Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-7, chapter-23

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
धृतराष्ट्र उवाच ।
व्यथयेयुरिमे सेनां देवानामपि संयुगे ।
आहवे ये न्यवर्तन्त वृकोदरमुखा रथाः ॥१॥
1. dhṛtarāṣṭra uvāca ,
vyathayeyurime senāṁ devānāmapi saṁyuge ,
āhave ye nyavartanta vṛkodaramukhā rathāḥ.
1. dhṛtarāṣṭraḥ uvāca vyathayeyuḥ ime senām devānām api
saṃyuge āhave ye ni avartanta vṛkodaramukhāḥ rathāḥ
1. dhṛtarāṣṭraḥ uvāca ime vṛkodaramukhāḥ rathāḥ ye āhave
ni avartanta devānām api senām saṃyuge vyathayeyuḥ
1. Dhṛtarāṣṭra said: 'These chariots, led by Vṛkodara (Bhīma), which did not retreat in battle, could indeed shake even the army of the gods in combat.'
संप्रयुक्तः किलैवायं दिष्टैर्भवति पूरुषः ।
तस्मिन्नेव तु सर्वार्था दृश्यन्ते वै पृथग्विधाः ॥२॥
2. saṁprayuktaḥ kilaivāyaṁ diṣṭairbhavati pūruṣaḥ ,
tasminneva tu sarvārthā dṛśyante vai pṛthagvidhāḥ.
2. saṃprayuktaḥ kila eva ayam diṣṭaiḥ bhavati pūruṣaḥ
tasmin eva tu sarvārthāḥ dṛśyante vai pṛthagvidhāḥ
2. ayam pūruṣaḥ kila eva diṣṭaiḥ saṃprayuktaḥ bhavati tu tasmin eva vai pṛthagvidhāḥ sarvārthāḥ dṛśyante.
2. This person (puruṣa) is indeed connected with destinies. Yet, in him alone, all various kinds of objectives (artha) are truly observed.
दीर्घं विप्रोषितः कालमरण्ये जटिलोऽजिनी ।
अज्ञातश्चैव लोकस्य विजहार युधिष्ठिरः ॥३॥
3. dīrghaṁ viproṣitaḥ kālamaraṇye jaṭilo'jinī ,
ajñātaścaiva lokasya vijahāra yudhiṣṭhiraḥ.
3. dīrgham vipraṣitaḥ kālam araṇye jaṭilaḥ ajinī
ajñātaḥ ca eva lokasya vijahāra yudhiṣṭhiraḥ
3. yudhiṣṭhiraḥ dīrgham kālam araṇye vipraṣitaḥ,
jaṭilaḥ,
ajinī,
ca lokasya ajñātaḥ eva vijahāra.
3. Yudhishthira lived for a long time in the forest, having matted hair and wearing a deerskin, indeed unknown to the people.
स एव महतीं सेनां समावर्तयदाहवे ।
किमन्यद्दैवसंयोगान्मम पुत्रस्य चाभवत् ॥४॥
4. sa eva mahatīṁ senāṁ samāvartayadāhave ,
kimanyaddaivasaṁyogānmama putrasya cābhavat.
4. saḥ eva mahatīm senām samāvartayat āhave kim
anyat daivasaṃyogāt mama putrasya ca abhavat
4. saḥ eva āhave mahatīm senām samāvartayat
daivasaṃyogāt mama putrasya ca anyat kim abhavat?
4. He alone turned back a great army in battle. What else could have happened to my son due to divine destiny (daivasaṃyoga)?
युक्त एव हि भाग्येन ध्रुवमुत्पद्यते नरः ।
स तथाकृष्यते तेन न यथा स्वयमिच्छति ॥५॥
5. yukta eva hi bhāgyena dhruvamutpadyate naraḥ ,
sa tathākṛṣyate tena na yathā svayamicchati.
5. yuktaḥ eva hi bhāgyena dhruvam utpadyate naraḥ
saḥ tathā ākṛṣyate tena na yathā svayam icchati
5. naraḥ hi dhruvam bhāgyena eva yuktaḥ utpadyate saḥ tena tathā ākṛṣyate,
yathā svayam na icchati.
