Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-1, chapter-126

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
दत्तेऽवकाशे पुरुषैर्विस्मयोत्फुल्ललोचनैः ।
विवेश रङ्गं विस्तीर्णं कर्णः परपुरंजयः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
datte'vakāśe puruṣairvismayotphullalocanaiḥ ,
viveśa raṅgaṁ vistīrṇaṁ karṇaḥ parapuraṁjayaḥ.
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca datte avakāśe puruṣaiḥ vismayotphullalocanaiḥ
viveśa raṅgam vistīrṇam karṇaḥ parapuraṃjayaḥ
1. Vaiśampāyana said: As men with eyes wide open in wonder made way, Karṇa, the conqueror of enemy cities, entered the spacious arena.
सहजं कवचं बिभ्रत्कुण्डलोद्द्योतिताननः ।
सधनुर्बद्धनिस्त्रिंशः पादचारीव पर्वतः ॥२॥
2. sahajaṁ kavacaṁ bibhratkuṇḍaloddyotitānanaḥ ,
sadhanurbaddhanistriṁśaḥ pādacārīva parvataḥ.
2. sahajam kavacam bibhrat kuṇḍaloddyotitānanaḥ
sadhanurbaddhanistriṃśaḥ pādacārī iva parvataḥ
2. Bearing his innate armor (kavaca), with his face radiant from his earrings, and equipped with his bow and fastened sword, he appeared like a walking mountain.
कन्यागर्भः पृथुयशाः पृथायाः पृथुलोचनः ।
तीक्ष्णांशोर्भास्करस्यांशः कर्णोऽरिगणसूदनः ॥३॥
3. kanyāgarbhaḥ pṛthuyaśāḥ pṛthāyāḥ pṛthulocanaḥ ,
tīkṣṇāṁśorbhāskarasyāṁśaḥ karṇo'rigaṇasūdanaḥ.
3. kanyāgarbhaḥ pṛthuyaśāḥ pṛthāyāḥ pṛthulocanaḥ
tīkṣṇāṃśoḥ bhāskarasya aṃśaḥ karṇaḥ arigaṇasūdanaḥ
3. Karṇa, the wide-eyed son born of the maiden Pṛthā, of great renown, an emanation of the sharp-rayed sun (bhāskara), and the destroyer of enemy hosts.
सिंहर्षभगजेन्द्राणां तुल्यवीर्यपराक्रमः ।
दीप्तिकान्तिद्युतिगुणैः सूर्येन्दुज्वलनोपमः ॥४॥
4. siṁharṣabhagajendrāṇāṁ tulyavīryaparākramaḥ ,
dīptikāntidyutiguṇaiḥ sūryendujvalanopamaḥ.
4. siṃharṣabhagajendrāṇām tulyavīryaparākramaḥ
dīptikāntidyutiguṇaiḥ sūryendujvalanopamaḥ
4. His valor and prowess were equal to those of lions, magnificent bulls, and lordly elephants. With qualities of radiance, beauty, and splendor, he was comparable to the sun, moon, and blazing fire.
प्रांशुः कनकतालाभः सिंहसंहननो युवा ।
असंख्येयगुणः श्रीमान्भास्करस्यात्मसंभवः ॥५॥
5. prāṁśuḥ kanakatālābhaḥ siṁhasaṁhanano yuvā ,
asaṁkhyeyaguṇaḥ śrīmānbhāskarasyātmasaṁbhavaḥ.
5. prāṃśuḥ kanakatālābhaḥ siṃhasaṃhananaḥ yuvā
asaṃkhyeyaguṇaḥ śrīmān bhāskarasya ātmasaṃbhavaḥ
5. He was tall, his body possessing a golden hue like a palm tree, with a lion-like physique, and youthful. Endowed with innumerable virtues and glory, he was the son (ātman-saṃbhava) of the sun (bhāskara).
स निरीक्ष्य महाबाहुः सर्वतो रङ्गमण्डलम् ।
प्रणामं द्रोणकृपयोर्नात्यादृतमिवाकरोत् ॥६॥
6. sa nirīkṣya mahābāhuḥ sarvato raṅgamaṇḍalam ,
praṇāmaṁ droṇakṛpayornātyādṛtamivākarot.
