Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-8, chapter-38

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
कृतवर्मा कृपो द्रौणिः सूतपुत्रश्च मारिष ।
उलूकः सौबलश्चैव राजा च सह सोदरैः ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
kṛtavarmā kṛpo drauṇiḥ sūtaputraśca māriṣa ,
ulūkaḥ saubalaścaiva rājā ca saha sodaraiḥ.
1. saṃjayaḥ uvāca kṛtavarmā kṛpaḥ drauṇiḥ sūtaputraḥ ca
māriṣa ulūkaḥ saubalaḥ ca eva rājā ca saha sodaraiḥ
1. saṃjayaḥ uvāca māriṣa kṛtavarmā kṛpaḥ drauṇiḥ ca
sūtaputraḥ ulūkaḥ ca eva saubalaḥ ca rājā saha sodaraiḥ
1. Saṃjaya said: "O venerable one, Kṛtavarmā, Kṛpa, Drauṇi, and Sūtaputra (Karṇa); Ulūka, and indeed Saubala (Śakuni); and the King (Duryodhana) along with his brothers (were among them)."
सीदमानां चमूं दृष्ट्वा पाण्डुपुत्रभयार्दिताम् ।
समुज्जिहीर्षुर्वेगेन भिन्नां नावमिवार्णवे ॥२॥
2. sīdamānāṁ camūṁ dṛṣṭvā pāṇḍuputrabhayārditām ,
samujjihīrṣurvegena bhinnāṁ nāvamivārṇave.
2. sīdamānām camūm dṛṣṭvā pāṇḍuputrabhayārditām
samujjihīrṣuḥ vegena bhinnām nāvam iva arṇave
2. pāṇḍuputrabhayārditām sīdamānām camūm dṛṣṭvā,
arṇave bhinnām nāvam iva,
vegena samujjihīrṣuḥ
2. Upon seeing the army, which was sinking and distressed by fear of the sons of Pāṇḍu, (he desired) to swiftly rescue it, just as one would a shattered boat in the ocean.
ततो युद्धमतीवासीन्मुहूर्तमिव भारत ।
भीरूणां त्रासजननं शूराणां हर्षवर्धनम् ॥३॥
3. tato yuddhamatīvāsīnmuhūrtamiva bhārata ,
bhīrūṇāṁ trāsajananaṁ śūrāṇāṁ harṣavardhanam.
3. tataḥ yuddham atīva āsīt muhūrtam iva bhārata
bhīrūṇām trāsajananam śūrāṇām harṣavardhanam
3. bhārata,
tataḥ muhūrtam iva (tat) yuddham atīva bhīrūṇām trāsajananam śūrāṇām harṣavardhanam āsīt
3. Then, O Bhārata, the battle became exceedingly intense for a brief moment, inspiring fear in the timid and increasing joy in the brave.
कृपेण शरवर्षाणि विप्रमुक्तानि संयुगे ।
सृञ्जयाः शातयामासुः शलभानां व्रजा इव ॥४॥
4. kṛpeṇa śaravarṣāṇi vipramuktāni saṁyuge ,
sṛñjayāḥ śātayāmāsuḥ śalabhānāṁ vrajā iva.
4. kṛpeṇa śaravarṣāṇi vipramuktāni saṃyuge
sṛñjayāḥ śātayāmāsuḥ śalabhānām vrajāḥ iva
4. saṃyuge kṛpeṇa vipramuktāni śaravarṣāṇi
sṛñjayāḥ śalabhānām vrajāḥ iva śātayāmāsuḥ
4. The Sṛñjayas destroyed the torrents of arrows unleashed by Kṛpa in battle, just as (one disperses) swarms of locusts.
शिखण्डी तु ततः क्रुद्धो गौतमं त्वरितो ययौ ।
ववर्ष शरवर्षाणि समन्तादेव ब्राह्मणे ॥५॥
5. śikhaṇḍī tu tataḥ kruddho gautamaṁ tvarito yayau ,
vavarṣa śaravarṣāṇi samantādeva brāhmaṇe.
5. śikhaṇḍī tu tataḥ kruddhaḥ gautamam tvaritaḥ
yayau vavarṣa śaravarṣāṇi samantāt eva brāhmaṇe
5. tu tataḥ kruddhaḥ tvaritaḥ śikhaṇḍī gautamam yayau,
(saḥ) brāhmaṇe samantāt eva śaravarṣāṇi vavarṣa
5. But then, enraged, Śikhaṇḍī swiftly advanced towards Gautama (Kṛpa) and rained showers of arrows upon that Brahmin from all sides.
