Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-5, chapter-127

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
कृष्णस्य वचनं श्रुत्वा धृतराष्ट्रो जनेश्वरः ।
विदुरं सर्वधर्मज्ञं त्वरमाणोऽभ्यभाषत ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
kṛṣṇasya vacanaṁ śrutvā dhṛtarāṣṭro janeśvaraḥ ,
viduraṁ sarvadharmajñaṁ tvaramāṇo'bhyabhāṣata.
1. vaiśaṃpāyana uvāca kṛṣṇasya vacanaṃ śrutvā dhṛtarāṣṭraḥ
janeśvaraḥ viduraṃ sarvadharmajñaṃ tvaramāṇaḥ abhyabhāṣata
1. vaiśaṃpāyana uvāca kṛṣṇasya vacanaṃ śrutvā janeśvaraḥ
dhṛtarāṣṭraḥ sarvadharmajñaṃ viduraṃ tvaramāṇaḥ abhyabhāṣata
1. Vaiśaṃpāyana said: Having heard Krishna's words, Dhṛtarāṣṭra, the king of men, who knew all aspects of natural law (dharma), hurriedly spoke to Vidura.
गच्छ तात महाप्राज्ञां गान्धारीं दीर्घदर्शिनीम् ।
आनयेह तया सार्धमनुनेष्यामि दुर्मतिम् ॥२॥
2. gaccha tāta mahāprājñāṁ gāndhārīṁ dīrghadarśinīm ,
ānayeha tayā sārdhamanuneṣyāmi durmatim.
2. gaccha tāta mahāprājñāṃ gāndhārīṃ dīrghadarśinīm
ānaya iha tayā sārdham anunéṣyāmi durmatim
2. tāta gaccha mahāprājñāṃ dīrghadarśinīm gāndhārīṃ
iha ānaya tayā sārdham durmatim anunéṣyāmi
2. Go, dear one (tāta), bring here the greatly wise and far-sighted Gāndhārī. With her, I shall then persuade the evil-minded one (Duryodhana).
यदि सापि दुरात्मानं शमयेद्दुष्टचेतसम् ।
अपि कृष्णस्य सुहृदस्तिष्ठेम वचने वयम् ॥३॥
3. yadi sāpi durātmānaṁ śamayedduṣṭacetasam ,
api kṛṣṇasya suhṛdastiṣṭhema vacane vayam.
3. yadi sā api durātmānaṃ śamayet duṣṭacetasam
api kṛṣṇasya suhṛdaḥ tiṣṭhema vacane vayam
3. yadi sā api durātmānaṃ duṣṭacetasam śamayet
(tadā) api kṛṣṇasya suhṛdaḥ vayam vacane tiṣṭhema
3. If she (Gāndhārī) also can pacify that evil-souled, wicked-hearted one, then perhaps we might remain true to Krishna's words, as his well-wishers.
अपि लोभाभिभूतस्य पन्थानमनुदर्शयेत् ।
दुर्बुद्धेर्दुःसहायस्य समर्थं ब्रुवती वचः ॥४॥
4. api lobhābhibhūtasya panthānamanudarśayet ,
durbuddherduḥsahāyasya samarthaṁ bruvatī vacaḥ.
4. api lobhābhibhūtasya panthānam anudarśayet
durbuddheḥ duḥsahāyasya samartham bruvatī vacaḥ
4. durbuddheḥ duḥsahāyasya lobhābhibhūtasya api
panthānam samartham vacaḥ bruvatī anudarśayet
4. Indeed, even to one who is foolish, ill-supported, and overcome by greed, she should show the path by speaking suitable words.
अपि नो व्यसनं घोरं दुर्योधनकृतं महत् ।
शमयेच्चिररात्राय योगक्षेमवदव्ययम् ॥५॥
5. api no vyasanaṁ ghoraṁ duryodhanakṛtaṁ mahat ,
śamayeccirarātrāya yogakṣemavadavyayam.
5. api naḥ vyasanam ghoram duryodhanakṛtam mahat
śamayet cirarātrāya yogakṣemavat avyayam
5. naḥ duryodhanakṛtam ghoram mahat vyasanam
api yogakṣemavat avyayam cirarātrāya śamayet
5. May our great, dreadful calamity, caused by Duryodhana, indeed be pacified (śamayet) for a long duration, ensuring welfare and security (yoga-kṣema) and being imperishable.
राज्ञस्तु वचनं श्रुत्वा विदुरो दीर्घदर्शिनीम् ।
आनयामास गान्धारीं धृतराष्ट्रस्य शासनात् ॥६॥
6. rājñastu vacanaṁ śrutvā viduro dīrghadarśinīm ,
ānayāmāsa gāndhārīṁ dhṛtarāṣṭrasya śāsanāt.
6. rājñaḥ tu vacanam śrutvā viduraḥ dīrghadarśinīm
ānayāmāsa gāndhārīm dhṛtarāṣṭrasya śāsanāt
6. viduraḥ tu rājñaḥ vacanam śrutvā dhṛtarāṣṭrasya
śāsanāt dīrghadarśinīm gāndhārīm ānayāmāsa
6. Having heard the king's words, Vidura, therefore, brought the far-sighted Gandhari, at Dhritarashtra's command.
धृतराष्ट्र उवाच ।
एष गान्धारि पुत्रस्ते दुरात्मा शासनातिगः ।
ऐश्वर्यलोभादैश्वर्यं जीवितं च प्रहास्यति ॥७॥
7. dhṛtarāṣṭra uvāca ,
eṣa gāndhāri putraste durātmā śāsanātigaḥ ,
aiśvaryalobhādaiśvaryaṁ jīvitaṁ ca prahāsyati.
