Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-14, chapter-95

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
जनमेजय उवाच ।
धर्मागतेन त्यागेन भगवन्सर्वमस्ति चेत् ।
एतन्मे सर्वमाचक्ष्व कुशलो ह्यसि भाषितुम् ॥१॥
1. janamejaya uvāca ,
dharmāgatena tyāgena bhagavansarvamasti cet ,
etanme sarvamācakṣva kuśalo hyasi bhāṣitum.
1. janamejaya uvāca | dharma-āgatena tyāgena bhagavan sarvam
asti cet | etat me sarvam ācakṣva kuśalaḥ hi asi bhāṣitum
1. janamejaya uvāca bhagavan,
dharma-āgatena tyāgena sarvam asti cet,
etat sarvam me ācakṣva,
hi bhāṣitum kuśalaḥ asi
1. Janamejaya said, "O revered one, if everything is attained through proper renunciation (tyāga), then please explain all this to me, for you are indeed skilled in speaking."
ततोञ्छवृत्तेर्यद्वृत्तं सक्तुदाने फलं महत् ।
कथितं मे महद्ब्रह्मंस्तथ्यमेतदसंशयम् ॥२॥
2. tatoñchavṛtteryadvṛttaṁ saktudāne phalaṁ mahat ,
kathitaṁ me mahadbrahmaṁstathyametadasaṁśayam.
2. tataḥ añcha-vṛtteḥ yat vṛttam saktu-dāne phalam mahat
| kathitam me mahat brahman tathyam etat asaṃśayam
2. mahat brahman,
tataḥ añcha-vṛtteḥ yat vṛttam saktu-dāne mahat phalam me kathitam etat tathyam asaṃśayam
2. O great brahmin, what was recounted to me concerning the life of the gleaner and the great reward (phala) from offering flour – this is truly so, beyond any doubt.
कथं हि सर्वयज्ञेषु निश्चयः परमो भवेत् ।
एतदर्हसि मे वक्तुं निखिलेन द्विजर्षभ ॥३॥
3. kathaṁ hi sarvayajñeṣu niścayaḥ paramo bhavet ,
etadarhasi me vaktuṁ nikhilena dvijarṣabha.
3. katham hi sarva-yajñeṣu niścayaḥ paramaḥ bhavet
| etat arhasi me vaktum nikhilena dvija-ṛṣabha
3. dvija-ṛṣabha,
katham hi sarva-yajñeṣu paramaḥ niścayaḥ bhavet? etat nikhilena me vaktum arhasi
3. Indeed, how can there be supreme certainty (niścaya) in all Vedic rituals (yajña)? You should explain all this to me completely, O best among the twice-born (dvijarṣabha).
वैशंपायन उवाच ।
अत्राप्युदाहरन्तीममितिहासं पुरातनम् ।
अगस्त्यस्य महायज्ञे पुरावृत्तमरिंदम ॥४॥
4. vaiśaṁpāyana uvāca ,
atrāpyudāharantīmamitihāsaṁ purātanam ,
agastyasya mahāyajñe purāvṛttamariṁdama.
4. vaiśaṃpāyana uvāca | atra api udāharanti imam itihāsam
purātanam | agastyasya mahā-yajñe purā-vṛttam arim-dama
4. vaiśaṃpāyana uvāca arim-dama,
atra api agastyasya mahā-yajñe purā-vṛttam imam purātanam itihāsam udāharanti
4. Vaiśaṃpāyana said: "Regarding this, O vanquisher of foes (arindama), they also relate this ancient narrative (itihāsa) which transpired long ago during the great Vedic ritual (yajña) of Agastya."
पुरागस्त्यो महातेजा दीक्षां द्वादशवार्षिकीम् ।
प्रविवेश महाराज सर्वभूतहिते रतः ॥५॥
5. purāgastyo mahātejā dīkṣāṁ dvādaśavārṣikīm ,
praviveśa mahārāja sarvabhūtahite rataḥ.
5. purā agastyaḥ mahātejāḥ dīkṣām dvādaśavārṣikīm
praviveśa mahārāja sarvabhūtahite rataḥ
5. O great king, formerly, the greatly effulgent Agastya, dedicated to the welfare of all beings, commenced a twelve-year initiation (dīkṣā).