कृपस्तु शरवर्षं तद्विनिहत्य महास्त्रवित् ।
शिखण्डिनं रणे क्रुद्धो विव्याध दशभिः शरैः ॥६॥
6. kṛpastu śaravarṣaṁ tadvinihatya mahāstravit ,
śikhaṇḍinaṁ raṇe kruddho vivyādha daśabhiḥ śaraiḥ.
6. kṛpaḥ tu śaravarṣam tat vinihatya mahāstravit
śikhaṇḍinam raṇe kruddhaḥ vivyādha daśabhiḥ śaraiḥ
6. kṛpaḥ mahāstravit kruddhaḥ tat śaravarṣam vinihatya
tu raṇe śikhaṇḍinam daśabhiḥ śaraiḥ vivyādha
6. Kripa, an expert in great weapons, enraged, completely countered that shower of arrows, and then, in battle, pierced Shikhaṇḍin with ten arrows.
ततः शिखण्डी कुपीतः शरैः सप्तभिराहवे ।
कृपं विव्याध सुभृशं कङ्कपत्रैरजिह्मगैः ॥७॥
7. tataḥ śikhaṇḍī kupītaḥ śaraiḥ saptabhirāhave ,
kṛpaṁ vivyādha subhṛśaṁ kaṅkapatrairajihmagaiḥ.
7. tataḥ śikhaṇḍī kupītaḥ śaraiḥ saptabhiḥ āhave
kṛpam vivyādha subhṛśam kaṅkapatraiḥ ajihmagaiḥ
7. tataḥ kupītaḥ śikhaṇḍī āhave kṛpam suhṛśam
saptabhiḥ kaṅkapatraiḥ ajihmagaiḥ śaraiḥ vivyādha
7. Then Shikhaṇḍin, greatly enraged, in that battle, pierced Kripa exceedingly with seven straight-flying arrows feathered with vulture plumes.
ततः कृपः शरैस्तीक्ष्णैः सोऽतिविद्धो महारथः ।
व्यश्वसूतरथं चक्रे पार्षतं तु द्विजोत्तमः ॥८॥
8. tataḥ kṛpaḥ śaraistīkṣṇaiḥ so'tividdho mahārathaḥ ,
vyaśvasūtarathaṁ cakre pārṣataṁ tu dvijottamaḥ.
8. tataḥ kṛpaḥ śaraiḥ tīkṣṇaiḥ saḥ atividdhaḥ mahārathaḥ
vyaśvasūtaratham cakre pārṣatam tu dvijottamaḥ
8. tataḥ dvijottamaḥ mahārathaḥ kṛpaḥ saḥ tīkṣṇaiḥ śaraiḥ
atividdhaḥ (san) tu pārṣatam vyaśvasūtaratham cakre
8. Then Kripa, the foremost of brahmins (dvijottama), that great warrior (mahāratha), though severely wounded by sharp arrows, indeed rendered Pārṣata (Shikhaṇḍin) bereft of his horses, charioteer, and chariot.
हताश्वात्तु ततो यानादवप्लुत्य महारथः ।
चर्मखड्गे च संगृह्य सत्वरं ब्राह्मणं ययौ ॥९॥
9. hatāśvāttu tato yānādavaplutya mahārathaḥ ,
carmakhaḍge ca saṁgṛhya satvaraṁ brāhmaṇaṁ yayau.
9. hatāśvāt tu tataḥ yānāt avaplutya mahārathaḥ
carmakhaḍge ca saṃgṛhya satvaram brāhmaṇam yayau
9. tu tataḥ mahārathaḥ hatāśvāt yānāt avaplutya
carmakhaḍge ca saṃgṛhya satvaram brāhmaṇam yayau
9. But then, that great warrior (Shikhaṇḍin), having jumped down from his chariot whose horses had been killed, quickly took up his shield and sword and went towards the brahmin (Kripa).
तमापतन्तं सहसा शरैः संनतपर्वभिः ।
छादयामास समरे तदद्भुतमिवाभवत् ॥१०॥
10. tamāpatantaṁ sahasā śaraiḥ saṁnataparvabhiḥ ,
chādayāmāsa samare tadadbhutamivābhavat.
10. tam āpatantam sahasā śaraiḥ saṃnataparvabhiḥ
chādayāmāsa samare tat adbhutam iva abhavat
10. tam āpatantam sahasā saṃnataparvabhiḥ śaraiḥ
samare chādayāmāsa tat adbhutam iva abhavat
10. He swiftly covered that approaching person with well-jointed arrows in battle. That was truly astounding.
तत्राद्भुतमपश्याम शिलानां प्लवनं यथा ।
निश्चेष्टो यद्रणे राजञ्शिखण्डी समतिष्ठत ॥११॥
11. tatrādbhutamapaśyāma śilānāṁ plavanaṁ yathā ,
niśceṣṭo yadraṇe rājañśikhaṇḍī samatiṣṭhata.
