Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-9, chapter-42

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
सा शप्ता तेन क्रुद्धेन विश्वामित्रेण धीमता ।
तस्मिंस्तीर्थवरे शुभ्रे शोणितं समुपावहत् ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
sā śaptā tena kruddhena viśvāmitreṇa dhīmatā ,
tasmiṁstīrthavare śubhre śoṇitaṁ samupāvahat.
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca sā śaptā tena kruddhena viśvāmitreṇa
dhīmatā tasmin tīrthavare śubhre śoṇitam samupāvahat
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca sā tena kruddhena dhīmatā viśvāmitreṇa
śaptā tasmin śubhre tīrthavare śoṇitam samupāvahat
1. Vaiśampāyana said: Cursed by that enraged and wise Viśvāmitra, she (Sarasvati) began to carry forth blood in that excellent and pure sacred bathing place.
अथाजग्मुस्ततो राजन्राक्षसास्तत्र भारत ।
तत्र ते शोणितं सर्वे पिबन्तः सुखमासते ॥२॥
2. athājagmustato rājanrākṣasāstatra bhārata ,
tatra te śoṇitaṁ sarve pibantaḥ sukhamāsate.
2. atha ājagmuḥ tataḥ rājan rākṣasāḥ tatra bhārata
tatra te śoṇitam sarve pibantaḥ sukham āsate
2. rājan bhārata atha tataḥ rākṣasāḥ tatra ājagmuḥ
tatra te sarve śoṇitam pibantaḥ sukham āsate
2. Then, O King, O Bhārata, Rākṣasas arrived there. All of them dwelled there happily, drinking the blood.
तृप्ताश्च सुभृशं तेन सुखिता विगतज्वराः ।
नृत्यन्तश्च हसन्तश्च यथा स्वर्गजितस्तथा ॥३॥
3. tṛptāśca subhṛśaṁ tena sukhitā vigatajvarāḥ ,
nṛtyantaśca hasantaśca yathā svargajitastathā.
3. tṛptāḥ ca subhṛśam tena sukhitāḥ vigatajvarāḥ
nṛtyantaḥ ca hasantaḥ ca yathā svargajitaḥ tathā
3. tena subhṛśam tṛptāḥ sukhitāḥ vigatajvarāḥ ca
nṛtyantaḥ ca hasantaḥ ca yathā svargajitaḥ tathā
3. And by that, they were greatly satisfied, happy, and free from distress. They were dancing and laughing, just like those who have conquered heaven.
कस्यचित्त्वथ कालस्य ऋषयः सतपोधनाः ।
तीर्थयात्रां समाजग्मुः सरस्वत्यां महीपते ॥४॥
4. kasyacittvatha kālasya ṛṣayaḥ satapodhanāḥ ,
tīrthayātrāṁ samājagmuḥ sarasvatyāṁ mahīpate.
4. kasyacit tu atha kālasya ṛṣayaḥ satapodhanāḥ
tīrthayātrām samājagmuḥ sarasvatyām mahīpate
4. mahīpate,
atha kasyacit kālasya tu satapodhanāḥ ṛṣayaḥ sarasvatyām tīrthayātrām samājagmuḥ
4. Now, after some time, O king, the sages who possessed great ascetic wealth (tapas) undertook a pilgrimage to the Sarasvatī river.
तेषु सर्वेषु तीर्थेषु आप्लुत्य मुनिपुंगवाः ।
प्राप्य प्रीतिं परां चापि तपोलुब्धा विशारदाः ।
प्रययुर्हि ततो राजन्येन तीर्थं हि तत्तथा ॥५॥
5. teṣu sarveṣu tīrtheṣu āplutya munipuṁgavāḥ ,
prāpya prītiṁ parāṁ cāpi tapolubdhā viśāradāḥ ,
prayayurhi tato rājanyena tīrthaṁ hi tattathā.
5. teṣu sarveṣu tīrtheṣu āplutya
munipuṅgavāḥ prāpya prītim parām ca api
tapolubdhāḥ viśāradāḥ prayayuḥ hi
tataḥ rājan yena tīrtham hi tat tathā
5. rājan,
munipuṅgavāḥ tapolubdhāḥ viśāradāḥ teṣu sarveṣu tīrtheṣu āplutya parām prītim ca api prāpya,
hi tataḥ prayayuḥ hi yena tat tīrtham tathā
5. Having bathed in all those holy places, the excellent sages (munipuṅgavāḥ), who were expert (viśāradāḥ) and eager for greater ascetic merit (tapas), attained supreme satisfaction (prīti). Indeed, O king, they then departed from there to that particular holy place that was in such a condition.
अथागम्य महाभागास्तत्तीर्थं दारुणं तदा ।
दृष्ट्वा तोयं सरस्वत्याः शोणितेन परिप्लुतम् ।
पीयमानं च रक्षोभिर्बहुभिर्नृपसत्तम ॥६॥
6. athāgamya mahābhāgāstattīrthaṁ dāruṇaṁ tadā ,
dṛṣṭvā toyaṁ sarasvatyāḥ śoṇitena pariplutam ,
pīyamānaṁ ca rakṣobhirbahubhirnṛpasattama.
