Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-13, chapter-101

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
आलोकदानं नामैतत्कीदृशं भरतर्षभ ।
कथमेतत्समुत्पन्नं फलं चात्र ब्रवीहि मे ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
ālokadānaṁ nāmaitatkīdṛśaṁ bharatarṣabha ,
kathametatsamutpannaṁ phalaṁ cātra bravīhi me.
1. yudhiṣṭhira uvāca | ālokadānam nāma etat kīdṛśam bharatarṣabha
| katham etat samutpannam phalam ca atra bravīhi me |
1. yudhiṣṭhira uvāca bharatarṣabha etat nāma ālokadānam
kīdṛśam etat katham samutpannam atra ca phalam me bravīhi
1. Yudhishthira said: "O best among the Bharatas, what kind of thing is this 'gift of light'? How did it originate, and please tell me its result."
भीष्म उवाच ।
अत्राप्युदाहरन्तीममितिहासं पुरातनम् ।
मनोः प्रजापतेर्वादं सुवर्णस्य च भारत ॥२॥
2. bhīṣma uvāca ,
atrāpyudāharantīmamitihāsaṁ purātanam ,
manoḥ prajāpatervādaṁ suvarṇasya ca bhārata.
2. bhīṣma uvāca | atra api udāharanti imam itihāsam
purātanam | manoḥ prajāpateḥ vādam suvarṇasya ca bhārata |
2. bhīṣma uvāca bhārata atra api imam purātanam itihāsam
udāharanti manoḥ prajāpateḥ ca suvarṇasya vādam
2. Bhishma said: "In this regard, they also narrate this ancient story – the conversation between Manu, the progenitor (prajāpati), and Suvarṇa, O Bhārata."
तपस्वी कश्चिदभवत्सुवर्णो नाम नामतः ।
वर्णतो हेमवर्णः स सुवर्ण इति पप्रथे ॥३॥
3. tapasvī kaścidabhavatsuvarṇo nāma nāmataḥ ,
varṇato hemavarṇaḥ sa suvarṇa iti paprathe.
3. tapasvī kaścit abhavat suvarṇaḥ nāma nāmataḥ |
varṇataḥ hemavarṇaḥ saḥ suvarṇaḥ iti paprathe |
3. kaścit tapasvī nāma nāmataḥ suvarṇaḥ abhavat
varṇataḥ hemavarṇaḥ saḥ suvarṇaḥ iti paprathe
3. There was an ascetic named Suvarṇa. He was golden in complexion, and thus he became renowned as Suvarṇa.
कुलशीलगुणोपेतः स्वाध्याये च परं गतः ।
बहून्स्ववंशप्रभवान्समतीतः स्वकैर्गुणैः ॥४॥
4. kulaśīlaguṇopetaḥ svādhyāye ca paraṁ gataḥ ,
bahūnsvavaṁśaprabhavānsamatītaḥ svakairguṇaiḥ.
4. kulaśīlaguṇopetaḥ svādhyāye ca param gataḥ |
bahūn svavaṃśaprabhavān samatītaḥ svakaiḥ guṇaiḥ |
4. kulaśīlaguṇopetaḥ ca svādhyāye param gataḥ
svakaiḥ guṇaiḥ bahūn svavaṃśaprabhavān samatītaḥ
4. He was endowed with good lineage, excellent character, and virtues, and he had attained the highest degree in self-study (svādhyāya). He surpassed many born in his own family lineage by his inherent qualities.
स कदाचिन्मनुं विप्रो ददर्शोपससर्प च ।
कुशलप्रश्नमन्योन्यं तौ च तत्र प्रचक्रतुः ॥५॥
5. sa kadācinmanuṁ vipro dadarśopasasarpa ca ,
kuśalapraśnamanyonyaṁ tau ca tatra pracakratuḥ.
5. sa kadācit manum vipraḥ dadarśa upasasarpa ca
kuśalapraśnam anyonyam tau ca tatra pracakratuḥ
5. A brahmin once saw Manu and approached him. There, the two of them mutually inquired about each other's well-being.
ततस्तौ सिद्धसंकल्पौ मेरौ काञ्चनपर्वते ।
रमणीये शिलापृष्ठे सहितौ संन्यषीदताम् ॥६॥
6. tatastau siddhasaṁkalpau merau kāñcanaparvate ,
ramaṇīye śilāpṛṣṭhe sahitau saṁnyaṣīdatām.
6. tataḥ tau siddhasaṅkalpau merau kāñcanaparvate
ramaṇīye śilāpṛṣṭhe sahitau saṃnyasīdatām
6. Then, those two, whose intentions were realized, sat down together on a charming rock surface on Mount Meru, the golden mountain.
तत्र तौ कथयामास्तां कथा नानाविधाश्रयाः ।
ब्रह्मर्षिदेवदैत्यानां पुराणानां महात्मनाम् ॥७॥
7. tatra tau kathayāmāstāṁ kathā nānāvidhāśrayāḥ ,
brahmarṣidevadaityānāṁ purāṇānāṁ mahātmanām.
7. tatra tau kathayāmāstām kathāḥ nānāvidhāśrayāḥ
brahmarṣidevadaiśyānām purāṇānām mahātmanām
7. There, the two of them narrated diverse stories concerning brahmin sages (brahmarṣi), gods, demons, and great ancient beings.
सुवर्णस्त्वब्रवीद्वाक्यं मनुं स्वायंभुवं प्रभुम् ।
हितार्थं सर्वभूतानां प्रश्नं मे वक्तुमर्हसि ॥८॥
8. suvarṇastvabravīdvākyaṁ manuṁ svāyaṁbhuvaṁ prabhum ,
hitārthaṁ sarvabhūtānāṁ praśnaṁ me vaktumarhasi.
8. suvarṇaḥ tu abravīt vākyam manum svāyambhuvaṃ prabhum
hitārtham sarvabhūtānām praśnam me vaktum arhasi
8. Suvarṇa then addressed Manu Svāyambhuva, the lord, with these words: "You should answer my question for the welfare of all beings."
सुमनोभिर्यदिज्यन्ते दैवतानि प्रजेश्वर ।
किमेतत्कथमुत्पन्नं फलयोगं च शंस मे ॥९॥
9. sumanobhiryadijyante daivatāni prajeśvara ,
kimetatkathamutpannaṁ phalayogaṁ ca śaṁsa me.
9. sumanobhiḥ yadi ijyante daivatāni prajeśvara
kim etat katham utpannam phalayogam ca śaṃsa me
9. prajeśvara yadi daivatāni sumanobhiḥ ijyante
kim etat katham utpannam ca me phalayogam śaṃsa
9. O lord of beings, if the deities are worshipped with flowers, what is this? How did it originate? And please explain to me its connection to the fruits of actions (karma).
मनुरुवाच ।
अत्राप्युदाहरन्तीममितिहासं पुरातनम् ।
शुक्रस्य च बलेश्चैव संवादं वै समागमे ॥१०॥
10. manuruvāca ,
atrāpyudāharantīmamitihāsaṁ purātanam ,
śukrasya ca baleścaiva saṁvādaṁ vai samāgame.
