Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-8, chapter-17

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
हस्तिभिस्तु महामात्रास्तव पुत्रेण चोदिताः ।
धृष्टद्युम्नं जिघांसन्तः क्रुद्धाः पार्षतमभ्ययुः ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
hastibhistu mahāmātrāstava putreṇa coditāḥ ,
dhṛṣṭadyumnaṁ jighāṁsantaḥ kruddhāḥ pārṣatamabhyayuḥ.
1. sañjayaḥ uvāca | hastibhiḥ tu mahāmātrāḥ tava putreṇa coditāḥ
| dhṛṣṭadyumnaṃ jighāṃsantaḥ kruddhāḥ pārṣatam abhyayuḥ
1. sañjayaḥ uvāca tu tava putreṇa coditāḥ kruddhāḥ jighāṃsantaḥ
hastibhiḥ mahāmātrāḥ dhṛṣṭadyumnaṃ pārṣatam abhyayuḥ
1. Sanjaya said: But the great commanders, urged by your son, advanced with their elephants towards Dhṛṣṭadyumna, the Pārṣata, enraged and desiring to kill him.
प्राच्याश्च दाक्षिणात्याश्च प्रवीरा गजयोधिनः ।
अङ्गा वङ्गाश्च पुण्ड्राश्च मागधास्ताम्रलिप्तकाः ॥२॥
2. prācyāśca dākṣiṇātyāśca pravīrā gajayodhinaḥ ,
aṅgā vaṅgāśca puṇḍrāśca māgadhāstāmraliptakāḥ.
2. prācyāḥ ca dākṣiṇātyāḥ ca pravīrāḥ gajayodhinaḥ |
aṅgāḥ vaṅgāḥ ca puṇḍrāḥ ca māgadhāḥ tāmraliptakāḥ
2. prācyāḥ ca dākṣiṇātyāḥ ca pravīrāḥ gajayodhinaḥ
aṅgāḥ ca vaṅgāḥ ca puṇḍrāḥ māgadhāḥ tāmraliptakāḥ
2. And from the eastern and southern regions came heroic elephant-warriors: the people of Aṅga, Vaṅga, Puṇḍra, Magadha, and Tāmralipta.
मेकलाः कोशला मद्रा दशार्णा निषधास्तथा ।
गजयुद्धेषु कुशलाः कलिङ्गैः सह भारत ॥३॥
3. mekalāḥ kośalā madrā daśārṇā niṣadhāstathā ,
gajayuddheṣu kuśalāḥ kaliṅgaiḥ saha bhārata.
3. mekalāḥ kośalāḥ madrāḥ daśārṇāḥ niṣadhāḥ tathā
| gajayuddheṣu kuśalāḥ kaliṅgaiḥ saha bhārata
3. bhārata tathā mekalāḥ kośalāḥ madrāḥ daśārṇāḥ
niṣadhāḥ kaliṅgaiḥ saha gajayuddheṣu kuśalāḥ
3. O Bhārata, there were also the Mekalās, Kośalas, Madras, Daśārṇas, and Niṣadhas, who were skilled in elephant-battles, along with the Kaliṅgas.
शरतोमरनाराचैर्वृष्टिमन्त इवाम्बुदाः ।
सिषिचुस्ते ततः सर्वे पाञ्चालाचलमाहवे ॥४॥
4. śaratomaranārācairvṛṣṭimanta ivāmbudāḥ ,
siṣicuste tataḥ sarve pāñcālācalamāhave.
4. śaratomaranārācaiḥ vṛṣṭimantaḥ iva ambudāḥ
| siṣicuḥ te tataḥ sarve pāñcālācalam āhave
4. tataḥ te sarve śaratomaranārācaiḥ vṛṣṭimantaḥ
ambudāḥ iva āhave pāñcālācalam siṣicuḥ
4. Then, all of them, like rain-laden clouds (ambudāḥ) with showers of arrows, spears, and iron missiles, drenched the Pāñcāla mountain (i.e., the Pāñcāla forces) in battle.
तान्संमिमर्दिषुर्नागान्पार्ष्ण्यङ्गुष्ठाङ्कुशैर्भृशम् ।
पोथितान्पार्षतो बाणैर्नाराचैश्चाभ्यवीवृषत् ॥५॥
5. tānsaṁmimardiṣurnāgānpārṣṇyaṅguṣṭhāṅkuśairbhṛśam ,
pothitānpārṣato bāṇairnārācaiścābhyavīvṛṣat.
5. tān saṃmimardiṣuḥ nāgān pārṣṇyaṅguṣṭhāṅkuśaiḥ bhṛśam
pothitān pārṣataḥ bāṇaiḥ nārācaiḥ ca abhyavīvṛṣat
5. pārṣataḥ tān saṃmimardiṣuḥ pārṣṇyaṅguṣṭhāṅkuśaiḥ
bhṛśam nāgān pothitān bāṇaiḥ nārācaiḥ ca abhyavīvṛṣat
5. Dhṛṣṭadyumna (pārṣata) intensely rained arrows and iron arrows upon those elephants that, eager to crush (their enemies), were being fiercely driven with heels, toes, and goads, thereby crushing them.
एकैकं दशभिः षड्भिरष्टाभिरपि भारत ।
द्विरदानभिविव्याध क्षिप्तैर्गिरिनिभाञ्शरैः ।
प्रच्छाद्यमानो द्विरदैर्मेघैरिव दिवाकरः ॥६॥
6. ekaikaṁ daśabhiḥ ṣaḍbhiraṣṭābhirapi bhārata ,
dviradānabhivivyādha kṣiptairgirinibhāñśaraiḥ ,
pracchādyamāno dviradairmeghairiva divākaraḥ.
6. ekaikaṃ daśabhiḥ ṣaḍbhiḥ aṣṭābhiḥ
api bhārata dviradān abhivivyādha
kṣiptaiḥ girinibhān śaraiḥ pracchādyamānaḥ
dviradaiḥ meghaiḥ iva divākaraḥ
6. bhārata,
(saḥ) ekaikaṃ girinibhān dviradān daśabhiḥ ṣaḍbhiḥ aṣṭābhiḥ api kṣiptaiḥ śaraiḥ abhivivyādha (saḥ) dviradaiḥ pracchādyamānaḥ divākaraḥ meghaiḥ iva (āsīt)
6. O Bhārata, (he) pierced each mountain-like elephant with ten, six, and even eight swiftly shot arrows. He was being obscured by the elephants, just as the sun is obscured by clouds.
पर्यासुः पाण्डुपाञ्चाला नदन्तो निशितायुधाः ।
तान्नागानभिवर्षन्तो ज्यातन्त्रीशरनादितैः ॥७॥
7. paryāsuḥ pāṇḍupāñcālā nadanto niśitāyudhāḥ ,
tānnāgānabhivarṣanto jyātantrīśaranāditaiḥ.
7. paryāsuḥ pāṇḍupāñcālāḥ nadantaḥ niśitāyudhāḥ
tān nāgān abhivarṣantaḥ jyātantrīśaranāditaiḥ
7. pāṇḍupāñcālāḥ niśitāyudhāḥ nadantaḥ (santaḥ) tān
nāgān abhivarṣantaḥ jyātantrīśaranāditaiḥ paryāsuḥ
7. The Pāṇḍavas and Pāñcālas, holding sharpened weapons and roaring, surrounded those elephants, showering (arrows) upon them amidst the sounds of bowstrings and arrows.
नकुलः सहदेवश्च द्रौपदेयाः प्रभद्रकाः ।
सात्यकिश्च शिखण्डी च चेकितानश्च वीर्यवान् ॥८॥
8. nakulaḥ sahadevaśca draupadeyāḥ prabhadrakāḥ ,
sātyakiśca śikhaṇḍī ca cekitānaśca vīryavān.
8. nakulaḥ sahadevaḥ ca draupadeyāḥ prabhadrākāḥ
sātyakiḥ ca śikhaṇḍī ca cekitānaḥ ca vīryavān
8. nakulaḥ ca sahadevaḥ ca draupadeyāḥ (ca) prabhadrākāḥ
(ca) sātyakiḥ ca śikhaṇḍī ca vīryavān cekitānaḥ ca
8. Nakula, Sahadeva, the sons of Draupadī, the Prabhadrākas, Sātyaki, Śikhaṇḍī, and the valorous Cekitāna.
ते म्लेच्छैः प्रेषिता नागा नरानश्वान्रथानपि ।
हस्तैराक्षिप्य ममृदुः पद्भिश्चाप्यतिमन्यवः ॥९॥
9. te mlecchaiḥ preṣitā nāgā narānaśvānrathānapi ,
hastairākṣipya mamṛduḥ padbhiścāpyatimanyavaḥ.
9. te mlecchaiḥ preṣitāḥ nāgāḥ narān aśvān rathān api
hastaiḥ ākṣipya mamṛduḥ padbhiḥ ca api atimanyavaḥ
9. te nāgāḥ mlecchaiḥ preṣitāḥ atimanyavaḥ narān aśvān
rathān api hastaiḥ ākṣipya padbhiḥ ca api mamṛduḥ
9. The extremely furious elephants, sent by the Mlecchas, seized men, horses, and chariots with their trunks and crushed them with their feet.
बिभिदुश्च विषाणाग्रैः समाक्षिप्य च चिक्षिपुः ।
विषाणलग्नैश्चाप्यन्ये परिपेतुर्विभीषणाः ॥१०॥
10. bibhiduśca viṣāṇāgraiḥ samākṣipya ca cikṣipuḥ ,
viṣāṇalagnaiścāpyanye paripeturvibhīṣaṇāḥ.
10. bibhiduḥ ca viṣāṇāgraiḥ samākṣipya ca cikṣipuḥ
viṣāṇalagnaiḥ ca api anye paripetuḥ vibhīṣaṇāḥ
10. bibhiduḥ ca viṣāṇāgraiḥ ca samākṣipya cikṣipuḥ
viṣāṇalagnaiḥ ca api anye vibhīṣaṇāḥ paripetuḥ
10. They [the elephants] pierced [the men, horses, and chariots] with the tips of their tusks, and seizing them, they threw them. And other frightful ones, caught on their tusks, fell down.
प्रमुखे वर्तमानं तु द्विपं वङ्गस्य सात्यकिः ।
नाराचेनोग्रवेगेन भित्त्वा मर्मण्यपातयत् ॥११॥
11. pramukhe vartamānaṁ tu dvipaṁ vaṅgasya sātyakiḥ ,
nārācenogravegena bhittvā marmaṇyapātayat.
11. pramukhe vartamānam tu dvipam vaṅgasya sātyakiḥ
nārācena ugravegena bhittvā marmaṇi apātayat
11. tu sātyakiḥ ugravegena nārācena vaṅgasya pramukhe
vartamānam dvipam marmaṇi bhittvā apātayat
11. But Satyaki, with an arrow of fierce speed, pierced the Vanga king's elephant, which was positioned at the front, in its vital spot, and brought it down.
तस्यावर्जितनागस्य द्विरदादुत्पतिष्यतः ।
नाराचेनाभिनद्वक्षः सोऽपतद्भुवि सात्यकेः ॥१२॥
12. tasyāvarjitanāgasya dviradādutpatiṣyataḥ ,
nārācenābhinadvakṣaḥ so'patadbhuvi sātyakeḥ.
12. tasya āvarjitanāgasya dviradāt utpatiṣyataḥ
nārācena abhinat vakṣaḥ saḥ apatat bhuvi sātyakeḥ
12. sātyakeḥ nārācena tasya āvarjitanāgasya dviradāt utpatiṣyataḥ vakṣaḥ abhinat,
saḥ bhuvi apatat
12. As his elephant was turning away, and he was about to leap off it, Satyaki pierced his chest with an arrow, and he fell to the ground.
पुण्ड्रस्यापततो नागं चलन्तमिव पर्वतम् ।
सहदेवः प्रयत्नात्तैर्नाराचैर्व्यहनत्त्रिभिः ॥१३॥
13. puṇḍrasyāpatato nāgaṁ calantamiva parvatam ,
sahadevaḥ prayatnāttairnārācairvyahanattribhiḥ.
13. puṇḍrasya āpatataḥ nāgam calantam iva parvatam
sahadevaḥ prayatnāt taiḥ nārācaiḥ vyahanat tribhiḥ
13. sahadevaḥ prayatnāt puṇḍrasya āpatataḥ calantam
parvatam iva nāgam taiḥ tribhiḥ nārācaiḥ vyahanat
13. Sahadeva, with great effort, struck down Pundra's elephant, which was falling like a moving mountain, using three iron arrows.
विपताकं वियन्तारं विवर्मध्वजजीवितम् ।
तं कृत्वा द्विरदं भूयः सहदेवोऽङ्गमभ्यगात् ॥१४॥
14. vipatākaṁ viyantāraṁ vivarmadhvajajīvitam ,
taṁ kṛtvā dviradaṁ bhūyaḥ sahadevo'ṅgamabhyagāt.
