Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-329

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
which language(s) would you like to see in the translations:
अर्जुन उवाच ।
अग्नीषोमौ कथं पूर्वमेकयोनी प्रवर्तितौ ।
एष मे संशयो जातस्तं छिन्धि मधुसूदन ॥१॥
1. arjuna uvāca ,
agnīṣomau kathaṁ pūrvamekayonī pravartitau ,
eṣa me saṁśayo jātastaṁ chindhi madhusūdana.
1. arjunaḥ uvāca | agnīṣomau katham pūrvam ekayoni pravartitau
| eṣaḥ me saṃśayaḥ jātaḥ tam chindhi madhusūdana
1. arjunaḥ uvāca madhusūdana,
pūrvam agnīṣomau katham ekayoni pravartitau? eṣaḥ saṃśayaḥ me jātaḥ,
tam chindhi.
1. Arjuna said: 'How were Agni and Soma originally brought forth from a single source? This doubt has arisen within me, O Madhusūdana; please dispel it.'
श्रीभगवानुवाच ।
हन्त ते वर्तयिष्यामि पुराणं पाण्डुनन्दन ।
आत्मतेजोद्भवं पार्थ शृणुष्वैकमना मम ॥२॥
2. śrībhagavānuvāca ,
hanta te vartayiṣyāmi purāṇaṁ pāṇḍunandana ,
ātmatejodbhavaṁ pārtha śṛṇuṣvaikamanā mama.
2. śrībhagavān uvāca | hanta te vartayiṣyāmi purāṇam
pāṇḍunandana | ātmatejodbhavam pārtha śṛṇuṣva ekamanāḥ mama
2. śrībhagavān uvāca hanta pāṇḍunandana,
te purāṇam vartayiṣyāmi pārtha,
mama ātmatejodbhavam (etat purāṇam) ekamanāḥ śṛṇuṣva.
2. The Blessed Lord said: 'Indeed, I will narrate to you, O son of Pāṇḍu, an ancient tale born from my own splendor (ātman). O Pārtha, listen to it from me with a concentrated mind.'
संप्रक्षालनकालेऽतिक्रान्ते चतुर्थे युगसहस्रान्ते ।
अव्यक्ते सर्वभूतप्रलये स्थावरजङ्गमे ।
ज्योतिर्धरणिवायुरहितेऽन्धे तमसि जलैकार्णवे लोके ।
तम इत्येवाभिभूतेऽसंज्ञकेऽद्वितीये प्रतिष्ठिते ।
नैव रात्र्यां न दिवसे न सति नासति न व्यक्ते नाव्यक्ते व्यवस्थिते ।
एतस्यामवस्थायां नारायणगुणाश्रयादक्षयादजरादनिन्द्रियादग्राह्यादसंभवात्सत्यादहिंस्राल्ललामाद्विविधप्रवृत्तिविशेषात् ।
अक्षयादजरामरादमूर्तितः सर्वव्यापिनः सर्वकर्तुः शाश्वतात्तमसः पुरुषः प्रादुर्भूतो हरिरव्ययः ॥३॥
3. saṁprakṣālanakāle'tikrānte caturthe yugasahasrānte ,
avyakte sarvabhūtapralaye sthāvarajaṅgame ,
jyotirdharaṇivāyurahite'ndhe tamasi jalaikārṇave loke ,
tama ityevābhibhūte'saṁjñake'dvitīye pratiṣṭhite ,
naiva rātryāṁ na divase na sati nāsati na vyakte nāvyakte vyavasthite ,
etasyāmavasthāyāṁ nārāyaṇaguṇāśrayādakṣayādajarādanindriyādagrāhyādasaṁbhavātsatyādahiṁsrāllalāmādvividhapravṛttiviśeṣāt ,
akṣayādajarāmarādamūrtitaḥ sarvavyāpinaḥ sarvakartuḥ śāśvatāttamasaḥ puruṣaḥ prādurbhūto hariravyayaḥ.
3. samprakṣālanakāle atikrānte caturthe yugasahasrānte avyakte sarvabhūtapralaye sthāvarajaṅgame jyotirdharaṇivāyurahite andhe tamasi
jalaikārṇave loke tamaḥ iti eva abhibhūte asaṃjñake advitīye pratiṣṭhite na eva rātryām na divase na sati na asati na vyakte
na avyakte vyavasthite etasyām avasthāyān nārāyaṇaguṇāśrayāt akṣayāt ajarāt anindriyāt agrāhyāt asaṃbhavāt satyāt ahiṃsrāt lallamāt
vividhapravṛttiviśeṣāt akṣayāt ajarāmarāt amūrtitaḥ sarvavyāpinaḥ sarvaktuḥ śāśvatāt tamasaḥ puruṣaḥ prādurbhūtaḥ harir avyayaḥ
3. caturthe yugasahasrānte samprakṣālanakāle atikrānte avyakte sarvabhūtapralaye jyotirdharaṇivāyurahite sthāvarajaṅgame loke andhe
tamasi jalaikārṇave tamaḥ iti eva abhibhūte asaṃjñake advitīye pratiṣṭhite rātryām na eva divase na sati na asati na vyakte na
avyakte vyavasthite etasyām avasthāyām nārāyaṇaguṇāśrayāt akṣayāt ajarāt anindriyāt agrāhyāt asaṃbhavāt satyāt ahiṃsrāt lallamāt
vividhapravṛttiviśeṣāt akṣayāt ajarāmarāt amūrtitaḥ sarvavyāpinaḥ sarvaktuḥ śāśvatāt tamasaḥ avyayaḥ hariḥ puruṣaḥ prādurbhūtaḥ
3. When the time of universal washing (samprakṣālana) has passed at the end of four thousand yugas, during the unmanifest dissolution of all beings, when the world consisting of stationary and moving things is devoid of light, earth, and wind, and is established in blind darkness as a single vast ocean of water, thoroughly overcome by darkness alone, devoid of consciousness, and non-dual, when there is neither night nor day, neither existent nor non-existent, neither manifest nor unmanifest - in this state, from that eternal, unchanging, unmanifest darkness which is the refuge of the qualities of Nārāyaṇa, which is imperishable, ageless, beyond the senses, incomprehensible, unoriginating, true, harmless, pre-eminent, endowed with diverse special activities, imperishable, ageless and immortal, formless, all-pervading, the maker of all, and eternal, the imperishable divine person (puruṣa) Hari manifested.
निदर्शनमपि ह्यत्र भवति ।
नासीदहो न रात्रिरासीत् ।
न सदासीन्नासदासीत् ।
तम एव पुरस्तादभवद्विश्वरूपम् ।
सा विश्वस्य जननीत्येवमस्यार्थोऽनुभाष्यते ॥४॥
4. nidarśanamapi hyatra bhavati ,
nāsīdaho na rātrirāsīt ,
na sadāsīnnāsadāsīt ,
tama eva purastādabhavadviśvarūpam ,
sā viśvasya jananītyevamasyārtho'nubhāṣyate.
4. nidarsanam api hi atra bhavati na āsīt aho
na rātriḥ āsīt na sat āsīt na asat āsīt tamaḥ
eva purastāt abhavat viśvarūpam sā viśvasya
jananī iti evam asya arthaḥ anubhāṣyate
4. atra hi nidarsanam api bhavati ahā na āsīt
rātriḥ na āsīt sat na āsīt asat na āsīt tamaḥ
eva purastāt viśvarūpam abhavat sā viśvasya
jananī iti evam asya arthaḥ anubhāṣyate
4. Here, indeed, there is also an illustration - there was no day, nor was there night; there was no existent, nor was there non-existent. Darkness alone existed beforehand in a universal form. Thus, its meaning is explained accordingly, stating that darkness is the mother of the universe.
तस्येदानीं तमःसंभवस्य पुरुषस्य पद्मयोनेर्ब्रह्मणः प्रादुर्भावे स पुरुषः प्रजाः सिसृक्षमाणो नेत्राभ्यामग्नीषोमौ ससर्ज ।
ततो भूतसर्गे प्रवृत्ते प्रजाक्रमवशाद्ब्रह्मक्षत्रमुपातिष्ठत् ।
यः सोमस्तद्ब्रह्म यद्ब्रह्म ते ब्राह्मणाः ।
योऽग्निस्तत्क्षत्रं क्षत्राद्ब्रह्म बलवत्तरम् ।
कस्मादिति लोकप्रत्यक्षगुणमेतत्तद्यथा ।
ब्राह्मणेभ्यः परं भूतं नोत्पन्नपूर्वम् ।
दीप्यमानेऽग्नौ जुहोतीति कृत्वा ब्रवीमि ।
भूतसर्गः कृतो ब्रह्मणा भूतानि च प्रतिष्ठाप्य त्रैलोक्यं धार्यत इति ॥५॥
5. tasyedānīṁ tamaḥsaṁbhavasya puruṣasya padmayonerbrahmaṇaḥ prādurbhāve sa puruṣaḥ prajāḥ sisṛkṣamāṇo netrābhyāmagnīṣomau sasarja ,
tato bhūtasarge pravṛtte prajākramavaśādbrahmakṣatramupātiṣṭhat ,
yaḥ somastadbrahma yadbrahma te brāhmaṇāḥ ,
yo'gnistatkṣatraṁ kṣatrādbrahma balavattaram ,
kasmāditi lokapratyakṣaguṇametattadyathā ,
brāhmaṇebhyaḥ paraṁ bhūtaṁ notpannapūrvam ,
dīpyamāne'gnau juhotīti kṛtvā bravīmi ,
bhūtasargaḥ kṛto brahmaṇā bhūtāni ca pratiṣṭhāpya trailokyaṁ dhāryata iti.
5. tasya idānīm tamaḥsaṃbhavasya puruṣasya padmayoneḥ brahmaṇaḥ prādurbhāve saḥ puruṣaḥ prajāḥ sisṛkṣamāṇaḥ netrābhyām agnīṣomau
sasarja tataḥ bhūtasarge pravṛtte prajākramavaśāt brahmakṣatram upātiṣṭhat yaḥ somaḥ tat brahma yat brahma te brāhmaṇāḥ
yaḥ agniḥ tat kṣatram kṣatrāt brahma balavattaram ksmāt iti lokapratyakṣaguṇam etat tathā brāhmaṇebhyaḥ param bhūtam na
utpannapūrvam dīpyamāne agnau juhoti iti kṛtvā bravīmi bhūtasargaḥ kṛtaḥ brahmaṇā bhūtāni ca pratiṣṭhāpya trailokyam dhāryate iti
5. tasya idānīm tamaḥsaṃbhavasya padmayoneḥ brahmaṇaḥ puruṣasya prādurbhāve saḥ puruṣaḥ prajāḥ sisṛkṣamāṇaḥ netrābhyām agnīṣomau
sasarja tataḥ bhūtasarge pravṛtte prajākramavaśāt brahmakṣatram upātiṣṭhat yaḥ somaḥ tat brahma yat brahma te brāhmaṇāḥ yaḥ
agniḥ tat kṣatram kṣatrāt brahma balavattaram iti kasmāt lokapratyakṣaguṇam etat tathā brāhmaṇebhyaḥ param bhūtam na
utpannapūrvam dīpyamāne agnau juhoti iti kṛtvā bravīmi brahmaṇā bhūtasargaḥ kṛtaḥ bhūtāni ca pratiṣṭhāpya trailokyam dhāryate iti
5. Upon the manifestation of that primeval person (puruṣa), who emerged from darkness and is known as Brahmā, the lotus-born, that same being, desiring to create progeny, emitted Agni and Soma from his two eyes. Then, when the creation of living beings began, according to the order of succession of creatures, brahmakṣatra arose. What is Soma is brahman, and what is brahman - those are the brahmins. What is Agni is kṣatra, and brahman is stronger than kṣatra. Why is this so? Because this quality is directly observable in the world, and furthermore, no higher being than the brahmins has ever been produced before. Knowing this, and acting on the precept that one makes an offering into a blazing fire, I declare that after Brahmā created the realm of beings and established all creatures, the three worlds are sustained.
मन्त्रवादोऽपि हि भवति ।
त्वमग्ने यज्ञानां होता विश्वेषाम् ।
हितो देवेभिर्मानुषे जने इति ।
निदर्शनं चात्र भवति ।
विश्वेषामग्ने यज्ञानां होतेति ।
हितो देवैर्मानुषैर्जगत इति ।
अग्निर्हि यज्ञानां होता कर्ता ।
स चाग्निर्ब्रह्म ॥६॥
6. mantravādo'pi hi bhavati ,
tvamagne yajñānāṁ hotā viśveṣām ,
hito devebhirmānuṣe jane iti ,
nidarśanaṁ cātra bhavati ,
viśveṣāmagne yajñānāṁ hoteti ,
hito devairmānuṣairjagata iti ,
agnirhi yajñānāṁ hotā kartā ,
sa cāgnirbrahma.
6. mantravādaḥ api hi bhavati tvam agne yajñānām hotā viśveṣām
hitaḥ devebhiḥ mānuṣe jane iti nidarśanam ca atra bhavati
viśveṣām agne yajñānām hotā iti hitaḥ devaiḥ mānuṣaiḥ
jagata iti agniḥ hi yajñānām hotā kartā saḥ ca agniḥ brahma
6. ca api hi mantravādaḥ bhavati tvam agne viśveṣām yajñānām
hotā devebhiḥ mānuṣe jane hitaḥ iti ca atra nidarśanam
bhavati viśveṣām agne yajñānām hotā iti devaiḥ mānuṣaiḥ jagata
hitaḥ iti hi agniḥ yajñānām hotā kartā ca saḥ agniḥ brahma
6. Indeed, there is also this mantra testimony: 'O Agni, you are the hotā priest of all yajñas, established among divine beings and the human race.' And there is this illustration: 'O Agni, hotā of all yajñas, established by the gods and humans in the world.' For Agni is indeed the hotā and the performer of yajñas, and that Agni is brahman.