तत्राग्निकल्पा होतार आसन्सत्रे महात्मनः ।
मूलाहारा निराहाराः साश्मकुट्टा मरीचिपाः ॥६॥
6. tatrāgnikalpā hotāra āsansatre mahātmanaḥ ,
mūlāhārā nirāhārāḥ sāśmakuṭṭā marīcipāḥ.
6. tatra agnikalpāḥ hotāraḥ āsan satre mahātmanaḥ
mūlāhārāḥ nirāhārāḥ sāśmakuṭṭāḥ marīcipāḥ
6. There, in that great Vedic ritual (sattra) of the high-souled (Agastya), there were priests (hotāraḥ) whose brilliance was like fire. Among them, some lived on roots, some observed fasts (nirāhārāḥ), some crushed their sustenance with stones, and some subsisted only on sunbeams.
परिघृष्टिका वैघसिकाः संप्रक्षालास्तथैव च ।
यतयो भिक्षवश्चात्र बभूवुः पर्यवस्थिताः ॥७॥
7. parighṛṣṭikā vaighasikāḥ saṁprakṣālāstathaiva ca ,
yatayo bhikṣavaścātra babhūvuḥ paryavasthitāḥ.
7. parighṛṣṭikāḥ vaighasikāḥ samprākṣālāḥ tathā eva ca
yatayaḥ bhikṣavaḥ ca atra babhūvuḥ paryavasthitāḥ
7. And so, there were also present ascetics (yatayaḥ) and mendicants (bhikṣavaḥ) of various kinds: those who subsisted on scraped food remnants, those who lived on leftovers (vaighasikāḥ), and those who performed thorough purifications (samprākṣālāḥ).
सर्वे प्रत्यक्षधर्माणो जितक्रोधा जितेन्द्रियाः ।
दमे स्थिताश्च ते सर्वे दम्भमोहविवर्जिताः ॥८॥
8. sarve pratyakṣadharmāṇo jitakrodhā jitendriyāḥ ,
dame sthitāśca te sarve dambhamohavivarjitāḥ.
8. sarve pratyakṣadharmāṇaḥ jitakrodhāḥ jitendriyāḥ
dame sthitāḥ ca te sarve dambhamohavivarjitāḥ
8. All of them had a direct realization of natural law (dharma), had conquered anger, and had controlled their senses. They were all established in self-control (dama) and completely free from hypocrisy and delusion.
वृत्ते शुद्धे स्थिता नित्यमिन्द्रियैश्चाप्यवाहिताः ।
उपासते स्म तं यज्ञं भुञ्जानास्ते महर्षयः ॥९॥
9. vṛtte śuddhe sthitā nityamindriyaiścāpyavāhitāḥ ,
upāsate sma taṁ yajñaṁ bhuñjānāste maharṣayaḥ.
9. vṛtte śuddhe sthitāḥ nityam indriyaiḥ ca api avāhitāḥ
upāsate sma tam yajñam bhuñjānāḥ te maharṣayaḥ
9. Those great sages, ever established in pure conduct, and not led astray by their senses, performed that Vedic ritual (yajña) while partaking of it.
यथाशक्त्या भगवता तदन्नं समुपार्जितम् ।
तस्मिन्सत्रे तु यत्किंचिदयोग्यं तत्र नाभवत् ।
तथा ह्यनेकैर्मुनिभिर्महान्तः क्रतवः कृताः ॥१०॥
10. yathāśaktyā bhagavatā tadannaṁ samupārjitam ,
tasminsatre tu yatkiṁcidayogyaṁ tatra nābhavat ,
tathā hyanekairmunibhirmahāntaḥ kratavaḥ kṛtāḥ.
10. yathāśaktyā bhagavatā tat annam
samupārjitam tasmin satre tu yat kiñcit
ayogyam tatra na abhavat tathā hi
anekaiḥ munibhiḥ mahāntaḥ kratavaḥ kṛtāḥ
10. The venerable one procured that food according to his capacity. In that Vedic ritual (satra), absolutely nothing inappropriate occurred. Indeed, in this manner, many sages performed great Vedic rituals (kratu).
एवंविधेस्त्वगस्त्यस्य वर्तमाने महाध्वरे ।
न ववर्ष सहस्राक्षस्तदा भरतसत्तम ॥११॥
11. evaṁvidhestvagastyasya vartamāne mahādhvare ,
na vavarṣa sahasrākṣastadā bharatasattama.