6. atha āgamya mahābhāgāḥ tat tīrtham
dāruṇam tadā dṛṣṭvā toyam sarasvatyāḥ
śoṇitena pariplutam pīyamānam
ca rakṣobhiḥ bahubhiḥ nṛpasattama
6. nṛpasattama,
atha tadā mahābhāgāḥ tat dāruṇam tīrtham āgamya,
sarasvatyāḥ śoṇitena pariplutam toyam ca bahubhiḥ rakṣobhiḥ pīyamānam dṛṣṭvā
6. Then, O best of kings (nṛpasattama), having arrived at that dreadful holy place, the great-souled (mahābhāgāḥ) sages saw the water of the Sarasvatī river drenched with blood and being drunk by many Rākṣasas.
तान्दृष्ट्वा राक्षसान्राजन्मुनयः संशितव्रताः ।
परित्राणे सरस्वत्याः परं यत्नं प्रचक्रिरे ॥७॥
7. tāndṛṣṭvā rākṣasānrājanmunayaḥ saṁśitavratāḥ ,
paritrāṇe sarasvatyāḥ paraṁ yatnaṁ pracakrire.
7. tān dṛṣṭvā rākṣasān rājan munayaḥ saṃśitavratāḥ
paritrāṇe sarasvatyāḥ paraṃ yatnaṃ pracakrire
7. rājan tān rākṣasān dṛṣṭvā saṃśitavratāḥ munayaḥ
sarasvatyāḥ paritrāṇe paraṃ yatnaṃ pracakrire
7. O King, seeing those demons, the sages, who were steadfast in their vows, made a great effort to protect Sarasvati.
ते तु सर्वे महाभागाः समागम्य महाव्रताः ।
आहूय सरितां श्रेष्ठामिदं वचनमब्रुवन् ॥८॥
8. te tu sarve mahābhāgāḥ samāgamya mahāvratāḥ ,
āhūya saritāṁ śreṣṭhāmidaṁ vacanamabruvan.
8. te tu sarve mahābhāgāḥ samāgamya mahāvratāḥ
āhūya saritāṃ śreṣṭhām idam vacanam abruvan
8. te sarve mahābhāgāḥ mahāvratāḥ tu samāgamya
saritāṃ śreṣṭhām idam vacanam abruvan
8. All those glorious sages, who were bound by great vows, gathered together, and having summoned the best of rivers, they spoke these words.
कारणं ब्रूहि कल्याणि किमर्थं ते ह्रदो ह्ययम् ।
एवमाकुलतां यातः श्रुत्वा पास्यामहे वयम् ॥९॥
9. kāraṇaṁ brūhi kalyāṇi kimarthaṁ te hrado hyayam ,
evamākulatāṁ yātaḥ śrutvā pāsyāmahe vayam.
9. kāraṇam brūhi kalyāṇi kimartham te hradaḥ hi
ayam evam ākulatām yātaḥ śrutvā pāsyāmahe vayam
9. kalyāṇi kāraṇam brūhi te ayam hradaḥ kimartham
evam ākulatām yātaḥ hi śrutvā vayam pāsyāmahe
9. O auspicious one, tell us the reason: why has this lake of yours become so agitated? Having heard [your explanation], we shall drink.
ततः सा सर्वमाचष्ट यथावृत्तं प्रवेपती ।
दुःखितामथ तां दृष्ट्वा त ऊचुर्वै तपोधनाः ॥१०॥
10. tataḥ sā sarvamācaṣṭa yathāvṛttaṁ pravepatī ,
duḥkhitāmatha tāṁ dṛṣṭvā ta ūcurvai tapodhanāḥ.
10. tataḥ sā sarvam ācaṣṭa yathāvṛttam pravepatī
duḥkhitām atha tām dṛṣṭvā te ūcuḥ vai tapodhanāḥ
10. tataḥ pravepatī sā yathāvṛttam sarvam ācaṣṭa
atha tām duḥkhitām dṛṣṭvā te tapodhanāḥ vai ūcuḥ
10. Then, trembling, she recounted everything exactly as it had happened. Seeing her distressed, those ascetics (tapodhanāḥ) then spoke indeed.
कारणं श्रुतमस्माभिः शापश्चैव श्रुतोऽनघे ।
करिष्यन्ति तु यत्प्राप्तं सर्व एव तपोधनाः ॥११॥
11. kāraṇaṁ śrutamasmābhiḥ śāpaścaiva śruto'naghe ,
kariṣyanti tu yatprāptaṁ sarva eva tapodhanāḥ.