न ह्यृते मन्त्राद्धवनमस्ति ।
न विना पुरुषं तपः संभवति ।
हविर्मन्त्राणां संपूजा विद्यते देवमनुष्याणामनेन त्वं होतेति नियुक्तः ।
ये च मानुषा होत्राधिकारास्ते च ।
ब्राह्मणस्य हि याजनं विधीयते न क्षत्रवैश्ययोर्द्विजात्योः ।
तस्माद्ब्राह्मणा ह्यग्निभूता यज्ञानुद्वहन्ति ।
यज्ञा देवांस्तर्पयन्ति देवाः पृथिवीं भावयन्ति ॥७॥
7. na hyṛte mantrāddhavanamasti ,
na vinā puruṣaṁ tapaḥ saṁbhavati ,
havirmantrāṇāṁ saṁpūjā vidyate devamanuṣyāṇāmanena tvaṁ hoteti niyuktaḥ ,
ye ca mānuṣā hotrādhikārāste ca ,
brāhmaṇasya hi yājanaṁ vidhīyate na kṣatravaiśyayordvijātyoḥ ,
tasmādbrāhmaṇā hyagnibhūtā yajñānudvahanti ,
yajñā devāṁstarpayanti devāḥ pṛthivīṁ bhāvayanti.
7. na hi ṛte mantrāt havanaṃ asti na vinā puruṣam tapaḥ saṃbhavati haviḥ mantrāṇām saṃpūjā
vidyate devamanuṣyāṇām anena tvam hotā iti niyuktaḥ ye ca mānuṣāḥ hotra adhikārāḥ
te ca brāhmaṇasya hi yājanaṃ vidhīyate na kṣatra vaiśyayoḥ dvijātyoḥ tasmāt brāhmaṇāḥ
hi agnibhūtāḥ yajñān udvahanti yajñāḥ devān tarpayanti devāḥ pṛthivīm bhāvayanti
7. hi mantrāt ṛte havanaṃ na asti puruṣam vinā tapaḥ na saṃbhavati haviḥ mantrāṇām
devamanuṣyāṇām saṃpūjā vidyate anena tvam hotā iti niyuktaḥ ye ca mānuṣāḥ hotra adhikārāḥ
te ca brāhmaṇasya hi yājanaṃ kṣatra vaiśyayoḥ dvijātyoḥ na vidhīyate tasmāt hi
agnibhūtāḥ brāhmaṇāḥ yajñān udvahanti yajñāḥ devān tarpayanti devāḥ pṛthivīm bhāvayanti
7. Indeed, there is no oblation without a mantra. Nor is asceticism (tapas) possible without an individual (puruṣa). Oblations and mantras constitute the worship for gods and humans. By this very principle, you are appointed as a hotṛ priest. And this also applies to those humans who are qualified for the office of hotṛ. Indeed, the performance of Vedic rituals (yajanas) is prescribed for a brahmin, not for kshatriyas or vaishyas, even though they are twice-born. Therefore, brahmins, embodying fire, carry out the Vedic rituals (yajñas). These Vedic rituals (yajñas) satisfy the gods, and the gods sustain the earth.
शतपथे हि ब्राह्मणं भवति ।
अग्नौ समिद्धे स जुहोति यो विद्वान्ब्राह्मणमुखे दानाहुतिं जुहोति ।
एवमप्यग्निभूता ब्राह्मणा विद्वांसोऽग्निं भावयन्ति ।
अग्निर्विष्णुः सर्वभूतान्यनुप्रविश्य प्राणान्धारयति ।
अपि चात्र सनत्कुमारगीताः श्लोका भवन्ति ॥८॥
8. śatapathe hi brāhmaṇaṁ bhavati ,
agnau samiddhe sa juhoti yo vidvānbrāhmaṇamukhe dānāhutiṁ juhoti ,
evamapyagnibhūtā brāhmaṇā vidvāṁso'gniṁ bhāvayanti ,
agnirviṣṇuḥ sarvabhūtānyanupraviśya prāṇāndhārayati ,
api cātra sanatkumāragītāḥ ślokā bhavanti.
8. śatapathe hi brāhmaṇaṃ bhavati agnau samiddhe sa juhoti yaḥ vidvān
brāhmaṇamukhe dānāhutim juhoti evam api agnibhūtāḥ brāhmaṇāḥ
vidvāṃsaḥ agnim bhāvayanti agniḥ viṣṇuḥ sarvabhūtāni anuprāviśya
prāṇān dhārayati api ca atra sanatkumāragītāḥ ślokāḥ bhavanti
8. hi śatapathe brāhmaṇaṃ bhavati agnau samiddhe sa juhoti yaḥ vidvān
brāhmaṇamukhe dānāhutim juhoti evam api agnibhūtāḥ vidvāṃsaḥ
brāhmaṇāḥ agnim bhāvayanti agniḥ viṣṇuḥ sarvabhūtāni anuprāviśya
prāṇān dhārayati api ca atra sanatkumāragītāḥ ślokāḥ bhavanti
8. Indeed, it is stated in the Śatapatha Brāhmaṇa: 'When the fire is kindled, he offers oblations, he who, being learned, offers a gift-oblation (dānāhuti) through the mouth of a brahmin.' In this way, learned brahmins, embodying fire, also sustain the fire (Agni). Agni (fire) is Viṣṇu, who, having entered into all beings, sustains their life-breaths (prāṇas). And here are also verses (ślokas) from the Sanatkumāra Gītā.
विश्वं ब्रह्मासृजत्पूर्वं सर्वादिर्निरवस्करम् ।
ब्रह्मघोषैर्दिवं तिष्ठन्त्यमरा ब्रह्मयोनयः ॥९॥
9. viśvaṁ brahmāsṛjatpūrvaṁ sarvādirniravaskaram ,
brahmaghoṣairdivaṁ tiṣṭhantyamarā brahmayonayaḥ.
9. viśvam brahmā asṛjat pūrvam sarva ādiḥ niravaskaram
brahmaghoṣaiḥ divam tiṣṭhanti amarāḥ brahmayonayaḥ
9. brahmā pūrvam viśvam asṛjat sarvaḥ ādiḥ niravaskaram
brahmaghoṣaiḥ brahmayonayaḥ amarāḥ divam tiṣṭhanti
9. Brahmā first created the universe, which was primordial and free from imperfections. The immortal gods, who are born from Brahmā (brahmayonayas), reside in heaven, sustained by the reverberations of Vedic chants (brahmaghoṣas).
ब्राह्मणानां मतिर्वाक्यं कर्म श्रद्धा तपांसि च ।
धारयन्ति महीं द्यां च शैत्याद्वार्यमृतं यथा ॥१०॥
10. brāhmaṇānāṁ matirvākyaṁ karma śraddhā tapāṁsi ca ,
dhārayanti mahīṁ dyāṁ ca śaityādvāryamṛtaṁ yathā.
10. brāhmaṇānām matiḥ vākyaṃ karma śraddhā tapāṃsi ca
dhārayanti mahīm dyām ca śaityāt vāri amṛtam yathā
10. yathā śaityāt vāri amṛtam brāhmaṇānām matiḥ vākyaṃ
karma śraddhā tapāṃsi ca mahīm dyām ca dhārayanti
10. The intellect, speech, actions (karma), faith (śraddhā), and austerities (tapas) of brahmins sustain both the earth and the sky, just as cool water preserves life (amṛta).
नास्ति सत्यात्परो धर्मो नास्ति मातृसमो गुरुः ।
ब्राह्मणेभ्यः परं नास्ति प्रेत्य चेह च भूतये ॥११॥
11. nāsti satyātparo dharmo nāsti mātṛsamo guruḥ ,
brāhmaṇebhyaḥ paraṁ nāsti pretya ceha ca bhūtaye.
11. na asti satyāt paraḥ dharmaḥ na asti mātṛsamaḥ guruḥ
| brāhmaṇebhyaḥ param na asti pretya ca iha ca bhūtaye
11. satyāt paraḥ dharmaḥ na asti mātṛsamaḥ guruḥ na asti
brāhmaṇebhyaḥ param na asti ca iha ca pretya bhūtaye
11. There is no higher natural law (dharma) than truth; there is no teacher (guru) equal to a mother. There is nothing superior to Brahmins for prosperity and well-being, both in this world and after death.
नैषामुक्षा वर्धते नोत वाहा न गर्गरो मथ्यते संप्रदाने ।
अपध्वस्ता दस्युभूता भवन्ति येषां राष्ट्रे ब्राह्मणा वृत्तिहीनाः ॥१२॥
12. naiṣāmukṣā vardhate nota vāhā; na gargaro mathyate saṁpradāne ,
apadhvastā dasyubhūtā bhavanti; yeṣāṁ rāṣṭre brāhmaṇā vṛttihīnāḥ.
12. na eṣām ukṣā vardhate na uta vāhāḥ
na gargaraḥ mathyate sampradāne
| apadhvastāḥ dasyubhūtāḥ bhavanti
yeṣām rāṣṭre brāhmaṇāḥ vṛttihīnāḥ
12. yeṣām rāṣṭre brāhmaṇāḥ vṛttihīnāḥ,
eṣām ukṣā na vardhate,
uta vāhāḥ na (vardhante) sampradāne gargaraḥ na mathyate (te janāḥ) apadhvastāḥ dasyubhūtāḥ bhavanti
12. Their bulls do not grow, nor do their beasts of burden, nor is the churning vessel churned for offerings, in the kingdom where Brahmins are deprived of livelihood. Such people become ruined and like robbers.
वेदपुराणेतिहासप्रामाण्यान्नारायणमुखोद्गताः सर्वात्मानः सर्वकर्तारः सर्वभावनाश्च ब्राह्मणाः ।
वाक्समकालं हि तस्य देवस्य वरप्रदस्य ब्राह्मणाः प्रथमं प्रादुर्भूता ब्राह्मणेभ्यश्च शेषा वर्णाः प्रादुर्भूताः ।
इत्थं च सुरासुरविशिष्टा ब्राह्मणा यदा मया ब्रह्मभूतेन पुरा स्वयमेवोत्पादिताः सुरासुरमहर्षयो भूतविशेषाः स्थापिता निगृहीताश्च ॥१३॥
13. vedapurāṇetihāsaprāmāṇyānnārāyaṇamukhodgatāḥ sarvātmānaḥ sarvakartāraḥ sarvabhāvanāśca brāhmaṇāḥ ,
vāksamakālaṁ hi tasya devasya varapradasya brāhmaṇāḥ prathamaṁ prādurbhūtā brāhmaṇebhyaśca śeṣā varṇāḥ prādurbhūtāḥ ,
itthaṁ ca surāsuraviśiṣṭā brāhmaṇā yadā mayā brahmabhūtena purā svayamevotpāditāḥ surāsuramaharṣayo bhūtaviśeṣāḥ sthāpitā nigṛhītāśca.
13. veda-purāṇa-itihāsa-prāmāṇyāt nārāyaṇa-mukha-udgatāḥ sarva-ātmānaḥ sarva-kartāraḥ sarva-bhāvanāḥ
ca brāhmaṇāḥ | vāk-samakālam hi tasya devasya vara-pradasya brāhmaṇāḥ prathamam prādurbhūtāḥ
brāhmaṇebhyaḥ ca śeṣāḥ varṇāḥ prādurbhūtāḥ | ittham ca sura-asura-viśiṣṭāḥ brāhmaṇāḥ yadā mayā
brahma-bhūtena purā svayam eva utpāditāḥ sura-asura-maharṣayaḥ bhūta-viśeṣāḥ sthāpitāḥ nigṛhītāḥ ca
13. veda-purāṇa-itihāsa-prāmāṇyāt,
brāhmaṇāḥ nārāyaṇa-mukha-udgatāḥ,
sarva-ātmānaḥ,
sarva-kartāraḥ ca sarva-bhāvanāḥ (santi) hi tasya vara-pradasya devasya vāk-samakālam brāhmaṇāḥ prathamam prādurbhūtāḥ ca brāhmaṇebhyaḥ śeṣāḥ varṇāḥ prādurbhūtāḥ ittham ca yadā mayā brahma-bhūtena purā svayam eva utpāditāḥ (brāhmaṇāḥ),
(tadā) sura-asura-maharṣayaḥ (ca anye) bhūta-viśeṣāḥ sthāpitāḥ ca nigṛhītāḥ (santi)
13. According to the authority of the Vedas, Purāṇas, and Itihāsas, Brahmins emanated from Nārāyaṇa's mouth, possessing all souls, being the creators of all, and the producers of all. Indeed, simultaneously with the word of that boon-bestowing deity, Brahmins first manifested, and from the Brahmins, the remaining social classes (varṇas) manifested. Thus, when I, having become (brahman), created the Brahmins myself in ancient times, the specific beings like gods, demons, and great sages were established and also controlled.
अहल्याधर्षणनिमित्तं हि गौतमाद्धरिश्मश्रुतामिन्द्रः प्राप्तः ।
कौशिकनिमित्तं चेन्द्रो मुष्कवियोगं मेषवृषणत्वं चावाप ।
अश्विनोर्ग्रहप्रतिषेधोद्यतवज्रस्य पुरंदरस्य च्यवनेन स्तम्भितो बाहुः ।
क्रतुवधप्राप्तमन्युना च दक्षेण भूयस्तपसा चात्मानं संयोज्य नेत्राकृतिरन्या ललाटे रुद्रस्योत्पादिता ॥१४॥
14. ahalyādharṣaṇanimittaṁ hi gautamāddhariśmaśrutāmindraḥ prāptaḥ ,
kauśikanimittaṁ cendro muṣkaviyogaṁ meṣavṛṣaṇatvaṁ cāvāpa ,
aśvinorgrahapratiṣedhodyatavajrasya puraṁdarasya cyavanena stambhito bāhuḥ ,
kratuvadhaprāptamanyunā ca dakṣeṇa bhūyastapasā cātmānaṁ saṁyojya netrākṛtiranyā lalāṭe rudrasyotpāditā.
