Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-7, chapter-15

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
तद्बलं सुमहद्दीर्णं त्वदीयं प्रेक्ष्य वीर्यवान् ।
दधारैको रणे पाण्डून्वृषसेनोऽस्त्रमायया ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
tadbalaṁ sumahaddīrṇaṁ tvadīyaṁ prekṣya vīryavān ,
dadhāraiko raṇe pāṇḍūnvṛṣaseno'stramāyayā.
1. saṃjayaḥ uvāca tat balam sumahat dīrṇam tvadīyam prekṣya
vīryavān dadhāra ekaḥ raṇe pāṇḍūn vṛṣasenaḥ astramāyayā
1. saṃjayaḥ uvāca tvadīyam sumahat dīrṇam tat balam prekṣya
vīryavān vṛṣasenaḥ ekaḥ raṇe astramāyayā pāṇḍūn dadhāra
1. Sañjaya said: Seeing your vast army broken and scattered, the valiant Vṛṣasena alone faced the Pāṇḍavas in battle by the power of his missiles (astra) and illusion (māyā).
शरा दश दिशो मुक्ता वृषसेनेन मारिष ।
विचेरुस्ते विनिर्भिद्य नरवाजिरथद्विपान् ॥२॥
2. śarā daśa diśo muktā vṛṣasenena māriṣa ,
viceruste vinirbhidya naravājirathadvipān.
2. śarāḥ daśa diśaḥ muktāḥ vṛṣasenena māriṣa
te viceruḥ vinirbhidya naravājirathadvipān
2. māriṣa vṛṣasenena muktāḥ śarāḥ daśa diśaḥ
vinirbhidya naravājirathadvipān te viceruḥ
2. O venerable one (māriṣa), the arrows released by Vrishasena spread in all ten directions, piercing men, horses, chariots, and elephants.
तस्य दीप्ता महाबाणा विनिश्चेरुः सहस्रशः ।
भानोरिव महाबाहो ग्रीष्मकाले मरीचयः ॥३॥
3. tasya dīptā mahābāṇā viniśceruḥ sahasraśaḥ ,
bhānoriva mahābāho grīṣmakāle marīcayaḥ.
3. tasya dīptāḥ mahābāṇāḥ viniśceruḥ sahasraśaḥ
bhānoḥ iva mahābāho grīṣmakāle marīcayaḥ
3. mahābāho tasya dīptāḥ mahābāṇāḥ grīṣmakāle
bhānoḥ marīcayaḥ iva sahasraśaḥ viniśceruḥ
3. O mighty-armed one (mahābāho), his blazing, mighty arrows shot forth in thousands, just like the sun's (bhānoḥ) rays in the summertime.
तेनार्दिता महाराज रथिनः सादिनस्तथा ।
निपेतुरुर्व्यां सहसा वातनुन्ना इव द्रुमाः ॥४॥
4. tenārditā mahārāja rathinaḥ sādinastathā ,
nipetururvyāṁ sahasā vātanunnā iva drumāḥ.
4. tena ārditāḥ mahārāja rathinaḥ sādinaḥ tathā
nipetuḥ urvyām sahasā vātanunnāḥ iva drumāḥ
4. mahārāja tena ārditāḥ rathinaḥ tathā sādinaḥ
vātanunnāḥ drumāḥ iva sahasā urvyām nipetuḥ
4. O great king (mahārāja), those chariot-warriors (rathinaḥ) and horsemen (sādinaḥ), afflicted by him, suddenly fell to the earth, just like trees (drumāḥ) struck down by the wind.
हयौघांश्च रथौघांश्च गजौघांश्च समन्ततः ।
अपातयद्रणे राजञ्शतशोऽथ सहस्रशः ॥५॥
5. hayaughāṁśca rathaughāṁśca gajaughāṁśca samantataḥ ,
apātayadraṇe rājañśataśo'tha sahasraśaḥ.
5. hayaughān ca rathaughān ca gajaughān ca samantataḥ
apātayat raṇe rājan śataśaḥ atha sahasraśaḥ
5. rājan raṇe saḥ samantataḥ hayaughān ca rathaughān
ca gajaughān ca śataśaḥ atha sahasraśaḥ apātayat
5. And O king (rājan), in the battle (raṇe), he caused hosts of horses, hosts of chariots, and hosts of elephants to fall everywhere, by hundreds and then by thousands.
दृष्ट्वा तमेवं समरे विचरन्तमभीतवत् ।
सहिताः सर्वराजानः परिवव्रुः समन्ततः ॥६॥
6. dṛṣṭvā tamevaṁ samare vicarantamabhītavat ,
sahitāḥ sarvarājānaḥ parivavruḥ samantataḥ.
6. dṛṣṭvā tam evam samare vicarantam abhītavat
sahitāḥ sarvarājānaḥ parivavruḥ samantataḥ
6. sarvarājānaḥ sahitāḥ tam evam samare abhītavat
vicarantam dṛṣṭvā samantataḥ parivavruḥ
6. Seeing him thus moving fearlessly in battle, all the kings, united, surrounded him from all sides.
नाकुलिस्तु शतानीको वृषसेनं समभ्ययात् ।
विव्याध चैनं दशभिर्नाराचैर्मर्मभेदिभिः ॥७॥
7. nākulistu śatānīko vṛṣasenaṁ samabhyayāt ,
vivyādha cainaṁ daśabhirnārācairmarmabhedibhiḥ.
7. nākuliḥ tu śatānīkaḥ vṛṣasenaṃ samabhyayāt
vivyādha ca enam daśabhiḥ nārācaiḥ marmabhedibhiḥ
7. tu nākuliḥ śatānīkaḥ vṛṣasenam samabhyayāt ca
enam daśabhiḥ marmabhedibhiḥ nārācaiḥ vivyādha
7. Indeed, Śatānīka, Nakula's son, advanced towards Vṛṣasena and struck him with ten iron arrows that pierced his vital spots.