6. saḥ nirīkṣya mahābāhuḥ sarvataḥ raṅgamaṇḍalam
praṇāmam droṇakṛpayoḥ na atyādṛtam iva akarot
6. That great-armed man, after observing the entire arena from all sides, offered a salutation to Drona and Kripa, but he performed it as if without great reverence.
स सामाजजनः सर्वो निश्चलः स्थिरलोचनः ।
कोऽयमित्यागतक्षोभः कौतूहलपरोऽभवत् ॥७॥
7. sa sāmājajanaḥ sarvo niścalaḥ sthiralocanaḥ ,
ko'yamityāgatakṣobhaḥ kautūhalaparo'bhavat.
7. saḥ sāmājajanaḥ sarvaḥ niścalaḥ sthiralocanaḥ
kaḥ ayam iti āgatakṣobhaḥ kautūhalaparaḥ abhavat
7. That entire assembly of people, motionless and with unmoving eyes, became agitated, thinking, "Who is this?", and were filled with great curiosity.
सोऽब्रवीन्मेघधीरेण स्वरेण वदतां वरः ।
भ्राता भ्रातरमज्ञातं सावित्रः पाकशासनिम् ॥८॥
8. so'bravīnmeghadhīreṇa svareṇa vadatāṁ varaḥ ,
bhrātā bhrātaramajñātaṁ sāvitraḥ pākaśāsanim.
8. saḥ abravīt meghadhīreṇa svareṇa vadatām varaḥ
bhrātā bhrātaram ajñātam sāvitraḥ pākaśāsinim
8. That best among speakers, with a voice deep like a thundercloud, spoke. The son of Savitri (sāvitra) addressed his unknown brother, the son of Pakaśāsana (pākaśāsani).
पार्थ यत्ते कृतं कर्म विशेषवदहं ततः ।
करिष्ये पश्यतां नॄणां मात्मना विस्मयं गमः ॥९॥
9. pārtha yatte kṛtaṁ karma viśeṣavadahaṁ tataḥ ,
kariṣye paśyatāṁ nṝṇāṁ mātmanā vismayaṁ gamaḥ.
9. pārtha yat te kṛtam karma viśeṣavat aham tataḥ
kariṣye paśyatām nṝṇām mā ātmanā vismayam gamaḥ
9. O Arjuna, I shall perform an action (karma) more remarkable than whatever excellent deed you have accomplished, in the sight of all people. Do not yourself feel astonishment (vismaya) in your mind (ātmanā).
असमाप्ते ततस्तस्य वचने वदतां वर ।
यन्त्रोत्क्षिप्त इव क्षिप्रमुत्तस्थौ सर्वतो जनः ॥१०॥
10. asamāpte tatastasya vacane vadatāṁ vara ,
yantrotkṣipta iva kṣipramuttasthau sarvato janaḥ.
10. asamāpte tataḥ tasya vacane vadatām vara
yantrotkṣiptaḥ iva kṣipram uttasthau sarvataḥ janaḥ
10. O best of speakers, even before his words were finished, the crowd everywhere quickly rose up as if thrown into the air by a machine.
प्रीतिश्च पुरुषव्याघ्र दुर्योधनमथास्पृशत् ।
ह्रीश्च क्रोधश्च बीभत्सुं क्षणेनान्वविशच्च ह ॥११॥
11. prītiśca puruṣavyāghra duryodhanamathāspṛśat ,
hrīśca krodhaśca bībhatsuṁ kṣaṇenānvaviśacca ha.
11. prītiḥ ca puruṣavyāghra duryodhanam atha aspṛśat
hrīḥ ca krodhaḥ ca bībhatsum kṣaṇena anvaviśat ca ha
11. O tiger among men, then joy (prīti) seized Duryodhana, and simultaneously, shame (hrī) and anger (krodha) instantly entered Arjuna (Bībhatsu).
ततो द्रोणाभ्यनुज्ञातः कर्णः प्रियरणः सदा ।
यत्कृतं तत्र पार्थेन तच्चकार महाबलः ॥१२॥
12. tato droṇābhyanujñātaḥ karṇaḥ priyaraṇaḥ sadā ,
yatkṛtaṁ tatra pārthena taccakāra mahābalaḥ.