14. ahalyā-dharṣaṇa-nimittam hi gautamāt hariśmaśrutām indraḥ prāptaḥ | kauśika-nimittam
ca indraḥ muṣka-viyogam meṣa-vṛṣaṇatvam ca avāpa | aśvinoḥ graha-pratiṣedha-udyata-vajrasya
purandarasya cyavanena stambhitaḥ bāhuḥ | kratu-vadha-prāpta-manyunā ca
dakṣeṇa bhūyaḥ tapasā ca ātmānam saṃyojya netra-ākṛtiḥ anyā lalāṭe rudrasya utpāditā
14. hi ahalyā-dharṣaṇa-nimittam indraḥ gautamāt hariśmaśrutām prāptaḥ ca kauśika-nimittam indraḥ muṣka-viyogam ca meṣa-vṛṣaṇatvam avāpa aśvinoḥ graha-pratiṣedha-udyata-vajrasya purandarasya bāhuḥ cyavanena stambhitaḥ ca kratu-vadha-prāpta-manyunā dakṣeṇa bhūyaḥ tapasā ātmānam saṃyojya,
rudrasya lalāṭe anyā netra-ākṛtiḥ utpāditā
14. Indeed, on account of the defilement of Ahalyā, Indra received the curse of green whiskers from Gautama. And on account of Kaushika, Indra obtained emasculation and the state of having ram's testicles. The arm of Purandara (Indra), who had raised his thunderbolt to prevent the Soma offering to the two Aśvins, was paralyzed by Cyavana. And by Dakṣa, whose wrath was aroused by the destruction of his Vedic ritual (kratu-vadha), having further united himself (ātman) with asceticism (tapas), another eye-shaped form was produced on Rudra's forehead.
त्रिपुरवधार्थं दीक्षामभ्युपगतस्य रुद्रस्योशनसा शिरसो जटा उत्कृत्य प्रयुक्ताः ।
ततः प्रादुर्भूता भुजगाः ।
तैरस्य भुजगैः पीड्यमानः कण्ठो नीलतामुपनीतः ।
पूर्वे च मन्वन्तरे स्वायंभुवे नारायणहस्तबन्धग्रहणान्नीलकण्ठत्वमेव वा ॥१५॥
15. tripuravadhārthaṁ dīkṣāmabhyupagatasya rudrasyośanasā śiraso jaṭā utkṛtya prayuktāḥ ,
tataḥ prādurbhūtā bhujagāḥ ,
tairasya bhujagaiḥ pīḍyamānaḥ kaṇṭho nīlatāmupanītaḥ ,
pūrve ca manvantare svāyaṁbhuve nārāyaṇahastabandhagrahaṇānnīlakaṇṭhatvameva vā.
15. tripuravadha-artham dīkṣām abhyupagatasya rudrasya uśanasā śirasaḥ
jaṭāḥ utkṛtya prayuktāḥ | tataḥ prādurbhūtāḥ bhujagāḥ | taiḥ asya
bhujagaiḥ pīḍyamānaḥ kaṇṭhaḥ nīlatām upanītaḥ | pūrve ca manvantare
svāyambhuve nārāyaṇa-hasta-bandha-grahaṇāt nīlakaṇṭhatvam eva vā
15. rudrasya tripuravadha-artham dīkṣām abhyupagatasya,
uśanasā śirasaḥ jaṭāḥ utkṛtya prayuktāḥ tataḥ bhujagāḥ prādurbhūtāḥ taiḥ bhujagaiḥ asya kaṇṭhaḥ pīḍyamānaḥ nīlatām upanītaḥ vā,
pūrve ca svāyambhuve manvantare nārāyaṇa-hasta-bandha-grahaṇāt nīlakaṇṭhatvam eva (abhūta)
15. During Rudra's (Rudra's) undertaking of a vow (dīkṣā) for the destruction of Tripura, Uśanas cut off the matted locks from his head and employed them. From these, snakes (bhujaga) emerged. Being tormented by these snakes, his throat turned blue. Alternatively, in the previous Svāyambhuva manvantara, his throat became blue (nīlakaṇṭhatva) due to Nārāyaṇa seizing his bound hands.
अमृतोत्पादने पुरश्चरणतामुपगतस्याङ्गिरसो बृहस्पतेरुपस्पृशतो न प्रसादं गतवत्यः किलापः ।
अथ बृहस्पतिरपां चुक्रोध ।
यस्मान्ममोपस्पृशतः कलुषीभूता न प्रसादमुपगतास्तस्मादद्यप्रभृति झषमकरमत्स्यकच्छपजन्तुसंकीर्णाः कलुषीभवतेति ।
तदाप्रभृत्यापो यादोभिः संकीर्णाः संवृत्ताः ॥१६॥
16. amṛtotpādane puraścaraṇatāmupagatasyāṅgiraso bṛhaspaterupaspṛśato na prasādaṁ gatavatyaḥ kilāpaḥ ,
atha bṛhaspatirapāṁ cukrodha ,
yasmānmamopaspṛśataḥ kaluṣībhūtā na prasādamupagatāstasmādadyaprabhṛti jhaṣamakaramatsyakacchapajantusaṁkīrṇāḥ kaluṣībhavateti ,
tadāprabhṛtyāpo yādobhiḥ saṁkīrṇāḥ saṁvṛttāḥ.
16. amṛtotpādane puraścaraṇatām upagatasya āṅgirasaḥ bṛhaspateḥ upaspṛśataḥ na prasādam
gatavatyaḥ kila āpaḥ | atha bṛhaspatiḥ apām cukrodha | yasmāt mama upaspṛśataḥ
kaluṣībhūtāḥ na prasādam upagatāḥ tasmāt adya-prabhṛti jhaṣa-makara-matsya-kacchapa-jantu-saṃkīrṇāḥ
kaluṣībhavata iti | tadā-prabhṛti āpaḥ yādobhiḥ saṃkīrṇāḥ saṃvṛttāḥ
16. amṛtotpādane puraścaraṇatām upagatasya āṅgirasaḥ bṛhaspateḥ upaspṛśataḥ,
āpaḥ na prasādam gatavatyaḥ kila atha bṛhaspatiḥ apām cukrodha (saḥ uvāca,
) "yasmāt mama upaspṛśataḥ (satīṣu tvayi) kaluṣībhūtāḥ na prasādam upagatāḥ,
tasmāt adya-prabhṛti jhaṣa-makara-matsya-kacchapa-jantu-saṃkīrṇāḥ kaluṣībhavata!" iti tadā-prabhṛti āpaḥ yādobhiḥ saṃkīrṇāḥ saṃvṛttāḥ
16. It is said that when Aṅgiras Bṛhaspati, who had undertaken a preparatory ritual (puraścaraṇa) for the production of ambrosia, touched the waters, they did not become clear. Thereupon, Bṛhaspati became angry with the waters. He cursed, "Since you became turbid and did not become clear when I touched you, therefore, from today onwards, be turbid and infested with fish, crocodiles, other fish, turtles, and aquatic creatures!" From that time onwards, the waters became teeming with aquatic animals.
विश्वरूपो वै त्वाष्ट्रः पुरोहितो देवानामासीत्स्वस्रीयोऽसुराणाम् ।
स प्रत्यक्षं देवेभ्यो भागमददत्परोक्षमसुरेभ्यः ॥१७॥
17. viśvarūpo vai tvāṣṭraḥ purohito devānāmāsītsvasrīyo'surāṇām ,
sa pratyakṣaṁ devebhyo bhāgamadadatparokṣamasurebhyaḥ.
17. viśvarūpaḥ vai tvāṣṭraḥ purohitaḥ
devānām āsīt svasrīyaḥ asurāṇām
| saḥ pratyakṣam devebhyaḥ
bhāgam adadat parokṣam asurebhyaḥ
17. tvāṣṭraḥ viśvarūpaḥ vai devānām purohitaḥ āsīt,
(ca) asurāṇām svasrīyaḥ (ca āsīt) saḥ devebhyaḥ pratyakṣam bhāgam adadat,
(ca) asurebhyaḥ parokṣam (adadat)
17. Viśvarūpa, the son of Tvaṣṭā, was indeed the priest (purohita) of the devas, and also the nephew of the asuras. He directly gave a share to the devas, and secretly to the asuras.
अथ हिरण्यकशिपुं पुरस्कृत्य विश्वरूपमातरं स्वसारमसुरा वरमयाचन्त ।
हे स्वसरयं ते पुत्रस्त्वाष्ट्रो विश्वरूपस्त्रिशिरा देवानां पुरोहितः प्रत्यक्षं देवेभ्यो भागमददत्परोक्षमस्माकम् ।
ततो देवा वर्धन्ते वयं क्षीयामः ।
तदेनं त्वं वारयितुमर्हसि तथा यथास्मान्भजेदिति ॥१८॥
18. atha hiraṇyakaśipuṁ puraskṛtya viśvarūpamātaraṁ svasāramasurā varamayācanta ,
he svasarayaṁ te putrastvāṣṭro viśvarūpastriśirā devānāṁ purohitaḥ pratyakṣaṁ devebhyo bhāgamadadatparokṣamasmākam ,
tato devā vardhante vayaṁ kṣīyāmaḥ ,
tadenaṁ tvaṁ vārayitumarhasi tathā yathāsmānbhajediti.
18. atha hiraṇyakaśipum puraskṛtya viśvarūpa-mātaram svasāram asurāḥ varam ayācanta
| he svasar ayam te putraḥ tvāṣṭraḥ viśvarūpaḥ triśirāḥ devānām purohitaḥ
pratyakṣam devebhyaḥ bhāgam adadat parokṣam asmākam | tataḥ devāḥ vardhante
vayam kṣīyāmaḥ | tat enam tvam vārayitum arhasi tathā yathā asmān bhajet iti
18. atha asurāḥ hiraṇyakaśipum puraskṛtya viśvarūpa-mātaram svasāram varam ayācanta (ūcuḥ:) "he svasar,
te putraḥ ayam tvāṣṭraḥ viśvarūpaḥ triśirāḥ devānām purohitaḥ (asti) (saḥ) devebhyaḥ pratyakṣam bhāgam adadat,
(tu) asmākam parokṣam (adadat) tataḥ devāḥ vardhante,
vayam (tu) kṣīyāmaḥ tat tvam enam vārayitum arhasi tathā yathā asmān bhajet" iti
18. Then, with Hiraṇyakaśipu at their head, the asuras asked for a boon from Viśvarūpa's mother, who was their sister. They said: "Oh sister, your son Viśvarūpa, son of Tvaṣṭā, who has three heads, is the priest (purohita) of the devas. He gives a share directly to the devas and secretly to us. Consequently, the devas are prospering while we are declining. Therefore, you should prevent him (from doing this) so that he may favor us."
अथ विश्वरूपं नन्दनवनमुपगतं मातोवाच ।
पुत्र किं परपक्षवर्धनस्त्वं मातुलपक्षं नाशयसि ।
नार्हस्येवं कर्तुमिति ।
स विश्वरूपो मातुर्वाक्यमनतिक्रमणीयमिति मत्वा संपूज्य हिरण्यकशिपुमगात् ॥१९॥
19. atha viśvarūpaṁ nandanavanamupagataṁ mātovāca ,
putra kiṁ parapakṣavardhanastvaṁ mātulapakṣaṁ nāśayasi ,
nārhasyevaṁ kartumiti ,
sa viśvarūpo māturvākyamanatikramaṇīyamiti matvā saṁpūjya hiraṇyakaśipumagāt.
19. atha viśvarūpam nandanavanam upagatam mātā uvāca | putra
kim parapakṣavardhanaḥ tvam mātulapakṣam nāśayasi |
na arhasi evam kartum iti | saḥ viśvarūpaḥ mātuḥ vākyam
anatikramaṇīyam iti matvā sampūjya hiraṇyakaśipum agāt
19. atha mātā nandanavanam upagatam viśvarūpam uvāca putra
tvam kim parapakṣavardhanaḥ mātulapakṣam nāśayasi
evam kartum na arhasi iti saḥ viśvarūpaḥ mātuḥ vākyam
anatikramaṇīyam iti matvā sampūjya hiraṇyakaśipum agāt
19. Then, as Viśvarūpa approached the celestial garden Nandanavana, his mother said: "Son, why are you strengthening the side of the enemy, thus destroying your maternal uncle's side? You ought not to do such a thing." Considering his mother's words to be unchallengeable, that Viśvarūpa, having honored her, went to Hiraṇyakaśipu.
हैरण्यगर्भाच्च वसिष्ठाद्धिरण्यकशिपुः शापं प्राप्तवान् ।
यस्मात्त्वयान्यो वृतो होता तस्मादसमाप्तयज्ञस्त्वमपूर्वात्सत्त्वजाताद्वधं प्राप्स्यसीति ।
तच्छापदानाद्धिरण्यकशिपुः प्राप्तवान्वधम् ॥२०॥
20. hairaṇyagarbhācca vasiṣṭhāddhiraṇyakaśipuḥ śāpaṁ prāptavān ,
yasmāttvayānyo vṛto hotā tasmādasamāptayajñastvamapūrvātsattvajātādvadhaṁ prāpsyasīti ,
tacchāpadānāddhiraṇyakaśipuḥ prāptavānvadham.