7. dhṛtarāṣṭraḥ uvāca eṣaḥ gāndhāri putraḥ te durātmā
śāsanātigaḥ aiśvaryalobhāt aiśvaryam jīvitam ca prahāsyati
7. dhṛtarāṣṭraḥ uvāca gāndhāri eṣaḥ te putraḥ durātmā
śāsanātigaḥ aiśvaryalobhāt aiśvaryam jīvitam ca prahāsyati
7. Dhritarashtra said: 'O Gandhari, this evil-minded son of yours, who transgresses commands, will lose both sovereignty and life due to his greed for power.'
अशिष्टवदमर्यादः पापैः सह दुरात्मभिः ।
सभाया निर्गतो मूढो व्यतिक्रम्य सुहृद्वचः ॥८॥
8. aśiṣṭavadamaryādaḥ pāpaiḥ saha durātmabhiḥ ,
sabhāyā nirgato mūḍho vyatikramya suhṛdvacaḥ.
8. aśiṣṭavat amaryādaḥ pāpaiḥ saha durātmabhiḥ
sabhāyāḥ nirgataḥ mūḍhaḥ vyatikramya suhṛdvacaḥ
8. mūḍhaḥ aśiṣṭavat amaryādaḥ pāpaiḥ saha durātmabhiḥ
sabhāyāḥ nirgataḥ suhṛdvacaḥ vyatikramya
8. Like an ill-behaved and disrespectful person, that fool, accompanied by wicked and evil-minded individuals, left the assembly, having disregarded the advice of his well-wishers.
वैशंपायन उवाच ।
सा भर्तुर्वचनं श्रुत्वा राजपुत्री यशस्विनी ।
अन्विच्छन्ती महच्छ्रेयो गान्धारी वाक्यमब्रवीत् ॥९॥
9. vaiśaṁpāyana uvāca ,
sā bharturvacanaṁ śrutvā rājaputrī yaśasvinī ,
anvicchantī mahacchreyo gāndhārī vākyamabravīt.
9. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca sā bhartuḥ vacanaṃ śrutvā rājaputrī
yaśasvinī anvicchantī mahat śreyaḥ gāndhārī vākyam abravīt
9. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca sā yaśasvinī rājaputrī gāndhārī bhartuḥ
vacanaṃ śrutvā mahat śreyaḥ anvicchantī vākyam abravīt
9. Vaiśampāyana said: That renowned princess, Gāndhārī, having heard her husband's words and desiring great good (śreyaḥ), then spoke.
आनयेह सुतं क्षिप्रं राज्यकामुकमातुरम् ।
न हि राज्यमशिष्टेन शक्यं धर्मार्थलोपिना ॥१०॥
10. ānayeha sutaṁ kṣipraṁ rājyakāmukamāturam ,
na hi rājyamaśiṣṭena śakyaṁ dharmārthalopinā.
10. ānaya iha sutaṃ kṣipraṃ rājyakāmukam āturam
na hi rājyam aśiṣṭena śakyaṃ dharmārthalopinā
10. iha kṣipraṃ rājyakāmukam āturam sutaṃ ānaya
hi aśiṣṭena dharmārthalopinā rājyaṃ na śakyaṃ
10. Bring that agitated son, who desires the kingdom, here quickly. For indeed, sovereignty (rājyam) cannot be held by an ill-behaved person who undermines natural law (dharma) and material prosperity (artha).
त्वं ह्येवात्र भृशं गर्ह्यो धृतराष्ट्र सुतप्रियः ।
यो जानन्पापतामस्य तत्प्रज्ञामनुवर्तसे ॥११॥
11. tvaṁ hyevātra bhṛśaṁ garhyo dhṛtarāṣṭra sutapriyaḥ ,
yo jānanpāpatāmasya tatprajñāmanuvartase.
11. tvaṃ hi eva atra bhṛśaṃ garhyaḥ dhṛtarāṣṭra sutapriyaḥ
yaḥ jānan pāpatām asya tat prajñām anuvartase
11. dhṛtarāṣṭra tvaṃ hi eva atra bhṛśaṃ garhyaḥ sutapriyaḥ
yaḥ asya pāpatām jānan tat prajñām anuvartase
11. O Dhṛtarāṣṭra, you who are exceedingly fond of your son (sutapriyaḥ), are indeed very blameworthy in this matter, because even though you know his wickedness, you comply with his intent (prajñā).
स एष काममन्युभ्यां प्रलब्धो मोहमास्थितः ।
अशक्योऽद्य त्वया राजन्विनिवर्तयितुं बलात् ॥१२॥
12. sa eṣa kāmamanyubhyāṁ pralabdho mohamāsthitaḥ ,
aśakyo'dya tvayā rājanvinivartayituṁ balāt.
12. sa eṣa kāmamanyubhyām pralabdhaḥ moham āsthitaḥ
aśakyaḥ adya tvayā rājan vinivartayitum balāt
12. rājan kāmamanyubhyām pralabdhaḥ moham āsthitaḥ
saḥ eṣaḥ adya tvayā balāt vinivartayitum aśakyaḥ
12. He, deceived by desire (kāma) and anger (manyu), has fallen into delusion (moha). O king, it is not possible for you to turn him back by force today.
राज्यप्रदाने मूढस्य बालिशस्य दुरात्मनः ।
दुःसहायस्य लुब्धस्य धृतराष्ट्रोऽश्नुते फलम् ॥१३॥
13. rājyapradāne mūḍhasya bāliśasya durātmanaḥ ,
duḥsahāyasya lubdhasya dhṛtarāṣṭro'śnute phalam.
13. rājyapradāne mūḍhasya bāliśasya durātmanaḥ
duḥsahāyasya lubdhasya dhṛtarāṣṭraḥ aśnute phalam
13. rājyapradāne mūḍhasya bāliśasya durātmanaḥ
duḥsahāyasya lubdhasya phalam dhṛtarāṣṭraḥ aśnute
13. Dhṛtarāṣṭra reaps the fruit (phala) for granting the kingdom to that foolish, childish, evil-minded, difficult-to-help, and greedy person.
