Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-7, chapter-79

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
तावकास्तु समीक्ष्यैव वृष्ण्यन्धककुरूत्तमौ ।
प्रागत्वरञ्जिघांसन्तस्तथैव विजयः परान् ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
tāvakāstu samīkṣyaiva vṛṣṇyandhakakurūttamau ,
prāgatvarañjighāṁsantastathaiva vijayaḥ parān.
1. saṃjayaḥ uvāca tāvakāḥ tu samīkṣya eva vṛṣṇyandhakakurūttamau
prāgatvaran jighāṃsantaḥ tathā eva vijayaḥ parān
1. saṃjayaḥ uvāca tāvakāḥ tu vṛṣṇyandhakakurūttamau samīkṣya eva jighāṃsantaḥ prāgatvaran,
tathā eva vijayaḥ parān
1. Sanjaya said: "But your warriors, having observed the two foremost individuals - Kṛṣṇa (the best among the Vṛṣṇis and Andhakas) and Arjuna (the best among the Kurus) - rushed forward, intent on killing, just as Vijaya (Arjuna) himself rushed against his enemies."
सुवर्णचित्रैर्वैयाघ्रैः स्वनवद्भिर्महारथैः ।
दीपयन्तो दिशः सर्वा ज्वलद्भिरिव पावकैः ॥२॥
2. suvarṇacitrairvaiyāghraiḥ svanavadbhirmahārathaiḥ ,
dīpayanto diśaḥ sarvā jvaladbhiriva pāvakaiḥ.
2. suvarṇacitraiḥ vaiyāghraiḥ svanavadbhiḥ mahārathaiḥ
dīpayantaḥ diśaḥ sarvāḥ jvaladbhiḥ iva pāvakaiḥ
2. (te) suvarṇacitraiḥ vaiyāghraiḥ svanavadbhiḥ mahārathaiḥ
jvaladbhiḥ pāvakaiḥ iva sarvāḥ diśaḥ dīpayantaḥ (prāgatvaran)
2. With great chariots, splendidly adorned with gold, covered with tiger skins, and making loud sounds, they illuminated all directions, as if with blazing fires.
रुक्मपृष्ठैश्च दुष्प्रेक्ष्यैः कार्मुकैः पृथिवीपते ।
कूजद्भिरतुलान्नादान्रोषितैरुरगैरिव ॥३॥
3. rukmapṛṣṭhaiśca duṣprekṣyaiḥ kārmukaiḥ pṛthivīpate ,
kūjadbhiratulānnādānroṣitairuragairiva.
3. rukmapṛṣṭhaiḥ ca duṣprekṣyaiḥ kārmukaiḥ pṛthivīpate
kūjadbhiḥ atulān nādān roṣitaiḥ uragaiḥ iva
3. ca pṛthivīpate,
rukmapṛṣṭhaiḥ duṣprekṣyaiḥ kārmukaiḥ (yuktāḥ te) roṣitaiḥ uragaiḥ iva atulān nādān kūjadbhiḥ (prāgatvaran)
3. And, O ruler of the earth (pṛthivīpate), with bows that had golden backs and were difficult to gaze upon, they emitted unparalleled sounds, like enraged serpents.
भूरिश्रवाः शलः कर्णो वृषसेनो जयद्रथः ।
कृपश्च मद्रराजश्च द्रौणिश्च रथिनां वरः ॥४॥
4. bhūriśravāḥ śalaḥ karṇo vṛṣaseno jayadrathaḥ ,
kṛpaśca madrarājaśca drauṇiśca rathināṁ varaḥ.
4. bhūriśravāḥ śalaḥ karṇaḥ vṛṣasenaḥ jayadrathaḥ
kṛpaḥ ca madrarājaḥ ca drauṇiḥ ca rathinām varaḥ
4. bhūriśravāḥ,
śalaḥ,
karṇaḥ,
vṛṣasenaḥ,
jayadrathaḥ,
kṛpaḥ ca,
madrarājaḥ ca,
drauṇiḥ ca,
(saḥ) rathinām varaḥ (ete api prāgatvaran)
4. Bhūriśravas, Śala, Karṇa, Vṛṣasena, Jayadratha, Kṛpa, and the king of the Madras (Śalya), and Droṇi (Aśvatthāman), the best among charioteers.
