Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-11, chapter-10

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
क्रोशमात्रं ततो गत्वा ददृशुस्तान्महारथान् ।
शारद्वतं कृपं द्रौणिं कृतवर्माणमेव च ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
krośamātraṁ tato gatvā dadṛśustānmahārathān ,
śāradvataṁ kṛpaṁ drauṇiṁ kṛtavarmāṇameva ca.
1. vaiśaṃpāyana uvāca krośamātram tataḥ gatvā dadṛśuḥ tān
mahārathān śāradvatam kṛpam drauṇim kṛtavarmāṇam eva ca
1. vaiśaṃpāyana uvāca tataḥ krośamātram gatvā te tān mahārathān
dadṛśuḥ śāradvatam kṛpam drauṇim eva ca kṛtavarmāṇam
1. Vaiśampayana said: Then, having traveled just one krośa, they saw those great charioteers: Kṛpa (Śāradvata), Drauṇi, and also Kṛtavarmā.
ते तु दृष्ट्वैव राजानं प्रज्ञाचक्षुषमीश्वरम् ।
अश्रुकण्ठा विनिःश्वस्य रुदन्तमिदमब्रुवन् ॥२॥
2. te tu dṛṣṭvaiva rājānaṁ prajñācakṣuṣamīśvaram ,
aśrukaṇṭhā viniḥśvasya rudantamidamabruvan.
2. te tu dṛṣṭvā eva rājānam prajñācakṣuṣam īśvaram
aśrukaṇṭhāḥ viniḥśvasya rudantam idam abruvan
2. te tu rājānam prajñācakṣuṣam īśvaram eva dṛṣṭvā
viniḥśvasya aśrukaṇṭhāḥ rudantam idam abruvan
2. But they, having seen the king, the lord possessing the eye of wisdom (prajñācakṣus), sighed deeply. With throats choked with tears, they spoke this to him, who was himself weeping.
पुत्रस्तव महाराज कृत्वा कर्म सुदुष्करम् ।
गतः सानुचरो राजञ्शक्रलोकं महीपतिः ॥३॥
3. putrastava mahārāja kṛtvā karma suduṣkaram ,
gataḥ sānucaro rājañśakralokaṁ mahīpatiḥ.
3. putraḥ tava mahārāja kṛtvā karma suduskaram
gataḥ sa-anucaraḥ rājan śakralokam mahīpatiḥ
3. mahārāja rājan tava putraḥ mahīpatiḥ suduskaram
karma kṛtvā sa-anucaraḥ śakralokam gataḥ
3. O great king, your son, the ruler, having performed exceedingly difficult deeds (karma), has departed with his followers to the realm of Indra, O king.
दुर्योधनबलान्मुक्ता वयमेव त्रयो रथाः ।
सर्वमन्यत्परिक्षीणं सैन्यं ते भरतर्षभ ॥४॥
4. duryodhanabalānmuktā vayameva trayo rathāḥ ,
sarvamanyatparikṣīṇaṁ sainyaṁ te bharatarṣabha.
4. duryodhanabalāt muktāḥ vayam eva trayaḥ rathāḥ
sarvam anyat parikṣīṇam sainyam te bharatarṣabha
4. bharatarṣabha vayam eva trayaḥ rathāḥ duryodhanabalāt
muktāḥ te sarvam anyat sainyam parikṣīṇam
4. O best of Bhāratas, only we three charioteers escaped from Duryodhana's army; all your other forces are completely destroyed.
इत्येवमुक्त्वा राजानं कृपः शारद्वतस्तदा ।
गान्धारीं पुत्रशोकार्तामिदं वचनमब्रवीत् ॥५॥
5. ityevamuktvā rājānaṁ kṛpaḥ śāradvatastadā ,
gāndhārīṁ putraśokārtāmidaṁ vacanamabravīt.