11. tatra adbhutam apaśyāma śilānām plavanam yathā
niśceṣṭaḥ yat raṇe rājan śikhaṇḍī samatiṣṭhata
11. rājan tatra adbhutam apaśyāma yathā śilānām
plavanam yat śikhaṇḍī raṇe niśceṣṭaḥ samatiṣṭhata
11. O King, it was a wonder we saw there, as if stones were floating, that Shikhandi stood motionless in battle.
कृपेण छादितं दृष्ट्वा नृपोत्तम शिखण्डिनम् ।
प्रत्युद्ययौ कृपं तूर्णं धृष्टद्युम्नो महारथः ॥१२॥
12. kṛpeṇa chāditaṁ dṛṣṭvā nṛpottama śikhaṇḍinam ,
pratyudyayau kṛpaṁ tūrṇaṁ dhṛṣṭadyumno mahārathaḥ.
12. kṛpeṇa chāditam dṛṣṭvā nṛpottama śikhaṇḍinam prati
ud yayau kṛpam tūrṇam dhṛṣṭadyumnaḥ mahārathaḥ
12. nṛpottama kṛpeṇa chāditam śikhaṇḍinam dṛṣṭvā
mahārathaḥ dhṛṣṭadyumnaḥ tūrṇam kṛpam prati ud yayau
12. O best of kings, seeing Shikhandi covered by Kripa, the great charioteer Dhṛṣṭadyumna swiftly advanced against Kripa.
धृष्टद्युम्नं ततो यान्तं शारद्वतरथं प्रति ।
प्रतिजग्राह वेगेन कृतवर्मा महारथः ॥१३॥
13. dhṛṣṭadyumnaṁ tato yāntaṁ śāradvatarathaṁ prati ,
pratijagrāha vegena kṛtavarmā mahārathaḥ.
13. dhṛṣṭadyumnam tataḥ yāntam śāradvata ratham
prati pratijagrāha vegena kṛtavarmā mahārathaḥ
13. tataḥ mahārathaḥ kṛtavarmā vegena śāradvata
ratham prati yāntam dhṛṣṭadyumnam pratijagrāha
13. Then, the great charioteer Kṛtavarma swiftly intercepted Dhṛṣṭadyumna as he advanced towards the chariot of Śāradvata (Kripa).
युधिष्ठिरमथायान्तं शारद्वतरथं प्रति ।
सपुत्रं सहसेनं च द्रोणपुत्रो न्यवारयत् ॥१४॥
14. yudhiṣṭhiramathāyāntaṁ śāradvatarathaṁ prati ,
saputraṁ sahasenaṁ ca droṇaputro nyavārayat.
14. yudhiṣṭhiram atha āyāntam śāradvataratham prati
saputram sahasenam ca droṇaputraḥ nyavārayat
14. atha droṇaputraḥ saputram sahasenam ca
śāradvataratham prati āyāntam yudhiṣṭhiram nyavārayat
14. Then Droṇa's son (Aśvatthāman) obstructed Yudhiṣṭhira, who was approaching Kṛpa's chariot along with his son and army.
नकुलं सहदेवं च त्वरमाणौ महारथौ ।
प्रतिजग्राह ते पुत्रः शरवर्षेण वारयन् ॥१५॥
15. nakulaṁ sahadevaṁ ca tvaramāṇau mahārathau ,
pratijagrāha te putraḥ śaravarṣeṇa vārayan.
15. nakulam sahadevam ca tvaramāṇau mahārathau
pratijagrāha te putraḥ śaravarṣeṇa vārayan
15. te putraḥ śaravarṣeṇa vārayan tvaramāṇau
mahārathau nakulam ca sahadevam pratijagrāha
15. Your son intercepted Nakula and Sahadeva, both great charioteers who were hastening forward, obstructing them with a shower of arrows.
भीमसेनं करूषांश्च केकयान्सहसृञ्जयान् ।
कर्णो वैकर्तनो युद्धे वारयामास भारत ॥१६॥
16. bhīmasenaṁ karūṣāṁśca kekayānsahasṛñjayān ,
karṇo vaikartano yuddhe vārayāmāsa bhārata.
16. bhīmasenam karūṣān ca kekayān sahasṛñjayān
karṇaḥ vaikartanaḥ yuddhe vārayāmāsa bhārata
16. bhārata karṇaḥ vaikartanaḥ yuddhe bhīmasenam
karūṣān kekayān ca sahasṛñjayān vārayāmāsa
16. O Bhārata, Karṇa, the son of the Sun god (Vaikartana), stopped Bhīmasena, the Karūṣas, the Kekayas, and the Sṛñjayas in battle.
