Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-24

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
भगवन्कर्मणा केन सुद्युम्नो वसुधाधिपः ।
संसिद्धिं परमां प्राप्तः श्रोतुमिच्छामि तं नृपम् ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
bhagavankarmaṇā kena sudyumno vasudhādhipaḥ ,
saṁsiddhiṁ paramāṁ prāptaḥ śrotumicchāmi taṁ nṛpam.
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca bhagavan karmaṇā kena sudyumnaḥ vasudhādhipaḥ
saṃsiddhim paramām prāptaḥ śrotum icchāmi tam nṛpam
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca bhagavan kena karmaṇā vasudhādhipaḥ
sudyumnaḥ paramām saṃsiddhim prāptaḥ tam nṛpam śrotum icchāmi
1. Yudhiṣṭhira said: "O venerable one, by what action (karma) did King Sudyumna attain supreme perfection (saṃsiddhi)? I wish to hear about that king."
व्यास उवाच ।
अत्राप्युदाहरन्तीममितिहासं पुरातनम् ।
शङ्खश्च लिखितश्चास्तां भ्रातरौ संयतव्रतौ ॥२॥
2. vyāsa uvāca ,
atrāpyudāharantīmamitihāsaṁ purātanam ,
śaṅkhaśca likhitaścāstāṁ bhrātarau saṁyatavratau.
2. vyāsaḥ uvāca atra api udāharanti imam itihāsam purātanam
śaṅkhaḥ ca likhitaḥ ca āstām bhrātarau saṃyatavratau
2. vyāsaḥ uvāca atra api imam purātanam itihāsam udāharanti
śaṅkhaḥ ca likhitaḥ ca saṃyatavratau bhrātarau āstām
2. Vyāsa said: "Here, they also relate this ancient narrative (itihāsa): Śaṅkha and Likhita were two brothers who observed strict vows (saṃyatavrata)."
तयोरावसथावास्तां रमणीयौ पृथक्पृथक् ।
नित्यपुष्पफलैर्वृक्षैरुपेतौ बाहुदामनु ॥३॥
3. tayorāvasathāvāstāṁ ramaṇīyau pṛthakpṛthak ,
nityapuṣpaphalairvṛkṣairupetau bāhudāmanu.
3. tayoḥ āvasathau āstām ramaṇīyau pṛthak pṛthak
nityapuṣpaphalaiḥ vṛkṣaiḥ upetau bāhudām anu
3. tayoḥ ramaṇīyau āvasathau pṛthak pṛthak āstām
nityapuṣpaphalaiḥ vṛkṣaiḥ upetau bāhudām anu
3. Their two delightful dwellings were situated separately, each adorned with trees bearing flowers and fruits year-round, along the Bāhudā river.
ततः कदाचिल्लिखितः शङ्खस्याश्रममागमत् ।
यदृच्छयापि शङ्खोऽथ निष्क्रान्तोऽभवदाश्रमात् ॥४॥
4. tataḥ kadācillikhitaḥ śaṅkhasyāśramamāgamat ,
yadṛcchayāpi śaṅkho'tha niṣkrānto'bhavadāśramāt.
4. tataḥ kadācit likhitaḥ śaṅkhasya āśramam āgamat
yadṛcchayā api śaṅkhaḥ atha niṣkrāntaḥ abhavat āśramāt
4. likhitaḥ kadācit tataḥ śaṅkhasya āśramam āgamat atha
śaṅkhaḥ api yadṛcchayā āśramāt niṣkrāntaḥ abhavat
4. Then, one day, Likita arrived at Shankha's hermitage. By chance, however, Shankha had also departed from his hermitage.
सोऽभिगम्याश्रमं भ्रातुः शङ्खस्य लिखितस्तदा ।
फलानि शातयामास सम्यक्परिणतान्युत ॥५॥
5. so'bhigamyāśramaṁ bhrātuḥ śaṅkhasya likhitastadā ,
phalāni śātayāmāsa samyakpariṇatānyuta.