10. manuḥ uvāca atra api udāharanti imam itihāsam purātanam
śukrasya ca baleḥ ca eva saṃvādam vai samāgame
10. manuḥ uvāca atra api imam purātanam itihāsam udāharanti
śukrasya ca baleḥ ca eva saṃvādam vai samāgame
10. Manu said: In this regard, they also narrate this ancient story: a dialogue between Shukra and Bali during an assembly.
बलेर्वैरोचनस्येह त्रैलोक्यमनुशासतः ।
समीपमाजगामाशु शुक्रो भृगुकुलोद्वहः ॥११॥
11. balervairocanasyeha trailokyamanuśāsataḥ ,
samīpamājagāmāśu śukro bhṛgukulodvahaḥ.
11. baleḥ vairocanasya iha trailokyam anuśāsataḥ
samīpam ājagāma āśu śukraḥ bhṛgukulodvahaḥ
11. iha bhṛgukulodvahaḥ śukraḥ trailokyam anuśāsataḥ
vairocanasya baleḥ samīpam āśu ājagāma
11. Here, Shukra, the scion of the Bhṛgu family, swiftly approached Bali, son of Virocana, who was ruling over the three worlds.
तमर्घ्यादिभिरभ्यर्च्य भार्गवं सोऽसुराधिपः ।
निषसादासने पश्चाद्विधिवद्भूरिदक्षिणः ॥१२॥
12. tamarghyādibhirabhyarcya bhārgavaṁ so'surādhipaḥ ,
niṣasādāsane paścādvidhivadbhūridakṣiṇaḥ.
12. tam arghyādibhiḥ abhyarcya bhārgavam saḥ asurādhipaḥ
niṣasāda āsane paścāt vidhivat bhūridakṣiṇaḥ
12. saḥ asurādhipaḥ bhūridakṣiṇaḥ tam bhārgavam
arghyādibhiḥ abhyarcya paścāt vidhivat āsane niṣasāda
12. That lord of asuras (Bali), who was bountiful in gifts (dāna), after worshipping that Bhārgava (Shukra) with water offerings and other respectful treatments, then sat down properly on a seat.
कथेयमभवत्तत्र या त्वया परिकीर्तिता ।
सुमनोधूपदीपानां संप्रदाने फलं प्रति ॥१३॥
13. katheyamabhavattatra yā tvayā parikīrtitā ,
sumanodhūpadīpānāṁ saṁpradāne phalaṁ prati.
13. kathā iyam abhavat tatra yā tvayā parikīrtitā
| sumanodhūpadīpānām saṃpradāne phalam prati
13. iyam kathā yā tvayā parikīrtitā tatra abhavat
sumanodhūpadīpānām saṃpradāne phalam prati
13. This is the story, which you recounted, that happened there, regarding the outcome of presenting flowers, incense, and lamps.
ततः पप्रच्छ दैत्येन्द्रः कवीन्द्रं प्रश्नमुत्तमम् ।
सुमनोधूपदीपानां किं फलं ब्रह्मवित्तम ।
प्रदानस्य द्विजश्रेष्ठ तद्भवान्वक्तुमर्हति ॥१४॥
14. tataḥ papraccha daityendraḥ kavīndraṁ praśnamuttamam ,
sumanodhūpadīpānāṁ kiṁ phalaṁ brahmavittama ,
pradānasya dvijaśreṣṭha tadbhavānvaktumarhati.
14. tataḥ papraccha daityendraḥ kavīndram
praśnam uttamam | sumanodhūpadīpānām
kim phalam brahmavittama | pradānasya
dvijaśreṣṭha tat bhavān vaktum arhati
14. tataḥ daityendraḥ kavīndram uttamam
praśnam papraccha brahmavittama
sumanodhūpadīpānām kim phalam dvijaśreṣṭha
bhavān pradānasya tat vaktum arhati
14. Then, the lord of the Asuras asked the chief of poets an excellent question: "What is the result of [the offering of] flowers, incense, and lamps, O best knower of the ultimate reality (brahman)? O best among the twice-born (dvija), you should explain that."
शुक्र उवाच ।
तपः पूर्वं समुत्पन्नं धर्मस्तस्मादनन्तरम् ।
एतस्मिन्नन्तरे चैव वीरुदोषध्य एव च ॥१५॥
15. śukra uvāca ,
tapaḥ pūrvaṁ samutpannaṁ dharmastasmādanantaram ,
etasminnantare caiva vīrudoṣadhya eva ca.
15. śukraḥ uvāca | tapaḥ pūrvam samutpannam | dharmaḥ tasmāt
anantaram | etasmin antare ca eva vīrudh oṣadhyaḥ eva ca
15. śukraḥ uvāca pūrvam tapaḥ samutpannam tasmāt anantaram
dharmaḥ etasmin antare ca eva vīrudh oṣadhyaḥ eva ca
15. Śukra said: "First, ascetic practice (tapas) came into being. Immediately after that, the cosmic and natural law (dharma) arose. And it was at this time that various climbing plants and medicinal herbs also appeared."
सोमस्यात्मा च बहुधा संभूतः पृथिवीतले ।
अमृतं च विषं चैव याश्चान्यास्तुल्यजातयः ॥१६॥
16. somasyātmā ca bahudhā saṁbhūtaḥ pṛthivītale ,
amṛtaṁ ca viṣaṁ caiva yāścānyāstulyajātayaḥ.
16. somasya ātmā ca bahudhā saṃbhūtaḥ pṛthivītale |
amṛtam ca viṣam ca eva yāḥ ca anyāḥ tulyajātayaḥ
16. somasya ātmā ca pṛthivītale bahudhā saṃbhūtaḥ
amṛtam ca viṣam ca eva yāḥ ca anyāḥ tulyajātayaḥ
16. And the soul (ātman) of the moon-god Soma manifested in many forms on the surface of the earth, [including] both ambrosia and poison, and other similar categories of beings.
अमृतं मनसः प्रीतिं सद्यः पुष्टिं ददाति च ।
मनो ग्लपयते तीव्रं विषं गन्धेन सर्वशः ॥१७॥
17. amṛtaṁ manasaḥ prītiṁ sadyaḥ puṣṭiṁ dadāti ca ,
mano glapayate tīvraṁ viṣaṁ gandhena sarvaśaḥ.
17. amṛtam manasaḥ prītim sadyaḥ puṣṭim dadāti ca
manaḥ glapayate tīvram viṣam gandhena sarvaśaḥ
17. amṛtam sadyaḥ manasaḥ prītim ca puṣṭim dadāti
viṣam gandhena sarvaśaḥ tīvram manaḥ glapayate
17. Nectar immediately brings delight and nourishment to the mind. Conversely, poison severely afflicts the mind entirely by its scent.