5. iti evam uktvā rājānam kṛpaḥ śāradvataḥ tadā
gāndhārīm putra-śoka-ārtām idam vacanam abravīt
5. tadā śāradvataḥ kṛpaḥ iti evam rājānam uktvā
putra-śoka-ārtām gāndhārīm idam vacanam abravīt
5. Having spoken thus to the king, Kṛpa, son of Śaradvan, then addressed Gāndhārī, who was afflicted by grief for her sons, with these words.
अभीता युध्यमानास्ते घ्नन्तः शत्रुगणान्बहून् ।
वीरकर्माणि कुर्वाणाः पुत्रास्ते निधनं गताः ॥६॥
6. abhītā yudhyamānāste ghnantaḥ śatrugaṇānbahūn ,
vīrakarmāṇi kurvāṇāḥ putrāste nidhanaṁ gatāḥ.
6. abhītāḥ yudhyamānāḥ te ghnantaḥ śatrugaṇān bahūn
vīrakarmāṇi kurvāṇāḥ putrāḥ te nidhanam gatāḥ
6. te abhītāḥ yudhyamānāḥ bahūn śatrugaṇān ghnantaḥ
vīrakarmāṇi kurvāṇāḥ te putrāḥ nidhanam gatāḥ
6. Your sons, fearless and fighting, killing many hordes of enemies, and performing heroic deeds, have met their death.
ध्रुवं संप्राप्य लोकांस्ते निर्मलाञ्शस्त्रनिर्जितान् ।
भास्वरं देहमास्थाय विहरन्त्यमरा इव ॥७॥
7. dhruvaṁ saṁprāpya lokāṁste nirmalāñśastranirjitān ,
bhāsvaraṁ dehamāsthāya viharantyamarā iva.
7. dhruvam samprāpya lokān te nirmalān śastra-nirjitān
bhāsvaram deham āsthāya viharanti amarāḥ iva
7. te śastra-nirjitān nirmalān lokān dhruvam samprāpya
bhāsvaram deham āsthāya amarāḥ iva viharanti
7. They certainly attain those pure worlds, which are won by the sword, and, having assumed a radiant body, they enjoy themselves like immortals.
न हि कश्चिद्धि शूराणां युध्यमानः पराङ्मुखः ।
शस्त्रेण निधनं प्राप्तो न च कश्चित्कृताञ्जलिः ॥८॥
8. na hi kaściddhi śūrāṇāṁ yudhyamānaḥ parāṅmukhaḥ ,
śastreṇa nidhanaṁ prāpto na ca kaścitkṛtāñjaliḥ.
8. na hi kaścid hi śūrāṇām yudhyamānaḥ parāṅmukhaḥ
śastreṇa nidhanam prāptaḥ na ca kaścid kṛtāñjaliḥ
8. yudhyamānaḥ śūrāṇām kaścid hi parāṅmukhaḥ na hi
ca śastreṇa nidhanam prāptaḥ kaścid kṛtāñjaliḥ na
8. Indeed, no hero fighting ever turns his back, and no one who meets death by a weapon is found with clasped hands (in supplication).
एतां तां क्षत्रियस्याहुः पुराणां परमां गतिम् ।
शस्त्रेण निधनं संख्ये तान्न शोचितुमर्हसि ॥९॥
9. etāṁ tāṁ kṣatriyasyāhuḥ purāṇāṁ paramāṁ gatim ,
śastreṇa nidhanaṁ saṁkhye tānna śocitumarhasi.
9. etām tām kṣatriyasya āhuḥ purāṇām paramām gatim
śastreṇa nidhanam saṅkhye tān na śocitum arhasi
9. te kṣatriyasya etām tām purāṇām paramām gatim
saṅkhye śastreṇa nidhanam āhuḥ tān na śocitum arhasi
9. This is what they declare to be the supreme, ancient destiny of a warrior (kṣatriya): death by a weapon in battle. Therefore, you ought not to grieve for them.
न चापि शत्रवस्तेषामृध्यन्ते राज्ञि पाण्डवाः ।
शृणु यत्कृतमस्माभिरश्वत्थामपुरोगमैः ॥१०॥
10. na cāpi śatravasteṣāmṛdhyante rājñi pāṇḍavāḥ ,
śṛṇu yatkṛtamasmābhiraśvatthāmapurogamaiḥ.