कथं हि स्वजने भेदमुपेक्षेत महामतिः ।
भिन्नं हि स्वजनेन त्वां प्रसहिष्यन्ति शत्रवः ॥१४॥
14. kathaṁ hi svajane bhedamupekṣeta mahāmatiḥ ,
bhinnaṁ hi svajanena tvāṁ prasahiṣyanti śatravaḥ.
14. katham hi svajane bhedam upekṣeta mahāmatiḥ
bhinnam hi svajanena tvām prasahiṣyanti śatravaḥ
14. mahāmatiḥ svajane bhedam hi katham upekṣeta? hi
śatravaḥ svajanena bhinnam tvām prasahiṣyanti
14. How indeed could a great-minded person tolerate discord among his own people? For enemies will surely overpower you once you are divided by your own kin.
या हि शक्या महाराज साम्ना दानेन वा पुनः ।
निस्तर्तुमापदः स्वेषु दण्डं कस्तत्र पातयेत् ॥१५॥
15. yā hi śakyā mahārāja sāmnā dānena vā punaḥ ,
nistartumāpadaḥ sveṣu daṇḍaṁ kastatra pātayet.
15. yā hi śakyā mahārāja sāmnā dānena vā punaḥ
nistartum āpadaḥ sveṣu daṇḍam kaḥ tatra pātayet
15. mahārāja! hi yā śakyā sāmnā vā punaḥ dānena āpadaḥ nistartum (bhavati),
tatra sveṣu kaḥ daṇḍam pātayet?
15. O great king, who indeed would inflict punishment (daṇḍa) upon their own people when dangers (āpad) can be overcome by conciliation or by gifts?
शासनाद्धृतराष्ट्रस्य दुर्योधनममर्षणम् ।
मातुश्च वचनात्क्षत्ता सभां प्रावेशयत्पुनः ॥१६॥
16. śāsanāddhṛtarāṣṭrasya duryodhanamamarṣaṇam ,
mātuśca vacanātkṣattā sabhāṁ prāveśayatpunaḥ.
16. śāsanāt dhṛtarāṣṭrasya duryodhanam amarṣaṇam
mātuḥ ca vacanāt kṣattā sabhām prāveśayat punaḥ
16. dhṛtarāṣṭrasya śāsanāt ca mātuḥ vacanāt amarṣaṇam
duryodhanam kṣattā punaḥ sabhām prāveśayat
16. At the command of Dhritarashtra and the word of his mother, Vidura (kṣattā) again made the intolerant Duryodhana enter the assembly hall.
स मातुर्वचनाकाङ्क्षी प्रविवेश सभां पुनः ।
अभिताम्रेक्षणः क्रोधान्निःश्वसन्निव पन्नगः ॥१७॥
17. sa māturvacanākāṅkṣī praviveśa sabhāṁ punaḥ ,
abhitāmrekṣaṇaḥ krodhānniḥśvasanniva pannagaḥ.
17. saḥ mātuḥ vacana-ākāṅkṣī praviveśa sabhām punaḥ
abhitāmra-īkṣaṇaḥ krodhāt niḥśvasan iva pannagaḥ
17. saḥ mātuḥ vacana-ākāṅkṣī krodhāt abhitāmra-īkṣaṇaḥ
pannagaḥ iva niḥśvasan punaḥ sabhām praviveśa
17. He, obeying his mother's word, again entered the assembly hall, his eyes very red from anger, hissing like a serpent.
तं प्रविष्टमभिप्रेक्ष्य पुत्रमुत्पथमास्थितम् ।
विगर्हमाणा गान्धारी समर्थं वाक्यमब्रवीत् ॥१८॥
18. taṁ praviṣṭamabhiprekṣya putramutpathamāsthitam ,
vigarhamāṇā gāndhārī samarthaṁ vākyamabravīt.
18. tam praviṣṭam abhiprekṣya putram utpatham āsthitam
vigarhamāṇā gāndhārī samartham vākyam abravīt
18. gāndhārī tam utpatham āsthitam putram praviṣṭam
abhiprekṣya vigarhamāṇā samartham vākyam abravīt
18. Gandhari, seeing her son (putra) enter, who was following the wrong path, and reproaching him, spoke appropriate words.
दुर्योधन निबोधेदं वचनं मम पुत्रक ।
हितं ते सानुबन्धस्य तथायत्यां सुखोदयम् ॥१९॥
19. duryodhana nibodhedaṁ vacanaṁ mama putraka ,
hitaṁ te sānubandhasya tathāyatyāṁ sukhodayam.
19. duryodhana nibodha idam vacanam mama putrakā hitam
te sa-anubandhasya tathā āyatyām sukha-udayam
19. duryodhana putrakā,
te sa-anubandhasya mama idam hitam tathā āyatyām sukha-udayam vacanam nibodha
19. O Duryodhana, my son, understand these beneficial words of mine, which are for you and your followers (sānubandha), and which will bring about happiness in the future.
भीष्मस्य तु पितुश्चैव मम चापचितिः कृता ।
भवेद्द्रोणमुखानां च सुहृदां शाम्यता त्वया ॥२०॥
20. bhīṣmasya tu pituścaiva mama cāpacitiḥ kṛtā ,
bhaveddroṇamukhānāṁ ca suhṛdāṁ śāmyatā tvayā.
20. bhīṣmasya tu pituḥ ca eva mama ca apacitiḥ kṛtā
bhavet droṇamukhānām ca suhṛdām śāmyatā tvayā
20. tvayā śāmyatā tu bhīṣmasya pituḥ ca eva mama ca
droṇamukhānām ca suhṛdām apacitiḥ kṛtā bhavet
20. And indeed, honor (apaciti) will have been paid to Bhishma, to your father, and to me, as well as to friends led by Drona, by your pacifying them.
