Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-10, chapter-15

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
दृष्ट्वैव नरशार्दूलस्तावग्निसमतेजसौ ।
संजहार शरं दिव्यं त्वरमाणो धनंजयः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
dṛṣṭvaiva naraśārdūlastāvagnisamatejasau ,
saṁjahāra śaraṁ divyaṁ tvaramāṇo dhanaṁjayaḥ.
1. vaiśaṃpāyana uvāca dṛṣṭvā eva naraśārdūlau tau
agnisamatejasau saṃjahāra śaram divyam tvaramāṇaḥ dhanaṃjayaḥ
1. vaiśaṃpāyana uvāca dhanaṃjayaḥ tvaramāṇaḥ tau agnisamatejasau
naraśārdūlau dṛṣṭvā eva divyam śaram saṃjahāra
1. Vaiśampāyana said: "Upon seeing those two tiger-like men, whose radiance (tejas) was like fire, Arjuna (dhanaṃjaya) swiftly withdrew his divine arrow."
उवाच वदतां श्रेष्ठस्तावृषी प्राञ्जलिस्तदा ।
प्रयुक्तमस्त्रमस्त्रेण शाम्यतामिति वै मया ॥२॥
2. uvāca vadatāṁ śreṣṭhastāvṛṣī prāñjalistadā ,
prayuktamastramastreṇa śāmyatāmiti vai mayā.
2. uvāca vadatām śreṣṭhaḥ tau ṛṣī prāñjaliḥ tadā
prayuktam astram astreṇa śāmyatām iti vai mayā
2. tadā vadatām śreṣṭhaḥ prāñjaliḥ tau ṛṣī uvāca
mayā astreṇa prayuktam astram śāmyatām iti vai
2. Then Arjuna (dhanaṃjaya), the foremost of speakers, with folded hands, said to those two sages: "Indeed, let this weapon, which has been discharged by me with another weapon, be pacified."
संहृते परमास्त्रेऽस्मिन्सर्वानस्मानशेषतः ।
पापकर्मा ध्रुवं द्रौणिः प्रधक्ष्यत्यस्त्रतेजसा ॥३॥
3. saṁhṛte paramāstre'sminsarvānasmānaśeṣataḥ ,
pāpakarmā dhruvaṁ drauṇiḥ pradhakṣyatyastratejasā.
3. saṃhṛte paramāstre asmin sarvān asmān aśeṣataḥ
pāpakarmā dhruvaṃ Drauṇiḥ pradhakṣyati astratejasā
3. pāpakarmā Drauṇiḥ asmin paramāstre saṃhṛte sarvān
asmān aśeṣataḥ astratejasā dhruvaṃ pradhakṣyati
3. When this supreme weapon is withdrawn, the sinful Drauni, whose actions (karma) are evil, will surely burn all of us completely with the weapon's potent energy.
अत्र यद्धितमस्माकं लोकानां चैव सर्वथा ।
भवन्तौ देवसंकाशौ तथा संहर्तुमर्हतः ॥४॥
4. atra yaddhitamasmākaṁ lokānāṁ caiva sarvathā ,
bhavantau devasaṁkāśau tathā saṁhartumarhataḥ.
4. atra yat hitam asmākam lokānām ca eva sarvathā
bhavantau devasaṃkāśau tathā saṃhartum arhataḥ
4. atra asmākam lokānām ca eva sarvathā yat hitam,
(tat) tathā devasaṃkāśau bhavantau saṃhartum arhataḥ
4. Whatever is beneficial here for us and for all beings, you two, who are like gods, should accordingly withdraw (the weapon).
इत्युक्त्वा संजहारास्त्रं पुनरेव धनंजयः ।
संहारो दुष्करस्तस्य देवैरपि हि संयुगे ॥५॥
5. ityuktvā saṁjahārāstraṁ punareva dhanaṁjayaḥ ,
saṁhāro duṣkarastasya devairapi hi saṁyuge.
5. iti uktvā saṃjahāra astram punar eva Dhanañjayaḥ
saṃhāraḥ duṣkaraḥ tasya devaiḥ api hi saṃyuge
5. iti uktvā Dhanañjayaḥ punar eva astram saṃjahāra.
tasya saṃhāraḥ hi devaiḥ api saṃyuge duṣkaraḥ (asti).
