ca
sā evam etat iti prāhuḥ tat abhūt romaharṣaṇam
14. tasmin iti uktavati te bhrātaraḥ sā draupadī
ca evam etat iti prāhuḥ tat romaharṣaṇam abhūt
14. When he had thus spoken, his brothers and Draupadī said, "So be it!" That was indeed a hair-raising moment.
ततोऽन्तरिक्षे वागासीत्साधु साध्विति भारत ।
तथैव द्विजसंघानां शंसतां विबभौ स्वनः ॥१५॥
15. tato'ntarikṣe vāgāsītsādhu sādhviti bhārata ,
tathaiva dvijasaṁghānāṁ śaṁsatāṁ vibabhau svanaḥ.
15. tataḥ antarikṣe vāk āsīt sādhu sādhu iti bhārata
tathā eva dvijasaṅghānām śaṃsatām vibabhau svanaḥ
15. bhārata tataḥ antarikṣe vāk sādhu sādhu iti āsīt
tathā eva śaṃsatām dvijasaṅghānām svanaḥ vibabhau
15. Then, O Bhārata, a voice in the sky declared, 'Excellent! Excellent!' Similarly, the sound of the assembled twice-born (dvija) praising resounded.
द्वैपायनस्तथोक्तस्तु पुनरेव युधिष्ठिरम् ।
उवाच मध्ये विप्राणामिदं संपूजयन्मुनिः ॥१६॥
16. dvaipāyanastathoktastu punareva yudhiṣṭhiram ,
uvāca madhye viprāṇāmidaṁ saṁpūjayanmuniḥ.
16. dvaipāyanaḥ tathā uktaḥ tu punaḥ eva yudhiṣṭhiram
uvāca madhye viprāṇām idam saṃpūjayan muniḥ
16. tathā uktaḥ saṃpūjayan muniḥ dvaipāyanaḥ tu
punaḥ eva viprāṇām madhye yudhiṣṭhiram idam uvāca
16. The sage (muni) Dvaipāyana, having been thus addressed, again spoke these words to Yudhiṣṭhira, in the midst of the brāhmins, showing reverence.
दत्तैषा भवता मह्यं तां ते प्रतिददाम्यहम् ।
हिरण्यं दीयतामेभ्यो द्विजातिभ्यो धरास्तु ते ॥१७॥
17. dattaiṣā bhavatā mahyaṁ tāṁ te pratidadāmyaham ,
hiraṇyaṁ dīyatāmebhyo dvijātibhyo dharāstu te.
17. dattā eṣā bhavatā mahyam tām te pratidadāmi aham
hiraṇyam dīyatām ebhyaḥ dvijātibhyaḥ dharāḥ tu te
17. eṣā dattā bhavatā mahyam aham tām te pratidadāmi
hiraṇyam ebhyaḥ dvijātibhyaḥ dīyatām dharāḥ tu te
17. This (earth) was given by you to me; I return it to you. Let gold be given to these twice-born (dvijāti), and let the lands (dharā) remain yours.
ततोऽब्रवीद्वासुदेवो धर्मराजं युधिष्ठिरम् ।
यथाह भगवान्व्यासस्तथा तत्कर्तुमर्हसि ॥१८॥
18. tato'bravīdvāsudevo dharmarājaṁ yudhiṣṭhiram ,
yathāha bhagavānvyāsastathā tatkartumarhasi.
18. tataḥ abravīt vāsudevaḥ dharmarājam yudhiṣṭhiram
yathā āha bhagavān vyāsaḥ tathā tat kartum arhasi
18. tataḥ vāsudevaḥ dharmarājam yudhiṣṭhiram abravīt
yathā bhagavān vyāsaḥ āha tathā tat kartum arhasi
18. Then Vāsudeva (Kṛṣṇa) spoke to Dharmarāja Yudhiṣṭhira: 'Just as the revered Bhagavān Vyāsa has said, so you should do that.'
इत्युक्तः स कुरुश्रेष्ठः प्रीतात्मा भ्रातृभिः सह ।
कोटिकोटिकृतां प्रादाद्दक्षिणां त्रिगुणां क्रतोः ॥१९॥
19. ityuktaḥ sa kuruśreṣṭhaḥ prītātmā bhrātṛbhiḥ saha ,
koṭikoṭikṛtāṁ prādāddakṣiṇāṁ triguṇāṁ kratoḥ.