शिखण्डिनस्ततो बाणान्कृपः शारद्वतो युधि ।
प्राहिणोत्त्वरया युक्तो दिधक्षुरिव मारिष ॥१७॥
17. śikhaṇḍinastato bāṇānkṛpaḥ śāradvato yudhi ,
prāhiṇottvarayā yukto didhakṣuriva māriṣa.
17. śikhaṇḍinaḥ tataḥ bāṇān kṛpaḥ śāradvataḥ yudhi
prāhiṇot tvarayā yuktaḥ didhakṣuḥ iva māriṣa
17. māriṣa tataḥ kṛpaḥ śāradvataḥ tvarayā yuktaḥ
didhakṣuḥ iva yudhi śikhaṇḍinaḥ bāṇān prāhiṇot
17. O venerable one, then Kṛpa, the son of Śaradvan, quickly dispatched arrows at Śikhaṇḍin in battle, as if desiring to burn him.
ताञ्शरान्प्रेषितांस्तेन समन्ताद्धेमभूषणान् ।
चिच्छेद खड्गमाविध्य भ्रामयंश्च पुनः पुनः ॥१८॥
18. tāñśarānpreṣitāṁstena samantāddhemabhūṣaṇān ,
ciccheda khaḍgamāvidhya bhrāmayaṁśca punaḥ punaḥ.
18. tān śarān preṣitān tena samantāt hemabhūṣaṇān
ciccheda khaḍgam āvidhya bhrāmayan ca punaḥ punaḥ
18. saḥ khaḍgam āvidhya punaḥ punaḥ ca bhrāmayan tena
preṣitān samantāt hemabhūṣaṇān tān śarān ciccheda
18. Brandishing his sword and whirling it repeatedly, he cut off all those gold-adorned arrows that had been sent by him.
शतचन्द्रं ततश्चर्म गौतमः पार्षतस्य ह ।
व्यधमत्सायकैस्तूर्णं तत उच्चुक्रुशुर्जनाः ॥१९॥
19. śatacandraṁ tataścarma gautamaḥ pārṣatasya ha ,
vyadhamatsāyakaistūrṇaṁ tata uccukruśurjanāḥ.
19. śatacaṃdram tataḥ carma gautamaḥ pārṣatasya ha
vyadhamat sāyakaiḥ tūrṇam tataḥ uccukruśuḥ janāḥ
19. tataḥ gautamaḥ pārṣatasya śatacaṃdram carma ha
sāyakaiḥ tūrṇam vyadhamat tataḥ janāḥ uccukruśuḥ
19. Then Gautama (Kṛpa) swiftly struck down Pārṣata's (Dṛṣṭadyumna's) shield, which was marked with a hundred moons, using arrows. At that, the people cried out.
स विचर्मा महाराज खड्गपाणिरुपाद्रवत् ।
कृपस्य वशमापन्नो मृत्योरास्यमिवातुरः ॥२०॥
20. sa vicarmā mahārāja khaḍgapāṇirupādravat ,
kṛpasya vaśamāpanno mṛtyorāsyamivāturaḥ.
20. sa vicarmā mahārāja khaḍgapāṇiḥ upādravat
kṛpasya vaśam āpannaḥ mṛtyoḥ āsyām iva āturaḥ
20. mahārāja saḥ vicarmā khaḍgapāṇiḥ kṛpasya vaśam
āpannaḥ āturaḥ mṛtyoḥ āsyām iva upādravat
20. O great king, he, now without a shield but sword in hand, rushed forward. Having fallen into Kṛpa's power, he was like a distressed man entering the mouth of death.
शारद्वतशरैर्ग्रस्तं क्लिश्यमानं महाबलम् ।
चित्रकेतुसुतो राजन्सुकेतुस्त्वरितो ययौ ॥२१॥
21. śāradvataśarairgrastaṁ kliśyamānaṁ mahābalam ,
citraketusuto rājansuketustvarito yayau.
21. śāradvataśaraiḥ grastam kliśyamānam mahābalam
citraketūsutaḥ rājan suketuḥ tvaritaḥ yayau
21. rājan citraketūsutaḥ suketuḥ tvaritaḥ
śāradvataśaraiḥ grastam kliśyamānam mahābalam yayau
21. O king, Citraketu's son Suketu swiftly went to the mighty warrior who was suffering and had been afflicted by Śāradvata's (Kṛpa's) arrows.
विकिरन्ब्राह्मणं युद्धे बहुभिर्निशितैः शरैः ।
अभ्यापतदमेयात्मा गौतमस्य रथं प्रति ॥२२॥
22. vikiranbrāhmaṇaṁ yuddhe bahubhirniśitaiḥ śaraiḥ ,
abhyāpatadameyātmā gautamasya rathaṁ prati.