5. saḥ abhigamya āśramam bhrātuḥ śaṅkhasya likhitaḥ
tadā phalāni śātayāmāsa samyak pariṇatāni uta
5. saḥ likhitaḥ tadā bhrātuḥ śaṅkhasya āśramam
abhigamya samyak pariṇatāni phalāni śātayāmāsa uta
5. Then, Likita, having approached the hermitage of his brother Shankha, plucked the fruits that were fully ripe.
तान्युपादाय विस्रब्धो भक्षयामास स द्विजः ।
तस्मिंश्च भक्षयत्येव शङ्खोऽप्याश्रममागमत् ॥६॥
6. tānyupādāya visrabdho bhakṣayāmāsa sa dvijaḥ ,
tasmiṁśca bhakṣayatyeva śaṅkho'pyāśramamāgamat.
6. tāni upādāya visrabdhaḥ bhakṣayāmāsa saḥ dvijaḥ
tasmin ca bhakṣayati eva śaṅkhaḥ api āśramam āgamat
6. saḥ dvijaḥ tāni upādāya visrabdhaḥ bhakṣayāmāsa ca
tasmin eva bhakṣayati śaṅkhaḥ api āśramam āgamat
6. Having taken those (fruits), that Brahmin (dvija) Likita confidently ate them. And just as he was eating, Shankha also arrived at the hermitage.
भक्षयन्तं तु तं दृष्ट्वा शङ्खो भ्रातरमब्रवीत् ।
कुतः फलान्यवाप्तानि हेतुना केन खादसि ॥७॥
7. bhakṣayantaṁ tu taṁ dṛṣṭvā śaṅkho bhrātaramabravīt ,
kutaḥ phalānyavāptāni hetunā kena khādasi.
7. bhakṣayantam tu tam dṛṣṭvā śaṅkhaḥ bhrātaram
abravīt kutaḥ phalāni avāptāni hetunā kena khādasi
7. tu śaṅkhaḥ tam bhakṣayantam dṛṣṭvā bhrātaram abravīt - "kutaḥ
hetunā kena phalāni avāptāni (santi)? khādasi (tvam)?"
7. But Shankha, seeing him eating, said to his brother, "From where did you get these fruits? By what reason are you eating them?"
सोऽब्रवीद्भ्रातरं ज्येष्ठमुपस्पृश्याभिवाद्य च ।
इत एव गृहीतानि मयेति प्रहसन्निव ॥८॥
8. so'bravīdbhrātaraṁ jyeṣṭhamupaspṛśyābhivādya ca ,
ita eva gṛhītāni mayeti prahasanniva.
8. saḥ abravīt bhrātaram jyeṣṭham upaspṛśya abhivādya
ca itaḥ eva gṛhītāni mayā iti prahasan iva
8. saḥ jyeṣṭham bhrātaram upaspṛśya abhivādya ca,
itaḥ eva mayā gṛhītāni iti iva prahasan abravīt
8. He said to his elder brother, after touching him and saluting him, 'They were taken by me from this very spot,' as if laughing.
तमब्रवीत्तदा शङ्खस्तीव्रकोपसमन्वितः ।
स्तेयं त्वया कृतमिदं फलान्याददता स्वयम् ।
गच्छ राजानमासाद्य स्वकर्म प्रथयस्व वै ॥९॥
9. tamabravīttadā śaṅkhastīvrakopasamanvitaḥ ,
steyaṁ tvayā kṛtamidaṁ phalānyādadatā svayam ,
gaccha rājānamāsādya svakarma prathayasva vai.
9. tam abravīt tadā śaṅkhaḥ
tīvrakopasamanvitaḥ steyam tvayā kṛtam idam
phalāni ādadatā svayam gaccha
rājānam āsādya svakarma prathayasva vai
9. tadā tīvrakopasamanvitaḥ śaṅkhaḥ tam abravīt – tvayā svayam phalāni ādadatā idam steyam kṛtam.
gaccha,
rājānam āsādya vai svakarma prathayasva
9. Then Śaṅkha, filled with intense anger, said to him: 'This theft has been committed by you, who took the fruits yourself. Go to the king, approach him, and indeed declare your own deed (karma).'