14. vipatākam viyantāram vivarmadhvajajīvitam tam
kṛtvā dviradam bhūyaḥ sahadevaḥ aṅgam abhyagāt
14. sahadevaḥ tam dviradam vipatākam viyantāram
vivarmadhvajajīvitam kṛtvā bhūyaḥ aṅgam abhyagāt
14. Having rendered that elephant devoid of its banner, its charioteer, its armor, its standard, and its life, Sahadeva then proceeded towards (the warrior) Anga.
सहदेवं तु नकुलो वारयित्वाङ्गमार्दयत् ।
नाराचैर्यमदण्डाभैस्त्रिभिर्नागं शतेन च ॥१५॥
15. sahadevaṁ tu nakulo vārayitvāṅgamārdayat ,
nārācairyamadaṇḍābhaistribhirnāgaṁ śatena ca.
15. sahadevam tu nakulaḥ vārayitvā aṅgam ārdhayat
nārācaiḥ yamadaṇḍābhaiḥ tribhiḥ nāgam śatena ca
15. tu nakulaḥ sahadevam vārayitvā aṅgam nāgam ca
yamadaṇḍābhaiḥ tribhiḥ śatena ca nārācaiḥ ārdhayat
15. But Nakula, having stopped Sahadeva, assailed Anga and the elephant with three, and also a hundred, arrows that resembled the rod of Yama.
दिवाकरकरप्रख्यानङ्गश्चिक्षेप तोमरान् ।
नकुलाय शतान्यष्टौ त्रिधैकैकं तु सोऽच्छिनत् ॥१६॥
16. divākarakaraprakhyānaṅgaścikṣepa tomarān ,
nakulāya śatānyaṣṭau tridhaikaikaṁ tu so'cchinat.
16. divākarakaraprakhyān aṅgaḥ cikṣepa tomarān nakulāya
śatāni aṣṭau tridhā ekam ekam tu saḥ acchinat
16. aṅgaḥ divākarakaraprakhyān aṣṭau śatāni tomarān
nakulāya cikṣepa tu saḥ ekam ekam tridhā acchinat
16. Anga hurled eight hundred javelins, radiant like the sun's rays, at Nakula. But Nakula cut each and every one of them into three pieces.
तथार्धचन्द्रेण शिरस्तस्य चिच्छेद पाण्डवः ।
स पपात हतो म्लेच्छस्तेनैव सह दन्तिना ॥१७॥
17. tathārdhacandreṇa śirastasya ciccheda pāṇḍavaḥ ,
sa papāta hato mlecchastenaiva saha dantinā.
17. tathā ardha-candreṇa śiraḥ tasya ciccheda pāṇḍavaḥ
saḥ papāta hataḥ mlecchaḥ tena eva saha dantinā
17. pāṇḍavaḥ tathā ardha-candreṇa tasya śiraḥ ciccheda
saḥ mlecchaḥ hataḥ tena dantinā eva saha papāta
17. Thus, the son of Pāṇḍu cut off his head with a crescent-shaped arrow. That mleccha, having been killed, fell down along with that elephant.
आचार्यपुत्रे निहते हस्तिशिक्षाविशारदे ।
अङ्गाः क्रुद्धा महामात्रा नागैर्नकुलमभ्ययुः ॥१८॥
18. ācāryaputre nihate hastiśikṣāviśārade ,
aṅgāḥ kruddhā mahāmātrā nāgairnakulamabhyayuḥ.
18. ācāryaputre nihate hastiśikṣāviśārade aṅgāḥ
kruddhāḥ mahāmātrāḥ nāgaiḥ nakulam abhyayuḥ
18. hastiśikṣāviśārade ācāryaputre nihate kruddhāḥ
aṅgāḥ mahāmātrāḥ nāgaiḥ nakulam abhyayuḥ
18. When the preceptor's son, skilled in elephant training, was killed, the enraged chief ministers of the Aṅgas advanced towards Nakula with their elephants.
चलत्पताकैः प्रमुखैर्हेमकक्ष्यातनुच्छदैः ।
मिमर्दिषन्तस्त्वरिताः प्रदीप्तैरिव पर्वतैः ॥१९॥
19. calatpatākaiḥ pramukhairhemakakṣyātanucchadaiḥ ,
mimardiṣantastvaritāḥ pradīptairiva parvataiḥ.
19. calatpatākaiḥ pramukhaiḥ hemakakṣyātanucchadaiḥ
mimardiṣantaḥ tvaritāḥ pradīptaiḥ iva parvataiḥ
19. calatpatākaiḥ pramukhaiḥ hemakakṣyātanucchadaiḥ
pradīptaiḥ parvataiḥ iva mimardiṣantaḥ tvaritāḥ
19. (They, the elephants) with waving banners, leading the charge, and adorned with golden belts and coverings, swiftly advanced, eager to crush, like blazing mountains.
मेकलोत्कलकालिङ्गा निषादास्ताम्रलिप्तकाः ।
शरतोमरवर्षाणि विमुञ्चन्तो जिघांसवः ॥२०॥
20. mekalotkalakāliṅgā niṣādāstāmraliptakāḥ ,
śaratomaravarṣāṇi vimuñcanto jighāṁsavaḥ.
20. mekala-utkala-kāliṅgāḥ niṣādāḥ tāmraliptakāḥ
śaratomaravarṣāṇi vimuñcantaḥ jighāṃsavaḥ
20. mekala-utkala-kāliṅgāḥ niṣādāḥ tāmraliptakāḥ
śaratomaravarṣāṇi vimuñcantaḥ jighāṃsavaḥ
20. The Mekalas, Utkalas, Kalingas, Niṣādas, and Tāmraliptakas, intent on killing, discharged showers of arrows and javelins.
तैश्छाद्यमानं नकुलं दिवाकरमिवाम्बुदैः ।
परि पेतुः सुसंरब्धाः पाण्डुपाञ्चालसोमकाः ॥२१॥
21. taiśchādyamānaṁ nakulaṁ divākaramivāmbudaiḥ ,
pari petuḥ susaṁrabdhāḥ pāṇḍupāñcālasomakāḥ.
21. taiḥ chādyamānam nakulam divākaram iva ambudaiḥ
pari petuḥ susaṃrabdhāḥ pāṇḍupāñcālasomakāḥ
21. The greatly enraged Pāṇḍavas, Pāñcālas, and Somakas surrounded Nakula, who was being covered by those enemies just as the sun is obscured by clouds.
ततस्तदभवद्युद्धं रथिनां हस्तिभिः सह ।
सृजतां शरवर्षाणि तोमरांश्च सहस्रशः ॥२२॥
22. tatastadabhavadyuddhaṁ rathināṁ hastibhiḥ saha ,
sṛjatāṁ śaravarṣāṇi tomarāṁśca sahasraśaḥ.
22. tataḥ tat abhavat yuddham rathinām hastibhiḥ
saha sṛjatām śaravarṣāṇi tomarān ca sahasraśaḥ
22. Then that battle ensued, involving charioteers fighting alongside elephants, as they released thousands of showers of arrows and spears.
नागानां प्रस्फुटुः कुम्भा मर्माणि विविधानि च ।
दन्ताश्चैवातिविद्धानां नाराचैर्भूषणानि च ॥२३॥
23. nāgānāṁ prasphuṭuḥ kumbhā marmāṇi vividhāni ca ,
dantāścaivātividdhānāṁ nārācairbhūṣaṇāni ca.
23. nāgānām prasphuṭuḥ kumbhāḥ marmāṇi vividhāni ca
dantāḥ ca eva atividdhānām nārācaiḥ bhūṣaṇāni ca
23. The frontal protuberances and various vital spots of the elephants burst open. Also, the tusks and ornaments of those elephants that were heavily pierced by iron arrows were shattered.
तेषामष्टौ महानागांश्चतुःषष्ट्या सुतेजनैः ।
सहदेवो जघानाशु ते पेतुः सह सादिभिः ॥२४॥
24. teṣāmaṣṭau mahānāgāṁścatuḥṣaṣṭyā sutejanaiḥ ,
sahadevo jaghānāśu te petuḥ saha sādibhiḥ.
24. teṣām aṣṭau mahānāgān catuḥṣaṣṭyā sutejanaiḥ
sahadevaḥ jaghāna āśu te petuḥ saha sādibhiḥ
24. Sahadeva swiftly killed eight of those great elephants using sixty-four finely sharpened arrows. They (the elephants) fell down along with their riders.
अञ्जोगतिभिरायम्य प्रयत्नाद्धनुरुत्तमम् ।
नाराचैरहनन्नागान्नकुलः कुरुनन्दन ॥२५॥
25. añjogatibhirāyamya prayatnāddhanuruttamam ,
nārācairahanannāgānnakulaḥ kurunandana.
25. añjogatibhiḥ āyamya prayatnāt dhanuḥ uttamam
nārācaiḥ ahanat nāgān nakulaḥ kurunandana
25. kurunandana nakulaḥ prayatnāt añjogatibhiḥ
uttamam dhanuḥ āyamya nārācaiḥ nāgān ahanat
25. O delight of the Kurus, Nakula, having carefully drawn his excellent bow with swift movements, struck the elephants with his arrows.
ततः शैनेयपाञ्चाल्यौ द्रौपदेयाः प्रभद्रकाः ।
शिखण्डी च महानागान्सिषिचुः शरवृष्टिभिः ॥२६॥
26. tataḥ śaineyapāñcālyau draupadeyāḥ prabhadrakāḥ ,
śikhaṇḍī ca mahānāgānsiṣicuḥ śaravṛṣṭibhiḥ.
26. tataḥ śaineyapāñcālyau draupadeyāḥ prabhadrākāḥ
śikhaṇḍī ca mahānāgān siṣicuḥ śaravṛṣṭibhiḥ
26. tataḥ śaineyapāñcālyau draupadeyāḥ prabhadrākāḥ
ca śikhaṇḍī śaravṛṣṭibhiḥ mahānāgān siṣicuḥ
26. Then, Śaineya and Pāñcālya, along with Draupadī's sons, the Prabhadrkas, and Śikhaṇḍī, showered the great elephants with volleys of arrows.
ते पाण्डुयोधाम्बुधरैः शत्रुद्विरदपर्वताः ।
बाणवर्षैर्हताः पेतुर्वज्रवर्षैरिवाचलाः ॥२७॥
27. te pāṇḍuyodhāmbudharaiḥ śatrudviradaparvatāḥ ,
bāṇavarṣairhatāḥ peturvajravarṣairivācalāḥ.
27. te pāṇḍuyodhāmbu_dharaiḥ śatrudviradaparvatāḥ
bāṇavarṣaiḥ hatāḥ petuḥ vajravarṣaiḥ iva acalāḥ
27. pāṇḍuyodhāmbu_dharaiḥ bāṇavarṣaiḥ hatāḥ te
śatrudviradaparvatāḥ vajravarṣaiḥ अचलाः iva petuḥ
27. Those enemy elephants, massive as mountains, were struck down by the torrents of arrows from the Pāṇḍava warriors, who resembled rain clouds. They fell just as mountains are shattered by showers of thunderbolts.
एवं हत्वा तव गजांस्ते पाण्डुनरकुञ्जराः ।
द्रुतं सेनामवैक्षन्त भिन्नकूलामिवापगाम् ॥२८॥
28. evaṁ hatvā tava gajāṁste pāṇḍunarakuñjarāḥ ,
drutaṁ senāmavaikṣanta bhinnakūlāmivāpagām.
28. evam hatvā tava gajān te pāṇḍunarakuñjarāḥ
drutam senām avaikṣanta bhinnakūlām iva apagām
28. evam tava gajān hatvā te pāṇḍunarakuñjarāḥ
drutam bhinnakūlām apagām iva senām avaikṣanta
28. Having thus killed your elephants, those Pāṇḍava warrior-chiefs quickly observed the (enemy) army, which was like a river with broken banks.
ते तां सेनामवालोक्य पाण्डुपुत्रस्य सैनिकाः ।
विक्षोभयित्वा च पुनः कर्णमेवाभिदुद्रुवुः ॥२९॥
29. te tāṁ senāmavālokya pāṇḍuputrasya sainikāḥ ,
vikṣobhayitvā ca punaḥ karṇamevābhidudruvuḥ.
29. te tām sēnām avālokya pāṇḍuputrasya sainikāḥ
vikṣobhayitvā ca punaḥ karṇam ēva abhidudruvuḥ
29. te sainikāḥ pāṇḍuputrasya tām sēnām avālokya
ca vikṣobhayitvā punaḥ karṇam ēva abhidudruvuḥ
29. The (Kaurava) soldiers, having seen that army of the son of Pāṇḍu, after agitating it, again rushed specifically towards Karṇa.
सहदेवं ततः क्रुद्धं दहन्तं तव वाहिनीम् ।
दुःशासनो महाराज भ्राता भ्रातरमभ्ययात् ॥३०॥
30. sahadevaṁ tataḥ kruddhaṁ dahantaṁ tava vāhinīm ,
duḥśāsano mahārāja bhrātā bhrātaramabhyayāt.
30. sahadēvam tataḥ kruddham dahantam tava vāhinīm
duḥśāsanaḥ mahārāja bhrātā bhrātaram abhyayāt
30. mahārāja! tataḥ kruddham,
tava vāhinīm dahantam,
sahadēvam duḥśāsanaḥ bhrātā bhrātaram abhyayāt.
