Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-1, chapter-96

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
हते चित्राङ्गदे भीष्मो बाले भ्रातरि चानघ ।
पालयामास तद्राज्यं सत्यवत्या मते स्थितः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
hate citrāṅgade bhīṣmo bāle bhrātari cānagha ,
pālayāmāsa tadrājyaṁ satyavatyā mate sthitaḥ.
1. vaiśampāyana uvāca hate citrāṅgade bhīṣmaḥ bāle bhrātari
ca anagha pālayāmāsa tat rājyam satyavatyā mate sthitaḥ
1. Vaishampayana said: "O sinless one, after his young brother Chitrangada was killed, Bhishma protected that kingdom, abiding by Satyavati's counsel."
संप्राप्तयौवनं पश्यन्भ्रातरं धीमतां वरम् ।
भीष्मो विचित्रवीर्यस्य विवाहायाकरोन्मतिम् ॥२॥
2. saṁprāptayauvanaṁ paśyanbhrātaraṁ dhīmatāṁ varam ,
bhīṣmo vicitravīryasya vivāhāyākaronmatim.
2. samprāptayauvanam paśyan bhrātaram dhīmatām varam
bhīṣmaḥ vicitravīryasya vivāhāya akarot matim
2. Seeing his brother Vichitravirya, who had attained youth and was the best among the intelligent, Bhishma formed a plan for his marriage.
अथ काशिपतेर्भीष्मः कन्यास्तिस्रोऽप्सरःसमाः ।
शुश्राव सहिता राजन्वृण्वतीर्वै स्वयं वरम् ॥३॥
3. atha kāśipaterbhīṣmaḥ kanyāstisro'psaraḥsamāḥ ,
śuśrāva sahitā rājanvṛṇvatīrvai svayaṁ varam.
3. atha kāśipateḥ bhīṣmaḥ kanyāḥ tisraḥ apsarassamāḥ
śuśrāva sahitāḥ rājan vṛṇvatīḥ vai svayam varam
3. Then, O King, Bhishma heard that the king of Kashi had three daughters, as beautiful as Apsaras, who were assembled there to choose their husbands in a svayamvara.
ततः स रथिनां श्रेष्ठो रथेनैकेन वर्मभृत् ।
जगामानुमते मातुः पुरीं वाराणसीं प्रति ॥४॥
4. tataḥ sa rathināṁ śreṣṭho rathenaikena varmabhṛt ,
jagāmānumate mātuḥ purīṁ vārāṇasīṁ prati.
4. tataḥ sa rathinām śreṣṭhaḥ rathena ekena varmabhṛt
jagāma anumate mātuḥ purīm vārāṇasīm prati
4. Then he, the best among charioteers, wearing armor, went with a single chariot, with his mother's permission, towards the city of Varanasi.
तत्र राज्ञः समुदितान्सर्वतः समुपागतान् ।
ददर्श कन्यास्ताश्चैव भीष्मः शंतनुनन्दनः ॥५॥
5. tatra rājñaḥ samuditānsarvataḥ samupāgatān ,
dadarśa kanyāstāścaiva bhīṣmaḥ śaṁtanunandanaḥ.
5. tatra rājñaḥ samuditān sarvataḥ samupāgatān
dadarśa kanyāḥ tāḥ ca eva bhīṣmaḥ śaṃtanunandanaḥ
5. There, Bhishma, the son of Shantanu, saw the kings who had assembled and arrived from all sides, and indeed, he also saw the maidens.
कीर्त्यमानेषु राज्ञां तु नामस्वथ सहस्रशः ।
भीष्मः स्वयं तदा राजन्वरयामास ताः प्रभुः ॥६॥
6. kīrtyamāneṣu rājñāṁ tu nāmasvatha sahasraśaḥ ,
bhīṣmaḥ svayaṁ tadā rājanvarayāmāsa tāḥ prabhuḥ.
6. kīrtyamāneṣu rājñāṃ tu nāmasu atha sahasraśaḥ
bhīṣmaḥ svayaṃ tadā rājan varayāmāsa tāḥ prabhuḥ
6. Indeed, while the names of thousands of kings were being recited, O King, Bhishma himself, the powerful one, then chose those maidens.
उवाच च महीपालान्राजञ्जलदनिःस्वनः ।
रथमारोप्य ताः कन्या भीष्मः प्रहरतां वरः ॥७॥
7. uvāca ca mahīpālānrājañjaladaniḥsvanaḥ ,
rathamāropya tāḥ kanyā bhīṣmaḥ praharatāṁ varaḥ.
7. uvāca ca mahīpālān rājan jaladaniḥsvanaḥ ratham
āropya tāḥ kanyāḥ bhīṣmaḥ praharatām varaḥ
7. And, O King, Bhishma, the best of warriors, with a voice like the rumble of a thundercloud, made those maidens ascend a chariot and then addressed the kings.
आहूय दानं कन्यानां गुणवद्भ्यः स्मृतं बुधैः ।
अलंकृत्य यथाशक्ति प्रदाय च धनान्यपि ॥८॥
8. āhūya dānaṁ kanyānāṁ guṇavadbhyaḥ smṛtaṁ budhaiḥ ,
alaṁkṛtya yathāśakti pradāya ca dhanānyapi.