अमृतं मङ्गलं विद्धि महद्विषममङ्गलम् ।
ओषध्यो ह्यमृतं सर्वं विषं तेजोऽग्निसंभवम् ॥१८॥
18. amṛtaṁ maṅgalaṁ viddhi mahadviṣamamaṅgalam ,
oṣadhyo hyamṛtaṁ sarvaṁ viṣaṁ tejo'gnisaṁbhavam.
18. amṛtam maṅgalam viddhi mahat viṣam amaṅgalam
oṣadhyaḥ hi amṛtam sarvam viṣam tejaḥ agni-saṃbhavam
18. amṛtam maṅgalam viddhi mahat viṣam amaṅgalam
oṣadhyaḥ hi sarvam amṛtam viṣam tejaḥ agni-saṃbhavam
18. Understand nectar to be auspicious, and great poison to be inauspicious. Indeed, all medicinal herbs are nectar, whereas poison is a potent essence originating from fire.
मनो ह्लादयते यस्माच्छ्रियं चापि दधाति ह ।
तस्मात्सुमनसः प्रोक्ता नरैः सुकृतकर्मभिः ॥१९॥
19. mano hlādayate yasmācchriyaṁ cāpi dadhāti ha ,
tasmātsumanasaḥ proktā naraiḥ sukṛtakarmabhiḥ.
19. manaḥ hlādayate yasmāt śriyam ca api dadāti ha
tasmāt sumanasas proktāḥ naraiḥ sukṛta-karmabhiḥ
19. yasmāt manaḥ hlādayate ca api śriyam ha dadāti
tasmāt naraiḥ sukṛta-karmabhiḥ sumanasas proktāḥ
19. Because it gladdens the mind and indeed bestows prosperity, therefore, they are called "sumanas" (flowers) by virtuous people.
देवताभ्यः सुमनसो यो ददाति नरः शुचिः ।
तस्मात्सुमनसः प्रोक्ता यस्मात्तुष्यन्ति देवताः ॥२०॥
20. devatābhyaḥ sumanaso yo dadāti naraḥ śuciḥ ,
tasmātsumanasaḥ proktā yasmāttuṣyanti devatāḥ.
20. devatābhyaḥ sumanasas yaḥ dadāti naraḥ śuciḥ
tasmāt sumanasas proktāḥ yasmāt tuṣyanti devatāḥ
20. yaḥ śuciḥ naraḥ devatābhyaḥ sumanasas dadāti
tasmāt sumanasas proktāḥ yasmāt devatāḥ tuṣyanti
20. Whoever, being a pure person, offers "sumanas" (flowers) to the deities - for this reason, they are called "sumanas", because the deities are pleased by them.
यं यमुद्दिश्य दीयेरन्देवं सुमनसः प्रभो ।
मङ्गलार्थं स तेनास्य प्रीतो भवति दैत्यप ॥२१॥
21. yaṁ yamuddiśya dīyerandevaṁ sumanasaḥ prabho ,
maṅgalārthaṁ sa tenāsya prīto bhavati daityapa.
21. yam yam uddiśya dīyeran devam sumanasaḥ prabho
maṅgalārtham sa tena asya prītaḥ bhavati daityapa
21. prabho daityapa yam yam uddiśya devam sumanasaḥ
dīyeran sa tena asya maṅgalārtham prītaḥ bhavati
21. O Lord, King of Daityas, whichever deity they intend and offer flowers to, that deity becomes pleased by such an offering for their well-being.
ज्ञेयास्तूग्राश्च सौम्याश्च तेजस्विन्यश्च ताः पृथक् ।
ओषध्यो बहुवीर्याश्च बहुरूपास्तथैव च ॥२२॥
22. jñeyāstūgrāśca saumyāśca tejasvinyaśca tāḥ pṛthak ,
oṣadhyo bahuvīryāśca bahurūpāstathaiva ca.
22. jñeyāḥ tu ugrāḥ ca saumyāḥ ca tejasvinyaḥ ca tāḥ
pṛthak oṣadhyaḥ bahuvīryāḥ ca bahurūpāḥ tathā eva ca
22. tāḥ oṣadhyaḥ tu ugrāḥ ca saumyāḥ ca tejasvinyaḥ ca
bahuvīryāḥ ca bahurūpāḥ tathā eva ca pṛthak jñeyāḥ
22. Those medicinal plants should indeed be known separately as fierce and mild, as well as potent, very powerful, and of many forms.
यज्ञियानां च वृक्षाणामयज्ञियान्निबोध मे ।
आसुराणि च माल्यानि दैवतेभ्यो हितानि च ॥२३॥
23. yajñiyānāṁ ca vṛkṣāṇāmayajñiyānnibodha me ,
āsurāṇi ca mālyāni daivatebhyo hitāni ca.
23. yajñiyānām ca vṛkṣāṇām ayajñiyān nibodha me
āsurāṇi ca mālyāni daivatebhyaḥ hitāni ca
23. me yajñiyānām ca vṛkṣāṇām ayajñiyān nibodha,
āsurāṇi ca mālyāni daivatebhyaḥ hitāni ca
23. Learn from me about the trees suitable for "yajña" (Vedic ritual) and those unsuitable for "yajña" (Vedic ritual). Also, hear about the demonic garlands and those beneficial to the deities.
राक्षसानां सुराणां च यक्षाणां च तथा प्रियाः ।
पितॄणां मानुषाणां च कान्ता यास्त्वनुपूर्वशः ॥२४॥
24. rākṣasānāṁ surāṇāṁ ca yakṣāṇāṁ ca tathā priyāḥ ,
pitṝṇāṁ mānuṣāṇāṁ ca kāntā yāstvanupūrvaśaḥ.
24. rākṣasānām surāṇām ca yakṣāṇām ca tathā priyāḥ
pitṝṇām mānuṣāṇām ca kāntāḥ yāḥ tu anupūrvaśaḥ
24. yāḥ rākṣasānām surāṇām ca yakṣāṇām ca priyāḥ,
tathā pitṝṇām mānuṣāṇām ca kāntāḥ,
tu anupūrvaśaḥ
24. Which are beloved and pleasing to Rākṣasas, "suras" (deities), and Yakṣas, and similarly to "pitṛs" (ancestors) and humans - these are indeed in due order.
वन्या ग्राम्याश्चेह तथा कृष्टोप्ताः पर्वताश्रयाः ।
अकण्टकाः कण्टकिन्यो गन्धरूपरसान्विताः ॥२५॥
25. vanyā grāmyāśceha tathā kṛṣṭoptāḥ parvatāśrayāḥ ,
akaṇṭakāḥ kaṇṭakinyo gandharūparasānvitāḥ.
25. vanyā grāmyāḥ ca iha tathā kṛṣṭoptāḥ parvatāśrayāḥ
akaṇṭakāḥ kaṇṭakinyaḥ gandharūparasa-anvitāḥ
25. iha vanyā ca grāmyāḥ tathā kṛṣṭoptāḥ parvatāśrayāḥ
akaṇṭakāḥ kaṇṭakinyaḥ gandharūparasa-anvitāḥ
25. Here are wild and cultivated varieties, as well as those sown in tilled land and those found on mountains. They can be thornless or thorny, and are endowed with fragrance, form, and taste.