12. tataḥ droṇābhyanujñātaḥ karṇaḥ priyaraṇaḥ sadā
yat kṛtam tatra pārthena tat cakāra mahābalaḥ
12. Then, the mighty Karṇa, who was always fond of battle and had been permitted by Droṇa, performed exactly what Arjuna (Pārtha) had done there.
अथ दुर्योधनस्तत्र भ्रातृभिः सह भारत ।
कर्णं परिष्वज्य मुदा ततो वचनमब्रवीत् ॥१३॥
13. atha duryodhanastatra bhrātṛbhiḥ saha bhārata ,
karṇaṁ pariṣvajya mudā tato vacanamabravīt.
13. atha duryodhanaḥ tatra bhrātṛbhiḥ saha bhārata
karṇam pariṣvajya mudā tataḥ vacanam abravīt
13. Then, O Bhārata, Duryodhana, accompanied by his brothers, joyfully embraced Karṇa there and spoke these words.
स्वागतं ते महाबाहो दिष्ट्या प्राप्तोऽसि मानद ।
अहं च कुरुराज्यं च यथेष्टमुपभुज्यताम् ॥१४॥
14. svāgataṁ te mahābāho diṣṭyā prāpto'si mānada ,
ahaṁ ca kururājyaṁ ca yatheṣṭamupabhujyatām.
14. svāgatam te mahābāho diṣṭyā prāptaḥ asi mānada
aham ca kururājyam ca yatheṣṭam upabhujyatām
14. Welcome to you, O mighty-armed one! Fortunately, you have arrived, O giver of honor. Both I and the Kuru kingdom are at your disposal to be enjoyed as you wish.
कर्ण उवाच ।
कृतं सर्वेण मेऽन्येन सखित्वं च त्वया वृणे ।
द्वन्द्वयुद्धं च पार्थेन कर्तुमिच्छामि भारत ॥१५॥
15. karṇa uvāca ,
kṛtaṁ sarveṇa me'nyena sakhitvaṁ ca tvayā vṛṇe ,
dvandvayuddhaṁ ca pārthena kartumicchāmi bhārata.
15. karṇaḥ uvāca kṛtam sarveṇa me anyena sakhitvam ca tvayā
vṛṇe dvandvayuddham ca pārthena kartum icchāmi bhārata
15. Karṇa said: I have renounced all else; I choose friendship (sakhyam) with you. And, O Bhārata, I desire to fight a duel (dvandvayuddham) with Pārtha.
दुर्योधन उवाच ।
भुङ्क्ष्व भोगान्मया सार्धं बन्धूनां प्रियकृद्भव ।
दुर्हृदां कुरु सर्वेषां मूर्ध्नि पादमरिंदम ॥१६॥
16. duryodhana uvāca ,
bhuṅkṣva bhogānmayā sārdhaṁ bandhūnāṁ priyakṛdbhava ,
durhṛdāṁ kuru sarveṣāṁ mūrdhni pādamariṁdama.
16. duryodhanaḥ uvāca bhuṅkṣva bhogān mayā sārdham bandhūnām
priyakṛt bhava durhṛdām kuru sarveṣām mūrdhni pādam arindama
16. Duryodhana said: Enjoy these pleasures with me, and be dear to your kinsmen. O subduer of enemies, place your foot on the heads of all your adversaries.
वैशंपायन उवाच ।
ततः क्षिप्तमिवात्मानं मत्वा पार्थोऽभ्यभाषत ।
कर्णं भ्रातृसमूहस्य मध्येऽचलमिव स्थितम् ॥१७॥
17. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tataḥ kṣiptamivātmānaṁ matvā pārtho'bhyabhāṣata ,
karṇaṁ bhrātṛsamūhasya madhye'calamiva sthitam.
17. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca tataḥ kṣiptam
iva ātmānam matvā pārthaḥ
abhyabhāṣata karṇam bhrātṛsamūhasya
madhye acalam iva sthitam
17. Vaiśampāyana said: Then Pārtha, feeling as if he himself had been insulted, addressed Karṇa, who stood unmoving (acala) amidst the assembly of brothers.
अनाहूतोपसृप्तानामनाहूतोपजल्पिनाम् ।
ये लोकास्तान्हतः कर्ण मया त्वं प्रतिपत्स्यसे ॥१८॥
18. anāhūtopasṛptānāmanāhūtopajalpinām ,
ye lokāstānhataḥ karṇa mayā tvaṁ pratipatsyase.