ते पिबन्त इवाकाशमश्वैरष्टौ महारथाः ।
व्यराजयन्दश दिशो वैयाघ्रैर्हेमचन्द्रकैः ॥५॥
5. te pibanta ivākāśamaśvairaṣṭau mahārathāḥ ,
vyarājayandaśa diśo vaiyāghrairhemacandrakaiḥ.
5. te pibantaḥ iva ākāśam aśvaiḥ aṣṭau mahārathāḥ
vyarājayann daśa diśaḥ vaiyāghraiḥ hemacandrakaiḥ
5. te aṣṭau mahārathāḥ aśvaiḥ ākāśam iva pibantaḥ
vaiyāghraiḥ hemacandrakaiḥ daśa diśaḥ vyarājayann
5. Those eight great charioteers, with their horses as if devouring the sky, illuminated the ten directions with their tiger-claw ornaments and golden moon-disc decorations.
ते दंशिताः सुसंरब्धा रथैर्मेघौघनिस्वनैः ।
समावृण्वन्दिशः सर्वाः पार्थं च विशिखैः शितैः ॥६॥
6. te daṁśitāḥ susaṁrabdhā rathairmeghaughanisvanaiḥ ,
samāvṛṇvandiśaḥ sarvāḥ pārthaṁ ca viśikhaiḥ śitaiḥ.
6. te daṃśitāḥ susaṃrabdhāḥ rathaiḥ meghaughanisvanaiḥ
samāvṛṇvann diśaḥ sarvāḥ pārtham ca viśikhaiḥ śitaiḥ
6. te daṃśitāḥ susaṃrabdhāḥ meghaughanisvanaiḥ rathaiḥ
diśaḥ sarvāḥ ca pārtham śitaiḥ viśikhaiḥ samāvṛṇvann
6. Armored and greatly enraged, they enveloped all directions and Pārtha (Arjuna) with sharp arrows, from their chariots whose roars resembled a multitude of thunderous clouds.
कौलूतका हयाश्चित्रा वहन्तस्तान्महारथान् ।
व्यशोभन्त तदा शीघ्रा दीपयन्तो दिशो दश ॥७॥
7. kaulūtakā hayāścitrā vahantastānmahārathān ,
vyaśobhanta tadā śīghrā dīpayanto diśo daśa.
7. kaulūtakāḥ hayāḥ citrāḥ vahantaḥ tān mahārathān
vyaśobhanta tadā śīghrāḥ dīpayantaḥ diśaḥ daśa
7. tadā kaulūtakāḥ citrāḥ śīghrāḥ hayāḥ tān mahārathān
vahantaḥ daśa diśaḥ dīpayantaḥ vyaśobhanta
7. Then, those swift and variegated Kālūta horses, carrying the great charioteers, shone splendidly, illuminating the ten directions.
आजानेयैर्महावेगैर्नानादेशसमुत्थितैः ।
पार्वतीयैर्नदीजैश्च सैन्धवैश्च हयोत्तमैः ॥८॥
8. ājāneyairmahāvegairnānādeśasamutthitaiḥ ,
pārvatīyairnadījaiśca saindhavaiśca hayottamaiḥ.
8. ājāneyaiḥ mahāvegaiḥ nānādeśasamutthitaiḥ
pārvatīyaiḥ nadījaiḥ ca saindhavaiḥ ca hayottamaiḥ
8. ājāneyaiḥ mahāvegaiḥ nānādeśasamutthitaiḥ
pārvatīyaiḥ ca nadījaiḥ ca saindhavaiḥ hayottamaiḥ
8. These were excellent horses, well-bred and extremely swift, originating from various countries, including mountain-bred, river-bred, and Sindhu (horses).