तस्य कर्णात्मजश्चापं छित्त्वा केतुमपातयत् ।
तं भ्रातरं परीप्सन्तो द्रौपदेयाः समभ्ययुः ॥८॥
8. tasya karṇātmajaścāpaṁ chittvā ketumapātayat ,
taṁ bhrātaraṁ parīpsanto draupadeyāḥ samabhyayuḥ.
8. tasya karṇātmajaḥ cāpam chittvā ketum apātayat
tam bhrātaram parīpsantaḥ draupadeyāḥ samabhyayuḥ
8. karṇātmajaḥ tasya cāpam chittvā ketum apātayat
draupadeyāḥ tam bhrātaram parīpsantaḥ samabhyayuḥ
8. Karṇa's son (Vṛṣasena), having severed his (Śatānīka's) bow, brought down his banner. The sons of Draupadī, desiring to protect their brother (Śatānīka), then advanced towards him (Vṛṣasena).
कर्णात्मजं शरव्रातैश्चक्रुश्चादृश्यमञ्जसा ।
तान्नदन्तोऽभ्यधावन्त द्रोणपुत्रमुखा रथाः ॥९॥
9. karṇātmajaṁ śaravrātaiścakruścādṛśyamañjasā ,
tānnadanto'bhyadhāvanta droṇaputramukhā rathāḥ.
9. karṇātmajam śaravrātaiḥ cakruḥ ca adṛśyam añjasā
tān nadantaḥ abhyadhāvanta droṇaputramukhāḥ rathāḥ
9. ca śaravrātaiḥ karṇātmajam añjasā adṛśyam cakruḥ
droṇaputramukhāḥ rathāḥ nadantaḥ tān abhyadhāvanta
9. And they (the Draupadeyas) swiftly made Karṇa's son (Vṛṣasena) invisible with volleys of arrows. Roaring, the chariots, led by Droṇa's son (Aśvatthāmā), charged towards them (the Draupadeyas).
छादयन्तो महाराज द्रौपदेयान्महारथान् ।
शरैर्नानाविधैस्तूर्णं पर्वताञ्जलदा इव ॥१०॥
10. chādayanto mahārāja draupadeyānmahārathān ,
śarairnānāvidhaistūrṇaṁ parvatāñjaladā iva.
10. chādayantaḥ mahārāja draupadeyān mahārathān
śaraiḥ nānāvidhaiḥ tūrṇam parvatān jaladāḥ iva
10. mahārāja jaladāḥ iva parvatān draupadeyān
mahārathān nānāvidhaiḥ śaraiḥ tūrṇam chādayantaḥ
10. O great king (mahārāja), (they were) covering the great chariot warriors, the sons of Draupadi, swiftly with various kinds of arrows, just like clouds cover mountains.
तान्पाण्डवाः प्रत्यगृह्णंस्त्वरिताः पुत्रगृद्धिनः ।
पाञ्चालाः केकया मत्स्याः सृञ्जयाश्चोद्यतायुधाः ॥११॥
11. tānpāṇḍavāḥ pratyagṛhṇaṁstvaritāḥ putragṛddhinaḥ ,
pāñcālāḥ kekayā matsyāḥ sṛñjayāścodyatāyudhāḥ.
11. tān pāṇḍavāḥ pratyagṛhṇan tvaritāḥ putragṛddhinaḥ
pāñcālāḥ kekayāḥ matsyāḥ sṛñjayāḥ ca udyatāyudhāḥ
11. tvaritāḥ putragṛddhinaḥ pāṇḍavāḥ pāñcālāḥ kekayāḥ
matsyāḥ sṛñjayāḥ ca udyatāyudhāḥ tān pratyagṛhṇan
11. The Pandavas, swift and longing for their sons, along with the Pañcālas, Kekayas, Matsyas, and Sṛñjayas, with weapons raised, counter-attacked them.
तद्युद्धमभवद्घोरं तुमुलं लोमहर्षणम् ।
त्वदीयैः पाण्डुपुत्राणां देवानामिव दानवैः ॥१२॥
12. tadyuddhamabhavadghoraṁ tumulaṁ lomaharṣaṇam ,
tvadīyaiḥ pāṇḍuputrāṇāṁ devānāmiva dānavaiḥ.
12. tat yuddham abhavat ghoram tumulam lomaharṣaṇam
tvadīyaiḥ pāṇḍuputrāṇām devānām iva dānavaiḥ
12. tat yuddham ghoram tumulam lomaharṣaṇam abhavat
devānām dānavaiḥ iva tvadīyaiḥ pāṇḍuputrāṇām
12. That battle became dreadful, tumultuous, and hair-raising, like (the battle) of the gods with the Danavas, fought by your (warriors) against the sons of Pandu.
एवमुत्तमसंरम्भा युयुधुः कुरुपाण्डवाः ।
परस्परमुदीक्षन्तः परस्परकृतागसः ॥१३॥
13. evamuttamasaṁrambhā yuyudhuḥ kurupāṇḍavāḥ ,
parasparamudīkṣantaḥ parasparakṛtāgasaḥ.
13. evam uttamasaṃrambhāḥ yuyudhuḥ kurupāṇḍavāḥ
parasparam udīkṣantaḥ parasparakṛtāgasaḥ
13. evam uttamasaṃrambhāḥ kurupāṇḍavāḥ parasparam
udīkṣantaḥ parasparakṛtāgasaḥ yuyudhuḥ
13. Thus, the Kuru and Pandava warriors, filled with great enthusiasm, fought, looking at each other, and having committed offenses against each other.
तेषां ददृशिरे कोपाद्वपूंष्यमिततेजसाम् ।
युयुत्सूनामिवाकाशे पतत्रिवरभोगिनाम् ॥१४॥
14. teṣāṁ dadṛśire kopādvapūṁṣyamitatejasām ,
yuyutsūnāmivākāśe patatrivarabhoginām.