18. anāhūtopasṛptānām anāhūtopajalpīnām ye lokāḥ
tān hataḥ karṇa mayā tvam pratipatsyase
18. O Karṇa, you will attain those undesirable realms (lokas) reserved for those who approach uninvited and speak without being asked, after you are killed by me.
कर्ण उवाच ।
रङ्गोऽयं सर्वसामान्यः किमत्र तव फल्गुन ।
वीर्यश्रेष्ठाश्च राजन्या बलं धर्मोऽनुवर्तते ॥१९॥
19. karṇa uvāca ,
raṅgo'yaṁ sarvasāmānyaḥ kimatra tava phalguna ,
vīryaśreṣṭhāśca rājanyā balaṁ dharmo'nuvartate.
19. karṇaḥ uvāca raṅgaḥ ayam sarvasāmānyaḥ kim atra tava
phālguna vīryaśreṣṭhāḥ ca rājanyāḥ balam dharmaḥ anuvartate
19. Karṇa said, "This arena is common to all; what is your concern here, Arjuna (Phālguna)? Kṣatriyas are superior in valor, and power (bala) is indeed aligned with natural law (dharma)."
किं क्षेपैर्दुर्बलाश्वासैः शरैः कथय भारत ।
गुरोः समक्षं यावत्ते हराम्यद्य शिरः शरैः ॥२०॥
20. kiṁ kṣepairdurbalāśvāsaiḥ śaraiḥ kathaya bhārata ,
guroḥ samakṣaṁ yāvatte harāmyadya śiraḥ śaraiḥ.
20. kim kṣepaiḥ durbalāśvāsaiḥ śaraiḥ kathaya bhārata
guroḥ samakṣam yāvat te harāmi adya śiraḥ śaraiḥ
20. What is the point of these weak taunts and arrows, O Arjuna (Bhārata)? Tell me, for today, right before your guru's eyes, I will sever your head with my arrows.
वैशंपायन उवाच ।
ततो द्रोणाभ्यनुज्ञातः पार्थः परपुरंजयः ।
भ्रातृभिस्त्वरयाश्लिष्टो रणायोपजगाम तम् ॥२१॥
21. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tato droṇābhyanujñātaḥ pārthaḥ parapuraṁjayaḥ ,
bhrātṛbhistvarayāśliṣṭo raṇāyopajagāma tam.
21. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca tataḥ droṇābhyanujñātaḥ pārthaḥ
parapurajayaḥ bhrātṛbhiḥ tvarayā āśliṣṭaḥ raṇāya upajagāma tam
21. Vaiśaṃpāyana said, "Then Pārtha (Arjuna), who was a conqueror of enemy cities, having been given permission by Droṇa, was quickly embraced by his brothers and proceeded towards him (Karṇa) for battle."
ततो दुर्योधनेनापि सभ्रात्रा समरोद्यतः ।
परिष्वक्तः स्थितः कर्णः प्रगृह्य सशरं धनुः ॥२२॥
22. tato duryodhanenāpi sabhrātrā samarodyataḥ ,
pariṣvaktaḥ sthitaḥ karṇaḥ pragṛhya saśaraṁ dhanuḥ.
22. tataḥ duryodhanena api sabhrātrā samaraudyataḥ
pariṣvaktaḥ sthitaḥ karṇaḥ pragṛhya saśaram dhanuḥ
22. Then Karṇa, ready for battle, was embraced by Duryodhana accompanied by his brothers, and stood, holding his bow with an arrow.
ततः सविद्युत्स्तनितैः सेन्द्रायुधपुरोजवैः ।
आवृतं गगनं मेघैर्बलाकापङ्क्तिहासिभिः ॥२३॥
23. tataḥ savidyutstanitaiḥ sendrāyudhapurojavaiḥ ,
āvṛtaṁ gaganaṁ meghairbalākāpaṅktihāsibhiḥ.
23. tataḥ savidyutstanitaiḥ seindrāyudhapurōjavaiḥ
āvṛtam gaganam meghaiḥ balākāpaṅktihāsibhiḥ
23. Then the sky became covered by clouds, which were accompanied by lightning and thunder, swiftly appearing rainbows, and shining brightly with lines of cranes.