द्विविधो हि स्मृतो गन्ध इष्टोऽनिष्टश्च पुष्पजः ।
इष्टगन्धानि देवानां पुष्पाणीति विभावयेत् ॥२६॥
26. dvividho hi smṛto gandha iṣṭo'niṣṭaśca puṣpajaḥ ,
iṣṭagandhāni devānāṁ puṣpāṇīti vibhāvayet.
26. dvividhaḥ hi smṛtaḥ gandhaḥ iṣṭaḥ aniṣṭaḥ ca
puṣpajaḥ iṣṭagandhāni devānām puṣpāṇi iti vibhāvayet
26. puṣpajaḥ gandhaḥ hi dvividhaḥ iṣṭaḥ ca aniṣṭaḥ
smṛtaḥ iti devānām iṣṭagandhāni puṣpāṇi vibhāvayet
26. Fragrance originating from flowers is indeed said to be of two types: pleasant and unpleasant. One should therefore understand that only flowers with pleasant fragrances are suitable for the gods.
अकण्टकानां वृक्षाणां श्वेतप्रायाश्च वर्णतः ।
तेषां पुष्पाणि देवानामिष्टानि सततं प्रभो ॥२७॥
27. akaṇṭakānāṁ vṛkṣāṇāṁ śvetaprāyāśca varṇataḥ ,
teṣāṁ puṣpāṇi devānāmiṣṭāni satataṁ prabho.
27. akaṇṭakānām vṛkṣāṇām śvetaprāyāḥ ca varṇataḥ
teṣām puṣpāṇi devānām iṣṭāni satatam prabho
27. prabho akaṇṭakānām vṛkṣāṇām ca varṇataḥ
śvetaprāyāḥ teṣām puṣpāṇi devānām satatam iṣṭāni
27. O Lord, the flowers of thornless trees, which are predominantly white in color, are always desirable to the gods.
जलजानि च माल्यानि पद्मादीनि च यानि च ।
गन्धर्वनागयक्षेभ्यस्तानि दद्याद्विचक्षणः ॥२८॥
28. jalajāni ca mālyāni padmādīni ca yāni ca ,
gandharvanāgayakṣebhyastāni dadyādvicakṣaṇaḥ.
28. jalajāni ca mālyāni padmādīni ca yāni ca
gandharvanāgayakṣebhyaḥ tāni dadyāt vicakṣaṇaḥ
28. yāni ca jalajāni mālyāni ca padmādīni ca
vicakṣaṇaḥ tāni gandharvanāgayakṣebhyaḥ dadyāt
28. And those water-born flowers and garlands, such as lotuses and the like, a discerning person should offer them to the gandharvas, nāgas, and yakṣas.
ओषध्यो रक्तपुष्पाश्च कटुकाः कण्टकान्विताः ।
शत्रूणामभिचारार्थमथर्वसु निदर्शिताः ॥२९॥
29. oṣadhyo raktapuṣpāśca kaṭukāḥ kaṇṭakānvitāḥ ,
śatrūṇāmabhicārārthamatharvasu nidarśitāḥ.
29. oṣadhyaḥ rakta-puṣpāḥ ca kaṭukāḥ kaṇṭaka-anvitāḥ
śatrūṇām abhicāra-artham atharvasu nidarśitāḥ
29. oṣadhyaḥ rakta-puṣpāḥ ca kaṭukāḥ kaṇṭaka-anvitāḥ
śatrūṇām abhicāra-artham atharvasu nidarśitāḥ
29. Plants that have red flowers, are bitter, and thorny are described in the Atharva (Veda) for practices of sorcery against enemies.
तीक्ष्णवीर्यास्तु भूतानां दुरालम्भाः सकण्टकाः ।
रक्तभूयिष्ठवर्णाश्च कृष्णाश्चैवोपहारयेत् ॥३०॥
30. tīkṣṇavīryāstu bhūtānāṁ durālambhāḥ sakaṇṭakāḥ ,
raktabhūyiṣṭhavarṇāśca kṛṣṇāścaivopahārayet.
30. tīkṣṇa-vīryāḥ tu bhūtānām dur-ālambhāḥ sa-kaṇṭakāḥ
rakta-bhūyiṣṭha-varṇāḥ ca kṛṣṇāḥ ca eva upahārayet
30. tu bhūtānām tīkṣṇa-vīryāḥ dur-ālambhāḥ sa-kaṇṭakāḥ
ca rakta-bhūyiṣṭha-varṇāḥ ca eva kṛṣṇāḥ upahārayet
30. Indeed, one should offer those [plants] that are intensely potent towards living beings, difficult to acquire, thorny, and predominantly red or even black in color.
मनोहृदयनन्दिन्यो विमर्दे मधुराश्च याः ।
चारुरूपाः सुमनसो मानुषाणां स्मृता विभो ॥३१॥
31. manohṛdayanandinyo vimarde madhurāśca yāḥ ,
cārurūpāḥ sumanaso mānuṣāṇāṁ smṛtā vibho.
31. manas-hṛdaya-nandinyaḥ vi-marde madhurāḥ ca
yāḥ cāru-rūpāḥ sumanasaḥ mānuṣāṇām smṛtāḥ vibho
31. vibho yāḥ manas-hṛdaya-nandinyaḥ vi-marde madhurāḥ
ca cāru-rūpāḥ sumanasaḥ tāḥ mānuṣāṇām smṛtāḥ
31. O Lord, those [plants] which delight the mind and heart, are sweet when crushed, beautiful in form, and fragrant, are considered suitable for human beings.
न तु श्मशानसंभूता न देवायतनोद्भवाः ।
संनयेत्पुष्टियुक्तेषु विवाहेषु रहःसु च ॥३२॥
32. na tu śmaśānasaṁbhūtā na devāyatanodbhavāḥ ,
saṁnayetpuṣṭiyukteṣu vivāheṣu rahaḥsu ca.
32. na tu śmaśāna-saṃbhūtāḥ na deva-āyatana-udbhavāḥ
samnayet puṣṭi-yukteṣu vivāheṣu rahaḥsu ca
32. tu na śmaśāna-saṃbhūtāḥ na deva-āyatana-udbhavāḥ
puṣṭi-yukteṣu vivāheṣu rahaḥsu ca samnayet
32. However, one should not use [plants] grown in cremation grounds or those originating from temples for auspicious rituals (associated with prosperity), for weddings, or in private ceremonies.
गिरिसानुरुहाः सौम्या देवानामुपपादयेत् ।
प्रोक्षिताभ्युक्षिताः सौम्या यथायोगं यथास्मृति ॥३३॥
33. girisānuruhāḥ saumyā devānāmupapādayet ,
prokṣitābhyukṣitāḥ saumyā yathāyogaṁ yathāsmṛti.