10. na ca api śatravaḥ teṣām ṛdhyante rājñi pāṇḍavāḥ
śṛṇu yat kṛtam asmābhiḥ aśvatthāma-purogamaiḥ
10. rājñi pāṇḍavāḥ teṣām śatravaḥ ca api na ṛdhyante
asmābhiḥ aśvatthāma-purogamaiḥ yat kṛtam śṛṇu
10. O King, O Pāṇḍavas, their enemies also do not prosper. Listen to what has been accomplished by us, led by Aśvatthāman.
अधर्मेण हतं श्रुत्वा भीमसेनेन ते सुतम् ।
सुप्तं शिबिरमाविश्य पाण्डूनां कदनं कृतम् ॥११॥
11. adharmeṇa hataṁ śrutvā bhīmasenena te sutam ,
suptaṁ śibiramāviśya pāṇḍūnāṁ kadanaṁ kṛtam.
11. adharmeṇa hatam śrutvā bhīmasenena te sutam
suptam śibiram āviśya pāṇḍūnām kadanam kṛtam
11. te sutam bhīmasenena adharmeṇa hatam śrutvā
suptam śibiram āviśya pāṇḍūnām kadanam kṛtam
11. Having heard that your son was killed unrighteously (adharmeṇa) by Bhimasena, I entered the sleeping camp and brought about the destruction of the Pandavas.
पाञ्चाला निहताः सर्वे धृष्टद्युम्नपुरोगमाः ।
द्रुपदस्यात्मजाश्चैव द्रौपदेयाश्च पातिताः ॥१२॥
12. pāñcālā nihatāḥ sarve dhṛṣṭadyumnapurogamāḥ ,
drupadasyātmajāścaiva draupadeyāśca pātitāḥ.
12. pāñcālāḥ nihatāḥ sarve dhṛṣṭadyumnapurogamāḥ
drupadasya ātmajāḥ ca eva draupadeyāḥ ca pātitāḥ
12. sarve pāñcālāḥ dhṛṣṭadyumnapurogamāḥ nihatāḥ,
drupadasya ātmajāḥ ca eva,
draupadeyāḥ ca pātitāḥ
12. All the Pañcālas, led by Dhṛṣṭadyumna, were slain; and indeed, the sons of Drupada and the sons of Draupadi (Draupadeyāḥ) were also killed.
तथा विशसनं कृत्वा पुत्रशत्रुगणस्य ते ।
प्राद्रवाम रणे स्थातुं न हि शक्यामहे त्रयः ॥१३॥
13. tathā viśasanaṁ kṛtvā putraśatrugaṇasya te ,
prādravāma raṇe sthātuṁ na hi śakyāmahe trayaḥ.
13. tathā viśasanam kṛtvā putraśatrugaṇasya te
prādravāma raṇe sthātum na hi śakyāmahe trayaḥ
13. tathā te putraśatrugaṇasya viśasanam kṛtvā,
trayaḥ (vayam) raṇe sthātum na hi śakyāmahe (iti) prādravāma
13. Thus, having slaughtered the host of your sons' enemies, we three fled, for indeed, we were not able to remain standing in battle.
ते हि शूरा महेष्वासाः क्षिप्रमेष्यन्ति पाण्डवाः ।
अमर्षवशमापन्ना वैरं प्रतिजिहीर्षवः ॥१४॥
14. te hi śūrā maheṣvāsāḥ kṣiprameṣyanti pāṇḍavāḥ ,
amarṣavaśamāpannā vairaṁ pratijihīrṣavaḥ.
14. te hi śūrāḥ maheṣvāsāḥ kṣipram eṣyanti pāṇḍavāḥ
amarṣavaśam āpannāḥ vairam pratijihīrṣavaḥ
14. hi te śūrāḥ maheṣvāsāḥ pāṇḍavāḥ amarṣavaśam
āpannāḥ vairam pratijihīrṣavaḥ kṣipram eṣyanti
14. Indeed, those brave and great archer Pandavas will quickly come, seized by indignation (amarṣa) and desirous of retaliation (vaira).