कुरुयोधवरा राजंस्तव पुत्रं परीप्सवः ।
धनंजयरथं शीघ्रं सर्वतः समुपाद्रवन् ॥९॥
9. kuruyodhavarā rājaṁstava putraṁ parīpsavaḥ ,
dhanaṁjayarathaṁ śīghraṁ sarvataḥ samupādravan.
9. kuru-yodha-varāḥ rājan tava putram parīpsavaḥ
dhanañjayaratham śīghram sarvataḥ samupādravan
9. rājan kuru-yodha-varāḥ tava putram parīpsavaḥ
sarvataḥ dhanañjayaratham śīghram samupādravan
9. O king, the chief warriors of the Kurus, eager to protect your son, swiftly rushed from all sides towards Arjuna's chariot.
ते प्रगृह्य महाशङ्खान्दध्मुः पुरुषसत्तमाः ।
पूरयन्तो दिवं राजन्पृथिवीं च ससागराम् ॥१०॥
10. te pragṛhya mahāśaṅkhāndadhmuḥ puruṣasattamāḥ ,
pūrayanto divaṁ rājanpṛthivīṁ ca sasāgarām.
10. te pragṛhya mahāśaṅkhān dadhmuḥ puruṣasattamāḥ
pūrayantaḥ divam rājan pṛthivīm ca sasāgarām
10. rājan te puruṣasattamāḥ mahāśaṅkhān pragṛhya dadhmuḥ,
divam ca sasāgarām pṛthivīm pūrayantaḥ
10. O king, those supreme among men, having seized their great conch shells, blew them, filling the sky and the ocean-bearing earth.
तथैव दध्मतुः शङ्खौ वासुदेवधनंजयौ ।
प्रवरौ सर्वभूतानां सर्वशङ्खवरौ भुवि ।
देवदत्तं च कौन्तेयः पाञ्चजन्यं च केशवः ॥११॥
11. tathaiva dadhmatuḥ śaṅkhau vāsudevadhanaṁjayau ,
pravarau sarvabhūtānāṁ sarvaśaṅkhavarau bhuvi ,
devadattaṁ ca kaunteyaḥ pāñcajanyaṁ ca keśavaḥ.
11. tathā eva dadhmatuḥ śaṅkhau
vāsudevadhanañjayau pravarau sarvabhūtānām
sarvaśaṅkhavarau bhuvi devadattam
ca kaunteyaḥ pāñcajanyam ca keśavaḥ
11. tathā eva vāsudevadhanañjayau,
sarvabhūtānām pravarau bhuvi sarvaśaṅkhavarau,
śaṅkhau dadhmatuḥ kaunteyaḥ ca devadattam,
keśavaḥ ca pāñcajanyam (dadhmatuḥ)
11. Similarly, Vāsudeva (Kṛṣṇa) and Dhanañjaya (Arjuna), who are preeminent among all beings and possess the finest conches on earth, also blew their conch shells. Arjuna (Kaunteya) blew his Devadatta, and Kṛṣṇa (Keśava) blew his Pāñcajanya.
शब्दस्तु देवदत्तस्य धनंजयसमीरितः ।
पृथिवीं चान्तरिक्षं च दिशश्चैव समावृणोत् ॥१२॥
12. śabdastu devadattasya dhanaṁjayasamīritaḥ ,
pṛthivīṁ cāntarikṣaṁ ca diśaścaiva samāvṛṇot.
12. śabdaḥ tu devadattasya dhanañjayasamīritaḥ
pṛthivīm ca antarikṣam ca diśaḥ ca eva samāvṛṇot
12. tu dhanañjayasamīritaḥ devadattasya śabdaḥ
pṛthivīm ca antarikṣam ca diśaḥ ca eva samāvṛṇot
12. Indeed, the sound of Devadatta, blown by Dhanañjaya (Arjuna), completely enveloped the earth, the mid-space, and all directions.