33. giri-sānu-ruhāḥ saumyāḥ devānām upapādayet
prokṣita-abhyukṣitāḥ saumyāḥ yathā-yogam yathā-smṛti
33. upapādayet saumyāḥ giri-sānu-ruhāḥ devānām saumyāḥ
prokṣita-abhyukṣitāḥ yathā-yogam yathā-smṛti
33. One should offer auspicious plants grown on mountain slopes to the gods. These should be sprinkled and thoroughly purified with water, as is appropriate and prescribed by tradition.
गन्धेन देवास्तुष्यन्ति दर्शनाद्यक्षराक्षसाः ।
नागाः समुपभोगेन त्रिभिरेतैस्तु मानुषाः ॥३४॥
34. gandhena devāstuṣyanti darśanādyakṣarākṣasāḥ ,
nāgāḥ samupabhogena tribhiretaistu mānuṣāḥ.
34. gandhena devāḥ tuṣyanti darśanāt yakṣa-rākṣasāḥ
nāgāḥ samupabhogena tribhiḥ etaiḥ tu mānuṣāḥ
34. devāḥ gandhena tuṣyanti yakṣa-rākṣasāḥ darśanāt
nāgāḥ samupabhogena tu mānuṣāḥ etaiḥ tribhiḥ
34. The gods are pleased by fragrance, the Yakṣas and Rākṣasas by sight, and the Nāgas by partaking (of the offerings). But humans are satisfied by all three of these (fragrance, sight, and partaking).
सद्यः प्रीणाति देवान्वै ते प्रीता भावयन्त्युत ।
संकल्पसिद्धा मर्त्यानामीप्सितैश्च मनोरथैः ॥३५॥
35. sadyaḥ prīṇāti devānvai te prītā bhāvayantyuta ,
saṁkalpasiddhā martyānāmīpsitaiśca manorathaiḥ.
35. sadyaḥ prīṇāti devān vai te prītāḥ bhāvayanti uta
saṅkalpa-siddhāḥ martyānām īpsitaiḥ ca manorathaiḥ
35. sadyaḥ devān prīṇāti vai uta te prītāḥ martyānām
saṅkalpa-siddhāḥ īpsitaiḥ ca manorathaiḥ bhāvayanti
35. It (the offering) immediately pleases the gods, and they, being pleased, indeed bring about for mortals the accomplishments born of their resolve, as well as their desired wishes and aspirations.
देवाः प्रीणन्ति सततं मानिता मानयन्ति च ।
अवज्ञातावधूताश्च निर्दहन्त्यधमान्नरान् ॥३६॥
36. devāḥ prīṇanti satataṁ mānitā mānayanti ca ,
avajñātāvadhūtāśca nirdahantyadhamānnarān.
36. devāḥ prīṇanti satatam mānitāḥ mānayanti ca
avajñāta-avadhūtāḥ ca nirdahanti adhamān narān
36. devāḥ satatam prīṇanti ca mānitāḥ mānayanti ca
avajñāta-avadhūtāḥ adhamān narān nirdahanti
36. The gods are constantly delighted. When honored, they (the gods) bestow honor, and when disrespected and spurned, they consume the wicked among humans.
अतऊर्ध्वं प्रवक्ष्यामि धूपदानविधौ फलम् ।
धूपांश्च विविधान्साधूनसाधूंश्च निबोध मे ॥३७॥
37. ataūrdhvaṁ pravakṣyāmi dhūpadānavidhau phalam ,
dhūpāṁśca vividhānsādhūnasādhūṁśca nibodha me.
37. ataḥ ūrdhvam pravakṣyāmi dhūpadānavidhau phalam
dhūpān ca vividhān sādhūn asādhūn ca nibodha me
37. ataḥ ūrdhvam dhūpadānavidhau phalam pravakṣyāmi me vividhān sādhūn ca asādhūn ca dhūpān nibodha.
37. Henceforth, I will explain the results obtained from the procedure of offering incense. Listen from me regarding the various kinds of incense, both proper and improper.
निर्यासः सरलश्चैव कृत्रिमश्चैव ते त्रयः ।
इष्टानिष्टो भवेद्गन्धस्तन्मे विस्तरतः शृणु ॥३८॥
38. niryāsaḥ saralaścaiva kṛtrimaścaiva te trayaḥ ,
iṣṭāniṣṭo bhavedgandhastanme vistarataḥ śṛṇu.
38. niryāsaḥ saralaḥ ca eva kṛtrimaḥ ca eva te trayaḥ
| iṣṭāniṣṭaḥ bhavet gandhaḥ tat me vistara-taḥ śṛṇu
38. niryāsaḥ saralaḥ ca eva kṛtrimaḥ ca eva te trayaḥ gandhaḥ iṣṭāniṣṭaḥ bhavet tat me vistara-taḥ śṛṇu.
38. Natural resin, sarala (pine resin), and artificial substances: these are the three types. Their fragrance may be desirable or undesirable; listen to me in detail concerning that.
निर्यासाः सल्लकीवर्ज्या देवानां दयितास्तु ते ।
गुग्गुलुः प्रवरस्तेषां सर्वेषामिति निश्चयः ॥३९॥
39. niryāsāḥ sallakīvarjyā devānāṁ dayitāstu te ,
gugguluḥ pravarasteṣāṁ sarveṣāmiti niścayaḥ.
39. niryāsāḥ sallakī-varjyā devānām dayitāḥ tu te
| gugguluḥ pravaraḥ teṣām sarveṣām iti niścayaḥ
39. sallakī-varjyā niryāsāḥ devānām dayitāḥ tu te gugguluḥ teṣām sarveṣām pravaraḥ iti niścayaḥ.
39. Natural resins, with the exception of sallakī, are indeed beloved by the gods. Guggulu is the foremost among all of them; this is the definite conclusion.
अगुरुः सारिणां श्रेष्ठो यक्षराक्षसभोगिनाम् ।
दैत्यानां सल्लकीजश्च काङ्क्षितो यश्च तद्विधः ॥४०॥
40. aguruḥ sāriṇāṁ śreṣṭho yakṣarākṣasabhoginām ,
daityānāṁ sallakījaśca kāṅkṣito yaśca tadvidhaḥ.
40. aguruḥ sāriṇām śreṣṭhaḥ yakṣarākṣasabhoginām |
daityānām sallakī-jaḥ ca kāṅkṣitaḥ yaḥ ca tat-vidhaḥ
40. aguruḥ sāriṇām yakṣarākṣasabhoginām śreṣṭhaḥ daityānām ca sallakī-jaḥ yaḥ ca tat-vidhaḥ kāṅkṣitaḥ.
40. Agaru (aloeswood) is the foremost for roaming yakṣas, rākṣasas, and nāgas. And sallakī resin is desired by the daityas, as is any other substance of that same kind.
अथ सर्जरसादीनां गन्धैः पार्थिवदारवैः ।
फाणितासवसंयुक्तैर्मनुष्याणां विधीयते ॥४१॥
41. atha sarjarasādīnāṁ gandhaiḥ pārthivadāravaiḥ ,
phāṇitāsavasaṁyuktairmanuṣyāṇāṁ vidhīyate.