11. kāraṇam śrutam asmābhiḥ śāpaḥ ca eva śrutaḥ anaghe
kariṣyanti tu yat prāptam sarve eva tapodhanāḥ
11. anaghe asmābhiḥ kāraṇam śrutam ca eva śāpaḥ śrutaḥ
tu sarve eva tapodhanāḥ yat prāptam kariṣyanti
11. O sinless one, we have heard both the reason and the curse (śāpa). But all the ascetics (tapodhana) will certainly do what is proper.
एवमुक्त्वा सरिच्छ्रेष्ठामूचुस्तेऽथ परस्परम् ।
विमोचयामहे सर्वे शापादेतां सरस्वतीम् ॥१२॥
12. evamuktvā saricchreṣṭhāmūcuste'tha parasparam ,
vimocayāmahe sarve śāpādetāṁ sarasvatīm.
12. evam uktvā sarit śreṣṭhām ūcuḥ te atha parasparam
vimocayāmahe sarve śāpāt etām sarasvatīm
12. evam sarit śreṣṭhām uktvā atha te parasparam
ūcuḥ sarve etām sarasvatīm śāpāt vimocayāmahe
12. Having thus spoken to the foremost river, they then said to each other, 'All of us shall release this Sarasvati from the curse (śāpa).'
तेषां तु वचनादेव प्रकृतिस्था सरस्वती ।
प्रसन्नसलिला जज्ञे यथा पूर्वं तथैव हि ।
विमुक्ता च सरिच्छ्रेष्ठा विबभौ सा यथा पुरा ॥१३॥
13. teṣāṁ tu vacanādeva prakṛtisthā sarasvatī ,
prasannasalilā jajñe yathā pūrvaṁ tathaiva hi ,
vimuktā ca saricchreṣṭhā vibabhau sā yathā purā.
13. teṣām tu vacanāt eva prakṛtisthā
sarasvatī prasannasalilā jajñe yathā
pūrvam tathā eva hi vimuktā ca
sarit śreṣṭhā vibabhau sā yathā purā
13. tu teṣām vacanāt eva sarasvatī
prakṛtisthā prasannasalilā pūrvam yathā
tathā eva hi jajñe ca sā vimuktā
sarit śreṣṭhā purā yathā vibabhau
13. Indeed, by their very words, Sarasvati became restored to her natural state (prakṛti), with clear water, just as she was before. And that foremost river (sarit śreṣṭhā), having been freed, shone brightly just as she did in the past.
दृष्ट्वा तोयं सरस्वत्या मुनिभिस्तैस्तथा कृतम् ।
कृताञ्जलीस्ततो राजन्राक्षसाः क्षुधयार्दिताः ।
ऊचुस्तान्वै मुनीन्सर्वान्कृपायुक्तान्पुनः पुनः ॥१४॥
14. dṛṣṭvā toyaṁ sarasvatyā munibhistaistathā kṛtam ,
kṛtāñjalīstato rājanrākṣasāḥ kṣudhayārditāḥ ,
ūcustānvai munīnsarvānkṛpāyuktānpunaḥ punaḥ.
14. dṛṣṭvā toyam sarasvatyā munibhiḥ taiḥ
tathā kṛtam kṛtāñjalīḥ tataḥ rājan
rākṣasāḥ kṣudhayā ārditāḥ ūcuḥ tān
vai munīn sarvān kṛpāyuktān punaḥ punaḥ
14. rājan rākṣasāḥ kṣudhayā ārditāḥ munibhiḥ
taiḥ tathā kṛtam sarasvatyā toyam
dṛṣṭvā tataḥ kṛtāñjalīḥ tān sarvān
kṛpāyuktān munīn vai punaḥ punaḥ ūcuḥ
14. O king, when the Rākṣasas, afflicted by hunger, saw that the water of Sarasvati had been purified by those sages, they then, with folded hands, repeatedly addressed all those compassionate sages.
वयं हि क्षुधिताश्चैव धर्माद्धीनाश्च शाश्वतात् ।
न च नः कामकारोऽयं यद्वयं पापकारिणः ॥१५॥
15. vayaṁ hi kṣudhitāścaiva dharmāddhīnāśca śāśvatāt ,
na ca naḥ kāmakāro'yaṁ yadvayaṁ pāpakāriṇaḥ.
15. vayam hi kṣudhitāḥ ca eva dharmāt hīnāḥ ca śāśvatāt
na ca naḥ kāmakāraḥ ayam yat vayam pāpakāriṇaḥ
15. vayam hi kṣudhitāḥ ca eva śāśvatāt dharmāt hīnāḥ
ca na ca ayam naḥ kāmakāraḥ yat vayam pāpakāriṇaḥ
15. Indeed, we are hungry and deprived of the eternal natural law (dharma). And it is not by our own desire that we are committing sinful acts.
युष्माकं चाप्रसादेन दुष्कृतेन च कर्मणा ।
पक्षोऽयं वर्धतेऽस्माकं यतः स्म ब्रह्मराक्षसाः ॥१६॥
16. yuṣmākaṁ cāprasādena duṣkṛtena ca karmaṇā ,
pakṣo'yaṁ vardhate'smākaṁ yataḥ sma brahmarākṣasāḥ.