5. Indeed, a person (nara) is certainly born endowed with destiny (bhāgya). He is drawn by it in a way that he himself does not desire.
द्यूतव्यसनमासाद्य क्लेशितो हि युधिष्ठिरः ।
स पुनर्भागधेयेन सहायानुपलब्धवान् ॥६॥
6. dyūtavyasanamāsādya kleśito hi yudhiṣṭhiraḥ ,
sa punarbhāgadheyena sahāyānupalabdhavān.
6. dyūtavyasanam āsādya kleśitaḥ hi yudhiṣṭhiraḥ
saḥ punaḥ bhāgadheyena sahāyān upalabdhavān
6. yudhiṣṭhiraḥ dyūtavyasanam āsādya hi kleśitaḥ
saḥ punaḥ bhāgadheyena sahāyān upalabdhavān
6. Yudhishthira, having fallen into the vice of gambling, was indeed distressed. He, however, by the power of destiny (bhāgadheya), subsequently obtained allies.
अर्धं मे केकया लब्धाः काशिकाः कोसलाश्च ये ।
चेदयश्चापरे वङ्गा मामेव समुपाश्रिताः ॥७॥
7. ardhaṁ me kekayā labdhāḥ kāśikāḥ kosalāśca ye ,
cedayaścāpare vaṅgā māmeva samupāśritāḥ.
7. ardham me kekayāḥ labdhāḥ kāśikāḥ kosalāḥ ca ye
cedayāḥ ca apare vaṅgāḥ mām eva samupāśritāḥ
7. me ardham kekayāḥ labdhāḥ ye ca kāśikāḥ kosalāḥ
ca apare cedayāḥ vaṅgāḥ ca mām eva samupāśritāḥ
7. Half of the Kekayas, and those Kāśikas and Kosalas, as well as the other Cedis and Vaṅgas, have taken refuge specifically in me.
पृथिवी भूयसी तात मम पार्थस्य नो तथा ।
इति मामब्रवीत्सूत मन्दो दुर्योधनस्तदा ॥८॥
8. pṛthivī bhūyasī tāta mama pārthasya no tathā ,
iti māmabravītsūta mando duryodhanastadā.
8. pṛthivī bhūyasī tāta mama pārthasya no tathā
iti mām abravīt sūta mandaḥ duryodhanaḥ tadā
8. tāta sūta mandaḥ duryodhanaḥ tadā mām iti
abravīt pṛthivī mama bhūyasī pārthasya tathā no
8. "O dear one, this earth is more for me, and not so much for Partha," the foolish Duryodhana then said to me, O charioteer.
तस्य सेनासमूहस्य मध्ये द्रोणः सुरक्षितः ।
निहतः पार्षतेनाजौ किमन्यद्भागधेयतः ॥९॥
9. tasya senāsamūhasya madhye droṇaḥ surakṣitaḥ ,
nihataḥ pārṣatenājau kimanyadbhāgadheyataḥ.
9. tasya senāsamūhasya madhye droṇaḥ surakṣitaḥ
nihataḥ pārṣatena ājau kim anyat bhāgadheyataḥ
9. tasya senāsamūhasya madhye surakṣitaḥ droṇaḥ
ājau pārṣatena nihataḥ anyat kim bhāgadheyataḥ
9. Even Drona, who was well-protected amidst that multitude of armies, was slain in battle by the son of Pṛṣata (Dhṛṣṭadyumna). What else can this be but the work of destiny (bhāgadheya)?
मध्ये राज्ञां महाबाहुं सदा युद्धाभिनन्दिनम् ।
सर्वास्त्रपारगं द्रोणं कथं मृत्युरुपेयिवान् ॥१०॥
10. madhye rājñāṁ mahābāhuṁ sadā yuddhābhinandinam ,
sarvāstrapāragaṁ droṇaṁ kathaṁ mṛtyurupeyivān.
10. madhye rājñām mahābāhum sadā yuddhābhinandinam
sarvāstrapāragam droṇam katham mṛtyuḥ upeyivān
10. katham mahābāhum sadā yuddhābhinandinam
sarvāstrapāragam rājñām madhye droṇam mṛtyuḥ upeyivān
10. How did death approach Droṇa, the mighty-armed (mahābāhu), who always delighted in battle, and who was proficient in all weapons, (standing) among the kings?