14. teṣām dadṛśire kopāt vapūṃṣi amitatejasām
yuyutsūnām iva ākāśe patatrivarabhoginām
14. teṣām amitatejasām yuyutsūnām kopāt vapūṃṣi
ākāśe patatrivarabhoginām iva dadṛśire
14. Their bodies, shining with immense splendor, were seen in a state of fury, like those of great birds and serpents eager for battle in the sky.
भीमकर्णकृपद्रोणद्रौणिपार्षतसात्यकैः ।
बभासे स रणोद्देशः कालसूर्यैरिवोदितैः ॥१५॥
15. bhīmakarṇakṛpadroṇadrauṇipārṣatasātyakaiḥ ,
babhāse sa raṇoddeśaḥ kālasūryairivoditaiḥ.
15. bhīmakarṇakṛpadroṇadrauṇipārṣatasaatyakaiḥ
babhāse saḥ raṇoddeśaḥ kālasūryaiḥ iva uditaiḥ
15. saḥ raṇoddeśaḥ bhīmakarṇakṛpadroṇadrauṇipārṣatasaatyakaiḥ
uditaiḥ kālasūryaiḥ iva babhāse
15. That battlefield shone radiantly, as if by the risen suns of destruction, (illuminated) by Bhīma, Karṇa, Kṛpa, Droṇa, Drauṇi, Pārṣata, and Sātyaki.
तदासीत्तुमुलं युद्धं निघ्नतामितरेतरम् ।
महाबलानां बलिभिर्दानवानां यथा सुरैः ॥१६॥
16. tadāsīttumulaṁ yuddhaṁ nighnatāmitaretaram ,
mahābalānāṁ balibhirdānavānāṁ yathā suraiḥ.
16. tadā āsīt tumulaṃ yuddhaṃ nighnatām itaretaram
mahābalānām balibhiḥ dānavānām yathā suraiḥ
16. tadā tumulaṃ yuddhaṃ itaretaram nighnatām mahābalānām āsīt,
yathā balibhiḥ suraiḥ dānavānām (yuddhaṃ āsīt)
16. Then there was a tumultuous battle where mighty warriors struck each other, just as the powerful gods strike the Dānavas (demons).
ततो युधिष्ठिरानीकमुद्धूतार्णवनिस्वनम् ।
त्वदीयमवधीत्सैन्यं संप्रद्रुतमहारथम् ॥१७॥
17. tato yudhiṣṭhirānīkamuddhūtārṇavanisvanam ,
tvadīyamavadhītsainyaṁ saṁpradrutamahāratham.
17. tataḥ yudhiṣṭhirānīkaṃ uddhūtārṇavanisvanam
tvadīyaṃ avadhīt sainyaṃ sampradrutamahāratham
17. tataḥ uddhūtārṇavanisvanam yudhiṣṭhirānīkaṃ
sampradrutamahāratham tvadīyaṃ sainyaṃ avadhīt
17. Then Yudhiṣṭhira's army, with a roar like the churning ocean, struck down your army, whose great charioteers had fled.
तत्प्रभग्नं बलं दृष्ट्वा शत्रुभिर्भृशमर्दितम् ।
अलं द्रुतेन वः शूरा इति द्रोणोऽभ्यभाषत ॥१८॥
18. tatprabhagnaṁ balaṁ dṛṣṭvā śatrubhirbhṛśamarditam ,
alaṁ drutena vaḥ śūrā iti droṇo'bhyabhāṣata.
18. tat prabhagnam balam dṛṣṭvā śatrubhiḥ bhṛśam arditam
alam drutena vaḥ śūrāḥ iti droṇaḥ abhyabhāṣata
18. śatrubhiḥ bhṛśam arditam tat prabhagnam balam dṛṣṭvā,
droṇaḥ "vaḥ śūrāḥ,
drutena alam!" iti abhyabhāṣata.
18. Seeing that army utterly broken and severely crushed by the enemies, Drona addressed them, saying, "Enough of fleeing, O warriors!"
ततः शोणहयः क्रुद्धश्चतुर्दन्त इव द्विपः ।
प्रविश्य पाण्डवानीकं युधिष्ठिरमुपाद्रवत् ॥१९॥
19. tataḥ śoṇahayaḥ kruddhaścaturdanta iva dvipaḥ ,
praviśya pāṇḍavānīkaṁ yudhiṣṭhiramupādravat.
19. tataḥ śoṇahayaḥ kruddhaḥ caturdantaḥ iva dvipaḥ
praviśya pāṇḍavānīkam yudhiṣṭhiram upādravat
19. tataḥ kruddhaḥ śoṇahayaḥ dvipaḥ caturdantaḥ iva pāṇḍavānīkam praviśya yudhiṣṭhiram upādravat.
19. Then, enraged, the one with red horses (Drona), like a four-tusked elephant, entered the Pandava army and rushed towards Yudhishthira.
तमविध्यच्छितैर्बाणैः कङ्कपत्रैर्युधिष्ठिरः ।
तस्य द्रोणो धनुश्छित्त्वा तं द्रुतं समुपाद्रवत् ॥२०॥
20. tamavidhyacchitairbāṇaiḥ kaṅkapatrairyudhiṣṭhiraḥ ,
tasya droṇo dhanuśchittvā taṁ drutaṁ samupādravat.
20. tam avidhyat śitaiḥ bāṇaiḥ kaṅkapatraiḥ yudhiṣṭhiraḥ
tasya droṇaḥ dhanuḥ chittvā tam drutam samupādravat
20. yudhiṣṭhiraḥ tam śitaiḥ kaṅkapatraiḥ bāṇaiḥ avidhyat.
droṇaḥ tasya dhanuḥ chittvā tam drutam samupādravat.