16. yuṣmākam ca aprasādena duṣkṛtena ca karmaṇā pakṣaḥ
ayam vardhate asmākam yataḥ sma brahmarākṣasāḥ
16. yuṣmākam ca aprasādena ca duṣkṛtena karmaṇā ayam
asmākam pakṣaḥ vardhate yataḥ vayam brahmarākṣasāḥ sma
16. And it is due to your displeasure and our own misdeeds (karma) that our faction grows, for we have become brahmarākṣasas.
एवं हि वैश्यशूद्राणां क्षत्रियाणां तथैव च ।
ये ब्राह्मणान्प्रद्विषन्ति ते भवन्तीह राक्षसाः ॥१७॥
17. evaṁ hi vaiśyaśūdrāṇāṁ kṣatriyāṇāṁ tathaiva ca ,
ye brāhmaṇānpradviṣanti te bhavantīha rākṣasāḥ.
17. evam hi vaiśyaśūdrāṇām kṣatriyāṇām tathā eva ca
ye brāhmaṇān pradviṣanti te bhavanti iha rākṣasāḥ
17. evam hi vaiśyaśūdrāṇām kṣatriyāṇām ca tathā eva
ye brāhmaṇān pradviṣanti te iha rākṣasāḥ bhavanti
17. Indeed, in the same way, those among the Vaiśyas, Śūdras, and Kṣatriyas who harbor hatred for Brahmins become rākṣasas in this world.
आचार्यमृत्विजं चैव गुरुं वृद्धजनं तथा ।
प्राणिनो येऽवमन्यन्ते ते भवन्तीह राक्षसाः ।
योषितां चैव पापानां योनिदोषेण वर्धते ॥१८॥
18. ācāryamṛtvijaṁ caiva guruṁ vṛddhajanaṁ tathā ,
prāṇino ye'vamanyante te bhavantīha rākṣasāḥ ,
yoṣitāṁ caiva pāpānāṁ yonidoṣeṇa vardhate.
18. ācāryam ṛtvijam ca eva gurum
vṛddhajanam tathā prāṇinaḥ ye avamanyante
te bhavanti iha rākṣasāḥ yoṣitām
ca eva pāpānām yonidoṣeṇa vardhate
18. ye prāṇinaḥ ācāryam ṛtvijam gurum
vṛddhajanam tathā ca eva avamanyante
te iha rākṣasāḥ bhavanti ca eva
pāpānām yoṣitām yonidoṣeṇa vardhate
18. Those living beings who disrespect their preceptor, the officiating priest, their spiritual teacher (guru), and elders – they certainly become rākṣasas in this world. And among sinful women, (this nature) thrives due to a defect in their lineage.
तत्कुरुध्वमिहास्माकं कारुण्यं द्विजसत्तमाः ।
शक्ता भवन्तः सर्वेषां लोकानामपि तारणे ॥१९॥
19. tatkurudhvamihāsmākaṁ kāruṇyaṁ dvijasattamāḥ ,
śaktā bhavantaḥ sarveṣāṁ lokānāmapi tāraṇe.
19. tat kurudhvam iha asmākam kāruṇyam dvijasattamāḥ
śaktāḥ bhavantaḥ sarveṣām lokānām api tāraṇe
19. dvijasattamāḥ tat asmākam iha kāruṇyam kurudhvam
bhavantaḥ sarveṣām lokānām api tāraṇe śaktāḥ
19. Therefore, O best among the twice-born, please show compassion to us here. You are capable of saving even all beings.
तेषां ते मुनयः श्रुत्वा तुष्टुवुस्तां महानदीम् ।
मोक्षार्थं रक्षसां तेषामूचुः प्रयतमानसाः ॥२०॥
20. teṣāṁ te munayaḥ śrutvā tuṣṭuvustāṁ mahānadīm ,
mokṣārthaṁ rakṣasāṁ teṣāmūcuḥ prayatamānasāḥ.
20. teṣām te munayaḥ śrutvā tuṣṭuvuḥ tām mahānadīm
mokṣārtham rakṣasām teṣām ūcuḥ prayatamānasāḥ
20. te munayaḥ teṣām śrutvā tām mahānadīm tuṣṭuvuḥ
prayatamānasāḥ teṣām rakṣasām mokṣārtham ūcuḥ
20. Hearing them, those sages praised that great river. With purified minds, they spoke for the liberation (mokṣa) of those rākṣasas.
क्षुतकीटावपन्नं च यच्चोच्छिष्टाशितं भवेत् ।
केशावपन्नमाधूतमारुग्णमपि यद्भवेत् ।
श्वभिः संस्पृष्टमन्नं च भागोऽसौ रक्षसामिह ॥२१॥
21. kṣutakīṭāvapannaṁ ca yaccocchiṣṭāśitaṁ bhavet ,
keśāvapannamādhūtamārugṇamapi yadbhavet ,
śvabhiḥ saṁspṛṣṭamannaṁ ca bhāgo'sau rakṣasāmiha.