निहतानात्मजाञ्श्रुत्वा प्रमत्तान्पुरुषर्षभाः ।
निनीषन्तः पदं शूराः क्षिप्रमेव यशस्विनि ॥१५॥
15. nihatānātmajāñśrutvā pramattānpuruṣarṣabhāḥ ,
ninīṣantaḥ padaṁ śūrāḥ kṣiprameva yaśasvini.
15. nihatān ātmajān śrutvā pramattān puruṣarṣabhāḥ
ninīṣantaḥ padam śūrāḥ kṣipram eva yaśasvini
15. yaśasvini puruṣarṣabhāḥ śūrāḥ nihatān pramattān
ātmajān śrutvā kṣipram eva padam ninīṣantaḥ
15. O glorious one (yaśasvini), we heroes (śūrāḥ), best among men (puruṣarṣabhāḥ), having heard that the sons were slain while negligent, quickly wish to attain our objective.
पाण्डूनां किल्बिषं कृत्वा संस्थातुं नोत्सहामहे ।
अनुजानीहि नो राज्ञि मा च शोके मनः कृथाः ॥१६॥
16. pāṇḍūnāṁ kilbiṣaṁ kṛtvā saṁsthātuṁ notsahāmahe ,
anujānīhi no rājñi mā ca śoke manaḥ kṛthāḥ.
16. pāṇḍūnām kilbiṣam kṛtvā saṃsthātum na utsaha_mahe
anujānīhi naḥ rājñi mā ca śoke manaḥ kṛthāḥ
16. rājñi pāṇḍūnām kilbiṣam kṛtvā na saṃsthātum
utsaha_mahe naḥ anujānīhi ca śoke manaḥ mā kṛthāḥ
16. Having committed an offense against the Pāṇḍavas, we are unable to remain. O Queen, permit us, and do not set your mind on grief.
राजंस्त्वमनुजानीहि धैर्यमातिष्ठ चोत्तमम् ।
निष्ठान्तं पश्य चापि त्वं क्षत्रधर्मं च केवलम् ॥१७॥
17. rājaṁstvamanujānīhi dhairyamātiṣṭha cottamam ,
niṣṭhāntaṁ paśya cāpi tvaṁ kṣatradharmaṁ ca kevalam.
17. rājan tvam anujānīhi dhairyam ātiṣṭha ca uttamam
niṣṭhāntam paśya ca api tvam kṣatradharmam ca kevalam
17. rājan tvam anujānīhi ca uttamam dhairyam ātiṣṭha ca
tvam api niṣṭhāntam ca kevalam kṣatradharmam paśya
17. O King, you permit [us] and adopt the best fortitude. And you also see the conclusion and the exclusive intrinsic nature (dharma) of a warrior.
इत्येवमुक्त्वा राजानं कृत्वा चाभिप्रदक्षिणम् ।
कृपश्च कृतवर्मा च द्रोणपुत्रश्च भारत ॥१८॥
18. ityevamuktvā rājānaṁ kṛtvā cābhipradakṣiṇam ,
kṛpaśca kṛtavarmā ca droṇaputraśca bhārata.
18. iti evam uktvā rājānam kṛtvā ca abhipradakṣiṇam
kṛpaḥ ca kṛtavarmā ca droṇaputraḥ ca bhārata
18. bhārata iti evam rājānam uktvā ca abhipradakṣiṇam
kṛtvā ca kṛpaḥ ca kṛtavarmā ca droṇaputraḥ
18. Having thus spoken to the king and having performed respectful circumambulation, Kṛpa, Kṛtavarmā, and Droṇa's son (Aśvatthāmā) [did so], O descendant of Bharata.
अवेक्षमाणा राजानं धृतराष्ट्रं मनीषिणम् ।
गङ्गामनु महात्मानस्तूर्णमश्वानचोदयन् ॥१९॥
19. avekṣamāṇā rājānaṁ dhṛtarāṣṭraṁ manīṣiṇam ,
gaṅgāmanu mahātmānastūrṇamaśvānacodayan.