20. Yudhishthira pierced him (Drona) with sharp, vulture-feathered arrows. Drona, having cut his (Yudhishthira's) bow, quickly rushed upon him.
चक्ररक्षः कुमारस्तु पाञ्चालानां यशस्करः ।
दधार द्रोणमायान्तं वेलेव सरितां पतिम् ॥२१॥
21. cakrarakṣaḥ kumārastu pāñcālānāṁ yaśaskaraḥ ,
dadhāra droṇamāyāntaṁ veleva saritāṁ patim.
21. cakrarakṣaḥ kumāraḥ tu pāñcālānām yaśaskaraḥ
dadhāra droṇam āyāntam velā iva saritām patim
21. tu cakrarakṣaḥ pāñcālānām yaśaskaraḥ kumāraḥ āyāntam droṇam velā saritām patim iva dadhāra.
21. But a young prince, the protector of the chariot wheel and bringer of glory to the Panchalas, held Drona as he approached, just as a shore holds back the lord of rivers (the ocean).
द्रोणं निवारितं दृष्ट्वा कुमारेण द्विजर्षभम् ।
सिंहनादरवो ह्यासीत्साधु साध्विति भाषताम् ॥२२॥
22. droṇaṁ nivāritaṁ dṛṣṭvā kumāreṇa dvijarṣabham ,
siṁhanādaravo hyāsītsādhu sādhviti bhāṣatām.
22. droṇam nivāritam dṛṣṭvā kumāreṇa dvijarṣabham
siṃhanādaravaḥ hi āsīt sādhu sādhu iti bhāṣatām
22. kumāreṇa droṇam dvijarṣabham nivāritam dṛṣṭvā,
"sādhu sādhu" iti bhāṣatām siṃhanādaravaḥ hi āsīt
22. Upon seeing Droṇa, the best among the twice-born, stopped by the young warrior, a lion-like roar indeed arose from those exclaiming, "Excellent! Excellent!"
कुमारस्तु ततो द्रोणं सायकेन महाहवे ।
विव्याधोरसि संक्रुद्धः सिंहवच्चानदन्मुहुः ॥२३॥
23. kumārastu tato droṇaṁ sāyakena mahāhave ,
vivyādhorasi saṁkruddhaḥ siṁhavaccānadanmuhuḥ.
23. kumāraḥ tu tataḥ droṇam sāyakena mahāhave vivyādha
urasi saṃkruddhaḥ siṃhavat ca anadat muhuḥ
23. tataḥ tu saṃkruddhaḥ kumāraḥ mahāhave droṇam
urasi sāyakena vivyādha ca siṃhavat muhuḥ anadat
23. But then, the young warrior, furious, pierced Droṇa in the chest with an arrow in the great battle, and roared repeatedly like a lion.
संवार्य तु रणे द्रोणः कुमारं वै महाबलः ।
शरैरनेकसाहस्रैः कृतहस्तो जितक्लमः ॥२४॥
24. saṁvārya tu raṇe droṇaḥ kumāraṁ vai mahābalaḥ ,
śarairanekasāhasraiḥ kṛtahasto jitaklamaḥ.
24. saṃvārya tu raṇe droṇaḥ kumāram vai mahābalaḥ
śaraiḥ anekasāhasraiḥ kṛtahastaḥ jitaklamaḥ
24. tu raṇe,
mahābalaḥ kṛtahastaḥ jitaklamaḥ droṇaḥ vai anekasāhasraiḥ śaraiḥ kumāram saṃvārya
24. But in battle, the very mighty Droṇa, who was skilled and tireless, having repelled the young warrior with many thousands of arrows (did something else, implied by the next verse).
तं शूरमार्यव्रतिनमस्त्रार्थकृतनिश्रमम् ।
चक्ररक्षमपामृद्नात्कुमारं द्विजसत्तमः ॥२५॥
25. taṁ śūramāryavratinamastrārthakṛtaniśramam ,
cakrarakṣamapāmṛdnātkumāraṁ dvijasattamaḥ.
25. tam śūram āryavratinam astrārthakṛtaniśramam
cakrarakṣam apāmṛdnāt kumāram dvijasattamaḥ
25. dvijasattamaḥ apāmṛdnāt tam śūram āryavratinam
astrārthakṛtaniśramam cakrarakṣam kumāram
25. The best among the twice-born (Droṇa) crushed that brave young warrior, who followed noble vows, who had exerted himself for the mastery of weapons, and who was a protector of the chariot wheel.
स मध्यं प्राप्य सेनायाः सर्वाः परिचरन्दिशः ।
तव सैन्यस्य गोप्तासीद्भारद्वाजो रथर्षभः ॥२६॥
26. sa madhyaṁ prāpya senāyāḥ sarvāḥ paricarandiśaḥ ,
tava sainyasya goptāsīdbhāradvājo ratharṣabhaḥ.
26. saḥ madhyam prāpya senāyāḥ sarvāḥ paricaran diśaḥ
tava sainyasya goptā āsīt bhāradvājaḥ ratharṣabhaḥ
26. saḥ ratharṣabhaḥ bhāradvājaḥ senāyāḥ madhyam prāpya
sarvāḥ diśaḥ paricaran tava sainyasya goptā āsīt
26. Bharadvāja's son (Droṇa), the foremost of charioteers, having reached the center of the army and patrolling all directions, became the protector of your army.
शिखण्डिनं द्वादशभिर्विंशत्या चोत्तमौजसम् ।
नकुलं पञ्चभिर्विद्ध्वा सहदेवं च सप्तभिः ॥२७॥
27. śikhaṇḍinaṁ dvādaśabhirviṁśatyā cottamaujasam ,
nakulaṁ pañcabhirviddhvā sahadevaṁ ca saptabhiḥ.