समनुप्राप्तकृच्छ्रोऽहं संमोहं परमं गतः ।
भीष्मद्रोणौ हतौ श्रुत्वा नाहं जीवितुमुत्सहे ॥११॥
11. samanuprāptakṛcchro'haṁ saṁmohaṁ paramaṁ gataḥ ,
bhīṣmadroṇau hatau śrutvā nāhaṁ jīvitumutsahe.
11. samanuprāptakṛcchraḥ aham saṃmoham paramam gataḥ
bhīṣmadroṇau hatau śrutvā na aham jīvitum utsahe
11. bhīṣmadroṇau hatau śrutvā aham samanuprāptakṛcchraḥ
paramam saṃmoham gataḥ na aham jīvitum utsahe
11. Having heard that Bhīṣma and Droṇa were killed, I, who have now reached great distress, am plunged into extreme delusion; I do not desire to live.
यन्मा क्षत्ताब्रवीत्तात प्रपश्यन्पुत्रगृद्धिनम् ।
दुर्योधनेन तत्सर्वं प्राप्तं सूत मया सह ॥१२॥
12. yanmā kṣattābravīttāta prapaśyanputragṛddhinam ,
duryodhanena tatsarvaṁ prāptaṁ sūta mayā saha.
12. yat mā kṣattā abravīt tāta prapaśyan putragṛddhinam
duryodhanena tat sarvam prāptam sūta mayā saha
12. tāta sūta yat kṣattā putragṛddhinam mā prapaśyan
abravīt tat sarvam duryodhanena mayā saha prāptam
12. O father (tāta), O charioteer (sūta), that which Kṣattā (Vidura), seeing me as being greedy for my son, told me, all that has been achieved by Duryodhana along with me.
नृशंसं तु परं तत्स्यात्त्यक्त्वा दुर्योधनं यदि ।
पुत्रशेषं चिकीर्षेयं कृच्छ्रं न मरणं भवेत् ॥१३॥
13. nṛśaṁsaṁ tu paraṁ tatsyāttyaktvā duryodhanaṁ yadi ,
putraśeṣaṁ cikīrṣeyaṁ kṛcchraṁ na maraṇaṁ bhavet.
13. nṛśaṃsam tu param tat syāt tyaktvā duryodhanam yadi
putraśeṣam cikīrṣeyam kṛcchram na maraṇam bhavet
13. yadi duṛyodhanam tyaktvā putraśeṣam cikīrṣeyam
tat param nṛśaṃsam syāt maraṇam kṛcchram na bhavet
13. If, having abandoned Duryodhana, I were to wish for the survival of my remaining sons, that would indeed be extreme cruelty; death would not be a hardship.
यो हि धर्मं परित्यज्य भवत्यर्थपरो नरः ।
सोऽस्माच्च हीयते लोकात्क्षुद्रभावं च गच्छति ॥१४॥
14. yo hi dharmaṁ parityajya bhavatyarthaparo naraḥ ,
so'smācca hīyate lokātkṣudrabhāvaṁ ca gacchati.
14. yaḥ hi dharmam parityajya bhavati arthaparaḥ naraḥ
saḥ asmāt ca hīyate lokāt kṣudrabhāvam ca gacchati
14. hi yaḥ naraḥ dharmam parityajya arthaparaḥ bhavati
saḥ asmāt lokāt ca hīyate ca kṣudrabhāvam gacchati
14. Indeed, a person who abandons their natural law (dharma) or constitution and becomes solely focused on material gain, is deprived of this world and descends into a petty state.
अद्य चाप्यस्य राष्ट्रस्य हतोत्साहस्य संजय ।
अवशेषं न पश्यामि ककुदे मृदिते सति ॥१५॥
15. adya cāpyasya rāṣṭrasya hatotsāhasya saṁjaya ,
avaśeṣaṁ na paśyāmi kakude mṛdite sati.
