Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-107

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
लोमश उवाच ।
स तु राजा महेष्वासश्चक्रवर्ती महारथः ।
बभूव सर्वलोकस्य मनोनयननन्दनः ॥१॥
1. lomaśa uvāca ,
sa tu rājā maheṣvāsaścakravartī mahārathaḥ ,
babhūva sarvalokasya manonayananandanaḥ.
1. Lomaśa uvāca saḥ tu rājā maheṣvāsaḥ cakravartī
mahārathaḥ babhūva sarvalokasya manonayanandanaḥ
1. Lomaśa said: That king, a great archer, an emperor, and a mighty charioteer, became the delight of the minds and eyes of all people.
स शुश्राव महाबाहुः कपिलेन महात्मना ।
पितॄणां निधनं घोरमप्राप्तिं त्रिदिवस्य च ॥२॥
2. sa śuśrāva mahābāhuḥ kapilena mahātmanā ,
pitṝṇāṁ nidhanaṁ ghoramaprāptiṁ tridivasya ca.
2. saḥ śuśrāva mahābāhuḥ kapilena mahātmanā
pitṝṇām nidhanam ghoram aprāptim tridivasya ca
2. That mighty-armed one heard from the great-souled (mahātmā) Kapila about the dreadful demise of his ancestors and their failure to attain heaven.
स राज्यं सचिवे न्यस्य हृदयेन विदूयता ।
जगाम हिमवत्पार्श्वं तपस्तप्तुं नरेश्वरः ॥३॥
3. sa rājyaṁ sacive nyasya hṛdayena vidūyatā ,
jagāma himavatpārśvaṁ tapastaptuṁ nareśvaraḥ.
3. saḥ rājyam sacive nyasya hṛdayena vidūyatā
jagāma himavatpārśvam tapas taptum naraīśvaraḥ
3. That lord of men, with a pained heart, entrusted the kingdom to his minister and went to the slopes of the Himalayas to perform asceticism (tapas).
आरिराधयिषुर्गङ्गां तपसा दग्धकिल्बिषः ।
सोऽपश्यत नरश्रेष्ठ हिमवन्तं नगोत्तमम् ॥४॥
4. ārirādhayiṣurgaṅgāṁ tapasā dagdhakilbiṣaḥ ,
so'paśyata naraśreṣṭha himavantaṁ nagottamam.
4. ārirādhayiṣuḥ gaṅgām tapasā dagdhakilbiṣaḥ
saḥ apaśyata naraśreṣṭha himavantam nagottamam
4. Desiring to propitiate Gaṅgā, his impurities burnt away by asceticism (tapas), that best of men saw the Himalayas, the supreme mountain.
शृङ्गैर्बहुविधाकारैर्धातुमद्भिरलंकृतम् ।
पवनालम्बिभिर्मेघैः परिष्वक्तं समन्ततः ॥५॥
5. śṛṅgairbahuvidhākārairdhātumadbhiralaṁkṛtam ,
pavanālambibhirmeghaiḥ pariṣvaktaṁ samantataḥ.
5. śṛṅgaiḥ bahuvidhākāraiḥ dhātumadbhiḥ alaṅkṛtam
pavanālambibhiḥ meghaiḥ pariṣvaktam samantataḥ
5. (The mountain) was adorned with peaks of many shapes, rich in minerals, and completely embraced on all sides by clouds suspended in the wind.
नदीकुञ्जनितम्बैश्च सोदकैरुपशोभितम् ।
गुहाकन्दरसंलीनैः सिंहव्याघ्रैर्निषेवितम् ॥६॥
6. nadīkuñjanitambaiśca sodakairupaśobhitam ,
guhākandarasaṁlīnaiḥ siṁhavyāghrairniṣevitam.
6. nadīkuñjanitambaiḥ ca sodakaiḥ upaśobhitam
guhākandarasamlīnaiḥ siṃhavyāghraiḥ niṣevitam
6. (It was) also adorned with watery riverbanks and thickets, and frequented by lions and tigers concealed within its caves and caverns.
शकुनैश्च विचित्राङ्गैः कूजद्भिर्विविधा गिरः ।
भृङ्गराजैस्तथा हंसैर्दात्यूहैर्जलकुक्कुटैः ॥७॥
7. śakunaiśca vicitrāṅgaiḥ kūjadbhirvividhā giraḥ ,
bhṛṅgarājaistathā haṁsairdātyūhairjalakukkuṭaiḥ.