तथैव पाञ्चजन्योऽपि वासुदेवसमीरितः ।
सर्वशब्दानतिक्रम्य पूरयामास रोदसी ॥१३॥
13. tathaiva pāñcajanyo'pi vāsudevasamīritaḥ ,
sarvaśabdānatikramya pūrayāmāsa rodasī.
13. tathā eva pāñcajanyaḥ api vāsudevasamīritaḥ
sarvaśabdān atikramya pūrayāmāsa rodasī
13. tathā eva vāsudevasamīritaḥ pāñcajanyaḥ
api sarvaśabdān atikramya rodasī pūrayāmāsa
13. Similarly, the conch Pāñcajanya, sounded by Kṛṣṇa (Vāsudeva), filled heaven and earth, surpassing all other sounds.
तस्मिंस्तथा वर्तमाने दारुणे नादसंकुले ।
भीरूणां त्रासजनने शूराणां हर्षवर्धने ॥१४॥
14. tasmiṁstathā vartamāne dāruṇe nādasaṁkule ,
bhīrūṇāṁ trāsajanane śūrāṇāṁ harṣavardhane.
14. tasmin tathā vartamāne dāruṇe nādasaṃkule
bhīrūṇām trāsajanane śūrāṇām harṣavardhane
14. tathā tasmin dāruṇe nādasaṃkule vartamāne
bhīrūṇām trāsajanane śūrāṇām harṣavardhane
14. While that terrible and tumultuous sound was thus occurring, generating fear for the timid and increasing joy for the brave...
प्रवादितासु भेरीषु झर्झरेष्वानकेषु च ।
मृदङ्गेषु च राजेन्द्र वाद्यमानेष्वनेकशः ॥१५॥
15. pravāditāsu bherīṣu jharjhareṣvānakeṣu ca ,
mṛdaṅgeṣu ca rājendra vādyamāneṣvanekaśaḥ.
15. pravāditāsu bherīṣu jharjhareṣu ānakēṣu ca
mṛdaṅgeṣu ca rājendra vādyamāneṣu anekaśaḥ
15. rajan pravāditāsu anekaśaḥ bherīṣu jharjhareṣu
ca ānakēṣu ca mṛdaṅgeṣu vādyamāneṣu
15. And, O King (rājan), while the kettledrums, cymbals, large drums, and mṛdaṅga drums were being repeatedly sounded...
महारथसमाख्याता दुर्योधनहितैषिणः ।
अमृष्यमाणास्तं शब्दं क्रुद्धाः परमधन्विनः ।
नानादेश्या महीपालाः स्वसैन्यपरिरक्षिणः ॥१६॥
16. mahārathasamākhyātā duryodhanahitaiṣiṇaḥ ,
amṛṣyamāṇāstaṁ śabdaṁ kruddhāḥ paramadhanvinaḥ ,
nānādeśyā mahīpālāḥ svasainyaparirakṣiṇaḥ.
16. mahārathasamākhyātāḥ duryodhanahitaiṣiṇaḥ
amṛṣyamāṇāḥ tam śabdam
kruddhāḥ paramadhanvinaḥ nānādeśyāḥ
mahīpālāḥ svasainyaparirakṣiṇaḥ
16. (tadā) nānādeśyāḥ mahārathasamākhyātāḥ
duryodhanahitaiṣiṇaḥ paramadhanvinaḥ
svasainyaparirakṣiṇaḥ mahīpālāḥ tam
śabdam amṛṣyamāṇāḥ kruddhāḥ (abhavan)
16. The kings from various countries, renowned as great chariot-warriors (mahāratha), well-wishers of Duryodhana, supreme archers, and protectors of their own armies, became enraged, unable to endure that sound.
अमर्षिता महाशङ्खान्दध्मुर्वीरा महारथाः ।
कृते प्रतिकरिष्यन्तः केशवस्यार्जुनस्य च ॥१७॥
17. amarṣitā mahāśaṅkhāndadhmurvīrā mahārathāḥ ,
kṛte pratikariṣyantaḥ keśavasyārjunasya ca.