21. kṣutakīṭāvapannam ca yat ca ucchiṣṭāśitam
bhavet keśāvapannam ādhūtam
ārugṇam api yat bhavet śvabhiḥ saṃspṛṣṭam
annam ca bhāgaḥ asau rakṣasām iha
21. kṣutakīṭāvapannam ca yat ucchiṣṭāśitam
bhavet ca keśāvapannam ādhūtam yat
api ārugṇam bhavet ca śvabhiḥ
saṃspṛṣṭam annam asau bhāgaḥ iha rakṣasām
21. Whatever (food) is fallen into saliva or insects, and whatever has been eaten as leavings (uchchhiṣṭa); whatever has hair fallen into it, or has been shaken, or broken or crushed; and food touched by dogs - that (food), here, is the share of the rākṣasas.
तस्माज्ज्ञात्वा सदा विद्वानेतान्यन्नानि वर्जयेत् ।
राक्षसान्नमसौ भुङ्क्ते यो भुङ्क्ते ह्यन्नमीदृशम् ॥२२॥
22. tasmājjñātvā sadā vidvānetānyannāni varjayet ,
rākṣasānnamasau bhuṅkte yo bhuṅkte hyannamīdṛśam.
22. tasmāt jñātvā sadā vidvān etāni annāni varjayet
rākṣasānnam asau bhuṅkte yaḥ bhuṅkte hi annam īdṛśam
22. tasmāt vidvān sadā jñātvā etāni annāni varjayet yaḥ
hi īdṛśam annam bhuṅkte asau rākṣasānnam bhuṅkte
22. Therefore, a wise person, always understanding this, should avoid these foods. For whoever eats such food indeed eats the food of rākṣasas.
शोधयित्वा ततस्तीर्थमृषयस्ते तपोधनाः ।
मोक्षार्थं राक्षसानां च नदीं तां प्रत्यचोदयन् ॥२३॥
23. śodhayitvā tatastīrthamṛṣayaste tapodhanāḥ ,
mokṣārthaṁ rākṣasānāṁ ca nadīṁ tāṁ pratyacodayan.
23. śodhayitvā tatas tīrtham ṛṣayaḥ te tapodhanāḥ
mokṣārtham rākṣasānām ca nadīm tām prati acodayan
23. tatas tapodhanāḥ te ṛṣayaḥ tīrtham śodhayitvā
rākṣasānām mokṣārtham ca tām nadīm prati acodayan
23. Then, those sages, whose wealth was asceticism (tapas), after purifying that sacred bathing place, directed that river [to flow] for the liberation (mokṣa) of the Rākṣasas.
महर्षीणां मतं ज्ञात्वा ततः सा सरितां वरा ।
अरुणामानयामास स्वां तनुं पुरुषर्षभ ॥२४॥
24. maharṣīṇāṁ mataṁ jñātvā tataḥ sā saritāṁ varā ,
aruṇāmānayāmāsa svāṁ tanuṁ puruṣarṣabha.
24. mahārṣīṇām matam jñātvā tatas sā saritām varā
aruṇām ānayāmāsa svām tanum puruṣarṣabha
24. puruṣarṣabha tatas sā saritām varā mahārṣīṇām
matam jñātvā svām tanum aruṇām ānayāmāsa
24. O best among men (puruṣarṣabha)! Then, understanding the intention of the great sages, that supreme river manifested her own form as Arunā.
तस्यां ते राक्षसाः स्नात्वा तनूस्त्यक्त्वा दिवं गताः ।
अरुणायां महाराज ब्रह्महत्यापहा हि सा ॥२५॥
25. tasyāṁ te rākṣasāḥ snātvā tanūstyaktvā divaṁ gatāḥ ,
aruṇāyāṁ mahārāja brahmahatyāpahā hi sā.
25. tasyām te rākṣasāḥ snātvā tanūḥ tyaktvā divam
gatāḥ aruṇāyām mahārāja brahmahatyāpahā hi sā
25. mahārāja te rākṣasāḥ tasyām snātvā tanūḥ tyaktvā
divam gatāḥ hi sā aruṇāyām brahmahatyāpahā
25. O great king (mahārāja)! Having bathed in her (the river), those Rākṣasas abandoned their bodies and ascended to heaven; for she, Arunā, indeed removes the sin of brahminicide.
एतमर्थमभिज्ञाय देवराजः शतक्रतुः ।
तस्मिंस्तीर्थवरे स्नात्वा विमुक्तः पाप्मना किल ॥२६॥
26. etamarthamabhijñāya devarājaḥ śatakratuḥ ,
tasmiṁstīrthavare snātvā vimuktaḥ pāpmanā kila.