30. Then, O great king, Duḥśāsana, (your) brother, approached (his) brother Sahadeva, who was enraged and incinerating your army.
तौ समेतौ महायुद्धे दृष्ट्वा तत्र नराधिपाः ।
सिंहनादरवांश्चक्रुर्वासांस्यादुधुवुश्च ह ॥३१॥
31. tau sametau mahāyuddhe dṛṣṭvā tatra narādhipāḥ ,
siṁhanādaravāṁścakrurvāsāṁsyādudhuvuśca ha.
31. tau samētau mahāyuddhē dṛṣṭvā tatra narādhipāḥ
siṃhanādaravān cakruḥ vāsāṃsi ādhudhuvuḥ ca ha
31. tatra narādhipāḥ tau mahāyuddhē samētau dṛṣṭvā,
siṃhanādaravān cakruḥ,
ca vāsāṃsi ādhudhuvuḥ ha.
31. Having witnessed those two engaged in the great battle there, the kings (nara-adhipāḥ) let out lion-like roars and indeed waved their garments.
ततो भारत क्रुद्धेन तव पुत्रेण धन्विना ।
पाण्डुपुत्रस्त्रिभिर्बाणैर्वक्षस्यभिहतो बली ॥३२॥
32. tato bhārata kruddhena tava putreṇa dhanvinā ,
pāṇḍuputrastribhirbāṇairvakṣasyabhihato balī.
32. tataḥ bhārata kruddhēna tava putrēṇa dhanvinā
pāṇḍuputraḥ tribhiḥ bāṇaiḥ vakṣasi abhihataḥ balī
32. tataḥ bhārata,
kruddhēna tava putrēṇa dhanvinā,
balī pāṇḍuputraḥ tribhiḥ bāṇaiḥ vakṣasi abhihataḥ.
32. Then, O Bhārata (Dhṛtarāṣṭra), the mighty son of Pāṇḍu was struck on the chest with three arrows by your enraged son, the archer.
सहदेवस्ततो राजन्नाराचेन तवात्मजम् ।
विद्ध्वा विव्याध सप्तत्या सारथिं च त्रिभिस्त्रिभिः ॥३३॥
33. sahadevastato rājannārācena tavātmajam ,
viddhvā vivyādha saptatyā sārathiṁ ca tribhistribhiḥ.
33. sahadevaḥ tataḥ rājan nārācena tava ātmajam viddhvā
vivyādha saptatyā sārathim ca tribhiḥ tribhiḥ
33. rājan sahadevaḥ tataḥ nārācena tava ātmajam viddhvā
saptatyā vivyādha ca sārathim tribhiḥ tribhiḥ
33. O King, Sahadeva then, having pierced your son with an arrow, struck him again with seventy arrows, and also struck his charioteer with three arrows each.
दुःशासनस्तदा राजंश्छित्त्वा चापं महाहवे ।
सहदेवं त्रिसप्तत्या बाह्वोरुरसि चार्दयत् ॥३४॥
34. duḥśāsanastadā rājaṁśchittvā cāpaṁ mahāhave ,
sahadevaṁ trisaptatyā bāhvorurasi cārdayat.
34. duḥśāsanaḥ tadā rājan chittvā cāpam mahāhave
sahadevam trisaptatyā bāhvoḥ urasi ca ardayat
34. rājan tadā duḥśāsanaḥ mahāhave cāpam chittvā
sahadevam bāhvoḥ urasi ca trisaptatyā ardayat
34. O King, then Duḥśāsana, having cut Sahadeva's bow in the great battle, wounded him on both arms and on the chest with seventy-three arrows.
सहदेवस्ततः क्रुद्धः खड्गं गृह्य महाहवे ।
व्याविध्यत युधां श्रेष्ठः श्रीमांस्तव सुतं प्रति ॥३५॥
35. sahadevastataḥ kruddhaḥ khaḍgaṁ gṛhya mahāhave ,
vyāvidhyata yudhāṁ śreṣṭhaḥ śrīmāṁstava sutaṁ prati.
35. sahadevaḥ tataḥ kruddhaḥ khaḍgam gṛhya mahāhave
vyāvidhyata yudhām śreṣṭhaḥ śrīmān tava sutam prati
35. tataḥ kruddhaḥ yudhām śreṣṭhaḥ śrīmān sahadevaḥ
mahāhave khaḍgam gṛhya tava sutam prati vyāvidhyata
35. Then Sahadeva, glorious and foremost among warriors, became enraged. Taking up his sword in the great battle, he brandished it against your son.
समार्गणगणं चापं छित्त्वा तस्य महानसिः ।
निपपात ततो भूमौ च्युतः सर्प इवाम्बरात् ॥३६॥
36. samārgaṇagaṇaṁ cāpaṁ chittvā tasya mahānasiḥ ,
nipapāta tato bhūmau cyutaḥ sarpa ivāmbarāt.
36. samārgaṇagaṇam cāpam chittvā tasya mahānasiḥ
nipapāta tataḥ bhūmau cyutaḥ sarpaḥ iva ambarāt
36. tasya samārgaṇagaṇam cāpam chittvā tataḥ mahānasiḥ
bhūmau nipapāta cyutaḥ sarpaḥ iva ambarāt
36. Having cut his bow along with its multitude of arrows, his great sword then fell to the ground, just like a snake fallen from the sky.
अथान्यद्धनुरादाय सहदेवः प्रतापवान् ।
दुःशासनाय चिक्षेप बाणमन्तकरं ततः ॥३७॥
37. athānyaddhanurādāya sahadevaḥ pratāpavān ,
duḥśāsanāya cikṣepa bāṇamantakaraṁ tataḥ.
37. atha anyat dhanuḥ ādāya sahadevaḥ pratāpavān
duḥśāsanāya cikṣepa bāṇam antakaram tataḥ
37. atha pratāpavān sahadevaḥ anyat dhanuḥ ādāya
antakaram bāṇam duḥśāsanāya cikṣepa tataḥ
37. Then, the mighty Sahadeva, having taken another bow, shot a deadly arrow at Duḥśāsana.
तमापतन्तं विशिखं यमदण्डोपमत्विषम् ।
खड्गेन शितधारेण द्विधा चिच्छेद कौरवः ॥३८॥
38. tamāpatantaṁ viśikhaṁ yamadaṇḍopamatviṣam ,
khaḍgena śitadhāreṇa dvidhā ciccheda kauravaḥ.
38. tam āpatantam viśikham yamadaṇḍopamatviṣam
khaḍgena śitadhāreṇa dvidhā ciccheda kauravaḥ
38. kauravaḥ yamadaṇḍopamatviṣam tam āpatantam
viśikham śitadhāreṇa khaḍgena dvidhā ciccheda
38. The Kuru warrior (Duḥśāsana) cut that approaching arrow, which shone like the rod of Yama, into two with a sharp-edged sword.
तमापतन्तं सहसा निस्त्रिंशं निशितैः शरैः ।
पातयामास समरे सहदेवो हसन्निव ॥३९॥
39. tamāpatantaṁ sahasā nistriṁśaṁ niśitaiḥ śaraiḥ ,
pātayāmāsa samare sahadevo hasanniva.
39. tam āpatantam sahasā nistriṃśam niśitaiḥ
śaraiḥ pātayāmāsa samare sahadevaḥ hasan iva
39. sahadevaḥ hasan iva samare sahasā āpatantam
tam nistriṃśam niśitaiḥ śaraiḥ pātayāmāsa
39. Sahadeva, as if laughing, forcefully struck down that approaching sword in battle with his sharp arrows.
ततो बाणांश्चतुःषष्टिं तव पुत्रो महारणे ।
सहदेवरथे तूर्णं पातयामास भारत ॥४०॥
40. tato bāṇāṁścatuḥṣaṣṭiṁ tava putro mahāraṇe ,
sahadevarathe tūrṇaṁ pātayāmāsa bhārata.
40. tataḥ bāṇān catuḥṣaṣṭim tava putraḥ mahāraṇe
sahadevarathe tūrṇam pātayāmāsa bhārata
40. tataḥ bhārata tava putraḥ mahāraṇe
sahadevarathe tūrṇam catuḥṣaṣṭim bāṇān pātyāmāsa
40. Then, O Bhārata, your son (Duḥśāsana) quickly rained down sixty-four arrows upon Sahadeva's chariot in the great battle.
ताञ्शरान्समरे राजन्वेगेनापततो बहून् ।
एकैकं पञ्चभिर्बाणैः सहदेवो न्यकृन्तत ॥४१॥
41. tāñśarānsamare rājanvegenāpatato bahūn ,
ekaikaṁ pañcabhirbāṇaiḥ sahadevo nyakṛntata.
41. tān śarān samare rājan vegena āpatataḥ bahūn |
ekaikam pañcabhiḥ bāṇaiḥ sahadevaḥ nyakṛntata
41. rājan,
sahadevaḥ samare vegena āpatataḥ tān bahūn śarān ekaikam pañcabhiḥ bāṇaiḥ nyakṛntata.
41. O King, Sahadeva cut down those many arrows, swiftly falling in battle, each one with five of his own arrows.
स निवार्य महाबाणांस्तव पुत्रेण प्रेषितान् ।
अथास्मै सुबहून्बाणान्माद्रीपुत्रः समाचिनोत् ॥४२॥
42. sa nivārya mahābāṇāṁstava putreṇa preṣitān ,
athāsmai subahūnbāṇānmādrīputraḥ samācinot.
42. sa nivārya mahābāṇān tava putreṇa preṣitān |
atha asmai subahūn bāṇān mādrīputraḥ samācinot
42. sa tava putreṇa preṣitān mahābāṇān nivārya,
atha mādrīputraḥ asmai subahūn bāṇān samācinot.
42. Having warded off those great arrows dispatched by your son, the son of Madri (Sahadeva) then showered him with very many arrows.
ततः क्रुद्धो महाराज सहदेवः प्रतापवान् ।
समाधत्त शरं घोरं मृत्युकालान्तकोपमम् ।
विकृष्य बलवच्चापं तव पुत्राय सोऽसृजत् ॥४३॥
43. tataḥ kruddho mahārāja sahadevaḥ pratāpavān ,
samādhatta śaraṁ ghoraṁ mṛtyukālāntakopamam ,
vikṛṣya balavaccāpaṁ tava putrāya so'sṛjat.
43. tataḥ kruddhaḥ mahārāja sahadevaḥ
pratāpavān | samādhatta śaram ghoram
mṛtyukālāntakopamam | vikṛṣya
balavat cāpam tava putrāya saḥ asṛjat
43. mahārāja,
tataḥ kruddhaḥ pratāpavān sahadevaḥ balavat cāpam vikṛṣya,
mṛtyukālāntakopamam ghoram śaram samādhatta,
saḥ (tam śaram) tava putrāya asṛjat.
43. Then, O great king, the enraged and mighty Sahadeva, having powerfully drawn his bow, aimed a terrible arrow, which was like the god of death (Kāla) at the end of time, and shot it at your son.
स तं निर्भिद्य वेगेन भित्त्वा च कवचं महत् ।
प्राविशद्धरणीं राजन्वल्मीकमिव पन्नगः ।
ततः स मुमुहे राजंस्तव पुत्रो महारथः ॥४४॥
44. sa taṁ nirbhidya vegena bhittvā ca kavacaṁ mahat ,
prāviśaddharaṇīṁ rājanvalmīkamiva pannagaḥ ,
tataḥ sa mumuhe rājaṁstava putro mahārathaḥ.
44. saḥ tam nirbhidya vegena bhittvā ca
kavacam mahat | prāviśat dharaṇīm
rājan valmīkam iva pannagaḥ | tataḥ saḥ
mumūhe rājan tava putraḥ mahārathaḥ
44. rājan,
saḥ (śaraḥ) tam (putram) vegena nirbhidya ca mahat kavacam bhittvā,
pannagaḥ valmīkam iva dharaṇīm prāviśat.
tataḥ,
rājan,
saḥ tava putraḥ mahārathaḥ mumūhe.
44. O King, that arrow, having swiftly pierced your son and shattered his great armor, entered the earth like a snake entering an anthill. Then, O King, your son, the great charioteer, became unconscious.
मूढं चैनं समालक्ष्य सारथिस्त्वरितो रथम् ।
अपोवाह भृशं त्रस्तो वध्यमानं शितैः शरैः ॥४५॥
45. mūḍhaṁ cainaṁ samālakṣya sārathistvarito ratham ,
apovāha bhṛśaṁ trasto vadhyamānaṁ śitaiḥ śaraiḥ.
45. mūḍham ca enam samālakṣya sārathiḥ tvaritaḥ ratham
apa uvāha bhṛśam trastaḥ vadhyamānam śitaiḥ śaraiḥ
45. sārathiḥ enam mūḍham ca śitaiḥ śaraiḥ vadhyamānam ca
samālakṣya bhṛśam trastaḥ tvaritaḥ ratham apa uvāha
45. And observing him to be stupefied, the charioteer, greatly terrified, swiftly drove the chariot away, as he was being wounded by sharp arrows.