न हि राज्यं महाप्राज्ञ स्वेन कामेन शक्यते ।
अवाप्तुं रक्षितुं वापि भोक्तुं वा भरतर्षभ ॥२१॥
21. na hi rājyaṁ mahāprājña svena kāmena śakyate ,
avāptuṁ rakṣituṁ vāpi bhoktuṁ vā bharatarṣabha.
21. na hi rājyam mahāprājña svena kāmena śakyate
avāptum rakṣitum vā api bhoktum vā bharatarṣabha
21. mahāprājña bharatarṣabha hi rājyam svena kāmena
avāptum rakṣitum vā api bhoktum vā na śakyate
21. O greatly wise one (mahāprājña), a kingdom cannot indeed be obtained, protected, or even enjoyed by one's own desire, O bull among Bharatas (bharatarṣabha).
न ह्यवश्येन्द्रियो राज्यमश्नीयाद्दीर्घमन्तरम् ।
विजितात्मा तु मेधावी स राज्यमभिपालयेत् ॥२२॥
22. na hyavaśyendriyo rājyamaśnīyāddīrghamantaram ,
vijitātmā tu medhāvī sa rājyamabhipālayet.
22. na hi avaśyendriyaḥ rājyam aśnīyāt dīrgham antaram
vijitātmā tu medhāvī saḥ rājyam abhipālayet
22. hi avaśyendriyaḥ rājyam dīrgham antaram na aśnīyāt
tu vijitātmā medhāvī saḥ rājyam abhipālayet
22. Indeed, a person whose senses are not controlled cannot rule a kingdom for a long duration. But, one who has conquered their self (ātman) and is intelligent, he should govern the kingdom.
कामक्रोधौ हि पुरुषमर्थेभ्यो व्यपकर्षतः ।
तौ तु शत्रू विनिर्जित्य राजा विजयते महीम् ॥२३॥
23. kāmakrodhau hi puruṣamarthebhyo vyapakarṣataḥ ,
tau tu śatrū vinirjitya rājā vijayate mahīm.
23. kāmakrodhau hi puruṣam arthebhyaḥ vyapakarṣataḥ
tau tu śatrū vinirjitya rājā vijayate mahīm
23. hi kāmakrodhau puruṣam arthebhyaḥ vyapakarṣataḥ
tu rājā tau śatrū vinirjitya mahīm vijayate
23. Indeed, desire (kāma) and anger (krodha) drag a person (puruṣa) away from their aims (artha). But, having completely conquered these two enemies, a king triumphs over the earth.
लोकेश्वरप्रभुत्वं हि महदेतद्दुरात्मभिः ।
राज्यं नामेप्सितं स्थानं न शक्यमभिरक्षितुम् ॥२४॥
24. lokeśvaraprabhutvaṁ hi mahadetaddurātmabhiḥ ,
rājyaṁ nāmepsitaṁ sthānaṁ na śakyamabhirakṣitum.
24. lokeśvara-prabhutvam hi mahat etat durātmabhiḥ
rājyam nāma īpsitam sthānam na śakyam abhirakṣitum
24. lokeśvara-prabhutvam etat mahat hi rājyam nāma
īpsitam sthānam durātmabhiḥ abhirakṣitum na śakyam
24. Indeed, this great sovereignty (lokeśvara-prabhutvam) over the people, this desired position called a kingdom, cannot be properly maintained by wicked persons (durātman).
इन्द्रियाणि महत्प्रेप्सुर्नियच्छेदर्थधर्मयोः ।
इन्द्रियैर्नियतैर्बुद्धिर्वर्धतेऽग्निरिवेन्धनैः ॥२५॥
25. indriyāṇi mahatprepsurniyacchedarthadharmayoḥ ,
indriyairniyatairbuddhirvardhate'gnirivendhanaiḥ.
25. indriyāṇi mahat-prepsuḥ niyacchet artha-dharmayoḥ
indriyaiḥ niyataiḥ buddhiḥ vardhate agniḥ iva indhanaiḥ
25. mahat-prepsuḥ indriyāṇi artha-dharmayoḥ niyacchet
niyataiḥ indriyaiḥ buddhiḥ vardhate agniḥ iva indhanaiḥ
25. A person desiring great things should restrain their senses in matters of wealth and natural law (dharma). When the senses are controlled, the intellect (buddhi) grows, just as fire increases with fuel.
अविधेयानि हीमानि व्यापादयितुमप्यलम् ।
अविधेया इवादान्ता हयाः पथि कुसारथिम् ॥२६॥
26. avidheyāni hīmāni vyāpādayitumapyalam ,
avidheyā ivādāntā hayāḥ pathi kusārathim.
26. avidheyāni hi imāni vyāpādayitum api alam
avidheyāḥ iva adāntāḥ hayāḥ pathi kusārathim
26. hi imāni avidheyāni api vyāpādayitum alam avidheyāḥ
adāntāḥ hayāḥ iva pathi kusārathim (vyāpādayitum alam)
26. Indeed, these (senses), when uncontrollable, are quite capable of causing ruin, just as untamed, disobedient horses can destroy a bad charioteer on a path.
अविजित्य य आत्मानममात्यान्विजिगीषते ।
अजितात्माजितामात्यः सोऽवशः परिहीयते ॥२७॥
27. avijitya ya ātmānamamātyānvijigīṣate ,
ajitātmājitāmātyaḥ so'vaśaḥ parihīyate.
27. avijitya yaḥ ātmānam amātyān vijigīṣate
ajita-ātmā ajita-amātyaḥ saḥ avaśaḥ parihīyate
27. yaḥ ātmānam avijitya amātyān vijigīṣate saḥ
ajita-ātmā ajita-amātyaḥ avaśaḥ parihīyate
27. Whoever desires to conquer his ministers without first conquering his own self (ātman) - that person, with an unconquered self (ātman) and unsubdued ministers, becomes helpless and perishes.