20. hairaṇyagarbhāt ca vasiṣṭhāt hiraṇyakaśipuḥ śāpam
prāptavān | yasmāt tvayā anyaḥ vṛtaḥ hotā tasmāt
asamāptayajñaḥ tvam apūrvāt sattvajātāt vadham prāpsyasi
iti | tat śāpadānāt hiraṇyakaśipuḥ prāptavān vadham
20. vasiṣṭhāt hairaṇyagarbhāt ca hiraṇyakaśipuḥ śāpam prāptavān yasmāt tvayā anyaḥ hotā vṛtaḥ,
tasmāt tvam asamāptayajñaḥ apūrvāt sattvajātāt vadham prāpsyasi iti tat śāpadānāt hiraṇyakaśipuḥ vadham prāptavān
20. From Vasiṣṭha, the descendant of Brahmā (Hairaṇyagarbha), Hiraṇyakaśipu received a curse: "Because another officiating priest (hotā) was chosen by you, therefore you, with an unfinished Vedic ritual (yajña), will obtain death from an unprecedented being." Due to the pronouncement of that curse, Hiraṇyakaśipu met his death.
विश्वरूपो मातृपक्षवर्धनोऽत्यर्थं तपस्यभवत् ।
तस्य व्रतभङ्गार्थमिन्द्रो बह्वीः श्रीमत्योऽप्सरसो नियुयोज ।
ताश्च दृष्ट्वा मनः क्षुभितं तस्याभवत्तासु चाप्सरःसु नचिरादेव सक्तोऽभवत् ।
सक्तं चैनं ज्ञात्वाप्सरस ऊचुर्गच्छामहे वयं यथागतमिति ॥२१॥
21. viśvarūpo mātṛpakṣavardhano'tyarthaṁ tapasyabhavat ,
tasya vratabhaṅgārthamindro bahvīḥ śrīmatyo'psaraso niyuyoja ,
tāśca dṛṣṭvā manaḥ kṣubhitaṁ tasyābhavattāsu cāpsaraḥsu nacirādeva sakto'bhavat ,
saktaṁ cainaṁ jñātvāpsarasa ūcurgacchāmahe vayaṁ yathāgatamiti.
21. viśvarūpaḥ mātṛpakṣavardhanaḥ atyartham tapasi abhavat | tasya vratabhaṅgārtham
indraḥ bahvīḥ śrīmatyaḥ apsarasaḥ niyuyjoja | tāḥ ca dṛṣṭvā
manaḥ kṣubhitam tasya abhavat tāsu ca apsaraḥsu nacirāt eva saktaḥ abhavat
| saktam ca enam jñātvā apsarasaḥ ūcuḥ gacchāmahe vayam yathāgatam iti
21. viśvarūpaḥ mātṛpakṣavardhanaḥ atyartham tapasi abhavat tasya vratabhaṅgārtham
indraḥ bahvīḥ śrīmatyaḥ apsarasaḥ niyuyjoja tāḥ ca dṛṣṭvā
tasya manaḥ kṣubhitam abhavat ca nacirāt eva tāsu apsaraḥsu saktaḥ abhavat
ca enam saktam jñātvā apsarasaḥ ūcuḥ vayam yathāgatam gacchāmahe iti
21. Viśvarūpa, strengthening his mother's side, engaged in intense austerities (tapas). To break his vow, Indra deployed many beautiful celestial nymphs (apsarās). Seeing them, his mind became agitated, and he very quickly became attached to those apsarās. Knowing him to be attached, the apsarās said, "We shall go back the way we came."
तास्त्वाष्ट्र उवाच ।
क्व गमिष्यथ आस्यतां तावन्मया सह श्रेयो भविष्यतीति ।
तास्तमब्रुवन् ।
वयं देवस्त्रियोऽप्सरस इन्द्रं वरदं पुरा प्रभविष्णुं वृणीमह इति ॥२२॥
22. tāstvāṣṭra uvāca ,
kva gamiṣyatha āsyatāṁ tāvanmayā saha śreyo bhaviṣyatīti ,
tāstamabruvan ,
vayaṁ devastriyo'psarasa indraṁ varadaṁ purā prabhaviṣṇuṁ vṛṇīmaha iti.
22. tāḥ tvāṣṭraḥ uvāca | kva gamiṣyatha āsyatām
tāvat mayā saha śreyaḥ bhaviṣyati iti | tāḥ
tam abruvan | vayam devastriyaḥ apsarasaḥ
indram varadam purā prabhaviṣṇum vṛṇīmahe iti
22. tvāṣṭraḥ tāḥ uvāca kva gamiṣyatha tāvat mayā
saha āsyatām śreyaḥ bhaviṣyati iti tāḥ tam
abruvan vayam devastriyaḥ apsarasaḥ [santi]
purā varadam prabhaviṣṇum indram vṛṇīmahe iti
22. Tvaṣṭā's son (Viśvarūpa) said to them: "Where will you go? Stay here with me for a while; it will be beneficial for you." They said to him: "We are celestial women, apsarās. We chose Indra, the boon-giver, who was powerful in the past."
अथ ता विश्वरूपोऽब्रवीदद्यैव सेन्द्रा देवा न भविष्यन्तीति ।
ततो मन्त्राञ्जजाप ।
तैर्मन्त्रैः प्रावर्धत त्रिशिराः ।
एकेनास्येन सर्वलोकेषु द्विजैः क्रियावद्भिर्यज्ञेषु सुहुतं सोमं पपावेकेनाप एकेन सेन्द्रान्देवान् ।
अथेन्द्रस्तं विवर्धमानं सोमपानाप्यायितसर्वगात्रं दृष्ट्वा चिन्तामापेदे ॥२३॥
23. atha tā viśvarūpo'bravīdadyaiva sendrā devā na bhaviṣyantīti ,
tato mantrāñjajāpa ,
tairmantraiḥ prāvardhata triśirāḥ ,
ekenāsyena sarvalokeṣu dvijaiḥ kriyāvadbhiryajñeṣu suhutaṁ somaṁ papāvekenāpa ekena sendrāndevān ,
athendrastaṁ vivardhamānaṁ somapānāpyāyitasarvagātraṁ dṛṣṭvā cintāmāpede.
23. atha tā viśvarūpaḥ abravīt adya eva sa-indrā devāḥ na bhaviṣyanti iti tataḥ
mantrān jajāpa taiḥ mantraiḥ prāvardhata triśirāḥ ekena āsena sarva-lokeṣu dvijaiḥ
kriyāvadbhiḥ yajñeṣu su-hutam somam papau ekena āpaḥ ekena sa-indrān devān
atha indraḥ tam vivardhamānam soma-pāna-āpyāyita-sarva-gātram dṛṣṭvā cintām āpede
23. atha viśvarūpaḥ tāḥ abravīt adya eva sa-indrāḥ devāḥ na bhaviṣyanti iti tataḥ
mantrān jajāpa triśirāḥ taiḥ mantraiḥ prāvardhata ekena āsena dvijaiḥ
kriyāvadbhiḥ yajñeṣu su-hutam somam papau ekena āpaḥ ekena sa-indrān devān atha
indraḥ tam vivardhamānam soma-pāna-āpyāyita-sarva-gātram dṛṣṭvā cintām āpede
23. Then Viśvarūpa said to them: Today indeed the gods, along with Indra, shall cease to exist. Thereupon, he muttered mantras. By those mantras, the three-headed one grew in power. With one mouth, he drank the well-offered soma from the yajñas performed by brahmins who followed ritual injunctions across all the worlds; with another, he drank the waters; and with yet another, he drank the gods led by Indra. Then Indra, seeing him growing continuously and having all his limbs nourished by the drinking of soma, became filled with anxiety.
देवाश्च ते सहेन्द्रेण ब्रह्माणमभिजग्मुरूचुश्च ।
विश्वरूपेण सर्वयज्ञेषु सुहुतः सोमः पीयते ।
वयमभागाः संवृत्ताः ।
असुरपक्षो वर्धते वयं क्षीयामः ।
तदर्हसि नो विधातुं श्रेयो यदनन्तरमिति ॥२४॥
24. devāśca te sahendreṇa brahmāṇamabhijagmurūcuśca ,
viśvarūpeṇa sarvayajñeṣu suhutaḥ somaḥ pīyate ,
vayamabhāgāḥ saṁvṛttāḥ ,
asurapakṣo vardhate vayaṁ kṣīyāmaḥ ,
tadarhasi no vidhātuṁ śreyo yadanantaramiti.
24. devāḥ ca te saha indreṇa brahmāṇam abhijagmuruḥ ūcuḥ
ca viśvarūpeṇa sarva yajñeṣu suhutaḥ somaḥ pīyate
vayam abhāgāḥ saṃvṛttāḥ asura pakṣaḥ vardhate vayam
kṣīāmaḥ tat arhasi naḥ vidhātuṃ śreyaḥ yat anantaram iti
24. te devāḥ ca indreṇa saha brahmāṇam abhijagmuruḥ ūcuḥ
ca viśvarūpeṇa sarvayajñeṣu suhutaḥ somaḥ pīyate
vayam abhāgāḥ saṃvṛttāḥ asurapakṣaḥ vardhate vayam
kṣīyāmaḥ tat arhasi naḥ śreyaḥ yat anantaram vidhātuṃ
24. The gods, along with Indra, approached Brahmā and said: By Viśvarūpa, the soma well-offered in all yajñas is being drunk. We have become devoid of our shares. The side of the asuras is growing, while we are declining. Therefore, you ought to bring about that which is ultimately beneficial for us.
तान्ब्रह्मोवाच ऋषिर्भार्गवस्तपस्तप्यते दधीचः ।
स याच्यतां वरं यथा कलेवरं जह्यात् ।
तस्यास्थिभिर्वज्रं क्रियतामिति ॥२५॥
25. tānbrahmovāca ṛṣirbhārgavastapastapyate dadhīcaḥ ,
sa yācyatāṁ varaṁ yathā kalevaraṁ jahyāt ,
tasyāsthibhirvajraṁ kriyatāmiti.
25. tān brahmā uvāca ṛṣiḥ bhārgavaḥ
tapaḥ tapyate dadhīcaḥ sa yācyatām
varam yathā kalevaram jahyāt
tasya asthibhiḥ vajram kriyatām iti
25. brahmā tān uvāca bhārgavaḥ ṛṣiḥ
dadhīcaḥ tapaḥ tapyate saḥ varam
yācyatām yathā kalevaram jahyāt
tasya asthibhiḥ vajram kriyatām iti
25. Brahmā said to them: The Bhrgu seer Dadhīca is performing severe austerities. A boon should be asked of him so that he may relinquish his body, and with his bones, the thunderbolt should be made.
देवास्तत्रागच्छन्यत्र दधीचो भगवानृषिस्तपस्तेपे ।
सेन्द्रा देवास्तमभिगम्योचुर्भगवंस्तपसः कुशलमविघ्नं चेति ।
तान्दधीच उवाच स्वागतं भवद्भ्यः किं क्रियताम् ।
यद्वक्ष्यथ तत्करिष्यामीति ।
ते तमब्रुवञ्शरीरपरित्यागं लोकहितार्थं भगवान्कर्तुमर्हतीति ।
अथ दधीचस्तथैवाविमनाः सुखदुःखसमो महायोगी आत्मानं समाधाय शरीरपरित्यागं चकार ॥२६॥
26. devāstatrāgacchanyatra dadhīco bhagavānṛṣistapastepe ,
sendrā devāstamabhigamyocurbhagavaṁstapasaḥ kuśalamavighnaṁ ceti ,
tāndadhīca uvāca svāgataṁ bhavadbhyaḥ kiṁ kriyatām ,
yadvakṣyatha tatkariṣyāmīti ,
te tamabruvañśarīraparityāgaṁ lokahitārthaṁ bhagavānkartumarhatīti ,
atha dadhīcastathaivāvimanāḥ sukhaduḥkhasamo mahāyogī ātmānaṁ samādhāya śarīraparityāgaṁ cakāra.
26. devāḥ tatra āgachahan yatra dadhīcaḥ bhagavān ṛṣiḥ tapaḥ tepe sa-indrāḥ devāḥ tam abhigamya ūcuḥ bhagavan
tapasaḥ kuśalam avighnam ca iti tān dadhīcaḥ uvāca svāgatam bhavadbhyasaḥ kiṃ kriyatām yat vakṣyatha
tat kariṣyāmi iti te tam abruvan śarīra-parityāgam loka-hita-artham bhagavān kartum arhati iti
atha dadhīcaḥ tathā eva avimanāḥ sukha-duḥkha-samaḥ mahā-yogī ātmānam samādhāya śarīra-parityāgam cakāra
26. tatra devāḥ sendrāḥ ṛṣiḥ bhagavān dadhīcaḥ yatra tapaḥ tepe,
āgachhan taṃ abhigamya ūcuḥ bhagavan tapasaḥ kuśalam avighnam ca iti dadhīcaḥ tāṃ uvāca svāgatam bhavadbhyam kiṃ kriyatām yat vakṣyatha tat kariṣyāmi iti te taṃ abruvan bhagavān loka-hita-artham śarīra-parityāgam kartum arhati iti atha dadhīcaḥ tathā eva avimanāḥ sukha-duḥkha-samaḥ mahā-yogī ātmānam samādhāya śarīra-parityāgam cakāra
26. The gods, along with Indra, went to the place where the revered sage Dadhīca was performing austerities. Approaching him, the gods said, O blessed one, is your spiritual practice proceeding well and without obstacles? Dadhīca welcomed them and said, Welcome to you, what shall be done? I will do whatever you ask. They said to him, You ought to give up your body for the welfare of the world. Then Dadhīca, undisturbed, viewing happiness and sorrow with equanimity, and being a great yogi, absorbed his mind within himself and abandoned his body.
तस्य परमात्मन्यवसृते तान्यस्थीनि धाता संगृह्य वज्रमकरोत् ।
तेन वज्रेणाभेद्येनाप्रधृष्येण ब्रह्मास्थिसंभूतेन विष्णुप्रविष्टेनेन्द्रो विश्वरूपं जघान ।
शिरसां चास्य छेदनमकरोत् ।
तस्मादनन्तरं विश्वरूपगात्रमथनसंभवं त्वष्ट्रोत्पादितमेवारिं वृत्रमिन्द्रो जघान ॥२७॥
27. tasya paramātmanyavasṛte tānyasthīni dhātā saṁgṛhya vajramakarot ,
tena vajreṇābhedyenāpradhṛṣyeṇa brahmāsthisaṁbhūtena viṣṇupraviṣṭenendro viśvarūpaṁ jaghāna ,
śirasāṁ cāsya chedanamakarot ,
tasmādanantaraṁ viśvarūpagātramathanasaṁbhavaṁ tvaṣṭrotpāditamevāriṁ vṛtramindro jaghāna.