11. evaṃvidheḥ tu agastyasya vartamāne mahādhvare
na vavarṣa sahasrākṣaḥ tadā bharatasattama
11. But, O best of Bharatas, while Agastya's great Vedic ritual (adhvara) of this kind was ongoing, Indra, the thousand-eyed, did not send rain at that time.
ततः कर्मान्तरे राजन्नगस्त्यस्य महात्मनः ।
कथेयमभिनिर्वृत्ता मुनीनां भावितात्मनाम् ॥१२॥
12. tataḥ karmāntare rājannagastyasya mahātmanaḥ ,
katheyamabhinirvṛttā munīnāṁ bhāvitātmanām.
12. tataḥ karmāntare rājan agastyasya mahātmanaḥ
kathā iyam abhinirvṛttā munīnām bhāvitātmanām
12. Then, O King, after the completion of the rites of the great-souled Agastya, this story took place among the sages whose souls were purified (bhāvitātman).
अगस्त्यो यजमानोऽसौ ददात्यन्नं विमत्सरः ।
न च वर्षति पर्जन्यः कथमन्नं भविष्यति ॥१३॥
13. agastyo yajamāno'sau dadātyannaṁ vimatsaraḥ ,
na ca varṣati parjanyaḥ kathamannaṁ bhaviṣyati.
13. agastyaḥ yajamānaḥ asau dadāti annam vimatsaraḥ
na ca varṣati parjanyaḥ katham annam bhaviṣyati
13. That Agastya, the performer of the Vedic ritual, gives food without any jealousy. Yet, the rain-god does not shower rain. How will there be food?
सत्रं चेदं महद्विप्रा मुनेर्द्वादशवार्षिकम् ।
न वर्षिष्यति देवश्च वर्षाण्येतानि द्वादश ॥१४॥
14. satraṁ cedaṁ mahadviprā munerdvādaśavārṣikam ,
na varṣiṣyati devaśca varṣāṇyetāni dvādaśa.
14. satram ca idam mahat viprāḥ muneḥ dvādaśavārṣikam
na varṣiṣyati devaḥ ca varṣāṇi etāni dvādaśa
14. O sages, this great Vedic ritual of the sage is for twelve years. And the god will not shower rain for these twelve years.
एतद्भवन्तः संचिन्त्य महर्षेरस्य धीमतः ।
अगस्त्यस्यातितपसः कर्तुमर्हन्त्यनुग्रहम् ॥१५॥
15. etadbhavantaḥ saṁcintya maharṣerasya dhīmataḥ ,
agastyasyātitapasaḥ kartumarhantyanugraham.
15. etat bhavantaḥ saṃcintya maharṣeḥ asya dhīmataḥ
agastyasya atitapasaḥ kartum arhanti anugraham
15. Considering this, you (plural) should show favor to this wise great sage (muni) Agastya, who has performed immense austerities (tapas).
इत्येवमुक्ते वचने ततोऽगस्त्यः प्रतापवान् ।
प्रोवाचेदं वचो वाग्मी प्रसाद्य शिरसा मुनीन् ॥१६॥
16. ityevamukte vacane tato'gastyaḥ pratāpavān ,
provācedaṁ vaco vāgmī prasādya śirasā munīn.
16. iti evam ukte vacane tataḥ agastyaḥ pratāpavān
provāca idam vacaḥ vāgmī prasādya śirasā munīn
16. When this statement was thus made, then the glorious Agastya, eloquent, having respectfully saluted the sages (muni) by bowing his head, spoke these words.
यदि द्वादशवर्षाणि न वर्षिष्यति वासवः ।
चिन्तायज्ञं करिष्यामि विधिरेष सनातनः ॥१७॥
17. yadi dvādaśavarṣāṇi na varṣiṣyati vāsavaḥ ,
cintāyajñaṁ kariṣyāmi vidhireṣa sanātanaḥ.
17. yadi dvādaśavarṣāṇi na varṣiṣyati vāsavaḥ
cintāyajñaṃ kariṣyāmi vidhiḥ eṣaḥ sanātanaḥ
17. yadi vāsavaḥ dvādaśavarṣāṇi na varṣiṣyati
cintāyajñaṃ kariṣyāmi eṣaḥ sanātanaḥ vidhiḥ
17. If Indra does not cause rain for twelve years, I will perform a Vedic ritual (yajña) of worry. This is an eternal law.