आत्मानमेव प्रथमं देशरूपेण यो जयेत् ।
ततोऽमात्यानमित्रांश्च न मोघं विजिगीषते ॥२८॥
28. ātmānameva prathamaṁ deśarūpeṇa yo jayet ,
tato'mātyānamitrāṁśca na moghaṁ vijigīṣate.
28. ātmānam eva prathamam deśarūpeṇa yaḥ jayet
tataḥ amātyān amitrān ca na mogham vijigīṣate
28. yaḥ prathamam ātmānam deśarūpeṇa eva jayet
tataḥ amātyān amitrān ca mogham na vijigīṣate
28. He who first conquers his own self (ātman), considering it as his own territory, will thereafter not seek to conquer his ministers and enemies in vain.
वश्येन्द्रियं जितामात्यं धृतदण्डं विकारिषु ।
परीक्ष्यकारिणं धीरमत्यन्तं श्रीर्निषेवते ॥२९॥
29. vaśyendriyaṁ jitāmātyaṁ dhṛtadaṇḍaṁ vikāriṣu ,
parīkṣyakāriṇaṁ dhīramatyantaṁ śrīrniṣevate.
29. vaśyendriyam jitāmātyam dhṛtadaṇḍam vikāriṣu
parīkṣyakāriṇam dhīram atyantam śrīḥ niṣevate
29. śrīḥ atyantam vaśyendriyam jitāmātyam dhṛtadaṇḍam
vikāriṣu parīkṣyakāriṇam dhīram niṣevate
29. Prosperity (śrī) unfailingly serves a steadfast and wise person who has his senses under control, whose ministers are subdued, who wields punishment against offenders, and who acts after due deliberation.
क्षुद्राक्षेणेव जालेन झषावपिहितावुभौ ।
कामक्रोधौ शरीरस्थौ प्रज्ञानं तौ विलुम्पतः ॥३०॥
30. kṣudrākṣeṇeva jālena jhaṣāvapihitāvubhau ,
kāmakrodhau śarīrasthau prajñānaṁ tau vilumpataḥ.
30. kṣudrākṣeṇa iva jālena jhaṣau apihitau ubhau
kāmakrodhau śarīrasthau prajñānam tau vilumpataḥ
30. yathā kṣudrākṣeṇa jālena ubhau jhaṣau apihitau iva
(tathā) śarīrasthau tau kāmakrodhau prajñānam vilumpataḥ
30. Just as two fish are hidden by a small-meshed net, so too, desire (kāma) and anger (krodha), though dwelling within the body, completely rob one's true understanding (prajñāna).
याभ्यां हि देवाः स्वर्यातुः स्वर्गस्यापिदधुर्मुखम् ।
बिभ्यतोऽनुपरागस्य कामक्रोधौ स्म वर्धितौ ॥३१॥
31. yābhyāṁ hi devāḥ svaryātuḥ svargasyāpidadhurmukham ,
bibhyato'nuparāgasya kāmakrodhau sma vardhitau.
31. yābhyām hi devāḥ svaryātuḥ svargasya apidadhuḥ mukham
bibhyataḥ anuparāgasya kāmakrodhau sma vardhitau
31. hi devāḥ yābhyām svaryātuḥ svargasya mukham apidadhuḥ
bibhyataḥ anuparāgasya (tataḥ) kāmakrodhau sma vardhitau
31. Indeed, by these two (desire and anger), the gods closed the very entrance to heaven for those who aspire to attain it. Fearing the state of non-attachment, they surely caused desire (kāma) and anger (krodha) to greatly increase.
कामं क्रोधं च लोभं च दम्भं दर्पं च भूमिपः ।
सम्यग्विजेतुं यो वेद स महीमभिजायते ॥३२॥
32. kāmaṁ krodhaṁ ca lobhaṁ ca dambhaṁ darpaṁ ca bhūmipaḥ ,
samyagvijetuṁ yo veda sa mahīmabhijāyate.
32. kāmam krodham ca lobham ca dambham darpam ca bhūmipaḥ
samyak vijetum yaḥ veda saḥ mahīm abhijāyate
32. bhūmipaḥ yaḥ kāmam krodham ca lobham ca dambham darpam ca samyak vijetum veda,
saḥ mahīm abhijāyate
32. That king who knows how to properly conquer desire, anger, greed, hypocrisy, and pride, he attains dominion over the earth.
सततं निग्रहे युक्त इन्द्रियाणां भवेन्नृपः ।
ईप्सन्नर्थं च धर्मं च द्विषतां च पराभवम् ॥३३॥
33. satataṁ nigrahe yukta indriyāṇāṁ bhavennṛpaḥ ,
īpsannarthaṁ ca dharmaṁ ca dviṣatāṁ ca parābhavam.
33. satatam nigrahe yuktaḥ indriyāṇām bhavet nṛpaḥ
īpsan artham ca dharmam ca dviṣatām ca parābhavam
33. nṛpaḥ satatam indriyāṇām nigrahe yuktaḥ bhavet,
(saḥ) artham ca dharmam ca dviṣatām ca parābhavam īpsan
33. A king should constantly be disciplined in the restraint of his senses, desiring both material prosperity (artha) and righteousness (dharma), as well as the defeat of his enemies.
कामाभिभूतः क्रोधाद्वा यो मिथ्या प्रतिपद्यते ।
स्वेषु चान्येषु वा तस्य न सहाया भवन्त्युत ॥३४॥
34. kāmābhibhūtaḥ krodhādvā yo mithyā pratipadyate ,
sveṣu cānyeṣu vā tasya na sahāyā bhavantyuta.