27. tasya paramātmani avasṛte tāni asthīni dhātā saṃgṛhya vajram akarot tena
vajreṇa abhedyena apradhṛṣyeṇa brahmāsthisambhūtena viṣṇupraviṣṭena indraḥ
viśvarūpam jaghāna śirasām ca asya chedanam akarot tasmāt anantaram
viśvarūpagātramathanasaṃbhavam tvaṣṭrā utpāditam eva arim vṛtram indraḥ jaghāna
27. tasya paramātmani avasṛte,
dhātā tāni asthīni saṃgṛhya vajram akarot.
tena abhedyena apradhṛṣyeṇa brahmāsthisambhūtena viṣṇupraviṣṭena vajreṇa indraḥ viśvarūpam jaghāna,
ca asya śirasām chedanam akarot.
tasmāt anantaram,
indraḥ tvaṣṭrā utpāditam eva viśvarūpagātramathanasaṃbhavam arim vṛtram jaghāna.
27. When Viśvarūpa's supreme self (paramātman) departed, Dhātā collected his bones and fashioned a thunderbolt (vajra). With that thunderbolt, which was unbreakable, unassailable, born from the bones of a brahmin, and imbued with the power of Viṣṇu, Indra struck Viśvarūpa. He also cut off his heads. Immediately thereafter, Indra killed Vṛtra, the enemy specifically produced by Tvaṣṭā, who had arisen from the churning of Viśvarūpa's body.
तस्यां द्वैधीभूतायां ब्रह्मवध्यायां भयादिन्द्रो देवराज्यं परित्यज्य अप्सु संभवां शीतलां मानससरोगतां नलिनीं प्रपेदे ।
तत्र चैश्वर्ययोगादणुमात्रो भूत्वा बिसग्रन्थिं प्रविवेश ॥२८॥
28. tasyāṁ dvaidhībhūtāyāṁ brahmavadhyāyāṁ bhayādindro devarājyaṁ parityajya apsu saṁbhavāṁ śītalāṁ mānasasarogatāṁ nalinīṁ prapede ,
tatra caiśvaryayogādaṇumātro bhūtvā bisagranthiṁ praviveśa.
28. tasyām dvaiḍhībhūtāyām brahmavadhyāyām bhayāt
indraḥ devarājyam parityajya apsu saṃbhavām śītalām
mānasasarogatām nalinīm prapede tatra ca
aiśvaryayogāt aṇumātraḥ bhūtvā bisagranthim praviveśa
28. tasyām dvaiḍhībhūtāyām brahmavadhyāyām bhayāt,
indraḥ devarājyam parityajya,
apsu saṃbhavām śītalām mānasasarogatām nalinīm prapede.
tatra ca aiśvaryayogāt aṇumātraḥ bhūtvā bisagranthim praviveśa.
28. When that sin of brahmin-killing became twofold, Indra, out of fear, abandoned the kingship of the gods. He resorted to a cool lotus flower, born in water and located in the Manasarovar lake. There, by the power of his lordly dominion, he became as small as an atom and entered the fibrous knot of the lotus.
अथ ब्रह्मवध्याभयप्रनष्टे त्रैलोक्यनाथे शचीपतौ जगदनीश्वरं बभूव ।
देवान्रजस्तमश्चाविवेश ।
मन्त्रा न प्रावर्तन्त महर्षीणाम् ।
रक्षांसि प्रादुरभवन् ।
ब्रह्म चोत्सादनं जगाम ।
अनिन्द्राश्चाबला लोकाः सुप्रधृष्या बभूवुः ॥२९॥
29. atha brahmavadhyābhayapranaṣṭe trailokyanāthe śacīpatau jagadanīśvaraṁ babhūva ,
devānrajastamaścāviveśa ,
mantrā na prāvartanta maharṣīṇām ,
rakṣāṁsi prādurabhavan ,
brahma cotsādanaṁ jagāma ,
anindrāścābalā lokāḥ supradhṛṣyā babhūvuḥ.
29. atha brahmavadhyābhayapranaṣṭe trailokyanāthe śacīpatau jagat
anīśvaram babhūva devān rajaḥ tamaḥ ca āviveśa mantrāḥ na
prāvartanta maharṣīṇām rakṣāṃsi prādurabhavan brahma ca
utsādanam jagāma anindrāḥ ca abalāḥ lokāḥ supradhṛṣyāḥ babhūvuḥ
29. atha,
brahmavadhyābhayapranaṣṭe trailokyanāthe śacīpatau (sati),
jagat anīśvaram babhūva.
rajaḥ ca tamaḥ devān āviveśa.
maharṣīṇām mantrāḥ na prāvartanta.
rakṣāṃsi prādurabhavan.
ca brahma utsādanam jagāma.
anindrāḥ ca abalāḥ lokāḥ supradhṛṣyāḥ babhūvuḥ.
29. Then, when the lord of the three worlds (trailokyanātha), Indra, the husband of Śacī, had vanished due to fear of brahmin-killing, the world became without a ruler. The qualities of passion (rajas) and inertia entered the gods. The mantras of the great sages ceased to be effective. Rākṣasas appeared, and the Vedic knowledge (brahman) went to destruction. The worlds, deprived of Indra and powerless, became extremely vulnerable.
अथ देवा ऋषयश्चायुषः पुत्रं नहुषं नाम देवराजत्वेऽभिषिषिचुः ।
नहुषः पञ्चभिः शतैर्ज्योतिषां ललाटे ज्वलद्भिः सर्वतेजोहरैस्त्रिविष्टपं पालयां बभूव ।
अथ लोकाः प्रकृतिमापेदिरे स्वस्थाश्च बभूवुः ॥३०॥
30. atha devā ṛṣayaścāyuṣaḥ putraṁ nahuṣaṁ nāma devarājatve'bhiṣiṣicuḥ ,
nahuṣaḥ pañcabhiḥ śatairjyotiṣāṁ lalāṭe jvaladbhiḥ sarvatejoharaistriviṣṭapaṁ pālayāṁ babhūva ,
atha lokāḥ prakṛtimāpedire svasthāśca babhūvuḥ.
30. atha devāḥ ṛṣayaḥ ca āyuṣaḥ putram nahuṣam nāma devarājatve
abhiṣiṣicuḥ nahuṣaḥ pañcabhiḥ śataiḥ jyotiṣām
lalāṭe jvaladbhiḥ sarvatejoharaiḥ triviṣṭapam pālayām
babhūva atha lokāḥ prakṛtim āpedire svasthāḥ ca babhūvuḥ
30. atha,
devāḥ ca ṛṣayaḥ āyuṣaḥ putram nahuṣam nāma devarājatve abhiṣiṣicuḥ.
nahuṣaḥ lalāṭe jvaladbhiḥ sarvatejoharaiḥ pañcabhiḥ śataiḥ jyotiṣām triviṣṭapam pālayām babhūva.
atha lokāḥ prakṛtim āpedire ca svasthāḥ babhūvuḥ.
30. Then, the gods and sages (ṛṣis) anointed Nahuṣa, the son of Āyu, to the kingship of the gods. Nahuṣa, with five hundred lights blazing on his forehead, which eclipsed all other brilliance, ruled the three worlds. Subsequently, the worlds returned to their natural state (prakṛti) and became tranquil.
अथोवाच नहुषः ।
सर्वं मां शक्रोपभुक्तमुपस्थितमृते शचीमिति ।
स एवमुक्त्वा शचीसमीपमगमदुवाच चैनाम् ।
सुभगेऽहमिन्द्रो देवानां भजस्व मामिति ।
तं शची प्रत्युवाच ।
प्रकृत्या त्वं धर्मवत्सलः सोमवंशोद्भवश्च ।
नार्हसि परपत्नीधर्षणं कर्तुमिति ॥३१॥
31. athovāca nahuṣaḥ ,
sarvaṁ māṁ śakropabhuktamupasthitamṛte śacīmiti ,
sa evamuktvā śacīsamīpamagamaduvāca cainām ,
subhage'hamindro devānāṁ bhajasva māmiti ,
taṁ śacī pratyuvāca ,
prakṛtyā tvaṁ dharmavatsalaḥ somavaṁśodbhavaśca ,
nārhasi parapatnīdharṣaṇaṁ kartumiti.
31. atha uvāca nahuṣaḥ sarvaṃ mām śakra-upabhuktam upasthitam ṛte śacīm iti
saḥ evam uktvā śacī-samīpam agamat uvāca ca enām subhage aham indraḥ
devānām bhajasva mām iti tam śacī pratyuvāca prakṛtyā tvam dharma-vatsalaḥ
soma-vaṃśa-udbhavaḥ ca na arhasi para-patnī-dharṣaṇam kartum iti
31. atha nahuṣaḥ uvāca sarvam śakra-upabhuktam mām upasthitam ṛte śacīm iti
saḥ evam uktvā śacī-samīpam agamat ca enām uvāca subhage aham indraḥ
devānām bhajasva mām iti tam śacī pratyuvāca tvam prakṛtyā dharma-vatsalaḥ
soma-vaṃśa-udbhavaḥ ca na arhasi para-patnī-dharṣaṇam kartum iti
31. Thereupon Nahuṣa said: All that was enjoyed by Śakra is now at my disposal, except for Śacī. Having spoken thus, he went to the presence of Śacī and said to her: O fortunate one, I am the lord of the gods (indra), therefore devote yourself to me. Śacī replied to him: By your very nature you are devoted to righteousness (dharma), and you are born in the lunar dynasty (soma-vaṃśa), therefore you ought not to commit the outrage of violating another man wife.
तामथोवाच नहुषः ।
ऐन्द्रं पदमध्यास्यते मया ।
अहमिन्द्रस्य राज्यरत्नहरो नात्राधर्मः कश्चित्त्वमिन्द्रभुक्तेति ।
सा तमुवाच ।
अस्ति मम किंचिद्व्रतमपर्यवसितम् ।
तस्यावभृथे त्वामुपगमिष्यामि कैश्चिदेवाहोभिरिति ।
स शच्यैवमभिहितो नहुषो जगाम ॥३२॥
32. tāmathovāca nahuṣaḥ ,
aindraṁ padamadhyāsyate mayā ,
ahamindrasya rājyaratnaharo nātrādharmaḥ kaścittvamindrabhukteti ,
sā tamuvāca ,
asti mama kiṁcidvratamaparyavasitam ,
tasyāvabhṛthe tvāmupagamiṣyāmi kaiścidevāhobhiriti ,
sa śacyaivamabhihito nahuṣo jagāma.
32. tām atha uvāca nahuṣaḥ aindraṃ padam adhyāsyate mayā aham indrasya
rājya-ratna-haraḥ na atra adharmaḥ kaścit tvam indra-bhuktā iti sā tam
uvāca asti mama kiṃcit vratam aparyavasitam tasya avabhṛthe tvām
upagamiṣyāmi kaiścit eva ahobhiḥ iti sa śacyā evam abhihitaḥ nahuṣaḥ jagāma
32. atha nahuṣaḥ tām uvāca aindraṃ padam mayā adhyāsyate aham indrasya
rājya-ratna-haraḥ atra kaścit adharmaḥ na tvam indra-bhuktā iti sā tam
uvāca mama kiṃcit vratam aparyavasitam asti kaiścit eva ahobhiḥ tasya
avabhṛthe tvām upagamiṣyāmi iti śacyā evam abhihitaḥ sa nahuṣaḥ jagāma
32. Then Nahuṣa said to her: I now occupy the position of Indra. I am the taker of Indra's royal jewels, therefore there is no sin in this whatsoever, and you are the wife of Indra. She replied to him: I have a certain vow that is not yet completed, and within a few days, at its concluding bath (avabhṛtha), I will come to you. Hearing these words from Śacī, Nahuṣa departed.
अथ शची दुःखशोकार्ता भर्तृदर्शनलालसा नहुषभयगृहीता बृहस्पतिमुपागच्छत् ।
स च तामभिगतां दृष्ट्वैव ध्यानं प्रविश्य भर्तृकार्यतत्परां ज्ञात्वा बृहस्पतिरुवाच ।
अनेनैव व्रतेन तपसा चान्विता देवीं वरदामुपश्रुतिमाह्वय ।
सा तवेन्द्रं दर्शयिष्यतीति ॥३३॥
33. atha śacī duḥkhaśokārtā bhartṛdarśanalālasā nahuṣabhayagṛhītā bṛhaspatimupāgacchat ,
sa ca tāmabhigatāṁ dṛṣṭvaiva dhyānaṁ praviśya bhartṛkāryatatparāṁ jñātvā bṛhaspatiruvāca ,
anenaiva vratena tapasā cānvitā devīṁ varadāmupaśrutimāhvaya ,
sā tavendraṁ darśayiṣyatīti.
33. atha śacī duḥkhaśokārtā bhartṛdarśanalālasā nahuṣabhayagṛhītā
bṛhaspatimupāgacchat sa ca tām abhigatāṃ dṛṣṭvā eva dhyānaṃ praviśya
bhartṛkāryatatparāṃ jñātvā bṛhaspatir uvāca anena eva vratena tapasā ca
anvvitā devīṃ varadām upaśrutim āhvaya sā tava indraṃ darśayiṣyati iti
33. atha duḥkhaśokārtā bhartṛdarśanalālasā nahuṣabhayagṛhītā śacī
bṛhaspatim upāgacchat sa ca tām abhigatāṃ dṛṣṭvā eva dhyānaṃ praviśya
bhartṛkāryatatparāṃ jñātvā uvāca anena vratena tapasā ca anvitā
varadām upaśrutiṃ devīm āhvaya sā tava indraṃ darśayiṣyati iti
33. Then Śacī, afflicted with sorrow and grief, longing to see her husband, and seized with fear of Nahuṣa, approached Bṛhaspati. Seeing her arrived, Bṛhaspati entered into meditation and, knowing her to be entirely devoted to the welfare of her husband, said to her: Endowed with this very vow and spiritual practice, invoke the goddess Upaśruti, the bestower of boons, and she will reveal Indra to you.