19. iti uktaḥ saḥ kuruśreṣṭhaḥ prītātmā bhrātṛbhiḥ
saha koṭikoṭikṛtām prādāt dakṣiṇām triguṇām kratoḥ
19. iti uktaḥ saḥ kuruśreṣṭhaḥ prītātmā bhrātṛbhiḥ
saha kratoḥ triguṇām koṭikoṭikṛtām dakṣiṇām prādāt
19. Thus addressed, that best of Kurus, Yudhishthira, with a satisfied mind, accompanied by his brothers, presented an immense fee (dakṣiṇā), three times the customary amount for the (Vedic ritual).
न करिष्यति तल्लोके कश्चिदन्यो नराधिपः ।
यत्कृतं कुरुसिंहेन मरुत्तस्यानुकुर्वता ॥२०॥
20. na kariṣyati talloke kaścidanyo narādhipaḥ ,
yatkṛtaṁ kurusiṁhena maruttasyānukurvatā.
20. na kariṣyati tat loke kaścit anyaḥ narādhipaḥ
yat kṛtam kurusiṃhena maruttasya anukurvatā
20. loke kaścit anyaḥ narādhipaḥ tat na kariṣyati
yat maruttasya anukurvatā kurusiṃhena kṛtam
20. No other king (narādhipa) in the world will ever achieve what the lion of the Kurus (Yudhishthira) accomplished, as he emulated (king) Marutta.
प्रतिगृह्य तु तद्द्रव्यं कृष्णद्वैपायनः प्रभुः ।
ऋत्विग्भ्यः प्रददौ विद्वांश्चतुर्धा व्यभजंश्च ते ॥२१॥
21. pratigṛhya tu taddravyaṁ kṛṣṇadvaipāyanaḥ prabhuḥ ,
ṛtvigbhyaḥ pradadau vidvāṁścaturdhā vyabhajaṁśca te.
21. pratigṛhya tu tat dravyam kṛṣṇadvaipāyanaḥ prabhuḥ
ṛtvigbhyaḥ pradadau vidvān caturdhā vyabhajan ca te
21. tu vidvān prabhuḥ kṛṣṇadvaipāyanaḥ tat dravyam
pratigṛhya ṛtvigbhyaḥ pradadau ca te caturdhā vyabhajan
21. Indeed, the learned and authoritative Krishna Dvaipayana (Vyasa), having received that wealth, distributed it to the officiating priests (ṛtvij); and they, in turn, divided it into four parts.
पृथिव्या निष्क्रयं दत्त्वा तद्धिरण्यं युधिष्ठिरः ।
धूतपाप्मा जितस्वर्गो मुमुदे भ्रातृभिः सह ॥२२॥
22. pṛthivyā niṣkrayaṁ dattvā taddhiraṇyaṁ yudhiṣṭhiraḥ ,
dhūtapāpmā jitasvargo mumude bhrātṛbhiḥ saha.
22. pṛthivyā niṣkrayam dattvā tat hiraṇyam yudhiṣṭhiraḥ
dhūtapāpmā jitasvargaḥ mumude bhrātṛbhiḥ saha
22. dhūtapāpmā jitasvargaḥ yudhiṣṭhiraḥ pṛthivyā
niṣkrayam tat hiraṇyam dattvā bhrātṛbhiḥ saha mumude
22. Having given that gold as compensation for the earth, Yudhishthira, purified from sin and having secured heaven, rejoiced with his brothers.
ऋत्विजस्तमपर्यन्तं सुवर्णनिचयं तदा ।
व्यभजन्त द्विजातिभ्यो यथोत्साहं यथाबलम् ॥२३॥
23. ṛtvijastamaparyantaṁ suvarṇanicayaṁ tadā ,
vyabhajanta dvijātibhyo yathotsāhaṁ yathābalam.
23. ṛtvijaḥ tam aparyantam suvarṇanicayam tadā
vyabhajanta dvijātibhyaḥ yathotsāham yathābalam
23. tadā ṛtvijaḥ tam aparyantam suvarṇanicayam
dvijātibhyaḥ yathotsāham yathābalam vyabhajanta
23. At that time, the officiating priests distributed that boundless heap of gold among the twice-born (dvija) according to their enthusiasm and capacity.