ततः स्नेहाद्धरिहयं दृष्ट्वा रङ्गावलोकिनम् ।
भास्करोऽप्यनयन्नाशं समीपोपगतान्घनान् ॥२४॥
24. tataḥ snehāddharihayaṁ dṛṣṭvā raṅgāvalokinam ,
bhāskaro'pyanayannāśaṁ samīpopagatānghanān.
24. tataḥ snehāt harihayaṃ dṛṣṭvā raṅgāvalokinam
bhāskaraḥ api anayat nāśaṃ samīpopagatān ghanān
24. Then, out of affection, having seen Arjuna (whose chariot bears Hari's horses) watching the arena, the sun also dispersed the clouds that had gathered nearby.
मेघच्छायोपगूढस्तु ततोऽदृश्यत पाण्डवः ।
सूर्यातपपरिक्षिप्तः कर्णोऽपि समदृश्यत ॥२५॥
25. meghacchāyopagūḍhastu tato'dṛśyata pāṇḍavaḥ ,
sūryātapaparikṣiptaḥ karṇo'pi samadṛśyata.
25. meghacchāyopagūḍhaḥ tu tataḥ adṛśyata pāṇḍavaḥ
sūryātapaparikṣiptaḥ karṇaḥ api samadṛśyata
25. Then, Arjuna, the son of Pandu, became visible, shrouded by the cloud's shadow. Karna, on the other hand, was also seen, enveloped by the sun's intense heat.
धार्तराष्ट्रा यतः कर्णस्तस्मिन्देशे व्यवस्थिताः ।
भारद्वाजः कृपो भीष्मो यतः पार्थस्ततोऽभवन् ॥२६॥
26. dhārtarāṣṭrā yataḥ karṇastasmindeśe vyavasthitāḥ ,
bhāradvājaḥ kṛpo bhīṣmo yataḥ pārthastato'bhavan.
26. dhārtarāṣṭrāḥ yataḥ karṇaḥ tasmin deśe vyavasthitāḥ
bhāradvājaḥ kṛpaḥ bhīṣmaḥ yataḥ pārthaḥ tataḥ abhavan
26. The sons of Dhritarashtra were positioned where Karna was. Drona, Kripa, and Bhishma were present where Arjuna (Partha) was.
द्विधा रङ्गः समभवत्स्त्रीणां द्वैधमजायत ।
कुन्तिभोजसुता मोहं विज्ञातार्था जगाम ह ॥२७॥
27. dvidhā raṅgaḥ samabhavatstrīṇāṁ dvaidhamajāyata ,
kuntibhojasutā mohaṁ vijñātārthā jagāma ha.
27. dvidhā raṅgaḥ samabhavat strīṇāṃ dvaidhaṃ ajāyata
kuntibhojasutā mohaṃ vijñātārthā jagāma ha
27. The arena was divided into two sections, and a split occurred among the women. Kunti, the daughter of Kuntibhoja, having understood the meaning of it all, indeed fell into a state of confusion.
तां तथा मोहसंपन्नां विदुरः सर्वधर्मवित् ।
कुन्तीमाश्वासयामास प्रोक्ष्याद्भिश्चन्दनोक्षितैः ॥२८॥
28. tāṁ tathā mohasaṁpannāṁ viduraḥ sarvadharmavit ,
kuntīmāśvāsayāmāsa prokṣyādbhiścandanokṣitaiḥ.
28. tāṃ tathā mohasaṃpannāṃ viduraḥ sarvadharmavit
kuntīṃ āśvāsayāmāsa prokṣya adbhiḥ candanokṣitaiḥ
28. Vidura, the knower of all (natural) law (dharma), comforted Kunti, who was in such a state of confusion, by sprinkling her with water consecrated with sandalwood.
ततः प्रत्यागतप्राणा तावुभावपि दंशितौ ।
पुत्रौ दृष्ट्वा सुसंतप्ता नान्वपद्यत किंचन ॥२९॥
29. tataḥ pratyāgataprāṇā tāvubhāvapi daṁśitau ,
putrau dṛṣṭvā susaṁtaptā nānvapadyata kiṁcana.