साथ महानियममास्थिता देवीं वरदामुपश्रुतिं मन्त्रैराह्वयत् ।
सोपश्रुतिः शचीसमीपमगात् ।
उवाच चैनामियमस्मि त्वयोपहूतोपस्थिता ।
किं ते प्रियं करवाणीति ।
तां मूर्ध्ना प्रणम्योवाच शची भगवत्यर्हसि मे भर्तारं दर्शयितुं त्वं सत्या मता चेति ।
सैनां मानसं सरोऽनयत् ।
तत्रेन्द्रं बिसग्रन्थिगतमदर्शयत् ॥३४॥
34. sātha mahāniyamamāsthitā devīṁ varadāmupaśrutiṁ mantrairāhvayat ,
sopaśrutiḥ śacīsamīpamagāt ,
uvāca caināmiyamasmi tvayopahūtopasthitā ,
kiṁ te priyaṁ karavāṇīti ,
tāṁ mūrdhnā praṇamyovāca śacī bhagavatyarhasi me bhartāraṁ darśayituṁ tvaṁ satyā matā ceti ,
saināṁ mānasaṁ saro'nayat ,
tatrendraṁ bisagranthigatamadarśayat.
34. sā mahāniyamam āsthitā devīṃ varadām upaśrutiṃ mantrais āhvayat sā upaśrutiḥ śacīsamīpam
agāt uvāca ca enām iyam asmi tvayā upahūtā upasthitā kiṃ te priyaṃ karavāṇi
iti tām mūrdhnā praṇamya uvāca śacī bhagavati arhasi me bhartāraṃ darśayituṃ tvaṃ
satyā matā ca iti sā enām mānasaṃ saras anayat tatra indram bisa-granthi-gatam adarśayat
34. sā mahāniyamam āsthitā mantrais varadāṃ devīṃ upaśrutiṃ āhvayat sā upaśrutiḥ śacīsamīpam
agāt ca enām uvāca iyam asmi tvayā upahūtā upasthitā kiṃ te priyaṃ karavāṇi
iti tām mūrdhnā praṇamya śacī uvāca bhagavati arhasi me bhartāraṃ darśayituṃ tvaṃ
satyā matā ca iti sā enām mānasaṃ saras anayat tatra indraṃ bisa-granthi-gatam adarśayat
34. She, abiding by a great vow, invoked the bestower of boons, the goddess Upaśruti, with mantras. That Upaśruti went to the presence of Śacī and said to her: Here I am, summoned and present by you, what shall I do that is pleasing to you? Bowing to her with her head, Śacī said: O revered goddess, you deserve to show me my husband, for you are considered truthful. She led her to the Manasarovar lake and there showed her Indra, who had entered the fibrous knot of the lotus.
तामिन्द्रः पत्नीं कृशां ग्लानां च दृष्ट्वा चिन्तयां बभूव ।
अहो मम महद्दुःखमिदमद्योपगतम् ।
नष्टं हि मामियमन्विष्योपागमद्दुःखार्तेति ।
तामिन्द्र उवाच कथं वर्तयसीति ।
सा तमुवाच ।
नहुषो मामाह्वयति ।
कालश्चास्य मया कृत इति ॥३५॥
35. tāmindraḥ patnīṁ kṛśāṁ glānāṁ ca dṛṣṭvā cintayāṁ babhūva ,
aho mama mahadduḥkhamidamadyopagatam ,
naṣṭaṁ hi māmiyamanviṣyopāgamadduḥkhārteti ,
tāmindra uvāca kathaṁ vartayasīti ,
sā tamuvāca ,
nahuṣo māmāhvayati ,
kālaścāsya mayā kṛta iti.
35. tām indraḥ patnīm kṛśām glānām ca dṛṣṭvā cintayām babhūva | aho mama
mahat duḥkham idam adya upagatam | naṣṭam hi mām iyam anviṣya
upāgamat duḥkha-artā iti | tām indraḥ uvāca katham vartayasi iti |
sā tam uvāca | nahuṣaḥ mām āhvayati | kālaḥ ca asya mayā kṛtaḥ iti
35. Seeing his emaciated and distressed wife, Indra became worried. "Oh, a great sorrow has befallen me today! For she, afflicted by sorrow, has come seeking me who was lost," he thought. Indra asked her, "How are you faring?" She replied to him, "Nahuṣa is calling me, and I have set a time limit for him."
तामिन्द्र उवाच ।
गच्छ ।
नहुषस्त्वया वाच्योऽपूर्वेण मामृषियुक्तेन यानेन त्वमधिरूढ उद्वहस्व ।
इन्द्रस्य हि महान्ति वाहनानि मनसः प्रियाण्यधिरूढानि मया ।
त्वमन्येनोपयातुमर्हसीति ।
सैवमुक्ता हृष्टा जगाम ।
इन्द्रोऽपि बिसग्रन्थिमेवाविवेश भूयः ॥३६॥
36. tāmindra uvāca ,
gaccha ,
nahuṣastvayā vācyo'pūrveṇa māmṛṣiyuktena yānena tvamadhirūḍha udvahasva ,
indrasya hi mahānti vāhanāni manasaḥ priyāṇyadhirūḍhāni mayā ,
tvamanyenopayātumarhasīti ,
saivamuktā hṛṣṭā jagāma ,
indro'pi bisagranthimevāviveśa bhūyaḥ.
36. tām indraḥ uvāca | gaccha | nahuṣaḥ tvayā vācyaḥ apūrveṇa mahā-ṛṣi-yuktena
yānena tvam adhirūḍhaḥ udvahasva | indrasya hi mahānti vāhanāni
manasaḥ priyāṇi adhirūḍhāni mayā | tvam anyena upayātum arhasi iti |
sā evam uktā hṛṣṭā jagāma | indraḥ api bisa-granthim eva āviveśa bhūyaḥ
36. Indra said to her, "Go! Nahuṣa is to be told by you, 'You must carry yourself, having ascended, in an unprecedented chariot drawn by great sages (maharṣi). Indeed, many great vehicles dear to the mind have been ascended by me; you should approach with something else.'" Having been thus instructed, she joyfully departed. Indra, too, once again entered the lotus-stalk.
अथेन्द्राणीमभ्यागतां दृष्ट्वोवाच नहुषः पूर्णः स काल इति ।
तं शच्यब्रवीच्छक्रेण यथोक्तम् ।
स महर्षियुक्तं वाहनमधिरूढः शचीसमीपमुपागच्छत् ॥३७॥
37. athendrāṇīmabhyāgatāṁ dṛṣṭvovāca nahuṣaḥ pūrṇaḥ sa kāla iti ,
taṁ śacyabravīcchakreṇa yathoktam ,
sa maharṣiyuktaṁ vāhanamadhirūḍhaḥ śacīsamīpamupāgacchat.
37. atha indrāṇīm abhyāgatām dṛṣṭvā uvāca nahuṣaḥ
pūrṇaḥ saḥ kālaḥ iti | tam śacī abravīt
śakreṇa yathā-uktam | saḥ mahā-ṛṣi-yuktam
vāhanam adhirūḍhaḥ śacī-samīpam upāgacchat
37. Then, seeing Indrāṇī approaching, Nahuṣa said, "That time is fulfilled." Śacī told him what had been spoken by Śakra. He, having ascended the vehicle drawn by great sages (maharṣi), approached Śacī.
अथ मैत्रावरुणिः कुम्भयोनिरगस्त्यो महर्षीन्विक्रियमाणांस्तान्नहुषेणापश्यत् ।
पद्भ्यां च तेनास्पृश्यत ।
ततः स नहुषमब्रवीदकार्यप्रवृत्त पाप पतस्व महीम् ।
सर्पो भव यावद्भूमिर्गिरयश्च तिष्ठेयुस्तावदिति ।
स महर्षिवाक्यसमकालमेव तस्माद्यानादवापतत् ॥३८॥
38. atha maitrāvaruṇiḥ kumbhayoniragastyo maharṣīnvikriyamāṇāṁstānnahuṣeṇāpaśyat ,
padbhyāṁ ca tenāspṛśyata ,
tataḥ sa nahuṣamabravīdakāryapravṛtta pāpa patasva mahīm ,
sarpo bhava yāvadbhūmirgirayaśca tiṣṭheyustāvaditi ,
sa maharṣivākyasamakālameva tasmādyānādavāpatat.
38. atha maitrāvaruṇiḥ kumbha-yoniḥ agastyaḥ mahā-ṛṣīn vikriyamāṇān tān nahuṣeṇa
apaśyat | padbhyām ca tena aspṛśyata | tataḥ saḥ nahuṣam abravīt
akārya-pravṛtta pāpa patasva mahīm | sarpaḥ bhava yāvat bhūmiḥ girayaḥ ca
tiṣṭheyuḥ tāvat iti | saḥ mahā-ṛṣi-vākya-sama-kālam eva tasmāt yānāt avāpatat
38. Then Maitrāvaruṇi, Agastya of jar-birth, saw those great sages (maharṣi) being tormented by Nahuṣa. And he (Agastya) was touched by Nahuṣa with his feet. Thereupon, he (Agastya) said to Nahuṣa, "O evil one, engaged in improper action, fall to the earth! Become a serpent for as long as the earth and mountains endure!" At the very same moment as the great sage's (maharṣi) pronouncement, he fell from that vehicle.
अथानिन्द्रं पुनस्त्रैलोक्यमभवत् ।
ततो देवा ऋषयश्च भगवन्तं विष्णुं शरणमिन्द्रार्थेऽभिजग्मुः ।
ऊचुश्चैनं भगवन्निन्द्रं ब्रह्मवध्याभिभूतं त्रातुमर्हसीति ।
ततः स वरदस्तानब्रवीदश्वमेधं यज्ञं वैष्णवं शक्रोऽभियजतु ।
ततः स्वं स्थानं प्राप्स्यतीति ॥३९॥
39. athānindraṁ punastrailokyamabhavat ,
tato devā ṛṣayaśca bhagavantaṁ viṣṇuṁ śaraṇamindrārthe'bhijagmuḥ ,
ūcuścainaṁ bhagavannindraṁ brahmavadhyābhibhūtaṁ trātumarhasīti ,
tataḥ sa varadastānabravīdaśvamedhaṁ yajñaṁ vaiṣṇavaṁ śakro'bhiyajatu ,
tataḥ svaṁ sthānaṁ prāpsyatīti.
39. atha anindram punaḥ trailokyam abhavat | tataḥ devāḥ ṛṣayaḥ ca bhagavantam
viṣṇum śaraṇam indrārthe abhijagmuḥ | ūcuḥ ca enam bhagavan indram
brahmavadhyābhibhūtam trātum arhasi iti | tataḥ sa varadaḥ tān abravīt aśvamedham
yajñam vaiṣṇavam śakraḥ abhiyajatu | tataḥ svam sthānam prāpsyati iti
39. atha trailokyam punaḥ anindram abhavat tataḥ devāḥ ṛṣayaḥ ca indrārthe bhagavantam viṣṇum śaraṇam abhijagmuḥ ca enam ūcuḥ "bhagavan,
brahmavadhyābhibhūtam indram trātum arhasi iti" tataḥ sa varadaḥ tān abravīt: "śakraḥ vaiṣṇavam aśvamedham yajñam abhiyajatu tataḥ svam sthānam prāpsyati iti"
39. Then, the three worlds became once again without an Indra. Thereupon, the gods (devas) and sages (ṛṣis) approached the revered (Bhagavanta) Viṣṇu for refuge, on behalf of Indra. And they said to Him, "O Lord, you ought to protect Indra, who is afflicted by the sin of brahmin-slaughter (brahmavadhya)." Then, that giver of boons (Viṣṇu) told them, "Let Śakra (Indra) perform a Vaiṣṇava aśvamedha (Vedic ritual)." He added, "Then he will regain his own position."
ततो देवा ऋषयश्चेन्द्रं नापश्यन्यदा तदा शचीमूचुर्गच्छ सुभगे इन्द्रमानयस्वेति ।
सा पुनस्तत्सरः समभ्यगच्छत् ।
इन्द्रश्च तस्मात्सरसः समुत्थाय बृहस्पतिमभिजगाम ।
बृहस्पतिश्चाश्वमेधं महाक्रतुं शक्रायाहरत् ।
ततः कृष्णसारङ्गं मेध्यमश्वमुत्सृज्य वाहनं तमेव कृत्वा इन्द्रं मरुत्पतिं बृहस्पतिः स्वस्थानं प्रापयामास ॥४०॥
40. tato devā ṛṣayaścendraṁ nāpaśyanyadā tadā śacīmūcurgaccha subhage indramānayasveti ,
sā punastatsaraḥ samabhyagacchat ,
indraśca tasmātsarasaḥ samutthāya bṛhaspatimabhijagāma ,
bṛhaspatiścāśvamedhaṁ mahākratuṁ śakrāyāharat ,
tataḥ kṛṣṇasāraṅgaṁ medhyamaśvamutsṛjya vāhanaṁ tameva kṛtvā indraṁ marutpatiṁ bṛhaspatiḥ svasthānaṁ prāpayāmāsa.