पराजित्य रणे तं तु पाण्डवः पाण्डुपूर्वज ।
दुर्योधनबलं हृष्टः प्रामथद्वै समन्ततः ॥४६॥
46. parājitya raṇe taṁ tu pāṇḍavaḥ pāṇḍupūrvaja ,
duryodhanabalaṁ hṛṣṭaḥ prāmathadvai samantataḥ.
46. parājitya raṇe tam tu pāṇḍavaḥ pāṇḍupūrvaja
duryodhanabalam hṛṣṭaḥ pra āmathat vai samantataḥ
46. pāṇḍupūrvaja tu pāṇḍavaḥ raṇe tam parājitya
hṛṣṭaḥ vai samantataḥ duryodhanabalam pra āmathat
46. O descendant of Pāṇḍu's ancestors, having indeed conquered him in battle, the Pāṇḍava, elated, crushed Duryodhana's army on all sides.
पिपीलिकापुटं राजन्यथामृद्नान्नरो रुषा ।
तथा सा कौरवी सेना मृदिता तेन भारत ॥४७॥
47. pipīlikāpuṭaṁ rājanyathāmṛdnānnaro ruṣā ,
tathā sā kauravī senā mṛditā tena bhārata.
47. pipīlikāpuṭam rājan yathā amṛdnāt naraḥ ruṣā
tathā sā kauravī senā mṛditā tena bhārata
47. rājan bhārata yathā naraḥ ruṣā pipīlikāpuṭam
amṛdnāt tathā tena sā kauravī senā mṛditā
47. O King (rājan), just as a man angrily crushes an anthill, so too, O Bhārata, was that Kaurava army crushed by him.
नकुलं रभसं युद्धे दारयन्तं वरूथिनीम् ।
कर्णो वैकर्तनो राजन्वारयामास वै तदा ॥४८॥
48. nakulaṁ rabhasaṁ yuddhe dārayantaṁ varūthinīm ,
karṇo vaikartano rājanvārayāmāsa vai tadā.
48. nakulam rabhasam yuddhe dārayantam varūthinīm
karṇaḥ vaikartanaḥ rājan vārayām āsa vai tadā
48. rājan tadā vai vaikartanaḥ karṇaḥ yuddhe rabhasam
varūthinīm dārayantam nakulam vārayām āsa
48. O King (rājan), then Karṇa, the son of Vīkartana (Vaikartana), indeed restrained Nakula, who was impetuous in battle and tearing apart the enemy host.
नकुलश्च तदा कर्णं प्रहसन्निदमब्रवीत् ।
चिरस्य बत दृष्टोऽहं दैवतैः सौम्यचक्षुषा ॥४९॥
49. nakulaśca tadā karṇaṁ prahasannidamabravīt ,
cirasya bata dṛṣṭo'haṁ daivataiḥ saumyacakṣuṣā.
49. nakulaḥ ca tadā karṇam prahasan idam abravīt |
cirasya bata dṛṣṭaḥ aham daivataiḥ saumyacakṣuṣā
49. tadā nakulaḥ ca karṇam prahasan idam abravīt
bata cirasya aham saumyacakṣuṣā daivataiḥ dṛṣṭaḥ
49. Nakula then, laughing, said this to Karṇa: "Alas, after a long time, I am seen by the deities with a benevolent gaze."
यस्य मे त्वं रणे पाप चक्षुर्विषयमागतः ।
त्वं हि मूलमनर्थानां वैरस्य कलहस्य च ॥५०॥
50. yasya me tvaṁ raṇe pāpa cakṣurviṣayamāgataḥ ,
tvaṁ hi mūlamanarthānāṁ vairasya kalahasya ca.
50. yasya me tvam raṇe pāpa cakṣuḥviṣayam āgataḥ |
tvam hi mūlam anarthānām vairasya kalahasya ca
50. he pāpa,
tvam raṇe me cakṣuḥviṣayam āgataḥ tvam hi anarthānām vairasya kalahasya ca mūlam
50. O wicked one, you have come into my range of sight in battle. Indeed, you are the very root of misfortunes, of enmity, and of conflict.
त्वद्दोषात्कुरवः क्षीणाः समासाद्य परस्परम् ।
त्वामद्य समरे हत्वा कृतकृत्योऽस्मि विज्वरः ॥५१॥
51. tvaddoṣātkuravaḥ kṣīṇāḥ samāsādya parasparam ,
tvāmadya samare hatvā kṛtakṛtyo'smi vijvaraḥ.
51. tvaddoṣāt kuravaḥ kṣīṇāḥ samāsādya parasparam |
tvām adya samare hatvā kṛtakṛtyaḥ asmi vijvaraḥ
51. tvaddoṣāt kuravaḥ parasparam samāsādya kṣīṇāḥ
adya samare tvām hatvā kṛtakṛtyaḥ vijvaraḥ asmi
51. Due to your fault, the Kurus have been destroyed, having met each other in conflict. Having slain you today in battle, I am fulfilled (kṛtakṛtya) and free from distress (vijvaraḥ).
एवमुक्तः प्रत्युवाच नकुलं सूतनन्दनः ।
सदृशं राजपुत्रस्य धन्विनश्च विशेषतः ॥५२॥
52. evamuktaḥ pratyuvāca nakulaṁ sūtanandanaḥ ,
sadṛśaṁ rājaputrasya dhanvinaśca viśeṣataḥ.
52. evam uktaḥ pratyuvāca nakulam sūtanandanaḥ |
sadṛśam rājaputrasya dhanvinaḥ ca viśeṣataḥ
52. evam uktaḥ sūtanandanaḥ nakulam pratyuvāca rājaputrasya
dhanvinaḥ ca viśeṣataḥ sadṛśam (etat vacanam)
52. Thus addressed, the son of Sūta (Karṇa) replied to Nakula, saying, "This is befitting for a prince, and especially for an archer."
प्रहरस्व रणे बाल पश्यामस्तव पौरुषम् ।
कर्म कृत्वा रणे शूर ततः कत्थितुमर्हसि ॥५३॥
53. praharasva raṇe bāla paśyāmastava pauruṣam ,
karma kṛtvā raṇe śūra tataḥ katthitumarhasi.
53. praharasva raṇe bāla paśyāmaḥ tava pauruṣam
karma kṛtvā raṇe śūra tataḥ katthitum arhasi
53. bāla raṇe praharasva tava pauruṣam paśyāmaḥ
śūra raṇe karma kṛtvā tataḥ katthitum arhasi
53. O boy, strike in battle! Let us see your valor (pauruṣa). O hero, only after performing action (karma) in battle are you worthy to boast.
अनुक्त्वा समरे तात शूरा युध्यन्ति शक्तितः ।
स युध्यस्व मया शक्त्या विनेष्ये दर्पमद्य ते ॥५४॥
54. anuktvā samare tāta śūrā yudhyanti śaktitaḥ ,
sa yudhyasva mayā śaktyā vineṣye darpamadya te.
54. anuktvā samare tāta śūrāḥ yudhyanti śaktitaḥ
saḥ yudhyasva mayā śaktyā vineṣye darpam adya te
54. tāta śūrāḥ samare anuktvā śaktitaḥ yudhyanti
saḥ mayā śaktyā yudhyasva adya te darpam vineṣye
54. O dear one, warriors (śūra) fight in battle without speaking, according to their strength (śakti). Therefore, fight with me with your might; today I will remove your pride.
इत्युक्त्वा प्राहरत्तूर्णं पाण्डुपुत्राय सूतजः ।
विव्याध चैनं समरे त्रिसप्तत्या शिलीमुखैः ॥५५॥
55. ityuktvā prāharattūrṇaṁ pāṇḍuputrāya sūtajaḥ ,
vivyādha cainaṁ samare trisaptatyā śilīmukhaiḥ.
55. iti uktvā prāharat tūrṇam pāṇḍuputrāya sūtabjaḥ
vivyādha ca enam samare trisaptatyā śilīmukhāiḥ
55. iti uktvā sūtabjaḥ tūrṇam pāṇḍuputrāya prāharat
ca enam samare trisaptatyā śilīmukhāiḥ vivyādha
55. Having spoken thus, the son of the charioteer (Sūtaputra) quickly struck Pāṇḍu's son. And in battle, he pierced him with seventy-three arrows (śilīmukha).
नकुलस्तु ततो विद्धः सूतपुत्रेण भारत ।
अशीत्याशीविषप्रख्यैः सूतपुत्रमविध्यत ॥५६॥
56. nakulastu tato viddhaḥ sūtaputreṇa bhārata ,
aśītyāśīviṣaprakhyaiḥ sūtaputramavidhyata.
56. nakulaḥ tu tataḥ viddhaḥ sūtaputreṇa bhārata
aśītyā āśīviṣaprakhyāiḥ sūtaputram avidhyata
56. bhārata tu tataḥ sūtaputreṇa viddhaḥ nakulaḥ
aśītyā āśīviṣaprakhyāiḥ sūtaputram avidhyata
56. But then, O Bhārata, Nakula, who had been wounded by the son of the charioteer (Sūtaputra), pierced the son of the charioteer (Sūtaputra) with eighty arrows resembling venomous snakes.
तस्य कर्णो धनुश्छित्त्वा स्वर्णपुङ्खैः शिलाशितैः ।
त्रिंशता परमेष्वासः शरैः पाण्डवमार्दयत् ॥५७॥
57. tasya karṇo dhanuśchittvā svarṇapuṅkhaiḥ śilāśitaiḥ ,
triṁśatā parameṣvāsaḥ śaraiḥ pāṇḍavamārdayat.
57. tasya karṇaḥ dhanuḥ chittvā svarṇapuṅkhaiḥ śilāśitaiḥ
triṃśatā parameṣvāsaḥ śaraiḥ pāṇḍavam ārdayat
57. parameṣvāsaḥ karṇaḥ tasya dhanuḥ chittvā svarṇapuṅkhaiḥ
śilāśitaiḥ triṃśatā śaraiḥ pāṇḍavam ārdayat
57. Having cut his [opponent's] bow, the great archer Karna tormented the Pāṇḍava (Nakula) with thirty arrows, which were golden-feathered and sharpened on stone.
ते तस्य कवचं भित्त्वा पपुः शोणितमाहवे ।
आशीविषा यथा नागा भित्त्वा गां सलिलं पपुः ॥५८॥
58. te tasya kavacaṁ bhittvā papuḥ śoṇitamāhave ,
āśīviṣā yathā nāgā bhittvā gāṁ salilaṁ papuḥ.
58. te tasya kavacam bhittvā papuḥ śoṇitam āhave
āśīviṣāḥ yathā nāgāḥ bhittvā gām salilam papuḥ
58. āhave te tasya kavacam bhittvā śoṇitam papuḥ,
yathā āśīviṣāḥ nāgāḥ gām bhittvā salilam papuḥ
58. Having pierced his armor, those [arrows] drank his blood in battle, just as venomous snakes, having pierced the earth, drink water.
अथान्यद्धनुरादाय हेमपृष्ठं दुरासदम् ।
कर्णं विव्याध विंशत्या सारथिं च त्रिभिः शरैः ॥५९॥
59. athānyaddhanurādāya hemapṛṣṭhaṁ durāsadam ,
karṇaṁ vivyādha viṁśatyā sārathiṁ ca tribhiḥ śaraiḥ.
59. atha anyat dhanuḥ ādāya hemapṛṣṭham durāsadam
karṇam vivyādha viṃśatyā sārathim ca tribhiḥ śaraiḥ
59. atha anyat hemapṛṣṭham durāsadam dhanuḥ ādāya viṃśatyā
śaraiḥ karṇam ca tribhiḥ śaraiḥ sārathim vivyādha
59. Then, having taken up another formidable, gold-backed bow, he (Nakula) struck Karna with twenty arrows and his charioteer with three arrows.
ततः क्रुद्धो महाराज नकुलः परवीरहा ।
क्षुरप्रेण सुतीक्ष्णेन कर्णस्य धनुरच्छिनत् ॥६०॥
60. tataḥ kruddho mahārāja nakulaḥ paravīrahā ,
kṣurapreṇa sutīkṣṇena karṇasya dhanuracchinat.
60. tataḥ kruddhaḥ mahārāja nakulaḥ paravīrahā
kṣurapreṇa sutīkṣṇena karṇasya dhanuḥ acchinat
60. mahārāja,
tataḥ kruddhaḥ paravīrahā nakulaḥ sutīkṣṇena kṣurapreṇa karṇasya dhanuḥ acchinat
60. Then, O great king, the enraged Nakula, slayer of enemy heroes, cut off Karna's bow with a very sharp razor-tipped arrow.
अथैनं छिन्नधन्वानं सायकानां शतैस्त्रिभिः ।
आजघ्ने प्रहसन्वीरः सर्वलोकमहारथम् ॥६१॥
61. athainaṁ chinnadhanvānaṁ sāyakānāṁ śataistribhiḥ ,
ājaghne prahasanvīraḥ sarvalokamahāratham.