26. etam artham abhijñāya devarājaḥ śatakratuḥ
tasmin tīrthavare snātvā vimuktaḥ pāpmanā kila
26. devarājaḥ śatakratuḥ etam artham abhijñāya
tasmin tīrthavare snātvā pāpmanā vimuktaḥ kila
26. Having understood this matter, Indra, the king of the gods and performer of a hundred Vedic rituals (śatakratu), indeed became free from sin (pāpman) after bathing in that excellent sacred bathing place.
जनमेजय उवाच ।
किमर्थं भगवाञ्शक्रो ब्रह्महत्यामवाप्तवान् ।
कथमस्मिंश्च तीर्थे वै आप्लुत्याकल्मषोऽभवत् ॥२७॥
27. janamejaya uvāca ,
kimarthaṁ bhagavāñśakro brahmahatyāmavāptavān ,
kathamasmiṁśca tīrthe vai āplutyākalmaṣo'bhavat.
27. janamejayaḥ uvāca kimartham bhagavān śakraḥ brahmahatyām
avāptavān katham asmin ca tīrthe vai āplutya akalmaṣaḥ abhavat
27. janamejayaḥ uvāca bhagavān śakraḥ kimartham brahmahatyām
avāptavān ca katham asmin tīrthe āplutya vai akalmaṣaḥ abhavat
27. Janamejaya asked: "For what reason did the venerable Indra (Śakra) incur the sin of brahmin-killing (brahmahatyā)? And how, indeed, did he become sinless by bathing in this holy place (tīrtha)?"
वैशंपायन उवाच ।
शृणुष्वैतदुपाख्यानं यथावृत्तं जनेश्वर ।
यथा बिभेद समयं नमुचेर्वासवः पुरा ॥२८॥
28. vaiśaṁpāyana uvāca ,
śṛṇuṣvaitadupākhyānaṁ yathāvṛttaṁ janeśvara ,
yathā bibheda samayaṁ namucervāsavaḥ purā.
28. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca śṛṇuṣva etat upākhyānam yathāvṛttam
janeśvara yathā bibheda samayam namuceḥ vāsavaḥ purā
28. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca janeśvara yathāvṛttam etat upākhyānam
śṛṇuṣva yathā vāsavaḥ purā namuceḥ samayam bibheda
28. Vaiśampāyana said: "O king (janeśvara), listen to this story (upākhyāna) exactly as it happened: how Indra (Vāsava) formerly broke his agreement (samaya) with Namuci."
नमुचिर्वासवाद्भीतः सूर्यरश्मिं समाविशत् ।
तेनेन्द्रः सख्यमकरोत्समयं चेदमब्रवीत् ॥२९॥
29. namucirvāsavādbhītaḥ sūryaraśmiṁ samāviśat ,
tenendraḥ sakhyamakarotsamayaṁ cedamabravīt.
29. namuciḥ vāsavāt bhītaḥ sūryaraśmim samāviśat tena
indraḥ sakhyam akarot samayam ca idam abravīt
29. vāsavāt bhītaḥ namuciḥ sūryaraśmim samāviśat tena
indraḥ sakhyam akarot ca idam samayam abravīt
29. Namuci, frightened by Indra (Vāsava), entered into a sunbeam for refuge. Thereupon, Indra made a pact of friendship with him and uttered this agreement (samaya).
नार्द्रेण त्वा न शुष्केण न रात्रौ नापि वाहनि ।
वधिष्याम्यसुरश्रेष्ठ सखे सत्येन ते शपे ॥३०॥
30. nārdreṇa tvā na śuṣkeṇa na rātrau nāpi vāhani ,
vadhiṣyāmyasuraśreṣṭha sakhe satyena te śape.
30. na ardreṇa tvā na śuṣkeṇa na rātrau na api vā
ahani vadhiṣyāmi asuraśreṣṭha sakhe satyena te śape
30. asuraśreṣṭha sakhe ardreṇa na śuṣkeṇa na rātrau
na api vā ahani na tvā vadhiṣyāmi te satyena śape
30. “O best of asuras (asuraśreṣṭha), O friend, I will not kill you with anything wet, nor with anything dry, neither at night nor during the day. I swear to you by my truth (satya)."
एवं स कृत्वा समयं सृष्ट्वा नीहारमीश्वरः ।
चिच्छेदास्य शिरो राजन्नपां फेनेन वासवः ॥३१॥
31. evaṁ sa kṛtvā samayaṁ sṛṣṭvā nīhāramīśvaraḥ ,
cicchedāsya śiro rājannapāṁ phenena vāsavaḥ.
31. evam sa kṛtvā samayam sṛṣṭvā nīhāram īśvaraḥ
ciccheda asya śiraḥ rājan apām phenena vāsavaḥ
31. rājan sa īśvaraḥ vāsavaḥ evam samayam kṛtvā
nīhāram sṛṣṭvā asya śiraḥ apām phenena ciccheda
31. O king, having thus made a pact (samaya) and created a mist, Indra, the lord, severed his head with the foam of the waters.