यज्ञवाटे तु यत्किंचिद्धिरण्यमपि भूषणम् ।
तोरणानि च यूपांश्च घटाः पात्रीस्तथेष्टकाः ।
युधिष्ठिराभ्यनुज्ञाताः सर्वं तद्व्यभजन्द्विजाः ॥२४॥
24. yajñavāṭe tu yatkiṁciddhiraṇyamapi bhūṣaṇam ,
toraṇāni ca yūpāṁśca ghaṭāḥ pātrīstatheṣṭakāḥ ,
yudhiṣṭhirābhyanujñātāḥ sarvaṁ tadvyabhajandvijāḥ.
24. yajñavāṭe tu yat kiṃcit hiraṇyam api
bhūṣaṇam toraṇāni ca yūpān ca ghaṭāḥ
pātrīḥ tathā iṣṭakāḥ yudhiṣṭhirābhyanujñātāḥ
sarvam tat vyabhajan dvijāḥ
24. tu yajñavāṭe yat kiṃcit hiraṇyam api
bhūṣaṇam ca toraṇāni ca yūpān ghaṭāḥ
tathā pātrīḥ iṣṭakāḥ tat sarvam
yudhiṣṭhirābhyanujñātāḥ dvijāḥ vyabhajan
24. Moreover, whatever gold and ornaments, as well as the arches, sacrificial posts, pots, vessels, and bricks, were present in the enclosure of the Vedic ritual (yajña), the twice-born (dvija), authorized by Yudhiṣṭhira, distributed all of that.
अनन्तरं ब्राह्मणेभ्यः क्षत्रिया जह्रिरे वसु ।
तथा विट्शूद्रसंघाश्च तथान्ये म्लेच्छजातयः ।
कालेन महता जह्रुस्तत्सुवर्णं ततस्ततः ॥२५॥
25. anantaraṁ brāhmaṇebhyaḥ kṣatriyā jahrire vasu ,
tathā viṭśūdrasaṁghāśca tathānye mlecchajātayaḥ ,
kālena mahatā jahrustatsuvarṇaṁ tatastataḥ.
25. anantaram brāhmaṇebhyaḥ kṣatriyāḥ
jahrire vasu tathā viṭśūdrasaṃghāḥ ca
tathā anye mlecchajātayaḥ kālena
mahatā jahruḥ tat suvarṇam tatastataḥ
25. anantaram kṣatriyāḥ brāhmaṇebhyaḥ
vasu jahrire tathā viṭśūdrasaṃghāḥ ca
tathā anye mlecchajātayaḥ mahatā
kālena tat suvarṇam tatastataḥ jahruḥ
25. Subsequently, the Kṣatriyas took wealth from the Brahmins. Similarly, the communities of Vaiśyas and Śūdras, and other Mleccha communities, gradually took that gold from various places over a long period of time.
ततस्ते ब्राह्मणाः सर्वे मुदिता जग्मुरालयान् ।
तर्पिता वसुना तेन धर्मराज्ञा महात्मना ॥२६॥
26. tataste brāhmaṇāḥ sarve muditā jagmurālayān ,
tarpitā vasunā tena dharmarājñā mahātmanā.
26. tataḥ te brāhmaṇāḥ sarve muditāḥ jagmuḥ ālayān
tarpitāḥ vasunā tena dharmarājñā mahātmanā
26. tataḥ te sarve muditāḥ brāhmaṇāḥ tena mahātmanā
dharmarājñā vasunā tarpitāḥ ālayān jagmuḥ
26. Thereupon, all those Brahmins, delighted and satisfied by that wealth from the great-souled King of natural law (dharma), returned to their homes.
स्वमंशं भगवान्व्यासः कुन्त्यै पादाभिवादनात् ।
प्रददौ तस्य महतो हिरण्यस्य महाद्युतिः ॥२७॥
27. svamaṁśaṁ bhagavānvyāsaḥ kuntyai pādābhivādanāt ,
pradadau tasya mahato hiraṇyasya mahādyutiḥ.