61. atha enam chinnadhanvānam sāyakānām śataiḥ
tribhiḥ ājaghne prahasan vīraḥ sarvalokamahāratham
61. atha vīraḥ prahasan chinnadhanvānam sarvalokamahāratham
enam tribhiḥ śataiḥ sāyakānām ājaghne
61. Then, the hero, laughing, struck him - the great chariot-warrior (mahāratha) of all the worlds, whose bow had been cut - with three hundred arrows.
कर्णमभ्यर्दितं दृष्ट्वा पाण्डुपुत्रेण मारिष ।
विस्मयं परमं जग्मू रथिनः सह दैवतैः ॥६२॥
62. karṇamabhyarditaṁ dṛṣṭvā pāṇḍuputreṇa māriṣa ,
vismayaṁ paramaṁ jagmū rathinaḥ saha daivataiḥ.
62. karṇam abhyarditam dṛṣṭvā pāṇḍuputreṇa māriṣa
vismayam paramam jagmuḥ rathinaḥ saha daivataiḥ
62. māriṣa pāṇḍuputreṇa karṇam abhyarditam dṛṣṭvā
rathinaḥ daivataiḥ saha paramam vismayam jagmuḥ
62. O revered one, when the chariot-warriors, along with the gods, saw Karṇa afflicted by the son of Pāṇḍu, they were filled with supreme astonishment.
अथान्यद्धनुरादाय कर्णो वैकर्तनस्तदा ।
नकुलं पञ्चभिर्बाणैर्जत्रुदेशे समार्दयत् ॥६३॥
63. athānyaddhanurādāya karṇo vaikartanastadā ,
nakulaṁ pañcabhirbāṇairjatrudeśe samārdayat.
63. atha anyat dhanuḥ ādāya karṇaḥ vaikartanaḥ tadā
nakulam pañcabhiḥ bāṇaiḥ jatrudeśe samārdayat
63. atha tadā vaikartanaḥ karṇaḥ anyat dhanuḥ ādāya
pañcabhiḥ bāṇaiḥ jatrudeśe nakulam samārdayat
63. Then, Karṇa (Vaikartana), taking up another bow, at that moment wounded Nakula with five arrows in the region of his collarbone.
उरःस्थैरथ तैर्बाणैर्माद्रीपुत्रो व्यरोचत ।
स्वरश्मिभिरिवादित्यो भुवने विसृजन्प्रभाम् ॥६४॥
64. uraḥsthairatha tairbāṇairmādrīputro vyarocata ,
svaraśmibhirivādityo bhuvane visṛjanprabhām.
64. uraḥsthaiḥ atha taiḥ bāṇaiḥ mādrīputraḥ vyarocata
svaraśmibhiḥ iva ādityaḥ bhuvane visṛjan prabhām
64. atha mādrīputraḥ uraḥsthaiḥ taiḥ bāṇaiḥ vyarocata,
ādityaḥ iva svaraśmibhiḥ bhuvane prabhām visṛjan
64. Then, the son of Mādrī, adorned with those arrows lodged in his chest, shone like the sun emitting its own rays in the world.
नकुलस्तु ततः कर्णं विद्ध्वा सप्तभिरायसैः ।
अथास्य धनुषः कोटिं पुनश्चिच्छेद मारिष ॥६५॥
65. nakulastu tataḥ karṇaṁ viddhvā saptabhirāyasaiḥ ,
athāsya dhanuṣaḥ koṭiṁ punaściccheda māriṣa.
65. nakulaḥ tu tataḥ karṇam viddhvā saptabhiḥ āyasaiḥ
atha asya dhanuṣaḥ koṭim punaḥ ciccheda māriṣa
65. māriṣa tataḥ nakulaḥ saptabhiḥ āyasaiḥ karṇam
viddhvā atha asya dhanuṣaḥ koṭim punaḥ ciccheda
65. Then Nakula, O venerable one, after piercing Karṇa with seven iron arrows, again cut off the tip of his bow.
सोऽन्यत्कार्मुकमादाय समरे वेगवत्तरम् ।
नकुलस्य ततो बाणैः सर्वतोऽवारयद्दिशः ॥६६॥
66. so'nyatkārmukamādāya samare vegavattaram ,
nakulasya tato bāṇaiḥ sarvato'vārayaddiśaḥ.
66. saḥ anyat kārmukam ādāya samare vegavattaram
nakulasya tataḥ bāṇaiḥ sarvataḥ avārayat diśaḥ
66. saḥ anyat vegavattaram kārmukam ādāya samare
tataḥ nakulasya bāṇaiḥ sarvataḥ diśaḥ avārayat
66. Taking up another, swifter bow in battle, he then warded off Nakula's arrows from all directions.
संछाद्यमानः सहसा कर्णचापच्युतैः शरैः ।
चिच्छेद स शरांस्तूर्णं शरैरेव महारथः ॥६७॥
67. saṁchādyamānaḥ sahasā karṇacāpacyutaiḥ śaraiḥ ,
ciccheda sa śarāṁstūrṇaṁ śaraireva mahārathaḥ.
67. saṃchādyamānaḥ sahasā karṇa-cāpa-cyutaiḥ śaraiḥ
ciccheda sa śarān tūrṇam śaraiḥ eva mahārathaḥ
67. sahasā karṇa-cāpa-cyutaiḥ śaraiḥ saṃchādyamānaḥ
saḥ mahārathaḥ tūrṇam śaraiḥ eva śarān ciccheda
67. That great warrior, suddenly being covered by arrows discharged from Karṇa's bow, swiftly cut down those arrows with his own arrows.
ततो बाणमयं जालं विततं व्योम्न्यदृश्यत ।
खद्योतानां गणैरेव संपतद्भिर्यथा नभः ॥६८॥
68. tato bāṇamayaṁ jālaṁ vitataṁ vyomnyadṛśyata ,
khadyotānāṁ gaṇaireva saṁpatadbhiryathā nabhaḥ.
68. tataḥ bāṇa-mayam jālam vitatam vyomni adṛśyata
khadyotānām gaṇaiḥ eva saṃpatadbhiḥ yathā nabhaḥ
68. tataḥ bāṇa-mayam vitatam jālam vyomni adṛśyata
yathā nabhaḥ eva saṃpatadbhiḥ khadyotānām gaṇaiḥ
68. Then a widespread net of arrows was seen in the sky, just as the firmament appears with swarms of descending fireflies.
तैर्विमुक्तैः शरशतैश्छादितं गगनं तदा ।
शलभानां यथा व्रातैस्तद्वदासीत्समाकुलम् ॥६९॥
69. tairvimuktaiḥ śaraśataiśchāditaṁ gaganaṁ tadā ,
śalabhānāṁ yathā vrātaistadvadāsītsamākulam.
69. taiḥ vimuktaiḥ śara-śataiḥ chāditam gaganam tadā
śalabhānām yathā vrātaiḥ tadvat āsīt samākulam
69. tadā taiḥ vimuktaiḥ śara-śataiḥ chāditam gaganam,
yathā śalabhānām vrātaiḥ tadvat samākulam āsīt
69. At that time, the sky was completely covered by the hundreds of arrows released by them, just as it would be crowded and obscured by swarms of locusts.
ते शरा हेमविकृताः संपतन्तो मुहुर्मुहुः ।
श्रेणीकृता अभासन्त हंसाः श्रेणीगता इव ॥७०॥
70. te śarā hemavikṛtāḥ saṁpatanto muhurmuhuḥ ,
śreṇīkṛtā abhāsanta haṁsāḥ śreṇīgatā iva.
70. te śarāḥ hema-vikṛtāḥ sampatantaḥ muhuḥ muhuḥ
śreṇī-kṛtāḥ abhāsanta haṃsāḥ śreṇī-gatāḥ iva
70. te hema-vikṛtāḥ śarāḥ muhuḥ muhuḥ sampatantaḥ śreṇī-kṛtāḥ abhāsanta,
iva śreṇī-gatāḥ haṃsāḥ
70. Those golden-decorated arrows, falling repeatedly, shone in formations, appearing like swans arranged in rows.
बाणजालावृते व्योम्नि छादिते च दिवाकरे ।
समसर्पत्ततो भूतं किंचिदेव विशां पते ॥७१॥
71. bāṇajālāvṛte vyomni chādite ca divākare ,
samasarpattato bhūtaṁ kiṁcideva viśāṁ pate.
71. bāṇa-jāla-āvṛte vyomni chādite ca divākare
samasarpat tataḥ bhūtam kiñcit eva viśām pate
71. viśām pate,
bāṇa-jāla-āvṛte vyomni ca divākare chādite,
tataḥ kiñcit eva bhūtam samasarpat
71. O lord of the people, as the sky became enveloped by a net of arrows and the sun was obscured, some kind of being then advanced.
निरुद्धे तत्र मार्गे तु शरसंघैः समन्ततः ।
व्यरोचतां महाभागौ बालसूर्याविवोदितौ ॥७२॥
72. niruddhe tatra mārge tu śarasaṁghaiḥ samantataḥ ,
vyarocatāṁ mahābhāgau bālasūryāvivoditau.
72. niruddhe tatra mārge tu śara-saṅghaiḥ samantataḥ
vyarocatām mahābhāgau bāla-sūryau iva uditau
72. tu tatra mārge śara-saṅghaiḥ samantataḥ niruddhe (sati),
mahābhāgau uditau bāla-sūryau iva vyarocatām
72. But when that path was completely obstructed by masses of arrows, the two great and fortunate beings shone brightly, like two newly risen suns.
कर्णचापच्युतैर्बाणैर्वध्यमानास्तु सोमकाः ।
अवालीयन्त राजेन्द्र वेदनार्ताः शरार्दिताः ॥७३॥
73. karṇacāpacyutairbāṇairvadhyamānāstu somakāḥ ,
avālīyanta rājendra vedanārtāḥ śarārditāḥ.
73. karṇacāpacyutaiḥ bāṇaiḥ vadhyamānāḥ tu somakāḥ
avālīyanta rājendra vedanārtāḥ śarārditāḥ
73. rājendra karṇacāpacyutaiḥ bāṇaiḥ śarārditāḥ
vedanārtāḥ vadhyamānāḥ tu somakāḥ avālīyanta
73. O King (rājendra), the Somakas, being struck by arrows released from Karna's bow and afflicted by arrows, retreated, tormented by pain.
नकुलस्य तथा बाणैर्वध्यमाना चमूस्तव ।
व्यशीर्यत दिशो राजन्वातनुन्ना इवाम्बुदाः ॥७४॥
74. nakulasya tathā bāṇairvadhyamānā camūstava ,
vyaśīryata diśo rājanvātanunnā ivāmbudāḥ.
74. nakulasya tathā bāṇaiḥ vadhyamānā camūḥ tava
vyaśīryata diśaḥ rājan vātanunnāḥ iva ambudāḥ
74. rājan tathā nakulasya bāṇaiḥ vadhyamānā tava
camūḥ vātanunnāḥ ambudāḥ iva diśaḥ vyaśīryata
74. O King (rājan), similarly, your army, being struck down by Nakula's arrows, scattered in all directions like clouds driven by the wind.
ते सेने वध्यमाने तु ताभ्यां दिव्यैर्महाशरैः ।
शरपातमपक्रम्य ततः प्रेक्षकवत्स्थिते ॥७५॥
75. te sene vadhyamāne tu tābhyāṁ divyairmahāśaraiḥ ,
śarapātamapakramya tataḥ prekṣakavatsthite.
75. te sene vadhyamāne tu tābhyām divyaiḥ mahāśaraiḥ
śarapātam apakramya tataḥ prekṣakavat sthite
75. tu tābhyām divyaiḥ mahāśaraiḥ vadhyamāne te sene
śarapātam apakramya tataḥ prekṣakavat sthite
75. But those two armies (sene), being struck down by their divine great arrows, retreated from the range of arrows and then remained as if they were spectators.
प्रोत्सारिते जने तस्मिन्कर्णपाण्डवयोः शरैः ।
विव्याधाते महात्मानावन्योन्यं शरवृष्टिभिः ॥७६॥
76. protsārite jane tasminkarṇapāṇḍavayoḥ śaraiḥ ,
vivyādhāte mahātmānāvanyonyaṁ śaravṛṣṭibhiḥ.
76. protsārite jane tasmin karṇapāṇḍavayoḥ śaraiḥ
vivyādhāte mahātmānau anyonyam śaravṛṣṭibhiḥ
76. tasmin jane karṇapāṇḍavayoḥ śaraiḥ protsārite (sati),
mahātmānau anyonyam śaravṛṣṭibhiḥ vivyādhāte
76. After that populace had been driven away by the arrows of Karna and the Pāṇḍava, the two great souls (mahātman) (Karna and Nakula) then struck each other with showers of arrows.
निदर्शयन्तौ त्वस्त्राणि दिव्यानि रणमूर्धनि ।
छादयन्तौ च सहसा परस्परवधैषिणौ ॥७७॥
77. nidarśayantau tvastrāṇi divyāni raṇamūrdhani ,
chādayantau ca sahasā parasparavadhaiṣiṇau.