40. tataḥ devāḥ ṛṣayaḥ ca indram na apaśyan yadā tadā śacīm ūcuḥ gaccha subhage indram ānayasva
iti | sā punaḥ tat saraḥ samabhyagacchat | indraḥ ca tasmāt sarasaḥ samutthāya bṛhaspatim
abhijagāma | bṛhaspatiḥ ca aśvamedham mahākratum śakrāya āharat | tataḥ kṛṣṇasāraṅgam
medhyam aśvam utsṛjya vāhanam tam eva kṛtvā indram marutpatim bṛhaspatiḥ svasthānam prāpayāmāsa
40. tataḥ yadā devāḥ ṛṣayaḥ ca indram na apaśyan tadā śacīm ūcuḥ: "subhage,
gaccha,
indram ānayasva iti" sā punaḥ tat saraḥ samabhyagacchat ca indraḥ tasmāt sarasaḥ samutthāya bṛhaspatim abhijagāma ca bṛhaspatiḥ śakrāya aśvamedham mahākratum āharat tataḥ bṛhaspatiḥ kṛṣṇasāraṅgam medhyam aśvam utsṛjya tam eva vāhanam kṛtvā marutpatim indram svasthānam prāpayāmāsa
40. Then, when the gods (devas) and sages (ṛṣis) did not find Indra, they said to Śacī, "Go, fortunate lady, and bring Indra!" She, in turn, went back to that lake. And Indra, rising from that lake, approached Bṛhaspati. Bṛhaspati then prepared the great Vedic ritual (mahākratu) of the aśvamedha for Śakra (Indra). Thereupon, consecrating a black antelope-colored pure horse and making that very horse his vehicle, Bṛhaspati brought Indra, the lord of the Maruts, back to his own abode.
ततः स देवराड्देवैरृषिभिः स्तूयमानस्त्रिविष्टपस्थो निष्कल्मषो बभूव ।
ब्रह्मवध्यां चतुर्षु स्थानेषु वनिताग्निवनस्पतिगोषु व्यभजत् ।
एवमिन्द्रो ब्रह्मतेजःप्रभावोपबृंहितः शत्रुवधं कृत्वा स्वस्थानं प्रापितः ॥४१॥
41. tataḥ sa devarāḍdevairṛṣibhiḥ stūyamānastriviṣṭapastho niṣkalmaṣo babhūva ,
brahmavadhyāṁ caturṣu sthāneṣu vanitāgnivanaspatigoṣu vyabhajat ,
evamindro brahmatejaḥprabhāvopabṛṁhitaḥ śatruvadhaṁ kṛtvā svasthānaṁ prāpitaḥ.
41. tataḥ sa devarāṭ devaiḥ ṛṣibhiḥ stūyamānaḥ triviṣṭapasthaḥ
niṣkalmaṣaḥ babhūva | brahmavadhyām caturṣu sthāneṣu
vanitāgnivanaspati goṣu vyabhajat | evam indraḥ
brahmatejaḥprabhāvopabṛmhitaḥ śatruvadham kṛtvā svasthānam prāpitaḥ
41. tataḥ sa devarāṭ devaiḥ ṛṣibhiḥ stūyamānaḥ triviṣṭapasthaḥ niṣkalmaṣaḥ babhūva (saḥ) caturṣu sthāneṣu vanitāgnivanaspati goṣu brahmavadhyām vyabhajat evam,
indraḥ brahmatejaḥprabhāvopabṛmhitaḥ śatruvadham kṛtvā svasthānam prāpitaḥ
41. Then, that king of the gods (devarāṭ), being praised by the gods (devas) and sages (ṛṣis), became free from blemish (niṣkalmaṣa) and established in heaven (Triviṣṭapa). He then divided the sin of brahmin-slaughter (brahmavadhya) into four places: women, fire, plants (vanaspati), and cows. Thus, Indra, empowered by the efficacy of brahminical spiritual power (brahmatejas), having slain his enemy, was reinstated in his own position.
आकाशगङ्गागतश्च पुरा भरद्वाजो महर्षिरुपास्पृशंस्त्रीन्क्रमान्क्रमता विष्णुनाभ्यासादितः ।
स भरद्वाजेन ससलिलेन पाणिनोरसि ताडितः सलक्षणोरस्कः संवृत्तः ॥४२॥
42. ākāśagaṅgāgataśca purā bharadvājo maharṣirupāspṛśaṁstrīnkramānkramatā viṣṇunābhyāsāditaḥ ,
sa bharadvājena sasalilena pāṇinorasi tāḍitaḥ salakṣaṇoraskaḥ saṁvṛttaḥ.
42. ākāśagaṅgāgataḥ ca purā bharadvājaḥ maharṣiḥ
upāspṛśan trīn kramān kramatā viṣṇunā
abhyāsāditaḥ | saḥ bharadvājena sasalilena pāṇinā
urasi tāḍitaḥ salakṣaṇoraskaḥ saṃvṛttaḥ
42. ca purā ākāśagaṅgāgataḥ maharṣiḥ bharadvājaḥ
upāspṛśan (san) trīn kramān kramatā viṣṇunā
abhyāsāditaḥ saḥ (viṣṇuḥ) sasalilena pāṇinā
bharadvājena urasi tāḍitaḥ salakṣaṇoraskaḥ saṃvṛttaḥ
42. And formerly, the great sage (maharṣi) Bharadvāja, having arrived at the celestial Ganges (ākāśagaṅgā), while performing ablutions, was approached by Viṣṇu, who was traversing his three strides. That (Viṣṇu), struck on the chest by Bharadvāja with a hand holding water, became one with an auspicious mark on his chest.
भृगुणा महर्षिणा शप्तोऽग्निः
सर्वभक्षत्वमुपनीतः ॥४३॥
43. bhṛguṇā maharṣiṇā śapto'gniḥ
sarvabhakṣatvamupanītaḥ.
43. bhṛguṇā maharṣiṇā śaptaḥ
agniḥ sarvabhakṣatvam upanītaḥ
43. bhṛguṇā maharṣiṇā śaptaḥ
agniḥ sarvabhakṣatvam upanītaḥ
43. Cursed by the great sage (maharṣi) Bhṛgu, Agni was reduced to consuming everything.
अदितिर्वै देवानामन्नमपचदेतद्भुक्त्वासुरान्हनिष्यन्तीति ।
तत्र बुधो व्रतचर्यासमाप्तावागच्छत् ।
अदितिं चावोचद्भिक्षां देहीति ।
तत्र देवैः पूर्वमेतत्प्राश्यं नान्येनेत्यदितिर्भिक्षां नादात् ।
अथ भिक्षाप्रत्याख्यानरुषितेन बुधेन ब्रह्मभूतेन विवस्वतो द्वितीये जन्मन्यण्डसंज्ञितस्याण्डं मारितमदित्याः ।
स मार्तण्डो विवस्वानभवच्छ्राद्धदेवः ॥४४॥
44. aditirvai devānāmannamapacadetadbhuktvāsurānhaniṣyantīti ,
tatra budho vratacaryāsamāptāvāgacchat ,
aditiṁ cāvocadbhikṣāṁ dehīti ,
tatra devaiḥ pūrvametatprāśyaṁ nānyenetyaditirbhikṣāṁ nādāt ,
atha bhikṣāpratyākhyānaruṣitena budhena brahmabhūtena vivasvato dvitīye janmanyaṇḍasaṁjñitasyāṇḍaṁ māritamadityāḥ ,
sa mārtaṇḍo vivasvānabhavacchrāddhadevaḥ.
44. aditiḥ vai devānām annam apacat etat bhuktvā asurān haniṣyanīti tatra budhaḥ vrata-caryā-samāptau
āgacchat aditim ca avocat bhikṣām dehi iti tatra devaiḥ pūrvam etat prāśyam na anyena iti
aditiḥ bhikṣām na adāt atha bhikṣā-pratyākhyāna-ruṣitena budhena brahma-bhūtena vivasvataḥ
dvitīye janmani aṇḍa-saṃjñitasya aṇḍam māritam adityāḥ sa mārtandaḥ vivasvān abhavat śrāddha-devaḥ
44. vai aditiḥ devānām annam apacat etat bhuktvā asurān haniṣyanī iti tatra vrata-caryā-samāptau
budhaḥ āgacchat ca aditim avocat bhikṣām dehi iti tatra devaiḥ pūrvam etat prāśyam na anyena iti
aditiḥ bhikṣām na adāt atha bhikṣā-pratyākhyāna-ruṣitena brahma-bhūtena budhena vivasvataḥ
dvitīye janmani aṇḍa-saṃjñitasya adityāḥ aṇḍam māritam sa mārtandaḥ vivasvān śrāddha-devaḥ abhavat
44. Aditi cooked food for the gods, thinking that after eating it she would slay the asuras. At that time, Budha arrived upon the completion of his vow observance and said to Aditi: Give me alms. Aditi did not give him alms, saying that previously this food was to be consumed by the gods and by no one else. Then, angered by the refusal of alms and having become one with the absolute (brahma-bhūta), the sage Budha caused the destruction of the egg of Aditi's offspring, known as Aṇḍa, in the second birth of Vivasvat. That Mārtaṇḍa became Vivasvat, the lord of the dead (śrāddha-deva).
दक्षस्य वै दुहितरः षष्टिरासन् ।
ताभ्यः कश्यपाय त्रयोदश प्रादाद्दश धर्माय दश मनवे सप्तविंशतिमिन्दवे ।
तासु तुल्यासु नक्षत्राख्यां गतासु सोमो रोहिण्यामभ्यधिकां प्रीतिमकरोत् ।
ततस्ताः शेषाः पत्न्य ईर्ष्यावत्यः पितुः समीपं गत्वेममर्थं शशंसुः ।
भगवन्नस्मासु तुल्यप्रभावासु सोमो रोहिणीमधिकं भजतीति ।
सोऽब्रवीद्यक्ष्मैनमावेक्ष्यतीति ॥४५॥
45. dakṣasya vai duhitaraḥ ṣaṣṭirāsan ,
tābhyaḥ kaśyapāya trayodaśa prādāddaśa dharmāya daśa manave saptaviṁśatimindave ,
tāsu tulyāsu nakṣatrākhyāṁ gatāsu somo rohiṇyāmabhyadhikāṁ prītimakarot ,
tatastāḥ śeṣāḥ patnya īrṣyāvatyaḥ pituḥ samīpaṁ gatvemamarthaṁ śaśaṁsuḥ ,
bhagavannasmāsu tulyaprabhāvāsu somo rohiṇīmadhikaṁ bhajatīti ,
so'bravīdyakṣmainamāvekṣyatīti.
45. dakṣasya vai duhitaraḥ ṣaṣṭiḥ āsan tābhyai kaśyapāya trayodaśa prādāt daśa dharmāya daśa manave
saptaviṃśatim indave tāsu tulyāsu nakṣatrākhyām gatāsu somaḥ rohiṇīm abhyadhikām prītim
akarot tataḥ tāḥ śeṣāḥ patnyai īrṣyāvatyaḥ pituḥ samīpam gatvā imam artham śaṃsuḥ bhagavan
asmāsu tulya-prabhāvāsu somaḥ rohiṇīm adhikam bhajati iti saḥ abravīt yakṣmā enam āvekṣyati iti
45. dakṣasya vai ṣaṣṭiḥ duhitaraḥ āsan tābhyaḥ trayodaśa kaśyapāya prādāt daśa dharmāya daśa manave
saptaviṃśatim indave (prādāt) tāsu tulyāsu nakṣatrākhyām gatāsu somaḥ rohiṇīm abhyadhikām
prītim akarot tataḥ īrṣyāvatyaḥ śeṣāḥ tāḥ patnyai pituḥ samīpam gatvā imam artham śaṃsuḥ bhagavan
asmāsu tulya-prabhāvāsu somaḥ rohiṇīm adhikam bhajati iti saḥ abravīt yakṣmā enam āvekṣyati iti
45. Daksha indeed had sixty daughters. Of them, he gave thirteen to Kashyapa, ten to Dharma, ten to Manu, and twenty-seven to Indu (the Moon). While all of them had attained the designation of constellations equally, the Moon bestowed greater affection upon Rohini. Thereupon, those remaining wives, being full of jealousy, went to the presence of their father and reported this matter, saying: O revered one, while we are equal in radiance, the Moon favors Rohini more. He (Daksha) replied: Consumption (yakṣman) will afflict him.
दक्षशापात्सोमं राजानं यक्ष्माविवेश ।
स यक्ष्मणाविष्टो दक्षमगमत् ।
दक्षश्चैनमब्रवीन्न समं वर्तस इति ।
तत्रर्षयः सोममब्रुवन्क्षीयसे यक्ष्मणा ।
पश्चिमस्यां दिशि समुद्रे हिरण्यसरस्तीर्थम् ।
तत्र गत्वात्मानमभिषेचयस्वेति ।
अथागच्छत्सोमस्तत्र हिरण्यसरस्तीर्थम् ।
गत्वा चात्मनः स्नपनमकरोत् ।
स्नात्वा चात्मानं पाप्मनो मोक्षयामास ।
तत्र चावभासितस्तीर्थे यदा सोमस्तदाप्रभृति तीर्थं तत्प्रभासमिति नाम्ना ख्यातं बभूव ।
तच्छापादद्यापि क्षीयते सोमोऽमावास्यान्तरस्थः ।
पौर्णमासीमात्रेऽधिष्ठितो मेघलेखाप्रतिच्छन्नं वपुर्दर्शयति ।
मेघसदृशं वर्णमगमत्तदस्य शशलक्ष्म विमलमभवत् ॥४६॥
46. dakṣaśāpātsomaṁ rājānaṁ yakṣmāviveśa ,
sa yakṣmaṇāviṣṭo dakṣamagamat ,
dakṣaścainamabravīnna samaṁ vartasa iti ,
tatrarṣayaḥ somamabruvankṣīyase yakṣmaṇā ,
paścimasyāṁ diśi samudre hiraṇyasarastīrtham ,
tatra gatvātmānamabhiṣecayasveti ,
athāgacchatsomastatra hiraṇyasarastīrtham ,
gatvā cātmanaḥ snapanamakarot ,
snātvā cātmānaṁ pāpmano mokṣayāmāsa ,
tatra cāvabhāsitastīrthe yadā somastadāprabhṛti tīrthaṁ tatprabhāsamiti nāmnā khyātaṁ babhūva ,
tacchāpādadyāpi kṣīyate somo'māvāsyāntarasthaḥ ,
paurṇamāsīmātre'dhiṣṭhito meghalekhāpraticchannaṁ vapurdarśayati ,
meghasadṛśaṁ varṇamagamattadasya śaśalakṣma vimalamabhavat.