22. vikiran brāhmaṇam yuddhe bahubhiḥ niśitaiḥ śaraiḥ
abhyāpatat ameyātmā gautamasya ratham prati
22. ameyātmā yuddhe bahubhiḥ niśitaiḥ śaraiḥ brāhmaṇam
vikiran gautamasya ratham prati abhyāpatat
22. The noble-minded one (Dhrishtadyumna), showering the brahmin (Droṇa) in battle with many sharp arrows, then rushed towards the chariot of Gautama (Kṛpa).
दृष्ट्वाविषह्यं तं युद्धे ब्राह्मणं चरितव्रतम् ।
अपयातस्ततस्तूर्णं शिखण्डी राजसत्तम ॥२३॥
23. dṛṣṭvāviṣahyaṁ taṁ yuddhe brāhmaṇaṁ caritavratam ,
apayātastatastūrṇaṁ śikhaṇḍī rājasattama.
23. dṛṣṭvā aviṣahyam tam yuddhe brāhmaṇam caritavratam
apayātaḥ tatas tūrṇam śikhaṇḍī rājasattama
23. rājasattama śikhaṇḍī yuddhe aviṣahyam tam
brāhmaṇam caritavratam dṛṣṭvā tatas tūrṇam apayātaḥ
23. Having seen that irresistible brahmin (Droṇa) of steadfast vows in battle, Shikhaṇḍī quickly retreated from there, O best of kings.
सुकेतुस्तु ततो राजन्गौतमं नवभिः शरैः ।
विद्ध्वा विव्याध सप्तत्या पुनश्चैनं त्रिभिः शरैः ॥२४॥
24. suketustu tato rājangautamaṁ navabhiḥ śaraiḥ ,
viddhvā vivyādha saptatyā punaścainaṁ tribhiḥ śaraiḥ.
24. suketuḥ tu tataḥ rājan gautamam navabhiḥ śaraiḥ
viddhvā vivyādha saptatyā punas ca enam tribhiḥ śaraiḥ
24. rājan tataḥ tu suketuḥ navabhiḥ śaraiḥ gautamam
viddhvā saptatyā enam vivyādha punaḥ ca tribhiḥ śaraiḥ
24. But then, O king, Suketu, having first pierced Gautama (Kṛpa) with nine arrows, also struck him with seventy (arrows), and again with three more arrows.
अथास्य सशरं चापं पुनश्चिच्छेद मारिष ।
सारथिं च शरेणास्य भृशं मर्मण्यताडयत् ॥२५॥
25. athāsya saśaraṁ cāpaṁ punaściccheda māriṣa ,
sārathiṁ ca śareṇāsya bhṛśaṁ marmaṇyatāḍayat.
25. atha asya saśaram cāpam punas ciccheda māriṣa
sārathim ca śareṇa asya bhṛśam marmaṇi atāḍayat
25. māriṣa atha asya saśaram cāpam punaḥ ciccheda
ca asya sārathim śareṇa bhṛśam marmaṇi atāḍayat
25. Then, O revered one, he (Suketu) again cut his (Gautama's) arrow-bearing bow. And with an arrow, he fiercely struck his (Gautama's) charioteer in a vital spot.
गौतमस्तु ततः क्रुद्धो धनुर्गृह्य नवं दृढम् ।
सुकेतुं त्रिंशता बाणैः सर्वमर्मस्वताडयत् ॥२६॥
26. gautamastu tataḥ kruddho dhanurgṛhya navaṁ dṛḍham ,
suketuṁ triṁśatā bāṇaiḥ sarvamarmasvatāḍayat.
26. gautamaḥ tu tataḥ kruddhaḥ dhanuḥ gṛhya navam dṛḍham
suketum triṃśatā bāṇaiḥ sarvamarmasu atāḍayat
26. gautamaḥ tu kruddhaḥ tataḥ navam dṛḍham dhanuḥ
gṛhya triṃśatā bāṇaiḥ suketum sarvamarmasu atāḍayat
26. Then, enraged, Gautama took a new, strong bow and struck Suketu in all his vital spots with thirty arrows.
स विह्वलितसर्वाङ्गः प्रचचाल रथोत्तमे ।
भूमिचाले यथा वृक्षश्चलत्याकम्पितो भृशम् ॥२७॥
27. sa vihvalitasarvāṅgaḥ pracacāla rathottame ,
bhūmicāle yathā vṛkṣaścalatyākampito bhṛśam.