17. amarṣitā mahāśaṅkhān dadhmuḥ vīrāḥ mahārathāḥ
kṛte pratikariṣyantaḥ keśavasya arjunasya ca
17. amarṣitā vīrāḥ mahārathāḥ keśavasya arjunasya
ca kṛte pratikariṣyantaḥ mahāśaṅkhān dadhmuḥ
17. Enraged, the heroic great chariot warriors blew their mighty conch shells, intending to retaliate for what Keśava (Krishna) and Arjuna had done.
बभूव तव तत्सैन्यं शङ्खशब्दसमीरितम् ।
उद्विग्नरथनागाश्वमस्वस्थमिव चाभिभो ॥१८॥
18. babhūva tava tatsainyaṁ śaṅkhaśabdasamīritam ,
udvignarathanāgāśvamasvasthamiva cābhibho.
18. babhūva tava tat sainyam śaṅkhaśabdasamīritam
udvignarathanāgāśvam asvastham iva ca abhibho
18. abhibho tava tat sainyam śaṅkhaśabdasamīritam
udvignarathanāgāśvam asvastham iva ca babhūva
18. O Lord, your army, agitated by the sound of the conch shells, became uneasy; its chariots, elephants, and horses were distressed, as if it were sick.
तत्प्रयुक्तमिवाकाशं शूरैः शङ्खनिनादितम् ।
बभूव भृशमुद्विग्नं निर्घातैरिव नादितम् ॥१९॥
19. tatprayuktamivākāśaṁ śūraiḥ śaṅkhanināditam ,
babhūva bhṛśamudvignaṁ nirghātairiva nāditam.
19. tatprayuktam iva ākāśam śūraiḥ śaṅkhanināditam
babhūva bhṛśam udvignam nirghātaiḥ iva nāditam
19. śūraiḥ śaṅkhanināditam tatprayuktam ākāśam
nirghātaiḥ nāditam iva bhṛśam udvignam babhūva
19. The sky, filled by that [sound] and resounded by the heroes' conch shells, became exceedingly agitated, as if roaring with thunderbolts.
स शब्दः सुमहान्राजन्दिशः सर्वा व्यनादयत् ।
त्रासयामास तत्सैन्यं युगान्त इव संभृतः ॥२०॥
20. sa śabdaḥ sumahānrājandiśaḥ sarvā vyanādayat ,
trāsayāmāsa tatsainyaṁ yugānta iva saṁbhṛtaḥ.
20. saḥ śabdaḥ sumahān rājan diśaḥ sarvāḥ vyanādayat
trāsayāmāsa tat sainyam yugānte iva saṃbhṛtaḥ
20. rājan saḥ sumahān śabdaḥ sarvāḥ diśaḥ vyanādayat
tat sainyam yugānte iva saṃbhṛtaḥ trāsayāmāsa
20. O King, that very great sound caused all directions to reverberate and terrified that army, just like an accumulated sound at the dissolution of a cosmic age (yuga).
ततो दुर्योधनोऽष्टौ च राजानस्ते महारथाः ।
जयद्रथस्य रक्षार्थं पाण्डवं पर्यवारयन् ॥२१॥
21. tato duryodhano'ṣṭau ca rājānaste mahārathāḥ ,
jayadrathasya rakṣārthaṁ pāṇḍavaṁ paryavārayan.
21. tataḥ duryodhanaḥ aṣṭau ca rājānaḥ te mahārathāḥ
jayadrathasya rakṣārtham pāṇḍavam paryavārayan
21. tataḥ duryodhanaḥ ca te aṣṭau mahārathāḥ rājānaḥ
jayadrathasya rakṣārtham pāṇḍavam paryavārayan
21. Then Duryodhana and those eight great charioteer kings surrounded the son of Pāṇḍu (Arjuna) for the protection of Jayadratha.