29. tataḥ pratyāgataprāṇā tāu ubhāu api daṃśitau
putrau dṛṣṭvā susaṃtaptā na anvapadyata kiṃcana
29. Then, with her consciousness restored, seeing both her sons in armor, she became deeply distressed and could not comprehend anything.
तावुद्यतमहाचापौ कृपः शारद्वतोऽब्रवीत् ।
द्वन्द्वयुद्धसमाचारे कुशलः सर्वधर्मवित् ॥३०॥
30. tāvudyatamahācāpau kṛpaḥ śāradvato'bravīt ,
dvandvayuddhasamācāre kuśalaḥ sarvadharmavit.
30. tāu udyatamahācāpau kṛpaḥ śāradvataḥ abravīt
dvandvayuddhasamācāre kuśalaḥ sarvadharmavit
30. Kṛpa, the son of Śaradvan (Śāradvata), an expert in the conduct of single combat and a knower of all principles of righteous conduct (dharma), spoke to those two who had raised their mighty bows.
अयं पृथायास्तनयः कनीयान्पाण्डुनन्दनः ।
कौरवो भवता सार्धं द्वन्द्वयुद्धं करिष्यति ॥३१॥
31. ayaṁ pṛthāyāstanayaḥ kanīyānpāṇḍunandanaḥ ,
kauravo bhavatā sārdhaṁ dvandvayuddhaṁ kariṣyati.
31. ayaṃ pṛthāyāḥ tanayaḥ kanīyān pāṇḍunandanaḥ
kauravaḥ bhavatā sārdhaṃ dvandvayuddhaṃ kariṣyati
31. This son of Pṛthā, the younger son of Pāṇḍu, this descendant of Kuru, will engage in single combat with you.
त्वमप्येवं महाबाहो मातरं पितरं कुलम् ।
कथयस्व नरेन्द्राणां येषां त्वं कुलवर्धनः ।
ततो विदित्वा पार्थस्त्वां प्रतियोत्स्यति वा न वा ॥३२॥
32. tvamapyevaṁ mahābāho mātaraṁ pitaraṁ kulam ,
kathayasva narendrāṇāṁ yeṣāṁ tvaṁ kulavardhanaḥ ,
tato viditvā pārthastvāṁ pratiyotsyati vā na vā.
32. tvaṃ api evaṃ mahābāho mātaraṃ pitaraṃ
kulam kathayasva narendrāṇāṃ
yeṣāṃ tvaṃ kulavardhanaḥ tataḥ viditvā
pārthaḥ tvāṃ pratiyotsyati vā na vā
32. O mighty-armed one, you also should declare your mother, father, and lineage, and the kings whose lineage you enhance. Then, having known this, Pārtha will decide whether or not to fight you.
एवमुक्तस्य कर्णस्य व्रीडावनतमाननम् ।
बभौ वर्षाम्बुभिः क्लिन्नं पद्ममागलितं यथा ॥३३॥
33. evamuktasya karṇasya vrīḍāvanatamānanam ,
babhau varṣāmbubhiḥ klinnaṁ padmamāgalitaṁ yathā.
33. evam uktasya karṇasya vrīḍāvanataṃ ānanam babhau
varṣāmbubhiḥ klinnaṃ padmaṃ āgalitaṃ yathā
33. Karṇa's face, thus addressed, bowed down with shame, appeared like a lotus moistened and drooping from rainwater.
दुर्योधन उवाच ।
आचार्य त्रिविधा योनी राज्ञां शास्त्रविनिश्चये ।
तत्कुलीनश्च शूरश्च सेनां यश्च प्रकर्षति ॥३४॥
34. duryodhana uvāca ,
ācārya trividhā yonī rājñāṁ śāstraviniścaye ,
tatkulīnaśca śūraśca senāṁ yaśca prakarṣati.
34. Duryodhanaḥ uvāca ācārya trividhā yoniḥ rājñām
śāstraviniścaye tatkulīnaḥ ca śūraḥ ca senām yaḥ ca prakarṣati
34. Duryodhana said: 'O preceptor, according to scriptural determination, there are three criteria for kings: they must be of noble lineage, brave, and capable of leading an army.'