8. āhūya dānaṃ kanyānāṃ guṇavadbhyaḥ smṛtaṃ budhaiḥ
alaṃkṛtya yathāśakti pradāya ca dhanāni api
8. The wise declare that the gift of maidens to men of good qualities is (to be made) after inviting (the grooms), adorning (the maidens) according to one's capacity, and also giving wealth.
प्रयच्छन्त्यपरे कन्यां मिथुनेन गवामपि ।
वित्तेन कथितेनान्ये बलेनान्येऽनुमान्य च ॥९॥
9. prayacchantyapare kanyāṁ mithunena gavāmapi ,
vittena kathitenānye balenānye'numānya ca.
9. prayacchanti apare kanyāṃ mithunena gavām api
vittena kathitena anye balena anye anumānya ca
9. Other people give a maiden with a pair of cows; others (give her) with stipulated wealth; and others (take her) by force; and (still others by) obtaining consent.
प्रमत्तामुपयान्त्यन्ये स्वयमन्ये च विन्दते ।
अष्टमं तमथो वित्त विवाहं कविभिः स्मृतम् ॥१०॥
10. pramattāmupayāntyanye svayamanye ca vindate ,
aṣṭamaṁ tamatho vitta vivāhaṁ kavibhiḥ smṛtam.
10. pramattām upayānti anye svayam anye ca vindate
aṣṭamam tam atho vitta vivāham kavibhiḥ smṛtam
10. Some obtain a girl who is carried away by passion, while others procure her for themselves. Understand that this is declared by the wise as the eighth type of marriage.
स्वयंवरं तु राजन्याः प्रशंसन्त्युपयान्ति च ।
प्रमथ्य तु हृतामाहुर्ज्यायसीं धर्मवादिनः ॥११॥
11. svayaṁvaraṁ tu rājanyāḥ praśaṁsantyupayānti ca ,
pramathya tu hṛtāmāhurjyāyasīṁ dharmavādinaḥ.
11. svayaṃvaram tu rājanyāḥ praśaṃsanti upayānti ca
pramathya tu hṛtām āhuḥ jyāyasīm dharmavādinaḥ
11. However, royalty praises and obtains (a bride through) svayaṃvara. But those who uphold dharma declare a bride carried off after overcoming (her kin) to be superior.
ता इमाः पृथिवीपाला जिहीर्षामि बलादितः ।
ते यतध्वं परं शक्त्या विजयायेतराय वा ।
स्थितोऽहं पृथिवीपाला युद्धाय कृतनिश्चयः ॥१२॥
12. tā imāḥ pṛthivīpālā jihīrṣāmi balāditaḥ ,
te yatadhvaṁ paraṁ śaktyā vijayāyetarāya vā ,
sthito'haṁ pṛthivīpālā yuddhāya kṛtaniścayaḥ.
12. tāḥ imāḥ pṛthivīpālāḥ jihīrṣāmi
balāt itaḥ te yatadhvam param śaktyā
vijayāya itarāya vā sthitaḥ aham
pṛthivīpālāḥ yuddhāya kṛtaniścayaḥ
12. O protectors of the earth, I intend to carry off these (maidens) by force right here. You all exert yourselves with your utmost strength, whether for victory or for the alternative (defeat). O kings, I stand here, resolute for battle.
एवमुक्त्वा महीपालान्काशिराजं च वीर्यवान् ।
सर्वाः कन्याः स कौरव्यो रथमारोपयत्स्वकम् ।
आमन्त्र्य च स तान्प्रायाच्छीघ्रं कन्याः प्रगृह्य ताः ॥१३॥
13. evamuktvā mahīpālānkāśirājaṁ ca vīryavān ,
sarvāḥ kanyāḥ sa kauravyo rathamāropayatsvakam ,
āmantrya ca sa tānprāyācchīghraṁ kanyāḥ pragṛhya tāḥ.
13. evam uktvā mahīpālān kāśirājam ca
vīryavān sarvāḥ kanyāḥ sa kauravyaḥ
ratham āropayat svakam āmantrya ca sa
tān prāyāt śīghram kanyāḥ pragṛhya tāḥ
13. Having thus addressed the kings and the King of Kashi, the mighty Kuru scion made all the maidens mount his own chariot. And bidding farewell to those (kings), he quickly departed, taking those maidens with him.
ततस्ते पार्थिवाः सर्वे समुत्पेतुरमर्षिताः ।
संस्पृशन्तः स्वकान्बाहून्दशन्तो दशनच्छदान् ॥१४॥
14. tataste pārthivāḥ sarve samutpeturamarṣitāḥ ,
saṁspṛśantaḥ svakānbāhūndaśanto daśanacchadān.
14. tataḥ te pārthivāḥ sarve samutpetuḥ amarṣitāḥ
saṃspṛśantaḥ svakān bāhūn daśantaḥ daśanacchadān
14. Thereupon, all those indignant kings sprang up, touching their own arms and biting their lips (in rage).
तेषामाभरणान्याशु त्वरितानां विमुञ्चताम् ।
आमुञ्चतां च वर्माणि संभ्रमः सुमहानभूत् ॥१५॥
15. teṣāmābharaṇānyāśu tvaritānāṁ vimuñcatām ,
āmuñcatāṁ ca varmāṇi saṁbhramaḥ sumahānabhūt.