अदत्तादानमेवेदं कृतं पार्थिवसत्तम ।
स्तेनं मां त्वं विदित्वा च स्वधर्ममनुपालय ।
शीघ्रं धारय चौरस्य मम दण्डं नराधिप ॥१०॥
10. adattādānamevedaṁ kṛtaṁ pārthivasattama ,
stenaṁ māṁ tvaṁ viditvā ca svadharmamanupālaya ,
śīghraṁ dhāraya caurasya mama daṇḍaṁ narādhipa.
10. adattādānam eva idam kṛtam
pārthivasattama stenam mām tvam viditvā ca
svadharmam anupālaya śīghram
dhāraya caurasyam mama daṇḍam narādhipa
10. he pārthivasattama,
idam eva adattādānam kṛtam.
tvam ca mām stenam viditvā svadharmam anupālaya.
he narādhipa,
caurasyam daṇḍam mama śīghram dhāraya.
10. This, indeed, is an act of taking what was not given, O best of kings! Knowing me to be a thief, you must uphold your own natural law (dharma). O ruler of men, quickly inflict the punishment due to a thief upon me.
इत्युक्तस्तस्य वचनात्सुद्युम्नं वसुधाधिपम् ।
अभ्यगच्छन्महाबाहो लिखितः संशितव्रतः ॥११॥
11. ityuktastasya vacanātsudyumnaṁ vasudhādhipam ,
abhyagacchanmahābāho likhitaḥ saṁśitavrataḥ.
11. iti uktaḥ tasya vacanāt sudyumnam vasudhādhipam
abhyagacchat mahābāho likhitaḥ saṃśitavrataḥ
11. he mahābāho,
iti tasya vacanāt uktaḥ,
saṃśitavrataḥ likhitaḥ sudyumnam vasudhādhipam abhyagacchat
11. Thus addressed by his words, O mighty-armed one, Likhita, of firm resolve (vrata), went to king Sudyumna, the ruler of the earth.
सुद्युम्नस्त्वन्तपालेभ्यः श्रुत्वा लिखितमागतम् ।
अभ्यगच्छत्सहामात्यः पद्भ्यामेव नरेश्वरः ॥१२॥
12. sudyumnastvantapālebhyaḥ śrutvā likhitamāgatam ,
abhyagacchatsahāmātyaḥ padbhyāmeva nareśvaraḥ.
12. sudyumnaḥ tu antapālebhyaḥ śrutvā likhitam āgatam
abhyagacchat saha-āmātyaḥ padbhyām eva nara-īśvaraḥ
12. sudyumnaḥ nara-īśvaraḥ tu antapālebhyaḥ āgatam
likhitam śrutvā saha-āmātyaḥ padbhyām eva abhyagacchat
12. But King Sudyumna, having heard the message that had arrived from the border guards, went forth with his ministers on foot.
तमब्रवीत्समागत्य स राजा ब्रह्मवित्तमम् ।
किमागमनमाचक्ष्व भगवन्कृतमेव तत् ॥१३॥
13. tamabravītsamāgatya sa rājā brahmavittamam ,
kimāgamanamācakṣva bhagavankṛtameva tat.
13. tam abravīt samāgatya sa rājā brahma-vit-tamam
kim āgamanam ācakṣva bhagavan kṛtam eva tat
13. saḥ rājā samāgatya brahma-vit-tamam tam abravīt
bhagavan kim āgamanam ācakṣva tat kṛtam eva
13. Approaching that supreme knower of Brahman (brahman), the king said to him, "Venerable sir, please tell me, what is the purpose of your arrival? That [which you desire] is as good as done."