27. svam aṃśam bhagavān vyāsaḥ kuntyai pādābhi-vādanāt
pradadau tasya mahataḥ hiraṇyasya mahādyutiḥ
27. bhagavān mahādyutiḥ vyāsaḥ kuntyai pādābhi-vādanāt
tasya mahataḥ hiraṇyasya svam aṃśam pradadau
27. The revered Vyāsa (bhagavān), of great splendor, gave Kuntī her share of that abundant gold after she bowed at his feet.
श्वशुरात्प्रीतिदायं तं प्राप्य सा प्रीतमानसा ।
चकार पुण्यं लोके तु सुमहान्तं पृथा तदा ॥२८॥
28. śvaśurātprītidāyaṁ taṁ prāpya sā prītamānasā ,
cakāra puṇyaṁ loke tu sumahāntaṁ pṛthā tadā.
28. śvaśurāt prīti-dāyam tam prāpya sā prīta-mānasā
cakāra puṇyam loke tu su-mahāntam pṛthā tadā
28. pṛthā tadā sā śvaśurāt tam prīti-dāyam prāpya
prīta-mānasā loke tu su-mahāntam puṇyam cakāra
28. Having received that loving gift from her father-in-law, she, Pṛthā, with a joyful mind, then performed a very great meritorious act (puṇyam) in the world.
गत्वा त्ववभृथं राजा विपाप्मा भ्रातृभिः सह ।
सभाज्यमानः शुशुभे महेन्द्रो दैवतैरिव ॥२९॥
29. gatvā tvavabhṛthaṁ rājā vipāpmā bhrātṛbhiḥ saha ,
sabhājyamānaḥ śuśubhe mahendro daivatairiva.
29. gatvā tu avabhṛtham rājā vi-pāpmā bhrātṛbhiḥ saha
sabhājyamānaḥ śuśubhe mahendraḥ daivataiḥ iva
29. rājā vi-pāpmā bhrātṛbhiḥ saha avabhṛtham tu gatvā
sabhājyamānaḥ mahendraḥ daivataiḥ iva śuśubhe
29. Having gone to the purificatory bath (avabhṛtham), the king, now free from sin, shone splendidly alongside his brothers, being honored like Mahendra (Indra) among the deities.
पाण्डवाश्च महीपालैः समेतैः संवृतास्तदा ।
अशोभन्त महाराज ग्रहास्तारागणैरिव ॥३०॥
30. pāṇḍavāśca mahīpālaiḥ sametaiḥ saṁvṛtāstadā ,
aśobhanta mahārāja grahāstārāgaṇairiva.
30. pāṇḍavāḥ ca mahīpālaiḥ sametaiḥ saṁvṛtāḥ tadā
aśobhanta mahārāja grahāḥ tārā-gaṇaiḥ iva
30. mahārāja tadā ca mahīpālaiḥ sametaiḥ saṁvṛtāḥ
pāṇḍavāḥ tārā-gaṇaiḥ iva grahāḥ aśobhanta
30. O great king (mahārāja), the Pāṇḍavas, surrounded by the assembled kings, then shone splendidly, just like planets amidst clusters of stars.
राजभ्योऽपि ततः प्रादाद्रत्नानि विविधानि च ।
गजानश्वानलंकारान्स्त्रियो वस्त्राणि काञ्चनम् ॥३१॥
31. rājabhyo'pi tataḥ prādādratnāni vividhāni ca ,
gajānaśvānalaṁkārānstriyo vastrāṇi kāñcanam.
31. rājabhyaḥ api tataḥ prādāt ratnāni vividhāni ca
gajān aśvān alaṅkārān striyaḥ vastrāṇi kāñcanam
31. tataḥ rājabhyaḥ api vividhāni ratnāni ca gajān
aśvān alaṅkārān striyaḥ vastrāṇi kāñcanam prādāt
31. Thereafter, he presented various jewels, and elephants, horses, ornaments, women, clothing, and gold even to the kings.
तद्धनौघमपर्यन्तं पार्थः पार्थिवमण्डले ।
विसृजञ्शुशुभे राजा यथा वैश्रवणस्तथा ॥३२॥
32. taddhanaughamaparyantaṁ pārthaḥ pārthivamaṇḍale ,
visṛjañśuśubhe rājā yathā vaiśravaṇastathā.