77. nidarśayantau tu astrāṇi divyāni raṇamūrdhani
chādayantau ca sahasā parasparavadhaiṣiṇau
77. parasparavadhaiṣiṇau raṇamūrdhani divyāni
astrāṇi tu nidarśayantau ca sahasā chādayantau
77. Both, intent on killing each other, displayed divine weapons on the battlefield and swiftly overwhelmed one another.
नकुलेन शरा मुक्ताः कङ्कबर्हिणवाससः ।
ते तु कर्णमवच्छाद्य व्यतिष्ठन्त यथा परे ॥७८॥
78. nakulena śarā muktāḥ kaṅkabarhiṇavāsasaḥ ,
te tu karṇamavacchādya vyatiṣṭhanta yathā pare.
78. nakulena śarāḥ muktāḥ kaṅkabarhiṇavāsasaḥ te
tu karṇam avacchādya vyatiṣṭhanta yathā pare
78. nakulena kaṅkabarhiṇavāsasaḥ śarāḥ muktāḥ te
tu karṇam avacchādya yathā pare vyatiṣṭhanta
78. Arrows, decorated with vulture and peacock feathers, were released by Nakula. These, indeed, completely covered Karna and remained (stuck) there, just like other arrows (do).
शरवेश्मप्रविष्टौ तौ ददृशाते न कैश्चन ।
चन्द्रसूर्यौ यथा राजंश्छाद्यमानौ जलागमे ॥७९॥
79. śaraveśmapraviṣṭau tau dadṛśāte na kaiścana ,
candrasūryau yathā rājaṁśchādyamānau jalāgame.
79. śaraveśmapraviṣṭau tau dadṛśāte na kaiścana
candrasūryau yathā rājan chādyamānau jalāgame
79. rājan tau śaraveśmapraviṣṭau kaiścana na
dadṛśāte yathā jalāgame candrasūryau chādyamānau
79. O King, those two, completely engulfed by a shower of arrows, were not visible to anyone, just as the moon and the sun are obscured during the arrival of clouds (rainy season).
ततः क्रुद्धो रणे कर्णः कृत्वा घोरतरं वपुः ।
पाण्डवं छादयामास समन्ताच्छरवृष्टिभिः ॥८०॥
80. tataḥ kruddho raṇe karṇaḥ kṛtvā ghorataraṁ vapuḥ ,
pāṇḍavaṁ chādayāmāsa samantāccharavṛṣṭibhiḥ.
80. tataḥ kruddhaḥ raṇe karṇaḥ kṛtvā ghorataram
vapuḥ pāṇḍavam chādayāmāsa samantāt śaravṛṣṭibhiḥ
80. tataḥ raṇe kruddhaḥ karṇaḥ ghorataram vapuḥ
kṛtvā samantāt śaravṛṣṭibhiḥ pāṇḍavam chādayāmāsa
80. Then Karna, enraged in battle, assumed a very dreadful form and overwhelmed the Pandava (Nakula) from all sides with showers of arrows.
स च्छाद्यमानः समरे सूतपुत्रेण पाण्डवः ।
न चकार व्यथां राजन्भास्करो जलदैर्यथा ॥८१॥
81. sa cchādyamānaḥ samare sūtaputreṇa pāṇḍavaḥ ,
na cakāra vyathāṁ rājanbhāskaro jaladairyathā.
81. saḥ chādyamānaḥ samare sūtaputreṇa pāṇḍavaḥ na
cakāra vyathām rājan bhāskaraḥ jaladaiḥ yathā
81. rājan saḥ pāṇḍavaḥ sūtaputreṇa samare chādyamānaḥ vyathām na cakāra,
yathā bhāskaraḥ jaladaiḥ
81. O king, although that Pāṇḍava (Arjuna) was being covered in battle by Karṇa, the son of the charioteer, he felt no distress, just as the sun is not affected by clouds.
ततः प्रहस्याधिरथिः शरजालानि मारिष ।
प्रेषयामास समरे शतशोऽथ सहस्रशः ॥८२॥
82. tataḥ prahasyādhirathiḥ śarajālāni māriṣa ,
preṣayāmāsa samare śataśo'tha sahasraśaḥ.
82. tataḥ prahasya adhirathiḥ śarajālāni māriṣa
preṣayāmāsa samare śataśaḥ atha sahasraśaḥ
82. māriṣa tataḥ adhirathiḥ prahasya samare
śataśaḥ atha sahasraśaḥ śarajālāni preṣayāmāsa
82. O revered king, then Karṇa, the great charioteer, laughed and discharged hundreds and thousands of arrow volleys in battle.
एकच्छायमभूत्सर्वं तस्य बाणैर्महात्मनः ।
अभ्रच्छायेव संजज्ञे संपतद्भिः शरोत्तमैः ॥८३॥
83. ekacchāyamabhūtsarvaṁ tasya bāṇairmahātmanaḥ ,
abhracchāyeva saṁjajñe saṁpatadbhiḥ śarottamaiḥ.
83. ekacchāyam abhūt sarvam tasya bāṇaiḥ mahātmanaḥ
abhracchāyā iva sañjajñe saṃpatadbhiḥ śarottamaiḥ
83. mahātmanaḥ tasya bāṇaiḥ sarvam ekacchāyam abhūt.
saṃpatadbhiḥ śarottamaiḥ abhracchāyā iva sañjajñe.
83. The entire battlefield became a single shade from the arrows of that great-souled (mahātman) warrior (Karṇa). It was as if a cloud-shadow had been formed by his excellent, swiftly falling arrows.
ततः कर्णो महाराज धनुश्छित्त्वा महात्मनः ।
सारथिं पातयामास रथनीडाद्धसन्निव ॥८४॥
84. tataḥ karṇo mahārāja dhanuśchittvā mahātmanaḥ ,
sārathiṁ pātayāmāsa rathanīḍāddhasanniva.
84. tataḥ karṇaḥ mahārāja dhanuḥ chittvā mahātmanaḥ
sārathim pātayāmāsa rathnīḍāt hasan iva
84. mahārāja tataḥ karṇaḥ mahātmanaḥ dhanuḥ chittvā,
hasan iva,
rathnīḍāt sārathim pātayāmāsa
84. Then, O great king, Karṇa, after cutting the bow of the great-souled (mahātman) Arjuna, made his charioteer (Kṛṣṇa) fall from the chariot's seat, as if laughing.
तथाश्वांश्चतुरश्चास्य चतुर्भिर्निशितैः शरैः ।
यमस्य सदनं तूर्णं प्रेषयामास भारत ॥८५॥
85. tathāśvāṁścaturaścāsya caturbhirniśitaiḥ śaraiḥ ,
yamasya sadanaṁ tūrṇaṁ preṣayāmāsa bhārata.
85. tathā aśvān caturaḥ ca asya caturbhiḥ niśitaiḥ
śaraiḥ yamasya sadanaṃ tūrṇaṃ preṣayāmāsa bhārata
85. bhārata tathā asya caturaḥ aśvān caturbhiḥ
niśitaiḥ śaraiḥ tūrṇaṃ yamasya sadanaṃ preṣayāmāsa
85. And similarly, O Bhārata, he swiftly dispatched his four horses to the abode of Yama with four sharp arrows.
अथास्य तं रथं तूर्णं तिलशो व्यधमच्छरैः ।
पताकां चक्ररक्षौ च ध्वजं खड्गं च मारिष ।
शतचन्द्रं ततश्चर्म सर्वोपकरणानि च ॥८६॥
86. athāsya taṁ rathaṁ tūrṇaṁ tilaśo vyadhamaccharaiḥ ,
patākāṁ cakrarakṣau ca dhvajaṁ khaḍgaṁ ca māriṣa ,
śatacandraṁ tataścarma sarvopakaraṇāni ca.
86. atha asya taṃ rathaṃ tūrṇaṃ tilaśaḥ
vyadhamat śaraiḥ patākāṃ cakrarakṣau
ca dhvajaṃ khaḍgaṃ ca māriṣa śatacandraṃ
tataḥ carma sarvopakaraṇāni ca
86. māriṣa atha asya taṃ rathaṃ tūrṇaṃ
śaraiḥ tilaśaḥ vyadhamat ca patākāṃ
cakrarakṣau ca dhvajaṃ khaḍgaṃ ca tataḥ
śatacandraṃ carma ca sarvopakaraṇāni
86. Then, O venerable one, he swiftly shattered his chariot into tiny pieces with arrows, and also its banner, the two wheel-guards, the standard, the sword, and then the 'hundred-moon' shield, along with all its equipment.
हताश्वो विरथश्चैव विवर्मा च विशां पते ।
अवतीर्य रथात्तूर्णं परिघं गृह्य विष्ठितः ॥८७॥
87. hatāśvo virathaścaiva vivarmā ca viśāṁ pate ,
avatīrya rathāttūrṇaṁ parighaṁ gṛhya viṣṭhitaḥ.
87. hata aśvaḥ virathaḥ ca eva vivarmā ca viśāṃ pate
avatīrya rathāt tūrṇaṃ parighaṃ gṛhya viṣṭhitaḥ
87. viśāṃ pate hatāśvaḥ virathaḥ ca eva vivarmā ca
tūrṇaṃ rathāt avatīrya parighaṃ gṛhya viṣṭhitaḥ
87. O lord of people, with his horses slain, chariotless, and without armor, he swiftly descended from his chariot and stood, grasping a mace.
तमुद्यतं महाघोरं परिघं तस्य सूतजः ।
व्यहनत्सायकै राजञ्शतशोऽथ सहस्रशः ॥८८॥
88. tamudyataṁ mahāghoraṁ parighaṁ tasya sūtajaḥ ,
vyahanatsāyakai rājañśataśo'tha sahasraśaḥ.
88. taṃ udyataṃ mahāghoraṃ parighaṃ tasya sūtajaḥ
vyahanat sāyakaiḥ rājan śataśaḥ atha sahasraśaḥ
88. rājan atha sūtajaḥ tasya udyataṃ mahāghoraṃ taṃ
parighaṃ sāyakaiḥ śataśaḥ sahasraśaḥ vyahanat
88. Then, O king, the son of Sūta (Karṇa) struck that greatly dreadful mace, which had been raised by the opponent, with hundreds and thousands of arrows.
व्यायुधं चैनमालक्ष्य शरैः संनतपर्वभिः ।
आर्दयद्बहुशः कर्णो न चैनं समपीडयत् ॥८९॥
89. vyāyudhaṁ cainamālakṣya śaraiḥ saṁnataparvabhiḥ ,
ārdayadbahuśaḥ karṇo na cainaṁ samapīḍayat.
89. vyāyudham ca enam ālakṣya śaraiḥ saṃnataparvabhiḥ
ārdayat bahuśaḥ karṇaḥ na ca enam samapīḍayat
89. karṇaḥ vyāyudham enam ālakṣya saṃnataparvabhiḥ
śaraiḥ bahuśaḥ ārdayat ca enam na samapīḍayat
89. Seeing him disarmed, Karṇa repeatedly tormented him with swift, sharp-pointed arrows, yet he did not completely overwhelm him.
स वध्यमानः समरे कृतास्त्रेण बलीयसा ।
प्राद्रवत्सहसा राजन्नकुलो व्याकुलेन्द्रियः ॥९०॥
90. sa vadhyamānaḥ samare kṛtāstreṇa balīyasā ,
prādravatsahasā rājannakulo vyākulendriyaḥ.
90. saḥ vadhyamānaḥ samare kṛtāstreṇa balīyasā
prādravat sahasā rājan nakulaḥ vyākulendriyaḥ
90. rājan saḥ nakulaḥ kṛtāstreṇa balīyasā samare
vadhyamānaḥ vyākulendriyaḥ sahasā prādravat
90. O King, as Nakula was being struck down in battle by the mighty and weapon-skilled (Karṇa), he suddenly fled, his senses bewildered.
तमभिद्रुत्य राधेयः प्रहसन्वै पुनः पुनः ।
सज्यमस्य धनुः कण्ठे सोऽवासृजत भारत ॥९१॥
91. tamabhidrutya rādheyaḥ prahasanvai punaḥ punaḥ ,
sajyamasya dhanuḥ kaṇṭhe so'vāsṛjata bhārata.
91. tam abhidrutya rādheyaḥ prahasan vai punaḥ punaḥ
sajyam asya dhanuḥ kaṇṭhe saḥ avāsṛjata bhārata
91. bhārata rādheyaḥ tam abhidrutya punaḥ punaḥ vai
prahasan asya sajyam dhanuḥ kaṇṭhe saḥ avāsṛjata
91. O Bhārata, the son of Rādhā (Karṇa), having chased after him and laughing repeatedly, then placed his (Nakula's) strung bow around his neck.
ततः स शुशुभे राजन्कण्ठासक्तमहाधनुः ।
परिवेषमनुप्राप्तो यथा स्याद्व्योम्नि चन्द्रमाः ।
यथैव च सितो मेघः शक्रचापेन शोभितः ॥९२॥
92. tataḥ sa śuśubhe rājankaṇṭhāsaktamahādhanuḥ ,
pariveṣamanuprāpto yathā syādvyomni candramāḥ ,
yathaiva ca sito meghaḥ śakracāpena śobhitaḥ.