एवमुक्तः स विप्रर्षिः सुद्युम्नमिदमब्रवीत् ।
प्रतिश्रौषि करिष्येति श्रुत्वा तत्कर्तुमर्हसि ॥१४॥
14. evamuktaḥ sa viprarṣiḥ sudyumnamidamabravīt ,
pratiśrauṣi kariṣyeti śrutvā tatkartumarhasi.
14. evam uktaḥ sa vipra-ṛṣiḥ sudyumnam idam abravīt
prati-śrauṣi kariṣye iti śrutvā tat kartum arhasi
14. evam uktaḥ sa vipra-ṛṣiḥ sudyumnam idam abravīt
kariṣye iti prati-śrauṣi tat śrutvā kartum arhasi
14. Thus addressed, that Brahmin sage (ṛṣi) said this to Sudyumna: "You promised, 'I will do [it].' Having heard that, you should now proceed to do it."
अनिसृष्टानि गुरुणा फलानि पुरुषर्षभ ।
भक्षितानि मया राजंस्तत्र मां शाधि माचिरम् ॥१५॥
15. anisṛṣṭāni guruṇā phalāni puruṣarṣabha ,
bhakṣitāni mayā rājaṁstatra māṁ śādhi māciram.
15. a-nisṛṣṭāni guruṇā phalāni puruṣa-ṛṣabha
bhakṣitāni mayā rājan tatra mām śādhi mā ciram
15. rājan puruṣa-ṛṣabha guruṇā a-nisṛṣṭāni phalāni
mayā bhakṣitāni tatra mām mā ciram śādhi
15. "O King, O best among men, I have eaten fruits that were not permitted by my teacher (guru). Therefore, punish me quickly without delay."
सुद्युम्न उवाच ।
प्रमाणं चेन्मतो राजा भवतो दण्डधारणे ।
अनुज्ञायामपि तथा हेतुः स्याद्ब्राह्मणर्षभ ॥१६॥
16. sudyumna uvāca ,
pramāṇaṁ cenmato rājā bhavato daṇḍadhāraṇe ,
anujñāyāmapi tathā hetuḥ syādbrāhmaṇarṣabha.
16. sudyumnaḥ uvāca | pramāṇam cet mataḥ rājā bhavataḥ
daṇḍadhāraṇe | anujñāyām api tathā hetuḥ syāt brāhmaṇarṣabha
16. sudyumnaḥ uvāca brāhmaṇarṣabha,
cet bhavataḥ daṇḍadhāraṇe rājā pramāṇam mataḥ,
tathā anujñāyām api hetuḥ syāt.
16. Sudyumna said: "If, in your opinion, the king is the ultimate authority (pramāṇa) in administering punishment (daṇḍa), then, O best of Brahmins, he should similarly be the authority for granting permission."
स भवानभ्यनुज्ञातः शुचिकर्मा महाव्रतः ।
ब्रूहि कामानतोऽन्यांस्त्वं करिष्यामि हि ते वचः ॥१७॥
17. sa bhavānabhyanujñātaḥ śucikarmā mahāvrataḥ ,
brūhi kāmānato'nyāṁstvaṁ kariṣyāmi hi te vacaḥ.
17. saḥ bhavān abhyanujñātaḥ śucikarmā mahāvrataḥ |
brūhi kāmān ataḥ anyān tvam kariṣyāmi hi te vacaḥ
17. śucikarmā mahāvrataḥ saḥ bhavān abhyanujñātaḥ.
ataḥ anyān kāmān brūhi,
hi aham te vacaḥ kariṣyāmi.
17. You, who are pure in action (karma) and committed to great vows, have been permitted. Therefore, tell me any other desires you may have; I will certainly fulfill your words.
व्यास उवाच ।
छन्द्यमानोऽपि ब्रह्मर्षिः पार्थिवेन महात्मना ।
नान्यं वै वरयामास तस्माद्दण्डादृते वरम् ॥१८॥
18. vyāsa uvāca ,
chandyamāno'pi brahmarṣiḥ pārthivena mahātmanā ,
nānyaṁ vai varayāmāsa tasmāddaṇḍādṛte varam.