34. kāmābhibhūtaḥ krodhāt vā yaḥ mithyā pratipadyate
sveṣu ca anyeṣu vā tasya na sahāyāḥ bhavanti uta
34. yaḥ kāmābhibhūtaḥ vā krodhāt mithyā pratipadyate,
tasya sveṣu ca anyeṣu vā sahāyāḥ na bhavanti uta
34. The one who, overcome by desire or anger, acts falsely, whether towards his own people or towards others, indeed finds no helpers.
एकीभूतैर्महाप्राज्ञैः शूरैररिनिबर्हणैः ।
पाण्डवैः पृथिवीं तात भोक्ष्यसे सहितः सुखी ॥३५॥
35. ekībhūtairmahāprājñaiḥ śūrairarinibarhaṇaiḥ ,
pāṇḍavaiḥ pṛthivīṁ tāta bhokṣyase sahitaḥ sukhī.
35. ekībhūtaiḥ mahāprājñaiḥ śūraiḥ arinibarhaṇaiḥ
pāṇḍavaiḥ pṛthivīm tāta bhokṣyase sahitaḥ sukhī
35. tāta,
(tvam) ekībhūtaiḥ mahāprājñaiḥ śūraiḥ arinibarhaṇaiḥ pāṇḍavaiḥ sahitaḥ sukhī pṛthivīm bhokṣyase
35. O dear one, you will happily and peacefully rule the earth, accompanied by the Pāṇḍavas, who are united, greatly wise, brave, and destroyers of enemies.
यथा भीष्मः शांतनवो द्रोणश्चापि महारथः ।
आहतुस्तात तत्सत्यमजेयौ कृष्णपाण्डवौ ॥३६॥
36. yathā bhīṣmaḥ śāṁtanavo droṇaścāpi mahārathaḥ ,
āhatustāta tatsatyamajeyau kṛṣṇapāṇḍavau.
36. yathā bhīṣmaḥ śāntanavaḥ droṇaḥ ca api mahārathaḥ
āhatuḥ tāta tat satyam ajeyau kṛṣṇapāṇḍavau
36. tāta yathā bhīṣmaḥ śāntanavaḥ ca droṇaḥ api
mahārathaḥ āhatuḥ tat kṛṣṇapāṇḍavau ajeyau satyam
36. My dear (tāta), just as Bhishma, the son of Shantanu, and Drona, who is also a great charioteer, declared that Krishna and the Pandavas are indeed invincible - that is the truth.
प्रपद्यस्व महाबाहुं कृष्णमक्लिष्टकारिणम् ।
प्रसन्नो हि सुखाय स्यादुभयोरेव केशवः ॥३७॥
37. prapadyasva mahābāhuṁ kṛṣṇamakliṣṭakāriṇam ,
prasanno hi sukhāya syādubhayoreva keśavaḥ.
37. prapadyasva mahābāhum kṛṣṇam akliṣṭakāriṇam
prasannaḥ hi sukhāya syāt ubhayoḥ eva keśavaḥ
37. kṛṣṇam mahābāhum akliṣṭakāriṇam prapadyasva
hi prasannaḥ keśavaḥ ubhayoḥ eva sukhāya syāt
37. Take refuge (prapadyasva) in Krishna, the mighty-armed and effortless actor. For, indeed, Kesava, when pleased, would surely lead to the happiness of both.
सुहृदामर्थकामानां यो न तिष्ठति शासने ।
प्राज्ञानां कृतविद्यानां स नरः शत्रुनन्दनः ॥३८॥
38. suhṛdāmarthakāmānāṁ yo na tiṣṭhati śāsane ,
prājñānāṁ kṛtavidyānāṁ sa naraḥ śatrunandanaḥ.
38. suhṛdām arthakāmānām yaḥ na tiṣṭhati śāsane
prājñānām kṛtavidyānām sa naraḥ śatrunandanaḥ
38. yaḥ suhṛdām arthakāmānām prājñānām kṛtavidyānām
śāsane na tiṣṭhati sa naraḥ śatrunandanaḥ
38. He who does not abide by the instruction of his well-wishers, who desire his prosperity, and of those who are wise and accomplished in knowledge - that man brings joy to his enemies.
न युद्धे तात कल्याणं न धर्मार्थौ कुतः सुखम् ।
न चापि विजयो नित्यं मा युद्धे चेत आधिथाः ॥३९॥
39. na yuddhe tāta kalyāṇaṁ na dharmārthau kutaḥ sukham ,
na cāpi vijayo nityaṁ mā yuddhe ceta ādhithāḥ.
39. na yuddhe tāta kalyāṇam na dharmārthau kutaḥ sukham
na ca api vijayaḥ nityam mā yuddhe cetaḥ ādhitāḥ
39. tāta yuddhe kalyāṇam na,
dharmārthau na,
kutaḥ sukham? ca api vijayaḥ nityam na.
mā yuddhe cetaḥ ādhitāḥ
39. My dear (tāta), there is no well-being in war, nor is there adherence to moral duty (dharma) or material gain (artha). From where, then, could happiness come? And victory is not always certain. Do not set your mind on war.
भीष्मेण हि महाप्राज्ञ पित्रा ते बाह्लिकेन च ।
दत्तोंऽशः पाण्डुपुत्राणां भेदाद्भीतैररिंदम ॥४०॥
40. bhīṣmeṇa hi mahāprājña pitrā te bāhlikena ca ,
dattoṁ'śaḥ pāṇḍuputrāṇāṁ bhedādbhītairariṁdama.
40. bhīṣmeṇa hi mahāprājña pitrā te bāhlikena ca
dattaḥ aṃśaḥ pāṇḍuputrāṇām bhedāt bhītaiḥ arindama
40. mahāprājña arindama hi bhīṣmeṇa te pitrā bāhlikena
ca bhedāt bhītaiḥ pāṇḍuputrāṇām aṃśaḥ dattaḥ
40. O greatly wise one, O subduer of enemies, indeed, a share was given to the Pāṇḍavas (Pāṇḍuputra) by Bhishma, by your father, and by Balhika, because they feared disunion.