15. teṣām ābharaṇāni āśu tvaritānām vimuñcatām
āmuñcatām ca varmāṇi saṃbhramaḥ sumahān abhūt
15. A great commotion arose among them as they hurriedly cast off their ornaments and quickly donned their armors.
ताराणामिव संपातो बभूव जनमेजय ।
भूषणानां च शुभ्राणां कवचानां च सर्वशः ॥१६॥
16. tārāṇāmiva saṁpāto babhūva janamejaya ,
bhūṣaṇānāṁ ca śubhrāṇāṁ kavacānāṁ ca sarvaśaḥ.
16. tārāṇām iva saṃpātaḥ babhūva janamejaya
bhūṣaṇānām ca śubhrāṇām kavacānām ca sarvaśaḥ
16. O Janamejaya, there was a scattering everywhere, like falling stars, of bright ornaments and armors.
सवर्मभिर्भूषणैस्ते द्राग्भ्राजद्भिरितस्ततः ।
सक्रोधामर्षजिह्मभ्रूसकषायदृशस्तथा ॥१७॥
17. savarmabhirbhūṣaṇaiste drāgbhrājadbhiritastataḥ ,
sakrodhāmarṣajihmabhrūsakaṣāyadṛśastathā.
17. savarmabhiḥ bhūṣaṇaiḥ te drāk bhrājadbhiḥ itas
tataḥ sakrodhāmaraṣajihmabhrū sakaṣāyadṛśaḥ tathā
17. Thus, they, with their quickly donned shining armors and glinting ornaments appearing here and there, had eyebrows crooked from anger and indignation, and their eyes were reddened.
सूतोपकॢप्तान्रुचिरान्सदश्वोद्यतधूर्गतान् ।
रथानास्थाय ते वीराः सर्वप्रहरणान्विताः ।
प्रयान्तमेकं कौरव्यमनुसस्रुरुदायुधाः ॥१८॥
18. sūtopakḷptānrucirānsadaśvodyatadhūrgatān ,
rathānāsthāya te vīrāḥ sarvapraharaṇānvitāḥ ,
prayāntamekaṁ kauravyamanusasrurudāyudhāḥ.
18. sūtopakḷptān rucirān sadaśvodyatadhūrgatān
rathān āsthāya te vīrāḥ
sarvapraharaṇānvitāḥ prayāntam
ekam kauravyam anusasruḥ udāyudhāḥ
18. Those heroes, fully armed, mounted splendid chariots that were prepared by charioteers and drawn by excellent horses yoked to the pole. With weapons raised, they followed the one Kuru prince who was proceeding forward.
ततः समभवद्युद्धं तेषां तस्य च भारत ।
एकस्य च बहूनां च तुमुलं लोमहर्षणम् ॥१९॥
19. tataḥ samabhavadyuddhaṁ teṣāṁ tasya ca bhārata ,
ekasya ca bahūnāṁ ca tumulaṁ lomaharṣaṇam.
19. tataḥ samabhavat yuddham teṣām tasya ca bhārata
ekasya ca bahūnām ca tumulam lomaharṣaṇam
19. Then, O Bharata, a fierce and hair-raising battle ensued between them and him, between the one (Kuru prince) and the many (warriors).
ते त्विषून्दशसाहस्रांस्तस्मै युगपदाक्षिपन् ।
अप्राप्तांश्चैव तानाशु भीष्मः सर्वांस्तदाच्छिनत् ॥२०॥
20. te tviṣūndaśasāhasrāṁstasmai yugapadākṣipan ,
aprāptāṁścaiva tānāśu bhīṣmaḥ sarvāṁstadācchinat.
20. te tu iṣūn daśa-sāhasrān tasmai yugapat ākṣipan
aprāptān ca eva tān āśu bhīṣmaḥ sarvān tadā acchinat
20. They simultaneously hurled ten thousand arrows at him. But Bhishma quickly intercepted and cut off all of them before they could even reach him.
ततस्ते पार्थिवाः सर्वे सर्वतः परिवारयन् ।
ववर्षुः शरवर्षेण वर्षेणेवाद्रिमम्बुदाः ॥२१॥
21. tataste pārthivāḥ sarve sarvataḥ parivārayan ,
vavarṣuḥ śaravarṣeṇa varṣeṇevādrimambudāḥ.
21. tataḥ te pārthivāḥ sarve sarvataḥ parivārayan
vavarṣuḥ śaravarṣeṇa varṣeṇa iva adrim ambudāḥ
21. Then all those kings surrounded him from all sides and showered him with volleys of arrows, just as clouds shower a mountain with rain.
स तद्बाणमयं वर्षं शरैरावार्य सर्वतः ।
ततः सर्वान्महीपालान्प्रत्यविध्यत्त्रिभिस्त्रिभिः ॥२२॥
22. sa tadbāṇamayaṁ varṣaṁ śarairāvārya sarvataḥ ,
tataḥ sarvānmahīpālānpratyavidhyattribhistribhiḥ.
22. saḥ tat bāṇamayam varṣam śaraiḥ āvārya sarvataḥ
tataḥ sarvān mahīpālān pratyavidhyat tribhiḥ tribhiḥ
22. Having warded off that shower of arrows from all sides with his own arrows, he then struck each of all those kings with three arrows.