ततो द्रौणिस्त्रिसप्तत्या वासुदेवमताडयत् ।
अर्जुनं च त्रिभिर्भल्लैर्ध्वजमश्वांश्च पञ्चभिः ॥२२॥
22. tato drauṇistrisaptatyā vāsudevamatāḍayat ,
arjunaṁ ca tribhirbhallairdhvajamaśvāṁśca pañcabhiḥ.
22. tataḥ drauṇiḥ trisaptatyā vāsudevam atāḍayat arjunam
ca tribhiḥ bhallaiḥ dhvajam aśvān ca pañcabhiḥ
22. tataḥ drauṇiḥ trisaptatyā vāsudevam atāḍayat ca
arjunam tribhiḥ bhallaiḥ dhvajam ca aśvān pañcabhiḥ
22. Then Drauṇi (Aśvatthāmā) struck Vāsudeva (Kṛṣṇa) with seventy-three (arrows), and Arjuna with three *bhallas* (lances), and the banner and horses with five (arrows).
तमर्जुनः पृषत्कानां शतैः षड्भिरताडयत् ।
अत्यर्थमिव संक्रुद्धः प्रतिविद्धे जनार्दने ॥२३॥
23. tamarjunaḥ pṛṣatkānāṁ śataiḥ ṣaḍbhiratāḍayat ,
atyarthamiva saṁkruddhaḥ pratividdhe janārdane.
23. tam arjunaḥ pṛṣatkānām śataiḥ ṣaḍbhiḥ atāḍayat
atyartham iva saṃkruddhaḥ pratividdhe janārdane
23. janārdane pratividdhe arjunaḥ atyartham iva
saṃkruddhaḥ tam pṛṣatkānām ṣaḍbhiḥ śataiḥ atāḍayat
23. When Janārdana (Kṛṣṇa) was wounded, Arjuna, exceedingly enraged as it were, struck him (Drauṇi) with six hundred arrows.
कर्णं द्वादशभिर्विद्ध्वा वृषसेनं त्रिभिस्तथा ।
शल्यस्य सशरं चापं मुष्टौ चिच्छेद वीर्यवान् ॥२४॥
24. karṇaṁ dvādaśabhirviddhvā vṛṣasenaṁ tribhistathā ,
śalyasya saśaraṁ cāpaṁ muṣṭau ciccheda vīryavān.
24. karṇam dvādaśabhiḥ viddhvā vṛṣasenam tribhiḥ tathā
śalyasya saśaram cāpam muṣṭau ciccheda vīryavān
24. vīryavān (Arjuna) karṇam dvādaśabhiḥ viddhvā tathā vṛṣasenam
tribhiḥ (viddhvā) śalyasya saśaram cāpam muṣṭau ciccheda
24. The powerful (Arjuna), having pierced Karṇa with twelve (arrows), and Vṛṣasena similarly with three, cut Śalya's bow along with its arrow at the hilt.
गृहीत्वा धनुरन्यत्तु शल्यो विव्याध पाण्डवम् ।
भूरिश्रवास्त्रिभिर्बाणैर्हेमपुङ्खैः शिलाशितैः ॥२५॥
25. gṛhītvā dhanuranyattu śalyo vivyādha pāṇḍavam ,
bhūriśravāstribhirbāṇairhemapuṅkhaiḥ śilāśitaiḥ.
25. gṛhītvā dhanuḥ anyat tu śalyaḥ vivyādha pāṇḍavam
bhūriśravāḥ tribhiḥ bāṇaiḥ hemapuṅkhaiḥ śilāśitaiḥ
25. tu śalyaḥ anyat dhanuḥ gṛhītvā pāṇḍavam vivyādha
bhūriśravāḥ hemapuṅkhaiḥ śilāśitaiḥ tribhiḥ bāṇaiḥ
25. Then, taking up another bow, Salya pierced the Pandava (Arjuna). Bhurishravas also struck him with three arrows that were feathered with gold and sharpened on stone.