7. śakunaiḥ ca vicitrāṅgaiḥ kūjadbhiḥ vividhāḥ giraḥ
bhṛṅgarājaiḥ tathā haṃsaiḥ dātyūhaiḥ jalakukkuṭaiḥ
7. And by birds with wonderfully varied plumages, chirping diverse sounds; also by kingfishers, swans, gallinules, and water-fowl.
मयूरैः शतपत्रैश्च कोकिलैर्जीवजीवकैः ।
चकोरैरसितापाङ्गैस्तथा पुत्रप्रियैरपि ॥८॥
8. mayūraiḥ śatapatraiśca kokilairjīvajīvakaiḥ ,
cakorairasitāpāṅgaistathā putrapriyairapi.
8. mayūraiḥ śatapatraiḥ ca kokilaiḥ jīvajīvakaiḥ
cākoraiḥ asitāpāṅgaiḥ tathā putrapriyaiḥ api
8. (It was frequented) by peacocks, śatapatra birds, cuckoos, jīvajīvaka birds, chakor birds with black eyes, and also by those birds that are fond of their young.
जलस्थानेषु रम्येषु पद्मिनीभिश्च संकुलम् ।
सारसानां च मधुरैर्व्याहृतैः समलंकृतम् ॥९॥
9. jalasthāneṣu ramyeṣu padminībhiśca saṁkulam ,
sārasānāṁ ca madhurairvyāhṛtaiḥ samalaṁkṛtam.
9. jalasthāneṣu ramyeṣu padminībhiḥ ca saṃkulam
sārasānām ca madhuraiḥ vyāhṛtaiḥ samalaṅkṛtam
9. It was filled with charming watery places abundant with lotus plants, and adorned by the sweet calls of cranes.
किंनरैरप्सरोभिश्च निषेवितशिलातलम् ।
दिशागजविषाणाग्रैः समन्ताद्घृष्टपादपम् ॥१०॥
10. kiṁnarairapsarobhiśca niṣevitaśilātalam ,
diśāgajaviṣāṇāgraiḥ samantādghṛṣṭapādapam.
10. kiṃnaraiḥ apsarobhiḥ ca niṣevitaśilātalam
diśāgajaviṣāṇāgraiḥ samantāt ghṛṣṭapādapam
10. Its flat rock surfaces were frequented by Kinnaras and Apsaras, and its trees were rubbed all around by the tips of the tusks of the elephants of the quarters.
विद्याधरानुचरितं नानारत्नसमाकुलम् ।
विषोल्बणैर्भुजंगैश्च दीप्तजिह्वैर्निषेवितम् ॥११॥
11. vidyādharānucaritaṁ nānāratnasamākulam ,
viṣolbaṇairbhujaṁgaiśca dīptajihvairniṣevitam.
11. vidyādharānucaritam nānāratnasamākulam
viṣolbaṇaiḥ bhujaṅgaiḥ ca dīptajihvaiḥ niṣevitam
11. It was traversed by Vidyadharas and abundant with various gems, and inhabited by venomous serpents with blazing tongues.
क्वचित्कनकसंकाशं क्वचिद्रजतसंनिभम् ।
क्वचिदञ्जनपुञ्जाभं हिमवन्तमुपागमत् ॥१२॥
12. kvacitkanakasaṁkāśaṁ kvacidrajatasaṁnibham ,
kvacidañjanapuñjābhaṁ himavantamupāgamat.
12. kvacit kanakasaṃkāśam kvacit rajatasaṃnibham
kvacit añjanapuñjābham himavantam upāgamat
12. He approached the Himavanta mountain, which in some places appeared like gold, in others like silver, and elsewhere like a mass of collyrium.
स तु तत्र नरश्रेष्ठस्तपो घोरं समाश्रितः ।
फलमूलाम्बुभक्षोऽभूत्सहस्रं परिवत्सरान् ॥१३॥
13. sa tu tatra naraśreṣṭhastapo ghoraṁ samāśritaḥ ,
phalamūlāmbubhakṣo'bhūtsahasraṁ parivatsarān.
13. sa tu tatra naraśreṣṭhaḥ tapaḥ ghoram samāśritaḥ
phalamūlāmbubhakṣaḥ abhūt sahasram parivatsarān
13. Indeed, that best of men (naraśreṣṭha) undertook severe austerity (tapas) there. For a thousand years, he subsisted solely on fruits, roots, and water.