यदि द्वादशवर्षाणि न वर्षिष्यति वासवः ।
व्यायामेनाहरिष्यामि यज्ञानन्यानतिव्रतान् ॥१८॥
18. yadi dvādaśavarṣāṇi na varṣiṣyati vāsavaḥ ,
vyāyāmenāhariṣyāmi yajñānanyānativratān.
18. yadi dvādaśavarṣāṇi na varṣiṣyati vāsavaḥ
vyāyāmena āhariṣyāmi yajñān anyān ativratān
18. yadi vāsavaḥ dvādaśavarṣāṇi na varṣiṣyati
vyāyāmena anyān ativratān yajñān āhariṣyāmi
18. If Indra does not cause rain for twelve years, I will perform other Vedic rituals (yajñas) that involve extraordinary vows through strenuous effort.
बीजयज्ञो मयायं वै बहुवर्षसमाचितः ।
बीजैः कृतैः करिष्ये च नात्र विघ्नो भविष्यति ॥१९॥
19. bījayajño mayāyaṁ vai bahuvarṣasamācitaḥ ,
bījaiḥ kṛtaiḥ kariṣye ca nātra vighno bhaviṣyati.
19. bījayajñaḥ mayā ayam vai bahuvarṣasamācitaḥ bījaiḥ
kṛtaiḥ kariṣye ca na atra vighnaḥ bhaviṣyati
19. ayam bījayajñaḥ mayā vai bahuvarṣasamācitaḥ ca
kṛtaiḥ bījaiḥ kariṣye atra vighnaḥ na bhaviṣyati
19. This seed-Vedic ritual (yajña) has indeed been prepared by me over many years. I will perform it with the seeds I have gathered, and there will be no obstacle (vighna) in this matter.
नेदं शक्यं वृथा कर्तुं मम सत्रं कथंचन ।
वर्षिष्यतीह वा देवो न वा देवो भविष्यति ॥२०॥
20. nedaṁ śakyaṁ vṛthā kartuṁ mama satraṁ kathaṁcana ,
varṣiṣyatīha vā devo na vā devo bhaviṣyati.
20. na idam śakyam vṛthā kartum mama satram kathaṃcana
varṣiṣyati iha vā devaḥ na vā devaḥ bhaviṣyati
20. mama idam satram kathaṃcana vṛthā kartum na śakyam
vā iha devaḥ varṣiṣyati vā devaḥ na bhaviṣyati
20. This grand Vedic ritual (satra) of mine cannot be performed in vain by any means. Either the deity (deva) will cause rain here, or there will be no deity.
अथ वाभ्यर्थनामिन्द्रः कुर्यान्न त्विह कामतः ।
स्वयमिन्द्रो भविष्यामि जीवयिष्यामि च प्रजाः ॥२१॥
21. atha vābhyarthanāmindraḥ kuryānna tviha kāmataḥ ,
svayamindro bhaviṣyāmi jīvayiṣyāmi ca prajāḥ.
21. atha vā abhyarthanām indraḥ kuryāt na tu iha kāmataḥ
svayam indraḥ bhaviṣyāmi jīvayisyāmi ca prajāḥ
21. atha vā indraḥ abhyarthanām kuryāt tu iha kāmataḥ
na svayam indraḥ bhaviṣyāmi ca prajāḥ jīvayisyāmi
21. Or, Indra should make a request, but not out of his own desire in this matter. I myself will become Indra and will sustain the beings.
यो यदाहारजातश्च स तथैव भविष्यति ।
विशेषं चैव कर्तास्मि पुनः पुनरतीव हि ॥२२॥
22. yo yadāhārajātaśca sa tathaiva bhaviṣyati ,
viśeṣaṁ caiva kartāsmi punaḥ punaratīva hi.
22. yaḥ yadāhāra-jātaḥ ca saḥ tathā eva bhaviṣyati
viśeṣam ca eva kartā asmi punaḥ punaḥ atīva hi
22. yaḥ ca yadāhāra-jātaḥ saḥ tathā eva bhaviṣyati
ca eva hi viśeṣam punaḥ punaḥ atīva kartā asmi
22. Whatever one's origin or nature of sustenance may be, one will become exactly like that. And indeed, I will make distinctions again and again, most certainly.