5. Having spoken thus, Arjuna (Dhanañjaya) then withdrew the weapon again. Indeed, its withdrawal was difficult even for the gods in battle.
विसृष्टस्य रणे तस्य परमास्त्रस्य संग्रहे ।
न शक्तः पाण्डवादन्यः साक्षादपि शतक्रतुः ॥६॥
6. visṛṣṭasya raṇe tasya paramāstrasya saṁgrahe ,
na śaktaḥ pāṇḍavādanyaḥ sākṣādapi śatakratuḥ.
6. visṛṣṭasya raṇe tasya paramāstrasya saṅgrahe
na śaktaḥ pāṇḍavāt anyaḥ sākṣāt api śatakratuḥ
6. raṇe visṛṣṭasya tasya paramāstrasya saṅgrahe
pāṇḍavāt anyaḥ sākṣāt śatakratuḥ api na śaktaḥ
6. No one other than the Pāṇḍava (Arjuna) is capable of controlling that supreme weapon (astra) which was unleashed in battle, not even Indra (Śatakratu) himself.
ब्रह्मतेजोभवं तद्धि विसृष्टमकृतात्मना ।
न शक्यमावर्तयितुं ब्रह्मचारिव्रतादृते ॥७॥
7. brahmatejobhavaṁ taddhi visṛṣṭamakṛtātmanā ,
na śakyamāvartayituṁ brahmacārivratādṛte.
7. brahma-tejo-bhavam tat hi visṛṣṭam akṛta-ātmanā
na śakyam āvartayitum brahmacāri-vratāt ṛte
7. tat hi brahma-tejo-bhavam akṛta-ātmanā visṛṣṭam,
brahmacāri-vratāt ṛte āvartayitum na śakyam
7. That (weapon), which is born from the power of Brahman (brahman) and has been released by someone whose self (ātman) is not disciplined, certainly cannot be recalled without adhering to the vow of celibacy (brahmacarya).
अचीर्णब्रह्मचर्यो यः सृष्ट्वावर्तयते पुनः ।
तदस्त्रं सानुबन्धस्य मूर्धानं तस्य कृन्तति ॥८॥
8. acīrṇabrahmacaryo yaḥ sṛṣṭvāvartayate punaḥ ,
tadastraṁ sānubandhasya mūrdhānaṁ tasya kṛntati.
8. acīrṇa-brahmacaryaḥ yaḥ sṛṣṭvā āvartayate punaḥ
tat astram sa-anubandhasya mūrdhānam tasya kṛntati
8. yaḥ acīrṇa-brahmacaryaḥ sṛṣṭvā punaḥ āvartayate,
tat astram sa-anubandhasya tasya mūrdhānam kṛntati
8. Indeed, the weapon that has been released by someone who has not observed the vow of celibacy (brahmacarya) and then tries to recall it, that very weapon severs the head of that person, along with all its associated consequences.
ब्रह्मचारी व्रती चापि दुरवापमवाप्य तत् ।
परमव्यसनार्तोऽपि नार्जुनोऽस्त्रं व्यमुञ्चत ॥९॥
9. brahmacārī vratī cāpi duravāpamavāpya tat ,
paramavyasanārto'pi nārjuno'straṁ vyamuñcata.
9. brahmacārī vratī ca api duravāpam avāpya tat
parama-vyasana-ārtaḥ api na arjunaḥ astram vyamuñcata
9. brahmacārī vratī ca api duravāpam tat avāpya,
arjunaḥ parama-vyasana-ārtaḥ api astram na vyamuñcata
9. Even a celibate (brahmacārin) who observes sacred vows, having acquired that (weapon) which is difficult to obtain, Arjuna still did not release the weapon, even when afflicted by the most extreme distress.
सत्यव्रतधरः शूरो ब्रह्मचारी च पाण्डवः ।
गुरुवर्ती च तेनास्त्रं संजहारार्जुनः पुनः ॥१०॥
10. satyavratadharaḥ śūro brahmacārī ca pāṇḍavaḥ ,
guruvartī ca tenāstraṁ saṁjahārārjunaḥ punaḥ.