संवत्सरसहस्रे तु गते दिव्ये महानदी ।
दर्शयामास तं गङ्गा तदा मूर्तिमती स्वयम् ॥१४॥
14. saṁvatsarasahasre tu gate divye mahānadī ,
darśayāmāsa taṁ gaṅgā tadā mūrtimatī svayam.
14. saṃvatsarasahasre tu gate divye mahānadī
darśayāmāsa tam gaṅgā tadā mūrtimatī svayam
14. Indeed, after a thousand divine years had passed, the great river (mahānadī) Gaṅgā herself then appeared to him in an embodied form.
गङ्गोवाच ।
किमिच्छसि महाराज मत्तः किं च ददानि ते ।
तद्ब्रवीहि नरश्रेष्ठ करिष्यामि वचस्तव ॥१५॥
15. gaṅgovāca ,
kimicchasi mahārāja mattaḥ kiṁ ca dadāni te ,
tadbravīhi naraśreṣṭha kariṣyāmi vacastava.
15. gaṅgā uvāca kim icchasi mahārāja mattaḥ kim ca dadāni
te tat bravīhi naraśreṣṭha kariṣyāmi vacaḥ tava
15. Gaṅgā said: "O great king (mahārāja), what do you desire from me? And what shall I give to you? Tell me that, O best of men (naraśreṣṭha); I will fulfill your command."
लोमश उवाच ।
एवमुक्तः प्रत्युवाच राजा हैमवतीं तदा ।
पितामहा मे वरदे कपिलेन महानदि ।
अन्वेषमाणास्तुरगं नीता वैवस्वतक्षयम् ॥१६॥
16. lomaśa uvāca ,
evamuktaḥ pratyuvāca rājā haimavatīṁ tadā ,
pitāmahā me varade kapilena mahānadi ,
anveṣamāṇāsturagaṁ nītā vaivasvatakṣayam.
16. lomaśa uvāca evam uktaḥ pratyuvāca
rājā haimavatīm tadā pitāmahāḥ me
varade kapilena mahānadi anveṣamāṇāḥ
turagam nītāḥ vaivasvatakṣayam
16. Lomaśa said: "Thus addressed, the king then replied to Gaṅgā, the daughter of Himavat: 'O giver of boons (varade), O great river (mahānadī), my grandfathers, while searching for the horse, were led by Kapila to the abode of Yama (vaivasvatakṣayam).'
षष्टिस्तानि सहस्राणि सागराणां महात्मनाम् ।
कापिलं तेज आसाद्य क्षणेन निधनं गताः ॥१७॥
17. ṣaṣṭistāni sahasrāṇi sāgarāṇāṁ mahātmanām ,
kāpilaṁ teja āsādya kṣaṇena nidhanaṁ gatāḥ.
17. ṣaṣṭiḥ tāni sahasrāṇi sāgarāṇām mahātmanām
kāpilam tejaḥ āsādya kṣaṇena nidhanam gatāḥ
17. Those sixty thousand great-souled sons of Sagara, upon encountering the fiery energy (tejaḥ) of Kapila, instantly met their destruction.
तेषामेवं विनष्टानां स्वर्गे वासो न विद्यते ।
यावत्तानि शरीराणि त्वं जलैर्नाभिषिञ्चसि ॥१८॥
18. teṣāmevaṁ vinaṣṭānāṁ svarge vāso na vidyate ,
yāvattāni śarīrāṇi tvaṁ jalairnābhiṣiñcasi.
18. teṣām evam vinaṣṭānām svarge vāsaḥ na vidyate
yāvat tāni śarīrāṇi tvam jalaiḥ na abhiṣiñcasi
18. For those who were thus annihilated, an abode in heaven (svarga) does not exist as long as you do not consecrate their bodies with water.
स्वर्गं नय महाभागे मत्पितॄन्सगरात्मजान् ।
तेषामर्थेऽभियाचामि त्वामहं वै महानदि ॥१९॥
19. svargaṁ naya mahābhāge matpitṝnsagarātmajān ,
teṣāmarthe'bhiyācāmi tvāmahaṁ vai mahānadi.
19. svargam naya mahābhāge matpitṝn sagarātmajān
teṣām arthe abhiyācāmi tvām aham vai mahānadi
19. O blessed one, lead my ancestors, the sons of Sagara, to heaven (svarga). Indeed, O great river, I implore you for their sake.