यद्ययं फल्गुनो युद्धे नाराज्ञा योद्धुमिच्छति ।
तस्मादेषोऽङ्गविषये मया राज्येऽभिषिच्यते ॥३५॥
35. yadyayaṁ phalguno yuddhe nārājñā yoddhumicchati ,
tasmādeṣo'ṅgaviṣaye mayā rājye'bhiṣicyate.
35. yadi ayam Phālgunaḥ yuddhe na arājñā yoddhum icchati
tasmāt eṣaḥ aṅgaviṣaye mayā rājye abhiṣicyate
35. If this Arjuna (Phalguna) does not wish to fight in battle with someone who is not a king, then I will consecrate him (Karṇa) as king in the Anga region.
वैशंपायन उवाच ।
ततस्तस्मिन्क्षणे कर्णः सलाजकुसुमैर्घटैः ।
काञ्चनैः काञ्चने पीठे मन्त्रविद्भिर्महारथः ।
अभिषिक्तोऽङ्गराज्ये स श्रिया युक्तो महाबलः ॥३६॥
36. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tatastasminkṣaṇe karṇaḥ salājakusumairghaṭaiḥ ,
kāñcanaiḥ kāñcane pīṭhe mantravidbhirmahārathaḥ ,
abhiṣikto'ṅgarājye sa śriyā yukto mahābalaḥ.
36. Vaiśaṃpāyanaḥ uvāca tataḥ tasmin kṣaṇe
Karṇaḥ sa-lāja-kusumaiḥ ghaṭaiḥ kāñcanaiḥ
kāñcane pīṭhe mantravidbhiḥ mahārathaḥ
abhiṣiktaḥ aṅgarājye saḥ śriyā yuktaḥ mahābalaḥ
36. Vaiśaṃpāyana said: Then, at that very moment, Karṇa, the great warrior (mahāratha), was consecrated in the Anga kingdom on a golden seat by priests (mantravidbhiḥ) who knew the sacred incantations, using golden pitchers filled with parched rice and flowers. He, mighty and endowed with splendor, was thus installed.
सच्छत्रवालव्यजनो जयशब्दान्तरेण च ।
उवाच कौरवं राजा राजानं तं वृषस्तदा ॥३७॥
37. sacchatravālavyajano jayaśabdāntareṇa ca ,
uvāca kauravaṁ rājā rājānaṁ taṁ vṛṣastadā.
37. sacchattravālavyajanaḥ jayaśabdāntareṇa ca
uvāca kauravam rājā rājānam tam vṛṣaḥ tadā
37. Then, amidst shouts of victory, King Karṇa (Vṛṣa), who was attended by a parasol and fly-whisks, spoke to that Kaurava king (Duryodhana).
अस्य राज्यप्रदानस्य सदृशं किं ददानि ते ।
प्रब्रूहि राजशार्दूल कर्ता ह्यस्मि तथा नृप ।
अत्यन्तं सख्यमिच्छामीत्याह तं स सुयोधनः ॥३८॥
38. asya rājyapradānasya sadṛśaṁ kiṁ dadāni te ,
prabrūhi rājaśārdūla kartā hyasmi tathā nṛpa ,
atyantaṁ sakhyamicchāmītyāha taṁ sa suyodhanaḥ.
38. asya rājyapradānasya sadṛśam kim
dadāni te prabrūhi rājaśārdūla kartā
hi asmi tathā nṛpa atyantam sakhyam
icchāmi iti āha tam saḥ Suyodhanaḥ
38. Karṇa said: 'What equivalent can I give you for this bestowal of a kingdom? Tell me, O tiger among kings (rājaśārdūla), for I am certainly ready to act accordingly, O king!' To him, that Suyodhana (Duryodhana) then said: 'I desire your ultimate friendship.'
एवमुक्तस्ततः कर्णस्तथेति प्रत्यभाषत ।
हर्षाच्चोभौ समाश्लिष्य परां मुदमवापतुः ॥३९॥
39. evamuktastataḥ karṇastatheti pratyabhāṣata ,
harṣāccobhau samāśliṣya parāṁ mudamavāpatuḥ.
39. evam uktaḥ tataḥ karṇaḥ tathā iti pratyabhāṣata
harṣāt ca ubhau samāśliṣya parām mudam avāpatuḥ
39. Addressed in this manner, Karna then replied, "So be it!" And both, embracing each other with joy, attained supreme delight.