तस्याति पुरुषानन्याँल्लाघवं रथचारिणः ।
रक्षणं चात्मनः संख्ये शत्रवोऽप्यभ्यपूजयन् ॥२३॥
23. tasyāti puruṣānanyāँllāghavaṁ rathacāriṇaḥ ,
rakṣaṇaṁ cātmanaḥ saṁkhye śatravo'pyabhyapūjayan.
23. tasya ati-puruṣān anyān lāghavam rathacāriṇaḥ
rakṣaṇam ca ātmanaḥ saṃkhye śatravaḥ api abhyapūjayan
23. Even his enemies praised his superhuman swiftness as a chariot-rider and his self-protection in battle.
तान्विनिर्जित्य तु रणे सर्वशस्त्रविशारदः ।
कन्याभिः सहितः प्रायाद्भारतो भारतान्प्रति ॥२४॥
24. tānvinirjitya tu raṇe sarvaśastraviśāradaḥ ,
kanyābhiḥ sahitaḥ prāyādbhārato bhāratānprati.
24. tān vinirjitya tu raṇe sarva-śastra-viśāradaḥ
kanyābhiḥ sahitaḥ prāyāt bhārataḥ bhāratān prati
24. Having indeed completely conquered them in battle, the descendant of Bharata, expert in all weapons, proceeded along with the maidens towards the Bharatas.
ततस्तं पृष्ठतो राजञ्शाल्वराजो महारथः ।
अभ्याहनदमेयात्मा भीष्मं शांतनवं रणे ॥२५॥
25. tatastaṁ pṛṣṭhato rājañśālvarājo mahārathaḥ ,
abhyāhanadameyātmā bhīṣmaṁ śāṁtanavaṁ raṇe.
25. tataḥ tam pṛṣṭhataḥ rājan śālvarājaḥ mahārathaḥ
abhyāhanat ameyātmā bhīṣmam śāntanavam raṇe
25. Then, O king, the formidable King of Salva, a great charioteer, attacked Bhishma, the son of Shantanu, from behind in battle.
वारणं जघने निघ्नन्दन्ताभ्यामपरो यथा ।
वाशितामनुसंप्राप्तो यूथपो बलिनां वरः ॥२६॥
26. vāraṇaṁ jaghane nighnandantābhyāmaparo yathā ,
vāśitāmanusaṁprāpto yūthapo balināṁ varaḥ.
26. vāraṇam jaghane nighnan dantābhyām aparaḥ yathā
vāśitām anusaṃprāptaḥ yūthapaḥ balinām varaḥ
26. Just as another elephant, the best among the powerful leaders of the herd, having pursued a female elephant in heat, strikes her on the hindquarters with its tusks.
स्त्रीकाम तिष्ठ तिष्ठेति भीष्ममाह स पार्थिवः ।
शाल्वराजो महाबाहुरमर्षेणाभिचोदितः ॥२७॥
27. strīkāma tiṣṭha tiṣṭheti bhīṣmamāha sa pārthivaḥ ,
śālvarājo mahābāhuramarṣeṇābhicoditaḥ.
27. strīkāma tiṣṭha tiṣṭha iti bhīṣmam āha saḥ
pārthivaḥ śālvarājaḥ mahābāhuḥ amarṣeṇa abhicoditaḥ
27. "O woman-lover, stop, stop!" thus spoke that king, the mighty-armed King of Salva, impelled by indignation, to Bhishma.
ततः स पुरुषव्याघ्रो भीष्मः परबलार्दनः ।
तद्वाक्याकुलितः क्रोधाद्विधूमोऽग्निरिव ज्वलन् ॥२८॥
28. tataḥ sa puruṣavyāghro bhīṣmaḥ parabalārdanaḥ ,
tadvākyākulitaḥ krodhādvidhūmo'gniriva jvalan.
28. tataḥ saḥ puruṣavyāghraḥ bhīṣmaḥ parabalārdanaḥ
tadvākyākulitaḥ krodhāt vidhūmaḥ agniḥ iva jvalan
28. Then that Bhishma, a tiger among men, the crusher of enemy forces, agitated by his words and blazing with anger like a smokeless fire, ...
क्षत्रधर्मं समास्थाय व्यपेतभयसंभ्रमः ।
निवर्तयामास रथं शाल्वं प्रति महारथः ॥२९॥
29. kṣatradharmaṁ samāsthāya vyapetabhayasaṁbhramaḥ ,
nivartayāmāsa rathaṁ śālvaṁ prati mahārathaḥ.
29. kṣatradharmam samāsthāya vyapetabhayasaṃbhramaḥ
nivartayāmāsa ratham śālvam prati mahārathaḥ
29. Having adopted the kṣatriya dharma, free from fear and confusion, that great charioteer (Bhishma) turned his chariot towards Salva.
निवर्तमानं तं दृष्ट्वा राजानः सर्व एव ते ।
प्रेक्षकाः समपद्यन्त भीष्मशाल्वसमागमे ॥३०॥
30. nivartamānaṁ taṁ dṛṣṭvā rājānaḥ sarva eva te ,
prekṣakāḥ samapadyanta bhīṣmaśālvasamāgame.
30. nivartamānam tam dṛṣṭvā rājānaḥ sarve eva te
prekṣakāḥ samapadyanta bhīṣmaśālvasamāgame
30. Having seen him (Bhishma) turning back, all those kings became spectators in the encounter between Bhishma and Shalva.