एतच्छ्रुत्वा वचो राज्ञो गङ्गा लोकनमस्कृता ।
भगीरथमिदं वाक्यं सुप्रीता समभाषत ॥२०॥
20. etacchrutvā vaco rājño gaṅgā lokanamaskṛtā ,
bhagīrathamidaṁ vākyaṁ suprītā samabhāṣata.
20. etat śrutvā vacaḥ rājñaḥ gaṅgā lokanamaskṛtā
bhagīratham idam vākyam suprītā samabhāṣata
20. Having heard these words of the king, Gaṅgā, who is revered by the world, being very pleased, spoke this statement to Bhagīratha.
करिष्यामि महाराज वचस्ते नात्र संशयः ।
वेगं तु मम दुर्धार्यं पतन्त्या गगनाच्च्युतम् ॥२१॥
21. kariṣyāmi mahārāja vacaste nātra saṁśayaḥ ,
vegaṁ tu mama durdhāryaṁ patantyā gaganāccyutam.
21. kariṣyāmi mahārāja vacas te na atra saṃśayaḥ
vegam tu mama durdhāryam patantyā gaganāt cyutam
21. O great king, I will certainly obey your command; there is no doubt about that. However, my immense current, falling from the sky, will be difficult to withstand.
न शक्तस्त्रिषु लोकेषु कश्चिद्धारयितुं नृप ।
अन्यत्र विबुधश्रेष्ठान्नीलकण्ठान्महेश्वरात् ॥२२॥
22. na śaktastriṣu lokeṣu kaściddhārayituṁ nṛpa ,
anyatra vibudhaśreṣṭhānnīlakaṇṭhānmaheśvarāt.
22. na śaktaḥ triṣu lokeṣu kaścit dhārayitum nṛpa
anyatra vibudhaśreṣṭhāt nīlakaṇṭhāt maheśvarāt
22. O king, no one in the three worlds is capable of holding it, except the best of the enlightened beings (vibudhaśreṣṭha), the Blue-Throated one (Nīlakaṇṭha), Maheśvara.
तं तोषय महाबाहो तपसा वरदं हरम् ।
स तु मां प्रच्युतां देवः शिरसा धारयिष्यति ।
करिष्यति च ते कामं पितॄणां हितकाम्यया ॥२३॥
23. taṁ toṣaya mahābāho tapasā varadaṁ haram ,
sa tu māṁ pracyutāṁ devaḥ śirasā dhārayiṣyati ,
kariṣyati ca te kāmaṁ pitṝṇāṁ hitakāmyayā.
23. tam toṣaya mahābāho tapasā varadam
haram saḥ tu mām pracyutām
devaḥ śirasā dhārayiṣyati kariṣyati
ca te kāmam pitṝṇām hitakāmyayā
23. O mighty-armed one, propitiate Hara, the granter of boons, through asceticism (tapas). He, the god, will indeed bear me, fallen, on his head. And he will fulfill your desire for the welfare of your ancestors.
एतच्छ्रुत्वा वचो राजन्महाराजो भगीरथः ।
कैलासं पर्वतं गत्वा तोषयामास शंकरम् ॥२४॥
24. etacchrutvā vaco rājanmahārājo bhagīrathaḥ ,
kailāsaṁ parvataṁ gatvā toṣayāmāsa śaṁkaram.
24. etat śrutvā vacas rājan mahārājaḥ bhagīrathaḥ
kailāsam parvatam gatvā toṣayāmāsa śaṃkaram
24. O king, having heard these words, the great king Bhagīratha went to Mount Kailāsa and propitiated Śaṃkara.
ततस्तेन समागम्य कालयोगेन केनचित् ।
अगृह्णाच्च वरं तस्माद्गङ्गाया धारणं नृप ।
स्वर्गवासं समुद्दिश्य पितॄणां स नरोत्तमः ॥२५॥
25. tatastena samāgamya kālayogena kenacit ,
agṛhṇācca varaṁ tasmādgaṅgāyā dhāraṇaṁ nṛpa ,
svargavāsaṁ samuddiśya pitṝṇāṁ sa narottamaḥ.
25. tataḥ tena samāgamya kālayogena
kenacit agṛhṇāt ca varam tasmāt
gaṅgāyāḥ dhāraṇam nṛpa svargavāsam
samuddiśya pitṝṇām sa narottamaḥ
25. O king, after some time had passed and he had met him, that best among men obtained a boon from him for the descent of Gaṅgā, intending to secure a dwelling in heaven for his ancestors.