41. atha sarjarasādīnām gandhaiḥ pārthivadaravaiḥ
phāṇitāsavasamyuktaiḥ manuṣyāṇām vidhīyate
41. atha manuṣyāṇām sarjarasādīnām pārthivadaravaiḥ
gandhaiḥ phāṇitāsavasamyuktaiḥ vidhīyate
41. Now, for humans, (incense/perfumes) are prepared using fragrances from resins like sarjarasa and other earthly and woody substances, combined with molasses and fermented liquor.
देवदानवभूतानां सद्यस्तुष्टिकरः स्मृतः ।
येऽन्ये वैहारिकास्ते तु मानुषाणामिति स्मृताः ॥४२॥
42. devadānavabhūtānāṁ sadyastuṣṭikaraḥ smṛtaḥ ,
ye'nye vaihārikāste tu mānuṣāṇāmiti smṛtāḥ.
42. devadānavabhūtānām sadyastuṣṭikaraḥ smṛtaḥ ye
anye vaihārikāḥ te tu mānuṣāṇām iti smṛtāḥ
42. devadānavabhūtānām sadyastuṣṭikaraḥ smṛtaḥ tu
ye anye vaihārikāḥ te mānuṣāṇām iti smṛtāḥ
42. These (fragrances) are declared to bring immediate satisfaction to gods, demons, and (other) beings. However, those others that are for mere recreation are considered suitable for humans.
य एवोक्ताः सुमनसां प्रदाने गुणहेतवः ।
धूपेष्वपि परिज्ञेयास्त एव प्रीतिवर्धनाः ॥४३॥
43. ya evoktāḥ sumanasāṁ pradāne guṇahetavaḥ ,
dhūpeṣvapi parijñeyāsta eva prītivardhanāḥ.
43. ya eva uktāḥ sumanasām pradāne guṇahetavaḥ
dhūpeṣu api parijñeyāḥ te eva prītivardhanāḥ
43. ya eva guṇahetavaḥ sumanasām pradāne uktāḥ
te eva dhūpeṣu api prītivardhanāḥ parijñeyāḥ
43. Indeed, those very qualities which are stated as the causes of merit in the offering of flowers should also be understood as increasing delight in (the offering of) incenses.
दीपदाने प्रवक्ष्यामि फलयोगमनुत्तमम् ।
यथा येन यदा चैव प्रदेया यादृशाश्च ते ॥४४॥
44. dīpadāne pravakṣyāmi phalayogamanuttamam ,
yathā yena yadā caiva pradeyā yādṛśāśca te.
44. dīpadāne pravakṣyāmi phalayoga anuttamam
yathā yena yadā ca eva pradeyāḥ yādṛśāḥ ca te
44. dīpadāne anuttamam phalayoga pravakṣyāmi
yathā yena yadā ca eva yādṛśāḥ ca te pradeyāḥ
44. I will now explain the excellent results attained through the offering of lamps: how, by what means, and when they should be offered, and of what kind they should be.
ज्योतिस्तेजः प्रकाशश्चाप्यूर्ध्वगं चापि वर्ण्यते ।
प्रदानं तेजसां तस्मात्तेजो वर्धयते नृणाम् ॥४५॥
45. jyotistejaḥ prakāśaścāpyūrdhvagaṁ cāpi varṇyate ,
pradānaṁ tejasāṁ tasmāttejo vardhayate nṛṇām.
45. jyotiḥ tejaḥ prakāśaḥ ca api ūrdhvagām ca api varṇyate
| pradānam tejasām tasmāt tejaḥ vardhayate nṛṇām
45. jyotiḥ tejaḥ prakāśaḥ ca api ūrdhvagām ca api varṇyate
tasmāt nṛṇām tejasām pradānam tejaḥ vardhayate
45. Light (jyotis), brilliance (tejas), and illumination are described as always ascending. Therefore, the giving of sources of brilliance increases the splendor of human beings.
अन्धं तमस्तमिस्रं च दक्षिणायनमेव च ।
उत्तरायणमेतस्माज्ज्योतिर्दानं प्रशस्यते ॥४६॥
46. andhaṁ tamastamisraṁ ca dakṣiṇāyanameva ca ,
uttarāyaṇametasmājjyotirdānaṁ praśasyate.
46. andham tamaḥ tamisram ca dakṣiṇāyanam eva ca
| uttarāyaṇam etasmāt jyotiḥ dānam praśasyate
46. andham tamaḥ tamisram ca dakṣiṇāyanam eva ca
etasmāt uttarāyaṇam jyotiḥ dānam praśasyate
46. Blind darkness, profound gloom, and the southern solstice (dakṣiṇāyanam) are associated with obscurity. Therefore, on account of the northern solstice (uttarāyaṇam), the giving of light (jyotis) is praised.
यस्मादूर्ध्वगमेतत्तु तमसश्चैव भेषजम् ।
तस्मादूर्ध्वगतेर्दाता भवेदिति विनिश्चयः ॥४७॥
47. yasmādūrdhvagametattu tamasaścaiva bheṣajam ,
tasmādūrdhvagaterdātā bhavediti viniścayaḥ.
47. yasmāt ūrdhvagām etat tu tamasaḥ ca eva bheṣajam
| tasmāt ūrdhvagateḥ dātā bhavet iti viniścayaḥ
47. yasmāt etat tu ūrdhvagām tamasaḥ ca eva bheṣajam
tasmāt dātā ūrdhvagateḥ bhavet iti viniścayaḥ
47. Since this (light) goes upwards and is indeed a remedy for darkness (tamas), it is therefore a firm conviction that one should be a giver of upward progress.
देवास्तेजस्विनो यस्मात्प्रभावन्तः प्रकाशकाः ।
तामसा राक्षसाश्चेति तस्माद्दीपः प्रदीयते ॥४८॥
48. devāstejasvino yasmātprabhāvantaḥ prakāśakāḥ ,
tāmasā rākṣasāśceti tasmāddīpaḥ pradīyate.
48. devāḥ tejasvinaḥ yasmāt prabhāvantaḥ prakāśakāḥ
| tāmasāḥ rākṣasāḥ ca iti tasmāt dīpaḥ pradīyate
48. yasmāt devāḥ tejasvinaḥ prabhāvantaḥ prakāśakāḥ
tāmasāḥ rākṣasāḥ ca iti tasmāt dīpaḥ pradīyate
48. Since the gods (devas) are brilliant (tejasvinaḥ), potent, and illuminators, while demons (rākṣasas) are associated with the quality of darkness (tamas), therefore, a lamp (dīpa) is offered.
आलोकदानाच्चक्षुष्मान्प्रभायुक्तो भवेन्नरः ।
तान्दत्त्वा नोपहिंसेत न हरेन्नोपनाशयेत् ॥४९॥
49. ālokadānāccakṣuṣmānprabhāyukto bhavennaraḥ ,
tāndattvā nopahiṁseta na harennopanāśayet.