19. avekṣamāṇāḥ rājānam dhṛtarāṣṭram manīṣiṇam
gaṅgām anu mahātmānaḥ tūrṇam aśvān acodayan
19. mahātmānaḥ manīṣiṇam rājānam dhṛtarāṣṭram
avekṣamāṇāḥ gaṅgām anu tūrṇam aśvān acodayan
19. The great-souled ones, observing the wise King Dhṛtarāṣṭra, quickly urged their horses along the Gaṅgā river.
अपक्रम्य तु ते राजन्सर्व एव महारथाः ।
आमन्त्र्यान्योन्यमुद्विग्नास्त्रिधा ते प्रययुस्ततः ॥२०॥
20. apakramya tu te rājansarva eva mahārathāḥ ,
āmantryānyonyamudvignāstridhā te prayayustataḥ.
20. apakramya tu te rājan sarve eva mahārathāḥ āmantrya
anyonyam udvignāḥ tridhā te prayayuḥ tataḥ
20. rājan te sarve eva mahārathāḥ udvignāḥ anyonyam
āmantrya apakramya tu tataḥ tridhā te prayayuḥ
20. O King, all those great warriors, agitated, departed and, after bidding each other farewell, then went their separate ways, splitting into three groups.
जगाम हास्तिनपुरं कृपः शारद्वतस्तदा ।
स्वमेव राष्ट्रं हार्दिक्यो द्रौणिर्व्यासाश्रमं ययौ ॥२१॥
21. jagāma hāstinapuraṁ kṛpaḥ śāradvatastadā ,
svameva rāṣṭraṁ hārdikyo drauṇirvyāsāśramaṁ yayau.
21. jagāma hāstinapuram kṛpaḥ śāradvataḥ tadā svam
eva rāṣṭram hārdikyaḥ drauṇiḥ vyāsāśramam yayau
21. tadā śāradvataḥ kṛpaḥ hāstinapuram jagāma hārdikyaḥ
svam eva rāṣṭram drauṇiḥ vyāsāśramam yayau
21. Then Kṛpa, the son of Śaradvat, went to Hastinapura. Hārdikya (Kṛtavarman) returned to his own kingdom, and Droṇa's son (Aśvatthāman) went to Vyāsa's hermitage (āśrama).
एवं ते प्रययुर्वीरा वीक्षमाणाः परस्परम् ।
भयार्ताः पाण्डुपुत्राणामागस्कृत्वा महात्मनाम् ॥२२॥
22. evaṁ te prayayurvīrā vīkṣamāṇāḥ parasparam ,
bhayārtāḥ pāṇḍuputrāṇāmāgaskṛtvā mahātmanām.
22. evam te prayayuḥ vīrāḥ vīkṣamāṇāḥ parasparam
bhayārtāḥ pāṇḍuputrāṇām āgas kṛtvā mahātmanām
22. evam te vīrāḥ mahātmanām pāṇḍuputrāṇām āgas
kṛtvā bhayārtāḥ parasparam vīkṣamāṇāḥ prayayuḥ
22. Thus, those heroes departed, looking at each other, afflicted by fear because they had committed a great offense (āgas) against the noble sons of Pāṇḍu.
समेत्य वीरा राजानं तदा त्वनुदिते रवौ ।
विप्रजग्मुर्महाराज यथेच्छकमरिंदमाः ॥२३॥
23. sametya vīrā rājānaṁ tadā tvanudite ravau ,
viprajagmurmahārāja yathecchakamariṁdamāḥ.
23. sametya vīrāḥ rājānaṃ tadā tu anudite ravau
viprajagmuḥ mahārāja yathecchakam arimdamāḥ
23. mahārāja arimdamāḥ tadā tu ravau anudite
vīrāḥ rājānaṃ sametya yathecchakam viprajagmuḥ
23. O great king, O subduer of enemies, then, even before the sun had risen, those heroes, having met the king, dispersed as they wished.