अद्येह स्वर्णमभ्येतु यच्चान्यद्वसु दुर्लभम् ।
त्रिषु लोकेषु यच्चास्ति तदिहागच्छतां स्वयम् ॥२३॥
23. adyeha svarṇamabhyetu yaccānyadvasu durlabham ,
triṣu lokeṣu yaccāsti tadihāgacchatāṁ svayam.
23. adya iha svarṇam abhyetu yat ca anyat vasu durlabham
triṣu lokeṣu yat ca asti tat iha āgacchatām svayam
23. adya iha svarṇam ca yat anyat durlabham vasu abhyetu
ca yat triṣu lokeṣu asti tat iha svayam āgacchatām
23. Today, let gold and whatever other rare wealth come here. And whatever exists in the three worlds, let those come here by themselves.
दिव्याश्चाप्सरसां संघाः सगन्धर्वाः सकिंनराः ।
विश्वावसुश्च ये चान्ये तेऽप्युपासन्तु वः सदा ॥२४॥
24. divyāścāpsarasāṁ saṁghāḥ sagandharvāḥ sakiṁnarāḥ ,
viśvāvasuśca ye cānye te'pyupāsantu vaḥ sadā.
24. divyāḥ ca apsarasām saṅghāḥ sa-gandharvāḥ sa-kiṃnarāḥ
viśvāvasuḥ ca ye ca anye te api upāsantu vaḥ sadā
24. ca divyāḥ apsarasām saṅghāḥ sa-gandharvāḥ sa-kiṃnarāḥ
ca viśvāvasuḥ ye ca anye te api vaḥ sadā upāsantu
24. And let the divine hosts of Apsarases, along with Gandharvas and Kinnaras, as well as Viśvāvasu and all other (celestial beings), always attend upon you.
उत्तरेभ्यः कुरुभ्यश्च यत्किंचिद्वसु विद्यते ।
सर्वं तदिह यज्ञे मे स्वयमेवोपतिष्ठतु ।
स्वर्गं स्वर्गसदश्चैव धर्मश्च स्वयमेव तु ॥२५॥
25. uttarebhyaḥ kurubhyaśca yatkiṁcidvasu vidyate ,
sarvaṁ tadiha yajñe me svayamevopatiṣṭhatu ,
svargaṁ svargasadaścaiva dharmaśca svayameva tu.
25. uttarebhyaḥ kurubhyaḥ ca yatkiñcit
vasu vidyate sarvam tat iha yajñe me
svayam eva upatiṣṭhatu svargam
svargasadaḥ ca eva dharmaḥ ca svayam eva tu
25. yat kiñcit vasu uttarebhyaḥ kurubhyaḥ
ca vidyate tat sarvam iha me yajñe
svayam eva upatiṣṭhatu tu svargam
svargasadaḥ ca eva dharmaḥ ca svayam eva
25. And whatever wealth exists from the Northern Kurus, may all that come to me here in this Vedic ritual (yajña) by itself. May heaven, the dwellers of heaven, and natural law (dharma) also come by themselves.
इत्युक्ते सर्वमेवैतदभवत्तस्य धीमतः ।
ततस्ते मुनयो दृष्ट्वा मुनेस्तस्य तपोबलम् ।
विस्मिता वचनं प्राहुरिदं सर्वे महार्थवत् ॥२६॥
26. ityukte sarvamevaitadabhavattasya dhīmataḥ ,
tataste munayo dṛṣṭvā munestasya tapobalam ,
vismitā vacanaṁ prāhuridaṁ sarve mahārthavat.
26. iti ukte sarvam eva etat abhavat
tasya dhīmataḥ tataḥ te munayaḥ dṛṣṭvā
muneḥ tasya tapobalam vismitāḥ
vacanam prāhuḥ idam sarve mahārthavat
26. iti ukte etat sarvam eva tasya dhīmataḥ
abhavat tataḥ te sarve munayaḥ
tasya muneḥ tapobalam dṛṣṭvā vismitāḥ
idam mahārthavat vacanam prāhuḥ
26. When this was said, all that came to be for that wise one. Then, seeing the ascetic power (tapobalam) of that sage (muni), all those sages (muni) were astonished and spoke these words, full of great meaning.