49. ālokadānāt cakṣuṣmān prabhāyuktaḥ bhavet naraḥ
tān dattvā na upahiṃseta na haret na upanāśayet
49. naraḥ ālokadānāt cakṣuṣmān prabhāyuktaḥ bhavet
tān dattvā na upahiṃseta na haret na upanāśayet
49. A person who offers light becomes endowed with good eyesight and radiance. Having offered these (lights), one should not harm them, nor take them away, nor destroy them.
दीपहर्ता भवेदन्धस्तमोगतिरसुप्रभः ।
दीपप्रदः स्वर्गलोके दीपमाली विराजते ॥५०॥
50. dīpahartā bhavedandhastamogatirasuprabhaḥ ,
dīpapradaḥ svargaloke dīpamālī virājate.
50. dīpahartā bhavet andhaḥ tamogatiḥ asuprabhaḥ
dīpapradaḥ svargaloke dīpamālī virājate
50. dīpahartā andhaḥ tamogatiḥ asuprabhaḥ bhavet
dīpapradaḥ svargaloke dīpamālī virājate
50. One who steals a lamp becomes blind, destined for darkness, and without splendor. One who offers a lamp shines brilliantly in the heavenly world, adorned with garlands of lamps.
हविषा प्रथमः कल्पो द्वितीयस्त्वौषधीरसैः ।
वसामेदोस्थिनिर्यासैर्न कार्यः पुष्टिमिच्छता ॥५१॥
51. haviṣā prathamaḥ kalpo dvitīyastvauṣadhīrasaiḥ ,
vasāmedosthiniryāsairna kāryaḥ puṣṭimicchatā.
51. haviṣā prathamaḥ kalpaḥ dvitīyaḥ tu auṣadhīrasaiḥ
vasāmedosthiniryāsaiḥ na kāryaḥ puṣṭim icchatā
51. prathamaḥ kalpaḥ haviṣā dvitīyaḥ tu auṣadhīrasaiḥ
puṣṭim icchatā vasāmedosthiniryāsaiḥ na kāryaḥ
51. The first prescribed method (for a Vedic ritual) is with oblations, and the second is with herbal juices. Rituals should not be performed using the exudations of fat, marrow, or bone by one who desires prosperity.
गिरिप्रपाते गहने चैत्यस्थाने चतुष्पथे ।
दीपदाता भवेन्नित्यं य इच्छेद्भूतिमात्मनः ॥५२॥
52. giriprapāte gahane caityasthāne catuṣpathe ,
dīpadātā bhavennityaṁ ya icchedbhūtimātmanaḥ.
52. giriprapāte gahane caityasthāne catuṣpathe
dīpadātā bhavet nityaṃ yaḥ icchet bhūtim ātmanaḥ
52. yaḥ ātmanaḥ bhūtim icchet giriprapāte gahane
caityasthāne catuṣpathe nityaṃ dīpadātā bhavet
52. Whoever desires their own prosperity (ātman) should regularly offer lamps at a mountain precipice, in a dense wilderness, at a sacred monument, or at a crossroads.
कुलोद्द्योतो विशुद्धात्मा प्रकाशत्वं च गच्छति ।
ज्योतिषां चैव सालोक्यं दीपदाता नरः सदा ॥५३॥
53. kuloddyoto viśuddhātmā prakāśatvaṁ ca gacchati ,
jyotiṣāṁ caiva sālokyaṁ dīpadātā naraḥ sadā.
53. kuloddyotaḥ viśuddhātmā prakāśatvaṃ ca gacchati
jyotiṣām ca eva sālokyaṃ dīpadātā naraḥ sadā
53. naraḥ dīpadātā sadā kuloddyotaḥ viśuddhātmā ca
prakāśatvaṃ ca gacchati jyotiṣām eva sālokyaṃ
53. A person who offers lamps always becomes the glory of their family, possesses a pure inner self (ātman), attains luminosity, and indeed shares the same realm as the celestial luminaries.
बलिकर्मसु वक्ष्यामि गुणान्कर्मफलोदयान् ।
देवयक्षोरगनृणां भूतानामथ रक्षसाम् ॥५४॥
54. balikarmasu vakṣyāmi guṇānkarmaphalodayān ,
devayakṣoraganṛṇāṁ bhūtānāmatha rakṣasām.
54. balikarmasu vakṣyāmi guṇān karmaphalodayān
devayakṣoraganṛṇām bhūtānām atha rakṣasām
54. balikarmasu guṇān karmaphalodayān
devayakṣoraganṛṇām bhūtānām atha rakṣasām vakṣyāmi
54. I shall now explain the benefits and the resultant fruition of deeds (karma) in the offering rituals, which are meant for gods, yakṣas, nāgas, humans, various other beings (bhūtas), and also for demons.
येषां नाग्रभुजो विप्रा देवतातिथिबालकाः ।
राक्षसानेव तान्विद्धि निर्वषट्कारमङ्गलान् ॥५५॥
55. yeṣāṁ nāgrabhujo viprā devatātithibālakāḥ ,
rākṣasāneva tānviddhi nirvaṣaṭkāramaṅgalān.
55. yeṣām na agrabhūjaḥ viprāḥ devatātithibālakāḥ
rākṣasān eva tān viddhi nirvaṣaṭkāramaṅgalān
55. yeṣām viprāḥ devatātithibālakāḥ agrabhūjaḥ na,
tān eva nirvaṣaṭkāramaṅgalān rākṣasān viddhi
55. Know those to be truly demons for whom Brahmins, gods, guests, and children do not receive the first portion, and who are devoid of the vaṣaṭkāra ritual and auspicious observances.
तस्मादग्रं प्रयच्छेत देवेभ्यः प्रतिपूजितम् ।
शिरसा प्रणतश्चापि हरेद्बलिमतन्द्रितः ॥५६॥
56. tasmādagraṁ prayaccheta devebhyaḥ pratipūjitam ,
śirasā praṇataścāpi haredbalimatandritaḥ.
56. tasmāt agraṃ prayaccheta devebhyaḥ pratipūjitam
śirasā praṇataḥ ca api haret balim atandritaḥ
56. tasmāt pratipūjitam agraṃ devebhyaḥ prayaccheta
ca api praṇataḥ śirasā atandritaḥ balim haret
56. Therefore, one should offer the first, reverently presented portion to the gods. And, with bowed head, one should diligently present the offering.
गृह्या हि देवता नित्यमाशंसन्ति गृहात्सदा ।
बाह्याश्चागन्तवो येऽन्ये यक्षराक्षसपन्नगाः ॥५७॥
57. gṛhyā hi devatā nityamāśaṁsanti gṛhātsadā ,
bāhyāścāgantavo ye'nye yakṣarākṣasapannagāḥ.