तौ वृषाविव नर्दन्तौ बलिनौ वाशितान्तरे ।
अन्योन्यमभिवर्तेतां बलविक्रमशालिनौ ॥३१॥
31. tau vṛṣāviva nardantau balinau vāśitāntare ,
anyonyamabhivartetāṁ balavikramaśālinau.
31. tāu vṛṣāu iva nardantāu balināu vāśitāntare
anyonyam abhivartetām balavikramaśālināu
31. Those two, mighty and possessing great strength and valor, roaring like two bulls amidst their battle cries, advanced towards each other.
ततो भीष्मं शांतनवं शरैः शतसहस्रशः ।
शाल्वराजो नरश्रेष्ठः समवाकिरदाशुगैः ॥३२॥
32. tato bhīṣmaṁ śāṁtanavaṁ śaraiḥ śatasahasraśaḥ ,
śālvarājo naraśreṣṭhaḥ samavākiradāśugaiḥ.
32. tataḥ bhīṣmam śāntanavam śaraiḥ śatasahasraśaḥ
śālvarājaḥ naraśreṣṭhaḥ samavākirat āśugaiḥ
32. Then, King Shalva, that best among men, showered Bhishma, son of Shantanu, with hundreds of thousands of swift-flying arrows.
पूर्वमभ्यर्दितं दृष्ट्वा भीष्मं शाल्वेन ते नृपाः ।
विस्मिताः समपद्यन्त साधु साध्विति चाब्रुवन् ॥३३॥
33. pūrvamabhyarditaṁ dṛṣṭvā bhīṣmaṁ śālvena te nṛpāḥ ,
vismitāḥ samapadyanta sādhu sādhviti cābruvan.
33. pūrvam abhyarditam dṛṣṭvā bhīṣmam śālvena te nṛpāḥ
vismitāḥ samapadyanta sādhu sādhu iti ca abruvan
33. Having seen Bhishma, who had been hard-pressed by Shalva, those kings were astonished and exclaimed, 'Excellent! Excellent!'
लाघवं तस्य ते दृष्ट्वा संयुगे सर्वपार्थिवाः ।
अपूजयन्त संहृष्टा वाग्भिः शाल्वं नराधिपाः ॥३४॥
34. lāghavaṁ tasya te dṛṣṭvā saṁyuge sarvapārthivāḥ ,
apūjayanta saṁhṛṣṭā vāgbhiḥ śālvaṁ narādhipāḥ.
34. lāghavam tasya te dṛṣṭvā saṃyuge sarvapārthivāḥ
apūjayanta saṃhṛṣṭāḥ vāgbhiḥ śālvam narādhipāḥ
34. Having witnessed his (Shalva's) agility in battle, all those delighted kings, the lords of men, praised Shalva with words.
क्षत्रियाणां तदा वाचः श्रुत्वा परपुरंजयः ।
क्रुद्धः शांतनवो भीष्मस्तिष्ठ तिष्ठेत्यभाषत ॥३५॥
35. kṣatriyāṇāṁ tadā vācaḥ śrutvā parapuraṁjayaḥ ,
kruddhaḥ śāṁtanavo bhīṣmastiṣṭha tiṣṭhetyabhāṣata.
35. kṣatriyāṇām tadā vācaḥ śrutvā parapuraṃjayaḥ kruddhaḥ
śāntanavaḥ bhīṣmaḥ tiṣṭha tiṣṭha iti abhāṣata
35. Then, having heard the words of the kshatriyas, Bhishma, the enraged son of Shantanu and conqueror of enemy cities, declared, "Stop! Stop!"
सारथिं चाब्रवीत्क्रुद्धो याहि यत्रैष पार्थिवः ।
यावदेनं निहन्म्यद्य भुजंगमिव पक्षिराट् ॥३६॥
36. sārathiṁ cābravītkruddho yāhi yatraiṣa pārthivaḥ ,
yāvadenaṁ nihanmyadya bhujaṁgamiva pakṣirāṭ.
36. sārathim ca abravīt kruddhaḥ yāhi yatra eṣaḥ pārthivaḥ
yāvat enam nihanmi adya bhujaṃgam iva pakṣirāṭ
36. Enraged, he also told his charioteer, "Go to where this king is, so that I may kill him today, just as the king of birds [Garuda] kills a snake."
ततोऽस्त्रं वारुणं सम्यग्योजयामास कौरवः ।
तेनाश्वांश्चतुरोऽमृद्नाच्छाल्वराज्ञो नराधिप ॥३७॥
37. tato'straṁ vāruṇaṁ samyagyojayāmāsa kauravaḥ ,
tenāśvāṁścaturo'mṛdnācchālvarājño narādhipa.
37. tataḥ astram vāruṇam samyak yojayāmāsa kauravaḥ
tena aśvān ca caturaḥ amṛdnāt śālvarājñaḥ narādhipa
37. Then Bhishma, the Kuru warrior, properly invoked the Vāruṇa weapon (the water missile). By it, O king of men, he crushed the four horses of King Salva.