10. satya-vrata-dharaḥ śūraḥ brahmacārī ca pāṇḍavaḥ
guru-vartī ca tena astram saṃjahāra arjunaḥ punaḥ
10. saḥ śūraḥ pāṇḍavaḥ arjunaḥ satya-vrata-dharaḥ,
brahmacārī ca,
guru-vartī ca,
tena astram punaḥ saṃjahāra
10. That brave Pandava (Arjuna), who was a keeper of truth-vows, a celibate (brahmacārin), and obedient to his guru, therefore withdrew the weapon again.
द्रौणिरप्यथ संप्रेक्ष्य तावृषी पुरतः स्थितौ ।
न शशाक पुनर्घोरमस्त्रं संहर्तुमाहवे ॥११॥
11. drauṇirapyatha saṁprekṣya tāvṛṣī purataḥ sthitau ,
na śaśāka punarghoramastraṁ saṁhartumāhave.
11. drauṇiḥ api atha saṃprekṣya tau ṛṣī purataḥ sthitau
na śaśāka punaḥ ghoram astram saṃhartum āhave
11. atha drauṇiḥ purataḥ sthitau tau ṛṣī saṃprekṣya
api punaḥ āhave ghoram astram saṃhartum na śaśāka
11. Drauṇi, upon seeing those two sages standing before him, was then unable to withdraw the dreadful weapon in battle.
अशक्तः प्रतिसंहारे परमास्त्रस्य संयुगे ।
द्रौणिर्दीनमना राजन्द्वैपायनमभाषत ॥१२॥
12. aśaktaḥ pratisaṁhāre paramāstrasya saṁyuge ,
drauṇirdīnamanā rājandvaipāyanamabhāṣata.
12. aśaktaḥ pratisaṃhāre paramāstrasya saṃyuge
drauṇiḥ dīnamanā rājan dvaipāyanam abhāṣata
12. rājan,
saṃyuge paramāstrasya pratisaṃhāre aśaktaḥ dīnamanā drauṇiḥ dvaipāyanam abhāṣata
12. O king, Drauṇi, dejected in mind and powerless to withdraw the supreme weapon in battle, spoke to Dvaipāyana (Vyāsa).
उत्तमव्यसनार्तेन प्राणत्राणमभीप्सुना ।
मयैतदस्त्रमुत्सृष्टं भीमसेनभयान्मुने ॥१३॥
13. uttamavyasanārtena prāṇatrāṇamabhīpsunā ,
mayaitadastramutsṛṣṭaṁ bhīmasenabhayānmune.
13. uttamavyasanārtena prāṇatrāṇam abhīpsunā mayā
etat astram utsṛṣṭam bhīmasenabhayāt mune
13. mune,
uttamavyasanārtena prāṇatrāṇam abhīpsunā mayā bhīmasenabhayāt etat astram utsṛṣṭam
13. O sage, I, afflicted by extreme calamity and desiring to save my life, released this weapon out of fear of Bhīmasena.
अधर्मश्च कृतोऽनेन धार्तराष्ट्रं जिघांसता ।
मिथ्याचारेण भगवन्भीमसेनेन संयुगे ॥१४॥
14. adharmaśca kṛto'nena dhārtarāṣṭraṁ jighāṁsatā ,
mithyācāreṇa bhagavanbhīmasenena saṁyuge.
14. adharmaḥ ca kṛtaḥ anena dhārtarāṣṭram jighāṃsatā
mithyācāreṇa bhagavan bhīmasenena saṃyuge
14. bhagavan,
saṃyuge anena mithyācāreṇa bhīmasenena dhārtarāṣṭram jighāṃsatā ca adharmaḥ kṛtaḥ
14. O revered one, an unrighteous act (adharma) was committed in battle by this Bhīmasena, who, acting deceitfully, desired to kill Duryodhana (dhārtarāṣṭra).
अतः सृष्टमिदं ब्रह्मन्मयास्त्रमकृतात्मना ।
तस्य भूयोऽद्य संहारं कर्तुं नाहमिहोत्सहे ॥१५॥
15. ataḥ sṛṣṭamidaṁ brahmanmayāstramakṛtātmanā ,
tasya bhūyo'dya saṁhāraṁ kartuṁ nāhamihotsahe.