तस्य चैतत्प्रदानस्य फलमद्यानुपश्यसि ।
यद्भुङ्क्षे पृथिवीं सर्वां शूरैर्निहतकण्टकाम् ॥४१॥
41. tasya caitatpradānasya phalamadyānupaśyasi ,
yadbhuṅkṣe pṛthivīṁ sarvāṁ śūrairnihatakaṇṭakām.
41. tasya ca etat pradānasya phalam adya anupaśyasi
yat bhuṅkṣe pṛthivīm sarvām śūraiḥ nihata kaṇṭakām
41. ca tasya pradānasya etat phalam adya anupaśyasi
yat śūraiḥ nihata kaṇṭakām sarvām pṛthivīm bhuṅkṣe
41. And you now see the result of that very grant, in that you enjoy the entire earth, with its adversaries (enemies) eliminated by heroes.
प्रयच्छ पाण्डुपुत्राणां यथोचितमरिंदम ।
यदीच्छसि सहामात्यो भोक्तुमर्धं महीक्षिताम् ॥४२॥
42. prayaccha pāṇḍuputrāṇāṁ yathocitamariṁdama ,
yadīcchasi sahāmātyo bhoktumardhaṁ mahīkṣitām.
42. prayaccha pāṇḍuputrāṇām yathā ucittam arindama yadi
icchasi saha amātyaḥ bhoktum ardham mahīkṣitām
42. arindama pāṇḍuputrāṇām yathā ucittam prayaccha yadi
saha amātyaḥ mahīkṣitām ardham bhoktum icchasi
42. O subduer of enemies, give the Pāṇḍavas what is appropriate, if you, along with your ministers, wish to enjoy half of the rulers' domain.
अलमर्धं पृथिव्यास्ते सहामात्यस्य जीवनम् ।
सुहृदां वचने तिष्ठन्यशः प्राप्स्यसि भारत ॥४३॥
43. alamardhaṁ pṛthivyāste sahāmātyasya jīvanam ,
suhṛdāṁ vacane tiṣṭhanyaśaḥ prāpsyasi bhārata.
43. alam ardham pṛthivyāḥ te saha amātyasya jīvanam
suhṛdām vacane tiṣṭhan yaśaḥ prāpsyasi bhārata
43. te saha amātyasya jīvanam pṛthivyāḥ ardham alam
suhṛdām vacane tiṣṭhan yaśaḥ prāpsyasi bhārata
43. Half of the earth is sufficient for your livelihood, along with your ministers. By adhering to the advice of your well-wishers, you will achieve fame, O descendant of Bharata.
श्रीमद्भिरात्मवद्भिर्हि बुद्धिमद्भिर्जितेन्द्रियैः ।
पाण्डवैर्विग्रहस्तात भ्रंशयेन्महतः सुखात् ॥४४॥
44. śrīmadbhirātmavadbhirhi buddhimadbhirjitendriyaiḥ ,
pāṇḍavairvigrahastāta bhraṁśayenmahataḥ sukhāt.
44. śrīmadbhiḥ ātmavadbhiḥ hi buddhimadbhiḥ jitendriyaiḥ
pāṇḍavaiḥ vigrahaḥ tāta bhraṃśayet mahataḥ sukhāt
44. tāta hi śrīmadbhiḥ ātmavadbhiḥ buddhimadbhiḥ
jitendriyaiḥ pāṇavaiḥ vigrahaḥ mahataḥ sukhāt bhraṃśayet
44. Indeed, dear one, a conflict with the Pāṇḍavas, who are prosperous, self-controlled (ātman), intelligent, and masters of their senses, would deprive you of great happiness.
निगृह्य सुहृदां मन्युं शाधि राज्यं यथोचितम् ।
स्वमंशं पाण्डुपुत्रेभ्यः प्रदाय भरतर्षभ ॥४५॥
45. nigṛhya suhṛdāṁ manyuṁ śādhi rājyaṁ yathocitam ,
svamaṁśaṁ pāṇḍuputrebhyaḥ pradāya bharatarṣabha.
45. nigṛhya suhṛdām manyum śādhi rājyam yathocitam
svam aṃśam pāṇḍuputrebhyaḥ pradāya bharatarṣabha
45. bharatarṣabha suhṛdām manyum nigṛhya pāṇḍuputrebhyaḥ
svam aṃśam pradāya rājyam yathocitam śādhi
45. O best of the Bharatas, restrain the indignation of your well-wishers and, having given their own share to the sons of Pāṇḍu, govern your kingdom as is proper.
अलमह्ना निकारोऽयं त्रयोदश समाः कृतः ।
शमयैनं महाप्राज्ञ कामक्रोधसमेधितम् ॥४६॥
46. alamahnā nikāro'yaṁ trayodaśa samāḥ kṛtaḥ ,
śamayainaṁ mahāprājña kāmakrodhasamedhitam.
46. alam ahnā nikāraḥ ayam trayodaśa samāḥ kṛtaḥ
śamaya enam mahāprājña kāmakrodhasamedhitam
46. mahāprājña alam ahnā ayam nikāraḥ trayodaśa
samāḥ kṛtaḥ enam kāmakrodhasamedhitam śamaya
46. Enough of this delay! This insult has been carried out for thirteen years. O very wise one, pacify this [situation], which is inflamed by desire (kāma) and anger (krodha).
न चैष शक्तः पार्थानां यस्त्वदर्थमभीप्सति ।
सूतपुत्रो दृढक्रोधो भ्राता दुःशासनश्च ते ॥४७॥
47. na caiṣa śaktaḥ pārthānāṁ yastvadarthamabhīpsati ,
sūtaputro dṛḍhakrodho bhrātā duḥśāsanaśca te.