अस्त्रैरस्त्राणि संवार्य शाल्वराज्ञः स कौरवः ।
भीष्मो नृपतिशार्दूल न्यवधीत्तस्य सारथिम् ।
अस्त्रेण चाप्यथैकेन न्यवधीत्तुरगोत्तमान् ॥३८॥
38. astrairastrāṇi saṁvārya śālvarājñaḥ sa kauravaḥ ,
bhīṣmo nṛpatiśārdūla nyavadhīttasya sārathim ,
astreṇa cāpyathaikena nyavadhītturagottamān.
38. astraiḥ astrāṇi saṃvārya śālvarājñaḥ
saḥ kauravaḥ bhīṣmaḥ nṛpatiśārdūla
nyavadhīt tasya sārathim astreṇa ca
api atha ekena nyavadhīt turagottamān
38. O tiger among kings, Bhishma, that Kuru warrior, having countered the weapons of King Salva with his own missiles, killed Salva's charioteer. Then, with just one weapon, he also killed Salva's excellent horses.
कन्याहेतोर्नरश्रेष्ठ भीष्मः शांतनवस्तदा ।
जित्वा विसर्जयामास जीवन्तं नृपसत्तमम् ।
ततः शाल्वः स्वनगरं प्रययौ भरतर्षभ ॥३९॥
39. kanyāhetornaraśreṣṭha bhīṣmaḥ śāṁtanavastadā ,
jitvā visarjayāmāsa jīvantaṁ nṛpasattamam ,
tataḥ śālvaḥ svanagaraṁ prayayau bharatarṣabha.
39. kanyāhetoḥ naraśreṣṭha bhīṣmaḥ
śāntanavaḥ tadā jitvā visarjayāmāsa
jīvantam nṛpasattamam tataḥ śālvaḥ
svanagaram prāyayau bharatarṣabha
39. O best of men, then Bhishma, the son of Shantanu, having defeated that excellent king (Salva) for the sake of the maiden, released him alive. After that, O bull among Bharatas, Salva departed to his own city.
राजानो ये च तत्रासन्स्वयंवरदिदृक्षवः ।
स्वान्येव तेऽपि राष्ट्राणि जग्मुः परपुरंजय ॥४०॥
40. rājāno ye ca tatrāsansvayaṁvaradidṛkṣavaḥ ,
svānyeva te'pi rāṣṭrāṇi jagmuḥ parapuraṁjaya.
40. rājānaḥ ye ca tatra āsan svayaṃvaradidṛkṣavaḥ
svāni eva te api rāṣṭrāṇi jagmuḥ parapuraṃjaya
40. O conqueror of enemy cities, even those kings who were present there, eager to witness the svayaṃvara, returned to their own kingdoms.
एवं विजित्य ताः कन्या भीष्मः प्रहरतां वरः ।
प्रययौ हास्तिनपुरं यत्र राजा स कौरवः ॥४१॥
41. evaṁ vijitya tāḥ kanyā bhīṣmaḥ praharatāṁ varaḥ ,
prayayau hāstinapuraṁ yatra rājā sa kauravaḥ.
41. evaṃ vijitya tāḥ kanyāḥ bhīṣmaḥ praharatām varaḥ
prayayau hāstinapuram yatra rājā sa kauravaḥ
41. Thus, having won those maidens, Bhishma, the foremost among warriors, proceeded to Hastinapura, where the Kuru king resided.
सोऽचिरेणैव कालेन अत्यक्रामन्नराधिप ।
वनानि सरितश्चैव शैलांश्च विविधद्रुमान् ॥४२॥
42. so'cireṇaiva kālena atyakrāmannarādhipa ,
vanāni saritaścaiva śailāṁśca vividhadrumān.
42. saḥ acireṇa eva kālena atyakrāmat narādhipa
vanāni saritaḥ ca eva śailān ca vividhadrumān
42. O lord of men, he (Bhishma) swiftly crossed forests, rivers, and mountains adorned with diverse trees.
अक्षतः क्षपयित्वारीन्संख्येऽसंख्येयविक्रमः ।
आनयामास काश्यस्य सुताः सागरगासुतः ॥४३॥
43. akṣataḥ kṣapayitvārīnsaṁkhye'saṁkhyeyavikramaḥ ,
ānayāmāsa kāśyasya sutāḥ sāgaragāsutaḥ.
43. akṣataḥ kṣapayitvā arīn saṃkhye asaṃkhyeyavikramaḥ
ānayāmāsa kāśyasya sutāḥ sāgaragāsutaḥ
43. Uninjured, having vanquished his foes in battle, he of immeasurable valor, the son of Ganga (Bhishma), brought the daughters of the King of Kashi.
स्नुषा इव स धर्मात्मा भगिन्य इव चानुजाः ।
यथा दुहितरश्चैव प्रतिगृह्य ययौ कुरून् ॥४४॥
44. snuṣā iva sa dharmātmā bhaginya iva cānujāḥ ,
yathā duhitaraścaiva pratigṛhya yayau kurūn.
44. snuṣāḥ iva saḥ dharmātmā bhaginyaḥ iva ca anujāḥ
yathā duhitarah ca eva pratigṛhya yayau kurūn
44. That righteous-souled Bhishma, having received them as daughters-in-law, as younger sisters, and as daughters, proceeded to the Kurus.