15. adya ca api asya rāṣṭrasya hatotsāhasya
saṃjaya avaśeṣam na paśyāmi kakude mṛdite sati
15. saṃjaya adya ca asya hatotsāhasya rāṣṭrasya
api avaśeṣam na paśyāmi mṛdite kakude sati
15. And today, O Sanjaya, I see no remainder of this kingdom, whose spirit is crushed, just as when a bull's hump is destroyed.
कथं स्यादवशेषं हि धुर्ययोरभ्यतीतयोः ।
यौ नित्यमनुजीवामः क्षमिणौ पुरुषर्षभौ ॥१६॥
16. kathaṁ syādavaśeṣaṁ hi dhuryayorabhyatītayoḥ ,
yau nityamanujīvāmaḥ kṣamiṇau puruṣarṣabhau.
16. katham syāt avaśeṣam hi dhuryayoḥ abhyatītayoḥ
yau nityam anujīvāmaḥ kṣamiṇau puruṣarṣabhau
16. hi yau kṣamiṇau puruṣarṣabhau nityam anujīvāmaḥ
dhuryayoḥ abhyatītayoḥ katham avaśeṣam syāt
16. Indeed, how can there be any remnant when the two leaders (puruṣa) - patient and best among men - on whom we always depend, have departed?
व्यक्तमेव च मे शंस यथा युद्धमवर्तत ।
केऽयुध्यन्के व्यपाकर्षन्के क्षुद्राः प्राद्रवन्भयात् ॥१७॥
17. vyaktameva ca me śaṁsa yathā yuddhamavartata ,
ke'yudhyanke vyapākarṣanke kṣudrāḥ prādravanbhayāt.
17. vyaktam eva ca me śaṃsa yathā yuddham avartata ke
ayudhyan ke vyapākarṣan ke kṣudrāḥ prādravan bhayāt
17. ca me vyaktam eva śaṃsa yathā yuddham avartata ke
ayudhyan ke vyapākarṣan ke kṣudrāḥ bhayāt prādravan
17. And indeed, tell me clearly how the battle unfolded. Who fought, who withdrew, and who, being petty, fled in fear?
धनंजयं च मे शंस यद्यच्चक्रे रथर्षभः ।
तस्माद्भयं नो भूयिष्ठं भ्रातृव्याच्च विशेषतः ॥१८॥
18. dhanaṁjayaṁ ca me śaṁsa yadyaccakre ratharṣabhaḥ ,
tasmādbhayaṁ no bhūyiṣṭhaṁ bhrātṛvyācca viśeṣataḥ.
18. dhanaṃjayam ca me śaṃsa yat yat cakre ratharṣabhaḥ
tasmāt bhayam naḥ bhūyiṣṭham bhrātṛvyāt ca viśeṣataḥ
18. me dhanaṃjayam ca śaṃsa yat yat ratharṣabhaḥ cakre
tasmāt bhrātṛvyāt ca viśeṣataḥ naḥ bhūyiṣṭham bhayam
18. And tell me about Dhananjaya (Arjuna), what the best of charioteers did. From him, from that kinsman (bhrātṛvya) especially, our fear is greatest.
यथासीच्च निवृत्तेषु पाण्डवेषु च संजय ।
मम सैन्यावशेषस्य संनिपातः सुदारुणः ।
मामकानां च ये शूराः कांस्तत्र समवारयन् ॥१९॥
19. yathāsīcca nivṛtteṣu pāṇḍaveṣu ca saṁjaya ,
mama sainyāvaśeṣasya saṁnipātaḥ sudāruṇaḥ ,
māmakānāṁ ca ye śūrāḥ kāṁstatra samavārayan.
19. yathā āsīt ca nivṛtteṣu pāṇḍaveṣu
ca saṃjaya mama sainyāvaśeṣasya
saṃnipātaḥ sudāruṇaḥ māmakānām
ca ye śūrāḥ kān tatra samavārayan
19. saṃjaya yathā ca pāṇḍaveṣu
nivṛtteṣu mama sainyāvaśeṣasya
sudāruṇaḥ saṃnipātaḥ āsīt ca ye
māmakānām śūrāḥ tatra kān samavārayan
19. And tell me, Sanjaya, how, when the Pāṇḍavas had retreated, a most terrible encounter (saṃnipāta) occurred involving the remainder of my army. And which of my brave warriors obstructed them there?