15. ataḥ sṛṣṭam idam brahman mayā astram akṛtātmanā
tasya bhūyaḥ adya saṃhāram kartum na aham iha utsahe
15. brahman akṛtātmanā mayā idam astram ataḥ sṛṣṭam
tasya saṃhāram bhūyaḥ adya kartum aham iha na utsahe
15. O Brahmin, this weapon was unleashed by me, an undisciplined (akṛtātman) person. Now, I am unable to withdraw its destruction again.
विसृष्टं हि मया दिव्यमेतदस्त्रं दुरासदम् ।
अपाण्डवायेति मुने वह्नितेजोऽनुमन्त्र्य वै ॥१६॥
16. visṛṣṭaṁ hi mayā divyametadastraṁ durāsadam ,
apāṇḍavāyeti mune vahnitejo'numantrya vai.
16. visṛṣṭam hi mayā divyam etat astram durāsadam
apāṇḍavāya iti mune vahnitejaḥ anumantrya vai
16. mune hi mayā etat divyam durāsadam astram
apāṇḍavāya iti vahnitejaḥ anumantrya vai visṛṣṭam
16. O sage, indeed, this divine and irresistible weapon was unleashed by me, consecrating it with fiery energy and declaring, "May there be no Pāṇḍavas!"
तदिदं पाण्डवेयानामन्तकायाभिसंहितम् ।
अद्य पाण्डुसुतान्सर्वाञ्जीविताद्भ्रंशयिष्यति ॥१७॥
17. tadidaṁ pāṇḍaveyānāmantakāyābhisaṁhitam ,
adya pāṇḍusutānsarvāñjīvitādbhraṁśayiṣyati.
17. tat idam pāṇḍaveyānām antakāya abhisaṃhitam
adya pāṇḍusutān sarvān jīvitāt bhraṃśayiṣyati
17. tat idam pāṇḍaveyānām antakāya abhisaṃhitam
adya sarvān pāṇḍusutān jīvitāt bhraṃśayiṣyati
17. This weapon, aimed at the destruction of the Pāṇḍavas, will today certainly deprive all the sons of Pāṇḍu of their lives.
कृतं पापमिदं ब्रह्मन्रोषाविष्टेन चेतसा ।
वधमाशास्य पार्थानां मयास्त्रं सृजता रणे ॥१८॥
18. kṛtaṁ pāpamidaṁ brahmanroṣāviṣṭena cetasā ,
vadhamāśāsya pārthānāṁ mayāstraṁ sṛjatā raṇe.
18. kṛtam pāpam idam brahman roṣāviṣṭena cetasā
vadham āśāsya pārthānām mayā astram sṛjatā raṇe
18. brahman idam pāpam roṣāviṣṭena cetasā mayā
pārthānām vadham āśāsya raṇe astram sṛjatā kṛtam
18. O Brahmin, this sin was committed by me, with a mind overcome by rage, desiring the slaughter of the Pārthas while unleashing the weapon in battle.
व्यास उवाच ।
अस्त्रं ब्रह्मशिरस्तात विद्वान्पार्थो धनंजयः ।
उत्सृष्टवान्न रोषेण न वधाय तवाहवे ॥१९॥
19. vyāsa uvāca ,
astraṁ brahmaśirastāta vidvānpārtho dhanaṁjayaḥ ,
utsṛṣṭavānna roṣeṇa na vadhāya tavāhave.
19. vyāsaḥ uvāca | astram brahmaśiraḥ tāta vidvān pārthaḥ
dhanaṃjayaḥ | utsṛṣṭavān na roṣeṇa na vadhāya tava āhave
19. vyāsaḥ uvāca tāta vidvān pārthaḥ dhanaṃjayaḥ brahmaśiraḥ astram roṣeṇa na utsṛṣṭavān,
na tava āhave vadhāya (utsṛṣṭavān)
19. Vyasa said: "My dear child (tāta), the discerning Pārtha Dhananjaya released the Brahmaśiras missile not out of anger, nor with the intent to kill you (Ashwatthama) in battle."
अस्त्रमस्त्रेण तु रणे तव संशमयिष्यता ।
विसृष्टमर्जुनेनेदं पुनश्च प्रतिसंहृतम् ॥२०॥
20. astramastreṇa tu raṇe tava saṁśamayiṣyatā ,
visṛṣṭamarjunenedaṁ punaśca pratisaṁhṛtam.