47. na ca eṣaḥ śaktaḥ pārthānām yaḥ tvadartham abhīpsati
sūtaputraḥ dṛḍhakrodhaḥ bhrātā duḥśāsanaḥ ca te
47. ca eṣaḥ yaḥ tvadartham abhīpsati sūtaputraḥ dṛḍhakrodhaḥ
ca te bhrātā duḥśāsanaḥ pārthānām śaktaḥ na
47. Neither the charioteer's son (Karṇa), who strives for your cause, nor your intensely angry brother Duḥśāsana, is capable against the Pārthas.
भीष्मे द्रोणे कृपे कर्णे भीमसेने धनंजये ।
धृष्टद्युम्ने च संक्रुद्धे न स्युः सर्वाः प्रजा ध्रुवम् ॥४८॥
48. bhīṣme droṇe kṛpe karṇe bhīmasene dhanaṁjaye ,
dhṛṣṭadyumne ca saṁkruddhe na syuḥ sarvāḥ prajā dhruvam.
48. bhīṣme droṇe kṛpe karṇe bhīmasene dhanaṃjaye
dhṛṣṭadyumne ca saṃkruddhe na syuḥ sarvāḥ prajā dhruvam
48. bhīṣme droṇe kṛpe karṇe bhīmasene dhanaṃjaye
dhṛṣṭadyumne ca saṃkruddhe sarvāḥ prajā na syuḥ dhruvam
48. When Bhishma, Drona, Kripa, Karna, Bhimasena, Dhananjaya (Arjuna), and Dhrishtadyumna are enraged, all beings (prajā) would surely not survive.
अमर्षवशमापन्नो मा कुरूंस्तात जीघनः ।
सर्वा हि पृथिवी स्पृष्टा त्वत्पाण्डवकृते वधम् ॥४९॥
49. amarṣavaśamāpanno mā kurūṁstāta jīghanaḥ ,
sarvā hi pṛthivī spṛṣṭā tvatpāṇḍavakṛte vadham.
49. amarṣavaśam āpannaḥ mā kurūn tāta jīghanaḥ
sarvā hi pṛthivī spṛṣṭā tvatpāṇḍavakṛte vadham
49. tāta amarṣavaśam āpannaḥ kurūn mā jīghanaḥ hi
sarvā pṛthivī tvatpāṇḍavakṛte vadham spṛṣṭā
49. O son, do not slay the Kurus, as you are overcome by indignation, for the entire earth (pṛthivī) is indeed afflicted by destruction on account of you and the Pandavas.
यच्च त्वं मन्यसे मूढ भीष्मद्रोणकृपादयः ।
योत्स्यन्ते सर्वशक्त्येति नैतदद्योपपद्यते ॥५०॥
50. yacca tvaṁ manyase mūḍha bhīṣmadroṇakṛpādayaḥ ,
yotsyante sarvaśaktyeti naitadadyopapadyate.
50. yat ca tvam manyase mūḍha bhīṣmadroṇakṛpādayaḥ
yotsyante sarvaśaktyā iti na etat adya upapadyate
50. mūḍha yat ca tvam manyase 'bhīṣmadroṇakṛpādayaḥ
sarvaśaktyā yotsyante' iti etat adya na upapadyate
50. And what you, O foolish one, believe – that Bhishma, Drona, Kripa, and others will fight with all their might – this is not appropriate now.
समं हि राज्यं प्रीतिश्च स्थानं च विजितात्मनाम् ।
पाण्डवेष्वथ युष्मासु धर्मस्त्वभ्यधिकस्ततः ॥५१॥
51. samaṁ hi rājyaṁ prītiśca sthānaṁ ca vijitātmanām ,
pāṇḍaveṣvatha yuṣmāsu dharmastvabhyadhikastataḥ.
51. samam hi rājyam prītiḥ ca sthānam ca vijitātmanām
pāṇḍaveṣu atha yuṣmāsu dharmaḥ tu abhyadhikaḥ tataḥ
51. hi vijitātmanām rājyam prītiḥ ca sthānam ca samam
tu pāṇḍaveṣu atha yuṣmāsu tataḥ dharmaḥ abhyadhikaḥ
51. For those who have conquered themselves (vijitātmanām), kingdom, affection, and position are indeed of equal importance. But for the Pandavas and for you (Kauravas), constitutional order (dharma) is superior to these.
राजपिण्डभयादेते यदि हास्यन्ति जीवितम् ।
न हि शक्ष्यन्ति राजानं युधिष्ठिरमुदीक्षितुम् ॥५२॥
52. rājapiṇḍabhayādete yadi hāsyanti jīvitam ,
na hi śakṣyanti rājānaṁ yudhiṣṭhiramudīkṣitum.
52. rāja-piṇḍa-bhayāt ete yadi hāsyanti jīvitam |
na hi śakṣyanti rājānam yudhiṣṭhiram udīkṣitum
52. yadi ete rājapiṇḍabhayāt jīvitam hāsyanti hi
na yudhiṣṭhiram rājānam udīkṣitum śakṣyanti
52. If these (warriors), out of fear of the royal patronage (or the obligation from having accepted the king's sustenance), are to sacrifice their lives, then they will certainly not be able to look King Yudhishthira in the face.
न लोभादर्थसंपत्तिर्नराणामिह दृश्यते ।
तदलं तात लोभेन प्रशाम्य भरतर्षभ ॥५३॥
53. na lobhādarthasaṁpattirnarāṇāmiha dṛśyate ,
tadalaṁ tāta lobhena praśāmya bharatarṣabha.
53. na lobhāt artha-saṃpattiḥ narāṇām iha dṛśyate
| tat alam tāta lobhena praśāmya bharata-ṛṣabha
53. iha narāṇām artha-saṃpattiḥ lobhāt na dṛśyate
tat tāta bharatarṣabha lobhena alam praśāmya
53. Prosperity for human beings is not achieved in this world through greed. Therefore, dear one, abandon greed and become calm, O best of the Bharatas.