92. tataḥ saḥ śuśubhe rājan kaṇṭhāsaktamahādhanuḥ
pariveṣam anuprāptaḥ yathā
syāt vyomni candramāḥ yathā eva
ca sitaḥ meghaḥ śakracāpena śobhitaḥ
92. rājan tataḥ saḥ kaṇṭhāsaktamahādhanuḥ
śuśubhe yathā vyomni pariveṣam
anuprāptaḥ candramāḥ syāt ca yathā
eva śakracāpena śobhitaḥ sitaḥ meghaḥ
92. O King, with that great bow hanging from his neck, he (Nakula) then shone brightly, just like the moon appears in the sky with a halo, and indeed, like a white cloud adorned by a rainbow (Indra's bow).
तमब्रवीत्तदा कर्णो व्यर्थं व्याहृतवानसि ।
वदेदानीं पुनर्हृष्टो वध्यं मां त्वं पुनः पुनः ॥९३॥
93. tamabravīttadā karṇo vyarthaṁ vyāhṛtavānasi ,
vadedānīṁ punarhṛṣṭo vadhyaṁ māṁ tvaṁ punaḥ punaḥ.
93. tam abravīt tadā karṇaḥ vyartham vyāhṛtavān asi vada
idānīm punar hṛṣṭaḥ vadhyam mām tvam punaḥ punaḥ
93. karṇaḥ tadā tam abravīt tvam vyartham vyāhṛtavān
asi idānīm hṛṣṭaḥ punar mām vadhyam punaḥ punaḥ vada
93. Then Karṇa said to him, "You have spoken uselessly. Now, speak again, delighted, declaring me repeatedly as one who deserves to be killed."
मा योत्सीर्गुरुभिः सार्धं बलवद्भिश्च पाण्डव ।
सदृशैस्तात युध्यस्व व्रीडां मा कुरु पाण्डव ।
गृहं वा गच्छ माद्रेय यत्र वा कृष्णफल्गुनौ ॥९४॥
94. mā yotsīrgurubhiḥ sārdhaṁ balavadbhiśca pāṇḍava ,
sadṛśaistāta yudhyasva vrīḍāṁ mā kuru pāṇḍava ,
gṛhaṁ vā gaccha mādreya yatra vā kṛṣṇaphalgunau.
94. mā yotsīḥ gurubhiḥ sārdham balavadbhiḥ
ca pāṇḍava sadṛśaiḥ tāta yudhyasva
vrīḍām mā kuru pāṇḍava gṛham vā
gaccha mādreya yatra vā kṛṣṇaphalgunau
94. pāṇḍava gurubhiḥ balavadbhiḥ ca sārdham
mā yotsīḥ tāta sadṛśaiḥ yudhyasva
pāṇḍava vrīḍām mā kuru mādreya gṛham
gaccha vā yatra vā kṛṣṇaphalgunau
94. O Pāṇḍava, do not fight with elders or with powerful individuals. Dear son, fight with those who are your equals. O Pāṇḍava, do not feel shame. Alternatively, O son of Mādrī, go home, or go to where Kṛṣṇa and Arjuna are.
एवमुक्त्वा महाराज व्यसर्जयत तं ततः ।
वधप्राप्तं तु तं राजन्नावधीत्सूतनन्दनः ।
स्मृत्वा कुन्त्या वचो राजंस्तत एनं व्यसर्जयत् ॥९५॥
95. evamuktvā mahārāja vyasarjayata taṁ tataḥ ,
vadhaprāptaṁ tu taṁ rājannāvadhītsūtanandanaḥ ,
smṛtvā kuntyā vaco rājaṁstata enaṁ vyasarjayat.
95. evam uktvā mahārāja vyasarjayata tam
tataḥ vadha-prāptam tu tam rājan
na avadhīt sūtanandanaḥ smṛtvā kuntyā
vacaḥ rājan tataḥ enam vyasarjayat
95. mahārāja evam uktvā tataḥ tam
vyasarjayata rājan tu vadha-prāptam tam
sūtanandanaḥ na avadhīt rājan kuntyā
vacaḥ smṛtvā tataḥ enam vyasarjayat
95. Having spoken thus, O great king, he then dismissed him. However, O king, the son of the charioteer (Karṇa) did not kill him, even though he was condemned to death. Remembering Kuntī's words, O king, he consequently released him.
विसृष्टः पाण्डवो राजन्सूतपुत्रेण धन्विना ।
व्रीडन्निव जगामाथ युधिष्ठिररथं प्रति ॥९६॥
96. visṛṣṭaḥ pāṇḍavo rājansūtaputreṇa dhanvinā ,
vrīḍanniva jagāmātha yudhiṣṭhirarathaṁ prati.
96. visṛṣṭaḥ pāṇḍavaḥ rājan sūtaputreṇa dhanvinā
vrīḍan iva jagāma atha yudhiṣṭhiraratham prati
96. rājan sūtaputreṇa dhanvinā visṛṣṭaḥ pāṇḍavaḥ
vrīḍan iva atha yudhiṣṭhiraratham prati jagāma
96. O king, the Pāṇḍava, released by the son of the charioteer, the archer, then went, as if ashamed, towards Yudhiṣṭhira's chariot.
आरुरोह रथं चापि सूतपुत्रप्रतापितः ।
निःश्वसन्दुःखसंतप्तः कुम्भे क्षिप्त इवोरगः ॥९७॥
97. āruroha rathaṁ cāpi sūtaputrapratāpitaḥ ,
niḥśvasanduḥkhasaṁtaptaḥ kumbhe kṣipta ivoragaḥ.
97. āruruha ratham ca api sūtaputrapratāpitaḥ
niḥśvasan duḥkhasaṃtaptaḥ kumbhe kṣiptaḥ iva uragaḥ
97. sūtaputrapratāpitaḥ niḥśvasan duḥkhasaṃtaptaḥ
ca api ratham āruruha kumbhe kṣiptaḥ iva uragaḥ
97. Deeply tormented by the son of Sūta (sūtaputra) and afflicted by sorrow, he ascended the chariot, sighing like a serpent thrown into a jar.
तं विसृज्य रणे कर्णः पाञ्चालांस्त्वरितो ययौ ।
रथेनातिपताकेन चन्द्रवर्णहयेन च ॥९८॥
98. taṁ visṛjya raṇe karṇaḥ pāñcālāṁstvarito yayau ,
rathenātipatākena candravarṇahayena ca.
98. tam visṛjya raṇe karṇaḥ pāñcālān tvaritaḥ
yayau rathena atipatākena candravarṇahayena ca
98. karṇaḥ tam raṇe visṛjya tvaritaḥ pāñcālān
yayau rathena atipatākena candravarṇahayena ca
98. Abandoning him on the battlefield, Karṇa swiftly proceeded towards the Pāñcālas with his chariot, which bore an exceedingly grand banner and was drawn by moon-colored horses.
तत्राक्रन्दो महानासीत्पाण्डवानां विशां पते ।
दृष्ट्वा सेनापतिं यान्तं पाञ्चालानां रथव्रजान् ॥९९॥
99. tatrākrando mahānāsītpāṇḍavānāṁ viśāṁ pate ,
dṛṣṭvā senāpatiṁ yāntaṁ pāñcālānāṁ rathavrajān.
99. tatra ākrandaḥ mahān āsīt pāṇḍavānām viśām pate
dṛṣṭvā senāpatim yāntam pāñcālānām rathavrajān
99. viśām pate tatra pāṇḍavānām mahān ākrandaḥ āsīt
senāpatim yāntam pāñcālānām rathavrajān dṛṣṭvā
99. O lord of the people, a great cry arose there among the Pāṇḍavas upon seeing the commander (Karṇa) advancing towards the chariot formations of the Pāñcālas.
तत्राकरोन्महाराज कदनं सूतनन्दनः ।
मध्यं गते दिनकरे चक्रवत्प्रचरन्प्रभुः ॥१००॥
100. tatrākaronmahārāja kadanaṁ sūtanandanaḥ ,
madhyaṁ gate dinakare cakravatpracaranprabhuḥ.
100. tatra akarot mahārāja kadanam sūtanandanaḥ
madhyam gate dinakare cakravatpracaran prabhuḥ
100. mahārāja tatra sūtanandanaḥ prabhuḥ madhyam
gate dinakare cakravatpracaran kadanam akarot
100. O great king (mahārāja), the son of Sūta (sūtanandana), a powerful lord, wrought destruction there when the sun (dinakara) was at its zenith, moving about like a whirling discus.
भग्नचक्रै रथैः केचिच्छिन्नध्वजपताकिभिः ।
ससूतैर्हतसूतैश्च भग्नाक्षैश्चैव मारिष ।
ह्रियमाणानपश्याम पाञ्चालानां रथव्रजान् ॥१०१॥
101. bhagnacakrai rathaiḥ kecicchinnadhvajapatākibhiḥ ,
sasūtairhatasūtaiśca bhagnākṣaiścaiva māriṣa ,
hriyamāṇānapaśyāma pāñcālānāṁ rathavrajān.
101. bhagnacakraiḥ rathaiḥ kecit
chinnadhvajapatākibhiḥ sasūtaiḥ hatasūtaiḥ
ca bhagnākṣaiḥ ca eva māriṣa hriyamāṇān
apaśyāma pāñcālānām rathavrajān
101. māriṣa kecit bhagnacakraiḥ
chinnadhvajapatākibhiḥ sasūtaiḥ ca hatasūtaiḥ
ca bhagnākṣaiḥ eva rathaiḥ pāñcālānām
hriyamāṇān rathavrajān apaśyāma
101. O venerable one, we saw some of the Pāñcāla chariot formations being carried away, their chariots having broken wheels, torn flags and banners, some with charioteers still present, others with their charioteers slain, and indeed with broken axles.
तत्र तत्र च संभ्रान्ता विचेरुर्मत्तकुञ्जराः ।
दवाग्निना परीताङ्गा यथैव स्युर्महावने ॥१०२॥
102. tatra tatra ca saṁbhrāntā vicerurmattakuñjarāḥ ,
davāgninā parītāṅgā yathaiva syurmahāvane.
102. tatra tatra ca saṃbhrāntāḥ viceruḥ mattakuñjarāḥ
davāgninā parītāṅgāḥ yathā eva syuḥ mahāvane
102. ca tatra tatra mattakuñjarāḥ mahāvane davāgninā
parītāṅgāḥ yathā eva syuḥ saṃbhrāntāḥ viceruḥ
102. And here and there, maddened elephants, their bodies as if surrounded by a raging forest fire in a great wilderness, wandered about in confusion.
भिन्नकुम्भा विरुधिराश्छिन्नहस्ताश्च वारणाः ।
भिन्नगात्रवराश्चैव च्छिन्नवालाश्च मारिष ।
छिन्नाभ्राणीव संपेतुर्वध्यमाना महात्मना ॥१०३॥
103. bhinnakumbhā virudhirāśchinnahastāśca vāraṇāḥ ,
bhinnagātravarāścaiva cchinnavālāśca māriṣa ,
chinnābhrāṇīva saṁpeturvadhyamānā mahātmanā.
103. bhinnakumbhāḥ virudhirāḥ chinnahastāḥ
ca vāraṇāḥ bhinnagātravārāḥ ca
eva chinnabālāḥ ca māriṣa chinnābhrāṇi
iva saṃpetuḥ vadhyamānāḥ mahātmanā
103. māriṣa mahātmanā vadhyamānāḥ
bhinnakumbhāḥ virudhirāḥ chinnahastāḥ ca
bhinnagātravārāḥ ca eva chinnabālāḥ
ca vāraṇāḥ chinnābhrāṇi iva saṃpetuḥ
103. O venerable one, elephants with shattered frontal globes, bleeding profusely, with severed trunks, and with their excellent bodies broken, and with their tails cut off, fell down like torn clouds, being slain by the great hero.
अपरे त्रासिता नागा नाराचशततोमरैः ।
तमेवाभिमुखा यान्ति शलभा इव पावकम् ॥१०४॥
104. apare trāsitā nāgā nārācaśatatomaraiḥ ,
tamevābhimukhā yānti śalabhā iva pāvakam.
104. apare trāsitāḥ nāgāḥ nārācaśatatōmaraiḥ tam
eva abhimukhāḥ yānti śalabhāḥ iva pāvakam
104. nārācaśatatōmaraiḥ trāsitāḥ apare nāgāḥ
śalabhāḥ iva pāvakam tam eva abhimukhāḥ yānti
104. Other elephants, terrified by hundreds of arrows and javelins, rushed towards that (danger) as if moths were flying into a fire.
अपरे निष्टनन्तः स्म व्यदृश्यन्त महाद्विपाः ।
क्षरन्तः शोणितं गात्रैर्नगा इव जलप्लवम् ॥१०५॥
105. apare niṣṭanantaḥ sma vyadṛśyanta mahādvipāḥ ,
kṣarantaḥ śoṇitaṁ gātrairnagā iva jalaplavam.