46. dakṣa-śāpāt somam rājānam yakṣmā āviveśa | sa yakṣmaṇā āviṣṭaḥ dakṣam agamat | dakṣaḥ ca enam abravīt na samam vartase iti | tatra ṛṣayaḥ somam abruvan kṣīyase yakṣmaṇā |
paścimasyām diśi samudre hiraṇya-saraḥ-tīrtham | tatra gatvā ātmānam abhiṣecayasva iti | atha āgacchat somaḥ tatra hiraṇya-saraḥ-tīrtham | gatvā ca ātmanaḥ snapanam akarot
| snātvā ca ātmānam pāpmanaḥ mokṣayām āsa | tatra ca āvabhāsitaḥ tīrhte yadā somaḥ tadā prabhṛti tīrtham tat prabhāsam iti nāmnā khyātam babhūva | tat śāpāt adya api kṣīyate
somaḥ amāvāsyā-antara-sthaḥ | pauṇramāsī-mātram adhiṣṭhitaḥ megha-lekhā-praticchannam vapuḥ darśayati | megha-sadṛśam varṇam agamat tat asya śaśa-lakṣma vimalam abhavat
46. dakṣa-śāpāt yakṣmā rājānam somam āviveśa saḥ yakṣmaṇā āviṣṭaḥ dakṣam agamat dakṣaḥ ca enam abravīt,
na samam vartase iti tatra ṛṣayaḥ somam abruvan,
kṣīyase yakṣmaṇā paścimasyām diśi samudre hiraṇya-saraḥ-tīrtham (asti) tatra gatvā ātmānam abhiṣecayasva iti atha somaḥ tatra hiraṇya-saraḥ-tīrtham āgacchat gatvā ca ātmanaḥ snapanam akarot snātvā ca ātmānam pāpmanaḥ mokṣayām āsa tatra ca tīrthe yadā somaḥ āvabhāsitaḥ,
tadā prabhṛti tat tīrtham prabhāsam iti nāmnā khyātam babhūva tat śāpāt adya api somaḥ amāvāsyā-antara-sthaḥ kṣīyate pauṇramāsī-mātram adhiṣṭhitaḥ megha-lekhā-praticchannam vapuḥ darśayati megha-sadṛśam varṇam agamat,
tat asya śaśa-lakṣma vimalam abhavat
46. Afflicted by the curse of Daksha, consumption (yakṣman) entered king Soma (the Moon). He, being seized by consumption, went to Daksha. And Daksha said to him, You are not behaving equally. Thereupon, the seers said to Soma, You are wasting away by consumption. In the western direction, in the ocean, is the sacred water place (tīrtha) called Hiraṇyasaras. Go there and bathe yourself. Then Soma went to that Hiraṇyasaras. Having gone there, he performed his ablution, and after bathing, he freed himself from sin. And because Soma shone brightly there in that sacred water place (tīrtha), ever since then that tīrtha became known by the name Prabhāsa. Because of that curse, even today Soma wanes when he is positioned between the new moon. Resplendent only on the night of the full moon, he reveals his body veiled by a streak of clouds. He assumed a color resembling a cloud, and that mark of a hare upon him became spotless.
स्थूलशिरा महर्षिर्मेरोः प्रागुत्तरे दिग्भागे तपस्तेपे ।
तस्य तपस्तप्यमानस्य सर्वगन्धवहः शुचिर्वायुर्विवायमानः शरीरमस्पृशत् ।
स तपसा तापितशरीरः कृशो वायुनोपवीज्यमानो हृदयपरितोषमगमत् ।
तत्र तस्यानिलव्यजनकृतपरितोषस्य सद्यो वनस्पतयः पुष्पशोभां न दर्शितवन्त इति स एताञ्शशाप न सर्वकालं पुष्पवन्तो भविष्यथेति ॥४७॥
47. sthūlaśirā maharṣirmeroḥ prāguttare digbhāge tapastepe ,
tasya tapastapyamānasya sarvagandhavahaḥ śucirvāyurvivāyamānaḥ śarīramaspṛśat ,
sa tapasā tāpitaśarīraḥ kṛśo vāyunopavījyamāno hṛdayaparitoṣamagamat ,
tatra tasyānilavyajanakṛtaparitoṣasya sadyo vanaspatayaḥ puṣpaśobhāṁ na darśitavanta iti sa etāñśaśāpa na sarvakālaṁ puṣpavanto bhaviṣyatheti.
47. sthūlaśirā maharṣir meroḥ prāguttare digbhāge tapas tepe tasya tapas tapyamānasya
sarvagandhavahaḥ śucir vāyur vivāyamānaḥ śarīram aspṛśat sa tapasā tāpitaśarīraḥ kṛśo
vāyunopavījyamānaḥ hṛdayaparitoṣam agamat tatra tasyānilavyajanakṛtaparitoṣasya sadyo vanaspatayaḥ
puṣpaśobhāṃ na darśitavanta iti sa etān śaśāpa na sarvakālaṃ puṣpavanto bhaviṣyatheti
47. sthūlaśirā maharṣiḥ meroḥ prāguttare digbhāge tapas tepe tasya tapas tapyamānasya sarvagandhavahaḥ
śuciḥ vāyuḥ vivāyamānaḥ śarīram aspṛśat saḥ tapasā tāpitaśarīraḥ kṛśaḥ vāyunā
upavījyamānaḥ hṛdayaparitoṣam agamat tatra tasya anilavyajanakṛtaparitoṣasya sadyaḥ vanaspatayaḥ
puṣpaśobhām na darśitavantaḥ iti saḥ etān śaśāpa na sarvakālaṃ puṣpavantaḥ bhaviṣyatha iti
47. The great sage Sthūlaśirā performed severe tapas in the northeastern direction of Mount Meru. As he was practicing tapas, a pure breeze carrying all sorts of fragrances blew and touched his body. Worn out by the tapas and thinned down, his body was refreshed by the breeze, bringing deep contentment to his heart. Because the trees did not instantly display the beauty of their flowers to him while he was experiencing such delight from the wind-fan, he cursed them, saying that they would not bear flowers at all times.
नारायणो लोकहितार्थं वडवामुखो नाम महर्षिः पुराभवत् ।
तस्य मेरौ तपस्तप्यतः समुद्र आहूतो नागतः ।
तेनामर्षितेनात्मगात्रोष्मणा समुद्रः स्तिमितजलः कृतः ।
स्वेदप्रस्यन्दनसदृशश्चास्य लवणभावो जनितः ।
उक्तश्चापेयो भविष्यसि ।
एतच्च ते तोयं वडवामुखसंज्ञितेन पीयमानं मधुरं भविष्यति ।
तदेतदद्यापि वडवामुखसंज्ञितेनानुवर्तिना तोयं सामुद्रं पीयते ॥४८॥
48. nārāyaṇo lokahitārthaṁ vaḍavāmukho nāma maharṣiḥ purābhavat ,
tasya merau tapastapyataḥ samudra āhūto nāgataḥ ,
tenāmarṣitenātmagātroṣmaṇā samudraḥ stimitajalaḥ kṛtaḥ ,
svedaprasyandanasadṛśaścāsya lavaṇabhāvo janitaḥ ,
uktaścāpeyo bhaviṣyasi ,
etacca te toyaṁ vaḍavāmukhasaṁjñitena pīyamānaṁ madhuraṁ bhaviṣyati ,
tadetadadyāpi vaḍavāmukhasaṁjñitenānuvartinā toyaṁ sāmudraṁ pīyate.
48. nārāyaṇaḥ loka-hita-arthaṃ vaḍavāmukhaḥ nāma maharṣiḥ purā abhavat tasya merau tapaḥ tapyataḥ samudraḥ
āhūtaḥ na āgataḥ tena amarṣiteṇa ātma-gātra-uṣmaṇā samudraḥ stimita-jalaḥ kṛtaḥ sveda-prasyandana-sadṛśaḥ
ca asya lavaṇa-bhāvaḥ janitaḥ uktaḥ ca apeyaḥ bhaviṣyasi etat ca te toyam vaḍavāmukha-saṃjñitena
pīyamānaṃ madhuraṃ bhaviṣyati tat etat adya api vaḍavāmukha-saṃjñitena anuvartinā toyam sāmudram pīyate
48. purā nārāyaṇaḥ loka-hita-arthaṃ vaḍavāmukhaḥ nāma maharṣiḥ abhavat tasya merau tapas tapyataḥ samudraḥ
āhūtaḥ na āgataḥ tena amarṣiteṇa ātma-gātra-uṣmaṇā samudraḥ stimita-jalaḥ kṛtaḥ ca asya
sveda-prasyandana-sadṛśaḥ lavaṇa-bhāvaḥ janitaḥ ca uktasaḥ apeyaḥ bhaviṣyasi ca te etat toyam vaḍavāmukha-saṃjñitena
pīyamānaṃ madhuraṃ bhaviṣyati tat adya api vaḍavāmukha-saṃjñitena anuvartinā sāmudram toyam pīyate
48. In ancient times, Nārāyaṇa became a great sage named Vaḍavāmukha for the welfare of the world. While he was performing tapas on Mount Meru, the ocean was summoned by him but did not come. Angered by this, the sage made the ocean still-watered with the heat of his own body, and its saline nature was produced, resembling the oozing of sweat. He also said to the ocean: You shall be undrinkable, and this water of yours, when consumed by the one known as Vaḍavāmukha, will become sweet. Even today, that ocean water is drunk by the following one known as Vaḍavāmukha.
हिमवतो गिरेर्दुहितरमुमां रुद्रश्चकमे ।
भृगुरपि च महर्षिर्हिमवन्तमागम्याब्रवीत्कन्यामुमां मे देहीति ।
तमब्रवीद्धिमवानभिलषितो वरो रुद्र इति ।
तमब्रवीद्भृगुर्यस्मात्त्वयाहं कन्यावरणकृतभावः प्रत्याख्यातस्तस्मान्न रत्नानां भवान्भाजनं भविष्यतीति ।
अद्यप्रभृत्येतदवस्थितमृषिवचनम् ॥४९॥
49. himavato girerduhitaramumāṁ rudraścakame ,
bhṛgurapi ca maharṣirhimavantamāgamyābravītkanyāmumāṁ me dehīti ,
tamabravīddhimavānabhilaṣito varo rudra iti ,
tamabravīdbhṛguryasmāttvayāhaṁ kanyāvaraṇakṛtabhāvaḥ pratyākhyātastasmānna ratnānāṁ bhavānbhājanaṁ bhaviṣyatīti ,
adyaprabhṛtyetadavasthitamṛṣivacanam.
49. himavataḥ gireḥ duhitaram umām rudraḥ cakame bhṛguḥ api ca maharṣiḥ himavantam āgamya
abravīt kanyām umām me dehi iti tam abravīt himavān abhilṣitaḥ varaḥ rudraḥ iti
tam abravīt bhṛguḥ yasmāt tvayā ahaṃ kanyāvaraṇa-kṛta-bhāvaḥ pratyākhyātaḥ tasmāt na
ratnānām bhavān bhājanaṃ bhaviṣyati iti adya-prabhṛti etat avasthitam ṛṣi-vacanam
49. rudraḥ himavataḥ gireḥ duhitaram umām cakame maharṣiḥ bhṛguḥ api ca himavantam
āgamya abravīt me kanyām umām dehi iti himavān tam abravīt abhilṣitaḥ varaḥ rudraḥ
iti bhṛguḥ tam abravīt yasmāt tvayā kanyāvaraṇa-kṛta-bhāvaḥ ahaṃ pratyākhyātaḥ
tasmāt bhavān ratnānām bhājanaṃ na भविष्यति adya-prabhṛti ṛṣi-vacanam etat avasthitam
49. Rudra desired Umā, the daughter of the Himavat mountain. And the great sage (maharṣi) Bhṛgu also went to Himavat and said: Give me your daughter Umā. Himavat replied to him: Rudra is the desired groom. Then Bhṛgu said to him: Because you have rejected me when I came with the intention of asking for the maiden, therefore you shall not be a vessel for jewels. From this day onward, this pronouncement of the seer remains standing.
तदेवंविधं माहात्म्यं ब्राह्मणानाम् ।
क्षत्रमपि शाश्वतीमव्ययां पृथिवीं पत्नीमभिगम्य बुभुजे ।
तदेतद्ब्रह्माग्नीषोमीयम् ।
तेन जगद्धार्यते ॥५०॥
50. tadevaṁvidhaṁ māhātmyaṁ brāhmaṇānām ,
kṣatramapi śāśvatīmavyayāṁ pṛthivīṁ patnīmabhigamya bubhuje ,
tadetadbrahmāgnīṣomīyam ,
tena jagaddhāryate.
50. tad evamvidhaṃ māhātmyṃ brāhmaṇānām |
kṣatram api śāśvatīm avyayāṃ pṛthivīṃ
patnīm abhigamya bubhuje | tad etat
brahmāgniṣomīyam | tena jagat dhāryate
50. tad evamvidhaṃ brāhmaṇānām māhātmyam
api kṣatram śāśvatīm avyayām pṛthivīm
patnīm abhigamya bubhuje tat etat
brahmāgniṣomīyam tena jagat dhāryate
50. Such is the greatness of the brahmins. The warrior class too, having attained the earth as an eternal and imperishable wife, enjoyed her. This indeed is connected with brahman and with agni and soma. By this the world is sustained.