27. śikhaṇḍinam dvādaśabhiḥ viṃśatyā ca uttamaujasam
nakulam pañcabhiḥ viddhvā sahadevam ca saptabhiḥ
27. viddhvā śikhaṇḍinam dvādaśabhiḥ uttamaujasam ca
viṃśatyā nakulam pañcabhiḥ sahadevam ca saptabhiḥ
27. Having pierced Shikhaṇḍin with twelve (arrows), Uttamaujas with twenty, Nakula with five, and Sahadeva with seven (arrows).
युधिष्ठिरं द्वादशभिर्द्रौपदेयांस्त्रिभिस्त्रिभिः ।
सात्यकिं पञ्चभिर्विद्ध्वा मत्स्यं च दशभिः शरैः ॥२८॥
28. yudhiṣṭhiraṁ dvādaśabhirdraupadeyāṁstribhistribhiḥ ,
sātyakiṁ pañcabhirviddhvā matsyaṁ ca daśabhiḥ śaraiḥ.
28. yudhiṣṭhiram dvādaśabhiḥ draupadeyān tribhiḥ tribhiḥ
sātyakim pañcabhiḥ viddhvā matsyam ca daśabhiḥ śaraiḥ
28. viddhvā yudhiṣṭhiram dvādaśabhiḥ draupadeyān tribhiḥ
tribhiḥ sātyakim pañcabhiḥ matsyam ca daśabhiḥ śaraiḥ
28. Having pierced Yudhishthira with twelve (arrows), the sons of Draupadi with three (arrows) each, Satyaki with five (arrows), and Matsya (Virata) with ten arrows.
व्यक्षोभयद्रणे योधान्यथामुख्यानभिद्रवन् ।
अभ्यवर्तत संप्रेप्सुः कुन्तीपुत्रं युधिष्ठिरम् ॥२९॥
29. vyakṣobhayadraṇe yodhānyathāmukhyānabhidravan ,
abhyavartata saṁprepsuḥ kuntīputraṁ yudhiṣṭhiram.
29. vyakṣobhayat raṇe yodhān yathāmukhyān abhidravan
abhyavartata saṃprepsuḥ kuntīputram yudhiṣṭhiram
29. abhidravan yathāmukhyān yodhān raṇe vyakṣobhayat
saḥ kuntīputram yudhiṣṭhiram saṃprepsuḥ abhyavartata
29. Rushing towards the principal warriors, he agitated them in battle. He then charged, intent on capturing Yudhishthira, the son of Kunti.
युगंधरस्ततो राजन्भारद्वाजं महारथम् ।
वारयामास संक्रुद्धं वातोद्धूतमिवार्णवम् ॥३०॥
30. yugaṁdharastato rājanbhāradvājaṁ mahāratham ,
vārayāmāsa saṁkruddhaṁ vātoddhūtamivārṇavam.
30. yugandharaḥ tataḥ rājan bhāradvājam mahāratham
vārayāmāsa saṃkruddham vātauddhūtam iva arṇavam
30. rājan tataḥ yugandharaḥ saṃkruddham vātauddhūtam
arṇavam iva mahāratham bhāradvājam vārayāmāsa
30. Then, O King, Yugandhara restrained the greatly enraged Bhāradvāja (Drona), the great chariot-warrior, who was like an ocean agitated by the wind.
युधिष्ठिरं स विद्ध्वा तु शरैः संनतपर्वभिः ।
युगंधरं च भल्लेन रथनीडादपाहरत् ॥३१॥
31. yudhiṣṭhiraṁ sa viddhvā tu śaraiḥ saṁnataparvabhiḥ ,
yugaṁdharaṁ ca bhallena rathanīḍādapāharat.
31. yudhiṣṭhiram saḥ viddhvā tu śaraiḥ saṃnataparvabhiḥ
yugandharam ca bhallena rathanīḍāt apāharat
31. saḥ saṃnataparvabhiḥ śaraiḥ yudhiṣṭhiram viddhvā
tu ca bhallena yugandharam rathanīḍāt apāharat
31. Having struck Yudhishthira with sharp, well-knotted arrows, he (Drona) then removed Yugandhara from his chariot's seat with a broad-headed arrow.
ततो विराटद्रुपदौ केकयाः सात्यकिः शिबिः ।
व्याघ्रदत्तश्च पाञ्चाल्यः सिंहसेनश्च वीर्यवान् ॥३२॥
32. tato virāṭadrupadau kekayāḥ sātyakiḥ śibiḥ ,
vyāghradattaśca pāñcālyaḥ siṁhasenaśca vīryavān.
32. tataḥ virāṭadrupadau kekayāḥ sātyakiḥ śibiḥ
vyāghradattaḥ ca pāñcālyaḥ siṃhasenaḥ ca vīryavān
32. tataḥ virāṭadrupadau kekayāḥ sātyakiḥ śibiḥ ca
vyāghradattaḥ pāñcālyaḥ ca vīryavān siṃhasenaḥ
32. Then, Virata and Drupada, the Kekayas, Satyaki, Shibi, Vyaghradatta the Pañcālya, and the valiant Siṃhasena [were present].
एते चान्ये च बहवः परीप्सन्तो युधिष्ठिरम् ।
आवव्रुस्तस्य पन्थानं किरन्तः सायकान्बहून् ॥३३॥
33. ete cānye ca bahavaḥ parīpsanto yudhiṣṭhiram ,
āvavrustasya panthānaṁ kirantaḥ sāyakānbahūn.
33. ete ca anye ca bahavaḥ parīpsantaḥ yudhiṣṭhiram
āvavruḥ tasya panthānam kirantaḥ sāyakān bahūn
33. ete ca anye ca bahavaḥ yudhiṣṭhiram parīpsantaḥ
tasya panthānam āvavruḥ bahūn sāyakān kirantaḥ
33. These, along with many others, seeking to protect Yudhishthira, surrounded Drona's path, showering him with numerous arrows.