20. astram astreṇa tu raṇe tava saṃśamayiṣyatā |
visṛṣṭam arjunena idam punaḥ ca pratisaṃhṛtam
20. tu astreṇa tava saṃśamayiṣyatā arjunena idam astram raṇe visṛṣṭam,
punaḥ ca pratisaṃhṛtam
20. But this missile was released by Arjuna in battle to pacify your (Ashwatthama's) weapon, and it was also withdrawn (pratisaṃhṛtam) by him.
ब्रह्मास्त्रमप्यवाप्यैतदुपदेशात्पितुस्तव ।
क्षत्रधर्मान्महाबाहुर्नाकम्पत धनंजयः ॥२१॥
21. brahmāstramapyavāpyaitadupadeśātpitustava ,
kṣatradharmānmahābāhurnākampata dhanaṁjayaḥ.
21. brahmāstram api avāpya etat upadeśāt pituḥ tava
| kṣatradharmāt mahābāhuḥ na akampata dhanaṃjayaḥ
21. api etat brahmāstram tava pituḥ upadeśāt avāpya (api),
mahābāhuḥ dhanaṃjayaḥ kṣatradharmāt na akampata
21. Even having obtained this Brahma weapon (brahmāstra) through the instruction (upadeśa) of his teacher (guru) – Dhananjaya (Arjuna), the mighty-armed, did not waver from the natural law (dharma) of a kṣatriya.
एवं धृतिमतः साधोः सर्वास्त्रविदुषः सतः ।
सभ्रातृबन्धोः कस्मात्त्वं वधमस्य चिकीर्षसि ॥२२॥
22. evaṁ dhṛtimataḥ sādhoḥ sarvāstraviduṣaḥ sataḥ ,
sabhrātṛbandhoḥ kasmāttvaṁ vadhamasya cikīrṣasi.
22. evam dhṛtimataḥ sādhoḥ sarvāstraviduṣaḥ sataḥ |
sa-bhrātṛbandhoḥ kasmāt tvam vadham asya cikīrṣasi
22. evam,
tvam dhṛtimataḥ sādhoḥ sarvāstraviduṣaḥ sataḥ sa-bhrātṛbandhoḥ asya vadham kasmāt cikīrṣasi?
22. So, why do you desire to kill him, this resolute and righteous (sat) man, who is skilled in all weapons, and who has his brothers and kinsmen (bandhu)?
अस्त्रं ब्रह्मशिरो यत्र परमास्त्रेण वध्यते ।
समा द्वादश पर्जन्यस्तद्राष्ट्रं नाभिवर्षति ॥२३॥
23. astraṁ brahmaśiro yatra paramāstreṇa vadhyate ,
samā dvādaśa parjanyastadrāṣṭraṁ nābhivarṣati.
23. astram brahmaśiraḥ yatra paramāstreṇa vadhyate
samā dvādaśa parjanyaḥ tat rāṣṭram na abhivarṣati
23. yatra brahmaśiraḥ astram paramāstreṇa vadhyate,
tat rāṣṭram dvādaśa samāḥ parjanyaḥ na abhivarṣati
23. Where the Brahmashira (astra) weapon is counteracted by a supreme weapon, for twelve years the rain god (parjanya) does not shower upon that kingdom.
एतदर्थं महाबाहुः शक्तिमानपि पाण्डवः ।
न विहन्त्येतदस्त्रं ते प्रजाहितचिकीर्षया ॥२४॥
24. etadarthaṁ mahābāhuḥ śaktimānapi pāṇḍavaḥ ,
na vihantyetadastraṁ te prajāhitacikīrṣayā.
24. etat artham mahābāhuḥ śaktimān api pāṇḍavaḥ na
vihanti etat astram te prajā hita cikīrṣayā
24. etat artham,
mahābāhuḥ śaktimān api pāṇḍavaḥ prajāhita-cikīrṣayā te etat astram na vihanti
24. For this reason, the mighty-armed Pandava, even though powerful, will not destroy this weapon of yours, out of his desire to secure the welfare of the people.
पाण्डवास्त्वं च राष्ट्रं च सदा संरक्ष्यमेव नः ।
तस्मात्संहर दिव्यं त्वमस्त्रमेतन्महाभुज ॥२५॥
25. pāṇḍavāstvaṁ ca rāṣṭraṁ ca sadā saṁrakṣyameva naḥ ,
tasmātsaṁhara divyaṁ tvamastrametanmahābhuja.