18. vyāsaḥ uvāca | chandyamānaḥ api brahmarṣiḥ pārthivena
mahātmanā | na anyam vai varayāmāsa tasmāt daṇḍāt ṛte varam
18. vyāsaḥ uvāca mahātmanā pārthivena chandyamānaḥ api brahmarṣiḥ tasmāt daṇḍāt ṛte anyam varam vai na varayāmāsa.
18. Vyasa said: "Though being urged (chandyamāna) by the great-souled (mahātman) king, the Brahmin sage (brahmarṣi) did not choose any other boon (vara) than the staff of punishment (daṇḍa) from him."
ततः स पृथिवीपालो लिखितस्य महात्मनः ।
करौ प्रच्छेदयामास धृतदण्डो जगाम सः ॥१९॥
19. tataḥ sa pṛthivīpālo likhitasya mahātmanaḥ ,
karau pracchedayāmāsa dhṛtadaṇḍo jagāma saḥ.
19. tataḥ saḥ pṛthivīpālaḥ likhitasya mahātmanaḥ
| karau pracchedayāmāsa dhṛtadaṇḍaḥ jagāma saḥ
19. tataḥ saḥ pṛthivīpālaḥ mahātmanaḥ likhitasya karau pracchedayāmāsa.
dhṛtadaṇḍaḥ saḥ jagāma.
19. Then that protector of the earth (pṛthivīpāla) had the hands (karau) of the great-souled (mahātman) Likita cut off. Bearing the staff of punishment (daṇḍa), he (Likita) departed.
स गत्वा भ्रातरं शङ्खमार्तरूपोऽब्रवीदिदम् ।
धृतदण्डस्य दुर्भुद्धेर्भगवन्क्षन्तुमर्हसि ॥२०॥
20. sa gatvā bhrātaraṁ śaṅkhamārtarūpo'bravīdidam ,
dhṛtadaṇḍasya durbhuddherbhagavankṣantumarhasi.
20. sa gatvā bhrātaram śaṅkham ārta-rūpaḥ abravīt idam
dhṛta-daṇḍasya durbuddheḥ bhagavan kṣantum arhasi
20. sa ārta-rūpaḥ bhrātaram śaṅkham gatvā idam abravīt
bhagavan dhṛta-daṇḍasya durbuddheḥ kṣantum arhasi
20. Appearing distressed, he went to his brother Shankha and said this: "O venerable one, you should forgive this foolish person who wielded the staff (of punishment)."
शङ्ख उवाच ।
न कुप्ये तव धर्मज्ञ न च दूषयसे मम ।
धर्मस्तु ते व्यतिक्रान्तस्ततस्ते निष्कृतिः कृता ॥२१॥
21. śaṅkha uvāca ,
na kupye tava dharmajña na ca dūṣayase mama ,
dharmastu te vyatikrāntastataste niṣkṛtiḥ kṛtā.
21. śaṅkhaḥ uvāca na kupye tava dharmajña na ca dūṣayase
mama dharmaḥ tu te vyatikrāntaḥ tataḥ te niṣkṛtiḥ kṛtā
21. śaṅkhaḥ uvāca dharmajña tava na kupye ca mama na dūṣayase
tu te dharmaḥ vyatikrāntaḥ tataḥ te niṣkṛtiḥ kṛtā
21. Shankha said: "O knower of natural law (dharma), I am not angry with you, nor do you do anything wrong to me. However, the natural law (dharma) was indeed transgressed by you, therefore an expiation has been performed for you."
स गत्वा बाहुदां शीघ्रं तर्पयस्व यथाविधि ।
देवान्पितॄनृषींश्चैव मा चाधर्मे मनः कृथाः ॥२२॥
22. sa gatvā bāhudāṁ śīghraṁ tarpayasva yathāvidhi ,
devānpitṝnṛṣīṁścaiva mā cādharme manaḥ kṛthāḥ.