57. gṛhyāḥ hi devatāḥ nityam āśaṃsanti gṛhāt sadā
bāhyāḥ ca āgantavaḥ ye anye yakṣarākṣasapannagāḥ
57. gṛhyāḥ devatāḥ hi nityam sadā gṛhāt āśaṃsanti ca
ye anye bāhyāḥ āgantavaḥ yakṣarākṣasapannagāḥ
57. Indeed, the domestic deities always expect offerings from the home, and so do other external visitors like yakṣas, rākṣasas, and serpents.
इतो दत्तेन जीवन्ति देवताः पितरस्तथा ।
ते प्रीताः प्रीणयन्त्येतानायुषा यशसा धनैः ॥५८॥
58. ito dattena jīvanti devatāḥ pitarastathā ,
te prītāḥ prīṇayantyetānāyuṣā yaśasā dhanaiḥ.
58. itaḥ dattena jīvanti devatāḥ pitaraḥ tathā te
prītāḥ prīṇayanti etān āyuṣā yaśasā dhanaiḥ
58. devatāḥ tathā pitaraḥ itaḥ dattena jīvanti te
prītāḥ etān āyuṣā yaśasā dhanaiḥ prīṇayanti
58. From the offerings given here, the deities and ancestors (pitaraḥ) subsist. Being pleased, they, in turn, gladden these (householders) with longevity, fame, and wealth.
बलयः सह पुष्पैस्तु देवानामुपहारयेत् ।
दधिद्रप्सयुताः पुण्याः सुगन्धाः प्रियदर्शनाः ॥५९॥
59. balayaḥ saha puṣpaistu devānāmupahārayet ,
dadhidrapsayutāḥ puṇyāḥ sugandhāḥ priyadarśanāḥ.
59. balayaḥ saha puṣpaiḥ tu devānām upahārayet
dadhidrapsayutāḥ puṇyāḥ sugandhāḥ priyadarśanāḥ
59. devānām balayaḥ tu puṣpaiḥ saha upahārayet
dadhidrapsayutāḥ puṇyāḥ sugandhāḥ priyadarśanāḥ
59. One should present offerings (bali) to the deities, accompanied by flowers. These offerings should be pure, fragrant, pleasing to the sight, and contain drops of curd.
कार्या रुधिरमांसाढ्या बलयो यक्षरक्षसाम् ।
सुरासवपुरस्कारा लाजोल्लेपनभूषिताः ॥६०॥
60. kāryā rudhiramāṁsāḍhyā balayo yakṣarakṣasām ,
surāsavapuraskārā lājollepanabhūṣitāḥ.
60. kāryāḥ rudhiramāṃsāḍhyāḥ balayaḥ yakṣarakṣasām
surāsavapuraskārāḥ lājollepanabhūṣitāḥ
60. yakṣarakṣasām balayaḥ rudhiramāṃsāḍhyāḥ
surāsavapuraskārāḥ lājollepanabhūṣitāḥ kāryāḥ
60. For the yakṣas and rākṣasas, offerings (bali) should be made, rich in blood and meat, accompanied by liquor (surāsava), and adorned with powders of parched grain.
नागानां दयिता नित्यं पद्मोत्पलविमिश्रिताः ।
तिलान्गुडसुसंपन्नान्भूतानामुपहारयेत् ॥६१॥
61. nāgānāṁ dayitā nityaṁ padmotpalavimiśritāḥ ,
tilānguḍasusaṁpannānbhūtānāmupahārayet.
61. nāgānām dayitāḥ nityam padmotpalavimiśritāḥ
tilān guḍasusaṃpannān bhūtānām upahārayet
61. nityam bhūtānām nāgānām dayitāḥ padmotpalavimiśritāḥ
guḍasusaṃpannān tilān upahārayet
61. One should always offer to the beings (bhūtas) things dear to the nāgas, which are mixed with lotuses and water lilies, as well as sesame seeds well-prepared with jaggery.
अग्रदाताग्रभोगी स्याद्बलवर्णसमन्वितः ।
तस्मादग्रं प्रयच्छेत देवेभ्यः प्रतिपूजितम् ॥६२॥
62. agradātāgrabhogī syādbalavarṇasamanvitaḥ ,
tasmādagraṁ prayaccheta devebhyaḥ pratipūjitam.
62. agradātā agrabhogī syāt balavarṇasamanvitaḥ
tasmāt agram prayacchet devebhyaḥ pratipūjitam
62. agradātā balavarṇasamanvitaḥ agrabhogī syāt
tasmāt devebhyaḥ pratipūjitam agram prayacchet
62. One who offers the first portion becomes one who enjoys the first portion, endowed with strength and a good complexion. Therefore, one should offer to the gods the first portion, which is duly honored.
ज्वलत्यहरहो वेश्म याश्चास्य गृहदेवताः ।
ताः पूज्या भूतिकामेन प्रसृताग्रप्रदायिना ॥६३॥
63. jvalatyaharaho veśma yāścāsya gṛhadevatāḥ ,
tāḥ pūjyā bhūtikāmena prasṛtāgrapradāyinā.
63. jvalati aharahaḥ veśma yāḥ ca asya gṛhadevatāḥ
tāḥ pūjyā bhūtikāmena prasṛtāgrapradāyinā
63. asya veśma aharahaḥ jvalati ca yāḥ asya gṛhadevatāḥ
tāḥ bhūtikāmena prasṛtāgrapradāyinā pūjyāḥ
63. His house (veśma) shines brightly day after day, and his household deities (gṛhadevatāḥ) which dwell there, should be worshipped by one desiring prosperity (bhūti) and who offers a generous first portion.
इत्येतदसुरेन्द्राय काव्यः प्रोवाच भार्गवः ।
सुवर्णाय मनुः प्राह सुवर्णो नारदाय च ॥६४॥
64. ityetadasurendrāya kāvyaḥ provāca bhārgavaḥ ,
suvarṇāya manuḥ prāha suvarṇo nāradāya ca.
64. iti etat asurendrāya kāvyaḥ provāca bhārgavaḥ
suvarṇāya manuḥ prāha suvarṇaḥ nāradāya ca
64. iti kāvyaḥ bhārgavaḥ etat asurendrāya provāca
manuḥ suvarṇāya prāha ca suvarṇaḥ nāradāya
64. Thus, Kāvya (Bhārgava) spoke this to the lord of asuras. Manu spoke (this) to Suvarṇa, and Suvarṇa to Nārada.
नारदोऽपि मयि प्राह गुणानेतान्महाद्युते ।
त्वमप्येतद्विदित्वेह सर्वमाचर पुत्रक ॥६५॥
65. nārado'pi mayi prāha guṇānetānmahādyute ,
tvamapyetadviditveha sarvamācara putraka.
65. nāradaḥ api mayi prāha guṇān etān mahādyute
tvam api etat viditvā iha sarvam ācara putraka
65. mahādyute putraka nāradaḥ api mayi etān guṇān
prāha tvam api etat viditvā iha sarvam ācara
65. O greatly radiant one, Nārada also spoke to me about these qualities. You too, my son, having understood this, should practice all of it here.