तच्छिरो नमुचेश्छिन्नं पृष्ठतः शक्रमन्वयात् ।
हे मित्रहन्पाप इति ब्रुवाणं शक्रमन्तिकात् ॥३२॥
32. tacchiro namuceśchinnaṁ pṛṣṭhataḥ śakramanvayāt ,
he mitrahanpāpa iti bruvāṇaṁ śakramantikāt.
32. tat śiraḥ namuceḥ chinnam pṛṣṭhataḥ śakram anvayāt
he mitrahant pāpa iti bruvāṇam śakram antikāt
32. tat namuceḥ chinnam śiraḥ pṛṣṭhataḥ śakram anvayāt
he mitrahant pāpa iti bruvāṇam śakram antikāt
32. That severed head of Namuci followed Indra from behind, addressing him from nearby with the words, 'O slayer of a friend! O sinful one!'
एवं स शिरसा तेन चोद्यमानः पुनः पुनः ।
पितामहाय संतप्त एवमर्थं न्यवेदयत् ॥३३॥
33. evaṁ sa śirasā tena codyamānaḥ punaḥ punaḥ ,
pitāmahāya saṁtapta evamarthaṁ nyavedayat.
33. evam sa śirasā tena codyamānaḥ punaḥ punaḥ
pitāmahāya santaptaḥ evam artham nyavedayat
33. sa tena śirasā punaḥ punaḥ codyamānaḥ evam
santaptaḥ evam artham pitāmahāya nyavedayat
33. Thus, being repeatedly prompted by that head, he (Indra), distressed, reported the matter to his grandfather (pitāmaha, Brahmā).
तमब्रवील्लोकगुरुररुणायां यथाविधि ।
इष्ट्वोपस्पृश देवेन्द्र ब्रह्महत्यापहा हि सा ॥३४॥
34. tamabravīllokagururaruṇāyāṁ yathāvidhi ,
iṣṭvopaspṛśa devendra brahmahatyāpahā hi sā.
34. tam abravīt lokaguruḥ aruṇāyām yathāvidhi
iṣṭvā upaspṛśa devendra brahmahatyāpahā hi sā
34. lokaguruḥ tam abravīt he devendra aruṇāyām
yathāvidhi iṣṭvā upaspṛśa hi sā brahmahatyāpahā
34. The preceptor of the world (lokaguru), Brahmā, said to him, 'O lord of the gods (devendra), having sacrificed according to the prescribed rites in Aruṇā, perform ablutions, for that indeed removes the sin of killing a brāhmaṇa (brahmahatyā).'
इत्युक्तः स सरस्वत्याः कुञ्जे वै जनमेजय ।
इष्ट्वा यथावद्बलभिदरुणायामुपास्पृशत् ॥३५॥
35. ityuktaḥ sa sarasvatyāḥ kuñje vai janamejaya ,
iṣṭvā yathāvadbalabhidaruṇāyāmupāspṛśat.
35. iti uktaḥ saḥ sarasvatyāḥ kuñje vai janamejaya
iṣṭvā yathāvat balabhid aruṇāyām upāspṛśat
35. janamejaya iti uktaḥ saḥ balabhid sarasvatyāḥ
kuñje vai aruṇāyām yathāvat iṣṭvā upāspṛśat
35. O Janamejaya, thus addressed, he, Indra (balabhid), indeed bathed in the Aruna [river/place] in the grove of Sarasvati, having performed worship according to the prescribed rites.
स मुक्तः पाप्मना तेन ब्रह्महत्याकृतेन ह ।
जगाम संहृष्टमनास्त्रिदिवं त्रिदशेश्वरः ॥३६॥
36. sa muktaḥ pāpmanā tena brahmahatyākṛtena ha ,
jagāma saṁhṛṣṭamanāstridivaṁ tridaśeśvaraḥ.
36. saḥ muktaḥ pāpmanā tena brahmahatyākṛtena ha
jagāma saṃhṛṣṭamanāḥ tridivam tridaśeśvaraḥ
36. saḥ tridaśeśvaraḥ tena brahmahatyākṛtena
pāpmanā muktaḥ ha saṃhṛṣṭamanāḥ tridivam jagāma
36. Freed from that sin (pāpman) born of the killing of a brahmin (brahmahatyā), the lord of the gods (tridaśeśvara), with a gladdened mind, ascended to heaven.
शिरस्तच्चापि नमुचेस्तत्रैवाप्लुत्य भारत ।
लोकान्कामदुघान्प्राप्तमक्षयान्राजसत्तम ॥३७॥
37. śirastaccāpi namucestatraivāplutya bhārata ,
lokānkāmadughānprāptamakṣayānrājasattama.