व्याघ्रदत्तश्च पाञ्चाल्यो द्रोणं विव्याध मार्गणैः ।
पञ्चाशद्भिः शितै राजंस्तत उच्चुक्रुशुर्जनाः ॥३४॥
34. vyāghradattaśca pāñcālyo droṇaṁ vivyādha mārgaṇaiḥ ,
pañcāśadbhiḥ śitai rājaṁstata uccukruśurjanāḥ.
34. vyāghradattaḥ ca pāñcālyaḥ droṇam vivyādha mārgaṇaiḥ
pañcāśadbhiḥ śitaiḥ rājan tatas uccukruśuḥ janāḥ
34. rājan pāñcālyaḥ vyāghradattaḥ ca dṛoṇam pañcāśadbhiḥ
śitaiḥ mārgaṇaiḥ vivyādha tatas janāḥ uccukruśuḥ
34. O King, Vyāghradatta, the prince of Pañcāla, pierced Droṇa with fifty sharp arrows. At this, people cried out.
त्वरितं सिंहसेनस्तु द्रोणं विद्ध्वा महारथम् ।
प्राहसत्सहसा हृष्टस्त्रासयन्वै यतव्रतम् ॥३५॥
35. tvaritaṁ siṁhasenastu droṇaṁ viddhvā mahāratham ,
prāhasatsahasā hṛṣṭastrāsayanvai yatavratam.
35. tvaritam siṃhasenaḥ tu droṇam viddhvā mahāratham
prāhasat sahasā hṛṣṭaḥ trāsayann vai yatavratam
35. tu tvaritam hṛṣṭaḥ siṃhasenaḥ mahāratham droṇam
viddhvā sahasā prāhasat vai yatavratam trāsayann
35. But Siṃhasena, having quickly pierced the great warrior Droṇa, suddenly laughed with delight, indeed terrifying the one (Droṇa) whose vows were controlled.
ततो विस्फार्य नयने धनुर्ज्यामवमृज्य च ।
तलशब्दं महत्कृत्वा द्रोणस्तं समुपाद्रवत् ॥३६॥
36. tato visphārya nayane dhanurjyāmavamṛjya ca ,
talaśabdaṁ mahatkṛtvā droṇastaṁ samupādravat.
36. tatas visphārya nayane dhanurjyām avamṛjya ca
talaśabdam mahat kṛtvā droṇaḥ tam samupādravat
36. tatas droṇaḥ nayane visphārya ca dhanurjyām
avamṛjya mahat talaśabdam kṛtvā tam samupādravat
36. Then Droṇa, having widened his eyes, twanged his bowstring, and made a great (loud) hand-clap, before rushing towards him.
ततस्तु सिंहसेनस्य शिरः कायात्सकुण्डलम् ।
व्याघ्रदत्तस्य चाक्रम्य भल्लाभ्यामहरद्बली ॥३७॥
37. tatastu siṁhasenasya śiraḥ kāyātsakuṇḍalam ,
vyāghradattasya cākramya bhallābhyāmaharadbalī.
37. tatas tu siṃhasenasya śiraḥ kāyāt sakuṇḍalam
vyāghradattasya ca ākramya bhallābhyām aharat balī
37. tatas tu balī ākramya bhallābhyām siṃhasenasya
sakuṇḍalam śiraḥ kāyāt ca vyāghradattasya aharat
37. But then the mighty (Droṇa), having attacked, used two broad-headed arrows to sever Siṃhasena's head, adorned with earrings, from his body, and also (severed the head) of Vyāghradatta.
तान्प्रमृद्य शरव्रातैः पाण्डवानां महारथान् ।
युधिष्ठिरसमभ्याशे तस्थौ मृत्युरिवान्तकः ॥३८॥
38. tānpramṛdya śaravrātaiḥ pāṇḍavānāṁ mahārathān ,
yudhiṣṭhirasamabhyāśe tasthau mṛtyurivāntakaḥ.
38. tān pramṛdya śaravrātaiḥ pāṇḍavānām mahārathān
yudhiṣṭhira-samabhyāśe tasthau mṛtyuḥ iva antakaḥ
38. śaravrātaiḥ tān pāṇḍavānām mahārathān pramṛdya
yudhiṣṭhira-samabhyāśe antakaḥ mṛtyuḥ iva tasthau
38. Having crushed those great charioteers of the Pāṇḍavas with a multitude of arrows, he stood near Yudhiṣṭhira like Death (mṛtyu) himself, the Ender (antaka).
ततोऽभवन्महाशब्दो राजन्यौधिष्ठिरे बले ।
हृतो राजेति योधानां समीपस्थे यतव्रते ॥३९॥
39. tato'bhavanmahāśabdo rājanyaudhiṣṭhire bale ,
hṛto rājeti yodhānāṁ samīpasthe yatavrate.
39. tataḥ abhavat mahāśabdaḥ rājanya-audhiṣṭhire bale
hṛtaḥ rājā iti yodhānām samīpasthe yatavrate
39. tataḥ rājanya-audhiṣṭhire bale samīpasthe yatavrate
yodhānām rājā hṛtaḥ iti mahāśabdaḥ abhavat
39. Then, a great shout of 'The king is slain!' arose among the warriors in Yudhiṣṭhira's royal army, while Yudhiṣṭhira, of restrained vows, was standing nearby.
अब्रुवन्सैनिकास्तत्र दृष्ट्वा द्रोणस्य विक्रमम् ।
अद्य राजा धार्तराष्ट्रः कृतार्थो वै भविष्यति ।
आगमिष्यति नो नूनं धार्तराष्ट्रस्य संयुगे ॥४०॥
40. abruvansainikāstatra dṛṣṭvā droṇasya vikramam ,
adya rājā dhārtarāṣṭraḥ kṛtārtho vai bhaviṣyati ,
āgamiṣyati no nūnaṁ dhārtarāṣṭrasya saṁyuge.