22. sa gatvā bāhudām śīghram tarpayasva yathā-vidhi
devān pitṝn ṛṣīn ca eva mā ca adharme manaḥ kṛthāḥ
22. gatvā bāhudām śīghram yathā-vidhi devān pitṝn ca
ṛṣīn eva tarpayasva ca adharme manaḥ mā kṛthāḥ
22. Go quickly to the Bahudā (river) and propitiate the gods, ancestors, and sages according to the prescribed ritual. And do not set your mind on unrighteousness (adharma) again.
व्यास उवाच ।
तस्य तद्वचनं श्रुत्वा शङ्खस्य लिखितस्तदा ।
अवगाह्यापगां पुण्यामुदकार्थं प्रचक्रमे ॥२३॥
23. vyāsa uvāca ,
tasya tadvacanaṁ śrutvā śaṅkhasya likhitastadā ,
avagāhyāpagāṁ puṇyāmudakārthaṁ pracakrame.
23. vyāsaḥ uvāca tasya tat vacanam śrutvā śaṅkhasya likhitaḥ
tadā avagāhya āpagām puṇyām udaka-artham pracakrame
23. vyāsaḥ uvāca tadā likhitaḥ tasya śaṅkhasya tat vacanam
śrutvā puṇyām āpagām avagāhya udaka-artham pracakrame
23. Vyasa said: "Then, having heard that speech of Shankha, Lichita immersed himself in the sacred river and commenced the water ritual."
प्रादुरास्तां ततस्तस्य करौ जलजसंनिभौ ।
ततः स विस्मितो भ्रातुर्दर्शयामास तौ करौ ॥२४॥
24. prādurāstāṁ tatastasya karau jalajasaṁnibhau ,
tataḥ sa vismito bhrāturdarśayāmāsa tau karau.
24. prādurāstām tataḥ tasya karau jalajasaṃnibhau
tataḥ saḥ vismitaḥ bhrātuḥ darśayāmāsa tau karau
24. tataḥ tasya jalajasaṃnibhau karau prādurāstām
tataḥ saḥ vismitaḥ bhrātuḥ tau karau darśayāmāsa
24. Then his two hands, resembling lotuses, appeared. Thereupon, astonished, he showed those two hands to his brother.
ततस्तमब्रवीच्छङ्खस्तपसेदं कृतं मया ।
मा च तेऽत्र विशङ्का भूद्दैवमेव विधीयते ॥२५॥
25. tatastamabravīcchaṅkhastapasedaṁ kṛtaṁ mayā ,
mā ca te'tra viśaṅkā bhūddaivameva vidhīyate.
25. tataḥ tam abravīt śaṅkhaḥ tapasā idam kṛtam mayā
mā ca te atra viśaṅkā bhūt daivam eva vidhīyate
25. tataḥ śaṅkhaḥ tam abravīt idam mayā tapasā kṛtam
ca atra te viśaṅkā mā bhūt daivam eva vidhīyate
25. Then Śaṅkha spoke to him: 'This has been done by me through austerity (tapas). And may there be no doubt for you in this matter; indeed, it is destiny that is ordained.'
लिखित उवाच ।
किं नु नाहं त्वया पूतः पूर्वमेव महाद्युते ।
यस्य ते तपसो वीर्यमीदृशं द्विजसत्तम ॥२६॥
26. likhita uvāca ,
kiṁ nu nāhaṁ tvayā pūtaḥ pūrvameva mahādyute ,
yasya te tapaso vīryamīdṛśaṁ dvijasattama.
26. likhitaḥ uvāca kim nu na aham tvayā pūtaḥ pūrvam eva
mahādyute yasya te tapasaḥ vīryam īdṛśam dvijasattama
26. likhitaḥ uvāca mahādyute kim nu aham tvayā pūrvam eva
na pūtaḥ dvijasattama yasya te tapasaḥ vīryam īdṛśam
26. Likhita spoke: 'O highly effulgent one (mahādyute), was I not purified by you even before? O best among the twice-born (dvijasattama), whose austerity (tapas) has such power (vīrya)!'