25. pāṇḍavāḥ tvam ca rāṣṭram ca sadā saṃrakṣyam eva naḥ
tasmāt saṃhara divyam tvam astram etat mahābhuja
25. pāṇḍavāḥ ca tvam ca rāṣṭram ca naḥ sadā saṃrakṣyam eva.
tasmāt,
he mahābhuja,
tvam etat divyam astram saṃhara
25. The Pandavas, you, and the kingdom are always to be protected by us. Therefore, O mighty-armed one, withdraw this divine weapon.
अरोषस्तव चैवास्तु पार्थाः सन्तु निरामयाः ।
न ह्यधर्मेण राजर्षिः पाण्डवो जेतुमिच्छति ॥२६॥
26. aroṣastava caivāstu pārthāḥ santu nirāmayāḥ ,
na hyadharmeṇa rājarṣiḥ pāṇḍavo jetumicchati.
26. aroṣaḥ tava ca eva astu pārthāḥ santu nirāmayāḥ
na hi adharmeṇa rājarṣiḥ pāṇḍavaḥ jetum icchati
26. tava aroṣaḥ ca eva astu,
pārthāḥ nirāmayāḥ santu.
hi rājarṣiḥ pāṇḍavaḥ adharmeṇa jetum na icchati
26. Let your anger cease, and may the Pārthas be free from affliction. For the royal sage Pandava does not wish to conquer through unrighteousness (adharma).
मणिं चैतं प्रयच्छैभ्यो यस्ते शिरसि तिष्ठति ।
एतदादाय ते प्राणान्प्रतिदास्यन्ति पाण्डवाः ॥२७॥
27. maṇiṁ caitaṁ prayacchaibhyo yaste śirasi tiṣṭhati ,
etadādāya te prāṇānpratidāsyanti pāṇḍavāḥ.
27. maṇim ca etam prayaccha ebhyaḥ yaḥ te śirasi tiṣṭhati
| etat ādāya te prāṇān pratidāsyanti pāṇḍavāḥ
27. ca etam maṇim ebhyaḥ prayaccha yaḥ te śirasi
tiṣṭhati pāṇḍavāḥ etat ādāya te prāṇān pratidāsyanti
27. And give this gem, which is on your head, to them. The Pāṇḍavas, taking this, will return your lives.
द्रौणिरुवाच ।
पाण्डवैर्यानि रत्नानि यच्चान्यत्कौरवैर्धनम् ।
अवाप्तानीह तेभ्योऽयं मणिर्मम विशिष्यते ॥२८॥
28. drauṇiruvāca ,
pāṇḍavairyāni ratnāni yaccānyatkauravairdhanam ,
avāptānīha tebhyo'yaṁ maṇirmama viśiṣyate.
28. drauṇiḥ uvāca | pāṇḍavaiḥ yāni ratnāni yat ca anyat kauravaiḥ
dhanam | avāptāni iha tebhyaḥ ayam maṇiḥ mama viśiṣyate
28. drauṇiḥ uvāca pāṇḍavaiḥ yāni ratnāni ca kauravaiḥ yat
anyat dhanam iha avāptāni tebhyaḥ ayam mama maṇiḥ viśiṣyate
28. Drauṇi said: 'This gem of mine surpasses whatever jewels were acquired by the Pāṇḍavas and whatever other wealth was acquired by the Kauravas here.'
यमाबध्य भयं नास्ति शस्त्रव्याधिक्षुधाश्रयम् ।
देवेभ्यो दानवेभ्यो वा नागेभ्यो वा कथंचन ॥२९॥
29. yamābadhya bhayaṁ nāsti śastravyādhikṣudhāśrayam ,
devebhyo dānavebhyo vā nāgebhyo vā kathaṁcana.
29. yam ābadhya bhayam na asti śastra-vyādhi-kṣudhā-āśrayam
| devebhyaḥ dānavebhyaḥ vā nāgebhyaḥ vā kathaṃcana
29. yam ābadhya,
śastra-vyādhi-kṣudhā-āśrayam bhayam na asti kathaṃcana devebhyaḥ vā dānavebhyaḥ vā nāgebhyaḥ vā
29. When this gem is worn, there is no fear (bhaya) of weapons, disease, or hunger, nor any fear (bhaya) from gods, demons, or serpents whatsoever.