40. abruvan sainikāḥ tatra dṛṣṭvā droṇasya
vikramam adya rājā dhārtarāṣṭraḥ
kṛtārthaḥ vai bhaviṣyati āgamiṣyati
naḥ nūnam dhārtarāṣṭrasya saṃyuge
40. tatra sainikāḥ droṇasya vikramam
dṛṣṭvā abruvan adya rājā dhārtarāṣṭraḥ
vai kṛtārthaḥ bhaviṣyati nūnam
dhārtarāṣṭrasya saṃyuge naḥ āgamiṣyati
40. Having witnessed Droṇa's valor, the soldiers there said: 'Today King Dhṛtarāṣṭra will certainly achieve his objective. Surely, he will come to us in the battle for Dhṛtarāṣṭra.'
एवं संजल्पतां तेषां तावकानां महारथः ।
आयाज्जवेन कौन्तेयो रथघोषेण नादयन् ॥४१॥
41. evaṁ saṁjalpatāṁ teṣāṁ tāvakānāṁ mahārathaḥ ,
āyājjavena kaunteyo rathaghoṣeṇa nādayan.
41. evam saṃjalpatām teṣām tāvakānām mahārathaḥ
āyāt javena kaunteyaḥ rathaghoṣeṇa nādayan
41. evam teṣām tāvakānām saṃjalpatām mahārathaḥ
kaunteyaḥ javena rathaghoṣeṇa nādayan āyāt
41. While those great charioteers of yours (the Kauravas) were thus conversing, Kuntī's son (Arjuna), a great charioteer, came swiftly, causing (the ground) to resound with the thunder of his chariot.
शोणितोदां रथावर्तां कृत्वा विशसने नदीम् ।
शूरास्थिचयसंकीर्णां प्रेतकूलापहारिणीम् ॥४२॥
42. śoṇitodāṁ rathāvartāṁ kṛtvā viśasane nadīm ,
śūrāsthicayasaṁkīrṇāṁ pretakūlāpahāriṇīm.
42. śoṇitodām rathāvartām kṛtvā viśasane nadīm
śūrāsthi-caya-saṃkīrṇām pretakūlāpahāriṇīm
42. viśasane śoṇitodām rathāvartām
śūrāsthi-caya-saṃkīrṇām pretakūlāpahāriṇīm nadīm kṛtvā
42. Having made a river in the slaughter, with blood as its water, chariots as its whirlpools, strewn with piles of heroes' bones, and carrying away the banks of corpses.
तां शरौघमहाफेनां प्रासमत्स्यसमाकुलाम् ।
नदीमुत्तीर्य वेगेन कुरून्विद्राव्य पाण्डवः ॥४३॥
43. tāṁ śaraughamahāphenāṁ prāsamatsyasamākulām ,
nadīmuttīrya vegena kurūnvidrāvya pāṇḍavaḥ.
43. tām śara-ogha-mahā-phenām prāsa-matsya-samākulām
nadīm uttīrya vegena kurūn vidrāvya pāṇḍavaḥ
43. pāṇḍavaḥ tām śaraugha-mahā-phenām prāsa-matsya-samākulām
nadīm vegena uttīrya kurūn vidrāvya
43. Having crossed that river, which had great foam from showers of arrows and was filled with pikes acting as fish, the son of Pāṇḍu swiftly put the Kurus to flight.
ततः किरीटी सहसा द्रोणानीकमुपाद्रवत् ।
छादयन्निषुजालेन महता मोहयन्निव ॥४४॥
44. tataḥ kirīṭī sahasā droṇānīkamupādravat ,
chādayanniṣujālena mahatā mohayanniva.
44. tataḥ kirīṭī sahasā droṇa-anīkam upa-ādravat
chādayan iṣu-jālena mahatā mohayan iva
44. tataḥ kirīṭī sahasā mahatā iṣu-jālena
chādayan mohayan iva droṇa-anīkam upādravat
44. Thereupon, Arjuna (kirīṭī) suddenly attacked Droṇa's army, as if bewildering them by covering them with a great net of arrows.
शीघ्रमभ्यस्यतो बाणान्संदधानस्य चानिशम् ।
नान्तरं ददृशे कश्चित्कौन्तेयस्य यशस्विनः ॥४५॥
45. śīghramabhyasyato bāṇānsaṁdadhānasya cāniśam ,
nāntaraṁ dadṛśe kaścitkaunteyasya yaśasvinaḥ.
45. śīghram abhyasyataḥ bāṇān saṃdadhanasya ca aniśam
na antaram dadṛśe kaścit kaunteyasya yaśasvinaḥ
45. kaścit yaśasvinaḥ kaunteyasya śīghram aniśam bāṇān
abhyasyataḥ ca saṃdadhanasya antaram na dadṛśe
45. No one perceived any interval in the illustrious son of Kuntī (kaunteya) as he incessantly and swiftly discharged and strung his arrows.
न दिशो नान्तरिक्षं च न द्यौर्नैव च मेदिनी ।
अदृश्यत महाराज बाणभूतमिवाभवत् ॥४६॥
46. na diśo nāntarikṣaṁ ca na dyaurnaiva ca medinī ,
adṛśyata mahārāja bāṇabhūtamivābhavat.
46. na diśaḥ na antarikṣam ca na dyauḥ na eva ca
medinī | adṛśyata mahārāja bāṇabhūtam iva abhavat
46. mahārāja diśaḥ na ca antarikṣam na dyauḥ na ca
medinī na eva adṛśyata iva bāṇabhūtam abhavat
46. O great king, neither the directions, nor the atmosphere, nor the sky, nor even the earth could be seen. Everything seemed to have turned into arrows.
नादृश्यत तदा राजंस्तत्र किंचन संयुगे ।
बाणान्धकारे महति कृते गाण्डीवधन्वना ॥४७॥
47. nādṛśyata tadā rājaṁstatra kiṁcana saṁyuge ,
bāṇāndhakāre mahati kṛte gāṇḍīvadhanvanā.