कर्णो द्वात्रिंशता चैव वृषसेनश्च पञ्चभिः ।
जयद्रथस्त्रिसप्तत्या कृपश्च दशभिः शरैः ।
मद्रराजश्च दशभिर्विव्यधुः फल्गुनं रणे ॥२६॥
26. karṇo dvātriṁśatā caiva vṛṣasenaśca pañcabhiḥ ,
jayadrathastrisaptatyā kṛpaśca daśabhiḥ śaraiḥ ,
madrarājaśca daśabhirvivyadhuḥ phalgunaṁ raṇe.
26. karṇaḥ dvātriṃśatā ca eva vṛṣasenaḥ
ca pañcabhiḥ jayadrathaḥ trisaptatyā
kṛpaḥ ca daśabhiḥ śaraiḥ madrarājaḥ
ca daśabhiḥ vivyādhuḥ phalgunam raṇe
26. ca eva karṇaḥ dvātriṃśatā ca vṛṣasenaḥ
pañcabhiḥ jayadrathaḥ trisaptatyā
ca kṛpaḥ daśabhiḥ śaraiḥ ca madrarājaḥ
daśabhiḥ raṇe phalgunam vivyādhuḥ
26. And Karna (struck him) with thirty-two (arrows), Vrishasena with five, Jayadratha with seventy-three, Kripa with ten arrows, and the King of Madra (Salya) also with ten - they all pierced Arjuna in battle.
ततः शराणां षष्ट्या तु द्रौणिः पार्थमवाकिरत् ।
वासुदेवं च सप्तत्या पुनः पार्थं च पञ्चभिः ॥२७॥
27. tataḥ śarāṇāṁ ṣaṣṭyā tu drauṇiḥ pārthamavākirat ,
vāsudevaṁ ca saptatyā punaḥ pārthaṁ ca pañcabhiḥ.
27. tataḥ śarāṇām ṣaṣṭyā tu drauṇiḥ pārtham avākirat
vāsudevam ca saptatyā punaḥ pārtham ca pañcabhiḥ
27. tataḥ tu drauṇiḥ śarāṇām ṣaṣṭyā pārtham avākirat
ca vāsudevam saptatyā ca punaḥ pārtham pañcabhiḥ
27. Then, Drona's son (Ashvatthama) showered Arjuna with sixty arrows. And he also (showered) Vasudeva (Krishna) with seventy (arrows), and again Arjuna with five (arrows).
प्रहसंस्तु नरव्याघ्रः श्वेताश्वः कृष्णसारथिः ।
प्रत्यविध्यत्स तान्सर्वान्दर्शयन्पाणिलाघवम् ॥२८॥
28. prahasaṁstu naravyāghraḥ śvetāśvaḥ kṛṣṇasārathiḥ ,
pratyavidhyatsa tānsarvāndarśayanpāṇilāghavam.
28. prahasan tu naravyāghraḥ śvetāśvaḥ kṛṣṇasārathiḥ
pratyavidhyat saḥ tān sarvān darśayan pāṇilāghavam
28. tu prahasan naravyāghraḥ śvetāśvaḥ kṛṣṇasārathiḥ
saḥ tān sarvān pāṇilāghavam darśayan pratyavidhyat
28. However, the tiger among men (Arjuna), whose horses were white and whose charioteer was Krishna, laughed and struck all of them in return, demonstrating his great hand-dexterity.
कर्णं द्वादशभिर्विद्ध्वा वृषसेनं त्रिभिः शरैः ।
शल्यस्य समरे चापं मुष्टिदेशे न्यकृन्तत ॥२९॥
29. karṇaṁ dvādaśabhirviddhvā vṛṣasenaṁ tribhiḥ śaraiḥ ,
śalyasya samare cāpaṁ muṣṭideśe nyakṛntata.
29. karṇam dvādaśabhiḥ viddhvā vṛṣasenam tribhiḥ
śaraiḥ śalyasya samare cāpam muṣṭideśe nyakṛntata
29. karṇam dvādaśabhiḥ śaraiḥ viddhvā vṛṣasenam tribhiḥ
śaraiḥ śalyasya cāpam muṣṭideśe samare nyakṛntata
29. He pierced Karṇa with twelve arrows and Vṛṣasena with three arrows. Then, in battle, he cut off Shalya's bow at the grip.