105. apare niṣṭanantaḥ sma vyadṛśyanta mahādvipāḥ
kṣarantaḥ śoṇitam gātraiḥ nagāḥ iva jalaplavam
105. apare mahādvipāḥ niṣṭanantaḥ sma gātraiḥ śoṇitam
kṣarantaḥ nagāḥ jalaplavam iva vyadṛśyanta
105. Others, great elephants, were seen groaning, their bodies streaming blood like mountains gushing forth water.
उरश्छदैर्विमुक्ताश्च वालबन्धैश्च वाजिनः ।
राजतैश्च तथा कांस्यैः सौवर्णैश्चैव भूषणैः ॥१०६॥
106. uraśchadairvimuktāśca vālabandhaiśca vājinaḥ ,
rājataiśca tathā kāṁsyaiḥ sauvarṇaiścaiva bhūṣaṇaiḥ.
106. uraśchadaiḥ vimuktāḥ ca vālabandhaiḥ ca vājinaḥ
rājataiḥ ca tathā kāṃsyaiḥ sauvarṇaiḥ ca eva bhūṣaṇaiḥ
106. vājinaḥ uraśchadaiḥ ca vālabandhaiḥ ca vimuktāḥ tathā
rājataiḥ ca kāṃsyaiḥ ca eva sauvarṇaiḥ bhūṣaṇaiḥ
106. And horses were seen, devoid of their breast-plates and tail-coverings, as well as their silver, bronze, and golden ornaments.
हीना आस्तरणैश्चैव खलीनैश्च विवर्जिताः ।
चामरैश्च कुथाभिश्च तूणीरैः पतितैरपि ॥१०७॥
107. hīnā āstaraṇaiścaiva khalīnaiśca vivarjitāḥ ,
cāmaraiśca kuthābhiśca tūṇīraiḥ patitairapi.
107. hīnāḥ āstaraṇaiḥ ca eva khalīnaiḥ ca vivarjitāḥ
cāmaraiḥ ca kuthābhiḥ ca tūṇīraiḥ patitaiḥ api
107. [vājinaḥ] āstaraṇaiḥ ca eva khalīnaiḥ ca hīnāḥ cāmaraiḥ
ca kuthābhiḥ ca api patitaiḥ tūṇīraiḥ ca vivarjitāḥ
107. They were lacking their blankets and bits, and were also devoid of fly-whisks, saddle-cloths, and even fallen quivers.
निहतैः सादिभिश्चैव शूरैराहवशोभिभिः ।
अपश्याम रणे तत्र भ्राम्यमाणान्हयोत्तमान् ॥१०८॥
108. nihataiḥ sādibhiścaiva śūrairāhavaśobhibhiḥ ,
apaśyāma raṇe tatra bhrāmyamāṇānhayottamān.
108. nihataiḥ sādibhiḥ ca eva śūraiḥ āhavaśobhibhiḥ
apaśyāma raṇe tatra bhrāmyamāṇān hayottamān
108. tatra raṇe nihataiḥ sādibhiḥ ca eva āhavaśobhibhiḥ
śūraiḥ bhrāmyamāṇān hayottamān apaśyāma
108. There on the battlefield, we saw the finest horses wandering, abandoned by the slain horsemen and by heroes who shone brightly in combat.
प्रासैः खड्गैश्च संस्यूतानृष्टिभिश्च नराधिप ।
हययोधानपश्याम कञ्चुकोष्णीषधारिणः ॥१०९॥
109. prāsaiḥ khaḍgaiśca saṁsyūtānṛṣṭibhiśca narādhipa ,
hayayodhānapaśyāma kañcukoṣṇīṣadhāriṇaḥ.
109. prāsaiḥ khaḍgaiḥ ca saṃsyūtān ṛṣṭibhiḥ ca
narādhipa hayayodhān apaśyāma kañcukkoṣṇīṣadhāriṇaḥ
109. narādhipa kañcukkoṣṇīṣadhāriṇaḥ prāsaiḥ khaḍgaiḥ
ca ṛṣṭibhiḥ ca saṃsyūtān hayayodhān apaśyāma
109. O king, we saw horse-warriors who, wearing armor and turbans, were pierced through by spears, swords, and lances.
रथान्हेमपरिष्कारान्सुयुक्ताञ्जवनैर्हयैः ।
भ्रममाणानपश्याम हतेषु रथिषु द्रुतम् ॥११०॥
110. rathānhemapariṣkārānsuyuktāñjavanairhayaiḥ ,
bhramamāṇānapaśyāma hateṣu rathiṣu drutam.
110. rathān hemapariṣkārān suyuktān javanaiḥ hayaiḥ
bhramamāṇān apaśyāma hateṣu rathiṣu drutam
110. hateṣu rathiṣu drutam hemapariṣkārān javanaiḥ
hayaiḥ suyuktān bhramamāṇān rathān apaśyāma
110. We saw chariots, adorned with gold and well-yoked with swift horses, swiftly moving about when their charioteers had been slain.
भग्नाक्षकूबरान्कांश्चिच्छिन्नचक्रांश्च मारिष ।
विपताकाध्वजांश्चान्याञ्छिन्नेषायुगबन्धुरान् ॥१११॥
111. bhagnākṣakūbarānkāṁścicchinnacakrāṁśca māriṣa ,
vipatākādhvajāṁścānyāñchinneṣāyugabandhurān.
111. bhagnākṣakūbarān kāṃścit chinnacakrān ca māriṣa
vipatākādhvajān ca anyān chinneṣāyugabandhurān
111. māriṣa kāṃścit bhagnākṣakūbarān chinnacakrān ca
anyān vipatākādhvajān ca chinneṣāyugabandhurān
111. O respected one, we saw some chariots with broken axles and poles and with broken wheels, and others with lost flags and banners and with broken poles, yokes, and frames.
विहीनान्रथिनस्तत्र धावमानान्समन्ततः ।
सूर्यपुत्रशरैस्त्रस्तानपश्याम विशां पते ॥११२॥
112. vihīnānrathinastatra dhāvamānānsamantataḥ ,
sūryaputraśaraistrastānapaśyāma viśāṁ pate.
112. vihīnān rathinaḥ tatra dhāvamānān samantataḥ
sūryaputraśaraiḥ trastān apaśyāma viśām pate
112. viśām pate tatra samantataḥ sūryaputraśaraiḥ
vihīnān dhāvamānān trastān rathinaḥ apaśyāma
112. O lord of the people, we saw charioteers, deprived of their chariots, running in all directions, terrified by the arrows of Karṇa (sūryaputra).
विशस्त्रांश्च तथैवान्यान्सशस्त्रांश्च बहून्हतान् ।
तावकाञ्जालसंछन्नानुरोघण्टाविभूषितान् ॥११३॥
113. viśastrāṁśca tathaivānyānsaśastrāṁśca bahūnhatān ,
tāvakāñjālasaṁchannānuroghaṇṭāvibhūṣitān.
113. viśastrān ca tathā eva anyān saśastrān ca bahūn
hatān tāvakān jālasaṃchannān uraḥghaṇṭāvibhūṣitān
113. tāvakān bahūn hatān ca anyān viśastrān ca
saśastrān jālasaṃchannān uraḥghaṇṭāvibhūṣitān
113. We saw many of your forces (tāvakān), both disarmed and armed, who lay killed, covered with nets, and adorned with chest-bells.
नानावर्णविचित्राभिः पताकाभिरलंकृतान् ।
पदातीनन्वपश्याम धावमानान्समन्ततः ॥११४॥
114. nānāvarṇavicitrābhiḥ patākābhiralaṁkṛtān ,
padātīnanvapaśyāma dhāvamānānsamantataḥ.
114. nānāvarṇavicitrābhiḥ patākābhiḥ alaṃkṛtān
padātīn anvapaśyāma dhāvamānān samantataḥ
114. padātīn nānāvarṇavicitrābhiḥ patākābhiḥ
alaṃkṛtān samantataḥ dhāvamānān anvapaśyāma
114. We also observed infantry adorned with diverse, multi-colored flags, running everywhere.
शिरांसि बाहूनूरूंश्च छिन्नानन्यांस्तथा युधि ।
कर्णचापच्युतैर्बाणैरपश्याम विनाकृतान् ॥११५॥
115. śirāṁsi bāhūnūrūṁśca chinnānanyāṁstathā yudhi ,
karṇacāpacyutairbāṇairapaśyāma vinākṛtān.
115. śirāṃsi bāhūn ūrūn ca chinnān anyān tathā yudhi
karṇacāpacyutaiḥ bāṇaiḥ apaśyāma vinākṛtān
115. apaśyāma yudhi anyān vinākṛtān tathā chinnān
śirāṃsi bāhūn ūrūn ca karṇacāpacyutaiḥ bāṇaiḥ
115. We saw others in battle whose heads, arms, and thighs were severed and separated by arrows shot from Karṇa's bow.
महान्व्यतिकरो रौद्रो योधानामन्वदृश्यत ।
कर्णसायकनुन्नानां हतानां निशितैः शरैः ॥११६॥
116. mahānvyatikaro raudro yodhānāmanvadṛśyata ,
karṇasāyakanunnānāṁ hatānāṁ niśitaiḥ śaraiḥ.
116. mahān vyatikaraḥ raudraḥ yodhānām anvadṛśyata
karṇasāyakanunnānām hatānām niśitaiḥ śaraiḥ
116. mahān raudraḥ vyatikaraḥ yodhānām karṇasāyakanunnānām
hatānām niśitaiḥ śaraiḥ anvadṛśyata
116. A great and dreadful slaughter (vyatikaraḥ) of warriors was seen, of those killed by sharp arrows propelled by Karṇa's arrows.
ते वध्यमानाः समरे सूतपुत्रेण सृञ्जयाः ।
तमेवाभिमुखा यान्ति पतंगा इव पावकम् ॥११७॥
117. te vadhyamānāḥ samare sūtaputreṇa sṛñjayāḥ ,
tamevābhimukhā yānti pataṁgā iva pāvakam.
117. te vadhyamānāḥ samare sūtaputreṇa sṛñjayāḥ
tam eva abhimukhāḥ yānti pataṅgāḥ iva pāvakam
117. sūtaputreṇa samare vadhyamānāḥ te sṛñjayāḥ
pataṅgāḥ pāvakam iva tam eva abhimukhāḥ yānti
117. The Srinjayas, though being slaughtered in battle by Karna, the son of a charioteer, advanced directly towards him, just as moths fly into a fire.
तं दहन्तमनीकानि तत्र तत्र महारथम् ।
क्षत्रिया वर्जयामासुर्युगान्ताग्निमिवोल्बणम् ॥११८॥
118. taṁ dahantamanīkāni tatra tatra mahāratham ,
kṣatriyā varjayāmāsuryugāntāgnimivolbaṇam.
118. tam dahantam anīkāni tatra tatra mahāratham
kṣatriyāḥ varjayāmāsuḥ yuga anta agnim iva ulbaṇam
118. kṣatriyāḥ tatra tatra anīkāni dahantam ulbaṇam
yuga anta agnim iva tam mahāratham varjayāmāsuḥ
118. The Kshatriya warriors avoided that great chariot-fighter (mahāratha), who was incinerating their armies everywhere, just as one would avoid the fierce (ulbaṇa) fire (agni) at the end of a cosmic age (yugānta).
हतशेषास्तु ये वीराः पाञ्चालानां महारथाः ।
तान्प्रभग्नान्द्रुतान्कर्णः पृष्ठतो विकिरञ्शरैः ।
अभ्यधावत तेजस्वी विशीर्णकवचध्वजान् ॥११९॥
119. hataśeṣāstu ye vīrāḥ pāñcālānāṁ mahārathāḥ ,
tānprabhagnāndrutānkarṇaḥ pṛṣṭhato vikirañśaraiḥ ,
abhyadhāvata tejasvī viśīrṇakavacadhvajān.
119. hataśeṣāḥ tu ye vīrāḥ pāñcālānām
mahārathāḥ tān prabhagnān drutān
karṇaḥ pṛṣṭhataḥ vikiran śaraiḥ
abhyadhāvata tejasvī viśīrṇakavacadhvajān
119. tu ye pāñcālānām mahārathāḥ hataśeṣāḥ
vīrāḥ tān prabhagnān drutān
viśīrṇakavacadhvajān karṇaḥ tejasvī
pṛṣṭhataḥ śaraiḥ vikiran abhyadhāvata
119. But the brilliant (tejasvī) Karna, showering them with arrows from behind, pursued those surviving great chariot-warriors (mahārathas) of the Pancalas who were already routed, fleeing, and whose armors and banners were shattered.
तापयामास तान्बाणैः सूतपुत्रो महारथः ।
मध्यंदिनमनुप्राप्तो भूतानीव तमोनुदः ॥१२०॥
120. tāpayāmāsa tānbāṇaiḥ sūtaputro mahārathaḥ ,
madhyaṁdinamanuprāpto bhūtānīva tamonudaḥ.
120. tāpayāmāsa tān bāṇaiḥ sūtaputraḥ mahārathaḥ
madhyaṃdinam anuprāptaḥ bhūtāni iva tamonudaḥ
120. sūtaputraḥ mahārathaḥ tān bāṇaiḥ tāpayāmāsa
madhyaṃdinam anuprāptaḥ tamonudaḥ bhūtāni iva
120. Karna, the son of a charioteer (sūtaputra) and great chariot-warrior (mahāratha), tormented them with his arrows, just as the sun (tamonuda), having reached midday (madhyaṃdina), scorches all living beings.