प्रीताः स्म तव वाक्येन न त्विच्छामस्तपोव्ययम् ।
स्वैरेव यज्ञैस्तुष्टाः स्मो न्यायेनेच्छामहे वयम् ॥२७॥
27. prītāḥ sma tava vākyena na tvicchāmastapovyayam ,
svaireva yajñaistuṣṭāḥ smo nyāyenecchāmahe vayam.
27. prītāḥ sma tava vākyena na tu icchāmaḥ tapovyayam
svaiḥ eva yajñaiḥ tuṣṭāḥ smaḥ nyāyena icchāmahe vayam
27. vayam tava vākyena prītāḥ sma tu tapovyayam na icchāmaḥ
vayam svaiḥ eva yajñaiḥ tuṣṭāḥ smaḥ nyāyena icchāmahe
27. We are pleased by your words, but we do not desire a waste of ascetic power (tapas). We are satisfied by our own Vedic rituals (yajña) and we desire things justly.
यज्ञान्दीक्षास्तथा होमान्यच्चान्यन्मृगयामहे ।
तन्नोऽस्तु स्वकृतैर्यज्ञैर्नान्यतो मृगयामहे ॥२८॥
28. yajñāndīkṣāstathā homānyaccānyanmṛgayāmahe ,
tanno'stu svakṛtairyajñairnānyato mṛgayāmahe.
28. yajñān dīkṣāḥ tathā homān yat ca anyat mṛgayāmahe
tat naḥ astu svakṛtaiḥ yajñaiḥ na anyataḥ mṛgayāmahe
28. vayam yajñān dīkṣāḥ tathā homān yat ca anyat mṛgayāmahe
tat svakṛtaiḥ yajñaiḥ naḥ astu anyataḥ na mṛgayāmahe
28. We seek Vedic rituals (yajña), initiations, and Vedic fire rituals (homa), and whatever else. May that be ours through our own performed Vedic rituals (yajña); we do not seek it from another source.
न्यायेनोपार्जिताहाराः स्वकर्मनिरता वयम् ।
वेदांश्च ब्रह्मचर्येण न्यायतः प्रार्थयामहे ॥२९॥
29. nyāyenopārjitāhārāḥ svakarmaniratā vayam ,
vedāṁśca brahmacaryeṇa nyāyataḥ prārthayāmahe.
29. nyāyena upārjita-āhārāḥ svakarma-niratāḥ vayam
vedān ca brahmacaryeṇa nyāyataḥ prārthayāmahe
29. vayam svakarma-niratāḥ nyāyena upārjita-āhārāḥ
vedān ca brahmacaryeṇa nyāyataḥ prārthayāmahe
29. We are devoted to our own duties, obtaining our sustenance through just means. We also justly seek the Vedas through sacred study.
न्यायेनोत्तरकालं च गृहेभ्यो निःसृता वयम् ।
धर्मदृष्टैर्विधिद्वारैस्तपस्तप्स्यामहे वयम् ॥३०॥
30. nyāyenottarakālaṁ ca gṛhebhyo niḥsṛtā vayam ,
dharmadṛṣṭairvidhidvāraistapastapsyāmahe vayam.
30. nyāyena uttarakālam ca gṛhebhyo niḥsṛtāḥ vayam
dharma-dṛṣṭaiḥ vidhi-dvāraiḥ tapaḥ tapsyāmahe vayam
30. vayam nyāyena uttarakālam ca gṛhebhyo niḥsṛtāḥ
vayam dharma-dṛṣṭaiḥ vidhi-dvāraiḥ tapaḥ tapsyāmahe
30. And afterwards, we have lawfully departed from our homes. We shall perform austerities (tapas) through rites sanctioned by natural law (dharma).
भवतः सम्यगेषा हि बुद्धिर्हिंसाविवर्जिता ।
एतामहिंसां यज्ञेषु ब्रूयास्त्वं सततं प्रभो ॥३१॥
31. bhavataḥ samyageṣā hi buddhirhiṁsāvivarjitā ,
etāmahiṁsāṁ yajñeṣu brūyāstvaṁ satataṁ prabho.
31. bhavataḥ samyak eṣā hi buddhiḥ hiṃsā-vivarjitā
etām ahiṃsām yajñeṣu brūyāḥ tvam satatam prabho
31. prabho hi eṣā hiṃsā-vivarjitā bhavataḥ buddhiḥ
samyak tvam etām ahiṃsām yajñeṣu satatam brūyāḥ
31. Indeed, this understanding of yours, which is entirely free from violence, is perfect. O Lord, you should always declare this non-violence in Vedic rituals (yajña).