ताः सर्वा गुणसंपन्ना भ्राता भ्रात्रे यवीयसे ।
भीष्मो विचित्रवीर्याय प्रददौ विक्रमाहृताः ॥४५॥
45. tāḥ sarvā guṇasaṁpannā bhrātā bhrātre yavīyase ,
bhīṣmo vicitravīryāya pradadau vikramāhṛtāḥ.
45. tāḥ sarvāḥ guṇasaṃpannāḥ bhrātā bhrātre yavīyase
bhīṣmaḥ vicitravīryāya pradadau vikramāhṛtāḥ
45. Bhishma, the brother, gave all those virtuous women, seized by his valor, to his younger brother, Vichitravirya.
सतां धर्मेण धर्मज्ञः कृत्वा कर्मातिमानुषम् ।
भ्रातुर्विचित्रवीर्यस्य विवाहायोपचक्रमे ।
सत्यवत्या सह मिथः कृत्वा निश्चयमात्मवान् ॥४६॥
46. satāṁ dharmeṇa dharmajñaḥ kṛtvā karmātimānuṣam ,
bhrāturvicitravīryasya vivāhāyopacakrame ,
satyavatyā saha mithaḥ kṛtvā niścayamātmavān.
46. satām dharmeṇa dharmajñaḥ kṛtvā
karma atimānuṣam bhrātuḥ vicitravīryasya
vivāhāya upacakrame satyavatyā
saha mithaḥ kṛtvā niścayam ātmavān
46. The resolute Bhishma, a knower of dharma, having performed that superhuman feat for the sake of the good, secretly made a decision with Satyavati and then began the arrangements for his brother Vichitravirya's marriage.
विवाहं कारयिष्यन्तं भीष्मं काशिपतेः सुता ।
ज्येष्ठा तासामिदं वाक्यमब्रवीद्ध सती तदा ॥४७॥
47. vivāhaṁ kārayiṣyantaṁ bhīṣmaṁ kāśipateḥ sutā ,
jyeṣṭhā tāsāmidaṁ vākyamabravīddha satī tadā.
47. vivāham kārayiṣyantam bhīṣmam kāśipateḥ sutā
jyeṣṭhā tāsām idam vākyam abravīt ha satī tadā
47. Then, when Bhishma was about to arrange the marriage, the eldest of those daughters, the daughter of the king of Kashi, that virtuous lady, spoke these words to him.
मया सौभपतिः पूर्वं मनसाभिवृतः पतिः ।
तेन चास्मि वृता पूर्वमेष कामश्च मे पितुः ॥४८॥
48. mayā saubhapatiḥ pūrvaṁ manasābhivṛtaḥ patiḥ ,
tena cāsmi vṛtā pūrvameṣa kāmaśca me pituḥ.
48. mayā saubhāpatiḥ pūrvam manasā abhivṛtaḥ patiḥ
tena ca asmi vṛtā pūrvam eṣaḥ kāmaḥ ca me pituḥ
48. By me, the lord of Saubha was previously chosen in my mind as a husband. And previously, I was chosen by him. This is also my father's desire.
मया वरयितव्योऽभूच्छाल्वस्तस्मिन्स्वयंवरे ।
एतद्विज्ञाय धर्मज्ञ ततस्त्वं धर्ममाचर ॥४९॥
49. mayā varayitavyo'bhūcchālvastasminsvayaṁvare ,
etadvijñāya dharmajña tatastvaṁ dharmamācara.
49. mayā varayitavyaḥ abhūt śālvaḥ tasmin svayaṃvare
etat vijñāya dharmajña tataḥ tvam dharmam ācara
49. Salva was to be chosen by me in that svayaṃvara. Therefore, O knower of dharma, having understood this, you should act righteously.
एवमुक्तस्तया भीष्मः कन्यया विप्रसंसदि ।
चिन्तामभ्यगमद्वीरो युक्तां तस्यैव कर्मणः ॥५०॥
50. evamuktastayā bhīṣmaḥ kanyayā viprasaṁsadi ,
cintāmabhyagamadvīro yuktāṁ tasyaiva karmaṇaḥ.
50. evam uktaḥ tayā bhīṣmaḥ kanyayā viprasaṃsadi
cintām abhyagamat vīraḥ yuktām tasya eva karmaṇaḥ
50. Thus addressed by that maiden in the assembly of Brahmins, the heroic Bhishma became filled with anxiety appropriate to his own previous action.
स विनिश्चित्य धर्मज्ञो ब्राह्मणैर्वेदपारगैः ।
अनुजज्ञे तदा ज्येष्टामम्बां काशिपतेः सुताम् ॥५१॥
51. sa viniścitya dharmajño brāhmaṇairvedapāragaiḥ ,
anujajñe tadā jyeṣṭāmambāṁ kāśipateḥ sutām.
51. sa viniścitya dharmajñaḥ brāhmaṇaiḥ vedapāragaiḥ
anujajñe tadā jyeṣṭhām ambām kāśipateḥ sutām
51. Having deliberated with the Brahmins who were expert in the Vedas, he, the knower of dharma, then permitted Ambā, the eldest daughter of the king of Kāśi, (to leave).
अम्बिकाम्बालिके भार्ये प्रादाद्भ्रात्रे यवीयसे ।
भीष्मो विचित्रवीर्याय विधिदृष्टेन कर्मणा ॥५२॥
52. ambikāmbālike bhārye prādādbhrātre yavīyase ,
bhīṣmo vicitravīryāya vidhidṛṣṭena karmaṇā.