47. na adṛśyata tadā rājan tatra kiṃcana saṃyuge
| bāṇāndhakāre mahati kṛte gāṇḍīvadhanvanā
47. rājan tadā tatra saṃyuge kiṃcana na adṛśyata
mahati bāṇāndhakāre gāṇḍīvadhanvanā kṛte
47. O King, at that time in the battle, nothing whatsoever could be seen, because a great darkness of arrows had been created by the wielder of the Gāṇḍīva bow (Arjuna).
सूर्ये चास्तमनुप्राप्ते रजसा चाभिसंवृते ।
नाज्ञायत तदा शत्रुर्न सुहृन्न च किंचन ॥४८॥
48. sūrye cāstamanuprāpte rajasā cābhisaṁvṛte ,
nājñāyata tadā śatrurna suhṛnna ca kiṁcana.
48. sūrye ca astam anuprāpte rajasā ca abhisaṃvṛte
| na ajñāyata tadā śatruḥ na suhṛt na ca kiṃcana
48. sūrye ca astam anuprāpte rajasā ca abhisaṃvṛte
tadā śatruḥ na suhṛt na ca kiṃcana na ajñāyata
48. And with the sun having set, and the area enveloped in dust, then neither enemy nor friend nor anything else could be recognized.
ततोऽवहारं चक्रुस्ते द्रोणदुर्योधनादयः ।
तान्विदित्वा भृशं त्रस्तानयुद्धमनसः परान् ॥४९॥
49. tato'vahāraṁ cakruste droṇaduryodhanādayaḥ ,
tānviditvā bhṛśaṁ trastānayuddhamanasaḥ parān.
49. tataḥ avahāram cakruḥ te droṇaduryodhanādayaḥ |
tān viditvā bhṛśam trastān ayuddhamanasaḥ parān
49. tataḥ te droṇaduryodhanādayaḥ tān parān bhṛśam
trastān ayuddhamanasaḥ viditvā avahāram cakruḥ
49. Thereupon, Droṇa, Duryodhana, and others initiated a retreat, having realized that their own forces were greatly terrified and disinclined to battle.
स्वान्यनीकानि बीभत्सुः शनकैरवहारयत् ।
ततोऽभितुष्टुवुः पार्थं प्रहृष्टाः पाण्डुसृञ्जयाः ।
पाञ्चालाश्च मनोज्ञाभिर्वाग्भिः सूर्यमिवर्षयः ॥५०॥
50. svānyanīkāni bībhatsuḥ śanakairavahārayat ,
tato'bhituṣṭuvuḥ pārthaṁ prahṛṣṭāḥ pāṇḍusṛñjayāḥ ,
pāñcālāśca manojñābhirvāgbhiḥ sūryamivarṣayaḥ.
50. svāni anīkāni bībhatsuḥ śanakaiḥ
avahārayat tataḥ abhitustuvuḥ pārtham
prahr̥ṣṭāḥ pāṇḍusṛñjayāḥ pāñcālāḥ ca
manojñābhiḥ vāgbhiḥ sūryam iva r̥ṣayaḥ
50. bībhatsuḥ svāni anīkāni śanakaiḥ
avahārayat tataḥ prahr̥ṣṭāḥ pāṇḍusṛñjayāḥ
pāñcālāḥ ca r̥ṣayaḥ sūryam iva
manojñābhiḥ vāgbhiḥ pārtham abhitustuvuḥ
50. The one who abhors evil (Arjuna) slowly led his own troops away. Then, the delighted Pāṇḍavas and Sṛñjayas, along with the Pāñcālas, praised Arjuna with pleasing words, just as seers (r̥ṣayaḥ) praise the sun.
एवं स्वशिबिरं प्रायाज्जित्वा शत्रून्धनंजयः ।
पृष्ठतः सर्वसैन्यानां मुदितो वै सकेशवः ॥५१॥
51. evaṁ svaśibiraṁ prāyājjitvā śatrūndhanaṁjayaḥ ,
pṛṣṭhataḥ sarvasainyānāṁ mudito vai sakeśavaḥ.
51. evam svaśibiram prāyāt jitvā śatrūn dhanañjayaḥ
pr̥ṣṭhataḥ sarvasainyānām muditaḥ vai sakeśavaḥ
51. evam dhanañjayaḥ śatrūn jitvā muditaḥ sakeśavaḥ
sarvasainyānām pr̥ṣṭhataḥ svaśibiram vai prāyāt
51. Thus, Dhanañjaya (Arjuna), having conquered the enemies, joyfully went to his own camp with Keśava (Kṛṣṇa), following behind all the armies.
मसारगल्वर्कसुवर्णरूप्यैर्वज्रप्रवालस्फटिकैश्च मुख्यैः ।
चित्रे रथे पाण्डुसुतो बभासे नक्षत्रचित्रे वियतीव चन्द्रः ॥५२॥
52. masāragalvarkasuvarṇarūpyai;rvajrapravālasphaṭikaiśca mukhyaiḥ ,
citre rathe pāṇḍusuto babhāse; nakṣatracitre viyatīva candraḥ.
52. masāragalvarka suvarṇa rūpyaiḥ
vajra pravāla sphaṭikaiḥ ca mukhyaiḥ
citre rathe pāṇḍusutaḥ babhāse
nakṣatracitre viyati iva candraḥ
52. masāragalvarka suvarṇa rūpyaiḥ
vajra pravāla sphaṭikaiḥ ca mukhyaiḥ
citre rathe nakṣatracitre
viyati candraḥ iva pāṇḍusutaḥ babhāse
52. On his variegated chariot, adorned with principal gems like cat's eye, gold, silver, diamonds, corals, and crystal, the son of Pāṇḍu (Arjuna) shone like the moon in a star-studded sky.