सौमदत्तिं त्रिभिर्विद्ध्वा शल्यं च दशभिः शरैः ।
शितैरग्निशिखाकारैर्द्रौणिं विव्याध चाष्टभिः ॥३०॥
30. saumadattiṁ tribhirviddhvā śalyaṁ ca daśabhiḥ śaraiḥ ,
śitairagniśikhākārairdrauṇiṁ vivyādha cāṣṭabhiḥ.
30. saumadattim tribhiḥ viddhvā śalyam ca daśabhiḥ śaraiḥ
śitaiḥ agniśikhākāraiḥ drauṇim vivyādha ca aṣṭabhiḥ
30. saumadattim tribhiḥ viddhvā śalyam ca daśabhiḥ śaraiḥ
śitaiḥ agniśikhākāraiḥ aṣṭabhiḥ ca drauṇim vivyādha
30. He pierced Saumadatti with three arrows and Shalya with ten arrows. He also pierced Drauṇi with eight sharp arrows resembling flames of fire.
गौतमं पञ्चविंशत्या शैन्धवं च शतेन ह ।
पुनर्द्रौणिं च सप्तत्या शराणां सोऽभ्यताडयत् ॥३१॥
31. gautamaṁ pañcaviṁśatyā śaindhavaṁ ca śatena ha ,
punardrauṇiṁ ca saptatyā śarāṇāṁ so'bhyatāḍayat.
31. gautamam pañcaviṃśatyā śaindhavam ca śatena ha
punar drauṇim ca saptatyā śarāṇām saḥ abhyatāḍayat
31. saḥ gautamam pañcaviṃśatyā śaindhavam ca śatena
ha punar drauṇim ca saptatyā śarāṇām abhyatāḍayat
31. He struck Gautama with twenty-five (arrows), and the king of Sindhu (Jayadratha) with a hundred (arrows). And again, he struck Drauṇi with seventy arrows.
भूरिश्रवास्तु संक्रुद्धः प्रतोदं चिच्छिदे हरेः ।
अर्जुनं च त्रिसप्तत्या बाणानामाजघान ह ॥३२॥
32. bhūriśravāstu saṁkruddhaḥ pratodaṁ cicchide hareḥ ,
arjunaṁ ca trisaptatyā bāṇānāmājaghāna ha.
32. bhūriśravāḥ tu saṃkruddhaḥ pratodam cicchide
hareḥ arjunam ca trisaptatyā bāṇānām ājaghāna ha
32. bhūriśravāḥ tu saṃkruddhaḥ hareḥ pratodam cicchide
arjunam ca trisaptatyā bāṇānām ājaghāna ha
32. But Bhūriśravas, greatly enraged, cut off Krishna's goad. And indeed, he struck Arjuna with seventy-three arrows.
ततः शरशतैस्तीक्ष्णैस्तानरीञ्श्वेतवाहनः ।
प्रत्यषेधद्द्रुतं क्रुद्धो महावातो घनानिव ॥३३॥
33. tataḥ śaraśataistīkṣṇaistānarīñśvetavāhanaḥ ,
pratyaṣedhaddrutaṁ kruddho mahāvāto ghanāniva.
33. tataḥ śara-śataiḥ tīkṣṇaiḥ tān arīn śveta-vāhanaḥ
praty-aṣedhat drutam kruddhaḥ mahā-vātaḥ ghanān iva
33. tataḥ kruddhaḥ śveta-vāhanaḥ mahā-vātaḥ ghanān iva,
tīkṣṇaiḥ śara-śataiḥ tān arīn drutam praty-aṣedhat.
33. Then, enraged, the white-horsed warrior (Arjuna) quickly repelled those enemies with hundreds of sharp arrows, just as a great wind scatters clouds.