32. tat dhana-ogham aparyantam pārthaḥ pārthiva-maṇḍale
visṛjan śuśubhe rājā yathā vaiśravaṇaḥ tathā
32. pārthaḥ rājā aparyantam tat dhana-ogham pārthiva-maṇḍale
visṛjan yathā vaiśravaṇaḥ tathā śuśubhe
32. Distributing that boundless flood of riches among the assembly of rulers, King Pārtha (Arjuna) shone splendidly, just like Vaiśravaṇa.
आनाय्य च तथा वीरं राजानं बभ्रुवाहनम् ।
प्रदाय विपुलं वित्तं गृहान्प्रास्थापयत्तदा ॥३३॥
33. ānāyya ca tathā vīraṁ rājānaṁ babhruvāhanam ,
pradāya vipulaṁ vittaṁ gṛhānprāsthāpayattadā.
33. ānāyya ca tathā vīram rājānam babhruvāhanam
pradāya vipulam vittam gṛhān prāsthāpayat tadā
33. tathā ca vīram rājānam babhruvāhanam ānāyya
vipulam vittam pradāya tadā gṛhān prāsthāpayat
33. And then, having summoned the heroic King Babhruvahana, and having bestowed upon him ample wealth, he dispatched him to his home.
दुःशलायाश्च तं पौत्रं बालकं पार्थिवर्षभ ।
स्वराज्ये पितृभिर्गुप्ते प्रीत्या समभिषेचयत् ॥३४॥
34. duḥśalāyāśca taṁ pautraṁ bālakaṁ pārthivarṣabha ,
svarājye pitṛbhirgupte prītyā samabhiṣecayat.
34. duḥśalāyāḥ ca tam pautram bālakam pārthivarṣabha
sva-rājye pitṛbhiḥ gupte prītyā samabhiṣecayat
34. ca pārthivarṣabha duḥśalāyāḥ tam pautram bālakam
pitṛbhiḥ gupte sva-rājye prītyā samabhiṣecayat
34. And O best among kings, he lovingly consecrated that child, the grandson of Duḥśalā, in his own kingdom, which was protected by his ancestors.
राज्ञश्चैवापि तान्सर्वान्सुविभक्तान्सुपूजितान् ।
प्रस्थापयामास वशी कुरुराजो युधिष्ठिरः ॥३५॥
35. rājñaścaivāpi tānsarvānsuvibhaktānsupūjitān ,
prasthāpayāmāsa vaśī kururājo yudhiṣṭhiraḥ.
35. rājñaḥ ca eva api tān sarvān suvibhaktān supūjitān
prasthāpayām āsa vaśī kururājaḥ yudhiṣṭhiraḥ
35. vaśī kururājaḥ yudhiṣṭhiraḥ ca eva api tān sarvān
rājñaḥ suvibhaktān supūjitān prasthāpayām āsa
35. And indeed, the self-controlled King of the Kurus, Yudhishthira, sent forth all those kings who had been well-assigned (their duties) and duly honored.
एवं बभूव यज्ञः स धर्मराजस्य धीमतः ।
बह्वन्नधनरत्नौघः सुरामैरेयसागरः ॥३६॥
36. evaṁ babhūva yajñaḥ sa dharmarājasya dhīmataḥ ,
bahvannadhanaratnaughaḥ surāmaireyasāgaraḥ.
36. evam babhūva yajñaḥ saḥ dharmarājasya dhīmataḥ
bahvanna-dhana-ratnaughaḥ surā-maireya-sāgaraḥ
36. evam saḥ dhīmataḥ dharmarājasya yajñaḥ
bahvanna-dhana-ratnaughaḥ surā-maireya-sāgaraḥ babhūva
36. Thus, that (Vedic ritual) (yajña) of the wise King of Righteousness (dharma), Yudhishthira, became an overwhelming abundance of food, wealth, and jewels, like an ocean of liquor and Maireya.
सर्पिःपङ्का ह्रदा यत्र बहवश्चान्नपर्वताः ।
रसालाकर्दमाः कुल्या बभूवुर्भरतर्षभ ॥३७॥
37. sarpiḥpaṅkā hradā yatra bahavaścānnaparvatāḥ ,
rasālākardamāḥ kulyā babhūvurbharatarṣabha.