27. saḥ vihvalitasarvāṅgaḥ pracakāla rathottame
bhūmicāle yathā vṛkṣaḥ calati ākampitaḥ bhṛśam
27. saḥ vihvalitasarvāṅgaḥ rathottame pracakāla
yathā bhūmicāle bhṛśam ākampitaḥ vṛkṣaḥ calati
27. With all his limbs trembling, he swayed in the excellent chariot, just as a tree, greatly shaken, sways violently during an earthquake.
चलतस्तस्य कायात्तु शिरो ज्वलितकुण्डलम् ।
सोष्णीषं सशिरस्त्राणं क्षुरप्रेणान्वपातयत् ॥२८॥
28. calatastasya kāyāttu śiro jvalitakuṇḍalam ,
soṣṇīṣaṁ saśirastrāṇaṁ kṣurapreṇānvapātayat.
28. calataḥ tasya kāyāt tu śiraḥ jvalitakuṇḍalam
soṣṇīṣam saśirastrāṇam kṣurapreṇa anvapātayat
28. tu calataḥ tasya kāyāt jvalitakuṇḍalam soṣṇīṣam
saśirastrāṇam śiraḥ kṣurapreṇa anvapātayat
28. But from his swaying body, (Gautama) struck down his head – adorned with shining earrings, a turban, and a helmet – with a razor-sharp arrow (kṣurapra).
तच्छिरः प्रापतद्भूमौ श्येनाहृतमिवामिषम् ।
ततोऽस्य कायो वसुधां पश्चात्प्राप तदा च्युतः ॥२९॥
29. tacchiraḥ prāpatadbhūmau śyenāhṛtamivāmiṣam ,
tato'sya kāyo vasudhāṁ paścātprāpa tadā cyutaḥ.
29. tat śiraḥ prāpatat bhūmau śyena āhṛtam iva āmiṣam
tataḥ asya kāyaḥ vasudhām paścāt prāpa tadā cyutaḥ
29. tat śiraḥ bhūmau śyena āhṛtam āmiṣam iva prāpatat
tataḥ tadā asya cyutaḥ kāyaḥ paścāt vasudhām prāpa
29. That head fell to the ground like a piece of meat snatched by a hawk. Then, his (Suketu's) body, detached (from the head), subsequently fell to the earth.
तस्मिन्हते महाराज त्रस्तास्तस्य पदानुगाः ।
गौतमं समरे त्यक्त्वा दुद्रुवुस्ते दिशो दश ॥३०॥
30. tasminhate mahārāja trastāstasya padānugāḥ ,
gautamaṁ samare tyaktvā dudruvuste diśo daśa.
30. tasmin hate mahārāja trastāḥ tasya padānugāḥ
gautamam samare tyaktvā dudruvuḥ te diśaḥ daśa
30. mahārāja,
tasmin hate,
tasya padānugāḥ trastāḥ te gautamam samare tyaktvā daśa diśaḥ dudruvuḥ
30. O great king, when he was slain, his terrified followers abandoned Gautama (Kṛpācārya) on the battlefield and fled in all ten directions.
धृष्टद्युम्नं तु समरे संनिवार्य महाबलः ।
कृतवर्माब्रवीद्धृष्टस्तिष्ठ तिष्ठेति पार्षतम् ॥३१॥
31. dhṛṣṭadyumnaṁ tu samare saṁnivārya mahābalaḥ ,
kṛtavarmābravīddhṛṣṭastiṣṭha tiṣṭheti pārṣatam.
31. dhṛṣṭadyumnam tu samare saṃnivārya mahābalaḥ
kṛtavarmā abravīt dhṛṣṭaḥ tiṣṭha tiṣṭha iti pārṣatam
31. tu mahābalaḥ kṛtavarmā samare dhṛṣṭadyumnam saṃnivārya
dhṛṣṭaḥ pārṣatam abravīt: "tiṣṭha tiṣṭha" iti
31. But the mighty Kṛtavarmā, having checked Dhṛṣṭadyumna in battle, fiercely said to the Pārṣata (Dhṛṣṭadyumna), 'Stop! Stop!'
तदभूत्तुमुलं युद्धं वृष्णिपार्षतयो रणे ।
आमिषार्थे यथा युद्धं श्येनयोर्गृद्धयोर्नृप ॥३२॥
32. tadabhūttumulaṁ yuddhaṁ vṛṣṇipārṣatayo raṇe ,
āmiṣārthe yathā yuddhaṁ śyenayorgṛddhayornṛpa.