न च रक्षोगणभयं न तस्करभयं तथा ।
एवंवीर्यो मणिरयं न मे त्याज्यः कथंचन ॥३०॥
30. na ca rakṣogaṇabhayaṁ na taskarabhayaṁ tathā ,
evaṁvīryo maṇirayaṁ na me tyājyaḥ kathaṁcana.
30. na ca rakṣaḥ-gaṇa-bhayam na taskara-bhayam tathā
| evam-vīryaḥ maṇiḥ ayam na me tyājyaḥ kathaṃcana
30. ca na rakṣaḥ-gaṇa-bhayam tathā na taskara-bhayam
ayam evam-vīryaḥ maṇiḥ kathaṃcana me na tyājyaḥ
30. Moreover, there is no fear (bhaya) from hordes of Rākṣasas, nor from thieves. This gem (maṇi), possessing such power, must not be given up by me under any circumstances.
यत्तु मे भगवानाह तन्मे कार्यमनन्तरम् ।
अयं मणिरयं चाहमिषीका निपतिष्यति ।
गर्भेषु पाण्डवेयानाममोघं चैतदुद्यतम् ॥३१॥
31. yattu me bhagavānāha tanme kāryamanantaram ,
ayaṁ maṇirayaṁ cāhamiṣīkā nipatiṣyati ,
garbheṣu pāṇḍaveyānāmamoghaṁ caitadudyatam.
31. yat tu me bhagavān āha tat me kāryam
anantaram ayam maṇiḥ ayam ca
aham iṣīkā nipatiṣyati garbhṣu
pāṇḍaveyānām amogham ca etat udyatam
31. bhagavān yat me āha tu tat me kāryam
anantaram ayam maṇiḥ ayam ca
aham iṣīkā nipatiṣyati pāṇḍaveyānām
garbhṣu etat ca amogham udyatam
31. Whatever the revered Lord (Kṛṣṇa) has commanded me, that I must carry out immediately. This jewel (my head-jewel) [is here], and I myself will fall like a mere reed [without it]. And this [weapon], directed at the wombs of the Pāṇḍavas, is certainly infallible.
व्यास उवाच ।
एवं कुरु न चान्या ते बुद्धिः कार्या कदाचन ।
गर्भेषु पाण्डवेयानां विसृज्यैतदुपारम ॥३२॥
32. vyāsa uvāca ,
evaṁ kuru na cānyā te buddhiḥ kāryā kadācana ,
garbheṣu pāṇḍaveyānāṁ visṛjyaitadupārama.
32. vyāsaḥ uvāca evam kuru na ca anyā te buddhiḥ kāryā
kadācana garbhṣu pāṇḍaveyānām visṛjya etat upārama
32. vyāsaḥ uvāca evam kuru ca anyā buddhiḥ te kadācana
na kāryā pāṇḍaveyānām garbhṣu etat visṛjya upārama
32. Vyāsa said, "Do thus, and never entertain any other intention (buddhi). Having released this [weapon's heat] into the wombs of the Pāṇḍavas, then desist."
वैशंपायन उवाच ।
ततः परममस्त्रं तदश्वत्थामा भृशातुरः ।
द्वैपायनवचः श्रुत्वा गर्भेषु प्रमुमोच ह ॥३३॥
33. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tataḥ paramamastraṁ tadaśvatthāmā bhṛśāturaḥ ,
dvaipāyanavacaḥ śrutvā garbheṣu pramumoca ha.
33. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca tataḥ paramam astram tat aśvatthāmā
bhṛśam āturaḥ dvaipāyana vacaḥ śrutvā garbhṣu pramumoca ha
33. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca tataḥ bhṛśam āturaḥ aśvatthāmā dvaipāyana
vacaḥ śrutvā tat paramam astram garbhṣu pramumoca ha
33. Vaiśaṃpāyana said, "Then, that supreme weapon (Brahmāstra), Aśvatthāmā, who was exceedingly distressed, having heard the words of Dvaipāyana (Vyāsa), indeed released it into the wombs."