37. śiraḥ tat ca api namuceḥ tatra eva āplutya bhārata
lokān kāmadughān prāptam akṣayān rājasattama
37. bhārata rājasattama tatra eva āplutya api namuceḥ
tat śiraḥ akṣayān kāmadughān lokān prāptam
37. O Bharata, O best of kings (rājasattama), by bathing in that very place, even that head of Namuci attained inexhaustible, wish-fulfilling worlds.
तत्राप्युपस्पृश्य बलो महात्मा दत्त्वा च दानानि पृथग्विधानि ।
अवाप्य धर्मं परमार्यकर्मा जगाम सोमस्य महत्स तीर्थम् ॥३८॥
38. tatrāpyupaspṛśya balo mahātmā; dattvā ca dānāni pṛthagvidhāni ,
avāpya dharmaṁ paramāryakarmā; jagāma somasya mahatsa tīrtham.
38. tatra api upaspṛśya balaḥ mahātmā
dattvā ca dānāni pṛthagvidhāni
avāpya dharmam param āryakarmā
jagāma somasya mahat saḥ tīrtham
38. ca tatra api mahātmā āryakarmā
balaḥ upaspṛśya pṛthagvidhāni dānāni
dattvā param dharmam avāpya
somasya mahat saḥ tīrtham jagāma
38. And there also, the great-souled Bala, having bathed and given various kinds of donations (dāna), attained supreme merit (dharma) through noble actions, and then went to that great pilgrimage site (tīrtha) of Soma.
यत्रायजद्राजसूयेन सोमः साक्षात्पुरा विधिवत्पार्थिवेन्द्र ।
अत्रिर्धीमान्विप्रमुख्यो बभूव होता यस्मिन्क्रतुमुख्ये महात्मा ॥३९॥
39. yatrāyajadrājasūyena somaḥ; sākṣātpurā vidhivatpārthivendra ,
atrirdhīmānvipramukhyo babhūva; hotā yasminkratumukhye mahātmā.
39. yatra āyajat rājasūyena somaḥ
sākṣāt purā vidhivat pārthivendra
| atriḥ dhīmān vipramukhyaḥ babhūva
hotā yasmin kratumukhye mahātmā
39. pārthivendra! purā yatra somaḥ
sākṣāt vidhivat rājasūyena āyajat
yasmin kratumukhye dhīmān mahātmā
atriḥ vipramukhyaḥ hotā babhūva
39. Oh king (pārthivendra)! In that place, Soma himself formerly performed the rājasūya (yajña) according to the prescribed rites. In that principal ritual (kratumukhya), the wise, great-souled (mahātman) Atri became the chief priest (hotā).
यस्यान्तेऽभूत्सुमहान्दानवानां दैतेयानां राक्षसानां च देवैः ।
स संग्रामस्तारकाख्यः सुतीव्रो यत्र स्कन्दस्तारकाख्यं जघान ॥४०॥
40. yasyānte'bhūtsumahāndānavānāṁ; daiteyānāṁ rākṣasānāṁ ca devaiḥ ,
sa saṁgrāmastārakākhyaḥ sutīvro; yatra skandastārakākhyaṁ jaghāna.
40. yasya ante abhūt sumahān dānavānām
daiteyānām rākṣasānām ca devaiḥ |
saḥ saṅgrāmaḥ tārakākhyaḥ sutīvraḥ
yatra skandaḥ tārakākhyam jaghāna
40. yasya ante dānavānām daiteyānām
rākṣasānām ca devaiḥ sumahān saṅgrāmaḥ
abhūt saḥ tārakākhyaḥ sutīvraḥ saṅgrāmaḥ
yatra skandaḥ tārakākhyam jaghāna
40. At the conclusion of which, a very great battle ensued between the Dānavas, Daityas, and Rākṣasas, along with the gods. That exceedingly fierce battle, known as Tāraka, was where Skanda slew (the demon) Tāraka.
सेनापत्यं लब्धवान्देवतानां महासेनो यत्र दैत्यान्तकर्ता ।
साक्षाच्चात्र न्यवसत्कार्त्तिकेयः सदा कुमारो यत्र स प्लक्षराजः ॥४१॥
41. senāpatyaṁ labdhavāndevatānāṁ; mahāseno yatra daityāntakartā ,
sākṣāccātra nyavasatkārttikeyaḥ; sadā kumāro yatra sa plakṣarājaḥ.
41. senāpatyam labdhavān devatānām
mahāsenaḥ yatra daityāntakartā |
sākṣāt ca atra nyavasat kārttikeyaḥ
sadā kumāraḥ yatra saḥ plakṣarājaḥ
41. yatra mahāsenaḥ daityāntakartā
devatānām senāpatyam labdhavān yatra saḥ
kumāraḥ kārttikeyaḥ sadā atra sākṣāt
nyavasat saḥ plakṣarājaḥ (asti)
41. There, Mahāsena, the destroyer of Daityas, obtained the position of general of the gods. And in that very place, Kumāra Kārttikeya himself always resided. That is the lord of the Plakṣa trees.