52. ambikā ambālike bhārye prādāt bhrātre yavīyase
bhīṣmaḥ vicitravīryāya vidhidṛṣṭena karmaṇā
52. Bhishma gave Ambikā and Ambālikā as wives to his younger brother Vichitravirya, performing the ritual according to the prescribed rules.
तयोः पाणिं गृहीत्वा स रूपयौवनदर्पितः ।
विचित्रवीर्यो धर्मात्मा कामात्मा समपद्यत ॥५३॥
53. tayoḥ pāṇiṁ gṛhītvā sa rūpayauvanadarpitaḥ ,
vicitravīryo dharmātmā kāmātmā samapadyata.
53. tayoḥ pāṇim gṛhītvā sa rūpayauvanadarpitaḥ
vicitravīryaḥ dharmātmā kāmātmā samapadyata
53. Having taken their hands, Vichitravirya, proud of his beauty and youth, though by nature righteous (dharmātmā), became immersed in sensual desires (kāmātmā).
ते चापि बृहती श्यामे नीलकुञ्चितमूर्धजे ।
रक्ततुङ्गनखोपेते पीनश्रोणिपयोधरे ॥५४॥
54. te cāpi bṛhatī śyāme nīlakuñcitamūrdhaje ,
raktatuṅganakhopete pīnaśroṇipayodhare.
54. te ca api bṛhatī śyāme nīlakuñcitamūrdhaje
raktatuṅganakhopete pīnaśroṇipayodhare
54. And they were tall, dark-complexioned, with dark and curly hair, endowed with prominent red nails, and possessed of plump hips and breasts.
आत्मनः प्रतिरूपोऽसौ लब्धः पतिरिति स्थिते ।
विचित्रवीर्यं कल्याणं पूजयामासतुस्तु ते ॥५५॥
55. ātmanaḥ pratirūpo'sau labdhaḥ patiriti sthite ,
vicitravīryaṁ kalyāṇaṁ pūjayāmāsatustu te.
55. ātmanaḥ pratirūpaḥ asau labdhaḥ patiḥ iti sthite
vicitravīryam kalyāṇam pūjayāmāsatuḥ tu te
55. When it was thus established that this (Vichitravirya) had been obtained as a husband, a fitting counterpart to their selves, those two (princesses) indeed honored the auspicious Vichitravirya.
स चाश्विरूपसदृशो देवसत्त्वपराक्रमः ।
सर्वासामेव नारीणां चित्तप्रमथनोऽभवत् ॥५६॥
56. sa cāśvirūpasadṛśo devasattvaparākramaḥ ,
sarvāsāmeva nārīṇāṁ cittapramathano'bhavat.
56. saḥ ca aśvirūpasadṛśaḥ devasattvaparākramaḥ
sarvāsām eva nārīṇām cittapramathanaḥ abhavat
56. And he, who resembled the Ashvins in form and possessed the valor of gods, became one who captivated the minds of all women.
ताभ्यां सह समाः सप्त विहरन्पृथिवीपतिः ।
विचित्रवीर्यस्तरुणो यक्ष्माणं समपद्यत ॥५७॥
57. tābhyāṁ saha samāḥ sapta viharanpṛthivīpatiḥ ,
vicitravīryastaruṇo yakṣmāṇaṁ samapadyata.
57. tābhyām saha samāḥ sapta viharan pṛthivīpatiḥ
vicitravīryaḥ taruṇaḥ yakṣmāṇam samapadyata
57. The young King Vichitravirya, while living with those two (queens) for seven years, contracted consumption.
सुहृदां यतमानानामाप्तैः सह चिकित्सकैः ।
जगामास्तमिवादित्यः कौरव्यो यमसादनम् ॥५८॥
58. suhṛdāṁ yatamānānāmāptaiḥ saha cikitsakaiḥ ,
jagāmāstamivādityaḥ kauravyo yamasādanam.
58. suhṛdām yatamānānām āptaiḥ saha cikitsakaiḥ
jagāma astam iva ādityaḥ kauravyaḥ yamasādanam
58. Despite his friends and trusted physicians striving (to save him), the Kaurava (Vichitravirya) went to Yama's abode, just like the setting sun.
प्रेतकार्याणि सर्वाणि तस्य सम्यगकारयत् ।
राज्ञो विचित्रवीर्यस्य सत्यवत्या मते स्थितः ।
ऋत्विग्भिः सहितो भीष्मः सर्वैश्च कुरुपुंगवैः ॥५९॥
59. pretakāryāṇi sarvāṇi tasya samyagakārayat ,
rājño vicitravīryasya satyavatyā mate sthitaḥ ,
ṛtvigbhiḥ sahito bhīṣmaḥ sarvaiśca kurupuṁgavaiḥ.
59. pretakāryāṇi sarvāṇi tasya samyak
akārayat rājñaḥ vicitravīryasya
satyavatyāḥ mate sthitaḥ ṛtvigbhiḥ sahitaḥ
bhīṣmaḥ sarvaiḥ ca kurupuṅgavaiḥ
59. Bhishma, acting in accordance with the wishes of Satyavati and accompanied by all the priests and the chief Kuru elders, properly performed all the funeral rites for King Vichitravirya.