32. tad abhūt tumulam yuddham vṛṣṇipārṣatayoḥ raṇe
āmiṣārthe yathā yuddham śyenayoḥ gṛddhayoḥ nṛpa
32. nṛpa,
tad raṇe vṛṣṇipārṣatayoḥ tumulam yuddham abhūt; yathā āmiṣārthe śyenayoḥ gṛddhayoḥ yuddham (bhūt)
32. Then, O king, a tumultuous battle ensued on the battlefield between the Vṛṣṇi (Kṛtavarmā) and the Pārṣata (Dhṛṣṭadyumna), just like a battle between two hawks or two vultures fighting over a piece of meat.
धृष्टद्युम्नस्तु समरे हार्दिक्यं नवभिः शरैः ।
आजघानोरसि क्रुद्धः पीडयन्हृदिकात्मजम् ॥३३॥
33. dhṛṣṭadyumnastu samare hārdikyaṁ navabhiḥ śaraiḥ ,
ājaghānorasi kruddhaḥ pīḍayanhṛdikātmajam.
33. dhṛṣṭadyumnaḥ tu samare hārdikyam navabhiḥ śaraiḥ
ājaghāna urasi kruddhaḥ pīḍayan hṛdikātmajam
33. tu dhṛṣṭadyumnaḥ samare kruddhaḥ pīḍayan hṛdikātmajam
hārdikyam urasi navabhiḥ śaraiḥ ājaghāna
33. But Dhṛṣṭadyumna, enraged on the battlefield, struck Hārdikya (Kṛtavarmā) with nine arrows in the chest, afflicting the son of Hṛdika.
कृतवर्मा तु समरे पार्षतेन दृढाहतः ।
पार्षतं सरथं साश्वं छादयामास सायकैः ॥३४॥
34. kṛtavarmā tu samare pārṣatena dṛḍhāhataḥ ,
pārṣataṁ sarathaṁ sāśvaṁ chādayāmāsa sāyakaiḥ.
34. kṛtavarmā tu samare pārṣatena dṛḍha āhataḥ
pārṣatam sa-ratham sa-aśvam chādayāmāsa sāyakaiḥ
34. kṛtavarmā tu samare pārṣatena dṛḍha āhataḥ
pārṣatam sa-ratham sa-aśvam sāyakaiḥ chādayāmāsa
34. Although Kṛtavarmā was severely struck by Dhṛṣṭadyumna in battle, he completely covered Dhṛṣṭadyumna, along with his chariot and horses, with arrows.
सरथश्छादितो राजन्धृष्टद्युम्नो न दृश्यते ।
मेघैरिव परिच्छन्नो भास्करो जलदागमे ॥३५॥
35. sarathaśchādito rājandhṛṣṭadyumno na dṛśyate ,
meghairiva paricchanno bhāskaro jaladāgame.
35. sa-rathaḥ chāditaḥ rājan dhṛṣṭadyumnaḥ na dṛśyate
meghaiḥ iva paricchannaḥ bhāskaraḥ jalada-āgame
35. rājan sa-rathaḥ chāditaḥ dhṛṣṭadyumnaḥ na dṛśyate
meghaiḥ iva jalada-āgame bhāskaraḥ paricchannaḥ
35. O king, Dhṛṣṭadyumna, along with his chariot and covered by arrows, is no longer visible, just as the sun is obscured by clouds during the monsoon season.
विधूय तं बाणगणं शरैः कनकभूषणैः ।
व्यरोचत रणे राजन्धृष्टद्युम्नः कृतव्रणः ॥३६॥
36. vidhūya taṁ bāṇagaṇaṁ śaraiḥ kanakabhūṣaṇaiḥ ,
vyarocata raṇe rājandhṛṣṭadyumnaḥ kṛtavraṇaḥ.
36. vidhūya tam bāṇa-gaṇam śaraiḥ kanaka-bhūṣaṇaiḥ
vyarocata raṇe rājan dhṛṣṭadyumnaḥ kṛta-vraṇaḥ
36. rājan tam bāṇa-gaṇam kanaka-bhūṣaṇaiḥ śaraiḥ
vidhūya kṛta-vraṇaḥ dhṛṣṭadyumnaḥ raṇe vyarocata
36. O king, having dispelled that shower of arrows with his own gold-ornamented arrows, Dhṛṣṭadyumna, though wounded, shone brilliantly on the battlefield.
ततस्तु पार्षतः क्रुद्धः शस्त्रवृष्टिं सुदारुणाम् ।
कृतवर्माणमासाद्य व्यसृजत्पृतनापतिः ॥३७॥
37. tatastu pārṣataḥ kruddhaḥ śastravṛṣṭiṁ sudāruṇām ,
kṛtavarmāṇamāsādya vyasṛjatpṛtanāpatiḥ.