शङ्ख उवाच ।
एवमेतन्मया कार्यं नाहं दण्डधरस्तव ।
स च पूतो नरपतिस्त्वं चापि पितृभिः सह ॥२७॥
27. śaṅkha uvāca ,
evametanmayā kāryaṁ nāhaṁ daṇḍadharastava ,
sa ca pūto narapatistvaṁ cāpi pitṛbhiḥ saha.
27. śaṅkhaḥ uvāca evam etat mayā kāryam na aham daṇḍadharaḥ
tava saḥ ca pūtaḥ narapatiḥ tvam ca api pitṛbhiḥ saha
27. śaṅkhaḥ uvāca evam etat mayā
kāryam (asti) hi aham tava daṇḍadharaḥ
na saḥ ca narapatiḥ pūtaḥ
tvam ca api pitṛbhiḥ saha (pūtaḥ)
27. Śaṅkha spoke: 'This is indeed my duty (karma), for I am not your punisher. That king (narapati) is purified, and you too are purified along with your ancestors.'
व्यास उवाच ।
स राजा पाण्डवश्रेष्ठ श्रेष्ठो वै तेन कर्मणा ।
प्राप्तवान्परमां सिद्धिं दक्षः प्राचेतसो यथा ॥२८॥
28. vyāsa uvāca ,
sa rājā pāṇḍavaśreṣṭha śreṣṭho vai tena karmaṇā ,
prāptavānparamāṁ siddhiṁ dakṣaḥ prācetaso yathā.
28. vyāsaḥ uvāca saḥ rājā pāṇḍavaśreṣṭhaḥ śreṣṭhaḥ vai tena
karmaṇā prāptavān paramām siddhim dakṣaḥ prācetasaḥ yathā
28. vyāsaḥ uvāca saḥ rājā pāṇḍavaśreṣṭhaḥ tena karmaṇā vai
śreṣṭhaḥ paramām siddhim prāptavān yathā dakṣaḥ prācetasaḥ
28. Vyasa said: That king, the best among the Pandavas, indeed became preeminent through that action (karma). He attained the highest achievement (siddhi), just like Daksha, the son of Pracetas.
एष धर्मः क्षत्रियाणां प्रजानां परिपालनम् ।
उत्पथेऽस्मिन्महाराज मा च शोके मनः कृथाः ॥२९॥
29. eṣa dharmaḥ kṣatriyāṇāṁ prajānāṁ paripālanam ,
utpathe'sminmahārāja mā ca śoke manaḥ kṛthāḥ.
29. eṣaḥ dharmaḥ kṣatriyāṇām prajānām paripālanam
utpathe asmin mahārāja mā ca śoke manaḥ kṛthāḥ
29. mahārāja eṣaḥ kṣatriyāṇām prajānām paripālanam
dharmaḥ ca mā asmin utpathe śoke manaḥ kṛthāḥ
29. This is the intrinsic nature (dharma) of warriors (kṣatriya) – the protection of their subjects. O great king, do not set your mind on sorrow regarding this path of error.
भ्रातुरस्य हितं वाक्यं शृणु धर्मज्ञसत्तम ।
दण्ड एव हि राजेन्द्र क्षत्रधर्मो न मुण्डनम् ॥३०॥
30. bhrāturasya hitaṁ vākyaṁ śṛṇu dharmajñasattama ,
daṇḍa eva hi rājendra kṣatradharmo na muṇḍanam.
30. bhrātuḥ asya hitam vākyam śṛṇu dharmañjasattama
daṇḍaḥ eva hi rājendra kṣatradharmaḥ na muṇḍanam
30. dharmañjasattama rājendra asya bhrātuḥ hitam vākyam
śṛṇu hi daṇḍaḥ eva kṣatradharmaḥ na muṇḍanam
30. Listen to the beneficial words of this brother, O foremost among those who know the natural law (dharma)! Indeed, O king of kings, the intrinsic nature (dharma) of warriors (kṣatra) is punishment, not ascetic tonsure.