37. sarpiḥ-paṅkāḥ hradāḥ yatra bahavaḥ ca anna-parvatāḥ
rasālā-kardamāḥ kulyāḥ babhūvuḥ bharatarṣabha
37. bharatarṣabha yatra sarpiḥ-paṅkāḥ hradāḥ ca bahavaḥ
anna-parvatāḥ rasālā-kardamāḥ kulyāḥ babhūvuḥ
37. O best of Bharatas, where there were lakes muddy with ghee, and many mountains of food; and canals became muddy with rasālā (a sweet dish).
भक्ष्यषाण्डवरागाणां क्रियतां भुज्यतामिति ।
पशूनां वध्यतां चापि नान्तस्तत्र स्म दृश्यते ॥३८॥
38. bhakṣyaṣāṇḍavarāgāṇāṁ kriyatāṁ bhujyatāmiti ,
paśūnāṁ vadhyatāṁ cāpi nāntastatra sma dṛśyate.
38. bhakṣya-ṣāṇḍava-rāgāṇām kriyatām bhujyatām iti
paśūnām vadhyatām ca api na antaḥ tatra sma dṛśyate
38. tatra bhakṣya-ṣāṇḍava-rāgāṇām kriyatām bhujyatām iti
ca api paśūnām vadhyatām iti antaḥ na sma dṛśyate
38. There, regarding the various edibles, sauces, and syrups, (one would hear calls like) "Let them be prepared!" and "Let them be eaten!" Also, regarding animals, "Let them be slaughtered!" Indeed, no end to this was seen there.
मत्तोन्मत्तप्रमुदितं प्रगीतयुवतीजनम् ।
मृदङ्गशङ्खशब्दैश्च मनोरममभूत्तदा ॥३९॥
39. mattonmattapramuditaṁ pragītayuvatījanam ,
mṛdaṅgaśaṅkhaśabdaiśca manoramamabhūttadā.
39. mattonmattapramuditam pragītayuvatījanam
mṛdaṅgaśaṅkhaśabdaiḥ ca manoramam abhūt tadā
39. tadā mattonmattapramuditam pragītayuvatījanam
mṛdaṅgaśaṅkhaśabdaiḥ ca manoramam abhūt
39. At that time, it was delightful, filled with joyfully intoxicated and frenzied people, and with young women singing, accompanied by the sounds of mridangas and conches.
दीयतां भुज्यतां चेति दिवारात्रमवारितम् ।
तं महोत्सवसंकाशमतिहृष्टजनाकुलम् ।
कथयन्ति स्म पुरुषा नानादेशनिवासिनः ॥४०॥
40. dīyatāṁ bhujyatāṁ ceti divārātramavāritam ,
taṁ mahotsavasaṁkāśamatihṛṣṭajanākulam ,
kathayanti sma puruṣā nānādeśanivāsinaḥ.
40. dīyatām bhujyatām ca iti divārātram
avāritam tam mahotsavasaṃkāśam
atihṛṣṭajanākulam kathayanti
sma puruṣāḥ nānādeśanivāsinaḥ
40. nānādeśanivāsinaḥ puruṣāḥ divārātram
avāritam tam mahotsavasaṃkāśam
atihṛṣṭajanākulam dīyatām
bhujyatām ca iti kathayanti sma
40. Day and night, without interruption, men from various lands would say, 'Let it be given! Let it be enjoyed!' They described that event as resembling a grand festival, teeming with exceedingly joyful individuals.
वर्षित्वा धनधाराभिः कामै रत्नैर्धनैस्तथा ।
विपाप्मा भरतश्रेष्ठः कृतार्थः प्राविशत्पुरम् ॥४१॥
41. varṣitvā dhanadhārābhiḥ kāmai ratnairdhanaistathā ,
vipāpmā bharataśreṣṭhaḥ kṛtārthaḥ prāviśatpuram.
41. varṣitvā dhanadhārābhiḥ kāmaiḥ ratnaiḥ dhanaiḥ tathā
vipāpmā bharataśreṣṭhaḥ kṛtārthaḥ prāviśat puram
41. bharataśreṣṭhaḥ vipāpmā kṛtārthaḥ dhanadhārābhiḥ
kāmaiḥ ratnaiḥ dhanaiḥ tathā varṣitvā puram prāviśat
41. Having showered forth streams of wealth, fulfilling desires with jewels and riches, the best of Bharatas (Bharatśreṣṭhaḥ), now free from impurity (vipāpmā) and having achieved his objectives, entered the city.