प्रीतास्ततो भविष्यामो वयं द्विजवरोत्तम ।
विसर्जिताः समाप्तौ च सत्रादस्माद्व्रजामहे ॥३२॥
32. prītāstato bhaviṣyāmo vayaṁ dvijavarottama ,
visarjitāḥ samāptau ca satrādasmādvrajāmahe.
32. prītāḥ tataḥ bhaviṣyāmaḥ vayam dvija-vara-uttama
visarjitāḥ samāptau ca satrāt asmāt vrajāmahe
32. dvija-vara-uttama tataḥ vayam prītāḥ bhaviṣyāmaḥ
ca asmāt satrāt samāptau visarjitāḥ vrajāmahe
32. O best of excellent brahmins, then we shall be pleased. And being dismissed at the conclusion of this (Vedic ritual) session, we shall depart.
वैशंपायन उवाच ।
तथा कथयतामेव देवराजः पुरंदरः ।
ववर्ष सुमहातेजा दृष्ट्वा तस्य तपोबलम् ॥३३॥
33. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tathā kathayatāmeva devarājaḥ puraṁdaraḥ ,
vavarṣa sumahātejā dṛṣṭvā tasya tapobalam.
33. vaiśaṃpāyana uvāca tathā kathayatām eva devarājaḥ
purandaraḥ vavarṣa sumahātejāḥ dṛṣṭvā tasya tapobalam
33. vaiśaṃpāyana uvāca tathā kathayatām eva devarājaḥ
purandaraḥ sumahātejāḥ tasya tapobalam dṛṣṭvā vavarṣa
33. Vaiśampāyana said: Even as they were speaking, Indra, the king of the gods and one of great splendor, rained, having witnessed the power of his asceticism (tapas).
असमाप्तौ च यज्ञस्य तस्यामितपराक्रमः ।
निकामवर्षी देवेन्द्रो बभूव जनमेजय ॥३४॥
34. asamāptau ca yajñasya tasyāmitaparākramaḥ ,
nikāmavarṣī devendro babhūva janamejaya.
34. asamāptau ca yajñasya tasya amitaparākramaḥ
nikāmavarṣī devendraḥ babhūva janamejaya
34. janamejaya ca tasya yajñasya asamāptau
devendraḥ amitaparākramaḥ nikāmavarṣī babhūva
34. O Janamejaya, even before the completion of that Vedic ritual (yajña), Indra, the king of the gods and one of immeasurable might, rained profusely.
प्रसादयामास च तमगस्त्यं त्रिदशेश्वरः ।
स्वयमभ्येत्य राजर्षे पुरस्कृत्य बृहस्पतिम् ॥३५॥
35. prasādayāmāsa ca tamagastyaṁ tridaśeśvaraḥ ,
svayamabhyetya rājarṣe puraskṛtya bṛhaspatim.
35. prasādayāmāsa ca tam agastyam tridaśeśvaraḥ
svayam abhyetya rājarṣe puraskṛtya bṛhaspatim
35. rājarṣe ca tridaśeśvaraḥ svayam bṛhaspatim
puraskṛtya abhyetya tam agastyam prasādayāmāsa
35. O royal sage, the lord of the thirty gods (Indra) personally approached that Agastya, having Bṛhaspati as his escort, and propitiated him.
ततो यज्ञसमाप्तौ तान्विससर्ज महामुनीन् ।
अगस्त्यः परमप्रीतः पूजयित्वा यथाविधि ॥३६॥
36. tato yajñasamāptau tānvisasarja mahāmunīn ,
agastyaḥ paramaprītaḥ pūjayitvā yathāvidhi.
36. tataḥ yajñasamāptau tān visasarja mahāmunīn
agastyaḥ paramaprītaḥ pūjayitvā yathāvidhi
36. tataḥ yajñasamāptau agastyaḥ paramaprītaḥ
tān mahāmunīn yathāvidhi pūjayitvā visasarja
36. Then, upon the completion of the Vedic ritual (yajña), Agastya, who was greatly pleased, honored those great sages (mahāmunīn) according to the prescribed rites and then dismissed them.