37. tataḥ tu pārṣataḥ kruddhaḥ śastra-vṛṣṭim su-dāruṇām
kṛtavarmāṇam āsādya vyasṛjat pṛtanā-patiḥ
37. tataḥ tu kruddhaḥ pṛtanā-patiḥ pārṣataḥ kṛtavarmāṇam
āsādya su-dāruṇām śastra-vṛṣṭim vyasṛjat
37. Then, the enraged Dhṛṣṭadyumna, commander of the army, having approached Kṛtavarmā, unleashed a very terrible shower of weapons.
तामापतन्तीं सहसा शस्त्रवृष्टिं निरन्तराम् ।
शरैरनेकसाहस्रैर्हार्दिक्यो व्यधमद्युधि ॥३८॥
38. tāmāpatantīṁ sahasā śastravṛṣṭiṁ nirantarām ,
śarairanekasāhasrairhārdikyo vyadhamadyudhi.
38. tām āpatantīm sahasā śastravṛṣṭim nirantarām
śaraiḥ anekasāhasraiḥ hārdikyaḥ vyadhamat yudhi
38. hārdikyaḥ yudhi sahasā anekasāhasraiḥ śaraiḥ
tām nirantarām āpatantīm śastravṛṣṭim vyadhamat
38. Hārdikya, in battle, swiftly dispersed that incessant shower of weapons descending [upon him] with thousands of arrows.
दृष्ट्वा तु दारितां युद्धे शस्त्रवृष्टिं दुरुत्तराम् ।
कृतवर्माणमभ्येत्य वारयामास पार्षतः ॥३९॥
39. dṛṣṭvā tu dāritāṁ yuddhe śastravṛṣṭiṁ duruttarām ,
kṛtavarmāṇamabhyetya vārayāmāsa pārṣataḥ.
39. dṛṣṭvā tu dāritām yuddhe śastravṛṣṭim duruttarām
kṛtavarmāṇam abhyetya vārayāmāsa pārṣataḥ
39. pārṣataḥ tu yuddhe dāritām duruttarām śastravṛṣṭim
dṛṣṭvā kṛtavarmāṇam abhyetya vārayāmāsa
39. Seeing that the formidable shower of weapons was scattered in battle, Dhṛṣṭadyumna (Pārṣata) approached Kṛtavarmā and restrained him.
सारथिं चास्य तरसा प्राहिणोद्यमसादनम् ।
भल्लेन शितधारेण स हतः प्रापतद्रथात् ॥४०॥
40. sārathiṁ cāsya tarasā prāhiṇodyamasādanam ,
bhallena śitadhāreṇa sa hataḥ prāpatadrathāt.
40. sārathim ca asya tarasā prāhiṇot yamasādanam
bhallena śitadhāreṇa saḥ hataḥ prāpatat rathāt
40. ca saḥ asya sārathim tarasā śitadhāreṇa bhallena
yamasādanam prāhiṇot hataḥ rathāt prāpatat
40. And swiftly, with a sharp-edged bhalla arrow, he (Dhṛṣṭadyumna) sent Kṛtavarmā's charioteer to Yama's abode (to death). Struck by it, that charioteer fell from the chariot.
धृष्टद्युम्नस्तु बलवाञ्जित्वा शत्रुं महारथम् ।
कौरवान्समरे तूर्णं वारयामास सायकैः ॥४१॥
41. dhṛṣṭadyumnastu balavāñjitvā śatruṁ mahāratham ,
kauravānsamare tūrṇaṁ vārayāmāsa sāyakaiḥ.
41. dhṛṣṭadyumnaḥ tu balavān jitvā śatrum mahāratham
kauravān samare tūrṇam vārayāmāsa sāyakaiḥ
41. tu balavān dhṛṣṭadyumnaḥ mahāratham śatrum
jitvā samare tūrṇam sāyakaiḥ kauravān vārayāmāsa
41. The mighty Dhṛṣṭadyumna, having defeated the great warrior who was his enemy, swiftly restrained the Kauravas in battle with his arrows.
ततस्ते तावका योधा धृष्टद्युम्नमुपाद्रवन् ।
सिंहनादरवं कृत्वा ततो युद्धमवर्तत ॥४२॥
42. tataste tāvakā yodhā dhṛṣṭadyumnamupādravan ,
siṁhanādaravaṁ kṛtvā tato yuddhamavartata.
42. tataḥ te tāvakāḥ yodhāḥ dhṛṣṭadyumnam upādravan
siṃhanādaravam kṛtvā tataḥ yuddham avartata
42. tataḥ te tāvakāḥ yodhāḥ siṃhanādaravam kṛtvā
dhṛṣṭadyumnam upādravan tataḥ yuddham avartata
42. Then your warriors, after letting out a lion's roar, attacked Dhṛṣṭadyumna. Subsequently, the battle commenced.